Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Du kämpar verkligen på och du gör det så bra. Förstår att det är jobbigt när känns så mörkt. Det jag funderade på är om det skulle vara en skillnad på om du söker upp vården idag? Vad jag förstår har du druckit alkohol varje dag tidigare och då även när du sökte hjälp hos vården. Nu när du är nykter så blir det en annan sak. Du är inte inne i alkoholdimman längre och tankarna fungerar på ett annat sätt som nykter. Man får närmare till sina känslor bland annat. Nu kanske det går att jobba med det psykiska måendet på ett helt annat sätt. Kanske ska du söka upp vården på nytt och be om hjälp?

Tack för vänliga ord!!
Fick minska dosen till en 1/4 tablett, då jag blev rent seg av dem första dagarna. Är fortfarande förvånad att det är sån skillnad!! Ingen stress efter jobb, för att " ska jag eller ska jag inte ha en flaska vin till nån mysig deckare på play?" Har kunnat gå och handla i matbutik och gå FÖRBI Bolaget!!!
Var bortrest i helgen, till Riga och det gick bra! Kunde dricka någon öl och nåt glas vin men kände inte MÅSTE!!
En dag i taget, ett steg i taget!!!
Kramar till er som stöttar och lycka till på era resor!!!

Efterlyser mina gamla kompisar, hur har det gått för er?

Hej,
Tungt med de mörka känslorna och hopplösheten. Angående musik så sa en vän till mig en grej som fastnat. Hon försökte komma på något som människan åstadkommit som tillför något men inte samtidigt är destruktivt för planeten. Och det enda som höll måttet var musik. Musik är magiskt, och att lyssna på, spela eller komponera musik är något som människor har ägnat sig åt så långt tillbaks som det går att belägga. Genom musiken är vi en del av något allmänmänskligt. Så fortsätt musicera, och fortsätt framåt, vem vet vart vägen leder dig?

@Flarran Så ledsen jag blir över ditt mående och att du fått så dålig hjälp av vården. Bedrövligt 🤬

Jag tycker ändå att de flesta inlägg du skriver är positiva och hoppfulla, även om du verkar ramla ner i ett svart hål ibland. Låt det vara så. Känslor går alltid över.

Försök att fokusera på det som är positivt, minsta lilla yttepyttelilla sak. För det är den väg som kommer att föra dig framåt. Jag lovar!

Kram 🐘

@Snödroppen
Jag tycker att du är så modig!!!
Får plötsligt upp en bildsekvens framför mig. En fågel 🐦 som hoppar nyfiket fram och vill hälsa på en människa. För att sedan flyga iväg till en trygg plats. Och komma tillbaka med samma nyfikenhet.
Jag tänker att du kommer fram när du är redo.
Det låter som han låter dig få vara som du är. Fint. Mycket fint.
Kan ni ses dagtid över en fika. Ett uteställe kan kännas så dejtigt.
Bara en tanke.
Lyssna på dig själv. På vad du klarar. Just nu.
Och kom ihåg, att du är modig!
Varm kram

@Snödroppen
Jag tycker att du är så modig!!!
Får plötsligt upp en bildsekvens framför mig. En fågel 🐦 som hoppar nyfiket fram och vill hälsa på en människa. För att sedan flyga iväg till en trygg plats. Och komma tillbaka med samma nyfikenhet.
Jag tänker att du kommer fram när du är redo.
Det låter som han låter dig få vara som du är. Fint. Mycket fint.
Kan ni ses dagtid över en fika. Ett uteställe kan kännas så dejtigt.
Bara en tanke.
Lyssna på dig själv. På vad du klarar. Just nu.
Och kom ihåg, att du är modig!
Varm kram

Hej Flarran!
Jag har följt din tråd sedan du började skriva och jag tycker du kommit så långt med dig själv och du är språkligt begåvad. Jag har varit nykter ett år och även om de flesta dagar är bra dagar så är vissa dagar bara skit, ändå brukar jag tänka att även de sämsta dagarna skulle jag inte vilja byta ut mot en endaste av de ögonblick som misären i drickandet innebär. Och sluta slå på dig själv och som flera andra skrivit till dig: strunta i vikten just nu. Nykterheten kan ersättas med annat men som en beroedeterapeut uttryckte det till mig en gång: "det finns ingen som åker fast för fettfylla".
Önskar dig att din kväll och natt blir bättre än din eftermiddag. Jag tror ändå att du har en envis livsgnista och fortsätt skriva. Dina inlägg är alltid lika uppfriskande.😊

Dag 10 utan alkohol idag.

Än så länge känner jag mest att tankar på att dricka ger mig ångest och oro, inget sug alls.

Undrar hur länge det får förbli så?

Länge hoppas jag…

Mitt drickande har de senaste åren oftast varit förlagt till helgerna, någon gång på vardagar, ibland oftare och ibland mer sällan. Kunnat gå 10-20 dagar utan att dricka något och oftast inte druckit några större mängder. Men då och då så har jag varvat det med en riktig kanonfylla. Ensam eller med sällskap. Alltid lyckats göra något mer eller mindre tokigt då…

Känns ibland som att jag undermedvetet laddat upp under en tid för att sen släppa taget. Efteråt har jag alltid mått skit då jag inte gillar den jag blir när jag är blir full.

Känner ingen direkt sorg över att inte dricka nu till jul och nyår men däremot en sorg över att jag är som jag är. Hatar att känna mig falsk inför min omgivning. Självkänslan är väldigt låg just nu.

Hoppas att den repar sig efter en längre tids nykterhet.

Hoppas du mår bättre idag. Skitdagar kommer och går men oftast kommer man ut på andra sidan. Kan du distrahera dig? Jag brukar läsa på anhörigsidorna, då försvinner suget för mig. Har du koll på HALT? Jag var jättesugen här om dan och fattade inte varför tills jag kom på att jag helt enkelt var jättehungrig (hade glömt att äta ordentlig lunch).

@allatiders Vad kul att vi ligger så nära i tid! Låt oss följas åt! Har du planer för julen eller känns det lätt kanske? Fuktig kultur ja! Jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla familjer som lever i oro över alkoholkaos i jul. För mig blir det julmust och närvaro. Tillsammans torkar vi upp alkoholsverige! Kram

@vår2022 Tack ja målet är att få tillbaka pannloben som styrenhet. Hittills går det bra, känner mig piggare och starkare. Halkade på isen idag och tänkte nej nu måste jag gömma blåmärken igen men kom på att det var helt legitima blåmärken och att det inte var pga onykterhet. Skönt. Jag ser fram emot julen, den blir helvit för mig. Det dricks väldigt måttligt i min sambos familj, lite vin till maten och nån glögg så det brukar bli lugnt. Jag ska dricka julmust och om det känns jobbigt så ska jag läsa och skriva här. Jag kommer vara så stolt när jag klarat av julen! Ser fram emot det! Önskar dig en god och fridfull jul!

@Se klart tack! Och stort grattis till snart fyra år 😊🥳

Hej
Visst är det mycket kring flytt osv - det vet jag av erfarenhet, men ett liv framförallt ditt barns uppväxt med en aktiv alkoholist är ju inte ett alternativ.
Om det är så som jag tolkar det är du som förälder ansvarig för att skydda barnet tänker jag?
Eller hur går dina tankar?
Det praktiska är ändå mindre jobbigt än skadan i långa loppet..

Appen säger idag 37 dagar, 15 timmar och 29 minuter.

Vilka förändringar har jag märkt av?

1. Jag sover bättre
2. Mitt självförtroende är på topp
3. Jag tänker väldigt mycket klarare
4. Är gladare
5. Min hud ser väldigt fin ut
6. Gått ner runt midjan

Finns säkert mera att tilläga.

Det negativa/tråkiga är att jag fortfarande är väldigt sugen på alkohol. Speciellt rödvin och nu när julen närmar sig så börjar tankarna alltmer komma då jag tycker att jag ska få unna mig lite alkohol. Jag är rätt ensam (läste om detta i ett annat inlägg) och kommer vara själv på jul/nyår, och tycker då att jag har rätt i att få zooma ut. Det är 50/50 om jag ska vara ärlig och hoppas jag kan stå emot.

Lägger iaf all fokus på idag och mår toppen

Vaknade nu på eftermiddagen omkring 13:15 efter att till slut ha lyckats att somna. Min första tanke borde ju ha varit tacksamhet och glädje över att ha fått vila en stund. Men i stället så kände jag mig som vanligt bara misslyckad och värdelös för att jag inte kan gå efter klockan som alla andra tycks kunna göra. Den här känslan har funnits oändligt många gånger, och så länge jag kan minnas.

Hela livet är egentligen för mig bara ett enda långt tvång och grå trist kamp utan mening. Så har det känts ända sen jag var kanske tre år. Mitt heltidsarbete har från dag ett alltid varit att försöka att stå ut. Nog har det väl hänt, och händer ibland att ett litet glädjens ljus glimmar till en kort stund. Det gjorde det ju i lördags när jag för egen maskin tog mig till loppis. Dessutom till fots. Vilket för mig var en kul upplevelse som även sade att man inte är fysiskt helt utrangerad. Men inte ens sju vilda hästar skulle nu kunna få mig till att gå utanför dörren. Har just dragit upp persiennerna och ser att mörkret reda har sänkt sig över mitt kvarter.

Fick i natt verkligen kämpa för att bara orka vara och existera. Det är så otroligt mycket som måste ändras för att jag ska kunna fungera på ett normalt sätt. Det krävs fasta rutiner för sovtid, mattid och fysisk träning det känner jag till. Men jag har så låg livsgnista och allt måste utgå ifrån vad jag är intresserad av, och det är väl inget som jag kunnat definiera hundraprocentigt för mig själv riktigt. Musikintresse och musikskapande har väl i många år varit mitt intresse, men det är ju bara ett meningslöst tidsfördriv egentligen.

Har berättat om mina problem om att kunna hålla struktur, fokusera mina tankar, den ständiga oron, nedstämdheten och orkeslösheten och sånt där för öppenpsykiatrin redan första gången jag talade med nån slags lyssnande psykolog. Men de lärde där visade sig till sist inte ha nåt att komma med. Jag är färdigbehandlad, har provat allt de hade att erbjuda och det enda jag efter sju års lång kamp och öppenhet med mitt tänkande och berättande om inre känsla sitter med, det är sjukersättning, en värdelös sömntablett och ett menlöst piller mot oro.

Det finns då ingen som kan säga att jag inte verkligen har försökt intensivt hela livet att göra mitt bästa efter mina förutsättningar, försökt kämpa för att må bra, eller åtminstone lite allmänt drägligt. Det krävs en oerhört stark inre längtan för att jag ska ha ork och lust att göra något alls egentligen. Har så oändligt många gånger tänkt att bara ge upp allting, och väl även sagt det rent ut till läkare. Men jag kämpar ännu på.

När mina föräldrar levde, så kämpade jag med mitt inre mående för att inte svika dem och trots allt så lyckades jag att överleva mina föräldrar, vilket jag känner som en prestation utan dess like vilket jag aldrig under mina barn och ungdomsår nånsin trodde skulle kunna ske. Har nu i alla år kämpat bla, bla, bla... Känner mig bara tom och så oändligt trött och orkeslös, nykter det är jag, fast känner ingen mening med nånting. Vet inte varför jag fortsätter att skriva, andas och kämpa på – men det gör jag än, en minut i taget.

Tack till @Andrahalvlek och @Kennie ni är fina människor som orkar skriva till en sån som mig.
Den enda rutin jag försöker hålla fast vid nu det är att inte dricka alkohol, för då är det snart slut. Depressionen blir då till sist så mörk att det är livsfarligt. Min morsa och gamle far lyckades att ta sig nyktra genom livet utan att ge upp, det vore ju roligt om jag klarade av detta med - utan att ständigt tvingas att vara berusad vilket faktiskt nu känns lite som att fuska liksom...

Ha en bra dag!

@EloMa du är verkligen inte ensam om det, klokt att du skriver här. Har du läst runt i andra trådar här i anhörigforumet? Om inte så kan du nog hitta en hel del värdefulla erfarenheter där. Du får också gärna skriva lite mer och berätta om vad du funderar på, ibland behöver en skriva flera gånger för att få svar.

@Mart stort tack för att du delar med dig av din upplevelse av Campral. Det är vanligt att alkoholforskare, när de pratar om de här nya läkemedlen, påpekar att det är underutnyttjade läkemedel som faktiskt kan ha väldigt god effekt på vissa människor. Du verkar vara ett exempel på en sån person, så det är superfint att du inspirerar andra att testa!

Hej @tantgrön och välkommen till forumet. Bra av dig!
Du skriver att du är rädd för att inte klara det- och att en dag i taget är svårt, och det stämmer. Men det är ännu svårare att fortsätta dricka och bli regelrätt hård alkis och inte kunna sluta då.
Svårt är inte omöjligt! En dag i taget har funkat för mig- den 6 januari blir det fyra år. Forumet har varit avgörande för att jag ska lyckas- och respekten för att alkohol är livsfarlig materia.
Läs och skriv mycket här 🤗🎄

Livet efteråt...
Förra dejten slocknade eller jag tror aldrig den riktigt tändes för mig efter att vi möttes.
Det rann ut i sanden, jag hade inget att säga efter. Han drog sig undan.
I helgen pratade jag med en ny man; rolig, lite galet rolig, reflekterande, trevlig och ett 6 h långt samtal om livet. Över telefon, klockan hann slå 04:00 innan vi knappt kunde hålla ögonen öppna.
Kvällen efter skulle vi träffas för första gången på ett uteställe, jag fick panik och avstyrde allt. Han ringde upp och pratade, ville förstå och jag tryckte undan och bort dejten men han stog kvar och jag förklarade.
Samtalet avslutas med att han säger att om jag ändrar mig eller vill ha en vän, någon och prata med så kunde jag bara kontakta honom.
Jag skrev till honom idag att jag uppskattade vårt samtal och önskade honom God Jul.
Han svarade att det var trevligt att höra från mig och önskade mig en god jul tillbaka.
Jag har aldrig mött honom men översköljs ändå av paniken och vill fly.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Livet....

Grattis @Ängans ! :) Fantastiskt! En ring vore något, kanske får bli på halvåret ? :) vad skönt att höra. Jamen det är lurigt, vi vet ju att det inte tjänar till att dricka men ändå finns det där, tankar kring hur det inte borde vara några problem och bara lite osv.

@Amanda L Tack Amanda! Hur går det för dig nu? Det är bättre, men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte är tufft ibland. Lättare vore det ju att bara ge med sig!

@hgk 6 veckor! Ikväll tror jag att jag köper 2%iga, sveper jag den för hopp om rus då jäklar är det vatten för mig framöver. ;) hur går det för dig ? Det här forumet behövs mindre och mindre men samtidigt skönt att hänga kvar lite, inte tappa fotfästet för mycket.

@Varafrisk men vad du är go ❤ känn ingen press att vare sig läsa eller svara.
Det finns så många kloka, roliga, sorgliga, envisa, hopplösa, smärtsamma och stärkande inlägg här, så att läsa och svara på även bara några, hade lätt blivit en heltidssyssla..
Tack för ditt grattis, imorgon checkar jag av 140 alkoholfria dagar 🤩

@Varafrisk grattis, så stark!!! Fira med att unna dig vila och återhämtning, tycker jag ❤

@Sisyfos du jag har en till fråga!
Idag fick min pappa ett samtal från skolans kurator, då har min lillasyster gått till kuratorn och pratat om mammas missbruk och hur dåligt hon själv mår utav det och att hur påverkas av det i skolan..
hon vägledde oss till ett möte med någon psykolog i kommunen som skulle göra upp en plan för oss, alltså jag, mina syskon och min pappa.
Vi ska alltså prata om hur vi ska på bästa sätt prata med mamma och hjälpa henne.
Hur skulle du känt om du var i den situationen, fått veta av att barnen och mannen går till någon för att prata om dina problem? Jag känner skuldkänslor över detta

@Varafrisk 332 dagar! Det är ju helt fantastiskt! Grattis!