Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan Grattis i efterskott på din två års dag❤️

Hoppas du är frisk nu! Kram

@erivan Du kan lyssna på ”en beroendepodd” och alkispodden. Dom går på AA så jag har tagit till mig massor av vad dom lär ut som dom själva lärt av AA. Du kan börja där. Kram❤️

@Surkärring grattis från mig till 140 dagar. Du är en förebild❤️❤️

@vår2022 Så fint att läsa om hur du har det och jag är nog mest imponerad av hur du kan hantera den besvärliga kollegan. Sånt är verkligen svårt att göra utan att belasta sitt eget mående alltför mycket. Hatten av!
Jag hoppas att det också blir tre sköna helgveckor för dig, precis som du tänkt.😀🙏🏻❤️

Lika inte kika…😌

@Charlie70 Oj, så jobbigt du har det. Det är hemskt att stödet är så skrangligt som du skriver. Vad händer med de barn som inte har en kika stark mamma, kan man undra…?
Jag tycker du gör helt rätt som drar ner på ambitionerna inför julen. Det finns mycket gott som man kan köpa färdiglagat… Det viktigaste är att ni får återhämta er.
Ha en skön helg❤️🙏🏻❤️

@odlarmammamn Bra där! Redan dag tre! Första tiden kan vara jobbig, men suget minskar oftast ganska fort.
Skriv och läs mycket här så får du stöd och hjälp, fast bättre om du flyttar tråden till Vara alkoholfri, eller skapar en ny där, för inte så många just på denna.
Heja dig och välkommen ❤️🙏🏻❤️

@Lechaim Min man startade en bokklubb med bara män. En del var inte alls vana läsare… och flera kände inte varann heller. Nu träffas de då och då och pratar om en bok och lom livet och annat…oftast ses de över en lunch eller så.
Om du inte har kontakter så kanske det kan funka via ett bibliotek eller så…?
Kanske värt ett försök?

@Maskot82 Men du är ju stark och klok och har verkligen tagit tag i ditt problem. Jag tycker du gör fel som bara dissar dig själv. I synnerhet bär du faktiskt gör något bra, både för dig själv och för din omgivning. Försök se det fina med det och ge dig själv en klapp på axeln istället!❤️🙏🏻❤️

Hej! Ja, nu är det kväll och jag har för ett par timmar sedan vaknat efter att jag först hade ätit en halv fryspizza som var värmd i vanlig hushållsugn. Tog rejält med god konserverad sallad från glasburk till, samt ett 33 cl glas med cola, jag till och med gjorde det hela till lite av en fest och hade isbitar i glaset. När jag hade ätit färdigt så gick jag och lade mig för att vila och somnade till i fyra timmar.

Det var inte fy skam liksom. Nog var det viktigt att få sova lite extra. Jag till och med drömde lite filmiskt, var nog i drömmen som kompositör med i nån slags uppsättning av en musikal tror jag. Det var spännande faktiskt, drömmar kan vara intressanta ibland. Det kanske är dags att jag gör lite ny musik och lägger ut på en av mina musiksidor framöver. Det var ju några veckor sen jag gjorde nåt nytt.

Det enda som jag tycker faller sig naturligt och jag kan göra utan att det känns som ett arbete är ju när jag spontant skapar lite musik fritt i olika genrer som jag känner för i stunden. Då kan jag hålla på så länge att jag nästan blir utmattad och somnar vid mitt keyboard när jag är igång, fast det bekommer mig inte då, eftersom jag vid såna tillfällen drivs av ren inre inspiration och vill se vad det blir för slags musik liksom.

Brukar bli rätt överraskad själv av mina instrumentala musikverk. Minns när mina föräldrar levde, då brukade jag låta dom lyssna på och betygsätta mina instrumentala alster innan jag publicerade dessa så att säga. Det var lite kul att få poäng från 1-5, där 5 var bäst och 1 var skapligt. Minns att min mor lustigt nog ofta gillade lite rockigare grejer, farsan gillade ofta en del mer klassiskt finstämda och mollklingande prylar. Musik har varit mitt huvudintresse i rätt så många år. Numera ser jag väl det hela mest som ren musikterapi.

Senaste läkaren på öppenpsykiatrin tyckte att det var bra att jag hade ett intresse, och musik används ju även inom psykiatrin ibland så att säga. Det tar en hel del tid och ork att försöka att på djupet analysera sitt eget psykiska mående och sätta ord på känslor och få ur sig lite tankar man har haft instängda i skallen där dessa bara har hållit på och fritt malt i många år.

Så visst är det bra med ett forum som detta där man kan skriva anonymt om hur man mår, inte minst kring alkoholkonsumtion, som för mig varit en mycket stor del av mitt liv liksom. Men att jag har en psykiatriskt blandad problembild det vet jag då jag i grunden alltid har varit orolig, ofokuserad, haft en låg energinivå och nedstämdhet, där det krävts att jag för att vilja göra saker och ting samt kunna genomföra något har varit tvungen att verkligen brinna för grejen liksom. Jag må psykiskt inte bättre nu som nykter, ja, de mest självdestruktiva tankarna har till nittio procent minskat, vilket är bra.

Men jag är inte frisk alls, då jag helst av allt skulle vilja kunna stänga av malandet i min tankar och känslovärld, och där kommer alkoholen in i bilden igen. Det känns svårt att vara logiskt tänkande och samtidigt ha en känslomässig dragning till att vilja berusa sig för att slippa tänka så uppgivet. Nog skulle jag kunna ringa till psykiatrin för att kanske få nån ny läkare om nån månad igen och tvingas dra min livshistoria från början än en gång. Vad det nu skulle tjäna till då jag mår precis lika som jag alltid har gjort. Jag har aldrig gått till psykiatrin och varit berusad, utan har tvingat mig själv att vara nykter några dagar före besök för annars har jag inte kunnat förklara hur jag mår.

Det är så många delar i min psykiatriska medicinska bild att arbeta med att det skulle ta en massa år att kanske komma framåt. Vad det nu skulle kunna ge mig reellt då det väl tetats alla piller. Det som har gett mig mest i form av terapi i år är faktiskt att jag kom mig för att börja skriva här på forumet. För det blir inte låsningar på samma sätt när man kan tala ut fritt här så att säga. De gånger jag har suttit och vänt ut och in på mig inom psykiatrin, då har jag efter ett sådant besök alltid blivit så totalt utmattad att jag sedan direkt gått till bolaget och köpt en massa öl och vin för att bara liksom kunna komma i någorlunda balans igen. Någon sådan utmattning får jag inte av skrivandet.

Det är även märkligt att när någon kontaktperson från det psykiatriska har ringt mig och frågat hur jag har mått så har jag inte lyckats att gå in på djupet av mitt mående. Det har mest blivit ytligt snack, samt sånt om väder och vind liksom. Efter ett sådant samtal får jag lite positiv energi en stund då det har känts bra att tala men nån kanske en gång i månaden som jag gjorde ett tag förra året. Men de har så många patienter att de inte har tid för mer än akuta grejer har jag förstått.

Men när jag har lagt på luren efter att ha talat med någon så har jag nästan direkt känt mig tom och nedstämd, och har jag haft något att dricka hemma så har jag direkt alltid gjort så utan att väl riktigt kunna begripa varför. Jag har läst mycket om psykologi och sånt för att hitta verktyg för att bemästra min psykiskt jobbiga situation liksom.
Men just nu i skrivande stund känns det väl någorlunda okej.

Jag har bestämt mig för att försöka vara nykter året ut, och man får väl se hur det går, för jag är inte direkt lugn, glad och harmonisk, utan det finns av och till en längtan av att få vara ledig från sig själv i några timmar. Har ingen alkohol hemma och det är tur det. För jag vet hur det blir när jag väl öppnat en burk eller flaska, för då finns det inget stopp och då är jag direkt tillbaka in i samma gamla destruktiva dryckesmönster. Just nu är jag både trött och ivrig på samma gång och vill egentligen göra något kul så som att komponera lite ny musik. Samtidig så tänker jag logiskt att om jag är klok och går och lägger mig om en liten stund så vaknar jag förhoppningsvis utvilad och kanske lite glad i morgon. Men vi får väl se hur et blir med att vara klok och logisk. Det är faktiskt inte lätt att börja från noll liksom för att lära sig att leva vettigare, men nykter det är jag ännu och det är jag faktiskt stolt över att vara. Men var dag är faktiskt en kamp mot inre demoner liksom. Förresten, @hoppfull2024, @Andrahalvlek, @Kennie, @vår2022, Kevlarsjäl62. Tack för att ni skrev fina och trevliga ord sånt värmer lite.

Ha det fint mina vänner!

@Självomhändertagande
Tack för att du ser mig med så snälla ögon.
Själv blev jag först arg på tills jag idag förstod vad det är som får mig att slå bakut, det går för fort. Jag är inte bekväm med att man vill träffas med en gång, jag behöver lyhördhet.
Att bygga upp känslan i samtalet i några dagar för att sen träffas.
Ja, han hanterade det fint men samtidigt så upplevde jag svaret som ett hejdå mer efter som det inte blev någon vidare fråga.
Jaja, jag lämnar nästa steg till honom.
Är han genuint intresserad så hör han väl av sig nästa gång.kram

@Flarran Här kan jag verkligen relatera. Jag tror nog att jag också dragits med psykisk ohälsa sedan jag var barn, även om det inte blev riktigt tydligt förrän i de sena tonåren. Medicinerat mot depression sedan jag
var 19 år, till och från i början med flera år mellan de riktigt djupa dipparna som kräver vård. De senaste 25 åren konstant medicinering. Det är en vanlig utveckling har man förklarat för mig. Jag har sådan tur att
vanliga antidepressiva fungerar och jag har levt ett bra liv ändå. Du låter ju helt klart deprimerad, men jag tror att du, som jag, kanske skulle kunna kalla dig bipolär. Jag tycker att jag känner igen mig väldigt mycket när
jag läser i din tråd, det svänger en hel del. När jag är i mörkret minns jag faktiskt inte att det förra veckan var riktigt ljust. Det kan svänga så snabbt att jag somnar i ljus och lugn och vaknar i mörker. Mina depressioner
är nog inte mer än medelsvåra numer, men det räcker till. Jag tycker, precis som vår2022 att du ska kontakta vården igen nu när du varit nykter ett tag. När min man mått dåligt psykiskt under sitt missbruk,
har intresset att hjälpa varit väldigt ljummet och det är väl ganska logiskt kanske. Omöjligt att veta vad som är vad då och många mediciner är inte alls bra tillsammans med alkohol.
Att känna som du gör är så smärtsamt och jag lider med dig. Utan medicin vet jag inte hur mitt liv skulle sett ut, självklart känner jag av min sjukdom ändå, men det håller sig inom godtagbara gränser. Jag glorifierar inte antideppiller, men för en del av oss kan det vara skillnaden mellan liv och död. Tyvärr skrivs det nog ut alldeles för ofta, när det egentligen behövs helt andra saker.
Jag hoppas du mår bättre när du vaknar imorgon, helt omöjligt är det ju inte om jag läst av dig rätt, amatörpsykolog som jag är 😜
Snart vänder ljuset tillbaka på riktigt, vintersolstånd imorn eller hur är det?

@Sisyfos, tack för ditt ”lycka till” även om det gick sisådär.. men jag har i allafall en vilja nu och känner mig lite starkare, liite.
Så stark Du är som trots som du säger tuffa tider inte väljer att medicinera bort det. 👏🏼

Det är mycket bättre idag tack och lov. Suget är väldigt litet idag, i princip noll. Otroligt skönt. Har jobbat och sedan var det en del att göra med det vanliga familjelivet så tiden gick fort och nu är 25 dagar avklarade. Är ändå glad för det faktiskt, det är lite böljande sug och känslor att hantera fortfarande men mitt fokus är oförändrat, jag vill bli fri från den här plågan. Tröttheten är fortfarande stor, den tynger mig en smula.

Idag blev det heller inget samtal från den digitala forskningsstudien, de skulle skicka sms varje morgon kl09.00. Jag blir besviken
Tyvärr föll jag redan andra dagen så nu får jag börja om imorgon ,
Var så väldigt effektiv idag och köpte, och kämpade för julklappar till alla hela dagen, med mera, kom sedan hem till ett hem, där mannen ligger i soffan och köket i kaos. Inget ovanligt i och för sig men sen efter
en högljudd utskällning ovanpå det, för att jag är syrlig i mina kommentarer, tog jag en cognac av ren lindring. Men jag vet att jag är den som väljer vad jag gör, men jag blev svag och min långsiktiga plan är ändå att jag skall ändra på sådana här situationer.

@Charlie70 Eller hur!? Det är tiden efter som man måste vara vaksam, då kroppen vill återgå till sin gamla ”trivselvikt”. Minst ett år bör man ligga kvar på den nya vikten.

Men det känns bra, jag kör på, även om jag naturligt pausar lite just under helgdagarna. Men jag ska välja med omsorg! Inga rågade tallrikar. Äta långsamt.

Kram 🐘

@Charlie70 Pust. Att du ens står på benen är inget annat än ett mirakel! Som en lejoninna som strider för sin flock. Det är märkligt hur mycket krafter som finns kvar när man tror att man har uttömt allt.

Skönt att flickan mår bra igen ❤️ Hoppas innerligt att du får samla krafter. Ibland kan man krascha fullständigt när allt är över, men jag hoppas verkligen att du får möjlighet att landa lite mjukare.

Varmt grattis på din 4-årsdag! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Se klart härligt med friden. Den är faktiskt oslagbar och ett resultat av nykterheten. Även om det varit väldigt stökigt hos oss under hösten så infinner sig glimtar av frid eller rent av harmoni då och då.

Kram!

@Andrahalvlek jisses vad du har jobbat på bra med vikten! Impad. Själv gick jag ned drygt 10 kg sedan har det inte blivit mer trots inledningsvis högre ambition. Viktigast är att inte gå upp igen och det tycks jag inte göra. Man behöver finna sin egen stabila nivå så man slipper leva i en bantningskur resten av livet liksom.

Kram!

@Geggan då firar du 2 år i samma härad som jag firar 4, grattis! Håller helt med dig om att detta är ett fint forum. Har just lagt in ett lite tråkigt inlägg själv. Vet inte om det kan kategoriseras som gnäll. Kanske, men det är mitt liv och det är ju livet vi pratar om här.

Kram!

@Himmelellerhelvette @Varafrisk @Sisyfos @Se klart Stort tack för fina hälsningar! Sedan jag skrev sist vände livet 180 grader. Flickan har varit dålig i sin sjukdom. Det har varit otroligt svårt att få kontakt med sjukvården i detta. Förmodligen för att det är få läkare som arbetar med den här sjukdomen och att det inte är självklart vilka mått och steg som bör tas. Det är så få som har sjukdomen. Det har brunnit i mig. Veckorna gick utan att jag fick kontakt med sjukvården och till slut blev hon så dålig så vi åkte in akut helt enkelt. Då - kom hennes läkare men fortsatt osäker. Veckan efter fick vi träffa en annan (av de två som finns typ) som ordinerade en behandling hon fått tidigare. Så just nu är det på topp, behandlingen ger effekt. Men fy vilken kamp det är. Mycket kring henne är så j-vla osannolikt så jag har svårt att förstå att det är mitt liv jag tittar på om jag slänger en blick lite sådär utifrån. ALLT, precis ALLT faller tillbaka på mig när andra inte gör sitt jobb. Fullständigt utmattande. Och självklart lyckades allt sammanfalla med en otroligt krånglig fråga på jobbet. Som varit mitt ansvar att reda ut i ett sammanhang med mycket nervositet i leden. Det jag tänkt på sista tiden är att jag har en stark önskan om att bara få vara mamma till min dotter. En sådan som har tid och kraft att hänga med henne i hennes intressen, prata, gå på bio och göra sådant hon vill. Inte vara läkare, kurator, färdtjänstsamordnare, LSS-handläggare eller pedagog. Men jag kan konstatera att samtliga av dessa nämnda under hösten lyckats skicka tillbaka mina frågor till mig själv så att jag måste ta ett ansvar för att saker blir gjorda. Det är jag som ska påminna läkaren om vad som står i journalen (trots att jag inte har tillgång till den själv för det har de ju inte mellan 13-18 år), när jag ber om samtal för flickan då hon varit utsatt för ett övergrepp får jag frågan om jag kan ta samtalen med henne själv, när jag ringer färdtjänst om att taxi inte står på beställd adress men ändå meddelar via sms att den är framme får jag förslaget att ringa bolaget själv för att höra vad som hänt (vad är det för samordning? jag har självklart redan fullt upp som står på gatan i regnet med min stressade dotter). När jag kontaktar LSS-handläggaren får jag i princip besked om att googla på egen hand för de vet inte. För att inte tala om allt bildstöd som är så praktiskt och bra men som tar eoner av tid att hitta och göra på ett pedagogiskt sätt.

Jag vill bara få vara mamma.

Men jag är nykter. Och den 22/12, alltså om 3 dagar, har jag varit nykter i 4 år. Vill inte tänka på hur mitt (eller mina barns) liv hade sett ut om jag inte slutade när jag gjorde. Jag hade förmodligen varit ett vrak faktiskt. I stället är jag otroligt tacksam över beslutet som togs där och då. Nu får jag höra på jobbet att jag ser yngre och yngre ut, men det tror jag att baden ska tillskrivas snarare än nykterheten. Det är fint att ha funnit baden. När det är så mycket som det varit under hösten kan ett snabbt bad på ett sätt ersätta ett lite mer tidsödande träningspass för att få ner pulsen något.

Det blev mycket om mitt här men det skrev sig lite av sig själv. Så jag tänker att det behöver komma ut. Jag känner (och är) ensam i de frågor som rör flickan. Pappan ser inte hur hon mår och svarar inte i telefon när jag försöker nå honom. Det är skriftlig kontakt som gäller där. Bedrövligt.

Blir stressad av tanken över julen och det är inte bra. Ambitionerna sänks därför till ett minimum. Vill ha en helg där jag kan njuta tillsammans med mina barn, inte stressa över att det ska vara mycket och fint.

Kram!

@LindaB23 ja vi är grymma! Bara trötthet kvar nu. Så trött. Vi kämpar på!

ISE: Jo, men hade tur i oturen. Lyckades dra på mig Covid vilket var drygt, men vilken rivstart på nykterheten det blivit. Så ska försöka hålla flaggen högt: Och du klarar det ISE!

Tack Amanda! Ja, är ju hela grejen med att hitta anledningarna till drickandet och börja där, inte i något fall av en idealistisk världsbild där man bara inte dricker. Min tanke är nu 2024 att verkligen gå till botten, tänka nytt, städa ut och göra vad som går för att bygga nya vanor.

Så. är rätt trött i mössan så ska avrunda, men tack! :)

@Vinäger lite sent på det här. Därför får jag gratulera till snart 14 månader! Hipphipp!!! Otroligt bra jobbat.

Kram!

@Varafrisk du är bara bäst!!! Du är uthållig, stark, reflekterande och klok. Snart ett år och det är oerhört stort!

Jag har sagt det förut (tror jag), som du beskriver ditt mående skulle jag tro att du helt enkelt är utbränd. Du behöver en längre tids vila. Det kanske inte är jobbet som är problemet, eller att du tränar för lite eller äter fel som du ibland nämner. Jag tror du behöver vila. När du har vilat klart kan du ta tag i det andra.

Kram!