Senaste kommentarerna i forumet

Känns som om jag äntligen är beredd att börja om helt igen. Jag började projicera allt på min man igen, kände mig som i ett fängelse där han var fångvaktare... Så var det förra sommaren också men jag kom även då till en punkt när det blev mitt beslut. Jag känner så just idag men jag inser att jag kommer behöva stöd och hänga här igen som innan. Stor kram till alla där ute❤️

Du har rätt i att det känns lite som en lättnad att ha övervunnit det enorma motstånd det för mig inneburit att söka hjälp.
Har varit så envis i att vilja klara mig själv, så med facit i hand är envishet inte enbart något positivt. Tänk om jag hade sluppit detta om jag hade agerat annorlunda redan i samband med att jag slutade med alkoholen? Ok, lönar sig inte att grubbla, nu måste jag göra på ett annat sätt.
Oändligt skönt att vara nykter i alla fall. Tänk om jag gett upp det...
Tankar har ju funnits att "det spelar egentligen ingen roll" De tankarna var nog det som till slut fick mig att ringa samtalet.

Helgkram till dig med, hälsa MG så gott!

/PP

Så glad jag blev över ditt inlägg V Har funderat mycket på hur du har det, och trots din egen situation tar du dig tid att skriva. En förändring måste till nu. Innan jag slutade med drickat levde jag i känslan att om jag bara slutade dricka skulle allt bli bra. Just nu är det som att det faktum att jag inte dricker är typ det ENDA som är bra. Jag ska verkligen försöka öppna mig för att ändra detta på ett nytt sätt nu. Det är kanske en form av kapitulation som krävs här med som du skriver. Det är ett elände att ha så svårt att begripa att det inte går att fixa allt själv.

Tack och sorglig kram till dig!
/PP

Blir så glad när jag läser dina tankar och rader. Så härligt att du väljer din hälsa och tillfrisknande i livet!

Själv har jag kämpigt med psyket, har en depression som lurar där bakom även om jag har starka positiva perioder emellanåt. Stress bryter ner mig och det gör alkohol också. Nu tar jag hjälp för att få balans i hjärnan så ork, lust och motstånd till stressen kan öka och ge lite lättare toner och jämnare melodier. ;-)

Kram

Jag har också insett att jag har en deppression som jag försöker leva med och det är lite som att varje dag vada i gyttja medan andra går med lätta torra steg bredvid. Jag har nu sträckt ut handen och bett om hjälp, insett att jag behöver det, att det inte håller i längden att behöva kämpa varje dag för att ta sig igenom dagarna på något vettigt sätt.

Jobbigt, pröva mediciner, bakslag, börja om kan det innebära men denna gång ger jag mig inte. Jag har kapitulerat för den sanningen också. Är helt säker på att A är iblandad, både suget och biverkningar. Ibland känns det som inget annat hjälper, som att jag inte står ut en sekund till och då efter sex månaders nykterhet, så jag måste ta tag i psyket och vara A-fri. :-)

Lycka till. Du kommer att känna en positiv skillnad men tveka inte att byta om biverkningar är jobbiga, för det kan man bli deppig av det med. ;-/
?

Tänkte på dig och att det är ingen skillnad. Vi som flytt in i dimman och du som flyr in i drömmen om hur det kunde vara.
Så många av våra knep borde funka för dig också, radera och spärra allt som har med honom att göra.
Har gått ur ett hemskt förhållande för många år sedan och mitt knep då var att sörja honom som död, i min värld så var han död.
Och fick då möjlighet att sörja färdigt samtidigt som en död inte kan komma tillbaka och ställa till det.
Så hoppas du finner din väg/ kram och lycka till med golfen ?

.

Tack Skytt för dina ord och hoppas du får ro och går vidare med ditt liv utan den mannen.
Lyssnar på Mia Törnbloms biografi mycket bra bok tycker jag.
Satt ute och drack kaffe och lät mig vakna sakta, tänk att jag låter mig vara lugn och njuta av stunden.
Går fortfarande i en känsla av att överlevt och är en riktigt bra känsla att rida på.
Så skall tacka livet för denna chans och när jag tvivlar så skall jag läsa hela min tråd och minnas.
Så väljer i dag att vara nykter och önskar er ro och kloka val ❤

Jag är verkligen besatt av mannen...
Han tar alldeles för mycket av mina tankar. Det är sjukligt. Jag gör allt möjligt för att glömma honom, håller mig sysselsatt men han finns där som ett spöke. Jag har inte lyckats radera hans uppgifter från mobilen, mailen mm. Det fixar jag inte just nu. Jag håller emot och kör omvägar för att inte frestas att ringa på dörren. Jag skannar av vägen där jag vet att han rör sig om jag måste åt hans håll.

Jag undrar om han fortsätter dricka som han gjorde mot slutet. Jag drömmer fortfarande om de positiva saker vi hade. Jag gråter på nätterna, ibland.

Igår läste jag "Kvinnor som älskar för mycket" jag med tårarna rinnande. Försökte till och med döva med alkohol... Det funkar inte på mig, tack och lov! Jag dricker något glas för att det är gott och oftast i sociala sammanhang. Jag kan lätt avstå. Att jag lätt kan avstå triggar genast tanken att jag hade varit bra för honom i långa loppet. Dumma mig, för att jag tänker så.

Min hjärna är verkligen inte i balans just nu.

Behöver jag skriva att jag skickade ett mess strax efter gårdagens inlägg... Så klart inget svar, precis som förväntat , men jag hoppas någonstans fortfarande att han ska vakna upp från dimmorna och välja mig. Dumma mig!

Om jag ändå visste att han nykter valde bort mig... Nu skuldbelägger jag och ökar på hans ångest och får honom att dricka mer. Då väljer han så klart bort mig eftersom jag är ett hot mot hans stora kärlek, Alkohol. Vi har hamnat i en ond cirkel.

Fortsätter min kamp för att bli fri... Idag ska jag gå på nybörjarkurs i golf. :-)

hjälpsamt! Bra att få diagnos - fast jag förstår det känns trist - men diagnosen är en vägvisare till vad som kan hjälpa! Hoppas du fått medicin som är rätt för dig och att biverkningarna som en kan ha i början är uthärdliga. Det finns olika antidepressiva och det finns mycket mycket mer än medikament som är hjälpsamt mot depression, mycket du kan göra själv. Din vilja och envishet är enorm resurs, det vet ju du och alla vi här redan. Lördagshälsningar och krya-på-dig-kram till dig! / mt

hej alla! Jag behöver stöd. Sisyfos, vilja, ni har också vacklat - jag slänger ut detta som ett rop på hjälp. Hur kan det vars så j***a svårt när det är så enkelt. krsm

Men kära vännen då... Vad tråkigt att höra... men som jag skrev - det har inte känts som att du varit på topp... Jag tror att det är jättebra att få en diagnos om det nu är något som inte är bra. Då kan man ju göra någonting åt det. Medicin kan vara en bra hjälp på vägen för att orka ta tag i problemen. Jag hade aldrig orkat komma igen utan tabletterna, men jag åt dem under alltför lång tid. Räkna med att du kan må rätt dåligt under de två första veckorna. Alla gör inte det, men om, så vet du varför.

Tabletter löser dock inga problem. Men du kan som sagt få ork och energi till att börja och ta itu med det som är problemet. Ibland vet vi på ett ungefär vad det handlar om, men ibland kan vi behöva samtalshjälp. Och det är inte något fel med att ta hjälp om man behöver det! Om du bryter benet så uppsöker du läkare, blir gipsad och kanske får rehabilitering efteråt. Samma nu, fast kanske utan gips ;-)

Och som du säger - det går att ordna. Klart det gör det. Jag är ett levande bevis! (Om man nu bortser från att jag i jämförelse med många andra "normala" och stabila människor fortfarande är en enda röra...).

Välkommen till gökboet!

KRAM

Idag har jag lyckats hitta "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Nu ska det läsas! Har också lånat Mia Törnbloms "Mera självkänsla".

Kvällen har jag ägnat åt att läsa här i forumet. Har varit på väg att kontakta mannen flera gånger, men som tur är har jag läst lite av våra mess konversationer och då kommit ihåg att jag verkligen inte ska ta kontakt. Vad svårt det är! Jag är ofta ensam och har inte ett stort socialt nätverk. Det är nog en av anledningarna till att jag hållit fast vid det dåliga. Ensamheten har inte känts lika stark då.

Nu dags att krypa ner under täcket och börja läsa.

Åh, vilken härlig läsning! Läst hela din tråd. Känner ditt lugn men också stressen över spöket som dyker upp då och då. Så glad för din skull att du hittills gjort bra val i snart fyra månader! Heja dig!

...få lite råd från "andra sidan" ....och nu är det gjort...ultimatum ställt...få se vart livet tar en nu...önskar jag kunde se in i hjärnan på henne och se hur resonemanget går...

Följer din resa med spänning och tycker du är så stark som följer din väg. Ha en skön helg

Det är en skön känsla att träna lördag morgon och känna sig pigg och utvilad. Tankarna på vin har kommit och nej det ska inte vara något ensamdrickande på fredag kväll.
Respekten för mig har jag fått och den sprider sig nu också till omgivningen och på ett väldigt positivt sätt. Jag står på mig och får positiva bemötanden.
Borta är den nattsvarta känslan som förlamat mig i så många år. Jag kommer ju att förvandlas till en drottning och fotomodell innan den här resan är slut och alkoholen har försvunnit som tröst.

Tack skytt ! Var in och läste och det är som man tror men det är svårt att acceptera. Mitt ex utnyttjade även alla mina resurser ekomiskt och var riktigt dum mot mig med psykisk terror med bla utfrysning. Vill tro att han hade känslor och empati men jag kunde inte känna det . Hade ett fruktansvärt humör...men ändå är man ledsen och har ångest över att han gått . Det är så obegripligt att förstå . Tack för ett superbra forum ❤

Vad är "ET's seminarium?

Åh, så glädjefylld läsning! Heja dig!
Jag kämpar på med mitt eget "beroende". Idag hittade jag äntligen en bok som jag fått rekommenderad. "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Fanns i bibliotekets magasin... Sen lånade jag även "Mera självkänsla" av Mia Törnblom. I helgen ska jag läsa och lära mig spela golf :-). Gäller att hålla sig sysselsatt.
Trevlig helg!

Jag fick många bra svar när jag ställde en fråga i forumet för de som försöker förändra sitt drickande.

https://alkoholhjalpen.se/node/22768

Hoppas du håller emot och tar hand om dig själv! Styrkekram

Du måste göra på ditt sätt, du måste vilja göra en förändring. En har du redan gjort genom att börja skriva här. Ingen dömer dig. Alla har sin resa. ? Jag ger dig inte klartecken att dricka genom att skriva såhär utan medkänsla. Kram

Tog med vovven upp till min skog. Men den fanns inte kvar. Lite ledsamt. Skördare hade lämnat stora fula märken efter sig. Det har ju regnat här hela veckan så gissa om voffsan blev lerig :) Trevlig fredag ☺

Hjälp! Blir tog galen av ångest och sorg . Idag ville jag skriva att jag saknar honom . Men hejdade mig och tänkte att om jag inte får svar eller nått elakt svar blir det värre . Jag kan fortfarande inte förstå att jag var så lite värd som sopade både före och efter och tog hand om hus och hem samt lånade honom pengar . Hur kan man säga till mig då att vi har inge liv och han är missnöjd och drar . Är deras empati och känslo liv så skadat ?

Ja vad har man så fina Forumvänner till om inte för att få lite goda råd och stöd. Kan verkligen skatta mig lycklig att ni finns Muränan & Lena för utan er har jag ingen direkt att bolla med. Vad ni skrev fick mig faktiskt att slutligen pallrat mig iväg till farbror doktorn. Kontentan är att jag faktiskt inte är helt komplett galen, men faktisk har en djup depression. Så det blir väl att göra den resa som du beskrivit Muränan...
Naturligtvis kom även alkoholfrågan upp under samtalet och jag sa som det var, att jag inte dricker alkohol. Lite skeptisk var han nog läkaren, och jag förklarade att jag efter ett första misslyckat försök att sluta dricka 2010 gjorde ett nytt tre år senare och att jag sedan dess inte druckit mer. Var tvungen att berätta att jag inte tagit hjälp eller fått behandling i samband med detta. Han var tyst ett tag, och så sa han att det är en ganska osannolik historia. Att inte trilla dit är klurigt i sig, och mer än osannolikt när man samtidigt hela tiden har haft en depression. Har väl haft en del tur kanske, eller är det min enorma envishet som hjälpt mig på vägen? Även jag har alltså nu tvingats komma ner på jorden och acceptera att jag har ännu en sjukdom. Men va tusan, det ska ju gå att ordna vad jag hört av er. Börjar med att knappra lite medicin. Dumt av mig att inte ta hjälp tidigare, men nu är det som det är med det.

//PP