Senaste kommentarerna i forumet

@Charleen Hej ♥️ vad tråkigt att höra att du kraschlandat. Men på’t igen!! Du klarar det. Och ta hjälp! Bästa beslutet jag gjort. Det är SÅÅÅÅ värt att vara klar i huvudet!
Små, små steg. En dag i taget.

Skickar varma kramar till dig och skriv av dig här det hjälper mig supermycket i alla fall.
Har också en lååååång ”dagbok” i mina anteckningar i mobilen som blivit min ”pysventil” när jag får ångestkänningar eller sug.

Du klarar det här!! ♥️♥️

Nu har en ovanligt utmanande dag avnjutits med ett nyktert och alkoholfritt sinne och det enda man väl kan känna en aning tacksamhet för är väl att man fortfarande efter att ha varit ut med soporna på ren envishet väl ändå känner viss tacksamhet för att även denna dag trots allt bara har 24 timmar. Nu blir det till att med ett gott samvete äta en god mikrorätt eller kanske rent av en uppvärmd pizza i hushållsugnen. Har inte bestämt än hur kvällsfesten kommer att se ut. Kanske får nån kul videofilm bli en del av belöningen för att man till sist snart lagt även denna måndag bakom sig. Minns nu en textrad från en gammal schlagerhit som väl går ut på att i morgon är en annan dag. Förhoppningsvis så är denna dag kanske lite mindre utmanande.

Ha en fin kväll mina vänner!

Vad är man för sicken sketen jäkla gnällspik egentligen som gnäller och gnyr hela dan för att man inte en stund orkar stå ut med sin tillvaro liksom. Det ska då mera jävla skit till innan en envis faen som jag nyktert lägger mig ned och bara dör alltså. För visst var väl blodtrycket ovanligt högt nyss, och visst hade jag väl ovanligt mycket nervryckningar i ena ögat. Men sånt är man ju rätt så van vid.

Tänkte att om man nu faller ned död från sin testcykel efter ett hårt träningspass med lite normalt pulshöjande träning på en tio minuter bara för att bevisa för sig själv att inget är omöjligt. Så är det väl tusen gånger bättre än att sitta som ett jävla missfoster och förgifta sig själv som man har gjort i så himla många år och bara slagit sig själv i skallen med en flaska, och druckit en jävla massa skit med alkohol.

Sådant var ju ett dystert faktum under så himla många och långa år. Kör nu lite allmänt svängig hederlig Rock n Roll och väntar på att pulsen ska gå ned en aning till en mera normal nivå så att man törs gå ut med en soppåse i mörka kvällen utan risk för en hjärnblödning så att man sedan har rätt att äta lite mat.

För det står ju faktiskt i skriften att den som inte arbetar ska inte äta. Tar dessa ord som ett uttryck för skaparens kärlek till människan för att han, hon eller den inte bara ska bli fet som en gris och plötsligt få hjärtslag helt i onödan. I dag var man då inte alls i form, så får väl hjälpa skaparen på traven med blodtrycket och ta sig ett av läkare utskrivet lugnande piller.

Ha det så fint!

Jag hade stor nytta av att jag skrivit dagbok hela livet. Att dokumentera dagligen och gå tillbaka och läsa stärkte mig i vetskapen att jag inte hade fel, hade missuppfattat eller övertolkat, och skulle tro på min magkänsla. Många anhöriga verkar misstro sina egna upplevelser för de vill så gärna att allt ska fungera.

Kaffe i kopp efter kopp och Rock n Roll på högsta nivå i hörlurarna och nu börjar anfallet av sinnessjuk alkohollängtan så smått att gå över här vid köksbordet. Nu börjar det kännas som att man snart än en gång har lurat alkoholdjävulen på sitt nöje och sparat en skön jävla slant. Tur att man har blivit snål som faen igen och inte vill supa upp varenda spänn. Alla har vi väl vårt motiv i stunden för att klara av att hålla oss nyktra när det är som jävligast. Har nu dragit ned persiennerna för mitt köksfönster och tackar för att grävmaskinisten väl snart är tvungen att åka hem till sig för att väl få sin kvällsmat.

Ha det gott!

Nästan exakt ett år sedan jag fick höra orden: ”nej det är inte riskdrickande, din man är alkoholist!” Och snart ett år sedan jag gjorde mitt första inlägg här.

När jag ser tillbaka inser jag att jag inte minns mycket från månaderna innan eller månaden efter. Allt var kaos. Mannen jag valt att dela mitt liv med hade med tiden blivit någon annan. Och mitt medvetande försökte hela tiden försöka hitta förklaringar på vad som hänt, vad som var sant, vad som var mitt och vad som var hans.

Tassandet och den ständiga oron för hur semestern, helgen och till sist dagen skulle bli.

Allt hade blivit så som jag aldrig mer ville leva. Där det inte fanns något utrymme för gemenskap, öppenhet och kärlek.

Och fast allt hade varit så jobbigt innan de där orden yttrades, kändes det som att marken rämnat under mina fötter. Som att jag bara föll handlöst utan att veta om och var jag skulle landa.

För en sak stod klart för mig i samma stund som jag förstod att orden var sanna: jag måste lämna honom!

Men först var det ju jul, så det fick gå ett litet tag till. För barnens skull.

Och fast jag visste hur det var, väcktes ändå en strimma hopp då och då.

Som på julafton när han valde att köra både till och från firandet.

Men det släcktes lika snabbt, när han efter hemkomst svepte 5 öl (troligen mer som jag inte såg) och blev den där avtrubbade, sluddriga varianten av sig själv som jag börjat avsky.

Jag fann också en styrka i att inte längre behöva ifrågasätta mig själv. Han var sjuk och jag försökte hitta så mycket info jag kunde om alkoholism. Undanflykter, bortförklaringar och projicering bet inte längre på mig och jag behövde inte heller ge mig in i diskussionerna längre. Jag visste att han var sjuk. Och jag visste också att jag inte kunde göra något åt det.

När man först började prata om orosanmälan hos min vårdkontakt fick jag panik. Jag såg bara framför mig vilket helvete som skulle braka lös därhemma om det kom fram att jag ”ställt till det” så för honom.

Så jag vacklade. Började ta tillbaka. Ursäkta. Säga att så farligt var det inte.

Det fick jag äta upp sedan när jag behövde söka samme läkare för att jag inte längre fixade att jobba. Den berömda väggen golvade mig totalt.

”Jomen du sa ju att det inte var så farligt! Så det kan väl inte påverka din förmåga att jobba.”

Som jag önskar att alla vi som står där vid vägskälet skulle mötas med bättre kompetens. Att vi istället skulle få höra ”det är jättevanligt att man blir rädd och backar, hur kan vi hjälpa dig?”.

När jag några veckor senare lämnade hade jag nästan ingen inkomst alls, då jag inte klarade av att driva mitt företag men hade en läkare som menade att det var bra för mig att komma ut och tänka på något annat. Jag som knappt klarade av att diska utan att ta paus för vila.

Vilket resulterade i ännu mer stress.

Det jag idag önskar att jag kunde gett mig själv när allt började är tillit till min egen verklighet. Tron på att det jag tyckte var märkligt, på riktigt var märkligt. Att jag hade litat på mitt eget förnuft istället för att lägga mängder av energi på att försöka förstå hur stort problemet var, och om det ens var ett problem.

Och kunskap om högfungerande alkoholism.

När det var som värst på slutet drack min man vid varje tillfälle han fick. Till och med på vardagar, dagtid om jag lämnade hemmet för att tex handla.

Men han hade inga problem med sitt drickande och jag hade inte ett skit med det att göra!

Jag lyssnade på en podd när en nykter alkoholist beskrev hur han skapade sitt skydd mot verkligheten med förklaringen om att han inte var alkoholist, för han drack ur ett glas. Alkoholister dricker ur flaskan.

Det ger en inblick i hur fruktansvärt snedvriden verkligheten är för någon som har sjukdomen alkoholism.

Som anhörig går det därför inte att förvänta sig att man kan ha meningsfulla samtal med personen som är så pass verklighetsfrånvänd.

@B.Å Jag vet ju att ångesten släpper med tiden och den inte går att skynda på. Det är ju jag själv som har skapat mitt mående genom att förgifta mig själv. Jag blir så handlingsförlamad av ångesten, allt annat försvinner. Men jag har lyckats få i mig lite mat och tänker att jag ska ta ett varmt bad ikväll och sedan sova. Sedan är det väl så att jag får ta konsekvenserna som mitt fulla alterego skapade, oavsett hur ont det gör. Jag skäms så in i bomben.

Den som sover den syndar inte heter det. Ja, ack den som kunde sova en stund och slapp att tänka. Hade man haft en flaska vin, starköl några burkar, eller nån jävla sprit att blanda sig en drinkjävel med så skulle man inte bry sig om att man nu mår som skit. Ingen kraft och energi finns till att göra ett vettigt jävla dugg alltså. Sedan detta jävla mörker och ständiga gråväder, vart tog sommaren vägen och varför kommer det aldrig någon vit och vacker snö. Men lika bra det, för då skulle man väl bara halka omkull på nån isfläck och slå sig gul och blå i fall man hade ork att gå ut och gå för att det är så himla jävla underbart att vara nykter och lyckosamt att vara alkoholfri. Nu kom alkoholdjävulen förbi hos mig igen och sade, men se positivt på livet och glöm inte bort att det finns ett bolag med solskensvatten inte så värst långt bort alltså. Bara en taxisväng och några sketna hundralappar och tillvaron blir bra mycket enklare kompis. Vik hädan Satan! Ska klara detta också, vad det nu ska tjäna till. Underbart är kort är en textrad som hånfullt klistrat sig fast i minnet tillsammans med textraden om att vår bästa tid är nu. Skitkul och fantastiskt. Borde försöka vila, men har för mycket ångest till sån lyx och att sova är lögn i helvete att göra. Får för fasen sluta att skriva, man är ju för fan inte klok alltså...

Ha det underbart!

@LAO Ja fy det har varit hemskt men benmärgsproverna visade att det är det lindrigaste avvikelsen som iofs med tiden kan leda till en obotlig C men den behöver inte bli så 🙏🙏🙏🙏🙏Igår var vi och gjorde en skelettröntgen så nu blir det att vänta och vänta på svar . Tack för omtanken 💕

@Carisie Tack , ok , vi skall få svar om 1 v till 10dagar , så nu blir det att vänta igen , gaah😔 Åh Sydostasien 🤩Bara varit där 1 gång , är inte så förtjust i att flyga långflygningar pga av min panikångest så vi gör många men kortare resor istället 😇 Och dyka , sååå härligt , min dröm är att resa till Maldiverna och göra det men dit är det ju oxå långt ☺️Hoppas att raspet inte indikerade att du skall bli sjuk 🙏Ha en fin kväll 💕

@Carisie Tack , ok , vi skall få svar om 1 v till 10dagar , så nu blir det att vänta igen , gaah😔 Åh Sydostasien 🤩Bara varit där 1 gång , är inte så förtjust i att flyga långflygningar pga av min panikångest så vi gör många men kortare resor istället 😇 Och dyka , sååå härligt , min dröm är att resa till Maldiverna och göra det men dit är det ju oxå långt ☺️Hoppas att raspet inte indikerade att du skall bli sjuk 🙏Ha en fin kväll 💕

Lyssna på miss li o ja har min instruktionsbok,

@hemlighetsfull
Hej.
Vissa kan säkert lära sig att dricka normalt. Har själv provat det fungerade ett tag sedan spårade det ur.
Man kan väl säga att dricker man i sin ensamhet då har man problem.
Prova att pausa alkoholen i en månad du kommer att märka stor skillnad.
Måendet och energin blir bättre.
Ta hand om dig🥰

@coockie Heja! Jag tycker personligen att dag 2 är värst ur ångestsynpunkt. Därefter dag 4 då jag börjar förhandla och förminska hur jag betett mig och att ett glas kan jag ta till helgen osv osv
Håll ut 🩵

Kan lägga till att jag brukar ägna mig åt detta kanske varannan vecka

Mitt drickande ökade när jag befann mig i en destruktiv relation. Både jag och min partner drack vin var och varannan vardag, antagligen för att vi hade det så dåligt.
Nu är jag ute "på andra sidan" men kan känna mig orolig för min relation till alkohol.
I sociala sammanhang kan jag sköta mig. Men då och då får jag en lust att dricka vin hemma själv. Då brukar jag tömma en flaska utan problem. Eftersom detta sker i samband med helg så påverkar det inte jobbet, men det kan väl knappast anses vara normalt bruk?
Bör jag ta en paus från alkohol? Avstå helt? Kan jag lära mig dricka normalt och vad säger ni andra i sociala sammanhang när ni inte dricker?

Det är intressant att med ett nyktert sinne upptäcka världen runt omkring sig och att då se att saker inte direkt är så som man väl kanske har inbillat sig eller i alkoholdimmans töcken tidigare trott. Har samlat på mig en massa kunskap som inte har kommit till pass tidigare utan har väl bara tänkt att sånt som kunskap om psykologi kunnat vara bra att ha ett visst hum om för att kanske kunna förstå sig själv och varför man fungerar på det sätt som man gör. Nog har man tidigt förstått att man inte kanske är riktigt vaggad på precis samma sätt som kanske de flesta är. Men det är aldrig för sent att utvecklas en aning så länge man lever och maskinellt sett fysiskt och psykiskt kan och då orkar att hålla sig på banan för att väl även andligt sett utvecklas en aning.

Hade tänkt att vara duktig och göra ordning frukost, men då blev jag så trött att jag var tvungen att sätta mig ned på min köksstol igen och köra lite uppiggande Rock n Roll i mina hörlurar. Samma gamla sång på repeat för att kunna fokusera mina tankar på annat än sånt som alltid bara sänker mitt oftast låga humör vilket jag så som dystymiker är ganska trött på. Men som nykter och alkoholfri efter drygt ett år börjat kunna hantera en aning bättre när då inte negativ stress och djupt plötsligt påkommen depressionskänsla förmörkar mitt sinne totalt som det gjorde en morgon för någon dag sedan.

Har nu liksom skalat av ett lager till från en tankemässig lök eller kålhuvud i form av att läsa i lite äldre trådar på detta eminenta forum för att få lite djupare insikt om tänkandets svåra konst och hur man kan ta sig fram här i livet även om man kanske inte i var stund vet åt vilket håll man liksom ska gå. Har tänkt på det här med den tid man har till sitt förfogande och vad meningen med allt egentligen är så att säga. Då hamnade jag som så ofta av en tillsynes lycklig slump på en sida som gav mig ett lager till med insikt om sånt som jag då aldrig hade kunnat ta till mig eller förstått det minsta av för bara ett år sedan. Man kan lära sig så mycket om det mesta bara man håller i och håller ut och inte faller för frestelsen att ge upp den nyktra kampen vilket undergräver möjligheten att gå framåt.

Nu har man filosoferat och skrivit lite tok igen för att väl få fatt på något korn av den sanning som man väl behöver för att bli mera i balans så att säga. Det är då knepigt att man är skapad att vara så vetgirig och alltid måste analysera allt och ingenting för att liksom vara med på banan för att inte trilla ned i alkoholträsket igen som inte gav mig mycket mer än att bara liksom sitta och stirra tomt utan den minsta utvecklande tanke alls. Nej, nu får man väl försöka att värma på sig en kopp med mjölk och sedan hälla denna mjölk i koppen som man redan har väntandes där på bänken. Det goda chokladpulvret har jag redan placerat i koppen och tre limpskivor väntar nu på sitt pålägg med mjukost för kommande morgonfest ännu en gång.

Ha det gott!

@Memmy du är inte hopplös. Ångesten är värst i början, främst pga giftet som ska ut nu. Nu behöver du verkligen vara bestämd så att du inte förlänger processen – men det vet du ju redan och du är bestämd!

Håll ut – var snäll mot dig själv och ha kortsiktiga mål…som att ikväll går du och lägger dig nykter, det är bästa målet.

Mig hjälpte det att ska lite ordning och reda i kaoset (som främst pågick i mitt huvud) småsaker som att bädda rent och lova mig själv en nykter natt, det kunde jag se framemot när allt kändes tungt och kolsvart. Du kommer klara det här, heja dig, hela dagen ❤️

Tänkte uppdatera lite. 16 dagar nu! Det har gått bättre än jag trodde. Tänker mycket mindre på alkoholen än när jag skulle försöka vara måttlig. Snurrar väl runt i huvet varje dag ändå men inte på ett besatt sätt som då. Nu finns det liksom inga alternativ att överväga, det är bara noll som gäller. Svåraste är när jag ser andra dricka alkohol, men försöker fokusera på något annat då. Druckit alkoholfritt bubbel på restaurang, vilket inte var så gott haha. Upptäckte också att jag spelar mycket bättre biljard när jag är nykter! Inte så konstigt kanske, men har ju aldrig testat det.
Har nu också berättat för min närmsta familj, vilket känns skönt. Lite orolig för att nyår närmar sig, som alltid inneburit fest, men jag kommer ha min pojkvän här (han bor 10 timmar bort) och han är ett otroligt bra stöd. Kanske blir så att jag för första gången går på fest nykter? Eller så går vi hem efter middagen, vilket också känns okej!

@LAO Härligt! Bra jobbat 🥰
Vad skönt att du har en plan framåt och att du har stöd, det är nog väldigt viktigt. Önskar dig stort lycka till 🙂

@Lonely Man Ja, det finns ju inga andra alternativ än att börja om igen. Så arg på mig själv bara, för att jag gör så här mot mig själv.
Hoppas att du får en fin dag 🩷

@LAO Önskar dig en fin dag 🩷

Dag 2

Ångesten är jobbig, känns som om man ska dö emellanåt. Varför gör man så här mot sig själv? Dag två är nästan värst, då fattar man hur grymt mycket man har gjort bort sig igen, livrädd att någon ska få veta. Jag förstör så mycket för mig själv, riskerar allt som är viktigt och betyder någonting. Just nu känns det som om jag aldrig kommer att må bra igen, vill få distans till helgens händelser. Vill bara att tiden ska gå fort. Det känns tungt och hopplöst idag. Inget sug efter någon alkohol i alla fall, det är det sista jag vill ha - mår illa av tanken. Dock är jag ju en helgdrickare och det är då det finns risk för fallgropar. Men nu är jag avskräckt så ingen risk dom närmaste veckorna framåt. Jag känner mig då hopplös.

Hej @Jaara!
Vad tufft att behöva se hur en person du tycker om far illa. Du har försökt erbjuda din hjälp på olika sätt, men har inte din kompis tagit emot det. Jag kan tänka mig att det kan väcka många känslor hos dig. Vad skulle du behöva just nu, och vad skulle ett nästa steg kunna vara?

Nu har jag haft mötet och det var jättejobbigt och jättebra. Minst tre helnyktra månader har vi bestämt, samt medicin som dämpar suget. Eftersom jag drack i lördags får väl detta vara min dag två. Tack alla för stöd, råd, pepp, igenkänning och så vidare❤️