Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Men du har ju aldrig Intagit Enheter! Du har ju druckit alkohol och aldrig kallat det för något annat. Du är en väldigt klarsynt människa, tycker jag. Fullt fokus på vägen och händerna på styret.

Cykla bara vidare på din väg, kompis!

@Andrahalvlek Min stackars pappa dog redan när han var 48 år gammal. Jag är 57 nu.
Ja, hur ska det gå i simhallen?? Vet inte ens själv, men sagan är nog inte slut ännu.

Ha en fortsatt fin helg!!
Kram

Det är väl ingen konst när man kan något, för då gör det mesta sig självt liksom. Det är tankar som nu sakta börjar att sjunka in i tänkandet på ett lite djupare sätt tror jag som ny i det nyktra tänkandet. Kommer ihåg när man var liten och hur svårt det var att lära sig att cykla och hur ofta man körde omkull i början och hur vingligt de första åkturerna i början gick liksom. Sedan när man kunde cykla gick det så lätt och enkelt att man knappt behövde tänka på att ens hålla balansen.

Det är faktiskt lite så nu också när man ett tag verkligen har fokuserat på att inte falla för frestelsen att berusa sig när man känt sig lite allmänt orolig och nere så att säga. Det vore väldigt lätt att bara göra som tidigare och öppna en flaska och hälla i sig alkohol för att slippa känna kanske ett inre obehag eller ångest, och då slippa att tänka efter på vad som är bäst för en själv och då bara göra som man har gjort så oändligt många gånger tidigare och dricka onyttigheter utan en vettig tanke.

När det gäller att hålla sig nykter krävs det precis som med cykling att man håller ögonen öppna och är väl medveten på situationen och vet vad man gör så att man inte råkar att köra ned i diket liksom. Frestelsen att släppa händerna från styret och bara köra utan att tänka kan vara stor. Vilket nog kan liknas med känslan man kan ha när man tror att det går bra att kanske ta bara en enhet, ett glas eller en burk för att man varit duktig och kanske varit nykter en längre tid i följd än vad man kanske någonsin har varit på mycket länge. Men då är risken stor att man åker omkull och snart upptäcker sig att ha kört ned i alkoholdiket som en missbrukare och inte längre är en nykter människa med klarsynt fokus på vägen.

Kämpa på mina vänner!

@JoYo
Förnekelse, kropp och själ gör nog mycket för att skona en från vad som egentligen händer. Självbevarelsedrift.
För då måste man ju ta tag i saker och ting. Förstår man vad som händer, kan det ju innebära jobbiga känslor. Kroppens och själens sätt att skydda sig. Det gäller ju och kan ju gälla, tänker jag, både den i ett missbruk och anhöriga. Och den delen hos missbrukaren att lägga över ansvar på andra - för att slippa "tampas" med det - beroendet som agerar.

Säkert mellan varven slås de av hur anhöriga mår och mår dåligt över detta, men sedan tar en demon över igen.
Sådan otrolig kraft i denna helvetes drycken.

Ingen kan säga vad han kommer att göra, man vill så gärna hjälpa, jag har varit där. Men, att söka hjälp vet ju bara den andra. Som nämnts här ovan, han måste vilja själv. Du kan inte göra det för honom.

KRAM!

@Svärdfisken Det låter som att du har ett riskfyllt drickande. Av egen erfarenhet vet att jag helt plötsligt sitter man fast utan att egentligen förstå hur det gick till. Jag trodde i min enfald att jag hade mitt drickande under kontroll, men ack vad fel jag hade.

Prova att skriva i huvudtråden "Förändra sitt drickande" för dem som försöker sluta eller dra ner på konsumtionen. Där kan du få mycket hjälp!

Om du behöver professionell hjälp måste du ta det steget, det är mycket viktigt! Tyvärr är det som @Nykterresan skriver. Går du till sjukvården måste du vara beredd på att bli av med körkortet. Två dåliga prov inom ett år och körkortet dras utan pardon. Dyker du inte upp när det är dags för ett blodprov händer samma sak, du av med körkortet. Det kvittar om du aldrig någonsin kört bil med alkohol i kroppen, om du är skötsam på alla andra sätt eller om du är helt beroende av körkortet för liv och uppehälle. För att göra saken ännu värre kan du till skillnad för dem som blir tagna för rattfylla inte få ett alkolås installerat i bilen som "förmodat beroende".

Tack för dina ord @Samsung50! Jag förstår i huvudet att det är så, speciellt som jag under relationen undrat vad som skulle hända om jag blev allvarligt sjuk eller liknande då empatin på senare tid varit mer eller mindre 0. Och känt mig väldigt ensam.

Det var ensamt att veta att man är den enda som kan köra om något skulle hända.

Att aldrig få förståelse för det man känner.

Och när man känner att den andre ”försvinner” in i dimman.

Jag ska påminna mig om det när rädslan kommer.

Tack🙏🏼

@Flarran Du jobbar på jättebra! En stor fördel med rutiner är att de halvautomatiseras efter ett tag. Då krävs det mindre mental kraft och kontroll för att de verkligen ska bli gjorda, det går mer av bara farten.

På samma sätt var det med drickandet, det gick av bara farten också. Därför krävs det mycket mental kraft inledningsvis för att bryta alla vanor som har med alkohol att göra. Allt vi gör trampar upp små stigar i våra hjärnor.

Nu ska vi inte trampa på den väl upptrampade alkoholstigen längre. Vi ska trampa upp en ny stig, genom högt gräs, sly och törne. Framåt ska vi! Och för varje gång vi trampar på den nya stigen blir den lättare att hitta och färdas på. Alkoholstigen växer snart igen.

Kram 🐘

@Sattva Tunga beslut och tuffa förhandlingar med dig själv har du haft. Men nu har du kommit till beslut. Oftast är vägen fram till beslut värst. Det praktiska är bara praktiskt. Och jag håller med om att det är riktigt dåligt att han tvingar fram både beslut och aktion av dig, istället för att ta itu med det själv. Men det är så det är, vissa har inte handlingskraften i sig. Men det har du ❤️

Kram 🐘

@Varafrisk Tack! Och grattis till dina framsteg! Ja livet pågår ju även som nykter, men det är lättare att hantera utan att ha alkoholen som en belastande faktor.

Ja jag känner mig grundad och liksom grundstark mentalt. Jag jobbar med att ta in och acceptera att såhär blev det.

Min man valde att inte följa med till familjerådgivaren nu i veckan. Han tycker inte det är lönt. I hans värld är det dotterns fel att han inte trivs i sitt liv. Familjerådgivaren försöker lyfta hans eget ansvar, att han kan välja vem han vill vara, och det blir väl för svårt för honom. Han demoniserar henne o hon får bära skott för all hans besvikelse över livet.
När jag var där ensam sist var det ändå stärkande. Jag fortsätter att gå själv.

@Denlillamänniskan Så fint om din pappa ❤️ Min pappa dog också av sitt missbruk. Jag brukar säga att han nådde botten för oss båda. Han dog med söndertrasad lever vid 64. Tio år äldre än jag är nu. Jag kan också känna att han finns med mig på något sätt, klappar mig lätt på armen eller ryggen ibland ”bra gjort, tjejen.”

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen av simhallshistorien!

Kram 🐘

@Philia tack. Fint och fint det är ju en självklarhet men när alkoholdjävulen kommer in i bilden ställs livet på kant.

@Varafrisk ❤❤❤❤ tack. Någonstans finns känslan. Ska bara hitta den 🙂

@Sisyfos jag är helt vit mellan återfallen. Jag har ju förstått nu vad som utlöser detta och det är mina krav på mig själv. Att det alltid är jag som ska hålla uppe allt, vara den bästa och har högt ställda krav på mig. Jag har backat undan lite och good is enough som gäller. Jag har också tyckt synd om mig och varit värd ett par glas. Den tanken jobbas bort nu. Offerkoftan är kastad. Jag har samtalsstöd kring detta med affekter, utlösande faktorer.

@Asfaltsblomma Välkommen till forumet, här finns mycket hjälp och stöd. Jag känner igen mig själv i det du skriver, jag har också en preferens för rödvin. Personligen drack jag i princip varenda dag under många år, men i måttliga mängder. Visst hände det att jag festade till på helgerna, men även om jag förstod att jag låg i riskzonen upplevde att jag att jag hade kontroll på mitt drickande. Jag hade fel. För ett par år sedan gled jag över i ett missbruk utan jag egentligen vet varför. Det bara blev så. Jag försöker inte moralisera, jag vill bara att du ska se (med mig som ett dåligt exempel) att det lätt kan gå överstyr.

@X-Strong har helt rätt i vad hen skriver. Prova att vara helt utan alkohol ett tag, då kommer du känna vilken betydelse alkoholen har för dig och vad som händer med dig när du är nykter i en period.

Lycka till och skriv/läs regelbundet här på AH!

@JoYo det är svårt att sluta försöka ta ansvar för någon om man är eller varit medberoende. Man kanske vill tro att man genom sin oro kommer att hjälpa dem på något sätt. Sannolikt är det så att man inte bidrar till deras tillfrisknande alls - har de ingen sjukdomsinsikt eller vilja att genomgå behandling så kommer inget hända. Vad som kommer hända kan ju ingen veta. Fortsätter han supa så kommer det nog bara gå åt ett håll.
Mitt ex har supit mer än halva livet och även om han lyckats behålla sitt hus och har ett jobb så är hans psykiska hälsa och missbruk det som gör att han hela tiden får problem. Han vill inte söka hjälp frivilligt, han saknar sjukdomsinsikt, och när hans jobb tvingat honom att söka vård sa han efter ett par dagars behandling att han minsann var frisk nu.
Det enda man kan göra är att fokusera på sig själv och sin egen hälsa. Det är ditt ansvar, precis som att hans liv och hans hälsa är hans ansvar. 🤗

Ångesten knackar på... Träffade jag några jag kände igår? Minns inte... Målar skräckscenarier i huvudet.

Det är sant. Jag får schemalägga en privat intervention med mig själv när jag inte är i det här bakisträsket.

Jag har varken ätit, borstat tänderna eller duschat än, så det är bra tips. Har dock gråtit en skvätt. Är tom. Vill att mitt liv ska vara annorlunda.

@Sattva Åh så tungt och svårt😔 Har också svårt att man kan tycka så illa om sin frus dotter. Hon är ju bara 19 år! Är ledsen för din skull. Känner att du är så grundad att du kommer ta dig igenom det men att det kommer göra ont. Så bra ändå att skriva här då och då, att sätta ord på tankar, känslor och handlingar.

Kram🤗

När man är bakis, skamfylld och ångestdriven, så ska man inte ta så svåra beslut. Blir så lätt att man misslyckas när man mår lite bättre och känner sig i form för en partykväll. Idag ska du bara göra vädligt enkla saker. Äta något, ta en dusch, borsta tänderna. Gråta ska du däremot gärna göra. Gråten är själens tvätt. Bland tror man inte det; för det kan kännas som att man ska drunkna i tårflödet. Skriv på forum, öppenhjärtligt utan att försöka "vara bra".

Jag och många andra finns här för dig, och vi vet precis hur illa det kan kännas. Kram på dig, vännen!

@Denlillamänniskan Tack för ditt svar! Du har rätt, och det känns skönt att nån därute finns.

Ja nykterhet är nog mitt alternativ nu. Min blurriga bakishjärna börjar inse det. Jag kan inte hantera alkohol. Jag får inga positiva effekter av alkohol. Den äter av mig. Den är en risk. Mitt liv vore bättre utan den. Den gör mig till en slav och det är inte värt det.

Jag vill mest gråta just nu. Känner mig ensam. Fast egentligen har jag fina vänner. Men min "bubbla" av tydligt sammangang har försvunnit. Inte pga alkohol, men all ångest kommer på en gång.

Är det idag jag blir nykterist?

@finalina I det läge du är nu är det ingen idé att tänka eller känna för mycket. Börja med rätt handlingar.

@finalina Verkar tyvärr som att det har gått så långt att du bara har ett alternativ kvar; Rädda dig själv! Nu.
Skit i ångest och förståndigt snack om vad du borde ha gjort. Släpp skammen. Men gör något, finaste du!!

Igen. Det har ju gått så bra. Men igår var jag på krogen med några av mina hetsigaste vänner. Avskyr att skylla på andra. Jag skuldbelägger mig själv för det här. Men... Jag höll mig först till bara öl. Sedan beställdes en person drinkar till alla vid bordet. Starka drinkar. Därefter beställde en annan person shots. Tätt inpå. För tätt inpå. Jag minns inget mer.

Varför drack jag det där? Varför sa jag inte nej? Varför försätter jag ens mig själv i den här situationen när jag är medveten vilken risk det innebär? Hur dålig jag är på att stå emot? Dålig på att hålla kontrollen.

Det spårade ur totalt. Typ 4 timmars minneslucka. Jag glömde min väska på stället. Tog mig hem i minusgrader men kom inte in i min lägenhet. Fick inte tag på någon för saknade mobilen. Tur för mig att min granne som jag är bekant med också kom hem typ samma tid, fick sova på soffan. Nu på förmiddagen fick jag tag på min extranyckel men krogen har stängt så har inte fått tag på mina saker. Kommer jag få det? Vet inte.

Ångesten är stor. Hemsk.

Pratat med en som var med. Dom "fattade inte att jag var så full, alltså nivå minneslucka".

Det här är farligt nu. Jag känner mig rädd. För mig själv. Jag borde bryta helt med alkoholen. Jag gillar den inte ens. Jag hatar den typ.

Inser att jag hade tur igår. Som fick hjälp. Hur hade det gått annars?

Hej! Natalia, hoppas att du har fått sovit gott i natt kompis. Hade tur att få sova skapligt själv faktiskt. Ofta blir det bara en tre timmar per natt. Har ju diverse sömnpiller att tillgå, men använder sådana ytterst sällan då jag upplever mer ångest och nedstämdhet efter användning av sådana. Men den här natten sov jag fyra timmar och vaknade som så ofta mitt i natten, dock utan jobbig ångest som så ofta. Då var jag upp en sväng och gick runt ett varv i lägenheten och lade mig sen igen och lyckades faktiskt sova i två timmar till.

Har inget sug efter några enheter som du väl kallar onyttigt drickande av alkohol för. Det är lite av en ny känsla att inte behöva känna att man ständigt måste rusa iväg till bolaget som har varit en tvångskänsla som legat på för det mesta i så många år tidigare. Jag skulle nu aldrig våga mig på att ens smaka en slurk av någon enhet alls för då skulle det gå åt skogen direkt det vet jag alltför väl.

Kommer ihåg när jag var med i en intresseförening för vänner av äldre fordon och vi hade varit på en tågresa. Just vid den tiden för en tjugo år sedan hade jag lyckats vara helt nykter i en hel månad för andra gången i mitt vuxna liv och blev bjuden på en till synes oskyldig öl med endast fem procent. Sedan så var det kört, för så fort bolaget dagen därpå öppnade så stod man där och köpte ett gäng av denna pilsnersort man bjudits på.

Tror att det då tillsammans med två tjugoprocentiga vinpavor blev en åtta eller tio stora burkar som man rätt snabbt hävde i sig för att känna en stunds lugn. Sedan så tyckte man snabbt att denna ölsort var lite mesig och sen blev det som så att man nästkommande gång inhandlade sprit för att boosta upp denna öl med. Sedan rullade allt bara på i samma stil. Säger nu alltså nej till allt vad enheter är. Tycker att det är det säkraste sättet för att inte hamna i alkoholträsket igen.

Ha en fin lördag!

Men det är inte slut ännu;
Jag och apan kliver ur vattnet, inte för att vi gett upp och inte orkar mer. Vi har simmat klart för den här gången. Vad som händer härnäst är lite oklart.

Vid kanten av bassängen står de där formalinfyllda glasburkarna där Beroendehjärnorna sakta guppar upp och ned i sitt konserverade tillstånd. Man kan ju undra varför de ska stå här och inte vara utanför med jönsarna?
En av hjärnorna talar till mig med svag stämma; - Tjena! Det är jag. Såg att du klarade både simningen och höjdhoppet. Bra, tjejen! Känner igen det där. Lyfter blicken och lite i skymundan i vid en av simhallens väggar ligger en gestalt på golvet. Han är död. Det är farsan.

Han försökte komma in i värmen på slutet, men har var i för dåligt skick för att klara simningen. Han låg och självdog på kaklet, alldeles ensam. Det är hans och de andra döda alkoholisternas hjärnor som flyter i formalin nu. Beroendehjärnorna.

Går fram till farsans kropp. Känner stort medlidande och tänker på hur lika vi är (fast han var fetare). Vi har samma hårfäste, liknande ansiktsdrag. Vi är både roliga, musikaliska och har sinne för matlagning. Av honom har jag också ärvt känsligheten och tendensen till alkoholmissbruk. Men han grejade det inte. Klarade varken livet eller alkoholmissbruket. Men jag gör det. För oss båda.

Jag växte aldrig upp med min far. Han försvann ut ur mitt liv när jag var ett år gammal. Min mor höll honom sedan på totalt avstånd. Klippte bort honom ur fotografier. Men ibland gick det inte, när min syster eller jag var med på bilden. På en bild står han och blickar lugnt och stadigt in i kameran bredvid julgranen. Han röker pipa. Det är den bilden som jag har i minnet.