Senaste kommentarerna i forumet

@Samna Beskydd och flyg hem! På ambassad/konsulat gäller Sveriges Rikes lag. Snälla ta dig bara dit & se dig inte om. 😅

@Carisie vad kan dem hjälpa till med?❤️

@vår2022 jag är rädd att jag redan är så pass nedbruten, jag känner mig fast. Jag är så ledsen nu, han kom hem påverkad igen. Anklagade mig för otrohet eftersom jag renbäddat. Han ville ha sex med mig men jag ville inte då han var för hårdhänt och jag mår inte bra, han slog mig för jag sa nej. Så det fysiska har redan börjat denna sommar.
Jag vill bara hem, jag klarar inte mer, han är inte densamma jag en gång älskade. Jag måste bara våga åka härifrån, men vet inte hur jag ska klara av det själv. Jag vågar inte be om hjälp till min familj.

Tack så mycket för du la ner din tid och dina fina ord. Jag får en tår i ögat och jag behövde verkligen läsa det❤️
Jag är 21 år och som många säger ska det vara dem bästa åren, ingen ska ta fler av dem åren från mig. Vet att jag behöver ta mig härifrån, jag kommer klara det på något sätt. Sen är det bara att blocka och då kan jag börja reparera mig.
Återigen tack❤️

@Samna Ta dig till svenska ambassaden eller konsulatet så fort du kan! De hjälper dig ❤️

@Flarran ja, blind av kärleken är nog det jag blev. Det kan få mig känna mig så dum, att jag borde gått mycket tidigare..
men jag försöker ändå att inte klanka ner på mig. Jag kan inte förneka det mer och jag har kommit till insikt. Jag behöver fokusera på mig själv och ge mig det jag behöver. Först och främst ta mig styrkan och mod att dra, börja om på nytt och skapa mig ett liv som jag mår bra av.
Jag ska kämpa❤️

@Carisie tack så mycket 🙏🏼❤️ det behövdes, jag tror på att allt kan bli bra igen men det kommer ta tid❤️‍🩹

@bella70 jag vet inte hur jag ska ta mig hem, om jag ska lämna honom. Jag tror inte han hade låtit mig dra, säkert tagit sönder mitt pass då. Så då är frågan om jag bara ska åka utan att han vet, vet bara inte hur.
Har ingen fungerande telefon mer där jag kan ha simkort, så har inget internet ute och kan inte ringa.
Sen finns det inga direktflyg heller, alla är svindyra och har ingen alls inkomst. Nyligen kom han hem full igen, tror jag är otrogen igen för jag renbäddat. Jag vill bara hem till min familj nu..

@Pion1 hej du. Ville bara säga att jag med har haft sömnproblem som verkar börja avta nu (dag 10). Det är inget kul men när jag tänker på hur mina sömnrutiner såg ut när jag pga alkohol vaknade upp i ångest och svett, alltid trött och bakfull blir det inget jag får lust att gå tillbaka till.

Önskar dig en fin kväll och förhoppningsvis får du snart en skön nattsömn med :)

Jag känner att jag inte varit så aktiv här på ett tag. Ett medvetet val eftersom jag så lätt tappar fokus på mig själv och fokuserar på någon annan.

Den här sidan hjälpte mig så enormt mycket när jag behövde det som bäst. Jag vill så gärna ge andra stödet jag fick själv.

Men jag hoppas att min berättelse som finns här kan ge andra stöd och kraft i sig.

Det är nu lite mer än 6 månader jag sa till min man att jag ville skiljas. Samma dag flyttade jag till en egen lägenhet.

Kraften till att faktiskt gå, fast jag var så enormt trött var att en barndomsvän (som under lång tid var aktiv alkoholist och som jag till sist slutade ha kontakt med av just den anledningen) för några år sedan svarade på min fråga: vad var det som hjälpte dig att bli nykter? Svaret var: Att folk tog avstånd!

Dagen jag ställde frågan dök han helt oväntat upp på min trappa efter att ha varit nykter i två år (vi bor många timmars resväg ifrån varandra så besöket, och vändningen var verkligen helt oväntade).

Så när jag på riktigt förstod att min man var alkoholist, förstod jag också att alla mina försök till samtal, förklara hur det blev för mig, fråga varför han behövde dricka, försöka förstå honom, försöka få honom att förstå mig - aldrig hade hjälpt och aldrig heller skulle hjälpa!

Däremot hade jag inga som helst förväntningar på att min man skulle välja att avstå från alkoholen av min flytt.

För mig var det slut. Över.

Det tog en och en halv vecka efter att jag flyttat tills min man själv förstod och kunde se hur han kontrollerades av alkoholen och vad den gjort med hans liv.

Sedan dess har han varit nykter. Tagit hjälp och visat mig sina blodprover som hans arbetsgivare satt in som en del av behandlingen.

Vi har sålt vårt hus.

Nu har vi också köpt ett nytt.

Det känns lite läskigt att skriva det här. Eftersom så många har gått igenom nykterheten som bytts mot återfall som bytts ut till ruta 1 (eller något ännu mycket sämre).

Är jag rädd för att vi ska hamna där igen? Jo, men såklart finns en oro för att sjukdomen ska få övertaget igen. Jag ska inte säga att den är överhängande men den dyker upp då och då.

Jag tänker att det vore konstigt om den inte gjorde det.

Det tog väldigt många år innan jag träffade den man som jag ville gifta mig med. Inte för att jag inte kan leva utan honom, utan för att jag tycker så mycket om att göra livet tillsammans med honom. När han är sig själv.

Mina barn hade jag sedan tidigare när vi träffades (de är nu på väg ut i vuxenlivet), så jag behöver inte tänka på hur det ska bli om allt går snett pga barn eller inte barn framöver.

Jag oroar mig faktiskt mer för områden som ärlighet, moral osv än själva drickandet. Eftersom alkoholism sätter sånt i gungning, och det blir svårt för en anhörig att veta vad som är vad till sist. Är personen oärlig runt annat än drickandet?

För om han skulle börja dricka igen så kanske jag inte skulle märka det till en början. Men nu vet jag att min mans jämna humör faktiskt är den han egentligen är. Börjar det svaja och stressen, irritationen blöder ut över vår relation igen så vet jag att det inte är något jag vill stanna kvar i.

Att säga upp lägenheten tog emot. Den har varit min trygghet den här tiden. Jag har vetat att om min man inte klarar av att hålla sig nykter, så har jag min trygghet här.

Ett par dagar efter jag sagt upp lägenheten kommer mannen hem från sitt AA möte och berättar att han nu har en sponsor.

Och min osäkerhet lättade. Han fortsätter ta kliv i rätt riktning. Utan att jag blandar mig i (eller kanske just för att jag inte blandar mig i).

En annan trygghet är att alla runt oss vet. Familj, vänner och kollegor. Alla vet att min man numer är nykter alkoholist. Ingen (förutom mina närmsta vänner) hade förstått att han alls var alkoholist innan han berättade att han slutat dricka.

Än vet jag inte om det här blir en solskenshistoria. Men vad är egentligen det? Så mycket annat kan hända i livet, även om ens livspartner är nykter.

Det enda jag behöver fortsätta hålla fokus på är mig själv. Hur jag mår. Hur jag tar hand om mig. Var mina gränser går. Hur jag kan kommunicera dem och hur de tas emot. Missförstå mig rätt. Det kanske kan låta egoistiskt, men alla som är på tillfrisknande från medberoende vet att när vi fokuserar järnet på oss själva, blir vi så mycket trevligare för andra med.

Att sluta stoppa händerna i andras syltburkar, tala om vad de ska göra med sina syltburkar, spendera all vår tid till att oroa oss och fundera på hur de egentligen har tänkt runt sina syltburkar är verkligen en utmanande process.

Speciellt som vi vant andra att de alltid kan vända sig till oss med sitt kaos för att få hjälp att strukturera, sortera, etikettera och snygga till i oredan.

Sommaren har varit utmanande för mig som är utbränd. Så mycket förväntningar. Från andra och mig själv. Den som ser, hör och förstår mina behov bäst just nu är nog min man. Han fattar ofta lite tidigare än jag fattar själv och ibland hinner jag inte fatta alls innan det blir övertydligt att jag gjort för mycket.

För jag vill vara som jag varit förut. Med energi, inspiration och glädje.

Skrev en liten text när jag gjort för mycket (igen) som jag lämnar här om den kan vara till hjälp för någon annan:

Jag tappar fotfästet.

Igen och igen.

Vill att allt ska vara normalt. Fast varken jag eller de jag möter är det. Mitt liv är inte normalt alls.

Känner ansvar. Orkar inte med ansvar. Blir arg och irriterad. Ligger hela meditationspasset och försöker slappna av fastän jag kokar över något någon annan sa, som jag upplever som ett försök att dumpa över sina problem på mig.

Glömmer helt bort vem jag egentligen har ansvar för. Mig själv.

Försöker titta inåt för att få fatt i vad jag behöver. Men där är det helt blankt. Måste gå till kroppen, försöka få kontakt, lyssna och se om den kan tala om.

Kroppen är spänd. Som en fiolsträng. Nära att brista.

Har gjort för mycket. Igen.

Blir arg på alla andra som inte förstår hur dålig jag är. Att jag inte orkar. Igen.

Blir arg på mig själv. För att jag inte förstår och tar ansvar för hur dålig jag är, att jag inte orkar. Igen.

Jag vill ta ansvar och bli bättre. Jag vill ta hand om mig själv. Jag vill sätta gränser och hålla dem benhårt. För att jag behöver det. För att jag aldrig skulle sätta en gräns om det inte verkligen behövdes.

Jag är medberoende. Jag är beroende av min miljö. Jag är högkänslig och har svårt att skilja på ditt eller mitt känsloliv.

Jag är utmattad. Av att försöka vara normal. Fast jag inte är det. Jag är utmattad av att hela tiden misslyckas att ta hand om mig själv. För att jag egentligen inte vet hur man gör.

@Carisie Ha, ha! Men tack då😂

@Samna
Befinn dig inte i samma bostad som honom. Du har en egen lägenhet - det är bra.

Om du inte orkar avbryta relationen så ta hjälp.

Du kommer att bli oerhört sjuk tillslut om du inte agerar.
Ring alkoholhjälpen idag.

@Ros Tack!! Så himla starkt av dig! Jag har störst problem med sug på em och jag är extremt lättirriterad vilket jag skäms för. Men jag har också läst att det är vanligt i början. Jag säger i alla fall inget dumt som a kunde hjälpa mig att göra. Det är ett framsteg.
En dag i taget!!

@vår2022 Asså denna uppfinningsrikedom 😅 Du borde ha en medalj 🥇 för vanten.

Poddtips: ”En beroendepodd”, avsnitt 192 med Caroline Geijer som gäst. Hon har inte missbruk i bagaget, men hon har gått ”Livsstegen”, som följer 12-stegsprincipen. Nu som 55-åring utbildar hon sig till diakon. Så jävla coolt!

Jag är inte gudstroende. Tror jag. Samtidigt tror jag på slumpen och att det finns en mening med typ allt som händer. Hmm. Det jag kallar slumpen är kanske det andra kallar gud?

Kram 🐘

Och har även suttit i soffan framför teven med en filt över halva huvudet för att familjen inte skulle se att jag blundade med ena ögat. Jag såg nämligen dubbelt! Som om de inte skulle se vad som pågick, trodde jag😂

@Kirskål Jodå, nog har man gömt flaskor lite överallt huset. Min bästa gömma var i en korg i badrummet, min korg. Där hade jag en petflaska som jag alltid fyllde på och kunde dricka ur när jag var på toaletten, värst vad kissnödig jag var då😂. Hade också en mugg överst i mitt spegelskåp som alltid var fylld och med ett lock på! Drack vin ur kaffemugg, istället för kaffe. Har druckit ur en minitetra gömd i en vante på vägen hem med buss eller tåg. Lätt att platta ihop och slänga i sopor på vägen hem. Gömda petflaskor och BiB under sängen🥴. Alltid druckit före och haft med en petflaska med på tillställningar som jag kunde dricka ur när övriga sällskapet drack så himla långsamt, en plåga! Sen även dricka när jag kom hem.

Ja, jisses! Vilket schå det var med att inhandla, få ihop allt och att inte bli påkommen, en heltidstjänst! Så mycket ångest och skam. Idag kan jag skratta åt eländet och hur min hjärna funkade som alkoholberoende. Det var ju på blodigt allvar! Det är så jävla skönt att den tiden är förbi! Att hjärnan fått återhämta sig och kommit i balans igen. Förstå hur mycket tid man får över som nykter och hur bra man också mår😁

Såhär i slutet av treveckorsperioden med barn o barnbarn som avlöser varandra så konstaterar jag att det fungerar både bra o lite dåligt. Jag är för trött, efter flera veckors eget grejande och andra besök. Pendlar mellan oro för om alla mina förberedelser fungerar och total lyckokänsla,att leva mitt i årets höjdpunkt, när jag tycker att det klaffar. Jag måste bort emellanåt nästa år, göra annat. Få se vad det blir. Detta är helt enkelt ett väldigt arbetskrävande ställe, mycket gräsarbete, många hus mm att underhålla. Jag tycker ju att det är roligt men såhär trött vill jag inte vara. Nu har jag också varit lite jagad av att i slutet av denna månad skall min bokklubb komma hit. Det betyder någorlunda bekväm inkvartering för fyra personer i 70-80-årsåldern. Inte branta stegar, inte alltför dragigt. Men före det skall jag till stan några veckor.

Det var en jobbig natt och jag hade svåra tankar som jag förstår skulle fått mig att kunna förstöra den här fina soliga sommardagen som nu har börjat rätt så bra ändå. För jag har faktiskt fått sova några timmar idag som jag verkligen behövde. Känner så igen mig i texter av skribenter som beskriver den där känslan man efter ett tag som helt nykter kan ha. Detta att man kan tänka att man nog inte var så hårt fast i missbruk av alkohol ändå...

Jag är då nyktert medveten om att jag inte kan prova på att ta ens burk folköl för att få känna mig lite ”fri” från mig själv som är en känsla som kommer till mig då och då. Hade jag inte varit så här ovanligt enveten och läst dagligen här på forumet och skrivit om hur jag tänker och känner inom mig så hade jag garanterat inte suttit här i köket nu och druckit ett glas med vanligt vatten. Men det är allt en kamp att brottas med tankar om att kanske bara dricka lite grann, som jag inte alls vill ha.

För jag vill inte tillbaka till det stadie av förfall som jag befann mig i för ett år sedan. Men hade jag inte blivit så kroppsligt anfäktad och fått den panikkänsla som jag direkt kunde koppla till hur jag drack så hade jag garanterat inte slutat med att fortsätta att förgifta kroppen med alkohol. För det var bara som berusad jag trodde mig känna ett lugn och vara som ”normal” som jag upplevde det som, när jag satt och drack sån skit som hemgjord mäsk, en tioprocentig, syrligt söt jästsmakande dryck som magen inte gillade, för att få avkoppling och styrka till att sedan åka och köpa starkare och renare grejer på bolaget.

Jag hade helt fastnat i en loop där jag bara kunde tänka på berusning och inte längtade efter annat. Hade man kunnat få medalj i konsten att var korkad och lura sig själv så hade jag haft hur många medaljer som helst i denna knepiga konst. För jag kunde verkligen hålla skenet uppe trots att jag var på väg att helt gå under av alkohol. Skulle så gärna kunna skriva att jag är helt färdig med alkohol och nu kan gå vidare med mitt liv som mentalt fri från skadliga tankar.

Men jag har inte kommit till den punkten än, för det går hela tiden upp och ned i min motivation att hålla i och hålla ut nyktert. Jag vill vara alkoholfri, men samtidigt tydligen vill jag det inte fullt ut. Vill ofta vara ledig från mig själv då jag inte mår psykiskt bra. Förstår då att jag måste försöka att fokusera mina tankar på annat än att försöka att få fly iväg en stund från mig själv. För när jag väl börjat dricka så vet jag att det inte blir något stopp på det hela. Det blir bara mer och mer och till slut så blir jag bara helt deprimerad och vill göra slut på allt.

Det är kämpigt att ha det så här och att ingen medicin hjälper mot det hela. Jag är idag lika orkeslös som igår och har inte mycket energi, men vet att jag måste försöka att röra på mig och bygga upp ett nytt tänkande där alkohol inte får, eller ska finnas med som en tankens frihetsventil, för det är ingen frihet att behöva förgifta sig med alkohol för att konstgjort få psykisk lindring i ett fåtal timmar. Som sedan bara drar ned mig ännu djupare i skiten och hotar hela min existens.

Tycker ju om att cykla och trivs även i naturen och skogsmiljö när det är soligt och fint som idag denna somriga augustidag. För jag har ju mina smultronställen där jag kan hämta lite positiv energi och där jag känner ett lugn när jag kan vara stilla om jag inte låter inre stressande oroskänsla få råda. Har just nu en längtan till att åka iväg och simma då det är fint väder. Kanske kommer jag mig för det, efter att ha kastat den där soppåsen som stått i hörnet i hallen och flinat åt mig ända sedan igår kväll liksom.

Ska trots att jag är rätt trött försöka att gå utanför dörren snart då jag ju i alla fall har druckit min mjölkchoklad och ätit ett par limpsmörgåsar med god mjukost på. Det går då inte så fort att lägga om stil och tänkande efter många års dagligt drickande, men så länge jag inte tar det där första glaset eller burken med alkohol så vet jag då att jag ändå är på rätt väg. Tack till er alla som har skrivit idag, sånt uppskattas mina vänner.

Ha en fortsatt fin dag!

@Kirskål haha detta att gömma vin känner jag igen. Nu bor jag själv men det har inte stoppat mig. Ibland har vi haft familjemiddagar hemma hos mig och då kanske det har funnits en halv flaska vin kvar i kylskåpet när alla går hem. Denna flaska har druckits upp så klart men gissa om jag fyllt på den med boxvin nästa dag för att den ska stå kvar ifall en familjemedlem får för sig att titta förbi. Jag vet inte hur många gånger jag har sprungit runt här och slängt in fulla och uppdruckna bibar i min garderob när jag fått oväntade besök. Helt normalt beteende är det väl inte 😂

@Amanda L tack du för att du tittar förbi och peppar oss nykomlingar. Din resa har inspirerat mig så mycket och även om jag inte är redo att vara ärlig mot mins nära och kära än så ska du veta att jag ser framemot dagen jag känner att ”nu är det dags”.

Jag har börjat tänka allt mer på just den dagen och just nu känner jag att det kanske kommer naturligt när folk runt omkring mig börjar märka hur jag alltid tar bilen och aldrig tackar ja till ett glas vin till maten.

Vi får se hur det blir, just nu är det lite kul att ha en hemlis som bara jag (och ni här på forumet) vet om :)

@Kirskål Det gör vi. Inget idag. Heja oss!!

@Kirskål Asså ... nu skrattar jag högt när jag läser 😅😅😅 Vet du varför? Jo - för att ju fler dagar som läggs mellan mig och spritgömmorna och smygfyllor desto mer komiskt blir mitt fyllejag. Det är klart att folk märkte. Visste. Undrade. Men de sa inget. Adresserade inte problemet - var det inte jag som viftade bort det så var det nån annan. Tills jag faktiskt drog i bromsen. Ströp gasen. DÅ kunde det plötligt pratas.. märkligt!

Jag vet inte om du läst min presentation men vill ändå säga att jag lever under måttligt. Jag hade två nyktra månader och sedan dess har jag tagit något glas någon gång ibland - ska nog räkna på det igen någon dag. Vad jag däremot känner nu när jag i princip aldrig ens tänker på att dricka längre och som jag sagt sedan dag ett här på foumet. ETT enda snedsteg så stänger jag dörren för alkohol HELT! Jag vet att jag kan nu. Bara så du inte får se att jag befinner mig under måttligt och tycker att jag är en hycklare 😵‍💫😅
🩵

@Kirskål Klokt. Ut med trollen i ljuset bara - så spricker de! Lögner till missbruket, sanningen tillhör nykterheten. I början av min nykterhet blev jag nästan rabiat sanningssägare, i alla sammanhang.

Skammen kommer att blekna och stoltheten stärkas. Du tar tag i det här nu!

Jag vill tipsa om Craig Beck, som tillsammans med Annie Grace är mina husgudar. Han finns på youtube och Storytel.

Nu gäller det att nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Sakta men säkert påverkas även ditt undermedvetna - och det är där ryggmärgsreflexer och vanor bor. Och sen måste du ladda om alla situationer då du brukar dricka med nyktra förtecken. Bring it on! Det finns inga genvägar, man måste igenom det. Men inget är bråttom, allt får ta sin tid.

Kram 🐘

När jag frågade min äldsta dotter vilka särdrag jag har - som sannolikt bara kommer att bli värre ju äldre jag blir så svarade hon: ”Det händer alltid grejer med dig, du bara kör utan allt för mycket eftertanke. Ibland noll eftertanke.”

Och sen nämnde hon min nya bil som exempel. ”Du bara går in där på vinst och förlust och ut kommer du med ett bilköp. Jag hade ALDRIG köpt bil på så lösa efterforskningar. Noll efterforskningar.”

Och jag bara vadå, jag fick ju en svinbra deal? Jag slapp min gamla bil med rostskada, fick en ny bil med god plats för hundburen (det enda jag verkligen kollade). Och jag har de senaste två åren funderat på att byta bil. Det enda sura i sammanhanget var att jag en halvtimme innan hade pyntat 8.000 kr i nya däck till den gamla bilen. Men de däcken är avbetalade nu, så det har jag släppt för länge sedan. Jag har inte ångrat mig en minut, att jag bytte bil. Jag är supernöjd med den nya bilen.

Lite på samma tema snabba ryck, fast inte lika kostsamt, så har jag tillbringat senaste dygnet i en stuga. Jag ville kolla om det här kan bli ett ställe att återkomma till då och då. Endast tre mil hemifrån men mitt i skogen. De som bor här har hittat sitt paradis, och sen har de byggt fyra fina stugor (med köksdel, badrum, våningssäng, bäddsoffa, stor veranda, grill+grillkol). De vill dela med sig till andra, så himla fint ❤️

Två långa skogspromenader blev det igår. Sen grillade jag korv, satt på verandan och tittade på solnedgången och lyssnade på syrsorna. En riktig batteriladdare 🥰

Vi sov båda gott i bäddsoffan i natt. Vi kommer snart tillbaka, det här är ett ställe jag gärna vill återkomma till då och då. Nästa gång blir det två nätter, lördag till måndag.

Nu ska jag jobba fredag, söndag, måndag, tisdag, onsdag. 10 timmar/dag. Nästa helg ska jag hjälpa till och flytta äldsta dottern med sambo till deras första hus 🥰 Det ska bli spännande!

Kram 🐘

@Kirskål Känner så igen mig i din berättelse. I slutet tog jag också till starksprit var lättare att smusla med det. Som tur var kände jag en dag att nu räcker det jag ville inte vara den jag blivit. Tog tre månader utan A innan jag började känna att skallen började återhämta sig. Nu 5 mån nykter och vill aldrig tillbaka till den jag var. Ibland en timme i taget men det går lättare ju längre jag avstår. Ge inte upp vi är många på forumet som kommer stötta dig🤗