Senaste kommentarerna i forumet

utbrunnet = obrunnet

Dag 3.

Idag har jag så smått börjat våga ta tag i att be om ursäkt till folk och forska i vad som egentligen hände i lördags. Egentligen vill jag inte veta, jag vill bara gå vidare. Men jag känner att jag måste, jag måste få veta hur illa det är.

Jag ska sen tvinga mig själv att fokusera på annat. Har två deadlines idag, så det jobbet måste jag få färdigt hur dåligt jag än mår, vilket kanske bara är bra. Alla första adventsplaner gick ju i stöpet, så här är det fortfarande tomt i fönsterna utan några stjärnor eller annat pynt, adventsljusstaken första ljus står utbrunnet. Ångest för det också. Känner mig totalt värdelös just nu.

Men, jag ska rycka upp mig och sluta älta och tycka synd om mig själv. På 5e dagen mår jag vanligtvis så pass bra att jag kan ta itu med vardagens sysslor och göromål och börja fokusera igen. Om nu inte konsekvenserna från helgen dyker upp vill säga, då förlängs den tiden. Men först ska jag ta mig igenom dag 3 och 4.

@LAO
Hej,
Ångesten är tyvärr på samma nivå, men jag har iaf fått sova. Ska försöka sysselsätta mig med något idag, försöka styra fokus till andra saker en stund. Annars brukar sömnen vara min utväg, sova, sova, sova. Men det är väl att skjuta upp problemet kanske, ångesten måste man ju genomlida ändå.

Jag har några som jag anförtror mig åt. Dock upplever jag att det är svårt för dom att förstå, eftersom dom inte har samma problem. Det är därför forumet är så bra, här finns en hel bunt som förstår och inte dömer 🩷
Hoppas att du får en fin dag 🩷

@Carisie
Fortfarande ångest som river i bröstet. Men jag håller med, det är nog bra om man minns känslan för det brukar ju vara det som senare är bekymret - att den bleknar och förminskas. En lista låter bra, det ska jag göra, tack för tipset 🩷

@Amanda L
Hej,
Mina närmaste vet, där har jag varit öppen och ärlig. Tänkte mer allmänt. Dock har det varit svårt för min man att förstå att jag helt enkelt inte kan hantera alkohol. Han tycker att det borde vara självklart att känna att man håller på att gå över en gräns. Men jag tror att poletten har trillat ner nu, att det faktiskt är en sjukdom och att jag aldrig kommer kunna dricka normalt. Jag har bett om stöttning när det blir jobbigt och svårt, så det känns bra.

Jag vill också bli hon som inte dricker 😇

@Flarran Haha..vad roligt - ja det gjorde vi! ☺️
Yoga Nidra utförs i liggande under en filt eller ett täcke. Inga krumbukter eller annat jox. Man sover som en prinsessa 👸🏼 (eller prins 🤴🏼)

Kolla you tube! Det finns Nidra för avkoppling, sömn och en massa annat. Mycket bra!

@Himmelellerhelvette åh tack ❤️❤️

Om du bara visste hur mycket ditt inlägg tröstade mig, läste det inatt och så mycket igenkänning 🥲.

Just nu är det mycket som skaver, känner mig helt intryckt i ett hörn, överkörd och uppgiven….men jag vet att det kommer bli bättre. Har bara så många beslut att ta och vissa saker kan jag inte kontrollera, men förändringar kommer göras och fan så skönt det ska bli när jag kan pusta ut.

Tack igen ❤️ och tack ni andra som även skrivit en rad ❤️

Tack för era svar! Börjar med tre vita månader och utvärderar därefter❤

@FyraFiskmåsar visst blir vi experter på att gå runt och le och låtsas som ingenting, så kan vi inte ha det 😭

Tycker det låter så himla mycket med 6 öl om dagen, förstår att du vill försöka lösa detta diskret men vad hade hänt om du blev sjuk (nu går det influensa) en vecka eller så? Arbetsgivaren kommer inte få reda på ifall du är inlagd under tiden…är du orolig för något annat än att förlora jobbet?

Du behöver så klart inte svara, alla vi har olika förutsättningar. Känns dock som det skulle kunna vara bra idé att ta hjälp och skita lite i jobbet just nu.

Lever med en man samt 2 barn. Han har druckigt så länge jag kan minnas i vårt förhållande. Men det är starksprit sen ca 8 år tillbaka.
Har satt så många ultimatum de senaste åren och han höll uppe och lämnade blodprov ett par månader. Men sen började det om igen.
Så nu är det flera gånger i veckan. Senast igår var han onykter på kvällen. Märks så tydligt och jag har valt att titta åt åt ett annat håll..men på nåt sätt börjar jag tröttna. Känner mig trött å less och irriterad på hela situationen. Går inte att nå honom heller. Han lever både med en depression och alkoholism och jag kan inte fixa honom. Spelar ingen roll vad jag gör eller säger så kommer han alltid välja alkoholen framför mig och barnen. Så är det.
Idag skrev jag att det är dags att söka hjälp nu. Å ta tag i det. Men han vägrar för att läkaren sa senast att kommer han igen och vill ha hjälp kommer hon anmäla honom till socialen. Vilket jag inte tror på alls. Ännu bara en undanflykt och ett sätt att manipulera mig. Skiljer vi oss kommer han ändå inte få ha barnen eftersom han super varje dag. Men tror inte han har några problem med att välja bort dem alls faktiskt.
En sak som varit tydlig sen ett par månader tillbaka är att han blir vansinnig om det är nåt. Tex om vi tjafsar om nåt så exploderar han. Sån har han inte varit innan.
Tror han mest bara vill supa ihjäl sig. Vår familj betyder ingenting mot alkoholen.

Inte bilagor,villkor ska det stå.

Hej Majsan
Om din fd dricker 1 gång varannan vecka så kanske det är du som inte klarar att ha alkohol i ditt liv?
Jag vet ju inte på vilket sätt han dricker eller vilka konsekvenser det har för er.
Men i mina öron låter det rätt "normalt"

Att ställa krav på sin partner i bilagor för att man ska fortsätta tillsammans brukar inte bli så bra.
Då kommer förändringen pga yttre faktorer,dvs dina krav.
Det brukar inte bli varaktigt.
Mitt tips är att du startar en egen tråd och läser och skriver det du känner är viktigt för dig.
Allas vår historia härinne är olika,men har gemensamma grunddrag.
Vi härinne på anhörigsidan har ofta farit illa pga missbruk,antingen i nuet eller vår uppväxt.
Det skadar oss på djupet och vi behöver förstå oss själva för att förändringar ska ske.
Välkommen hit och lycka till på din resa!

@B.Å

Tack som frågar, den har varit som de flesta andra. Dvs jag ser glad ut men går runt och mår katastrofdåligt. Går runt och tänker hemska tankar om mig själv samtidigt som jag ler & låtsas som inget. Jobbade över och fick köpa starköl istället för att hinna få i mig, så fick en härlig huvudvärk idag på köpet!

Min enfaldiga plan är att igen försöka dricka 6st 2,8% varje dag istället för 3,5. Och sedan ta bort en burk varje eller varannan vecka.

Hoppas att jag lyckas ta mig framåt denna gången, det som talar till min fördel är att jag faktiskt erkänt för mig själv & er härliga människor hur det ligger till.

Hoppas ni har en bra dag & fortsätt resan!

Det märkligt hur man liksom kan komma tillbaka i känslan man hade för längesen med att bara titta på ett foto man gillar. Man kan få sommarkänsla fast det är snöslask ute. Redigerade ett foto från en trevlig nykter cykeltur i somras för att komma på lite bättre tankar, för märkte en stund innan att man väl började att fundera lite på alkohol igen fast man inte vill hålla på med den grejen. Man får verkligen fokusera ibland på det här med HALT och tänka på vad det kan handla om.

Nu är det väl kanske mest bokstaven H som i hungrig som väl spökar lite då det väl är dags för lite frukost snart alltså. Så får väl försöka att göra lite mjölkchoklad och ta mig några goda limpmackor som väl har tagit mig igenom många stunder av tankar på att, kanske bara en enda gång till, kan man väl ta sig en promenad ned till matbutiken när den öppnar och köpa sig ett paket med pilsner för man behöver ju inte dricka upp alla burkarna på en gång...

Man kan ju ta sig bara en burk för gamla tiders skull och kanske få känna sig lite fri och kanske få tillbaka inspirationen till att göra lite instrumental musik igen. Något lugn och inspiration till att sitta still i lugn och ro och skapa musik har inte funnits på månader här och börjar faktiskt sakna den lugnande känslan av att göra lite egen musik att sedan lägga ut här och där på nätet som man gjorde i så många år och det liksom gjorde sig självt på nåt sätt. Men samtidigt så vet man ju hur det blir. Saknar inte i stunden den lätta berusningen i sig, utan mer att kunna känna inre ro och att kunna sitta still och komponera.

Slog på ett av mina gamla keyboards igår och fingrade lite på tangenterna för jag hade musikkänsla men musiktrollen om man så säger, hade då allt tagit semester och det blev ingenting av värde fast man försökte en bra stund att frammana ett intresse för att spela in något nytt. Men det var som att försöka flyga utan vingar liksom. Det blev bara att kännas deprimerande då musikskapande har varit min grej för att må skapligt bra i så många år.

Nu har man ingenting som man känner är riktigt kul längre. Ska det vara så här trist för evigt var nyss en känsla som kom. Men om man tar sig iväg och köper nåt med alkohol för att få igång lite inspirationen igen så är man ju snart nere i alkoholträsket igen det fattar man ju. Men vad ska man göra när man känner sig trött på att inte kunna göra det enda man egentligen gillar, menar inte att dricka, utan att kunna göra lite musik som förr.

Man förstår ju nu att det är alkoholdjävulen som tagit en ny infallsvinkel liksom, så får väl bita ihop och vara nöjd och glad med ingenting alls känner jag nu lite uppgivet inom mig. Nej, nu så är det väl dags för lite livsmedel i form av mjölkchoklad och mackor igen för att inte tappa greppet om situationen. Drivmedel för musikskapande får man väl sluta att tänka på. Men vill egentligen inte kasta bort mina gamla musikinstrument eller bara bära ned dessa i källaren. Men får väl kanske göra det till sist, för att inte falla för frestelsen att vara korkad och korka upp en flaska igen och som vanligt folk börja att vandra runt planlöst på nåt promenadstråk med tankar på ingenting alls...

Hej är anhörig men vi höra åsikter från den här tråden. Mitt ex och jag separerade för 7 månader sedan pga hans alkoholberoende som varit problematiskt under hela vårt äktenskap. Vi har två barn tillsammans. Hans dryckesvanor har inte varit varje dag utan snarare en gång i veckan då han kunde dricka ensam till tidig morgon och sen vara utslagen hela nästa dag. Nu när vi har barnen turvis dricker han en gång varannan vecka (han säger själv att han minskat på mängden/ går tidigare och sova men vet inte eftersom vi inte bor ihop). Han verkar må bra, han tränar, jobbar och sköter barnen bra. Vi har nu träffats intimt ett par gånger och han vill ha mig tillbaka, men jag kan inte vara med honom så länge alkholen finns med i bilden, har haft för många svek. Men är det ens möjligt att bli måttlig? Eller är den här nya livsstilen han har bara ett uppsving han har just nu då han fått massa insikter och vill ha mig tillbaka? Vad kan jag lite på?

Hej hej läser lite här i din tråd (har ej läst hela) men känner mycket igen mig. Jag lämnade mitt ex för 7 månaders sedan pga alkohol. Vi har två barn tillsammans och träffas därför regelbundet. Han dricker aldrig när han har barnen och innan drack han en gång i veckan. Han säger att han har förändrat sitt liv och han verkar förändrad, vi har träffats intimt några gånger. Jag kan inte ändå lita på honom och han har inte slutat dricka helt även om han förändrat sitt drickande till en gång varannan vecka. Han verkar må bra och vara sund utöver det. Men jag vet inte vad jag ska tro på. Är det helt galet att jag träffar honom över huvudtaget (han vill ha mig tillbaka, men jag vill inte så länge som det finns alkohol i hans liv). Kan man ens övehuvudtaget lita på någon som har alkoholismen i sig? Förlåt att jag kapar din tråd men det verkar som om du har gått igenom liknande saker?

PS. Du kanske ska skippa antabus denna gången? Istället be att få ”blåsa” dagligen, med någon pryls hjälp, och om du druckit får din behandlare sms. The House vet jag har den behandlingen. Du måste jobba stenhårt för att komma till ”vill inte dricka”. Med tiden känner man att man ”slipper dricka”. Och det är ett eftersträvansvärt mål ❤️

@Onkel F Jag tror faktiskt att det är ovanligt att man klarar sig helt utan stöd från beroendevården. Och har man passerat en viss gräns är det nog snudd på omöjligt.

Se det inte som ett nederlag, se det som en styrka. Du är modig, och väldigt klok som tar ansvar för ditt liv.

En daglig ”hjärntvätt” tror jag är ett måste. SoberLeon på YouTube kan jag rekommendera! Hans dialekt är hemsk, men han är otroligt pedagogisk. Och jag vet att du redan har kunskapen - men den måste gnuggas in i varje por i din kropp och knopp. Ditt undermedvetna måste fatta grejen också!

Kram 🐘

@Memmy godmorgon 🕯️. Hoppas att du fick sova inatt och att ångesten släpper lite till idag. Det är verkligen hemskt när livet pausar och ångesten tar all tid.
Jag har berättat för ”alla” om mitt missbruk och fått ett otroligt fint stöd. Kanske har du någon du kan anförtro dig åt?
Önskar dig och alla andra här en fin dag ☀️

Godmorgon! Kikar in.
Har en mysig morgonstund innan jobbet.
Ska skapa en ny bra dag ♥️

@Cornelia2 godmorgon! Vad bra att du skriver och sätter ord på allt det där vi försöker hålla hemligt. Hur har du gjort tidigare när du haft uppehåll? Skulle du kunna tänka dig att söka hjälp?
Hoppas att du får en fin nykter dag idag.

@Carisie ja, det är ju oftast efteråt dom kommer ikapp känslorna. Jag ska försöka få en hög 10-åringar att vilja jobba, det kan vara svettigt det med!
Önskar dig en fin dag!

Tänk vad lustigt det kan vara med allting @Carisie, vi tänkte nog i ungefär samma stund på varandra, då vi nog måste ha suttit och skrivit samtidigt ser jag. Det här med Yoga är väl kanske inte min grej, men har väl egna avslappningsövningar genom mitt filosoferande vid tangentbordet rätt så ofta kan jag kanske liksom tänka ibland. Men köpte faktiskt för nån krona i somras nån video på loppis där det väl lärdes ut lite gymnastiska yoga-övningar av något slag till sömning musik, men tror att jag nog håller mig till Rock n Roll-meditation och att titta på ett trevligt naturfoto som jag tog med mobilen i somras, för det brukar få mig i skaplig balans när jag inte är allt för snurrig i skallen av galet jobbiga tankar.

Ha det gott kompis!

@Cornelia2 Det låter som ditt drickande gått över styr. Att livet känns tråkigt och meningslöst utan alkohol är ett tecken på att en del av din hjärna, belöningssystemet, blivit beroende.
Jag drack som du, när jag väl börjat kunde jag inte sätta punkt. Ofta var målet att bli full, dricka tills jag tappade minnet och vaknade med ångest.
Nu vet jag att det var beroendet som styrde. Och trots att du försöker smussla på olika sätt gissar jag att din sambo vet att du dricker för mycket. Till slut går det inte att dölja.
Livet utan alkohol är mycket bättre än med. Alkoholen och beroendet tenderar att eskalera. Man behöver dricka mer och mer och ångest och olika små och stora katastrofer avlöser varandra. Jag tror inte du vill ha det så egentligen.
Kanske tycker du att det känns svårt bara?
Men det finns hjälp att få. Alkohol är en drog precis som andra droger och att vara beroende är inte kul.
Om du inte vet hur du ska göra så ring Alkohollinjen som du hittar under Stöd. Du kan vara anonym.
Att skriva och läsa här har också hjälpt många. Det viktigaste är att vilja ta tag i det.❤️👍

@Memmy Att berätta för iaf några av de närmaste kan vara bra. Då kan man få stöd, man slipper ljuga och smussla. På så sätt kan det kännas befriande.
Men det är också ett tydligt sätt att stänga dörren till alkoholen, det blir svårare att då plötsligt dricka och låtsas som ingenting.
Jag hade svårt att berätta ens för mina närmaste och jag tror att det också handlade om att jag fortfarande ville ha dörren på glänt till alkoholen. Jag inbillade mig att jag skulle kunna dricka ”normalt”.
När jag verkligen insett att jag aldrig skulle göra det kändes det bra att berätta. För några få. Nu är det väl fler som vet och jag bryr mig inte så mycket om ifall folk vet eller ej.
Och faktiskt få som undrar. Jag är bara hon som inte dricker alkohol.😊