Senaste kommentarerna i forumet

@Bell84 nu kryper det i kroppen. Som jag skulle vilja stilla sinnet, kroppens rastlöshet. Tung kväll. Varför är den lätta vägen det som skulle vara det mest förödande. Fan fan fan ska tygla mig. Försöka somna men tänker på vad fint det skulle vara att stilla sinnet med ”ett” glas rött. Påminner mig om att det aldrig blir ett glas. För ett blir fler.. jag borde inte längta efter ett glas för ett glas blir alltid fler…

@Oxeyedaisy hej, jag skäms också, men vill knappt prata om de med någon man känner till. Fast ja dricker öl ist för vin.

Det är verkligen så viktigt att vi lär oss att landa i en acceptans kring att vi behöver lite egentid mellan varven @Ny dag, det är många som behöver det men som inte kan med att säga det. Skönt att du landar en dag extra hemma innan du börjar jobba igen❤️ Det känns otacksamt att man klagar på att man har en härlig semester med sin familj runt sig från man vaknar tills man somnar och vänner på det men det är inte vad det handlar om, det är bara att vi får social bakfylla om vi inte går iväg och lägger oss ensamma och tar en powernap eller promenad ett par gånger per dag när vi är iväg sådär intensivt ❤️Kram

Kokar in @Sattva ❤️

Så skönt att jag kunde hjälpa till med lite ryggdunk @Flarran ❤️ Vad jobbigt du har det, så hemskt! Jag önskar jag kunde ge dig energi till att tänka att
”Nu skiter jag i att det regnar! Jag har bestämt mig för att cykla och bada så det är vad jag ska göra!”
Detta har jag gjort många gånger och det är fantastiskt uppfriskande! Antingen har jag satt upp en presenning mellan täta träd nära vattnet som ett vindskydd med tak eller så har jag cyklat dit det finns vindskydd! Haft med torra kläder att byta om till efter badet, varm choklad i termosen och goda ostmackor som jag ätit och druckit efter badet medan jag lyssnat till regnet och ljuden från skogen, det gör magi med sinnet när man är riktigt deppig men såklart även om man då inte skulle vara deppig men jag har gjort det när jag känt mig vansinnigt nedstämd och det har hjälpt otroligt mycket. Jag önskar du skulle orka prova❤️ Ta bara med torra ombyteskläder i en ryggsäck för kläderna du cyklar med blir blöta så efter badet är det så skönt att få på sig torrt när man dricker sin choklad och äter sina ostmackor❤️Kram

Va roligt att läsa @TappadIgen! Att du var imponerad av mig redan då, vilken häftig känsla de orden gav mig❤️ Du fanns kvar ett tag på forumet minns jag det som, kanske mina första månader alla fall? Vilken årsdag har du nu?
Kram❤️

Tack så mycket @Geggan! Så skönt att läsa att mina lärdomar om att hantera relationer kunnat hjälpa någon annan🙏 Jag tycker ganska ofta det är svårt att veta om jag bidrar med särskilt mycket, känns oftast mest som om jag får hjälp än att jag ger någon. Kram❤️

Tack kära @Andrahalvlek ❤️ Ja verkligen bra liknelse, man är som Bambi på hal is men blir mer och mer stabil ❤️ Som du funnits där! Du och @vår2022 har verkligen varit som mina närmsta familjemedlemmar i nykterheten, när jag fått panik eller akut dåligt mående har ni varit så snabba att fånga upp mig genom alla år och det har varit så enormt tryggt! Tack🙏❤️

Kvällsavstämning ✅
Hej alla. Jag har verkligen inte varit konsekvent i min kvällsavstämning här. Jag gör ändå en avstämning när jag lägger mig - men de här senaste veckorna har fokus verkligen legat på livet utanför cyberrymden. Jag har varit inne och kollat av lite hur ni andra ser ut att ha det. Konstaterar att @JHL inte setts till 📣 hallå?!

För mig rullar det på alkoholfritt och bekymmersfritt. Har sett lite frågor som när slutar man obsessa över alkoholen. Och när sover man bättre. Har på riktigt funderat över det. För min del så flyttade jag ut alkoholen till sfären för mindre viktiga saker i tillvaron och det fungerade för mig. Jag tror jag typ bröt med alkoholen och det ledde till att jag bröt vanan och fick skapa mig nya vanor. Sömnen: alltså suck! Jag har efter ett helt arbetsliv i treskift liksom inte sovit bra så länge jag minns. Men jag upplever att sedan jag slutat med alkohol kom bättre sömn på köpet - jag drar till med en månad men sov som en påse skit i minst två veckor. Mycket av min dåliga sömn var ångest och skam över hur jag levt sista tiden. Kunde vakna vid 04 med ångest som jag sen låg och eldade på för att jag inte kunde sluta tänka på det.

Det hände mig härom dagen faktiskt - jag blev förbannad! Jag fick en minnesflash av en ytterst skamfull stund - kanske min lägsta - och jag fick tokångest och var verkligen tvungen att andas mig tillbaka till verkligheten. Vad som gjorde mig förbannad, vilket jag t.o.m. sa högt till mig själv, var att jag ju inte dricker längre så jag borde inte känna så. Det är över ett år sedan jag drack och ändå fick jag verkligen retroaktiv ångest! Inte okej! Inte rättvist! Nu när jag shapeat upp och inte har någon kemisk påverkan av sinnet 😭.

Det om detta. Hoppas alla har en trevlig helg på det sätt ni önskar ha den 🩵

@Maud Skrev ett inlägg till dig som var riktat till MajaMaja5. Ifall du undrade vad jag svamlade om…😬

MajaMaja5
Hej. Skrev kommentar till Maud, men som var menat till dig. Har tydligen svårt att svara på rätt inlägg. Den finns längre upp i tråden ifall du vill läsa iaf…

Välkommen tillbaka🌸 har tittat efter dig☺️ jag följer och stöttar gärna! För min del körde jag direkt i diket när jobbet börja. Försöker hitta strategier för att orka jobb, barn, skola, aktiviteter, läxor mm. Mitt liv känns som ett enda projekt och jag undrar hur man orkar. Skippa alkohol är väl första steget. Också dag 5 för mig☺️

@B.Å Så glad jag blir för din skull ❤️ Gång på gång får vi här på forumet läsa om stora förändringar som skett i nykterhetens spår. Ingen ångrar att de slutat dricka alkohol! Det enda vi möjligen ångrar är att vi inte gjorde det tidigare.

Kram 🐘

Hej gänget, känner igen mig i mycket i denna tråd. Är tillbaks här efter att ha varit nykter tre månader och sen trott att jag skulle kunna hantera A och dricka måttligt, vilket fungerade ett par gånger men sen blev det fler och fler dagar med för mkt vin, minnesluckor och ångest.

Jag har nu en ny paus från A på obestämd tid . Känns otroligt skämmigt och ångestfyllt att säga att jag nog aldrig mer kan dricka=stora problem.

Inne på dag fem nu och vill bara slippa tänka på allt kring denna skit nu. Vet att jag har sambo och vänner som stöttar, men det är ändå så ångestfyllt att erkänna ett missbruk.

Jag har inga problem att vara utan nu, men tar jag ett enda glas kan jag nog inte sluta…

Vill gärna hjälpa och få stöttning här, ni verkar så kloka och fina allihop! Lät nästan lite creepy, haha!

@B.Å Så härlig läsning.Vilka fina belöningar du fått av din nykterhet.Keep going

PS. 66 dagar blir inte tre månader 🤣 Jag ÄR matteidiot! Extra trött i skallen också eftersom sjuka kollegor ökade arbetsmängden rätt rejält tor-fre.

I tisdags kändes det skitjobbigt att springa 😵 Mina nya Hoka var inte den wow-upplevelsen som jag hade hoppats på. Det gick långsamt och jag hann inte lika långt som jag sprang innan vurpan.

Ikväll kändes det mycket bättre, med mina kära Asics på fötterna. Det är lite varannan gång jobbigt för benen och varannan för flåset. Idag flåset.

Men jag sprang så mycket jag orkade - och 2,5 km på min snabbaste tid blev det. Ett steg fram, ett tillbaka, ett fram igen.

Tänkte på det som Molnet skrev. Att det tar 21 dagar (tre veckor) att etablera en vana och 66 dagar (tre månader) att befästa den. Så augusti, september, oktober behöver jag springa tre dagar i veckan för att det ska bli en helt naturlig del av min vardag. Pust.

Så bannemej att jag ska klara det! Alla mina tidigare försök att få till hälsosam träning som en naturlig del av mitt liv brukar balla ur innan tre månader har gått. Och har man ramlat ur är det svinsvårt att komma till skott igen.

Precis som med nykterheten.

Kram 🐘

Hej allihopa ❤️

Vill bara göra en liten uppdatering och berätta att jag loggar fortfarande in och läser, hejar på er allihopa 💪 och är fortfarande så glad och tacksam över att ni finns här och att jag…förra sommaren, hittade hit till alla er ❤️

Nu är det mer än 4 månader sedan jag tog ett återfall och jag är fortfarande nykter (som fan) och hela mitt liv har förändrats så mycket sen jag skrev mitt första inlägg här.

Jag har blivit en morgonmänniska (förvånar mig själv!) har sagt upp mig från ett stabilt jobb, har hittat mig själv och en sak till (som jag inte berättat) är att jag har tappat 12 (alkis) kilon (tror minst 4 av dessa satt i fejan 🫣 har bevis för det i min telefon) sen jag vaknade bakis och mentalt slut (till den milda grad att jag ville dö!) den 22 juli 2024. Alltså det jag vill säga är: det funkar! Man kan vända skutan och kunde en av alla oss så kan vi ju alla.

Just nu händer det mycket nytt i mitt (nya) liv. Jag hoppas att jag en dag kan pay it all forward…att bli nykter och hitta ett lugn i det är den bästa gåvan jag gett mig själv.

En dag i taget ❤️

@Andrahalvlek wrote:"Det handlar om att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol. Då är det lättare att avstå från alkohol. Till slut är man tacksam och glad över att man slipper dricka - livet är ju fantastiskt!"

Det där är klokt. Och jag tror en stor del av mitt problem finns där. Jag har väldigt svårt att identifiera mig som icke drickare. Hela mitt vuxna liv har jag snarare sett mig som en dekadent livsnjutare som prioriterat goda mat och goda drycker högt. Nästan alla människor jag sett upp till (författare, journalister, musiker, en och annan kock) har varit rätt långt från renlevnadsmännikor.

Trots antabusen och trots att jag varit nära att förlora min familj så tänker/känner jag på något plan att jag bara har tagit en paus.

Och visst - att supa till 4-5 ggr per år är ju inte så farligt på pappret men det blir ju aldrig bra. Börjar jag dricka så håller jag på i flera dygn. Tills jag inte orkar längre och/eller är så fylld av skamkänslor så det blir ohållbart.

@EbbaiHulu .Då får du bestämma dig & välja något gott A-fritt i glaset.Imorgon vaknar du & slipper bakfylla & är klar i huvudet & frukosten smakar gott!

@Stinalotta 👍😄👏.Bra ide’

Skulle bara vila mig en kvart och ta en liten tupplur när solen sken. Sedan så skulle jag försöka att trots min utmattning och dystymi försöka att sätta mig över min orkeslöshet och mitt verkliga mående med väl kanske en viss risk för att kanske denna fredag hamna in på bolaget. Detta fast jag inte ville det eller hade tänkt att det var nåt jag skulle göra.

Slumrade till i kanske en halvtimme och vaknade av att det ösregnade som bara den utanför sovrumsfönstret. Jaha, då var det slut på den drömmen då, om att ta sig iväg till badplatsen på cykel för att få simma en gång till här i världen innan det blir istid igen. Realistiska tankar satte naturligtvis igång och snurra i tankemaskineriet.

Vad är det för jäkla mening med allt egentligen. Ingenting blir ju någonsin något bättre. Jag är ju totalt värdelös alltså. Borde inte ha gått och vilat alls utan gått ut direkt och kanske hunnit få simma en stund. Då kände jag mig plötsligt väldigt nedstämd igen.

Funderade på varför alla idioter går omkring och låtsas som att det inte regnar, när det ju faktiskt gör så. Ja, och är så där konstlat hurtfrisk påklistrat lyckliga, och liksom hycklar fram en slags falsk tacksamhet över en uppenbart dyster tillvaro precis som om de tillhörde nån märklig lallande sekt eller nåt.

Nej, så här kan man ju bara inte tänka alltså. Så här realistisk får man väl bara inte vara. Det är ju inte helt nyttigt sade logiken. Självsuggestion är väl vad det är kanske är. Ja, det måste det så klart vara vad dessa positiva trallgökar pysslar med. Kunde inte bli riktigt klok på varför det är så himla svårt att känna en sann tacksam för besvikelser, motgång och ingenting alls av nåt verkligt värde liksom.

När andra nästan som i trans dansar fram och ler som om de var nykära eller nåt för att de får glädjen att i onödan bli blöta och frusna vid en fånig långpromenad i gråväder till vilken nytta då kan man då man tänka alltså. Det måste ju vara något fel på mig som inte är som alla andra och lyckas gör mig till och spela flåshurtigt lycklig.

Blev tvungen att googla på det här ämnet om tillgjord positivitet. Men hittade inte mycket matnyttigt om detta ämne eller fenomen. Sökmotorn klarade inte ens av att stava rätt till ordet dystymiker utan det blev nåt helt annat. Man ska känna tacksamhet, men det är då inte så lätt om man är dystymiker.

Tänkte att jag skulle skingra mina tunga och dystra tankar med att värma på mig en pizza i hushållsugnen. Så jag tryckte på lysknappen till köksfläkten och då naturligtvis blinkade lampuslingen till och slocknade. Jaha, nu har den lampan gått också. Ska inte ens ha nån arbetsbelysning över spisen. Men det är väl ödet kanske.

Jag var väl missunnad att få ta mig en pizza. Ska väl tvingas att banta mitt i allt bedrövliga elände. Tappade matlusten så det spelade ju ingen roll ändå. Hade man haft vin hemma så hade man då skitit i nykterheten. Letade igenom ett skåp och hittade en lampa som var bra mycket svagare än den tidigare som lyste så fint och bra så länge. Men inget är ju för evigt här i världen som man ju har läst av Predikaren i Bibeln alltså.

Nej, men nu skiner ju solen hånfullt igen. Det passar sig väl nu när jag har tappat all energi till att orka göra annat än att gå och vila mig igen. Känner mig extra trött i ryggen nu. Får väl vara tacksam för min värdelösa orkeslöshet hur som helst. För någon cykeltur och risk för att hamna på bolaget blir det då inte idag heller.

Ha det gott!

Nu återstår en dryg vecka av den här semestern. Jag har insett att jag behöver bena lite i det här med stresspåslag och ångest. I morse hade maken och jag några situationer där jag kände att jag skulle ha valt orden lite på annat sätt. Jag insåg att det jag sa kom ut fel. Jag vände direkt och bad om ursäkt och försökte förklara (eller kanske bortförklara) det jag sagt. Varvid han tjurade och blev tyst, något som direkt triggar igång stress/ångestpåslag. Vi redde ut det men jag började fundera på vad och hur den här ångesten funkar. Jag får hjärtklappning, snabbare andning och katastroftankar. Så jag tänker att jag måste identifiera när och varför den här ångesten uppkommer, som ett första steg. Den känns på samma sätt oavsett orsak (tror jag). På jobbet är den mer relaterad till prestation, om jag missat något, slarvat, inte har koll. Hemma är den relaterad till relationer i familjen. Hemma är den också kopplad till att skam och skuld för smygandet med alkohol behöver kompenseras, främst genom att jag tagit på mig ansvaret för hemmet i det mesta. Jag har inte kunnat ställa de krav jag borde ha gjort på övriga i familjen pga det. Så de här känslorna behöver jag börja sortera och utforska.

@Domtrast Jag har ingen erfarenhet av antabus, men jag har hört att det är bra som ”krycka” inledningsvis.

Man måste dock jobba med att påverka sitt undermedvetna jag, det är där alla vanor och ryggmärgsreflexer bor. När vi pluggar nyktra fakta (böcker, poddar etc) gång på gång på gång påverkas till slut vårt undermedvetna - och vi förflyttas så sakta från ”får inte” till ”vill inte”.

Kan tipsa om ”1%-metoden, små förändringar, stora resultat” med James Clear. Finns på Storytel. Där ger han ett exempel. Två män blir erbjudna en cigg. ”Nej tack, jag försöker låta bli att röka” svarar den ena. ”Nej tack, jag röker inte” svarar den andre. Vem av dem har störst chans att avstå?

Det handlar om att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol. Då är det lättare att avstå från alkohol. Till slut är man tacksam och glad över att man slipper dricka - livet är ju fantastiskt!

Kram 🐘

@PS_6 wrote:"Har varit spiknykter i åtta dagar och det tuffar på. Mår bra framför allt på morgonen/förmiddagen. Underbart att kunna köra bil alla tider på dygnet. Som det känns nu kommer jag troligtvis att inte dricka någon alkohol överhuvudtaget igen."

Bra jobbat! :)

Sorglig läsning. Så här kan du inte ha det!

Du skrev att du förlorat ditt boende? Hur bor du nu? Hoppas du inte bor hos mannen som knarkar och misshandlar dig?

Vi bor i Sverige som skall föreställa ett av världens bästa länder gällande skyddsnät. Du måste tänka på dig själv och få hjälp!
Nu vet jag inte hur gammal du är men gissar att du är runt 40 endast? Alldeles för ung för att kasta bort ditt liv. Du har många fina år framför dig om du vänder det här!

@hoppfullsambo Det lät ju tyvärr inte så hoppfullt. :/ Jag förstår att det där samtalen också kan vara svåra för man vet inte precis vad han kommer att säga och hur du ska reagera då. Det kan lätt bli så att han bara hamnar i försvarsställning och då är det bara beroendehjärnan du kommer få prata med resterande tiden och det ger inte särskilt mycket. Såhär i efterhand kunde du ju frågat hur han tänkt att se till att halveringen behålls över tid.

Nu kan man aldrig se in i hur någon annan tänker men förmodligen är det just så att han på något sätt är med på att något måste göras, men han vill inte erkänna det att han förstår att ni påverkas. Kanske inte ens för sig själv. Så han vill inte ha med dig alls i hans arbete med att dra ner på drickandet. Han hoppas nog mest att han kan hålla det på den nivån att du inte märker det lika mycket.

Hela situationen är ju egentligen väldigt märklig. Hade det inte handlat om ett beroende så hade han såklart inkluderat dig i diskussionen om hur man får till stånd en varaktig förändring. Det är ju normalt så man hade gjort. Men beroendehjärnan har övertygat honom att problemet inte är så stort som du säger och det egentliga målet blir att försöka hålla det på en sådan nivå att du inte säger något om det. Jag hoppar ju innerligt att han lyckas dra ner, men på hur du beskriver vad han säger är det ju tyvärr inte så mycket som talar för det :/ Du ska ju framförallt prata med alkoholhjälpen och be dem ge dig råd hur du ska gå vidare. Men jag tänker att om han redan flera gånger haft planer på att dra ner och de misslyckats, så borde du kunna få vara mer delaktig denna gången. Han är inte ensam om att ha lovat sina nära och kära ett antal gånger om att dra ner och efter att ha misslyckats igen endast har en ny plan om att klara det själv utan att visa upp särskilt mycket insikt om hur det påverkar omgivningen. Att i det läget klara av att hålla det på en bra nivå blir han nog om han lyckas med det ganska ensam om dock.