Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Bra att du fyller på må-bra-kontot med sådant du mår bra av: Cykla, handla på loppis - och du hade kanske mått prima av ett dopp i värmen. Värmen är rätt tuff - men du klarade dig galant i affären, heja dig!

Fundera lite över HALT, vad som kan ha triggat dig de senaste dagarna. Fortsätt skapa bra rutiner, det är kanon med tanke på din förmodade ADD-diagnos. Rutiner, rutiner, rutiner. Även om du kämpar emot lite, som en obstinat tonåring. OBS: Skrivet med kärlek och omtanke.

Kram 🐘

Kvällsavstämning igen ✅
Ytterligare en nykter dag till ända. Jag har varit ledig och eftersom gästerna städade hela lägenheten omsorgsfullt vid avfärd och maken så omsorgsfullt tvättat alla sängkläder så har jag bidragit med att bädda alla gästrum. Sen har jag lagat matlådor och middag och plockat lite i allmänhet. Fick till en bra meditation/stretch efter morgonkaffet också. Maken och jag har kollat på Shogun 😍 asså jag älskade den på 80-talet och den nya tappningen är sjukt bra den också. Lyssnade på "En beroendepodd" idag - avsnitt 191 "Ett patetiskt återfall". Jag rekommenderar det verkligen - av många skäl men främst för att jag tror att storyn kan tilltala många ☺️ Finns på Spotify om inte annat 🙏🏼

Nu ska jag ta med maken & nollan 0️⃣ till sovrummet & sova. Hoppas att alla haft en fin dag
🩵

Hej! Dag 2 avklarad. Har det gått bra för dig? Imorn blir ett test!! Ska ut o äta med vänner som dricker. Men min förhoppning är att stå emot. Ha det bra

Jag vet inte om detta är rätt kategori att skriva i, men jag var nykter (det längsta jag någonsin varit nykter) i 4 månader för att inte förlora min sambo, nu är det slut mellan oss och jag är tillbaka precis där jag var innan och jag vet inte vart jag ska hitta motivationen till att bli nykter igen, de är nästan som om jag glömt hur bra det kändes att vara nykter.. Vad jag inte förstår är varför det krävdes att någon jag älskar hotade att lämna mig för att bli nykter, varför kan jag inte bara bli nykter för mig egna skull?

Jag tog mig faktiskt utanför dörren idag och cyklade sedan närmare en mil totalt i solen och hettan fram och tillbaks från stan och besökte en loppis som hade öppet idag. Köpte där några CD-skivor och ett par böcker, varav en om skötsel av växter i blomkrukor, då jag framöver när jag får lite bättre med ork ska försöka att plantera om mina två kaktusar som jag har funderat på ett längre tag.

Hade ju tänkt att åka och bada också, men tyckte det var alldeles för varmt. Så begav mig istället iväg mot ett storköp i närheten för att köpa lite läsk och chips med mera. Men vid läskavdelningen i denna butik som jag sällan besöker då den ligger i utkanten av staden så var då alkoholdjävulen ovanligt svår att tas med.

Först kom tankar på att köpa ett paket folköl som det var extra bra pris på. Men jag stod emot frestelsen och och gick förbi den hyllan och kom till saftflaskorna och där på en hylla hade de några paket med sånt där, gör-det-själv, snabbvin av typen som blir färdigt på en vecka eller nåt sånt.

Då började tankarna snurra och spöka i skallen alltså. Men jag klarade av även denna svåra frestelse och köpte ett gäng med små pärondryck med sugrör i stället. Så idag var man då rejält jagad av alkoholdjävulen alltså. Så bestämde mig direkt efter handlingen att vända om och åka hemåt för säkerhets skull så att jag inte skulle falla för frestelsen att trilla dit och köpa med mig något alkoholhaltigt då jag visste att jag även var i närheten av bolaget som bara var en liten bit bort.

Det var en hård dag idag alltså. Men nu känns det okej efter att jag har ätit en pizzabit, lite sallad och druckit ett glas med cola som jag hade i mitt kylskåp. Nu har jag landat och pustar ut efter dagens övningar och äter på en glasstrut som jag faktiskt tycker att jag har gjort mig förtjänt av. Hoppas att ni som också kämpar för alkoholfrihet har klarat er helskinnade genom denna sommardag.

Ha en fin kväll!

@Kirskål Det är som att det finns en lärobok i hur man gör för det är så vanligt det du skriver om gömandet, olika systembolag, snabba glas, gärna på tom mage så slår det lite skönare m.m. Jag har varit där och så många andra med oss. Jag kämpade också med att lära mig vara måttlig i ca 10år! Jag tycker det är lättare att inte dricka alls än att försöka begränsa mig, det blir bara värre, långsamt går det mer och mer utför när man fortsätter försöka lära sig att dricka måttligt. Kram

Ikväll åkte jag till yngsta dottern för att äta mat. Brukar göra det en gång i veckan, även om det har varit lite hit och dit i sommar. Vi har ju träffats ofta och på andra sätt. Men nu återtar vi vårt onsdagsmys 🥰 (Fast jag vet att det är torsdag idag.)

Efter maten brukar vi först gå en promenad och sen tittar vi på film och äter glass. ”Jag bjuder dig” sa dottern. Hon brukar göra det. Istället för att tacka och ta emot sa jag att jag inte vill äta glass, att jag ska låta bli att äta socker eftersom jag mår dåligt av det. Så hon köpte en cola zero till mig 🥰

Så nu blir det sockerfritt onsdagsmys framöver. Behålla det mysiga och dissa sockret. Idag visar sockerstopp-klockan 31 dagar, tjoho! Och det känns inte alls svårt, man får planera lite bara.

Kram 🐘

@vår2022 Så sant så, att bakom alkoholproblemet ligger orsaken till alkoholberoendet. Jag har funderat såå mycket kring det där och jag återkommer alltid till att det är sammanflätat med ätstörningen på något vis. Jag visade tecken på framtida ätstörning redan i 5 årsåldern då jag inte vill vara klädd i vissa kläder då jag kände mig tjock. Verkligen kände mig. Och jag var inte tjock, jag är inte tjock nu och har aldrig varit tjock. Allt det här vet jag rent intellektuellt. Men, men, beroendet.

Jag läste någonstans att det håller på att forskas om alkoholberoende i kombination med ätstörningar. Spännande forskning som jag väntar på att ska bli klar!

@Himmelellerhelvette Ätstörningen är också grund till mitt beroende som med åren har utvecklats till nikotin-, alkohol-, socker-, vågenberoende. Träningsberoende hade jag i 20 årsåldern då jag tränade väldigt destruktivt. Träningsberoendet har också senare kommit från och till på besök under årens lopp, bra att jag kom på det för träningsberoendet kan ju komma på besök nu också. Skulle ju vara verkligt fruktbar jord just nu, då jag redan tidigare har fimpat alkoholen och nikotinet och faktiskt överlevt det, men så gav jag mig på sockret. Och den är inte att leka med.

Just det där som du skriver att när du slutade med nikotinet så fick du återfall i din ätstörning. Jag märker också att när jag tar itu med något från min lista över beroende, så vacklar alla de övriga till när man plockar bort ett.

Men vi kämpar vidare!

Skulle vara ❤️ och inte 😅
Tro mig - jag skrattar inte åt din sits. Inte alls - läste ditt svar till @vår2022.

Jag ber dig att ta dig till "svensk mark" var du än befinner dig - du kommer att få hjälp. Med eller utan pass.

@Gabi79 @LinneaEmilia
Det är svårare att dricka måttligt än inte alls. Jag försökte många pr, men pkte alltid dit till slut. På slutet oftare och oftare…
När man inte dricker alls så försvinner suget till slut. Kampen och förhandlingarna i hjärnan försvinner och även missnöjet som man kan känna när man ”måste” vara nykter.
Vill bara säga att det kommer inte alltid att kännas så. Det går verkligen över och det blir helt naturligt och skönt att slippa dricka.
När man dricker måttligt så återuppstår kampen och suget hela tiden. En del klarar det, men då rekommenderas ett längre uppehåll först.
Jag vill dock inte riskera ngt då jag mår så bra nu förtiden och inte saknar alkoholen ett dugg.
Hoppas det går bra för er och att ni klarar det ni vill!
Heja 😀❤️🙏🏻

@Samna Beskydd och flyg hem! På ambassad/konsulat gäller Sveriges Rikes lag. Snälla ta dig bara dit & se dig inte om. 😅

@Carisie vad kan dem hjälpa till med?❤️

@vår2022 jag är rädd att jag redan är så pass nedbruten, jag känner mig fast. Jag är så ledsen nu, han kom hem påverkad igen. Anklagade mig för otrohet eftersom jag renbäddat. Han ville ha sex med mig men jag ville inte då han var för hårdhänt och jag mår inte bra, han slog mig för jag sa nej. Så det fysiska har redan börjat denna sommar.
Jag vill bara hem, jag klarar inte mer, han är inte densamma jag en gång älskade. Jag måste bara våga åka härifrån, men vet inte hur jag ska klara av det själv. Jag vågar inte be om hjälp till min familj.

Tack så mycket för du la ner din tid och dina fina ord. Jag får en tår i ögat och jag behövde verkligen läsa det❤️
Jag är 21 år och som många säger ska det vara dem bästa åren, ingen ska ta fler av dem åren från mig. Vet att jag behöver ta mig härifrån, jag kommer klara det på något sätt. Sen är det bara att blocka och då kan jag börja reparera mig.
Återigen tack❤️

@Samna Ta dig till svenska ambassaden eller konsulatet så fort du kan! De hjälper dig ❤️

@Flarran ja, blind av kärleken är nog det jag blev. Det kan få mig känna mig så dum, att jag borde gått mycket tidigare..
men jag försöker ändå att inte klanka ner på mig. Jag kan inte förneka det mer och jag har kommit till insikt. Jag behöver fokusera på mig själv och ge mig det jag behöver. Först och främst ta mig styrkan och mod att dra, börja om på nytt och skapa mig ett liv som jag mår bra av.
Jag ska kämpa❤️

@Carisie tack så mycket 🙏🏼❤️ det behövdes, jag tror på att allt kan bli bra igen men det kommer ta tid❤️‍🩹

@bella70 jag vet inte hur jag ska ta mig hem, om jag ska lämna honom. Jag tror inte han hade låtit mig dra, säkert tagit sönder mitt pass då. Så då är frågan om jag bara ska åka utan att han vet, vet bara inte hur.
Har ingen fungerande telefon mer där jag kan ha simkort, så har inget internet ute och kan inte ringa.
Sen finns det inga direktflyg heller, alla är svindyra och har ingen alls inkomst. Nyligen kom han hem full igen, tror jag är otrogen igen för jag renbäddat. Jag vill bara hem till min familj nu..

@Pion1 hej du. Ville bara säga att jag med har haft sömnproblem som verkar börja avta nu (dag 10). Det är inget kul men när jag tänker på hur mina sömnrutiner såg ut när jag pga alkohol vaknade upp i ångest och svett, alltid trött och bakfull blir det inget jag får lust att gå tillbaka till.

Önskar dig en fin kväll och förhoppningsvis får du snart en skön nattsömn med :)

Jag känner att jag inte varit så aktiv här på ett tag. Ett medvetet val eftersom jag så lätt tappar fokus på mig själv och fokuserar på någon annan.

Den här sidan hjälpte mig så enormt mycket när jag behövde det som bäst. Jag vill så gärna ge andra stödet jag fick själv.

Men jag hoppas att min berättelse som finns här kan ge andra stöd och kraft i sig.

Det är nu lite mer än 6 månader jag sa till min man att jag ville skiljas. Samma dag flyttade jag till en egen lägenhet.

Kraften till att faktiskt gå, fast jag var så enormt trött var att en barndomsvän (som under lång tid var aktiv alkoholist och som jag till sist slutade ha kontakt med av just den anledningen) för några år sedan svarade på min fråga: vad var det som hjälpte dig att bli nykter? Svaret var: Att folk tog avstånd!

Dagen jag ställde frågan dök han helt oväntat upp på min trappa efter att ha varit nykter i två år (vi bor många timmars resväg ifrån varandra så besöket, och vändningen var verkligen helt oväntade).

Så när jag på riktigt förstod att min man var alkoholist, förstod jag också att alla mina försök till samtal, förklara hur det blev för mig, fråga varför han behövde dricka, försöka förstå honom, försöka få honom att förstå mig - aldrig hade hjälpt och aldrig heller skulle hjälpa!

Däremot hade jag inga som helst förväntningar på att min man skulle välja att avstå från alkoholen av min flytt.

För mig var det slut. Över.

Det tog en och en halv vecka efter att jag flyttat tills min man själv förstod och kunde se hur han kontrollerades av alkoholen och vad den gjort med hans liv.

Sedan dess har han varit nykter. Tagit hjälp och visat mig sina blodprover som hans arbetsgivare satt in som en del av behandlingen.

Vi har sålt vårt hus.

Nu har vi också köpt ett nytt.

Det känns lite läskigt att skriva det här. Eftersom så många har gått igenom nykterheten som bytts mot återfall som bytts ut till ruta 1 (eller något ännu mycket sämre).

Är jag rädd för att vi ska hamna där igen? Jo, men såklart finns en oro för att sjukdomen ska få övertaget igen. Jag ska inte säga att den är överhängande men den dyker upp då och då.

Jag tänker att det vore konstigt om den inte gjorde det.

Det tog väldigt många år innan jag träffade den man som jag ville gifta mig med. Inte för att jag inte kan leva utan honom, utan för att jag tycker så mycket om att göra livet tillsammans med honom. När han är sig själv.

Mina barn hade jag sedan tidigare när vi träffades (de är nu på väg ut i vuxenlivet), så jag behöver inte tänka på hur det ska bli om allt går snett pga barn eller inte barn framöver.

Jag oroar mig faktiskt mer för områden som ärlighet, moral osv än själva drickandet. Eftersom alkoholism sätter sånt i gungning, och det blir svårt för en anhörig att veta vad som är vad till sist. Är personen oärlig runt annat än drickandet?

För om han skulle börja dricka igen så kanske jag inte skulle märka det till en början. Men nu vet jag att min mans jämna humör faktiskt är den han egentligen är. Börjar det svaja och stressen, irritationen blöder ut över vår relation igen så vet jag att det inte är något jag vill stanna kvar i.

Att säga upp lägenheten tog emot. Den har varit min trygghet den här tiden. Jag har vetat att om min man inte klarar av att hålla sig nykter, så har jag min trygghet här.

Ett par dagar efter jag sagt upp lägenheten kommer mannen hem från sitt AA möte och berättar att han nu har en sponsor.

Och min osäkerhet lättade. Han fortsätter ta kliv i rätt riktning. Utan att jag blandar mig i (eller kanske just för att jag inte blandar mig i).

En annan trygghet är att alla runt oss vet. Familj, vänner och kollegor. Alla vet att min man numer är nykter alkoholist. Ingen (förutom mina närmsta vänner) hade förstått att han alls var alkoholist innan han berättade att han slutat dricka.

Än vet jag inte om det här blir en solskenshistoria. Men vad är egentligen det? Så mycket annat kan hända i livet, även om ens livspartner är nykter.

Det enda jag behöver fortsätta hålla fokus på är mig själv. Hur jag mår. Hur jag tar hand om mig. Var mina gränser går. Hur jag kan kommunicera dem och hur de tas emot. Missförstå mig rätt. Det kanske kan låta egoistiskt, men alla som är på tillfrisknande från medberoende vet att när vi fokuserar järnet på oss själva, blir vi så mycket trevligare för andra med.

Att sluta stoppa händerna i andras syltburkar, tala om vad de ska göra med sina syltburkar, spendera all vår tid till att oroa oss och fundera på hur de egentligen har tänkt runt sina syltburkar är verkligen en utmanande process.

Speciellt som vi vant andra att de alltid kan vända sig till oss med sitt kaos för att få hjälp att strukturera, sortera, etikettera och snygga till i oredan.

Sommaren har varit utmanande för mig som är utbränd. Så mycket förväntningar. Från andra och mig själv. Den som ser, hör och förstår mina behov bäst just nu är nog min man. Han fattar ofta lite tidigare än jag fattar själv och ibland hinner jag inte fatta alls innan det blir övertydligt att jag gjort för mycket.

För jag vill vara som jag varit förut. Med energi, inspiration och glädje.

Skrev en liten text när jag gjort för mycket (igen) som jag lämnar här om den kan vara till hjälp för någon annan:

Jag tappar fotfästet.

Igen och igen.

Vill att allt ska vara normalt. Fast varken jag eller de jag möter är det. Mitt liv är inte normalt alls.

Känner ansvar. Orkar inte med ansvar. Blir arg och irriterad. Ligger hela meditationspasset och försöker slappna av fastän jag kokar över något någon annan sa, som jag upplever som ett försök att dumpa över sina problem på mig.

Glömmer helt bort vem jag egentligen har ansvar för. Mig själv.

Försöker titta inåt för att få fatt i vad jag behöver. Men där är det helt blankt. Måste gå till kroppen, försöka få kontakt, lyssna och se om den kan tala om.

Kroppen är spänd. Som en fiolsträng. Nära att brista.

Har gjort för mycket. Igen.

Blir arg på alla andra som inte förstår hur dålig jag är. Att jag inte orkar. Igen.

Blir arg på mig själv. För att jag inte förstår och tar ansvar för hur dålig jag är, att jag inte orkar. Igen.

Jag vill ta ansvar och bli bättre. Jag vill ta hand om mig själv. Jag vill sätta gränser och hålla dem benhårt. För att jag behöver det. För att jag aldrig skulle sätta en gräns om det inte verkligen behövdes.

Jag är medberoende. Jag är beroende av min miljö. Jag är högkänslig och har svårt att skilja på ditt eller mitt känsloliv.

Jag är utmattad. Av att försöka vara normal. Fast jag inte är det. Jag är utmattad av att hela tiden misslyckas att ta hand om mig själv. För att jag egentligen inte vet hur man gör.

@Carisie Ha, ha! Men tack då😂

@Samna
Befinn dig inte i samma bostad som honom. Du har en egen lägenhet - det är bra.

Om du inte orkar avbryta relationen så ta hjälp.

Du kommer att bli oerhört sjuk tillslut om du inte agerar.
Ring alkoholhjälpen idag.

@Ros Tack!! Så himla starkt av dig! Jag har störst problem med sug på em och jag är extremt lättirriterad vilket jag skäms för. Men jag har också läst att det är vanligt i början. Jag säger i alla fall inget dumt som a kunde hjälpa mig att göra. Det är ett framsteg.
En dag i taget!!

@vår2022 Asså denna uppfinningsrikedom 😅 Du borde ha en medalj 🥇 för vanten.

Poddtips: ”En beroendepodd”, avsnitt 192 med Caroline Geijer som gäst. Hon har inte missbruk i bagaget, men hon har gått ”Livsstegen”, som följer 12-stegsprincipen. Nu som 55-åring utbildar hon sig till diakon. Så jävla coolt!

Jag är inte gudstroende. Tror jag. Samtidigt tror jag på slumpen och att det finns en mening med typ allt som händer. Hmm. Det jag kallar slumpen är kanske det andra kallar gud?

Kram 🐘