Senaste kommentarerna i forumet

@aeromagnus Känslan! 🙏🏼 Alltså jag har ju jobbat hela julen och inte ätit en enda godisbit för att jag helt enkelt inte tycker om godis 😂 så det kanske inte ens skulle vara möjligt att gå upp 2,5 kg för mig.

Läste om din snösmocka och min mor som bor i Östra Småland precis vid kusten har skickat film på galenskapen - ser mer ut som Lappland än Småland 😂.

Hoppas du och din fru får en härlig start på det här nya året 🩵

@vår2022 Hej 👋🏼 Efter fyra dygns snöande har stadsdelsnämnden äntligen skickat ut en plogbil 😂 Så ena sidan är snöröjd iaf = jag behövde bara pulsa i snö upp till låren ca 100 m för att komma ut med mina återvinningspåsar och för att få en kall härlig promenad. -11 och vindstilla och lite sol - helt underbart!!! Ytterligare en ledig dag framför mig imorgon också 🙏🏼. Då ska jag försöka få lite mer nyttigt gjort än idag. Jag har lyssnat på min ljudbok och småpysslat lite.

Vi plöjde en ny serie på SVT också- greven av Monte Cristo JÄKLAR vad bra den var!!! Jag minns att jag älskade någon gammal filmversion av den som liten (det finns tydligen nio filmer) och serien gjorde mig icke besviken!

Ja jag brukar säga att arbetslöshet troligen inte kommer att vara ett problem för mig 😂. Hoppas ni blir nöjda med era "nya" rum och det är som du säger - sovrummen kan man ta i ett senare skede. Vi hörs! Stor kram! ❤️

@Thompa_68 Tack för fina ord! Du har rätt både när det gäller att skriva här och gå på möten och dela med sig. Igår var jag på ett möte och berättade hur jag egentligen kände, var svårt att få ut orden och var nära gråten men efteråt kändes det lättare.

Motgångar blir också definitivt lättare att hantera utan en bakfylla haha.

@Dragonfly Du har så rätt, man kommer ingenstans utan ärlighet och den viktigaste ärligheten är den man har gentemot sig själv. Det finns definitivt både bättre och sämre AA-möten, testa lite olika. Ibland kan det hjälpa att vara ärlig mot sig själv när man hör andra som är ärliga kring samma problem. Du är stark och modig, glöm inte det!

Hej @alkoholhjälp starkt av dig att ta tag i dina problem. Jag tycker att det, även med tanke på det du har berättat om dina föräldrar, är tydligt att du är alkoholist. Det låter hårt och tog mig lång tid innan jag själv vågade erkänna men det är bättre att vara ärlig för det är endast då man kan gå vidare och förändra sitt liv.

Angående din och din sambos alkoholkonsumtion låter det som att ni båda dricker väldigt mycket. Kom ihåg att alkoholism är en progressiv sjukdom och att sjukdomsförloppet inte alls behöver se likadant ut även om det alltid slutar på samma sätt för alla.

@Dragonfly Klart du förtjänar det, men det är kanske dags att du börjar värdera, uppskatta och glädja dig åt det på ett annat, möjligen mer innerligt sätt. Där är alkoholfriheten en möjliggörare som ger dig chansen att på riktigt känna dig tacksam för vad bra saker som händer dig leder till. Jag menar att du blir ju inte automatiskt glad och lycklig för en bonus eller löneförhöjning på några tusenlappar, men vad du kan använda det till för din egen och andras glädje och samvaro är något att uppskatta.

@Vitvargen Vilken bra genomgång och summering, du är verkligen strukturerad och analytisk och har dessutom förmågan att beskriva saker så man verkligen ser helheten i alla detaljer!

Jag förstår din situation med lite olika målbilder för dig och din partner och att det ingår i ekvationen. Det synes mig som att du är en person som verkligen har kapacitet för att dricka kontrollerat, och att det då tar udden av vad som annars skulle skapat spänningar mellan er i synen på alkohol. I ditt fall är det enklare att dricka kontrollerat än att avstå helt, och det har jag full respekt för, så länge du mår bra av det. Du kan säkert sätta vettiga och hälsomässigt sunda gränser för din konsumtion per vecka och gång, och jag är också övertygad om att du har mekanismer på plats för att hantera om du skulle börja närma dig riskzonen.

Jag är intresserad av alla avdelningar i forumet, tycker min resa till olika delar har plats i de flesta, även om jag aldrig lyckats dricka måttligt. Jag valde Vara alkoholfri för det beskriver min status just nu på bästa sätt. Om ett år siktar jag på att starta en ny tråd i Det vidare livet. Alkohol och dess utmaningar har många gemensamma nämnare oavsett om man är mitt i beroendet, börjat bli alkoholfri, är anhörig eller firar år som nykter. Det finns så mycket klokheter och erfarenhet i forumet och jag läser med glädje trådar från hela.

@Andrahalvlek Jag har också gjort valet att vara helt alkoholfri istället för att försöka dricka kontrollerat, men det är ju ett enklare val när man som jag har ett antal misslyckanden att titta tillbaka på och rätt enkelt kan konstatera att jag inte kan kontrollera vare sig när jag dricker eller hur mycket...

Jag tror på att det finns de som trots riskbruk av olika grad inte druckit sig förbi "point of no return" och därmed har en chans att lära sig dricka kontrollerat istället för destruktivt. Men det krävs nog hårt jobb, tydliga metoder och skarpa gränser. Kanske kan man inspireras av gränserna för riskbruk och se till att med marginal hålla sig under dem.

Visst översköljs vi av alkoholromantik och många har den inställningen att fest och firande är lika med alkohol. Jag har skjutit ut mig från det på obestämd tid, men skulle inte beskriva mig som en anti-alkoholperson. Jag ser att det finns njutning och glädje att hämta i alkohol, för de som kan kontrollera det. Därför ser jag inga problem med att köpa hem alkohol när det vankas fest, men givetvis ser jag också till att det finns gott om goda alkoholfria alternativ av olika slag. Jag fyller gärna på vin och öl, och champagne att skåla i, men om jag ser att någon verkar dricka för snabbt eller för mycket skulle jag numera ta den personen avsides och prata lite lugnt om alkohol och risk.

Under mina nyktra perioder har jag alltid varit noga med att låta omgivningen veta att jag inte har något problem med andra som dricker. Kanske har jag haft en rädsla för att dra ned humöret på andra eller framstå som en kuf som vill påverka alla andra. Men först och främst tror jag mitt resonemang grundar sig i att jag verkligen tycker alla får göra som de vill med alkohol så länge det inte skadar eller påverkar andra negativt. Det jag framöver kommer komplettera med är att våga prata med den som jag märker påverkar sig själv negativt med alkohol. Genom sig själv känner man andra heter det ju.

@myssockan ”Det enda du behöver veta om Gud är att det inte är du.” Detta var ett mantra som upprepades ofta under min tid inom AA. Jag gillar blandningen av humor och allvar i detta, och det sammanfattar ganska väl andemeningen och ödmjukheten inför det som krävs för att tillfriskna från ett beroende, även om det är eget missbruk eller medberoende.
Ditt ego, ditt förnuft och din egen viljestyrka är inte alltid tillräckligt, det behövs en högre kraft i samverkan. Själva begreppet Gud kan kännas främmande och ovant, men försök att tona ner det såsom @aeromagnus skriver. Det kan vara kraften i gemenskapen med andra som ju även tillämpas här på AH (Gemenskap Utan Droger blir ju GUD förkortat, också detta brukar upprepas inom AA för de som skyggar inför Guds-begreppet). Men enligt mitt sett att se det så kan du även hitta den högre kraften djupt inuti dig själv, även om det låter motsägelsefullt. Men den sitter inte i hjärnan utan någon annanstans. I hjärtat eller kanske i det som några kallar vår själ❤️.

@mtb-cyklist ja verkligen! Vi är inte ensamma även om det kan kännas så.

Tack @hsp-metal. Det är så skönt att vara nykter idag. Jag är fortfarande rädd men det är mer för framtiden. Jag har gått på en beroendeklinik men jag är bra på att ljuga både för mig själv och andra, så det ledde nog egentligen ingenstans. AA har jag också varit på. Jag känner mig trygg där men det kan kännas lite väl anonymt. Det jag saknar är nog ärlighet. Så länge jag inte är ärlig kommer jag inte vidare och känner mig bara som en stor bluff.

@Thompa_68 Jag har allt, man, barn, hälsa (förutom att jag är alkoholist) och ett kul jobb. Jag är tacksam, ändå går det inte riktigt in hela vägen så jag tror att jag måste börja med de små sakerna. Jag kan nästan få dåligt samvete när jag tänker större. Många bra saker händer mig hela tiden och jag har inte gjort ett dugg för att förtjäna det.

@Molnet du har helt rätt, tillfrisknande tar tid, kanske resten av mitt liv. Men en dag i taget. Jag är ganska bra på att fylla tiden på dagen. En av mina fällor är nätterna. Sova på natten är inte min bästa gren och det händer att jag blir så less på att ligga vaken och vrida mig så att jag dricker tills jag däckar.

PS. Googla på Annie Grace och moderation, moderate. Hon har pratat/skrivit mycket om detta. Som exempel nämner hon att du tex har bestämt att på fredag på kompisens fest; då ska du dricka! Sen bli festen inställd, kompisen blir sjuk. Tillfället att dricka försvann plötsligt. Om du bara rycker på axlarna åt det, skit samma typ, då kan måttligt vara en möjlig väg.

@Vitvargen Det man behöver vara vaksam på vid måttligt drickande är att inte mängden och frekvensen ökar över tid. En gång varannan månad kanske är en lämplig frekvens? För mig går det bort just för att ”lite vin” väcker mersug hos mig. Jag hade inte gått bananas om jag drack några glas vin vid väl valt tillfälle, men det hade kanske väckt mersuget. Förhandlandet hade kanske börjat i min skalle. ”När, hur, hur mycket får jag dricka nästa gång?” Så för mig är det inte värt risken helt enkelt.

Med tiden (snart 6 år) så har jag blivit en anti-alkoholperson. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så ofta jag får chansen: och jag vill visa både mig själv och andra att mitt liv har blivit tusen gånger bättre utan alkohol. Varje dag. Mer ärligt. Mer grundat. Mer tacksamhet. Mer vardagsglädje. Jag blir på riktigt ledsen när folk i min omgivning tror att alkohol är det enda sättet att ha roligt. Så jag föreslår nyktra aktiviteter istället! Jag vägrar att handla på bolaget: den som vill ha alkohol får ta med sig egen sådan.

Och slutligen: det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Just för att förhandlandet kan börja mala i skallen. Så jag har spikat igen den trälådan i min skalle. Inuti lådan ligger alkoholdjävulen. Hen är inte död, men typ medvetslös: och ska så förbli.

Om du tvekar mellan Alkoholfri och Måttlig så är det under Förändra din tråd hör hemma tycker jag. Och på sikt kan du starta en ny tråd i Det vidare livet. Där avhandlar vi allt som följer i spåren av nykterheten: högt och lågt.

Kram 🐘

@Vitvargen vad bra du skriver och beskriver eran resa och process att nå erat mål! Förstår helt tanken och varför ni väljer att ej se det som ett misslyckande något jag själv såg det som under helgerna när jag gjorde samma. Även fast det inte var i några skrämmande mängder så grävde jag ner mig och tänkte i dåliga banor. Men precis som du säger så kanske det behövdes för att komma vidare och på något vis avdramatisera en bild av det. Jag svamlar lite. Min målbild var att vara helt alkoholfri och jag la alla ägg i en korg men i mitt eget fall har jag förstått att det är mer än så som måste till för att balansera upp livet. Hur som helst har jag insett att processen pågår och sålänge allting tar mig framåt mot ett hälsosammare liv där alkoholen inte spelar någon avrande roll så är det en vinst för mig. Är väll vad jag någonstans vill komma fram till.

En nyfiken fråga har du fortsatt med stoicismen och aurelius?

God fortsättning!

@mtb-cyklist menade med detta hjärta att vi är många här som kan ge stöd och att det känns skönt att få läsa andras historier och att man inte är ensam.

@mtb-cyklist Bra där! Som en luttrad spansk tennistränare sade till mig på ett träningsläger i våras: "Thomas, on the tennis court, your opponent is not your friend. If you are not your friend, who is supposed to be your friend then?" :-)

Viktigt att försöka tycka om sig själv och vara en schysst kompis gentemot en själv också. Det är inte så lätt alla gånger, men ingår i förändringsprocessen för min del.

@Jempa123 ♥️

@Thompa_68 har kört ett träningspass inomhus på cykel och svettar ur mig. Känner mig mer hoppfull och kunna vrida om denna skuta, men en dag taget och ge mig själv kärlek också.

@Thompa_68 ja men jag känner detsamma men i och med att jag känner mig så beslutsam denna gången så ger det mig extra kraft i att vara öppen och äga det tror jag. Ja jag håller med text är så mycket lättare än prat 😅 fick ivf svar från min man; han är på jobbet o skrev att han inte kan svara nu men älskar mig o stöttar mig så det känns ju fint 😇

En liten rapport efter jul- och nyår är överstökat. Jag skrev i en annan tråd att jag tycker storhelger är utmanande och dessa var de första sedan vårt alkoholstopp för fyra månader sedan. Inte skrivit mycket annat på sistone men läst, reflekterat och funderat en hel del. Varför tycker jag storhelger är utmanande, på vilket sätt, vad gör jag åt detta egentligen?

Vi kan börja med en sak: vem är jag, vad vill jag uppnå, vilket delforum ska/bör jag skriva i. Det var det första jag fick fundera på när jag kom hit i augusti. Mitt svar ges av vad jag gjort hittills; bevisligen har jag skrivit i de flesta av delforumen här - jag är många saker, överlappande och parallellt, har olika roller/modaliteter.

- Dricker jag för mycket: ja det gjorde jag, jag vet hur jag kom fram till det och kan ha litet tips till folk som undrar. Generellt, söker man sig till AH, skapar en användare och skriver i delforumet så vet man innerst inne att man dricker för mycket, vill väl bara ha en bekräftelse på att misstankarna är befogade som steg ett.

- Förändra sitt drickande: detta var vad jag kom fram till att jag ville göra och det är i detta delforum denna tråd finns. Den kan vara kvar här, även om det är radikala förändringar jag diskuterar.

- Vara måttlig: i likhet med väldigt många andra så var detta ett mål för mig i början, "kunna dricka som folk", "vara normal" etc. Jag släppte denna idealbild efter en tid men den lever kvar i viss mån hos min bättre hälft, vi gick in i detta som ett par och ska fixa detta som ett par även om våra idealbilder inte är identiska - åtminstone inte nu i början.

- Forum för anhöriga: jag är även nära anhörig till en människa jag älskar djupt, vi har varit tillsammans över halva mitt liv och det har varit helt fantastiskt på alla plan. Vi utvecklade dock ett gemensamt problem med "slentriandrickande", detta bestämde vi oss för att åtgärda tillsammans. Begreppet "medberoende" ser jag på så vis som mycket beskrivande för oss båda, vi triggade varandras drickande och nu ska vi hitta vägen ur detta. Förmodligen naturligt att en av oss får "ta lead", eller att vi turas om - det var hon som var drivande i början, sedan har jag drivit i långa perioder. En lärdom som jag tar med mig i denna roll är att jag inte kan påverka annat än mina egna beslut och känslor, en mycket värdefull grundfilosofi från de gamla stoikerna. Det hindrar givetvis inte att jag kan motivera andra att göra bra saker, kanske genom att föregå med gott exempel.

- Vara alkoholfri: detta blev med tiden det jag identifierar mig som idag, normaltillståndet jag vill ligga i för att må bra. Det vidare livet: rent tekniskt kvalificerar jag mig inte att skriva i detta delforum, kanske aldrig, men läser mycket om funderingar om livet etc hos de som varit alkoholfria i åratal - bra för mig att inspireras av.

Så hur gick det nu dessa storhelger? Kort sagt blev det exakt som jag planerat. Jag visste att det kunde bli aktuellt med några glas vin och så blev det. En forummedlem (Gåbert) sammanfattade min inställning perfekt: jag vill inte bli berusad av alkohol igen, och därför är det enklaste sättet att nå detta att helt enkelt inte dricka något alls.

Nu drack jag några glas vin, av komplicerade skäl, men så ytterst långsamt att alkoholen förbrändes i samma takt som den intogs. Jag verifierade med alkometer innan sängdags att det jag kände i kroppen och att beräkningarna var korrekta: 0,0 promille. Jag gjorde detta i smyg, vill inte överdramatisera och jag tror hon skulle bli ledsen av att se det.

Jag rekommenderar inte någon av er att utmana er nyvunna kontroll på detta sätt, riskerna är stora. Men jag vet exakt varför jag gjorde detta: för att utforska vad det var för "normalt drickande" som min älskade ville prova, noga lägga märke till vad som sker i hjärnan och kroppen när man tar några glas vin, för att kunna vara ett ännu bättre stöd framöver i vårt gemensamma projekt.

Vi måste vara på det klara med att vi alla är olika. Vissa skulle se detta som ett misslyckande, att jag/vi nu bröt den fina sviten av fyra a-fria månader. Som ni förstår så ser jag inte detta som ett misslyckande alls för egen del, inte ens ett avsteg. Det var ett nödvändigt taktiskt drag i just denna situationen. Det var inte heller något misslyckande för min kära fru, hon ville kunna dricka "normalt" vid vissa väl valda tillfällen och det bevisade hon att hon kunde utan några problem. Kanske gav det även henne en trygghet när hon såg att alkoholjävulen inte flög i mig efter ett par glas vin, vem vet.

Självklart släpper jag inte garden, det finns hur många exempel som helst på forumet där medlemmar berättar att de återgått till tidigare osunda vanor efter några månader eller till och med år av att avstå alkohol. Där ska vi inte hamna.

Så är läget, och jag ser fram emot ett fantastiskt 2026 för oss båda och er alla!

@Jempa123 För mig har det förvisso varit en utmaning att berätta om alkoholfrihet, men det absolut värsta har varit att möte en närstående efter att jag misslyckats med nykterheten och påkommits med att dricka alkohol igen. Det är ett tveeggat svärd, berättar man skänker det för mig avdramatisering och skapar också ett tryck på mig att hålla i, men när jag misslyckats har det verkligen känts som pest och pina.

Men nu när jag på riktigt känner att alkoholfriheten är varaktig och uthållig så har jag börjat meddela mina närmaste om läget, med förhoppningen att det denna gång endast ska fungera som piska och morot för mig, och inte att jag ska få möta besvikna blickar framöver.

Jag är som person betydligt bättre på att kommunicera skriftligt än verbalt, kanske finns det någon "feghet" i det, men jag tycker nog att vi ska ge oss själva en duktig klapp på axeln när vi berättar om vår förändring, oavsett form. Det är ingen lätt sak att göra, vi gläntar till vårt innersta, där mycket skam och sorg finns gömt. Så skriv du till vänner, det är hur som helst mycket bättre att förbereda marken än att försöka få till en diskussion när förväntningarna och alkoholen börjar flöda.

@Thompa_68 ja verkligen!

Min man jobbar idag och jag är ledig. Feg som jag är drog jag iväg ett meddelande på messenger där jag deklarerade att jag inte ska dricka mer.

Tycker nästan detta är det jobbigaste, att berätta. Fick meddelande från en annan vän med en bild på ett långt kvitto från bordershoppen där de varit och tänkt att detta ska vi ha under våra husbilshelger i vår…kanske bara ska dra av det plåstret med och skriva nåt…

Eller t ex en skolkurator om det känns mer neutralt 🤗