Senaste kommentarerna i forumet

@sini
Hej och välkommen. Du skriver att du fortfarande inte mår bra, vad menar du med det? Är det ångest och liknande (typ samma saker som du hade när du drack?) eller är det annat som gör att du mår dåligt?
Tyvärr har jag ang sömnproblematiken inga direkta råd än att härda ut ett tag till. Jag önskar att du skulle känna, liksom de flesta, vad skönt det är att vakna utan baksmälla.

@cluedo tack snälla för din input🙏🏼 Jag behöver verkligen stöta och blöta med andra i liknande situation. Finns inte någon anhörig grupp i närheten där jag bor och saknar det.

Självklart är andra inte vårt ansvar, men jag tänker att varje konstellation av människor skapar någon form av system och det som sker i gruppen blir resultatet av det systemet.

Att välja alkoholen tänker jag mig inte är något ”varje person” gör i samma situation utan det finns saker hos just den personen som resulterar att det blir så, om du förstår hur jag tänker?

På samma sätt som den beroende har ett ansvar i att inte blöda ut sitt beroendemönster på oss anhöriga, tänker jag ändå att även vi har ett ansvar att inte blöda ut vårt medberoende på andra människor.

Och fast vi oftast agerar för att vara snälla och hjälpa, så kan det bli väldigt fel.

Det jag insåg var att jag började gå in och ta ansvar för att min man skulle komma vidare i sitt tillfrisknande, att det gått i stå eller vad jag ska säga.

Inte så att jag direkt sa det rakt ut, men när jag reflekterar tillbaka så känner jag att den känslan har legat och grott ett tag. Lite ”det här var inte det du lovade mig när vi valde att fortsätta tillsammans” energi.

Hur som helst. Det här klarnade för mig för ett par veckor sedan. Jag satte ord på det och överlämnade ansvaret där det hörde hemma. Stannade också kvar i mitt perspektiv och stod på mig vid diskussioner därefter: jag känner så här, och fast inte du håller med så kan jag ändå förstå mig själv och varför det känns så för mig utifrån vår historia.

Där känner jag att jag är tillbaka i det jag har ansvar för: mig själv och min upplevde.

Nu kom mannen plötsligt och informerade mig att han ville sätta av mer tid för att komma igång och jobba mer aktivt med sina steg igen. ”Bara sådär”.

Så även om vi inte har ansvar för någon annans beteende och inte kan beskyllas för att någon dricker (allt är egna val), så behöver vi ändå komma ihåg att våra egna beteenden påverkar andra, precis som deras beteenden påverkar oss. För oss känns det som att vi kan hamna i nån slags osynlig dragkamp där.

Jag tror vi behöver lyssna mer på de där fysiska signalerna som du beskriver, undersöka vad som är vårt ansvar vad gäller dem och sedan lägga tillbaka resten där det hör hemma.

Som i exemplet du skriver om kanske det är bra att lyfta det som hände och uttrycka att det där du sa/gjorde/bad mig om inte kändes bra för mig?

Personligen upplever jag att jag nästan har lite som PTSD symptom efter allt som varit. När en liknande situation dyker upp igen så går kroppen igång rejält, fast det som faktiskt händer här och nu inte riktigt kräver den responsen. Det kanske just nu bara handlar om att säga nej, eller fråga om vi skulle kunna göra så här istället.

Det kanske också handlar om att hitta reda på sig själv igen bland allt? Det är inte så lätt att veta var de egna gränserna går längre eftersom de överskridits under så lång tid…

Jag är så tacksam för input, så jag får fundera vidare kring hur det är för mig. Det blir lättare att hitta den egna vägen när det finns andra att bolla med 🙏🏼❤️

@Zenna
Jag vill önska lycka till med att du stabiliserar ditt drickande. Hoppas du får stöd av din omgivning och härinne!

Hej alla där, har druckit på tok för mycket senaste tiden, mådde inte bra, mycket ångest o rastlöshet, tappade sömnen.
Nu inte druckit nåt på 2 veckor, mår ff inte bra.
Läst här i forumet, tack alla för era inlägg, känns som man inte är så
ensam.
Om nån läser här så tar tacksamt emot alla tips o förslag hur man får ordning på sömnen, är ju jätte trött men sover shit dåligt.
Är dagmatte till hund så ut måste jag varje dag, funkar ok, o härlig tid nu ju o gå ut.
När vänder det, tro?
Gällande A så finns sug men god stöttning av maken.

@Lonely Man Tack för stödet, jag kommer igen och är än mer övertygad om att bemästra detta. Jag vill vara nykter, jag mår ju så bra och känner mig stolt över mig själv. Dryga sju månader klarade jag och sedan två minusdagar, tänker att jag satsar vidare på att detta ska bli mitt alkoholintag för detta året, dvs min kvot är fylld och behöver lägga dessa datum i minnesbanken så att jag inte faller till föga för att göra misstaget en gång till. Det är en utmanande process att bli nykter och jag jag måste få in i skallen att alkohol är ett gift för mig och att jag inte vare sig kan eller vill dricka för det är ju faktiskt så jag känner. 🥰

@has var tvingad att fundera ett tag över de 4 år du skrev som man fortfarande kan påverkas av sin nyktra person. 4 år är lång tid. Och slår man ihop det med de åren man levt tillsammans med någon i aktivt beroende är det, iallafall för min del, rätt många år och en inte alltför obetydlig del av mitt liv hittills. Det fick mig att börja fundera över hur mycket man gör och ger upp för en annan person. En så stor del av livet. Varför?
Inte för jag har något bra svar men frågan ligger och lurar hos mig.
Vet inte om jag tolkade dig fel men uppfattar det du skriver om att du kanske börjar ta ansvar för saker du inte ska ta ansvar för igen och det gör att den beroende ger en kanske inte helt önskvärd motreaktion. Alltså att det indirekt blir ditt fel att den nyktra inte tar ansvar fullt ut för sig själv. Men då är vi där igen, att vi som oskyldigt stått bredvid hela tiden är en del av orsaken? Eller snarare att vi lägger på oss själva att vi är en del av orsaken? Fast det är vi ju inte.
Men det är så svårt. Häromdagen gjorde jag något för min nyktra som inte kändes helt ok. Jag satte en gräns som jag inte överskred men överskred en annan av mina gränser (på lägre nivå om du förstår). Dagen efter blev en dag med oro i kroppen och ångest. Irriterad på mig själv, och jag har ju bara ansvar för mig, men ändå, skulle verkligen min nyktra person bett mig om det? Finns det inget ansvar hos den att inte testa mina gränser?

Du behöver inte be om ursäkt, du beskriver verkligen din process detaljerat och det gör dina resonemang lättare att förstå. Även om min tanke kvarstår att det förmodligen är förknippat med större risker att undvika vården så går det inte att säkert säga vad utfallen i dina olika alternativ kommer att bli. Eftersom det är du som behöver leva med konsekvenserna är det självklart du som ska fatta det beslut du tror blir bäst för dig. Hoppas att du fortsätter skriva och berätta om hur det går och vill du bolla något med oss rådgivare är det bara att be om det här i tråden eller i vår frågelåda!

Ps: om din mamma fortfarande dricker i perioder så går det inte att lita på henne tyvärr. Men du kan bygga tilliten till dig själv genom att hålla de gränser du satt och känna dig tryggare i det tänker jag🩷

@midsommar25 det låter som du gör precis det (hjälper henne) genom att sätta de tydliga gränserna och sedan hålla dem.

Vet inte hur det ser ut praktiskt för er, om ni bor nära eller långt ifrån?

Om din mamma druckit sen du var barn så misstänker jag att du direkt märker när hon druckit?

Så håll fast vid de gränser du satt, det är fullständigt rimligt att kunna kräva av mor- och farföräldrar att de är nyktra när de träffar sina barn och barnbarn. Lätt att tro att vi ställer för höga krav och är ”elaka” när våra gränser överskridits gång på gång, men du är i din fulla rätt att sätta gränser utifrån vad som blir bra för dig och din familj.

Om du märker att din mamma druckit när ni ska ses så tänker jag att besöket avbryts och får skjutas upp till ett lämpligare tillfälle.

Kanske kan din oro stillas något när du känner att du har en tydlig plan för hur det ska hanteras nu när livet ser annorlunda ut för dig?

Som du sedan tidigare vet så kan bara din mamma göra valet att inte dricka, du kan bara visa på konsekvenserna valet att dricka ger.

Hoppas du hittar vägar som kan fungera för er🙏🏼

@Zenna
Bra start med att identifiera ett icke önskvärt beteende som du bill förändra ett tag, alla resor börjar med ett steg oavsett hur stort det är. Även bra att du berättar för din respektive och närmsta krets. Även om du inte får förståelse så bör du få deras accepterande och inte en massa motfrågor om varför eller trugande att dricka mer.
Lycka till!

@Ny dag
Hej.
Bara att ta nya tag.
Så är det. Många av oss har varit där.
Har själv fallit så många gånger för att jag inte kan acceptera mitt beroende.
Spela hela filmen för det blir aldrig bra att börja igen. Själv orkar jag inte med en nystart till. Har du provat möten?
Jag går nu till Länkarna 1 gång/vecka vilket är bra.
Ta hand om dig

@JHL
Näst sista stycket ska vara:
Angående bifogad länk så är det ett förslag dsom ska trummas igenom diverse instanser så vi går se om, när och hur det ser ut vid eventuellt klubbande. Vidare nämner inte förslaget beroende utan riktar in dig på andra diagnoser, så även här drar jag korta stickan.

@Kristoffer
Sorry gör osammanhängande WOT.

Hej Kristoffer, jag har väntat på någon av er ska komma in och kommentera :-). Tack för att du gör det!

Du skriver:
”Jag blir nyfiken på vad det är som har höjt din orosnivå för körkortet så mycket att du överväger att avbryta pågående behandling för din lever och ditt blodtryck? Är det något som har ändrats?”
Svar (notera att all argumentation slutsatser är utifrån mitt perspektiv, ingen hänsyn tas till andra perspektiv):

Det som har ändrats är att det nyligen har gått upp för mig är att min diagnos, alkoholberoende, är ur transportstyrelsens (hädanefter trs) perspektiv en permanent diagnos som oavsett läkares senares utlåtanden är utgångsläget att utgå från. Detta är avstämt i telefonsamtal med utredare från trs i går eftermiddag. Jag kan i framtiden när helst bli anmäld av läkare till trs för utredning och då är standardförfarandet att körkortet dras in i 6 månader och jag kan få det tillbaka om jag klarar alla tester under den tiden. Därefter kan det ytterligare bli upp till 24 månaders tester. Detta kan ske om 10 år oavsett om jag varit nykter eller ej. Det finns förmildrande omständigheter såsom behandling är påbörjad och utredaren antydde att det fanns tom fall där körkortet inte drogs in i 6 månader men tester skulle givetvis ske.
Advokaten jag har varit i kontakt med ansåg att det bästa för mig var att gå in i beroendevården och bygga ett case för dokumenterade nyktra dagar som kan användas vid överklagande, typ alternativ 1 i tidigare inlägg. Mellan raderna så sade han typ ”beroendevården verkar inte anmäla dig och är därför din bästa chans. Undvik övrig vård om möjligt, det finns så många läkare som anmäler fast det inte skulle behövas”
Att skippa vidare kontakt med vården är också ett alternativ, blodtryck kan mätas hemma, det finns ingen behandling för fettlever förutom alkoholstop, kost, träning och viktminskning och det behöver jag ingen läkare till.

Angående vårdplanen så är det enda som jag kan hitta är att min fettlever ska följas upp. Jag ser och håller i mångt och mycket med dig i din argumentation att undvikande av vården kan (och säkerligen kommer att) anses vara negativt. Jag är dock utskriven av regionens beroendevård, träffar kommunal terapeut samt är livrädd för läkare på vårdcentral (det är en okänd faktor som därför måste betraktas som att ha negativ inverkan). Detta medför att mitt case jättesvagt i en utredning av trs, ”jaha, jhl har avböjt mediciner och vård av. regionens beroendeenhet, avböjt kommunal gruppterapi och deltar endast i samtalsterapi, han kan kyssa sitt körkort hej då”.

Jag känner att jag hamnar mellan stolarna här. Jag kan ta körkortstester flera ggr i veckan om då krävs och tar gladeligen konsekvenser om jag fallerar dessa. Som det är nu så verkar enda alternativet vara för att få olika prov tagna vara att skriva in sig i beroendevården och dra till med en lögn att jag behöver något piller gör att klara av att hålla mig nykter. Det känns sisådär om jag ska uttrycka mig milt. Andra alternativet är ju att ducka vården, ta privata tester (försöka att få dessa journalförda gör mildare straff i förvaltningsrätten) och invänta eventuell anmälan.

Diverse om provsvar: Jag har jag varit nykter sedan i slutet av januari. Mina värden för gt (19,2 till 1,72), alat (5,04 till 0,97) och asat (2,2 till 0,64). Jag ser nu att regionens beroendevård har utan min vetskap både fört in peth och cdt vid första kontakten 5/2, jag blev informerad om peth vid provtagning vid senare tillfälle värden är enl: peth (1,2 5/2 till 0,05 3/11) och cdt 2,5% 5/2.

Angående bifogad länk så är det ett förslag dom ska trummas igenom diverse instanser så vi går se om, är och hur det ser ut vid klubbande. Vidare nämner inte förslaget betroende utan riktar in dig på andra substansklassificeringar, då även här drar jag korta stickan.

Det är en jättetråkig situation jag har försatt mig i och känner mig trängd i ett hörn och vet inte hur jag ska ta mig runt/ur detta. Fy f*n för permanenta diagnoser.

@JHL
Tack, njuter verkligen av den nya, ovana känslan att vakna på det sätt jag och vi alla borde.
Jag väljer livet idag med, tänker fixa denna dag också.
Tack till dig och er alla som peppar!

Hej @JHL! För det första, otroligt bra jobbat med din förändring, och tack för att du delat med dig av den här. Det kommer garanterat att vara till stor hjälp även för andra.

Jag ser att du fått tankar från många av användarna här kring dina funderingar om vård och körkort, hoppas att det är okej att även vi som jobbar på Alkoholhjälpen delar med oss av våra reflektioner. Den 10/3 skrev du "Hur dom helst känns det skönt att kunna ta blodprov utan att oroa sig för höga pethvärden och körkort." Jag blir nyfiken på vad det är som har höjt din orosnivå för körkortet så mycket att du överväger att avbryta pågående behandling för din lever och ditt blodtryck? Är det något som har ändrats?

Det har varit mycket rapportering i media kring detta ämne den senaste tiden, och som alltid när något slås upp stort i media kan det leda till oro och missförstånd. Jag vet inte om du sett det redan eller om det blir hjälpsamt, men här kommer ett förtydligande från Transportstyrelsen:

https://www.transportstyrelsen.se/sv/om-oss/pressrum/nyhetsarkiv/2025/f…

Om jag har förstått dig rätt har du hittills följt din vårdplan (dvs. samtal med kommunal terapeut och uppföljande besök hos läkare, samt inte druckit alkohol). Om det är så att du inte druckit, och därmed inte riskerar att PEth-proverna stiger igen, skulle det gå att argumentera för att läkarens orosnivå snarare höjs om du uteblir från dina vårdbesök. Att inte fortsätta följa vårdplanen är alltså både förknippat med risker för din hälsa men också risker i förhållande till det du försöker undvika, dvs. att bli anmäld som olämplig att inneha körkort till Transportstyrelsen. Så, eftersom du ber om feedback, tror jag att det är bra att överväga att fortsätta med nykterheten och fortsätta följa din vårdplan.

Säg gärna till om jag missförstått dig, och dela gärna med dig av vad du tänker om det jag skrivit!

Nu får det vara nog, tänker inte skriva ett enda jäkla idiotiskt tecken till på min gamla slitna dator. Tar faktiskt och skiter i alltihop nu och åker in till bolaget efter öl, vin och sprit då ingenting blir nåt bättre hur än man kämpar på och står i var dag.

Jasså, Du är på besök igen du gamle alkoholdjävul tänkte jag stunden senare när jag hade varit upp och pissat samt dragit upp persiennerna. Gick sen ut och satte mig på balkongen på en av mina gamla plaststolar och funderade över livet och tillvaron en kort stund i godan ro.

Kunde sen till sist bara konstatera att Bibeln och predikaren har så rätt än idag att ingenting är nytt under solen. Samma gamla tankar i olika former som går runt och ständigt producerar en massa fånigt strunt. Har nu hur som helst plockat fram en halvliter som det drickes ur här vid mitt köksbord i skrivande stund denna lite gråa morgonkvist.

Bara vanligt kallt och gott kolsyrat vatten och ingen skadlig alkohol. Det bästa här i livet är då i det närmaste gratis det kan jag då hålla med om. Tänker nu som vanligt att Gud fader då är den bäste och högste av allt. Med Herrens hjälp är då ingenting omöjligt. Det är då så sant som det väl är sagt, att inget vi människor försöker oss på att göra kommer ens i närheten av skaparens genialitet, omtanke och klokskap alltså.

Ha en fin dag gott folk!

@Se klart Tack för din feedback, ska behålla mina parantes dagar som att det var en jäkla dålig parantes. Någon gång är den sista gången för återfall och jag trodde att det faktiskt också var så. Aldrig sänka garden, alltid hålla fast vid mitt mantra Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

@Carisie Jag vill inte tro att jag planerade återfall veckor i förväg. Var ensam hemma i helgen och höll mig spiknykter som jag planerade men så kommer måndagen och jag kände mig inte på topp och kände oro i kroppen. Att gå in på bolaget, handla och sedan skylla på huvudvärk inför familjen för att få vara ifred. Ångesten under alkoholintaget var hemsk. Ångesten nu är hemsk och jag känner förtvivlan. Vågar inte berätta för vi maken då han skulle helt tappa tron på mig. Kanske berättar jag om ett år eller så för jag vill ju vara sann och ärlig men om jag skadar min omgivning genom att berätta bör jag väl vara tyst. Jag har varit nykter i drygt sju månader och jag vill inte få mer ris på min rygg än vad jag själv ger mig. Jag hatar mitt beroende och vill egentligen bara lägga mig ner och gråta som ett barn för att någon ska trösta mig😢

@Molnet
Hejsan,
Du har liksom mig myrornas krig/surr i hjärnan. I en annan tråd nämnde du andningsövningar mot detta. Funkar det? Kan du beskriva/länka till hur man gör? Det vore uppskattat.

@JHL själva mängden varierar från vecka till vecka men det är oftast mer än 10-12 enheter definitivt. Jag ska absolut berätta för mig partner och mina vänner, det är ingen som inte kommer att förstå men jag inser att jag är i en sån plats att när jag tänker 10 enheter så känns det inte ens som att det är en stor mängd!
I övrigt så tänker jag nog inte nämna det för någon, jag gör det för mig skull och för att jag ska må bättre och få mer kontroll.
För lite extra kontext, jag är uppvuxen i familj på både min mammas och pappas sida som alltid har druckit, alltid. Jag har aldrig sett drickande som ett problem fören jag stött på ett par individer som fått blackouts, eller blivit aggressiva och det har gjort mig obekväm. Och jag vill aldrig någonsin att någon annan ska känna så kring mig! Vilket inte har hänt ännu och det är jag väldigt tacksam över.

Men jag behöver tänka om hela min relation till alkohol - och att iallafall börja med 10-12 enheter ger mig lite frihet men ändå restriktioner som känns hållbara!

Tack för ditt svar! ☀️

@Ny dag Nej för fan (rent ut sagt)!!!!! Ingen kan ta det arbete du lagt ner ifrån dig. Jag har upplevt att du simmat ur bild från forumet lite. Kan det vara för att återfallet var på väg tror du? Försöker inte trycka ner dig utan tänker att jag tror att man måste reflektera över och känna igen när man ändrar på sina mönster. ❤️
Jag säger som nån skrev till @molnet behåll dina dagar med (-2) inom parentes. Positivt: du tog ett kort återfall, du hittade styrkan att bryta och att hälla ut och du är här igen och du vågar erkänna och vara ärlig om det inträffade. Du hade ju bara kunnat mörka - egentligen så all heder åt dig 🥇 Du kommer att fixa det här vännen ❤️ Stor kram och en svart sopsäck att lägga ynket i så du kan kasta ut det i grovsoporna 🩵

@Levalife förstår det! Jag har tidigare kört vita månader utan större problem men jag tror för mig, så kommer det funka mer långsiktigt att bestämma mig för ett visst antal. Jag vet inte riktigt varför du känner att du behöver skriva att 10-12 enheter är mycket, för mig handlar det som sagt att sätta en gräns för mig själv och max 10 enheter är satt av Socialstyrelsen så det känns som en bra start för mig. ☀️ lycka till på din resa!

@Se klart ??Mina dagar rullar på fint i nykterhet.Utvecklar mig själv med nya vanor & rutiner vartefter.Vågat möta mina jobbiga känslor & har till och med börjat gråta istället för att frysa tårarna till is som blir ångest.Tänker randigt.Är jag trött fysiskt vilar jag.Har jag ont/rastlös tränar jag.Surr i huvet & myrornas krig möter jag med andningsövningar,film,korsord, osv…Tror ditt inlägg var till ”Ny dag”?

@Maud
Avsaknad av matlagningsvin är ett litet pris att betala för nykterhet. Jag tror att smutta på något vid matlagningen är ju så kontinentalt och trevligt/mysigt men är i själva verket ett utmärkt sätt att dölja sitt drickande. Jag har liknande beteende som kommer bli ett test att hantera i sommar, nämligen att ta en liten wirre när jag grillar. Fast ska man vara ärlig var det mer av att vid upphällning först svepa en 6-8:a , hälla upp en 6:a o h dra i sig nästan hela gör att sedan fylla på igen. Det är ju såååååå gott med en liten wirre vid grillen. Märkligt nog anses jag vara duktig på att grilla och laga mat (samma beteende där men inte lika ritualmässigt). Så här i efterhand är det inte något som jag är så stolt över och undra sa flundra om vänner och bekanta vars inlägg på sociala medier varje helg under grillsäsong och i princip varje dag på semester visar stora wirrar i handen på en leende och stolt grillmästare.

@Sattva låter jättebra med nystart! För det blir ju ett annorlunda liv, ett livsomställningen du fyller ut själv. Jag är ju efter snart ett år i nya bostaden fortfarande euforisk över allting. Kram!

@Se klart hörde just på radion att vårproblemet är en jetlag i kroppens ombyggnad av melatonin-serotoninbalans i o m ökat ljus. Bra förklaring. Jag har varit ganska däckad i över en vecka nu. Ställt in liten resa. Svårmodet bättre. Idag nog frisk! Bra bild m myntinkastet! Så lätt att man är där o försöker knöla ner för stora saker. Dagens jobb är duscha o byta lakan efter lite sängläge. Intressant hur vi alla har så liknande mönster med benägenhet att trycka in för mycket, överprestera, försökt lösa med att dricka, kvarvarande känslighet. Så glad att vi har varandra. Kram! 🥰