Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Kebne1! Vad fint att få höra och vad glad jag blir för din skull att du liksom hittat hem❤️. Låter härligt med ett gäng kvinnor som håller varandra stenhårt om ryggen, det är guld värt! Modigt av dig att komma iväg på AA och du har alltid haft ett starkt driv till att få till en önskvärd förändring i ditt liv, nu är du på god väg!

Din inre kompass leder dig rätt! Sköt om dig❤️

@eling Nåja. Sätt igång karaokeversionen av Felic navidad så kör du så det ryker. Obs, uppesittar kvällen behöver sjungas fort för att få in I takten:

Vers 1
Felic navidad,
trycker i mig chocklad
Alladin e så bra,
struntar i sponken, varje daaag

Vers 2
Felic navidad,
snart dags för vinterbad
Slängde ut en minibar, från ett hotellrum, e en superstaaar💥💥💥

Refräng
Nu vill jag ha en chill december
För jag överlevde i november
Jag har på känn att jag är helt unik
Uppesittarkvällen e jag steeenriiik

Lär dig låten och åk med i den när du besöker shoppingcenter mm, snart spelas den i varje högtalare du går förbi....😀

@Bubbelmorsan hej och tack så mycket!
Jag känner det verkligen så, heja mig ❤️
Hur går det för dig?

@Surkärring. Hurra för dig🎉👏

@zalkin hahah! 😂 Dopa sig med cola zero, shopping och pepparkakor, det låter bra, har inga problem med det! 😂 Gillar alla förslag på doping och stretch förutom kanske stenhård fysisk träning 😄 Vill jättegärna ha förslag på text till låten! 😄

Idag passerar jag 60 vita dagar.
Nästa milstolpe i min app blir 90 dagar, vilket infaller på julafton.
Vilken kul grej att se fram emot!

🫤 känns jobbigt just nu. Flera flera dagar har gått bra men nu…vad hände?!
Upplever att humör och hormoner påverkar. För er som det går bra för….gör det alltid det?
Men, jag ger inte upp. Ett tillbakaslag, men reser mig upp igen 💪🏼

Hej, vill bara skriva att vi fått otroligt bra hjälp av socialtjänsten . Min sambo hade dolt sitt alkoholmissbruk under en lång tid och till slut trillade två orosanmälningar in via skolan . Det var vändpunkten. Du behöver inte oroa dig. De kommer kunna hjälpa er på många sätt. Jag var också orolig i början men blev lugn när jag förstod vilken hjälp vi kunde få.

Så är det då kväll än en gång och sovit ett par timmar på helt galen tid har man helt nyktert gjort. Tänk, det första jag tänkte på när jag vaknade till var inte som förr en resa in till bolaget efter diverse alkohol. Nej, det som dök upp i tanken var av biblisk natur som det googlades på:

Det sägs att Gud är kärlek och att människan har sin fria vilja att göra det rätta och älska honom, men vad är det för kärlek om sådan tilltvingas under hot om helvetet annars...

AI-översikt

Denna fråga berör en djup teologisk spänning: kärlek som är villkorslös men samtidigt kopplad till ett "hot" om straff om man inte älskar Gud. Vissa menar att hotet om helvetet inte är ett sätt att tvinga fram kärlek, utan ett konsekvens av ett avvisande av Guds erbjudande om kärlek och försoning. Kärlek som tvingas fram är ingen sann kärlek, och därför ligger det fria valet i att antingen välja att ta emot Guds kärlek (och därmed "välja det rätta") eller att avvisa den. 

Fri vilja: Tanken är att Guds kärlek är ett val, inte ett tvång. Att Gud ger människan fri vilja innebär att hon har makten att välja att älska honom tillbaka eller att inte göra det.

Konsekvenser av ett val: Helvetet kan ses som en konsekvens av detta val – en frånvaro av Guds kärlek och närhet, snarare än ett straff i sig. Vissa teologiska traditioner ser det som ett naturligt resultat av att medvetet välja bort Gud och den eviga gemenskapen med honom.

Guds kärlek som grunden: Att Gud är "kärlek" är ett centralt begrepp som innebär att hans kärlek är villkorslös och ges före vi älskar honom. Hotet om helvetet handlar då inte om att "tvinga" fram kärlek, utan om att en avvisning av hans kärlek leder till en konsekvens, som är förenlig med hans kärlek som inte tvingar fram någonting.

AI-läge

Frågan du ställer berör en central och komplex teologisk diskussion om Guds natur, människans fria vilja och helvetets existens. Det finns flera olika perspektiv inom kristen teologi som försöker förena dessa begrepp:

Helvetet som en konsekvens av fritt val, inte ett straff: En vanlig tolkning är att helvetet inte är en plats Gud tvingar någon till, utan snarare den oundvikliga konsekvensen av att människan av fri vilja väljer bort Gud och Guds kärlek. Eftersom kärlek, per definition, måste vara frivillig för att vara äkta, kan Gud inte tvinga någon att älska Honom. Den fria viljan innebär därmed också möjligheten att välja separation från Gud, vilket då beskrivs som helvetet. Ur detta perspektiv är "hotet" inte en godtycklig bestraffning, utan en naturlig följd av ens egna livsval.

Helvetet som Guds kärlek (paradoxal tolkning): Vissa teologer, som C.S. Lewis, har föreslagit att Guds "dom" eller helvetet kan ses som ett utflöde av Guds kärlek, anpassat till den enskilda individen. För de som avvisar Gud så fullständigt att de inte kan uppskatta Guds närvaro, skulle himlen i sig upplevas som outhärdlig. Då låter Gud dem få det de innerst inne vill ha – ett liv utan Honom.

Kärlek av rädsla: Många teologiska resonemang framhåller att kärlek som motiveras enbart av rädsla för straff inte är den äkta, ömsesidiga kärlek Gud avser. Den kärlek som beskrivs i Bibeln (t.ex. i Första Johannesbrevet 4:8, "Gud är kärlek") handlar om en djupare, relationell kärlek som svarar på Guds egen kärlek, inte en transaktion baserad på rädsla.
Sammanfattningsvis menar teologin ofta att den fria viljan är nödvändig för att äkta kärlek ska vara möjlig, och att helvetet existerar som en konsekvens av valet att avstå från den relationen, snarare än som ett verktyg för att tvinga fram kärlek under hot.
-
Det är väl ingen konst att älska Gud så länge som man mår skapligt bra, konsten ligger nog mer i att inte hata honom när han inte hjälper människan att exempelvis få vara frisk, är det en ovanlig frågeställning...

AI-översikt

Nej, frågan är inte ovanlig, den berör ett klassiskt teologiskt och filosofiskt problem som kallas ondskans problem. Den handlar om hur man förenar en allsmäktig och allgod Gud med existensen av lidande och ondska i världen, såsom sjukdom. Många tänker på det i liknande termer som du gör: att det är svårt att älska en Gud när man upplever smärta eller känner sig övergiven.

Ondskans problem: Detta är ett av de äldsta och mest diskuterade problemen inom teologin och filosofin. Det ifrågasätter existensen av en allsmäktig, allvetande och allgod Gud givet att lidande finns.

Praktisk tro: Din tanke att det är en utmaning att upprätthålla tron under lidande är en central del av detta problem. Många upplever just detta – att det är svårt att känna kärlek till Gud när saker och ting är som svårast.

Olika tolkningar: Det finns många olika svar och tolkningar på ondskans problem, både inom och utanför religion.

Vissa menar att lidande kan ha ett större syfte som vi inte förstår.

Andra menar att lidande är en konsekvens av fri vilja eller en del av en större, gudomlig plan.

Vissa religiösa och filosofiska perspektiv fokuserar istället på att söka tröst och mening i tron, även i svåra stunder, snarare än att helt förklara lidandet.

AI-läge

Din frågeställning är inte alls ovanlig, utan snarare en av de mest centrala och djupt mänskliga frågorna som har diskuterats i århundraden inom filosofi, teologi och psykologi. Att brottas med tro och känslor gentemot en högre makt i tider av lidande är en mycket vanlig upplevelse.

Här är några perspektiv på varför din frågeställning är så vanlig och relevant:

Teodiceproblem: Frågan du ställer är kärnan i det så kallade teodiceproblemet – hur kan en allsmäktig och allgod Gud tillåta ondska och lidande i världen? Detta är en klassisk utmaning för religiös tro och en källa till djupgående reflektion för många troende och icke-troende.

Existentiellt lidande: Människor som upplever svår sjukdom eller andra svårigheter kämpar ofta med existentiella frågor om meningen med livet, varför just de drabbas och Guds roll i det hela. Denna typ av smärta är en del av det "totala lidandet" (fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt) som är vanligt i svåra livssituationer.

Mänskliga känslor: Det är en naturlig mänsklig reaktion att känna sig arg, besviken eller övergiven när man själv eller någon man bryr sig om lider. Dessa känslor riktas ofta mot Gud inom en religiös kontext. Många religiösa traditioner erkänner och till och med accepterar att människor kan vara arga på Gud och ifrågasätta hans handlingar.

Guds närvaro i lidandet: Inom många trosåskådningar finns tanken att Gud är närvarande även i lidandet och att smärtan kan användas för att utveckla mognad eller dra människor närmare Gud, även om lidandet i sig inte är gott. Denna tanke kan dock vara svår att ta till sig när man befinner sig mitt i en kris.

Sammanfattningsvis är din reflektion om att det krävs mer konst att älska Gud i motgång än i medgång en mycket djupsinnig och allmänmänsklig insikt som delas av många människor genom historien. Det är en central del av den mänskliga andliga och existentiella kampen.

-

Tja, nog märks det att man nu har en nykter hjärna som kan reflektera över annat än det direkta nuet som nog är det naturliga alkoholfria tillståndet. Bibeln och då speciellt Predikaren och hans tidlösa ord kom till mig igen. Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet.

När jag hade dragit ned mina persienner här i köket så googlades det alltså på följande sökfråga: Vad ville Bibeln och Predikaren säga med följa tänkvärda ord: Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet...

AI-översikt

Uttrycket "Tomhet, idel tomhet" från Predikaren i Bibeln betyder att mycket av det mänskliga livet är meningslöst när man betraktar det utan ett gudomligt perspektiv. Predikaren menar att de flesta världsliga strävanden – som att samla rikedomar, försöka uppnå evig berömmelse, eller jaga njutningar – är förgäves, ungefär som att "jaga efter vind". Denna "tomhet" handlar om en känsla av att ansträngningar och strävanden i slutändan inte ger någon beständig mening eller tillfredsställelse.

Förgänglighet: Denna filosofi betonar livets förgänglighet och att alla materiella ting och prestationer är temporära.

Ett gudomligt perspektiv: Budskapet är att man måste se utöver de jordiska strävandena och istället fokusera på att leva i enlighet med Guds vilja för att finna verklig mening.

En kallelse till eftertanke: Det är en uppmaning till eftertanke om vad som verkligen har betydelse i livet, och en varning för att fastna i meningslösa strävanden.

AI-läge

Uttrycket "Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet" (eller i äldre översättning: "Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet") är huvudtemat i Predikarens bok i Bibeln. Det hebreiska ordet som översätts med "tomhet" (hebel) betyder bokstavligen "ånga" eller "vindfläkt", vilket fångar budskapets kärna: livet och människans strävanden "under solen" (det vill säga, utan Guds perspektiv) är flyktiga, tillfälliga, gäckande och kan inte ge varaktig tillfredsställelse eller mening.

Predikaren ville belysa följande aspekter:

Allt är övergående: Människans liv, arbete, visdom, nöjen och rikedomar är alla kortvariga. Släkten går och släkten kommer, men inget består. Precis som en vindfläkt är de svåra att greppa och lämnar ingen bestående effekt i evighetsperspektivet.

Strävan efter vind: Många mänskliga ansträngningar beskrivs som ett "jagande efter vind". Oavsett hur mycket man samlar på sig eller åstadkommer, kan det inte ge en djupare, varaktig mening med tillvaron.

Pessimistisk grundton: Boken har en pessimistisk utgångspunkt som undersöker livet på jorden och finner att allt slutar på samma sätt: döden. Detta perspektiv belyser livets orättvisor och de begränsningar som människan står inför.

Slutsatsen är gudsfruktan: Predikaren syftar inte till att lämna läsaren i hopplöshet. Istället är syftet att visa att den enda sanna och varaktiga meningen finns i att relatera sitt liv till Gud. Den slutliga uppmaningen i boken är att "frukta Gud och hålla hans bud, ty det hör alla människor till".

Sammanfattningsvis är budskapet att jordiska sysslor och materiella mål, utan ett gudomligt fokus, är meningslösa och otillräckliga för att uppnå sann och varaktig lycka. Den sanna meningen med livet uppnås endast genom att leva i relation till Gud.
-
Nu förstår jag faktiskt lite mer och även varför orden av Predikaren är så himla sällsynt förekommande vid diverse Gudstjänster runt vårt snurrande klot. Kanske skulle man som alkoholfri nykterkvist ta sig en kopp med kaffe eventuellt, eller varför inte lite energidryck så att man kanske vaknar till så pass att man om en liten stund orkar läsa några mer upplyftande ord ur Skriften eventuellt...

Ha det gott!

@Andrahalvlek Jag håller helt med dig om alkoholromantiken. Ta bara allt snack i medierna om roliga snapsvisor. Jag var på julbord förra veckan med jobbet. Tack och lov bjuds det inte på alkohol längre, men kollegorna beställer ändå, på egen bekostnad. Inte så solidariskt med dem som ev har alkoholproblem. Själv drack jag vatten och var helnöjd.
Sedan är jag nog lika kritisk mot de absolutister som odlat myter om alkoholism som en sjukdom som enbart är genetisk och alltid obotlig. För de allra flesta som är i riskbruk handlar det trots allt om att det finns behandlingsmetoder och digitala självhjälpsprogram som bevisligen fungerar för väldigt många (även om det förstås är olika och vissa troligen gör klokast i att välja helnykterheten.)

Hej på er @Lady175 & @EbbaiHulu. Länge sen sist, snart har november också passerat… det går inte särskilt bra för mig. Jag försöker inte ens. Men inser att jag måste ta mig i kragen. Igen. Tycker det känns jobbigt att gå in här. Skäms för att jag inte varit bättre stöd till er. Men jag hejar & tänker på er, det ska ni veta! Hur går det för er?

@Hanna0425 Beklagar, förstår att det känns som ett misslyckande, men du hade ju inte bestämt att inte dricka alkohol i helgen, så egentligen ska du inte känna skam eller skuld. Du fortsätter ju med din plan! Verkar lite knepigt med särbon, som börjat dricka igen. Får du det stöd du behöver i din utmanande resa?
Själv vacklar jag lite; känns som att dagarna går långsamt denna månad, och jag har ju sagt att jag ska ta en dag i taget och fatta beslut om ny plan 1 dec. Antingen fortsätter jag med en dag i taget, tar nya beslut när det kommer vinprovningar och glöggbjudningar - eller så bestämmer jag att ta en helvit månad till. Alternativt beslutar jag att göra några avsteg i december och sedan köra helvitt i januari. Viktigast är att mina beslut om mål känns helt acceptabla och realistiska.
Kämpa på!

Tack Myssockan 🙏. Det värmer mitt hjärta.

@Högmo Bra jobb du gör! Tack för att du delar med dig. Det är rätt mörkt nu men kan vara fint att tända ett ljus. Hoppas du får en fin kväll! 🙏

Ja dagarna rullar vidare. Den där festen jag var bjuden till (och faktiskt gick på)
Vi skulle diskutera lokal historia. Det blev inte så mycket av den varan. Två 33 cl lättöl drack jag. Hade kunnat vara utan mötet. Mest fyllesnack om annat.

Ju längre man avhåller sig från alkoholen märker jag vilka som är ens riktiga vänner. Lite tragiskt att se. Några låtsar de är vänner, låtsas bry sig om hur man har det. Egentligen vill fler utnyttja min ställning (Den ekonomiska) för egen vinning. Göra snabba billiga affärer.
Försöker jobba åt en sån nu.
Snål bakslug jävil Ljuger och förhalar svepskäl. Står mig upp i halsen.

Sover fortfarande uselt. Ofta måste jag tänka efter en stund när jag vaknar Hur gårdagen var, om jag minns allt Gjorde jag bort mig?

Gått ner en massa kilo. Vilket är bra.
Hinner inte riktigt med mig själv. Men det är väl årstiden. Mörkret kommer så fort.
114 dagar. Snart 4 månader. Vit.
Det trodde jag inte efter 1 månad.
Men jag har heller inte riktigt känt något sug Konstigt nog Tråkigt har det varit ibland. Böcker och reels piggar upp då. Ser riktigt fram mot ett nytt år. Nu kämpar vi vidare.

@Silvertärnan Stort tack för dina tankar, uppskattas mycket! Jag har varit på botten några gånger, varefter jag inlett nykterhet men alltid misslyckats få den uthållig. Nu känns det innerligt som att jag kommit till ett helt annat läge, denna gång utan att ha varit på någon riktig botten. Det var mer en känsla av att jag faktiskt var trött på att dricka, kan inte sätta fingret på vad som fick tankarna att gå i andra banor denna gång. Men att fokusera på det positiva och möjliga med nykterhet, som flera här i forumet verkligen inspirerat mig till, känner jag är en synnerligen viktigt framgångsfaktor.

@vår2022 Tack för din värdefulla återkoppling! Jag har nog insett flera gånger att jag har problem med alkohol. Däremot har det tagit till nu att acceptera att jag faktiskt inte kan dricka kontrollerat och därför måste avstå från det första glaset på obestämd tid, en dag i taget. Jag har också haft flera nyktra perioder, en del ganska långa, men alltid kommit tillbaka till drickandet och tappat kontrollen. Här tror jag det avgörande varit att jag tidigare alltid sett nykterheten som ett nödvändigt ont, med en känsla av att avstå något värdefullt och att livet är begränsat och mindre roligt. Hade jag på något sätt kunnat fokusera på det positiva med att vara nykter och de möjligheter som det öppnar hade jag nog kunnat hålla i nykterheten tidigare i livet. Nu blev det mest en transportsträcka till återupptagit drickande, mer för att glädja min omgivning än att tillfredsställa mig själv.

Det hade nog så här i efterhand krävts mer hjälp för att göra denna ändring av inställning till nykterhet. Jag har provat en hel del, men aldrig haft ett samtalsstöd som just borrat i varför alkoholen varit så viktig och intimt förknippad med glädje för mig, och hur jag kunde göra för att uppleva belöningskänslor utan alkohol. Att vara nykter i offerkofta är dömt att misslyckas, i vart fall för mig.

Nu är jag verkligen på en bra väg, med nykterhet och tillfredsställelse, där jag ändrat mitt liv för min egen skull i första hand. Det svider ibland att det tagit så lång tid att komma hit, men jag försöker leva i nuet och inte älta det som varit. Kanske är det också där drivkraften att berätta om mina erfarenheter för andra. Skulle det ge någon inspiration att ta steget till ett bättre liv utan alkohol tidigare än man kanske trott man skulle klara av vore det en seger, även om jag förstås aldrig skulle få veta det.

@Andrahalvlek Tack för kloka tankar som alltid! Det där med vård och helhetssyn låter ju suveränt och är något som verkligen saknas överlag. Beroendeproblematik har ju ofta fler bottnar, allt från psykisk ohälsa, relationer, ekonomi, självkänsla etc. Det skulle nog vara väldigt mycket effektivare att ta ett helhetsgrepp än att studsa mellan olika enheter för stöd och hjälp.

Jag är definitivt en förespråkare för nykterhet, men har en slags rädsla för att pendeln ska svänga för kraftigt åt andra hållet mot hur det varit. Som ung kunde jag obetänksamt raljera med de som valde nykterhet och tyckte de missade mycket i livet. Nu vet jag att den som missat mycket är jag och alla andra som levt i alkoholens dimvärld långa perioder. Men jag vill inte nu börja peka finger åt de som vill dricka. Att vara en förespråkare för att det ska finnas alkoholfria alternativ kommer jag absolut att vara, men i dagsläget är jag inte redo att plocka undan alkohol från tillställningar med nära och kära. Det kanske kommer med tiden.

@asdf1973 Bra jobbat, grattis till tre veckor! Jag upplever också att det hittills är enkelt att avstå alkohol, men tuffare tester kommer. Det kommer tankar och ibland sug, men jag försöker stå emot med tankar om allt positivt med att vara nykter snarare än upprepa allt dåligt med att dricka. Det har funkat rätt bra när jag också utfört aktiviteter som är omöjliga eller svåra att utföra onykter, som att köra bil, träna, nörda ner mig i lite hobbyaktivitet som kräver klar tanke, umgås med min fru både till kropp och själ etc. För varje konkret sak jag utför kan jag finna en extra glädje i att ruset inte står i vägen och att jag faktiskt får en belöning av det jag gör i vardagen, utan att söka det via alkohol.

Vi håller i detta!

@luenna Tack snälla! Vad roligt, det värmer:) Jag tycker också att det är inspirerande att läsa i forumet och har lärt mig så mycket här.
Jag har också haft problem med att dricka just för mycket per gång när jag dricker själv hemma. Som du säger, finns det ingen som ser och kan reagera då. Jag tror också att det för mig har berott på att det inte finns något naturligt stopp, möjligtvis förrän alkoholen tar slut. När man inte är hemma kan man ju påverkas av miljön och det som händer. Nu är det dags att äta, eller nu är det dags att börja åka hem. Medan man hemma har fritt spelrum. Tror att det varit mycket så för min sambo också, sedan hans skilsmässa innan vi träffades (det var då han började dricka ännu mer och varje dag).

Förra perioden när jag hade problem med alkoholen (då jag mådde psykiskt dåligt) minns jag att det bästa steget för mig var att inte ha alkohol hemma. Det startade förändringen då, och hjälpte mig att inte dricka hemma.

Jag tänker nog att den här gången ska jag göra samma - alltså inte dricka när jag är själv. Skulle säga att det är en risksituation för mig.
Jag har inte tänkt lika mycket på det den här gången, eftersom det allra jobbigaste denna gång är att låta bli att dricka när min sambo dricker (vilket har varit varje dag, herregud). Så när han väl är bortrest har jag knappt kommit på tanken att dricka, bara passat på att vara nykter.
Det är så bra här i forumet, för man kommer på nya saker medan man skriver.

Tycker du gör det bra som kan dricka 2-3 glas med vänner utan att det blir mer. Det tränar jag på!:) Bra kämpat och fint med sällskap här på forumet. Stor kram!

@supportivechaos Du låter klok och empatisk!
Känner igen så mycket i din beskrivning från upplevelsen när jag själv levde i en destruktiv relation. Då var det en narcissist jag råkat ut för, och beteendet var som du beskriver med skuldförskjutning och gaslighting. Han kunde byta helt tvärt från ilska och hot till uppsluppen glädje. Och när han var glad var han så himla snäll och fin på alla sätt. Tills nästa utbrott och hot kom. Och allt var mitt fel.
Jag hade full fokus på vad som var fel i hans liv och med honom och hur det skulle ordnas, och tappade helt bort mig själv och mina känslor. Det är just den där förvirringen som gör det så svårt. Den känslomässiga bergochdalbanan kan också göra en rent fysiskt beroende, eftersom man pendlar mellan förtvivlan och hopp. Jag har senare också läst om våldscykeln, och den har hjälpt mig förstå hur mönstret höll mig kvar även om det snurrade snabbare och snabbare och jag mådde sämre och sämre. Den kan du lätt hitta genom en googlesökning. (Viktigt att komma ihåg att psykiskt våld är minst lika illa som fysiskt) Genom att läsa på om de här sakerna kan man skapa lite distans. Traumabindning är ett annat begrepp som man kan läsa om som förklarar varför det blir så himla svårt att lämna.

En annan konkret fråga är: fyller den här relationen dina behov? Vad är egentligen dina behov? Och tror du att den här partnern kan tillgodose dem?
Vilka behov har ditt barn?
Jag förstår att man kanske då lockas att tänka på hur partnern skulle kunna bli om han blev nykter, men det låter faktiskt som att det här beteendet inte är direkt kopplat till alkoholen.

Om du bestämmer dig för att lämna, har han alltid möjligheten att bli nykter och då erbjuda dig möjligheten att försöka igen. Du kan då fundera på om du vill det, och vill du det kan du utforska om hans beteende har ändrats.
Kanske är det bästa motivationen för honom? Och är det inte det, så kan du känna att du fattat rätt beslut. På så sätt kan det inte bli fel:)

Du är inte ensam. Kram!

EN riktigt dålig helg då jag bara drack och drack kändes det som. Fri tillgång klarar jag inte av och borde veta bättre. Jag tänker hela tiden att jag inte ska banna mig själv för hårt när jag "Misslyckas" men igår var det svårt. Bannandet leder liksom ingenvart och jag känner mig bara misslyckad. Ny vecka, nya tag. Denna vecka blir det måndag till onsdag alkoholfritt, nästa vecka är min sista med 3 dagar alkoholfritt/vecka, då går jag över till fyra. Jag känner mig redo trots allt, de dagar jag var utan förra veckan kände jag knappt nåt sug, förutom att jag såg fram emot drickdagarna. Det blir enklare, jag vet det.
Särbon hoppade raskt av sin vita månad också, inte pga mig. Nu pratar vi om att inleda året utan alkohol, vi får se. Jag känner mig positiv men också lite skeptisk till att sluta helt, skeptisk för att jag inte riktigt tror att jag vill. Jag vet att flera av er jobbar med delmål som ni sen förlänger, det verkar fungera för er, är det nån som vill berätta om sina erfarenheter?

@Kebne1 .Vad härligt det låter.Kanske får tänka om.Varit på AA en gång & fattade ingenting.Jag gick därifrån & drack öl på stan😱Fast jag gav nog upp lite för lätt.

@Silvertärnan sån befrielse! Det är som att den mentala besattheten flugit all världens väg och livet har börjat få riktig mening. Men en dag i taget.

@Andrahalvlek ja, för mig personligen behöver jag mötet, se människor. Forumet finns också för mig i bakgrunden. Jag är på steg 4. Jag gör allt mycket mycket långsamt. I vanliga fall gör jag allt med blixtens hastighet. Men inte med detta.