Senaste kommentarerna i forumet

@M-2023 nu har jag hittat din tråd, ska bli roligt att ha dig som resesällskap på denna resa.

Önskar dig en fin helg.

@M-2023 åh så bra att du hittade tillbaka då, jag visste inte att du hade en tråd där (är så ny här så jag tänkte inte på att klicka på ditt användarnamn) då ska jag gå in där och följa dig :)

Hela veckan har det gått bra med mina nya utökade aktivitetsmål: 90 min träning (promenader), förbränna 900 kcal, stå upp minst 12 gg på 12 tim (en gång per timme alltså). Jag har varit omväxlande ledig och jag har jobbat 10 tim i sträck, men jag har ändå uppnått målen. Och styrketränat 15 min innan jobbdag (mån, tis, fre). Det ska kännas i kroppen att den har använts, men när man vaknar nästa morgon ska den kännas okej.

Igår kväll fick jag rejält ont i hela kroppen, i morse likaså. I onsdags hände en olycka med min yngsta dotter, hon ramlade med cykeln och fick ett djupt sår som krävde 9 stygn. Jag såg bilder, såret var jättestort 😱 Jag var bara inblandad på distans, personalen på boendet och hennes pappa skötte det praktiska, men känslomässigt blev jag förstås påverkad. (Hon är okej, jag hälsade på henne i torsdags. Hon var nöjd och glad över att sjuksköterskan ”lagat” henne.)

Samtidigt är jag van vid att saker händer runt henne, vi löser det bara. På ytan är jag cool, för det måste jag vara gentemot henne. Inombords är jag nog inte lugn alls, men jag kan inte fiska upp känslorna. De är nertryckta i en koffert i ett låst utrymme långt ner i källaren.

Jag har tidigare tänkt att jag reagerar med värk i kroppen på känslomässiga saker. Som om min kropp skriker åt mig: Nu tar du det lugnt! Jag tycker ju att jag tar det lugnt. Men ibland kopplar den på värk som en påminnelse. En värk som får mig att vara lite mer självsnäll. Det kan vara så, jag är osäker, men jag ska fundera över det lite mer.

Fysiska krämpor som svar på känslomässigt ont? Har jag något trauma i livet så är det resan med henne, som pågått i 25 år. Just att vara cool och handlingsför inför henne, samtidigt som det är kaos och storm inombords är smärtsamt. Kluvet. Och att inte ens vara medveten om att det är så gör det svårare att ta itu med det på något sätt.

Idag blir det umgänge med yngsta dottern, hon ska sova hos mig en natt, och jag ska hämta henne strax. Vi ska gå på allsångsuppträdande ikväll och sen äta på hennes favvopizzeria. Titta på film och cocoona. (Visst var det uttryck som hette så?) Lillprinsen får korta kisspromenader, inte mer än så. Min aktivitetsklocka får ticka bäst den vill några dagar. Ipren ska jag köpa också.

Kram 🐘

Ser nu att jag skrev mitt inlägg i fel tråd. Suck. Jag ber om ursäkt. Kopierat över till min tråd.

Kram 🐘

Dag 26

Så lyxigt det känns att ännu en gång få vakna utvilad och utan ångest.

Igår var en bra dag. Jag var på en fest med delar av släkten och var inte hemma förrän vid midnatt. Tog min egna bil, hittade på lite ursäkter för att inte behöva åka med någon annan (nej jag har lite ärenden innan och kommer lite senare, åk ni så kommer jag, bla bla bla :))

Jag hade så roligt! Vi grillade, pratade och spelade musik i den fina sommarkvällen.

Jag kände mig så glad och även fast det bjöds på a (ni ska veta att i min familj spottas det inte i några glas, haha!) kände jag inget sug alls. Istället njöt jag av att bara vara, så konstig känsla var det, jag bara var och njöt.

Pratade med allt och alla kände sån enorm lycka över hur fint livet kan vara. Till och med när musiken började höjas lite (90 tals spellistan gick varm hela kvällen) och alla blivit så där salong, då kände jag mig ännu gladare och faaaan vad länge sen jag var ute och dansade så det blev lite dans med för mig i går. Helt underbar kväll var det.

När jag skulle åka hem, först av alla som vanligt, frågade en släkting om hon om hon fick åka med mig. Så klart hon fick. Och nu ska ni få höra, när vi satt i bilen sa hon plötsligt: "Vad är det med dig då, vad är det för "glow" du plötsligt går runt med, man skulle kunna tro du var gravid...eller något....har vit månad eller något, har du det... det är något med dig!

Jag var absolut inte beredd på denna kommentar och kände mig nästan blyg, som när jag var barn och fick en komplimang. Men jag lyckades skratta och svarade: "nej verkligen inte, jag är femtio plus och vita månader är inget för mig, det vet du.

Vilket är sant, jag har ingen "vit månad" och är 100% för gammal för att bli med barn!

När jag kom hem kände jag mig mallig och stolt. Jag reflekterade över kvällen, alla samtal och skratt och hur närvarande jag var i allt som hände. Förr var jag alltid stressad, antingen ville jag hem för att kunna dricka på mitt sätt i lugn och ro eller så var jag den som blev "den fulla på festen", gjorde och sa saker som jag dagen hade ångest över fast jag kanske inte mindes allt så bra. Usch på mig!

Ja ni, det börjar kännas (och tydligen märkas) att jag börjar bli en bättre version av mig själv. "Bra jobbat" tänkte jag när stod framför spegel och tvättade ansiktet när jag kom hem. Jag tycker om mitt nya jag och kommer fortsätta jobba på.

Nu ska jag ta bilen och åka till havet. Mitt obligatoriska "ett dopp i havet varje år" ska genomföras idag...sen får jag se vad resten av denna dag ger mig.

Tack alla ni som är med mig på denna resa. Livets resesällskap, det är vad ni är!

Fin lördag önskar jag alla oss.

@Ingesmart Fantastiskt! Bra kämpat - jag vill också dit! Men svårt nu på min tjugonde dag ... MEN idag ska jag inte ta det där första glaset vin.

@Himmelellerhelvette Det ska bli en fröjd att följa dig på den resan 🥰 Det är som jag brukar tänka: Kan jag sluta dricka så kan jag fan göra vad som helst. Som min fysik tillåter 🤣

Kram 🐘

@Ny dag Jag tänker också att det är jätteviktigt att om kan och orkar finns kvar och skriver i forumet fastän man inte blir nykter. Jag tänker att det handlar inte om kunskap utan just att vi har en beroendesjukdom. Människor dricker, knarkar, röker, snusar, äter för mycket, äter för lite, spelar mm och inte handlar det om att vi inte förstår och kan utan att vi är beroende. Jag vet att du läser en del jag gjorde det till en viss del men för mig hjälpte det inte. Jag vill verkligen vara tydlig med att för många hjälper det och jag fick med mig en del men en dag var det nog…jag var där. Jag tänker att det blir kanske så även för dig..och kanske det är denna gången🙏🏻

Allt gott t dig❤️

Kramar 🌺

Bästa @B.Å TACK för att du uppmärksammar mig! Guld värt!

@Vinägermamman Ja, när man har alla dessa känslor inom sig då är det svårt att stå emot. Fast att du kunde sluta efter två glas var ändå strongt, tycker jag. Idag är en ny dag …kanske tung …men ändå en ny dag…var snäll mot dig själv. Om du orkar gör ngt som du tycker om…ge dig själv kärlek…svårt? Ja….men försök❤️

Allt det bästa t dig🥰

@B.Å Tack för peppen!

Jag är faktiskt här för andra gången, och har startat min nya tråd i ”förändra…” forumet. Gillar gemenskapen här och att man inte känner sig ensam i sin kamp och resa!

@Ninnisen Välkommen hit till forumet! Här är vi många i liknande sits! Vet inte hur mycket du druckit men av egen erfarenhet tror jag det är bra om du bestämmer dig för ett längre stopp men ändå tar en dag i taget. Vill du trappa ner pga risk för abstinens? Eller vill du bara trappa ner drickandet i största allmänhet. Läs och skriv här, detta forumet är fantastiskt hjälpsamt. Här finns massor av kunskap genom egna erfarenheter! Kram till dig! Vi finns för dig! Bra att du hittat hit! 🥰

@vår2022 tack bästa, för att du delar dina tankar och ger dig tid att stötta :)
Jag saknar egentligen inte det där livet och blev förvånad över alla konstiga känslor som vällde över mig...men det kanske är en del av processen, nu när jag börjar få tillbaka mina känslor och hjärnan har vaknat till liv. Det var nog ett test bara och då passade alkoholjäveln på att visa sitt fula tryne: "där ser du, visst hade vi det roligt ihop, du och jag".

Jag känner så starkt att jag aldrig vill gå tillbaka, jag VET att tar jag så lite som en klunk a kommer min mage protestera med en gång. Ett glas kommer bli som en påfyllning på mitt allra sista glas och jag vill aldrig mer dit. Den ångesten var det värsta jag varit med om (troligtvis för att jag för en gångs skull red ut den och inte bedövade den) jag ville på riktigt dö.

Det finns inga genvägar längre, jag och alkohol är ingen bra match. Vi har gjort slut på riktigt.

@Se klart En stund i taget, för livstid. Så kommer det bli. Mina relationer med alla "coola människor" har varit ytliga som fan, alkoholen var alltid mittpunkten och det enda vi hade gemensamt. Jag har aldrig sett upp till dessa människor, vi har behövt varandra under kortare perioder för att kunna berusa oss.

Jag har aldrig i hela mitt vuxna liv haft idoler eller velat bli som någon annan, men jag kan säga att nu, efter jag beslöt mig för att bli nykter, har jag verkligen hittat många förebilder. Jag tycker tex ni här som har lyckats och dessutom lägger tid på att hjälpa oss andra, ni är mina idoler och jag hoppas verkligen att jag en dag kan bli som er.

Sen har jag lyssnat på så många intervjuer och poddar med människor som jag verkligen kan se upp till...för att inte tala om alla stencoola kändisar som öppet berättar om sin nykterhet. Vem skulle inte vilja bli som Adele och Drew Barrymore liksom!?

Grattis till dina 4,5 år och tack för att du delar med dig.

@M-2023 välkommen till oss och grattis! Du har tagit bra beslut och du har hittat rätt, nu blir det bättre.

Jag var (konstigt att använda ordet "var" och inte "är" i detta sammanhang) precis som du en av dem som försökte bota min ångest med a. Panikattackerna känner jag också igen och tro mig jag valde hellre att supa själv (i min egna och sjuka takt) än att "ta ett glas" med alla dessa normala människor som klarar av att dricka alkohol. Det blir en ond cirkel och det krävs ett jävla anamma för att bryta dessa vanor.

Men det går, jag är också ny här i forumet och kan lova dig att här kommer du få stöd och verktyg för att lyckas bli glad igen. Jag har varit utan a i drygt 3 veckor nu - jag har mycket kvar men min dagliga ångest ÄR borta och jag har blivit glad nu. Alltså glad på riktigt!

Hoppas du fortsätter hänga med oss, vi har varandras ryggar och kommer peppa dig hela vägen. Så glad att du tittade förbi här i min tråd, det betyder mycket för mig att få känna att jag aldrig är ensam.

(Om du känner dig redo tycker jag att du ska starta din egen tråd med, så vi får möjlighet att titta förbi och följa din resa. Att ha en tråd här har hjälpt mig (mer än jag någonsin kunde hoppats på) jag ser framemot att få lära känna dig.)

Kram

@Hjärnklar Gör en liten ceremoni med dig själv och häll ut det! Drick mycket vatten innan. De pengarna kommer du spara in med råge. Jag ger inte bort a längre av hänsyn till mottagaren….man vet ju aldrig vem som har problem med a. Vi kämpar tillsammans och man ångrar aldrig en nykter dag👍🥰

@Sattva Vilken härlig känsla för dig att landa i att du har all trygghet du behöver inom dig❤️
Är online kursen lite lik Buddhas lära? Jag försöker ta till mig den genom böcker som ”Buddha på ren svenska”
”Tänk som en munk” ”Munken som sålde sin Ferrari” och ”Vem gråter vid din grav”
Kram❤️

@Vinägermamman Det var två glas så det förmodar jag är bättre än tidigare i sommar. Nu är det en ny dag 🥰 och vi fattar nya beslut. Kan vi inte vara nyktra tillsammans idag? Boken Beroendepersonligheten finns som e-bok på Storytel. Den har hjälpt mig ibland. Den beskriver beroendets utveckling. Kram ❤️

@Sattva Så mysigt att du tittar in❤️Kram

@Vinäger Finaste du🙏❤️! Tack för att du skriver till mig. Har följt dig i det tysta och din brutala ärlighet med allt. Jag har nog liknande situationer, det är liksom inget findrickande jag ägnat mig åt utan snare ett destruktivt sådant. Helnykterhet har varit mitt mål ett par år nu, från början trodde jag nog att jag skulle kunna återgå till att dricka max 9 glas i veckan, att dela en flaska vin med maken fre och lör. Men den tiden är ju definitivt förbi. Känner ingen sorg över det längre, däremot känner jag oro inför det jäkla suget och det destruktiva drickandet som jag trotsallt ägnat mig åt för att sedan ha perioder av nykterhet som faktiskt är enkla….. Jag saknar den ventil som ändå drickandet gett trots att ångesten därpå är vedervärdig. Hur liksom är detta möjligt.
Så glad för din skull👍🥰! Skulle så gärna ha träffat dig på träffen i våras. Men fegade ur… Har försökt läsa i din tråd hur du faktiskt slutade, vad som gjorde att du faktiskt kommit dit du kommit. Du är saknad här på forumet och jag tror vi som kämpar länge behövs för jag tänker att de som faller bort kanske fortfarande lider. Det ger iaf mig hopp!!! 👍🙏🥰❤️

Fem dagar utan, inne på dag 6, inget sug . Jag har även med hjälp av vänner fått hjälp att se korrekt på min situation. Det har resulterat i att jag avslutat min relation med min fru
(i samförstånd) - ett förhållande som på senare år blivit väldigt destruktivt. Otroligt jobbigt då vi faktiskt älskar varandra men att olika omständigheter, som jag inte vill gå in på, har gjort att vi inte kan fortsätta. A har här varit ett sätt för mig att undvika tänka på de omständighetna som vi båda visste skulle sätta p för vårat äktenskap. Jävligt jobbigt just nu men förutsättningarna för en bättre framtid är nu på plats.

@Andrahalvlek Jag tror verkligen på att det är så att fysiska krämpor är svar på känslomässigt ont. Att kroppens minns det vi tryckt ner och att kroppen säger till när vi inte lever som vi vill. När jag inte lever i sanning med mig själv som nu när jag hetsätit sågott som varenda kväll länge får jag krämpor i bröstet, ångesten sätter sig som en tyngd och jag får ångest. Jag lever inte som jag vill och kroppen påminner mig om det. Jag är tacksam över att kroppen säger till mig. Som att min själ skriker åt mig att det räcker nu! Som den gjorde när jag slutade dricka för två år sedan. Jag drack för att det var sista veckan jag fick dricka och nu äter jag för det är sista veckan jag tillåter mig. Jag ska fånga detta fönster som öppnas och bli av med min bulemin. Jag har kunnat sluta med alkohol och nikotin. Nu behöver och vill jag sluta med bulemin! Jag vill bli frisk och leva i sanning med mig själv! Mata kroppen med den näring den behöver och ge den den motion den behöver samt styrketräning, yoga och meditation. Kram❤️

@Sattva Bra jobbat! Kul! Åh jag blir bara ännu mer taggad 🙏❤️

Lycka till på nya jobbet!🌸🌸🌸

Tittar in såhär på lördagen!🌸🌸🌸

@Varafrisk Allt får ta sin tid! Orken kommer tillbaka. Vad skönt att du snart ska tillbaka till terapeuten, och fortsätta arbetet där.

Såg att du funderar på att minska din aktivitet på forumet. För mig funkar det bra att vara aktiv en dag i veckan. Jag tappar den dagliga kontakten med er jag känner härinne, och skapar inga nya kontakter. Men så får det vara. Det är som med andra vänskaper, de som finns kvar över tid är de som är de viktiga.
🌸🌸🌸

Hej @Ny dag, vet inte om jag skrivit hos dig tidigare. Är inte så aktiv här på forumet längre, men hamnade i din tråd och kände att jag ville skriva något. Kan se så många likheter på vår väg mot nykterhet- av det lilla jag har läst, ska tilläggas.

För mig tog det flera år att bli helt nykter. Hade långa vita perioder, men så en dag stod jag där och klunkade ut flaskan... Skillnaden för mig var att jag aldrig medvetet planerade ett återfall. Men jag tog dem ändå.

När jag startade mitt konto här för sju år sedan var mitt mål redan från början helnykterhet. Men det blev en lång och slingrig väg. Man kanske tänker nödvändig, men jag vet inte...

Nu närmar jag mig två år och det är så himla skönt. Även om allt inte blir perfekt - livet händer liksom ändå - så är det värt allt att slippa ha så gott som all fokus på alkohol. Detta gäller oavsett orsak: få tag på, spara, inte dricka för fort, göra sig av med, bli för full, göra bort sig, vara bakis och trött trött trött och inte minst ångest. Allt det spär alkoholen på för självklart kan jag exempelvis vara trött ändå.

Tänker att du vet allt detta redan. Du är så medveten och just nu i rätt läge för att lyckas. Du kommer att klara det, jag är övertygad om det. Förhoppningsvis redan den här gången. Det tar så så mycket på krafterna att känna sig misslyckad.

Som sagt, jag tror på dig! 🩷