Senaste kommentarerna i forumet

@blomblim Hur går det för dig? Hoppas att du skriver snart igen💕

@LAO campral, undra just varför autocorrect tyckte att det andra förslaget var bättre…🫣

@Onkel F jag fick camporal utskrivet igår och känner redan en jättskillnad i sug. Jag har inte haft något seriöst uppehåll på 15 år, även om det var mycket mindre i början. Antagligen kommer jag behöva hjälp länge av er som gjort detta innan, för det är ju en rejäl förändring som ska ske.
Hoppas att dom ringer dig snart och att du får hjälp som passa!

@Memmy Usch , känner din ångest 😔Den kemiska ångesten vid bakfylla är det absolut värsta, värsta…. men som du vet och skriver, den går över trots att det känns som man skall dö när man är mitt i. Tur att du har riktiga läkemedel. Nu kan det bara bli bättre och du kommer ur det här både starkare, klokare och väldigt övertygad om att A inte är något du vill ha i ditt liv längre. Starkt som tusan att ta tag i situationen, ta reda på vad som hänt och be om ursäkt , skitjobbigt men så himla bra för ditt mående framgent💪 På vilket eller vilka sätt har du blivit mer gränslös ? Du behöver givetvis inte svara men tänkte att det kan kanske ligga något där som oxå kan hjälpa dig att förstå dig själv och ditt handlande när du är påverkad av A lite bättre 🤔Imorgon är det dag 3 och snart kommer du att må mycket bättre , sköt om dig nu💕kram

@Memmy bra där! Att piska sig själv är ju sällan bra i längden. Hur har din dag gått idag?

Jag använder forumet här som en riktig snuttetrasa, och längtar efter att kunna gå in och se vad som skrivits och kolla hur ni alla mår. Som en egen snäll kompisgrupp full med klokskap!

@Carisie dagen blev toppen, hoppas att du inte smälte bort i varma kläder!

Ikväll blir det ingen alkohol! Heja oss!

@paniken häftigt att snart ha 90 dagar, det längtar jag efter!
Campralen är magisk, mitt sug är i princip helt bortblåst efter första två tagningarna. Ren magi!
Just nu känns det som om jag alltid vill gå och lägga mig utan alkohol!
Vi skrivs säkert innan helgen, men annars hoppas jag att du får det precis som du vill ha det!

Hej
Jag är ny här och kämpar med mitt tröstdrickande. Tack för att ni delar med er. Har varit på beroendemottagning och vill verkligen få hjälp.
Ville bara berätta❤️

@Memmy Å, du är snart där! Även om några månader kan kännas långt är det ju ändå rätt kort om man jämför med hela livet.
Häng i bara! Du grejar det och du kommer antagligen att lära dig väldigt mycket om dig själv! Verkar som processen för många här på AH också funkar som terapi och personlighetsutveckling. ❤️😊

@Carisie Tack , tack , du är underbar 😁 Du har haft din beskärda då i livet ,del kan man ju lugnt säga, död via lyktstolpe hade inte varit rättvist. Skämt åsido, du hade verkligen änglavakt där på gatan . Väldigt skönt att det gått bra för dig och att du är frisk💕Jodå , har tabletter utskrivna som jag tar till om jag inte använder A som ångestdämpare när jag flyger , A är ju risky , kan ju lika gärna slå över i etter värre ångest . Hoppas medicinlådan höll dig på benen idag oxå 🙏Ikväll somnar vi med ytterligare en 0️⃣ i bagaget och ytterligare 1 dag närmare besked 🙏💕

@LAO Tack🙏 Ser att du bestämt dig för minst 3 månader , många vittnar om att det går någon slags väldigt nyttig gräns vid just 3 månader / 90 dagar, så bra beslut. Jag är där nästa helg om jag inte tar något i helgen som kommer . Skall iväg på show med mat o dryck mm , blir nog svårt att inte ta något men vi får se. Jag får ju om jag håller mig till måttligt men vet inte om jag vill , vi får se. Det absolut mest korkade man kan göra är ju att dricka trots att man inte riktigt känner för det , bara för att det förväntas av en. Det har jag gjort alltför många gånger, tyvärr. Hoppas du får en bra kväll . Har du märk något av campralen, gör det någon verkan ? Ikväll somnar vi A fria 🙏💕

Igår träffade jag en bekant som jag inte brukar träffa så ofta, senast var för snart 2 år sedan, men när vi väl träffas så har vi mycket givande samtal. Inte bara om väder och vind, vi brukar skoja om att vi löser världsproblemen ihop. Han är påläst och utstrålar genuin snällhet och empati. Jag gillar att prata med honom, han ger mig intellektuell utmaning.

När vi träffades igår reagerade jag på att han hade förändrats. Han såg lite mer ihopsjunken ut, var rejält orakad och var väldigt grå både i hår och skäggväxt. Jag började med att berätta lite om mina barn och mitt jobb, och jag har tidigare pratat med honom om mina perioder med utmattningsdepression. Jag pratar öppet om det i typ alla sammanhang. Mina sjukskrivningar är en viktig del av mig, som gett mig viktiga erfarenheter. Jag vill genom att prata om det visa andra att vem som helst kan drabbas.

Plötsligt berättade han att i höstas kraschade han totalt och han har sen dess ägnat timmar åt att prata med psykakuten i telefon, utan att få en läkarkontakt. Förra veckan började han äta antidepp, och nu mår han ännu sämre som en biverkan. Men som egen företagare jobbar han på ”som vanligt”. Och han sa: ”Jag berättar det här för att du själv så öppet har pratat om ditt dåliga mående”.

Sen sa han: ”När du mådde som sämst, hade du då tankar på att ta ditt liv? Och om du hade det - hur tog du dig ur de tankarna?” Och ja, det hade jag. Och sen hade vi ett långt samtal om ångest, acceptans, medveten andning, sömn, rutiner, olika antidepp osv. Ett riktigt bra samtal, och jag hoppas innerligt att han kände sig lite mer hoppfull efter vårt samtal.

Jag vet idag hur dåligt jag mådde när jag mådde som sämst, jag kan beskriva det i ord, men jag kan inte längre förstå fullt ut hur dåligt jag faktiskt mådde. Och om jag som upplevt det flera gånger inte kan förstå, hur ska då andra som aldrig upplevt det förstå? Oavsett är det så jävla viktigt att han får komma till en erfaren psykiatriker. Vårdcentralen kan inte ett piss. Så där peppade jag honom massor - han måste stå på sig, kräva en läkare.

Jag sa också till honom att suicidtankar kan tillhöra sjukdomsbilden när man är deprimerad, det är sjukdomen som talar - inte du. Och att nu inte är alltid - det kommer bli bättre. Man tror det inte där och då, men det blir bättre. Med rätt läkare och rätt antidepp och rätt samtalsbehandling så blir det bättre. Sen sa jag också åt honom att försöka skapa rejält med luft mitt i arbetsdagen, så att han får en rejäl paus. Det tror jag är nödvändigt för att han ska orka fortsätta jobba.

Och sen var jag tvungen att gå. Han bad om ursäkt för att han hade varit så öppenhjärtig, och jag svarade att jag var glad för det. Att jag ville lyssna och råda, så gott jag kan. Från en drabbad till en annan. Vi som blivit friska måste föra de sjukas talan, och genom att just prata om det inge dem en strimma hopp. Nu får vi inte tillfälle att ses förrän efter jul-nyårshelgen, och då hoppas jag så innerligt att livet vänt för honom.

Jag briefade min dotter psykologen om det här och hon undrade om jag kunde släppa det, så jag inte bar det med mig. ”Du har inget ansvar för honom”. Och det tror jag att jag kunde. Nästan. Vaknade i natt av att min hjärna halvt i drömmen processade hans berättelse. Genom att skriva om det här hoppas jag lätta lite på trycket ytterligare.

Jag är glad att han berättade, för hans skull, men fy fan vad jag är dåligt rustad att härbärgera det. Det är en jävla tur att inte jag är psykolog 🤣 Andras elände äter liksom in sig under huden på mig. Creepy. Överaktiverad empati? Medberoende? Suck.

Kram 🐘

@Memmy Bra där! Det löser sig om du inte väljer "den enkla lösningen". Du får börja vara "hon som inte dricker idag" varje morgon. Du fixar det här 🩵

@FyraFiskmåsar Hej 👋🏼 Jag tror att det faktum att du tar i det nu är bra. Jag har uttryckt några gånger att jag vill ha nära till det mörkret ifall jag skulle komma på den briljanta idén att dricka alkohol. Men givetvis inte vältra mig i självömkan i min fyllepöl. Ta ett steg ur men aldrig glömma vad jag inte vill ha i mitt liv. Hur jag inte vill må. Jag kan till viss del relatera till dig. Då jag tog mina karatefyllor och spriten var slut så gick jag till 7eleven som öppnade 7 och köpte ett sexpack 3,5:or för att hålla mig flytande till bolaget öppnade. En gång har jag tagit taxi till bolaget på en söndag för att jag trodde det var lördag. Jag har lånat vin av grannar och betett mig skamlöst i största allmänhet - men jag har vänt skutan. Det kan du också 💪🏼 genom att lägga tid mellan dig och den senaste klunken.
🩵

@LAO Ja jag blev typ skakis efter kvällsduschen. Skrämmande faktiskt!

Åh ja 10-åringar i flock kan säkert vara arbetsamt... hoppas du lyckades fint. Önskar dig en skön alkoholfri kväll ✅
🩵

@Flarran Hej igen. Ja det var tur att änglarna inte var upptagna med att rädda en full flarra och kunde rycka in när spiknykter sjuksköterska höll på att bli mosad som en skalbagge 🪲.

Det blir min första nyktra jul - men du har ju en på nacken nu det gick väl bra förra? Jag har ett par nykterister i klanen så det är ingen som tycker det är konstigt att nån inte dricker vilket är skönt. Tack och bock för beröm med nollor - du sköter dig ju också fast med besök av hin alkohåle som jag tacksamt nog slipper. Hoppas du haft en fin dag. 🩵

@LAO Jag vet inte om det är så modigt, snarare ett försök att ta tillbaka någon slags kontroll av situationen tror jag. Jag ska försöka bli lite snällare och har faktiskt tänt ljuset nu 🩷 Hur går det för dig? Kram

@sommar2023 jag tror det är den platsen vi medberoende behöver komma till för att vi ska kunna börja göra bättre val för oss själv och våra barn. Instämmer helt med Åsa M, han har troligen just nu inte förmågan att ”välja”, utan styrs av alkoholen. Det är en väldigt sorglig insikt, men kanske kan göra att det känns lite mindre personligt det vill säga, inte riktat mot er.

Om steget att starta om på egen hand känns för stort, finns det något som känns mer hanterbart som ändå skulle kunna göra ditt och barnens liv bättre just nu?

När jag insåg att min man var alkoholist började jag vända fokus mot min situation istället för att försöka förstå och påverka hans (vilket hade tagit mängder med energi) sen hände väldigt mycket rätt snabbt (jag flyttade, han insåg sin problematik, sökte hjälp och blev nykter. Efter nästan ett år med separata boenden bor vi nu tillsammans igen).

Jag tänker att vi alla har vår egen väg att vandra till ett mer fungerande liv. Oavsett om första steget är litet eller stort, så påbörjar vi processen att ta ansvar för oss själva och våra liv. Ofta dyker lösningar vi kanske inte tänkt på tidigare upp när vi väl ändrar fokus.

Ta hand om dig❣️

@Andrahalvlek Framför allt blir det svårare när man har gjort en massa halvhjärtade försök som bara slutar med återfall. Till slut tappar man tron på att man faktiskt kan sluta på egen hand, precis som du skrivit tidigare.
Där är jag nu och det är därför jag söker hjälp.
Vilka metoder och mediciner som finns idag vet jag inte, men jag vet att Antabus fungerar för mig. Dock blir jag "lite" dålig i magen av den, så om det finns ett fungerande alternativ är det ok för mig.

Nu väntar jag bara på ett samtal från Beroendemottagningen så att jag kan komma igång. Jag känner mig lite otålig!

Funderat på känslan av allmän tristess som jag hade tidigt i morse och att det inte är något nytt som infann sig bara för att man väl blev nykter och alkoholfri. Tråkighet och känslan av att inte ha något roligt att göra det hade man ju ofta även när man var liten minns jag. Fy alltså för långtråkiga regniga dagar, och trista helger när allting var stängt och alla i kvarteret hade åkt iväg nånstans åt olika håll och man satt där i ett hörn och undrade vad man skulle hitta på. Inget nytt under solen står det skrivet i en skrift, precis som detta med allmän tristess alltså.

Försökte nyss vila en liten stund. Men allmän ångest, samt lätt nedstämda tankar blandade med uppgivenhet av att man är så orkeslös började stegras till den nivå att det kändes som att det hade varit helt fantastiskt med några burkar rejält starka starköl, eller varför inte bara en helflaska med nåt sött portvin i närheten att gå loss på. Men det var ju inte berusad jag ville vara sade mig då logiken.

Det var något annat som saknades. Kanske var det dags att ta sig ett par av en läkare utskrivet lugnande piller funderades det på. Så gick ut i köket och öppnade kylskåpsdörren för att plocka fram en flaska med kolsyrat vatten och såg då en oöppnad grädd-ädelost som jag köpte i lördags och tog en rejäl skiva av. Satte mig sedan vid köksbordet och funderade på tillvaron.

Försökte komma på varför jag började att känna mig mig så himla nere, tom och liksom lite fruset deprimerad helt utan anledning egentligen. Så då tittade jag utan att öppna köksfönstret, utan bara liksom kikade ut genom persiennerna och skådade vad som hände ute i realtid på gården liksom. Byggjobbarna höll som igår på med sin byggnation så smått. Bostadsbolagets snöskottningsmaskin åkte förbi och skottade vägen och en granne sopade snö av sin bil, och en rörmokare stod i en grusgrop och rökte för sig själv.

Samtidigt som en lastbil med ett flak fullt med grus for iväg från ett hörn av gården för att väl lasta av det nånstans. Bara en liten ögonblicksbild av min gård och jag funderade kort på om jag skulle ha velat byta position med nån av dem i stunden. När jag hade druckit en kopp med kaffe och ätit några goda pepparkakor så blev jag på rätt gott humör och tänkte att nog har man det allt rätt bra. Vad sitter man och gnäller för, det kändes verkligen att man hade tagit sig två lugnande tabletter.

Sedan hade jag kraft och energi till att diska bland annat min gamla kaffekopp. Samt sopa och skura köksgolvet lite. När jag var klar med lite sådant småpyssel så upptäckte jag att man inte alls hade tagit sig några piller. Detta då dessa ju låg kvar där på sin plats bredvid min dator, tänk så det kan bli alltså. Nu har man ju dessa piller kvar tills man blir lite orolig igen alltså. Inte har man nåt galet alkoholsug heller. Det är då allt märkligt hur en allmän distraktion alltså lätt kan förändra ens psykiska mående ibland.

Men att stå på huvudet och göra diverse krumbukter för att komma in i ett annat stämningsläge är nog inte riktigt min grej ännu. Men guidad meditation med en sövande röst kanske man skulle testa igen liksom. Kanske dags att ta och läsa igenom en bok om självhypnosens hemligheter som väl ligger halvt oläst nånstans i bokhyllan. Det tog jag mig en extra slurk med kallt och gott kolsyrat vatten på. Kanske skulle man bara ta och fingra lite på sitt keyboard ståendes där bredvid datorn igen sade mig så till sist nyss en inre känsla alltså.

Har just gjort så och lagt några enkla gladlynta ackordföljder som mycket väl kan bli till rätt så trevliga små byggklotsar som grund i nån svängig låt framöver känns det som. Vem sjuttsingen behöver väl alkohol som drivmedel till skapande när man mår skapligt bra alltså. Denna nyktra tanke bubblade upp som från ingenstans inom mig och det tog jag mig faktiskt en slurk med kolsyrat vatten till på alltså. Alkoholdjävulen den fule filuren, fick alltså på käften idag också. Förresten @Carisie, det var trevligt att du tittade in en sväng kompis, sånt piggar alltid upp.

Ha det gott!

@LAO Tyvärr är det inte första gången jag söker hjälp. Jag har tidigare haft nyktra perioder på 1-4 år, men det har slutat med att jag fått för mig att den här gången kommer jag att kunna dricka kontrollerat. Somliga lär sig aldrig! Vi är alla olika, men för mig är det helnyktert som gäller.

@B.Å

Vet inte om jag hade kunnat lösa mitt beroende på en vecka, men kanske det. Ja, 6 öl minimum varje dag i flera år är ju helt sjuka mängder. Ganska ofta är det fler än så, eller starkare än folköl. En period drack jag 6-8 starköl varje dag.

Jag vill knappt ta i mitt liv med tång, det har blivit som ett självskadebeteende att dricka så mycket jag fysiskt hinner varje dag.

Ett sätt kanske skulle vara att få ner det fysiska beroendet lite med att trappa ner, för att sedan försöka komma till professionell hjälp att göra sista steget. Om jag slutar tvärt nu är jag tyvärr ganska säker på att det blir dåliga konsekvenser..

Men, det enda jag egentligen vill är att bli fri. Jag hatar att dricka. Jag hatar varje minut av det, jag sitter och bara häver i mig, 6 öl tar oftast runt 1-2 timmar. Jag vill aldrig dricka något igen så länge jag lever, och jag skäms helt fruktansvärt att jag ska behöva skriva det här och att det är mitt liv

Jag vet inte. Känner mig splittrad i allt just nu å ledsen och trött. Tänker på hur mycket tid och energi jag lagt på honom de senaste åren och vad det gjort med mig.
Helst hade jag startat om på egen hand men just nu känns det steget som ett stort berg.

Jag tror att han inte *kan* välja något annat. Han är sjuk. Vad vill du göra för att ändra din egen situation? Hans kan du inte påverka, den måste han hantera själv.

@Memmy så modigt att ta tag i det och våga kontakta folk. Jag har ofta slätat över, garvat och gjort mig själv löjlig. Forumet här är verkligen bra och alla är så fina och kloka. Du med, och dina erfarenheter kommer hjälpa någon annan. Skönt att du vet att ångesten släpper, kan du försöka vara lite snäll mot dig?

Kanske tänder du adventsljuset en stund idag?