Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Livet knatar på. Det ser bättre ut med vovven nu när han får ta det lite lugnare ett tag framöver. Han kommer att få en spruta en gång per månad som ska göra det bättre för honom. Tack för titten❤️

@Himmelellerhelvette Det är sorgligt att behöva klippa med sina närmaste, men som du berättar nödvändigt för dig. Det är också en sorg att inte ha fått sina behov tillgodosedda av sina föräldrar, att de inte var kapabla och hade förmågan till det. Det är ju inget vi kan göra något åt, men vi kan skapa bättre förutsättningar för våra barn så att de får vad de behöver samt skapa bättre förutsättningar för oss själva att må bra. Tänker att det också är en sorg som man får lära sig att leva med, men att det mer blir till ett ärr och inte ett öppet sår.

Kommer du ihåg när vi tänkte och önskade att vi skulle kunna dricka måttligt som andra, vara mer normala? Men vi insåg att vi inte kan dricka som ”normala” människor. Vi har accepterat det och skapat ett bra liv utan alkohol. Sedan tror jag många har knepiga relationer till sina närmaste och att ytan kan bedra. Oavsett så behöver man skapa sig ett liv där man mår bra och ta bort det som man inte mår bra av. Acceptera det och fylla livet med värden som skapar mening. Tänker också att sorgen får ta sin tid för att blekna och bilda ett ärr som inte blöder. Att bearbeta genom att sätta ord på känslor och tillåta sig att känna det man känner, gråta ut om man behöver det. Men också att göra positiva saker och tänka på det fina man har. Känna tacksamhet för det. Vägen kommer att leda dig och du kan känna dig vilsen, men för tillfället behöver du inte veta vart den leder, mer än att den leder framåt. Som vägen lett dig framåt hittills. Ibland är det varken himmel eller helvete det är bara grått❤️

Jag vet att du inte är så sugen att gå till någon psykolog, men jag tror att det skulle vara en stor hjälp för dig för att du inte ska känna dig så ensam och vilsen. Kram❤️

När mitt ex söp som värst fick jag rådet här att prata med hans chef om det. Inget jag sa eller gjorde påverkade hans drickande, men att hans chef uppmärksammade det gav effekt.
Du kan inte förhandla med en missbrukare, däremot kan du sätta gränser för vad du accepterar. Har du funderat på det?

Enbart din sambo kan bli nykter och kämpa för det. Det du kan göra är att sätta gränser för dig själv. Vilka gränser man vill sätta varierar. Jag har pratat med min (numera nyktra) sambo och satt ett flertal gränser. Den som hjälpt mig mest var att om hon väljer att dricka så befinner vi oss i olika rum och pratar inte förrän hon är nykter igen dagen efter. Min spontana tanke är att bör begränsa dina interaktioner med din sambo när ni dricker alkohol tillsammans. Han bör även aldrig låna vin av dig utan får skaffa eget. Jag sa till min sambo att jag inte på något sätt vill bidra till ett destruktivt missbruk och tänker därför inte gå till systemet åt henne. Vad tänker du om det?

För två och ett halvt år sedan träffade jag min fantastiska man och det var fjärilar i magen, äntligen en vuxen och mogen person som kunde starta ett stabilt och fungerande liv med. Allting pekade då på att han var precis det jag sökte och ville ha, han har två barn från tidigare relation som vi har varannan vecka vilket fungerar utmärkt.

Jag vet inte om jag varit helt blind eller om det varit så här från början av vår relation… Men han dricker kopiösa mängder alkohol…. Han tömmer ensam en 3liters box vin och 6-8 långburkar öl på en kväll.. Detta har nu gått så långt att han missat jobb pågrund av bakfylla/skyllt på att han är sjuk till arbetsgivaren och sedan börjat dricka tidigt på morgonen för att kunna vara full hela dagen och kvällen… Jag kan inte längre köpa hem vin som jag vill ha för speciella tillfällen, då övertalar han mig med att han ska köpa igen det, men det händer aldrig och istället dricker han ensam upp det. Han har på senare tid även börjat spy pågrund av att han dricker för mycket och anledningen till att jag ber om råd och hjälp just nu är för att senast i helgen tog vi vad jag trodde skulle vara några få glas vin och se på film blev att jag tog 2glas vin, 1öl och gick sedan och la mig….
Medans jag sov tömde han ännu en gång boxen ensam och somnade på soffan…
Dagen efter hör jag att han går upp och det första han gör är att öppna kylen och öppna en öl… Sedan frågar han mig på kvällen om jag vill ha ett glas vin och jag säger ja jag kan ta ett, han tar både mitt och sitt egna glas och går till kylen, väl där häller han upp båda glasen men håller han sitt egna undangömt och tror inte att jag ser, han dricker upp hela och häller upp ett nytt sen kommer han ut till vardagsrummet igen som om inget hänt och kort där efter börjar han sluddra och blir sådär jobbig och tjatig som han alltid blir när han dricker…
Jag mår så illa och får otroligt ont i magen över hans beteende och känner inre stress och oro… Jag har pratat med honom flera gånger om problemet och att jag inte vill ha det såhär… Han är nykter max två veckor sen är det samma igen… Jag har frågat om han mår dåligt men han säger att han inte mår dåligt och inte vet varför han gör som han gör men att han är medveten om problemet… Nu har även hans bästa vänner sagt ifrån att han inte ska dricka så mycket men det som oroar mig mest är att barnen påpekar och säger ifrån att dom inte tycker om att han dricker som han gör… När dom gör det så ryter han och är otrevlig mot dom och menar på att dom inte ska lägga sig i och att dom orden kommer från deras mamma och inte dem själva… Jag är så besviken och förvirrad för detta var ju absolut inte vad jag trodde jag blev tillsammans med, det känns som jag bytt ut ett tidigare ex’s drogberoende till en med alkoholberoende istället…
Vad ska jag göra???

@Carisie Ha, ha! Lite som låten Jolene men i stället Carisie, Carisie, Cariiiisie😂.

Visst är det skönt att rensa upp lite! Här har det först sprungits en mil, ska springa halvmara om några veckor😅.Sedan har jag också hemmafixat med städning av huset och byte av sängkläder som jag tvättat. Maken fick ta sin toalett, vi har varsin😂, samt groventrén, fylla på veden till brasan samt hundpromenaden. Det finns kvar av grytan från igår så behöver inte laga mat. Nu bara slappa i soffan med film och kika in här. Har en jobbvecka med deadlines, men känner att jag är i fas. Jag brukar tagga till när jag har mycket att göra och deadlines och kommer sedan att få det lite lugnare, så det känns ok!

Ha en fortsatt fin kväll!❤️

Över 0,3 i pethvärde tolkas som en överkonsumtion av alkohol eller ett omfattande regelbundet intag - hur man nu väljer att uttrycka det. 🙂
Låter du bli alkohol helt borde du kunna få ner värdet till under 0,3 på några veckor. Som yrkeschaufför är det ju dumt att chansa på att någon öl här och där inte ska göra någon större skillnad.
Fixar du det utan hjälp och stöd är det ju bra. Annars finns det mycket stöttning att hämta på detta forum. Det finns även ett självhjälpsprogram.
Lycka till!

@Molnet Jag lyckas att hantera ångest med aktiv psykoterapi i många år. Jag har provat även andra metoder men det är det som har riktigt fungerat för mig.

Det går allt lite upp och ned i mitt humör idag. Hade lite positiv känsla i morse och snickrade lite på en instrumental låt som kanske blir färdig när jag får mera energi och inspiration till det hela. Hade ju tänkt att göra varm mjölkchoklad. Men hade ingen lust och ork att hålla på och vara flåshurtigt duktig och laga mat och dessutom få en kastrull och en kopp att diska.

Tänkte först göra som man alltid gjorde på pilsnertiden och sätta i mig en massa chips och jordnötter tillsammans med läsk i stället för folköl. Men nu har man ju läst en massa om hur onyttigt sånt kallat för skräpmat och läsk också är, dumt nog kanske. Så öppnade hur som helst skafferiet och gick helt på magkänslan. Som sade mig att en burk tonfisk, ett rejält fat med sallad från en konservburk i glas samt ett stort mjölkglas fixar man väl att göra i ordning till frukost.

Så det fick bli en sån frukost kompletterad med en del salta pinnar som fanns i ett hörn av brödburken. Tänkte även att salta pinnar är ju också en form av dagligt bröd. När det sedan i alla fall var söndag och vilodag till Herrens ära, så försökte jag verkligen att uppbringa lite intresse för att höra förhoppningsvis några lärorika och tänkvärda ord från nån gudstjänst. Men jag hade ingen energi alls utan satt bara och gäspade och tolkade det som att det var dags för lite skönhetssömn.

Så jag gick in i sovrummet för att vila lite, men det var stört omöjligt. Då den envetna husflugan som varit som ett husdjur för mig i över drygt två veckor verkligen höll igång och surrade runt. Har tänkt ibland på att låta denna flygande plågoande få möta sitt öde med en flugsmälla. Men på något sätt så bär det mig emot att göra slut på dennes surrande tillvaro.

Tänker väl nånstans, att så länge flugan flyger runt här så är det ju faktiskt nästan så att man kan inbilla sig att sommaren inte är helt slut än. Detta speciellt när jag på datorskärmen har en bild på ett fint sommarfoto jag tog med mobilen i somras när jag var ute på en av årets längsta och faktiskt trevligaste cykelturer som ny-nykter. När jag mådde som jäkligast för en stund sen så började jag tänka så smått på att man kanske skulle ta och skita i nykterheten.

Men nu har man ju gått och blivit snål också, och vill inte längre mata statens kassako bolaget, med en massa pengar för skadlig alkohol. Tänker att jag då bra mycket hellre lägger stålarna på nån kul musikpryl i stället alltså. Så nog verkar det som att den logiska delen av hjärnan fungerar lite bättre än för bara drygt tolv månader sedan verkar det som. Vilodag är det som sagt. Men såg att det nog skiter sig med vilan då jag ju upptäckte nyss att jag har tvättdag idag lite senare.

Får väl se om jag lyckas samla ihop så pass mycket energi att jag får det hela gjort. Får väl sända en stilla tanke eller bön till Herren om att väl ge mig lite styrka till detta söndagsnöje. Nu har man alltså suttit och skrivit lite tok igen och slagit ihjäl åtminstone en timme i alla fall. Tänk, nu verkar det även som att alkoholsuget för den här gången nog har givit med sig.

Det är då allt tur att man inte hade vin och sprit hemma i huset kan jag då säga. Men nu är det då ordning på torpet igen. För det blir ingen vända till närmsta matbutik efter några paket folköl ens. Kör alltså vidare som alkoholfri även denna dag. Tänkte precis svepa en stor burk med energidryck, men då fick jag som av en slump syn på en flaska med pressad morotsjuice som jag måste ta rätt på innan datumet går ut. Så nu blir det ett stort glas med sånt i stället vilket väl kanske är lite nyttigare och bättre förhoppningsvis.

Ha det gott!

@Molnet 👍🤗

Det bästa med att vara nykter är att vakna på lördag o söndag nykter. Min tredje vecka nu bara. Har haft längre nykterhet men misslyckats efter det. Ha nu tagit ett volontäruppdrag. Enda anledningen till jag håller mig nykter. Ska lyckas denna gång.
Ta hand om er alla.

@vår2022 Vad gör väl det?! Det blev nästan som en hejaramsa! 😂😂😂

Idag står hemmafix på schemat! Allt för att nyduschad krypa ner i renbäddad säng och sova in nästa vecka. Fläsklägg på spisen & gubben slipar ena gästrummet så det är taktiskt av mig att städa då flera rum renoveras - det blir ju bara en tvåa att städa 😂😂😂 Ska ordna lite bland sängkläder och vinterkläder och sälja samt ge bort till återvinning.Tvättar ett par maskiner tvätt 🧺
Skönt!

Igår var vi på långpromenad som slutade med restaurangbesök & häng ute på staden (nåja). Drack alkoholfri öl och spelade biljard. Var hemma kl 22 & STÖP i säng 😳😅 👵🏼 Blev ingen avstämning ... får ta igen det idag!

Ha en fin dag ❤️

Jag har en ny tråd för nu är mitt sista återfall historia och jag har börjat mitt nya liv helt utan den där jävla alkoholen som sabbat så mycket i mitt liv. Skillnaden?? Innan hade jag en tanke på att kunna dricka normalt. Denna tanken är borta.

Redan v.33 och även den har jag klarat av utan A 🙏 Har inte haft något sug alls på A. Njuter av att fixa det sista ute innan vintern kommer och att få krypa upp i soffan, film, tända ljus o brasa o bara vara. Och till det något gott att dricka utan A i. En dag i taget till v.34. Heja oss alla som kämpar på Kram,

Godmorgon @varafrisk
Du skriver att du inte känner dig så mycket bättre, men jag som följt dig under flera år- jag läser en ny kraft och annan ton i dina inlägg. Hoppfullt! Framåt, även om du kanske inte känner så? Jag ser något starkt veckla ut sig och det är fint att läsa. Kram 🥰

Hej @himmelellerhelvette
Jag hade en ganska deppig dag igår, och för min del handlar det om att med hjälp av terapeut liksom lyfta på sånt som egentligen skaver sönder huden men man har blivit så van att man haltar och blöder lite hela tiden. Jag är snart 60 år och jag är åter vid en ”brottsplats” jag besökt flera gånger tidigare. Jag behöver förstå på nytt sätt. Jag behöver förstå på ett ”snart 60”-sätt. Förståelsen för livets skav, blåmärken, den behöver fortsätta (tror jag), och det kan göra väldans ont att behöva gå tillbaka i tiden till sådant man trodde man öst så mycket jord över att det aldrig skulle kunna ge sig till känna igen.
Detta låter kanske inte uppmuntrande. Men det du gör och känner- det är rätt och riktigt. Att leva sig igenom. Att inte dricka på känslor som gör ont. Att möta livets skeenden med värdighet.
Jag vet att du kommer må bättre snart. Klara blir vi inte, växtvärk och plåstrande, vi pysslar om och kämpar på. Den bryter solen igenom en grå himmel och allt får nytt ljus. Stor kram till dig. ❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker att sorgen kommer stötvis. I början är den monumental 24/7. Sen kommer den då och då, och man får rabbla alla argument hit och dit igen. Och igen. Men den bleknar lite med tiden, och tillfällena då den gör besök blir det allt glesare mellan.

Jag tror att du förvärrar situationen genom att kämpa emot. Ta emot sorgen över barndomen och din familjesituation, på ett hyfsat neutralt sätt. ”Jaha, här kommer du igen och hälsar på. Jo, det var så här….” Otroligt mycket sker hela tiden i vårt undermedvetna - och det krävs många repetitioner.

Läste ett klokt citat av en terapeut häromdagen: ”Ett missförstånd om terapi är att saker blir värre om man pratar om det.” För det är ju det motsatta - allt blir bättre när man pratar om det. Sätter ord på tankar och känslor. Igen och igen och igen.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det låter som en typisk efter-anspänning-reaktion. Efteråt, när allt har löst sig, känns det som om man blir klubbad i bakhuvudet. Ridå. Platt fall. Först då känner man hur slut man är. Vila, vila, vila, inom en vecka kommer du att börja ana morgonluft igen. Under tiden - lista dagligen saker i ditt liv som du är tacksam över ❤️

Kram 🐘

@VaknaVacker Verkligen mycket jobb och mycket kärlek. Mest kärlek ❤️ Precis som med barn.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag tror inte att det går att sätta någon tidsgräns på när saker som hänt en är "färdiga". Det är lite som när jag jobbar med patienter med utmattning; det tar många år att hamba i en klinisk utmattning, det tar låååång tid att komma ur den. Det går inte att säga en prognos ens, bara att det tar tid.

Att bli hel är inte en prestation, det är en läkeprocess.
Ja, var går bearbetning över i ältande? Jag vet inte, men tänker att det kanske är grundkänslan som avgör. Ältande känns, iaf för mig, svart och bittert. Bearbetning har en grundkänsla av acceptans.
Ibland kanske man också får acceptera att bearbetningen sker i etapper, det är ingen rak linje. Dippar hör till. Betyder inte att man är på ruta ett. Allt du har bearbetat finns kvar. Du förlorar det inte! Tillit till din förmåga. De framsteg du gjort är dina, ingen eller inget kan ta det från dig!
Att önska att livet såg annorlunda ut är inget fel. Samtidigt kan vi inte ändra på de förutsättningarna vi föddes med, eller vår uppväxtmiljö.
På nåt sätt är det, för mig, i slutänden svaret att hitta tryggheten inom oss. Ge oss själva allt det vi saknade i uppväxten. Tror det tar tid. 🌸🌷❣️

@orkiden du är inte värdelös och hemsk, det är alkoholjävulen som vill gärna att du ska hålla fast i såna känslor/tankar och att du ska dricka lite till.

När vi har druckit ett tag blir våra hjärnor vana vid berusningen, den är beroende av den och har glömt bort hur den ska fungera utan och då gäller det att ta ett beslut: ska vi ha det så här eller ska vi testa något nytt och ge oss själva en andra chans?

Det första steget är att bestämma sig och när vi har gjort det får vi kavla upp ärmarna och sätta igång. Vi får lura hjärnan, lära den nya vanor och omprogrammera oss själva. Lite som när vi startar om våra telefoner och hämtar nya uppdateringar, fast det tar lite längre tid bara. Vi får bryta vanor som vi tidigare kopplat till berusning - varje dag får vi göra små små förändringar tills vi tillslut har gjort det så många gånger att det med har blivit en vana.

Det går, bara vi är bestämda och vågar. Långt innan både du och jag började tänka på att vi mådde dåligt och ville ha förändring, fanns det andra människor som mådde precis som oss och de lyckades tillfriskna. Vi MÅSTE lyssna på dem, lita på processen och våga be om hjälp.

Att lyssna på andra som går före mig har hjälpt mig så mycket, jag tänker att kan de så kan vi alla. Vi gör det tillsammans.

Här inne har jag lärt mig så mycket, jag brukar tänka: aldrig glömma (varför jag vill ha en förändring), inte ta det första glaset (för jag vet att ”ett glas” är anledningen till att jag blev beroende) och en dag i taget (för en dag är inte lika lång och oskriven som resten av mitt liv)

Hoppas du fortsätter skriva hit, det är så bra och modigt av dig att starta en tråd – jag är också ganska ny här och är så tacksam för detta forum ❤️

Kom ihåg att du är värd att ge dig själv en chans på ett så mycket bättre liv. Så tillfrisknar vi tillsammans. En dag i taget.

Kram 🥰

Tack @Sattva ❤️ Ja med erfarenhet vet jag att det alltid blir bättre och när jag tar ut mig som jag gjort hamnar jag i ”gropen” när jag sitter där drar så mycket över mig, mycket känslor jag försökt bearbeta under min nykterhet samlas till ett mörkt moln över mig. Jag tycker jag gått igenom alla steg, jag har synat alla vrår av uppväxten, varit ledsen, arg, besviken, accepterat att dom inte kunde bättre men sedan har det börjat om, jag har blivit väldigt arg och sedan väldigt ledsen och oerhört besviken. Jag har upplevt många trauman och många ord som tryckt ner mig och det kanske tar längre tid att bearbeta färdigt och släppa än 2år men just nu känns det som jag ältar, hur vet man när man börjat älta istället för att bearbeta? Kram❤️

Tack @vår2022 ❤️ Sorgen i att inte ha någon familj eller släkt utanför min egenskapade och mannens är det som gör sig påmind. Varför har jag dragit detta kortet? Jag kan inte förstå samtidigt som jag förstår. Både min mamma och pappa var trasiga och hittade varann de kom från trasiga familjer, jag har klippt med så gott som alla. Jag vet att jag behöver det. Jag kan bara tänka hur sorgligt det är. Se andra som har fina relationer och önska att jag kom från mer normala omständigheter. Jag kan också känna mig så vilsen. Vart är jag påväg? Kram❤️

Tack @Andrahalvlek ❤️ Visst är det så, jag är helt slut! Sovit men känner mig lika hudlös. Jag kan inte ens glädjas åt att det som var hur mycket som helst på jobbet, lämnats in och är färdigt så nu blir det lugnare där eller att mammas sjukpension gick igenom. Jag känner mig bara ledsen och nollad. Kram❤️

Nästnästa helg fyller jag 55 år. Det var på min 50-årsdag som jag nådde min ”botten” och sen tog det några månader innan jag blev mogen att ta beslutet fullt ut. Min äldsta dotter hade ordnat ett överraskningskalas. Kontaktat mina vänner, lagat massa god mat, sett till att få tillgång till min lägenhet medan jag var på spa med en kompis och när jag kom hem: Tadaa 🎉

Det var så mysigt och trevligt och fullständigt mindblowing. Min första överraskningsfest någonsin. Sådant ordnar jag för andra - att vara huvudpersonen är otroligt ovant. En fest till mig? Och jag drack alldeles för mycket vin. Och för snabbt. Det slutade med att jag vaknade upp nästa morgon och jag hade spytt i sängen under natten, och jag kom inte ihåg hur kvällen slutade och hur jag kom i säng ens. Gigantisk minneslucka. Och skammen var total. Jag slängde sängkläder och kuddar över rödvinsspyan i sängen, öppnade fönstret på vädring och mitt hjärna bultade i 190 medan jag försökte rekapitulera kvällen. Vad hade jag sagt? Gjort? Sluddrat? Raglat?

Efter en stund kom äldsta dottern in i sovrummet och kröp ner bredvid mig i sängen. ”Godmorgon, hur känns det idag? Var festen lyckad?” Och jag stammade och mumlade, kunde bara tänka på spyan under oss, under alla sängkläder och kuddar. Fick nog inte fram ett vettigt ord. Mitt hjärta bultade så hårt att det ekade i öronen på mig. Sen sa hon: ”Det luktar konstigt?” Och jag mumlade att det nog kom utifrån, fönstret var ju öppet. Sen klev hon upp och sa ”vi äter frukost om en stund” och gick ut ur rummet.

Pust. Jag hade klarat mig. Blir svettig bara jag skriver om det. Hennes trevliga beteende tydde också på att jag nog inte hade betett mig illa under kvällen. Det är märkligt med minnesluckor pga alkoholen. Man kan gå, stå, prata och delta nästan normalt men man minns inte hur man kom i säng. Som en zombie. Det sista året innan jag slutade hade jag allt oftare minnesluckor. Värst var när jag på lokal och knappt mindes hur jag kom hem, vad som helst hade kunnat hända utan att jag ens mindes det. Att jag inte råkat riktigt illa ut var mer tur än något annat.

Sen tog det som sagt ytterligare några månader innan jag valde att sluta helt. Hösten 2019 blev jag medlem här på forumet, och precis som så många andra försökte jag lära mig att dricka måttligt. Efter 50-årsfesten, och sen en påföljande nyårsfest som spårade ur fullständigt, så insåg jag att gränsen var nådd. Noll alkohol var det som gällde för mig.

Mitt nicknamn valde jag för att efter 50 inleds liksom andra halvlek i livet. Jag kan ingenting om sport, men som den lekman jag är på området så har jag förstått att andra halvlek i fotboll verkligen kan vara avgörande. I första halvlek kanske man blir ställd av motståndarens speltaktik, och ytterhögern är jävligt snabb och man lyckas inte riktigt markera hen tillräckligt.

I pausen hinner man snacka ihop sig, ändra i sin speltaktik, se till att utse någon som ska punktmarkera ytterhögern osv. Man lär sig av erfarenheterna i första halvlek. Och sen går man in och köttar - revanscherar sig totalt och står som slutvinnare i matchen.

Det är en fin metaforisk bild att ha för mitt inre - nu jäklar ska jag visa var skåpet ska stå. Och de första fem åren har varit riktigt bra, förutom ett drygt år med sjukskrivning för utmattningsdepression förstås. Men jag behövde kanske det läroåret för att inse att mina resurser inte är outsinliga. Jag behöver göra saker som jag mår bra av. Livet är för kort för att alltid göra alla andra till lags. Tillfällen och situationer som bara tar energi från mig, utan att ge något tillbaka, har jag valt bort i mitt liv i så hög utsträckning som det är möjligt.

Att byta jobb - från att vara ansvarig chef till att ”bara” vara en kugge i företagets produktion - var en riktigt gamechanger för mig. Inga möten, knappt ingen e-post, inga svar att invänta, inga stora beslut att ta. Bara jobba och när arbetstiden är slut stänger jag av datorn och har FRItid. Jag tänker knappt på mitt jobb när jag är ledig längre. Tidigare tänkte jag massor på jobbet, löste jobbproblem i sömnen till och med.

Jag har också blivit duktigare på att se när hamsterhjulet börjar snurra lite för snabbt, och då sakta ner hjulet istället för att abrupt tvärstanna hjulet, för då ramlar den stackars hamstern ut ur hjulet med buller och bång. Sakta farten lite, lite i taget är en bättre taktik. Tänka ”dansa, pausa” eller varva aktivitet och vila likt zebrans ränder. Jag är verkligen förtjust i bildliga liknelser 🥰

Igår promenerade jag en hel fucking jävla mil i skogen med lillprinsen. Mina knän håller för det, tjoho! 🥳🥳🥳🥳 Och sen åkte jag och bowlade ihop med yngsta dottern och hennes LSS-boende - personal, boende och deras föräldrar. Sen avslutade vi med gemensam pizza på boendet. Så mysigt 🥰 Men jag var iväg i sex timmar. Så idag är det minst möjliga aktivitet som gäller. Punkt.

Kram 🐘