Senaste kommentarerna i forumet

@cama83 Ja, det kan bli väldigt bra och här finns många som klarat det med stöd och hjälp från andra här. En slags gratisterapi…😀
Dock rekommenderar jag dig att flytta tråden då det är så lite trafik just i det här forumet. Du kommer att få mycket fler svar i tråden Vara alkoholfri exempelvis. Om det är ditt mål?
Men det kan vara tufft i början så ta all hjälp du kan få. Det gäller att komma över puckeln…sen flyter det på för många.
Jag känner numera nästan aldrig något sug efter alkohol, och mer bara som ett minne av något.
Jag har fyllt livet med roliga saker och vartefter har jag känt mig allt mer nöjd och nyfiken på livet igen.
Alkoholen ger ångest och oro, men sabbar också belöningssystemet vilket kanske inte alla vet. Det gör att livet känns grått och trist även mellan fyllorna. Vi tappar förmågan att känna naturlig glädje. Du kan läsa om det i Annie Grace bok tänka klart… rekommenderas.👍❤️

Hejsan! Fortfarande lite kvar av denna dag. Bara några minuter, men ändå. Nykter är jag, har kämpat med tankar, minnen, känslor, fantasier, psykologi. Kort sagt bara en vanlig dag där gott och ont, samt logik och idioti brottats om själen så att säga. Blev inget mjölkinköp idag heller. Men kör alkoholfritt vidare steg för steg. För det är vettigast.
Tar mig nu en slurk alkoholfri läsk. Nu är det alltså kväll, eller natt. Snart ny morgon...
Ha det gott!

Godkväll i stugan!

Kikar in. Hrmma från dagens långpass och ska varva ner en stund för sömn. Har inte råkat på några besvärande eller "radiostyrda" impulser att köpa vin idag och det är ju skönt att inte alla dagar innebär ett besvär att låta bli.

Önskar dig en behaglig nattvaka om du inte somnar så tidigt @Flarran. Ska kika på film en stund och kommer nog somna gott sen. Har stöd av min sömnmedicin.

Godnatt ❤️

@Himmelellerhelvette Jag blir glad för att du hade nytta av låten. Den är ju inget facit på vad man ska göra eller något utan för min del är det främst en slags igenkänning. Och visst förstår man sin egen situation bättre på något vis när man kan se någon annan tampas med samma bekymmer och beskriva dem på sitt sätt.

Jag tror också att det är vad forumet här har gett mig. Alla användare som skriver om sina erfarenheter som jag kan känna igen mig i. Inte för att det ger mig facit på vad jag ska göra, men det är en förståelse och ett sätt att bearbeta.

Jag läser ju inte så ofta på forumet längre så jag har missat det där med din mor. Det är så svårt att förhålla sig till. Jag trodde att han hade slutat helt nu, men när jag pratade med honom på telefon häromdage, han bor cirka 40 mil bort, så berättade han att han inte fick dricka öl för min äldre bror. Han sökte då bekräftelse från min sida. "Om jag vill dricka en öl till maten, vad gör det för skillnad? Jag dricker ju inte så att jag blir full".

Jag som har erfarenhet av det försökte lugnt förklara för honom att när man är beroende så blir det ju inte bara en. Eller, det kan bli en då och då men sen ökar man sakta på det igen. Jag försökte bara förklara min erfarenhet för honom och jag sa till honom att jag inte kan förbjuda honom att dricka men det är ingen bra idé. Han försökte då bevisa för mig varför han inte har ett beroende och jag förklarade att jag också hade haft liknande ursäkter, men ett beroende kan se ut på många olika sätt. Vi pratade ganska lugnt och sakligt. Det är ju ingen idé att försöka skälla på honom. Han hade nog önskat att jag ställt mig på hans sida, men det kan jag ju inte göra i det här fallet. Jag tror ändå att det har fått honom att fundera lite. I nästan alla andra avseenden så har jag hans rygg och det vet han ju. Jag tror inte jag kan göra så mycket mer.

Hoppas fortfarande att du bara har det bra och inte låtit dig förledas av duvetvad…🙏🏻❤️🙏🏻

Jag förstår hur du menar angående att bryta ihop inför 17 åringen @brittney. Självklart vill vi inte att våra barn ska behöva se det. Samtidigt kanske 17 åringen har liknande känslor och kan känna att det är sunt att även mamman kan bryta ihop ibland? Att det tillhör livet, speciellt livet med någon som har beroendeproblematik 💕

Så sant @Kärringen! Det är det vi behöver öva på - att stanna kvar i oss själva och våra upplevelser, även när andras kaos utbryter💕

Om du lever ditt liv och jag lever ditt liv i mina tankar, då befinner vi oss båda två i dina angelägenheter, och vem ska då leva mitt liv? Om jag ägnar mig åt dina angelägenheter i tankarna kan jag inte vara närvarande i mina egna. Då är jag avskild från mig själv och undrar varför mitt liv inte fungerar.

Hittade denna text, då någon tipsade om byron Katie och den slog mig rakt i magen

Hej,
Tror vi är många som upplevt just tomhet när vi slutat dricka. Jag tror det är ett mentalt abstinenssymptom. Det är beroendet som vill ha tillbaka sin drog och försöker lura oss att alkohol är det enda som kan ge livet guldkant. Men så är det ju inte, och om du låter tiden gå och kämpar på nykter kommer du hitta tillbaks till livsglädje utan alkohol. Att ta något gott alkoholfritt att dricka när suget kommer kan hjälpa - hitta nya vanor, och se till att vila och äta ordentligt. Sen finns det hjälp att få via sjukvården, det kan vara ett viktigt stöd i början. Ge inte upp, och vänta inte, det blir aldrig lättare sen...

@Åsa M ja jag har tänkt den tanken, och klart det satt spår. Min 17 åring som är ute mycket med kompisar är på fester har ännu knappt druckit medans hans kompisar gör det. Jag har suttit och väntat på att det ska hända ” den första fyllan” men när jag frågade honom så sa han jag vill inte dricka tänk om jag blir som pappa. Så klart att dom märkt det . På helgerna ringer dom innan dom sak ta med kompisar hem och frågar om pappa är nykter eller jobbar. Så de helger min sambo jobbar är huset fullt av ungdomar medans övriga är det tomt. Så klart dom märker. Och jag vet att det är sjukt att det även har blivit en vardag för dom.
Det är så otroligt skönt att få skriva på denna sida och få era synpunkter. 🙏

@Åsa M just nu vet jag inget alls. Är i fritt fall, så sviken och så besviken. Kan inte ens gråta men vill slåss, slå honom . Han som jag älskar. Hur kan han

@Katten om natten Det är så jobbigt när livet liksom tornar upp sig med alla krav. Joker mössan ovanför ytan , men nätt och jämnt. Sveket från honom känns som att bli huggen i ryggen , jag vacklar. Hur ska jag orka? Där här också. Skäms så oerhört , för idag rann det över och jag bröt ihop inför vårt yngsta , snart 17. Hen skulle inte behövt , jag vet och ångrar och vill göra ogjort men det går inte. Vill bara vara en bättre människa , förstående och varm och stabil.

Hej ni alla människor som kommit på bättre tankar än att dricka alkohol, iaf inte som förr. Jag har egentligen varit sparsam med mitt drickande i alla år fram till jag fyllde 50 ungefär. Allt eskalerade när jag körde igång ett företag samtidigt som jag och min fru flyttade och blev granne med en allt för törstig herre. Vi kom ändå bra överens, mycket skratt och roliga spännande pratstunder till sena kvällar, givetvis med öl, vin och Wisky. Det passade väldigt bra att varva ner med i en intensiv start av företaget. Efter några år insåg jag att allt var på väg åt skogen. Jag bad min fru att vi skulle flytta för att komma bort från grannen och vårt drickande. Så blev det, men det var inte så lätt att bara flytta. Jag klarade drickandet alldeles utmärkt utan grannen. Det har pågått mer eller mindre flera dagar i veckan med riktiga fyllor. Drack tills jag somnade och klarade jobbet för att jag började dricka direkt jag kom hem så det blev inte så sent. Det går inte leva såhär och jag drog i handbromsen nu vid nyår. Det gick 4 dgr så drack jag igen och ångesten är där direkt. Ny bromsning den 5 januari och jag lyckades vara helt utan alkohol till den 7 februari, dryga månaden. Jag drack 50 cl folköl 3,5 %. Nästa dag hade jag inte karaktär att stå emot och drack igen tills jag somnade. Det jag upplever som svårast att avstå alkohol är den tomhet som uppstår utan den. Helt plötsligt är där så mycket tid på kvällarna som jag inte vet vad jag ska göra av. Det kryper i mig. Jag försöker med promenader, styrketräning, spinning ja t.o.m bakar för att slippa sitta och vibrera bort. Är det någon mer som känner av denna tomhet och vad gör ni åt det?

@ann74 nu vet jag förstås inget om dina barn, men är du säker på att deras problem med skolan inte är relaterat till situationen hemma? Det är omöjligt att barn inte påverkas av att det finns en missbrukare i hushållet. Att ta dem ur den situationen kan snarare göra dem gott. Att växa upp i en familj med missbruk märker en för livet, och har man otur tar man med sig de mönstren in i sitt eget vuxenliv sedan. Det har du säkert tänkt på, men jag ville ändå säga det i all välmening. Den onda cirkeln måste brytas av den vuxne som är frisk. 🤗

@Andrahalvlek
Jag skriver något redan nu...
Har inte gjort ett år än, men det var nog att jag försökt några gånger och kände att nä jag vill inte falla en gång till. Jag hade ju klarat mig ganska långa perioder utan tidigare, men aldrig så här länge.
Vet faktiskt inte om det är mer än just det - kombinationen av att jag förstod det går leva utan + att det bara blir samma visa igen om jag börjar.

Vinsten utan är ju egentligen: Livet håller ihop mycket bättre. Inte en jakt på nästa tillfälle, inte en flykt undan det som nyss varit.

Får väl uppdatera mer sen :)

En sak till som jag kom att tänka på är att man behöver förlåta sig själv, för att kunna öppna dörren till sig själv och låta andra komma in💕

@Åsa M ja ellerhur det är sjukt , samtidigt blir jag så irriterad på mig själv att dom få stunder han är bra så börjar jag alltid fundera om det är jag som är känslig. Eller att jag har fel. Men antar att det är för att man levt så länge i det så det har blivit normalt.

@has bra fråga att ställa sig, det ska jag ta med mig. För i hela den här situationen så gör man allt för att dölja det värsta för barnen samt för alla utomstående. Så det sista man tänker på är sig själv, finns ingen tid d till det. Jag ska verkligen försöka hitta någon utomstående att prata med skulle verkligen behöva hjälp att reda ut allt som snurrar i mitt huvud.
Tack för ditt stöd 🤗

Jätteintressanta tankar om insikt som @Nell skrev om i en tråd. Har funderat mycket på vad det var som verkligen fick mig att motiveras till att sluta helt med alkohol och att det har gått så bra. Kanske var det att jag fick en djupare insikt som landade helt och fullt inom mig. Att insikten verkligen landat med en djupare mening och innehåll för mig. Att jag satte fokus på mina värderingar i livet och hur jag skulle kunna gå mot dessa värderingar fullt ut. Inte bara fina ord på ett papper utan en riktad meningsfull verklig rörelse mot mina värderingar.

Och det som @Nell skriver ”Är insikt kanske att jag kontinuerligt stämmer av med mig själv om mitt beteende stämmer överens med mina värderingar? Är jag nöjd med mitt beteende som det är eller behöver jag göra en justering, men också att våga då utmana mig själv och göra nya förändringar?”.

Det stämmer väl in på hur jag tänker i min värderade riktning och det kan mycket väl vara det som fick mig att sluta dricka helt. Jag var inte nöjd med mitt beteende, jag behövde göra en förändring och jag vågade utmana mig själv till att göra det. Insikten hade landat helt och fullt djupt inom mig.

Tack för dessa inspirerande tankar om insikt, det tillförde mig mycket!❤️

@Amanda L
Tack snälla för att du tog dig tid att svara och komma med pepp 💕
Du ger mig hopp 🙏🏻

@Rustning När det finns problem med barnen och familjen så blir man påverkad. När det finns skav hemma så påverkar det mig i det mesta, det finns där i bakhuvudet på jobbet och det känns lite olustigt i kroppen. För mig är det viktigt att försöka reda ut det för att jag ska må bra och fungera bättre. Det är lätt att vilja ta till alkohol för att slippa olustkänslan.

Annie Grace skriver om kognitiv dissonans i sin bok ”Tänka klart”. Det handlar om kluvet tänkande, två motsträviga värderingar eller idéer som skapar en inre konflikt. Det sker oftast i det omedvetna tänkandet. Tex som du tänker på fredagar, ena tanken om hur du fantiserar om att få dricka och är avundsjuk på det som får dricka och ha skoj, gå miste om livets goda. Den andra tanken om att gilla läget, du vet hur det blir och avstår från att dricka. Det blir bättre efter middagen. Det blir en inre konflikt inom dig. Som att du är två personer, en på kvällen och en annan som sedan är tacksam för att du inte drack. Det är här lätt att motivationen sviktar och viljestyrkan att vara nykter mattas av pga den jobbiga inre konflikten.

När man har denna kamp är tiden en viktig komponent, hjärnan återhämtar sig och kampen mot alkoholen mattas av. Hon skriver också att när man fullständigt ändrar sitt mentala, medvetna och omedvetnas perspektiv på alkohol, skönjer man sanningen om drickandet. Det krävs ingen viljekraft och det blir en fröjd att inte dricka. Det innebär att man har jämkat ihop den inre konflikten, behovet av att sluta dricka och det finns inte en rädsla för att man missar något när man avstår.

Om du inte läst boken, kan jag rekommendera den. Den ger mycket kunskap och aha upplevelser. Kämpa på, du gör det så bra!💪

Härligt!!! Bra jobbat med över 900 nyktra dagar. Har bara knappa 60 än :) Hoppas du har ett bra liv.

Har i kanske 10 års tid druckit öl, flera gånger i veckan. Drack även sprit och vin i mellan åt. Idag dricker jag sällan vare sig sprit eller vin men dricker öl 3-5 dagar i veckan. Dricker aldrig mer än 4-5 stycken per gång.

Känner att jag behöver en förändring i mitt liv och sökte därför ett nytt jobb, där de gör ett alkohol -och drogtest. Vilket ska ske om två veckor. Visserligen dricker jag ofta men är ingen råsupare utan håller mig oftast runt 4-5 burkar. Vill säga att det oftast är Åbro 7.3 jag dricker också. De senaste veckorna jag druckit har det var 3-4 dagar i veckan. Senast jag drack var Tisdag och onsdag den här veckan. Sen har jag inte druckit mer efter det och tänker inte fortsätta med det av flera anledningar, framförallt för att det påverkar både ekonomin och hälsan och jag ser inget nöje i alkohol längre.

Men till frågan, kommer de se på det blodprovet de gör om två veckor att jag har problem eller ett riskbeteende?

Den där känslan av att vilja gå in i dimman på fredag finns ibland. Du får se det som en allergi. Du kan inte dricka, då blir du sjuk.

@Hoppfulle Kalle Kan känna igen mig i det att försöka kompensera. Det blir ohållbart och man tar tag i det på helt fel sätt. När man gör på detta sätt så fortsätter ju bara ångesten, skammen och skulden i det oändliga. Det finns ju liksom inget slut, förlåtelse eller försoning i det. Inte konstigt att flaska åker fram för att man ska få någon slags paus eller försvinna bort från det. Man orkar helt enkelt inte.

Det bästa vi kan göra för oss själva och våra närmaste är att man mår bra i sig själv. Det gör både en själv och de närmaste glada och trygga. Tänk omvänt, om dina närmaste mår bra då mår man själv bra, mår de dåligt mår man själv dåligt. Man påverkar och berör varandra. Det finns nästan inget jobbigare än någon som vältrar sig i skam och skuld. Det blir på ett sätt väldigt egocentrisk, offerkofta och självdestruktivitet i det. Alla gör fel ibland, man kan be om ursäkt för det och med handling visa att man tagit till sig och gör bättre nästa gång. Jag tycker att det är en befrielse att be om ursäkt när jag gör fel eller orätt, det visar den andre att jag bryr mig och tar mitt ansvar för mina handlingar. Sedan kan man bli ett ashole när man druckit alkohol och det enda sättet är att sluta dricka och visa i handling att man tar ansvar för sig själv och sitt beteende. Fortsätter man gång på gång att svika sig själv och andra så försvinner också tilliten. Man tror inte längre på alla ursäkter. Man måste visa i handling att man menar allvar och att man tar ansvar.

Det var det jag gjorde, tog ansvar för mina handlingar. Det stärkte mig enormt. Min självkänsla och mitt självförtroende ökade när jag tog ansvar för mig själv. Ångesten, skammen och skulden släpper. Det är det som sker varje dag i nykterhetsprocessen och det är därför det inte kan gå för fort. Det tar tid att bygga upp tilliten och goda relationer med de närmaste, de måste också hänga med och förstå vad som är på gång och händer. För mig blev det en slags kick att få göra denna förändring för mig själv och andra. Och man blir förlåten, vi vill gärna förlåta varandra om vi visar på en hållbar förändring. Det som också är a och o är att ha tillit till den egna förmågan och tro på sig själv att man kan göra denna förändring, bli nykter och att lära känna sig själv på djupet. Jag har bland annat gått på samtal hos psykolog för att bolla mina tankar och känslor och fått hjälp till att hitta mig själv och mina skav. Vad de härstamma ifrån och hur jag ska lära mig att hantera detta.

Ja, jag går igång, för det är en så himla spännande upptäcktsresa man kan göra om man nyfiket undersöker den. Vad har jag för värderingar om livet, hur vill jag att mitt liv ska se ut och vad vill jag att det ska innehålla. Allt är möjligt om man tar chansen!❤️