Senaste kommentarerna i forumet

Nu har man firat lördag så det stått härliga till. Knäppte först en kall energidryck och samlade krafter en stund. Så nu är det en fröjd att gå barfota över golven. Min gamla städtokiga mormor skulle ha blivit helt överlycklig. Nog är det allt lite roligare med nystädade golv. Vem behöver väl alkohol när man kan nöja sig med så pass enkla grejer för att förgylla en dag som denna.

Ha en fin kväll!

@Carisie Jag blir så himla tacksam och glad - att du sitter en lördag eftermiddag och skriver fina, omtänksamma och kloka ord till mig. Och på ett så härligt sätt! Tack.
Thailand låter underbart! Får nog försöka få till en resa nästa vinter!
Denna dag kan jag göra en ✅
Har ätit en massa plock, ostar och chark… ackompanjerat med kolsyrat vatten. Inget vin
Ja, impulskontrollen blir förhoppningsvis bättre igen, men jag har alltid varit impulsiv, så det kommer alltid vara en riskfaktor för mig.

@LAO Hahahahaha - fina du ❤️ Jag ser också att du brottas med samma frågor som jag gjorde tidigare som blivit icke-frågor med mer tid 😇😘 Men du - livet är en gör det själv-grej och jag är säker på att du kommer att hitta DIN balans. Du vet också vad du behöver göra om du hamnar i obalans. Ta en funderare någon dag på när man börjar ta ett återfall. Har du lyssnat på "julsagan" med Robert Bohman på en beroendepodd? Om inte. Gör det. Det är... upplysande 💡

Jag har inte saknat öl vid poolen, råkat dricka gin och har även fått avsmak för alkoholens baksidor hos andra. Hunnit tänka tanken att det kunde varit jag. Hunnit tänka att det aldrig kommer att bli jag.

Vi lever och vi ser vad livet gör med oss ❤️ hur vi ställer över livet.

Jag önskar dig en uuuunderbar lördag. Nu ska jag ut och laga kyckling caprese och avlängsna mig från min ömma moders sällskap en stund. PAUS!
🩵

@JHL viktigt med små segrar varje dag. Bra kämpat med ännu en nykter lördag till handlingarna👊. Du verkar ha hittat en bra rytm, fortsätt på den vägen, mvh

@Carisie jag har tänkt på dig också, och varit liiiiiite avundsjuk. Fast jag hade nog velat ta en Chang vid poolen…
Ja alltså det här med att inte dricka har ju varit en fantastisk resa i självkännedom. Jag trodde att jag hade blivit en ganska trött person och nu skrattar jag mer, gör mer, lever mer och sover mer. Magiskt! Men det ska erkännas att jag ändå saknar alkoholen, framförallt till maten, och bubblet på fredagen. Jag tror att det nog blir för mig som det var för dig, att det inte är värt. Vi får se! Jag kom på för ett tag sen att man får dricka alkoholfritt bubbel hur tidigt man vill, så nu längtar jag efter nästa besök hos lillesyster, då ska vi bubbla direkt till frukost, för det har jag typ aldrig gjort för jag vill inte vara full på dagen.
Stor kram❤️

Hejsan,
Dag 31 börjar läggas till handlingarna. Inte mycket mer har hänt sedan det jag skrev i morse. En sväng till lokala köpcentret, jag reagerade på hur mycket folk som hade varit på systemet. Var och varannan gick omkring med bib, flarror och öl. Bolaget hade även många kunder inne i sin lokal. Jag kände inget sug att gå in då jag gick förbi och det får bli dagens seger. Nu färdigäten och soffläge och kollar på en serie.

Ha det bra. En dag i taget.

@Himmelellerhelvette Om man sätter det i beaktande att alkohol faktiskt är en beroendeframkallande drog, så är alkoholromantiken samtidens största bluff.

Tänk om det plötsligt vore trendigt att röka lite heroin? Bara för att bli chill. Eller snorta kokain till fredagstacosen för att orka vara hajpad hela helgen?

På samma sätt är det ingen som lyckats bli fri från heroin och kokain som tror att de kan ta ”lite” på helgen bara. För att passa in i gänget. Och då är alkohol lika beroendeframkallande som just heroin. Helt galet.

Kram 🐘

@Detblirbättre Ingen orsak 😇 Hade det funnits en universallösning som fungerade på alla i hela befolkningen hade vi varit ett folk utan problem av något slag 😅

@Carisie tack för dehär orden! De satt verkligen bra. Ja kanske jag är allergisk för förbud😉😅

Hej!

Efter flera crasher om året har vi nu kommit till ett vägskäl. Ett löfte bröts (för tusende gången i ordningen) och jag fick nog. Jag har nu möjlighet att bo på annan ort när jag behöver, jag håller mig borta sedan några veckor men flyttar snart tillbaka igen pga jobb mm. Min partner har rasat igenom och äntligen faktiskt på allvar (verkat det som...) tagit tag i sitt alkoholproblem. Det är såklart fantastiskt bra och ger hopp för framtiden. Samtidigt är min tillit totalt utplånad och min kropp är helt ur balans.

Jag tampas med att få syn på det medberoende jag utvecklat under tio år tillsammans, försöker dämpa reflexerna att stå till tjänst och komma med lösningar. Samtidigt hyser jag stor medkänsla med min partner som nu går igenom sitt värsta i livet. Jag skulle säga att alla våra problem värda namnet har med alkohol att göra. Allt annat är småpotatis som vi kan lösa. Vi har väldigt mycket bra tillsammans, som ger hopp om att vi kanske kan hitta tillbaka så småningom.

MEN! Det kommer såklart bero helt och hållet på hur han går vidare. Han tar hjälp nu men jag vet inte exakt i vilket tempo, så att säga. Jag känner mig otålig och vill se resultat. Och jag vill ha nån slags upprättelse för all skit jag fått ta genom åren. Jag skulle vilja fakturera honom en halv miljon eller nåt för all tid jag inte varit i form, inte kunnat driva mitt företag som planerat, fått tacka nej till stora uppdrag pga utmattning etc. Det är först nu med lite distans som jag börjar förstå och lära mig att den som är anhörig ofta tar en större smäll än den som är beroende. Att det är så sjukt stressande att stå bredvid, önska kommunikation men vara hänvisad till gissningar, lirkande, anpassning, ändrade resplaner, grusade förhoppningar, förnedrande kommentarer, totalt mosande av tillit. Jag har svårt att se hur han någonsin ska kunna ta in vad detta kostat mig. Alltså vad HANS VAL har kostat mig. Det känns på något vis förnedrande när jag ser tillbaka på alla gånger jag hoppats förgäves, markerat men ändå kommit tillbaka. Om han skulle förstå på djupet vad det gjort med mig, vad jag bär på, vilka minnen jag helst inte skulle vilja ha, då måste han var jävligt modig och vidöppen. Och jag tror att det kanske blir för mycket för honom. Han klandrar redan sig själv ordentligt.

Så hur har ni gjort, ni som hittat tillbaka när partnern blivit nykter? Hur lång tid har det tagit? Går det ens att lita på personen igen? Eller sitter det som ett cellminne att det alltid finns en risk för återfall? För oss vet jag inte ens om det kommer landa i helnykter eller måttligt drickande. Men i nuläget känns det som om jag utvecklat en hyperöverkänslighet mot minsta tillstymmelse till både drickande, beroendebeteende och små gliringar eller anklagelser om att "jag är inte heller perfekt". Hur kan man nånsin ha en ärlig kommunikation igen när det blivit så oberäkneligt att tex kritisera ett beteende som sårar en?

Jag blir så förtvivlat ledsen när jag ser människorna kring mig och ute i samhället när de dricker sin alkohol vid varje ledigt tillfälle de får precis så som jag gjorde, år efter år innan jag började fundera på om det kan vara så att jag dricker för mycket. Sedan fortsatte jag i ca 10år till efter jag hade börjat fundera. Jag ser beteendet eftersom jag känner till det, jag ser att det kommer gå illa framöver för några, kanske lyckas dom sluta eller förstå ännu tidigare än jag gjorde. Jag hann bli beroende, inte mer illa än att jag klarade att sluta utan att söka vård men beroendet har olika nivåer skulle jag beskriva det som. Förnekandefasen pågick många år. Det känns så hemskt att det inte går att stoppa de som man ser att det kommer gå illa för, jag kan säga något, jag kan berätta min historia men jag vet hur det var för mig, jag hade inte lyssnat, jag behövde vakna själv, för det var som att jag sov på ett sätt, förnekandet, beroendet är så förrädiskt, det ljuger otroligt bra, på en söndag säger vettet att du dricker för mycket, du måste sluta dricka på detta viset men när torsdagen kommer säger beroendet att det bara var en löjlig känsla i söndags, jag var bara bakis, det var bara ångest, jag är inte beroende och så fortsätter man, år efter år! Vissa klarar att sluta men alldeles för många lyckas aldrig och det fortsätter bli värre. Jag blir så ledsen, varför ska så många människoöden behöva bli så mörka, så mycket lidande. Romantiseringen kring alkohol gör mig så förbannad, ledsen och rädd.

@Vinägermamman Ingen orsak 🙏🏼 Vi stöttar varann eller hur?! Bättre än uppgiven = positivt tycker jag. Kan du sätta silvertejp på flaskan? Byt ställe på den så du måste fundera var den stod nu igen? Ställ en timer på 20 min - leta upp nån strategi som ändrar pronto till prontostrax?

Jag är såååå tacksam för mina massa veckor under Thailands sol plus för mina D-vitamin som faktiskt hjälper mig. Jag tar magnesium, omega 3, kollagen och zink också och upplever en klar förbättring av humöret.

Och du.... du har fler nyktra timmar/dygn och DET är positivt. Ju mindre alkohol = desto större impulskontroll. Det löser sig! Vill du bolla eller lyssna på mina floskler 😅😇 så finns jag här för dig. Kram! 🩵

@Carisie Hej! Och tack för att du tittade in och delade med dig av dina tankar🥰
Ja uppgiven är jag inte, mest irriterad på mig själv som har så svårt att göra rätt just nu. Jag känner mig väldigt skör. Minsta lilla som händer som är oförutsett, så tappar jag allt och blir väldigt påverkad mentalt, jag får en väldigt stark oro. Oron kommer snabbt och starkt, så jag ”hinner” inte tänka tanken ”vänta en timma till”, utan det har varit orosdämpning ”pronto”.
Jag har med andra ord för närvarande svårt att sitta still i båten och ta det lugnt… och det har varit en del issues bl a med ett av mina vuxna barn, som haft mycket otur senaste halvåret vilket dragit ner mig mycket. Vet ju att A är en dålig lösning, men så har det tyvärr blivit ändå.

Kost, motion och alkoholfritt är ju melodin och det vet jag ju. Jag jobbar för att ta mig dit igen. Det blir lättare nu när dagarna blir ljusare.
Är nästan tillbaka på dagliga morgonpromenader, blir väl 4-5 dagar i veckan. Försöker också få ett par km i benen på eftermiddagen.
Jag mår bäst när jag äter LCHF. Behöver alltså skippa kolhydraterna igen. Upplever att kolhydrater triggar alkoholsug hos mig.
Kan väl oxå säga att de här månaderna när det är mörkt påverkar mig mer för varje år. I år har det varit helt vedervärdigt. Tror inte vi fick en enda soltimmar i januari.
Tack igen för din omtanke 🥰

@xyz23 Hej 👋🏼 Så tråkigt att du uppfattar att du drunknar i massan. Jag skrev tidigare idag i någon tråd att alla har olika strategier så då tänker jag att oavsett dagbok, gymnastik eller färg på toapapper är bra om det hjälper folk att nå sina mål?! Eller?! Jag brukar köra Kvällsavstämning- som en reflektion över dagen. Jag kan & vet en massa om alkohol också men det var AH som fick mig att reflektera och förändra vad jag ville förändra. Jag upplever att jag vuxit mentalt och känner mig stärkt. Om det finns kvinnoklubbar låter jag vara osagt -men om de finns och hjälper folk så fyller de en funktion 🙏🏼🩵 Önskar dig en fin lördag

@vår2022 typiskt bra frågor!
Beroendemottagningen blev inte riktigt bra för mig, olika handläggare och ingen riktig hjälp. Mina prover har varit bra hela tiden och nu vill jag nog mest slippa ur klorna.
Har idag landat i att jag provar att dricka på fredag men kör på lördag så jag har ett bra skäl. Då ska jag köpa med mitt bästa alkoholfria bubbel och nån god alkoholfri öl! Sen kanske det blir 100 nya dagar, vem vet?

@Sommar85 Hej 👋🏼 Ja han är med i "en beroendepodd" där han dels svarar på frågor då de har frågeavsnitt men i avsnitt 20 berättar han sin lifestory. Plus att han läser den fantastiska "julsagan". Jag lyssnade på ett litet inlägg av honom där han beskriver en hemmakväll med fru och barn och hur han 20+ gånger reser sig ur soffan och går ut i köket och häller upp ett glas whiskey han sveper, sköljer ur, torkar och ställer tillbaka på hyllan. Han beskriver också att han inte är alkoholist - eftersom han inte dricker direkt ur flaskan. Robert (och min husgud Markus Enochsson) talar ur hjärtat med en råhet om hur vi flyttar våra moraliska gränser, förhandlar och rättfärdigar våra osunda inställningar till alla berusningsmedel. Det finns alltid någon liten pusselbit man kan lägga i sitt eget livspussel vare sig det varit alkohol eller heroin som varit ens huvuddrog. Det spelar ingen roll om andra har det värre - jag är mitt eget värsta med den substans jag väljer att berusa mig med. Om man vänder på det så finns det många fler som är "bättre" eftersom de aldrig fastnat i något beroende.

Jag önskar dig en fantastisk lördag 🩵

@Detblirbättre Hej 👋🏼 Likväl som vi är olika individer så är det även olika strategier som fungerar för oss. För mig funkar tex inte förbud - det är en stor röd obstinat-flagga för mig. "Jag är vuxen och bestämmer själv och tar konsekvenserna". Något som funkar däremot gör mig är "jag behöver inte". Som i "jag behöver inte alkohol för att överleva. Jag behöver mat, vatten, sömn etc men INTE alkohol". Så resonabel är jag 🤔😅 I takt med att jag slutat ta emot alkoholromantiken som flödar i all media så har jag slutat behöva den ännu mer. Vet inte om det bara blev luddigt men kan kanske bättre beskrivas som att jag blev obstinat mot varför jag ska dyvlas på alkohol i parti och minut - som jag inte behöver?! 😇

Jag är övertygad om att din strategi kommer att komma till dig 🙏🏼🩵

@Memmy Hej Memmy 👋🏼 Att läsa ditt inlägg var nästan som att läsa ett jag själv kunde skrivit. Jag vet inte varför jag inte räknar dagar - kanske för att jag inte tänkt mig nykterhet från början utan hade tänkt mig att dricka måttligt. Ibland har jag räknat och blir lite paff över hur dagarna utan alkohol som läggs på hög/rad är så många 😅

Önskar dig en fin lördag 🩵

@Vinägermamman Hej 👋🏼 Även skräp är en känsla om än en dålig (?) sådan. Men jag tänker att det måste vara snäppet värre att känna uppgivenhet och aktivt välja att skita i allt. Bättre att må mindre skräp på dagtid och liksom klara stunderna då?! Eller hur tänker du? Jag har ett stort semesterglapp i min uppdatering på allas statusar just nu. Men tror du att livssafari kan hjälpa dig? Kanske att skjuta upp det där första glaset med "jag ska göra det här först". Eller jag väntar en timme? Eller finns det någon annan strategi du kan använda dig av? En av mina strategier eller kanske "vanor" jag haft är att det är för sent att ta ett första glas efter kl 21.30 (fråga mig inte varför) men det har lett till att jag kunnat avfärda just det första glaset för att det är för sent - så har jag nyktert fått skjuta eventuell förhandling till nästa dag osv.

Ha en fin lördagskväll 🩵

Näe, fy fasen vad jag är trött och orkeslös. Ingenting kan jag längre. Det är meningslöst att kämpa på som nykter fåntratt. Det är lika bra att skita i allt och supa skallen av sig. Det är i alla fall lördag, det är jag då värd. Vad då värd, sade logiken... Värd att bli alkoholförgiftad eller vadå... När då anfallet från alkoholdjävulen pågick som bäst och man allvarligt började tänka på taxiresa in till bolaget.

Då klev snålhetens ande in på planen och sade: Men du. Vill du verkligen kasta bort tusen spänn på ett par dagars meningslös verklighetsflykt in i alkoholdimman. Då stannade jag till igen. Tänkte efter och gjorde HALT. Funderade ett varv till, på om det inte allt kanske vore lite klokare och vettigare att försöka släpa sig till spisen och värma på lite mjölk. Ja, till en kopp med mjölkchoklad och limpmackor enligt min relativt ny-nyktra frukostrutin som jag hade hoppat över idag.

När jag hade ätit gick jag sedan och vilade mig och funderade på hur det kunde komma sig att man inte orkade göra ett enda smack. Sedan var jag plötsligt inne i nåt som jag förstod måste hade varit en dröm, då jag för omkring en halvtimme sedan vakande och upptäckte att jag måste ha somnat till och missat möjligheten att gå på loppis idag. Då mulnade det på i mitt sinne igen, fast jag hade varit rätt så glad först när jag reste mig upp ur sängen.

Då var alkoholdjävulen inom mig snabbt tillbaka och kom med en försynt påminnelse om att inte sitta och deppa och misströsta liksom. Kom alltså på att Bolaget fortfarande var öppet en liten stund till denna gråtrista lördag alltså. Nej, du din fule usling. Vik hädan Satan! Om du inte ger dig så skickar jag Jesus på dig, och då lär du inte vara så jäkla kaxig längre.

Det här var allt en ovanligt mentalt krävande brottningsmatch detta, som kräver en påfyllning av energi känner jag. Så får nog ta och gå till kylskåpet och hämta mig en burk, med inte alkohol i form av nån öl, utan en energidryck som jag har där i stället som bolagssubstitut. Kanske får man sedan krafter att sopa köksgolvet eventuellt... Vilket väl inte skulle skada då man väl trampat omkring i gamla brödsmulor tillräckligt länge alltså. Förresten, @JHL, det var trevligt att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas alltid.

Ha en fortsatt fin dag!

@aeromagnus Inte vi medelålders heller tyvärr. Jämförelsesjukan är sjukt destruktiv, den sänker självkänslan och väcker missunnsamhet och avundsjuka.

I mitt arbete med tjejjouren blir jag på riktigt orolig när unga tjejer som skriver till oss inte pratar med sina föräldrar om sin oro och bekymmer. Det är ju det föräldrar är till för! Men de är också upptagna med sina mobiler 😢

I vår familj har vi en glasklar överenskommelse. När vi umgås ger vi fan i våra mobiler. Vid matbordet, framför tv:n osv. Yngsta dottern och barnens pappa 60+ behöver mest påminnelser av oss andra.

Kram 🐘

Jag som är lärare ser hur mycket mobiler har förstört för våra ungdomar tyvärr. Visst den kan användas till mycket bra men våra barn och ungdomar använder den oftast inte till så bra saker.

Håller på och pilla med min aktiehemsida. Planerar inför sommarens semester mm mm. Idag hade vi AA-möte. Temamöte kommer inte nu ihåg vilka tema det var på rak arm. Det var ett bra möte. Nu blir det skidskyttestaffetter

@Ny dag Tack för att du orkar bry dig ❤️
Det är skräp med mig. Löser inte att bryta helt nu. Klarade dagarna men inte kvällarna. Igår gick det inte alls. Är ute och kör med bilen nu och stannar lite här och var för distraktion nu. Ska hem och gå promenad nr 2 idag. Känner mig både deppig och orolig. Skriver mer sen. Ska köra hem nu. Hoppas du har en fin helg🤗

Kikar in och lämnar en liten uppdatering. Nu känns det som om jag har fått en ordentlig distans till alkoholen och kan se på mitt beteende när jag varit berusad på ett mer objektivt sätt. Jag skäms oerhört faktiskt, för hur jag har varit vid dom tillfällena. Så otroligt destruktivt. Jag har sedan 21/9 (5 månader) druckit vid ett tillfälle i november (gick t helvete då såklart) vilket jag ändå känner mig nöjd över. Jag kan också titta tillbaka och se varför jag drack på det viset, jag ville fly så långt bort från mig själv och min vardag som möjligt. Slippa ta ansvar och ta tag i det som var jobbigt (Jag har levt under ganska stor press dom senaste 2 åren), Jag har varit totalt gränslös och varit öppen för allt som har varit destruktivt egentligen. Totalt urspårad. Att sluta dricka och långsamt hitta tillbaka till mig själv är så otroligt skönt, sluta fly och ta ansvar. Ta tag i det som är skrämmande och som mångt och mycket gör ont.

Jag har också hamnat i läget där jag väljer att inte dricka, jag förbjuder inte mig själv längre utan det är fritt fram - men jag vill helt enkelt inte. Det är skönt om något. Jag räknar inte heller dagar längre och har slutat "hjärntvätta" mig själv, det blev för intensivt och jobbigt och fungerade inte för mig. Det var som om tankarna på alkohol var närvarande hela tiden, vilket inte är naturligt för mig. Så nu försöker jag bara ta det som det kommer. Är inne på forumet ibland och läser, och det är roligt att se att så många håller i sin nykterhet 🩷

Nu ska jag fortsätta att ta en dag i taget och önskar samtliga en fin kväll utan tankar på alkohol 🩷