Senaste kommentarerna i forumet

Tack alla här inne. Utan er hade jag inte kommit så långt på så kort tid. Jag har tagit till mig era råd. Vårdats när någon haft det tufft & känt glädje när det går bra. Detta forum är guld värt. Skulle gärna ställa till en fest för er alla! Kärlek??

Ja det tycker jag. Jag var kritisk ett tag. Strax efter rattfyllan. Men jag diskuterade med min behandlare & kom fram till att jag veckorna innan rattfyllan. Hade släppt alla verktyg jag fått lära mig. Det var stressigt på jobbet & jag hade även slutat äta. Dessutom hade jag två månader innan det ett suicidförsök. Jag var på botten, brydde inte mig om mig. Jag var inget värd. Rattfyllan var ett tufft uppvaknande. Cra har varit en stor del av det. Jag mår oförskämt ;) bra nu, jag har kommit ut lite tilltuffsad men hel på andra sidan. Har du fler frågor, fire away :)

Varit hos psykologen idag. Fått diagnos utmattningssyndrom och att jag måste ta det lugnare. Jobbet håller väl mig uppe just nu men jag försöker hålla i så gott jag kan. Om man kunde få lite positiva besked så vore det ju kul.

Tack för ditt svar :) några veckor känns otroligt långt... drack 3 glas igår, bara för att jag inte kunde släppa det när min man sa något av misstag om vin. Tankarna är min stora fiende! Jag vill gå tillbaka till öppenvården och vara stolt!

Nu är jag påväg och träffa min syrra och mamma. Risken är överhängande att de kommer vilja "ta ett glas". Hur fan ska jag klara av att inte göra det?! Är så sugen på ett gott rött!

Jag är så glad för att jag har hittat detta forum, det ger mig perspektiv och inspiration.

Tack Mia-Pia för tillropen.
Dell. Oavsett om du tycker dig ha ett mål eller inte, så finns det nog där. Annars hade du nog knappast gjort dig besväret att kommentera över huvud taget. Om det är skryt eller inte att säga att man varit nykter 4 dagar efter 30 år? Spelar ingen roll. Någonstans måste man börja, och man kan åtminstone klappa sig själv på axeln. Så fortsätt på samma stig, och skit i att det känns pinsamt att erkänna sina problem. Alkoholen är socialt accepterad, nästan glorifierad i vår kultur. Så länge man inte trillar dit. Och det gör bra många fler än man vet. (Åtminstone 10-15% av dina grannar har rejäla problem, men lyckas oftast dölja det). Men trillar man dit så blir man lätt stigmatiserad. Snacka om dubbelmoral! Men att erkänna att man är alkis, trots att man hållit stilen utåt, är enda chansen att börja en ganska jobbig resa. Men varje morgon man vaknar och känner att huvudet är klart i stället för fullt med gröt, så är det värt varje uppoffring.
Jag var på farlig mark i går kväll, men hade inte en tanke på att öppna den flaska vin som finns här sedan länge. Så jag klappar mig själv på axeln, och kan åka hem gott samvete.

Så är vi igång igen, efter ett par lugna veckor med minimalt drickande har det börjat på nytt. De lugna perioderna blir allt färre och kortare.
Han har ringt in sjuk till jobbet för andra dagen i rad. Igår var vi i kontakt under dagen men bara sporadiskt under sen eftermiddag kväll och jag hörde att han blev allt mer onykter.
I dag undviker han mig som pesten, han svarar inte på chatten, han svarar inte i telefon och han finns inte på Facebook. Det betyder en av två saker eller båda, han har supit sig ordentligt full och somnat i soffan eller han är tillbaka på sina dejting sidor eller bjudit över någon. Mår så illa just nu, för har flera av hans polare som kontaktat mig för de måste ha tag på honom. Vad ska jag säga… Min pojkvän är alkoholist och just nu super han skallen i bitar och raggar brudar för att få upp självkänslan.
Jag vet varför, på lördag ska vi på fest där även hans perfekta ex ska, och han har panik över det. Vad ska alla tycka om att han kommer med sin nya, kommer de inte in acceptera att de gå vidare, kommer de tycka bättre om henne än om honom… osv. Mitt i detta sitter jag med min panik och ångest, hur ska jag kunna dölja hans förfall för de som känner honom bäst?
Han har skapat ett sånt kontroll behov hos mig som inte liknar nått. Vill ha styrkan att orka att antingen stanna eller gå. Vill inte känna mig skyldig när jag ställer krav eller mår dåligt pga. honom

Har du uppnått det du ville? :)

ett till tio, hur motiverad är jag att sluta helt med alkohol? Vissa dagar 11, vissa dagar 8, vissa stunder 2, och när känslorna tar över hand 0,5. Sannolikt är det så det kommer att se ut...
Ambivalensen för & emot. I min relation finns vinkällaren och champagnen, vem blir jag då?
I de sociala sammanhang där det dricks på ett "fint" sätt.
Alkoholens fula tryne som förändrar blicken hos dem jag älskar. Vill inte se. Dricker själv istället. Tycker det borde vara så självklart att vara motiverad minst 10 varje dag. Men det som oftast får mig att avstå är synen av mig själv den där påskdagen. Det var ingen vacker syn. Där finns en punkt, ett beslut som sakta men säkert mognat fram.
Det goda till er!

Ja helt underbart att sitta på krogen skratta surra & inte en enda gång önska att det var vin i glaset. Timmarna flög förbi.

aeromagnus ja det har vänt! Livet leker

Detta forum är bra! Ha din tråd som en dagbok, för att följa hur din tankar är och för att få syn på hjärnans mönster!

Och att aldrig dricka det första glaset tror jag är en väg!
Tack för svaret gorm

...lr två. Så du får perspektiv på hur & varför du druckit. Att din sambo påpekar ditt drickande visar ju på att det är lite väl mycket. Du vet ju själv när man är nykter att påverkade människor som fått i sig förmycket, det syns väldigt tydligt! Lycka till

Hur går det för dig?
Jag letade reda på din tråd här för du och din kamp för din dotter har fastnat hos mig.

Har du provat al-anon?
Det hjälpte mig väldigt mycket en gång i tiden.

Kram

Vill bara skicka en hälsning, lugn & styrka ?

Oj vad bra du beskriver och sätter ord på din mans beteende när det gäller drickandet och hur han blir.

Jag känner igen mig.
Jag älskade att laga mat åt människor, hemma som borta.
Jag körde ut folk från köket och ville fixa och dona själv för då kunde jag dricka under tiden.
Hatade öppna kök och älskade kök där jag fick vara ifred och kunde fylla på mitt glas utan att någon såg.

Nuförtiden dricker jag inte alls.

Jag känner när jag läser det du skrivit, att det känns som att det vore nyttigt om du känner någon som både du och din man tycker om och respekterar som du skulle kunna prata med om detta.

Som sedan kan prata med din man eller om ni gör det tillsammans.

Finns det någon tror du som skulle vilja hjälpa dig?

Du har VERKLIGEN rätt i att din man dricker för mycket och att det påverkar familjen. Tvivla inte på det.

Kram

Gillar verkligen din liknelse med spegeln :) Jag har inte haft några problem att avstå från a. Jag sover gott på natten äter bra. Känner mig som mig igen :) Som innan jag gick in i väggen & fick min diagnos bipolär. Äntligen har medicinerna blivit på rätt nivå efter åratal av testande! Började självmedicinera för ca 2 år sedan med vin mot ångest gick sen över till 3.5or. Aldrig när barnen var här utan varannan vecka när jag var ensam hemma på dagen. Nu finns inte behovet längre. Jag känner mig stark & trygg i mig själv. Nu gäller det att bygga upp tilliten igen. Det kommer ta tid men det är det värt.

Du är på god väg Hejja dig :)

Ja, både lyckats och misslyckats måste jag svara på det. Tror att man tjänar på att ha en längre tids nykterhet i bagaget när man testar. Sen har det fungerat lite olika för mig. Med nån gång ett begär att dricka på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Annars har det fungerat bra. Nu är det stabilt igen och jag drack vin häromdagen med vänner. Utan besatthet, utan att reflektera över hur jag skulle få i mig mer. Normalt helt enkelt.
Sen har det för mig handlat om att inte dricka för ofta, inte hemma, inte så mycket varje gång.
Tror att det beror lite på hur drickandet har sett ut om det är en bra idé eller inte. Vissa får en sån kick av att dricka och då tror jag att det kan vara svårt att hålla på och dricka. Jag kämpade länge för att bli beroende och få kicken. Vet nu heller inte om man kan vrida tillbaka klockan. Just nu känns det så. Men bara för en månad sedan föll jag igen i träsket, så jag vet att jag måste vara försiktig. Och så måste man fundera över varför det känns viktigt att dricka.

Ja, det är ju precis så det är. Den där längtan som plötsligt uppstår. "Nu skulle jag verkligen behöva nåt starkt". Nu kan jag se lite "nyktert" på saken och inse att det inte alls är det jag behöver. Men det fanns ju en tid då jag trodde det och agerade efter det. Tycker verkligen att du har kommit så långt på så kort tid!

Att du bestämt dig, allra längst in i ditt innersta. Då blir/går det lätt. Jag har inte heller några problem med sug lr tankar. Det är så skönt & det är vi värda :)

http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenfors…
Här finns lite info :)

Tycker du ska avstå ett tag så du får känna på alla de positiva sakerna som finns med att inte dricka

Mitt enda råd är att avstå under en längre period. Det går lika bra med läsk. Jag tycker det är dumt att utmana ödet så pass att man riskerar att dras ned. Dina inlägg visar ju att du tydligt inte litar på dig själv och alkohol. JAG skulle iaf valt att inte dricka. Nu är du nykter och den värsta abstinensen/suget eller hjärnspöken har släppt. Man sover illa i början men det brukar släppa. SÅ kör för en vit månad så kommer du se än fler positiva bieffekter.

De flesta kommuner har en beroendeenhet dit man kan vända sig. De säger inte ''sluta drick'' I min kommun erbjuder de bla cra en form av hjälp till självhjälp, mycket kbt. Jag tycker det har fungerat bra. De kan oxå hjälpa till med läkemedel mot alkoholproblem tror jag. Lycka till & vad bra att du kommit till insikt :)

Starkt & bra gjort :) Ibland måste man falla för att inse vilken väg man ska gå. Styrka till dig ?

Visst är det en kamp ibland men vinsten är så mycket högre att det är värt det.
Nu kämpar vi med vardagen och njuter av lugnet de stunder det finns där.
Kramar och styrka till dig