Senaste kommentarerna i forumet

Hade inte en tanke på det igår, men den 8 maj förra året upptäckte sambo min vingömma i garderoben... För andra gången. Första gången (nåt år tidigare) slutade jag, men sen började jag åter smyga och nu hade jag inte plockat bort flaskorna på ett tag så det var några stycken. Den kvällen drack jag en halv flaska vin i smyg. Jag hade ju redan bestämt att jag skulle gå på systemet och som programmerad gick jag dit och handlade. Det var en tråkig kväll. Sen var det slut. Kunde inte längre dricka hemma och det var en lättnad faktiskt att inte förväntas dricka vin. Jag hade bestämt mig för att sluta så många gånger och fått sms från sambon "jag har köpt vin till dig" och då var det ju kört. Hade där på slutet allvarligt funderat på att söka hjälp. Men vågade inte ta steget. Resten av maj var nästan nykter. Jag drack alkoholfritt med vänner och nåt glas vin med familjen. Juni var också bra om man bortser från midsommar då jag som besatt drack på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Kändes som jag jobbade på att ta igen all missad alkohol. Men det var ju ingen daglig konsumtion och sakta började jag sova bättre och må bättre. Så otroligt skönt. Hade ett par återfall när jag var på en plats där alkohol var tillgöngligt, men visste då att hemma var det nolltolerans. Efter sommaren var det verkligen lugnt fram till jul. Var på några fester men drack bara ett par glas och drabbades heller inte av nån önskan att hälla i mig. På nyår hade vi fest och jag blev åter lite besatt av alkohol eftersom det fanns hemma. Ett par bra månader igen med mycket lite a. Och sen kom en personlig förlust och bakslaget när jag under mars/april åter hamnade i gamla vanor med smygande och för mycket a. Usch vad det var eländigt! Vad dåligt jag mådde. Dålig sömn.., vaknar 03:30.. Ont i magen.., oro i kroppen och dödstrött. Samt besatt av alkohol och systemet. Det är ett så lätt val egentligen. Vem vill må sådär och samtidigt så svårt vet jag ju. Nu är det lugnt känner jag. Har ingen alkohollängtan. Och erkände också för sonen igår utan att ha en tanke på att det var årsdag. Det kommande året kan kanske bli ett helt normalt år utan små återfall i beteenden och besatthet av alkohol. Jag satsar på det!

Jodå mattiasheja, jag har rätt bra hjälp av min kille, han har koll. Så hur har det gått för mig då? Jag har det tufft mentalt just nu, mycket som händer runt mig som är jobbigt. Drickandet i helgen har sett ut så här: 1,5 glas vin i onsdags, 3 glas i torsdags-var sugen på mer men gick bra att pausa en stund och sedan avstå, fredags 1 grogg + 1 glas vin och samma på lördagen. Det känns rätt ok tycker jag. Nu är det dock fest snart, ett stort risktillfälle. Vore bra att hålla linjen jag tänkt förut, dvs enbart välkomstbubbel och sen inget mer. Jag måste tänka på min psykiska hälsa nu, har inte "råd" att riskera att må sämre. Hur går det för er andra?

Borsta av dig och börja om direkt. Häll ut! Håll ut! Dina nyktra dagar är inte bortkastade.

Bra jobbat Rabarber.
Å det blir bara bättre och bättre. Nåt som irriterade mig förra sommaren var att det fanns oändliga extrapriser på folköl.., det alkoholfria kostar säker tre gånger så mycket litern. Konstigt! Och sen förundrades jag också över hur mycket det dricks. Tragiskt egentligen. Föräldrar lite småfulla på Skansen med barnen... Ett lätt val att göra när man ser nyktert på saken.

Känner igen det du säger om krogen och skrattar som fasen. Lyssnade fan inte på någon som pratade. Det var bara nästa dricka som gällde och kolla hur mycket pengar jag hade kvar. Pengarna ska vi inte tala om. Hmmmm...

Varför har du vin tillgängligt hemma? Se till att ta hjälp av mannen så att han tar hand om de flaskor som finns.
Jag skulle inte heller ha grejat det om det fanns vin tillgängligt. Och det skulle inte ha handlat om att jag inte kan umgås med mig sjölv, utan att jag skulle bli helt besatt av att det var möjligt att dricka.., ska jag? Nja, inte nu! Men bara ett litet glas? Ok! Ett glas till? Ja, absolut. Bäst att ta hela flaskan förresten så den blir lättare att gömma..,. Men då blir jag ju full... Ja, vi slutar nu! En slurk till... Och en till.., hoppsan, tom! Hoppas ingen märker att jag är full. Så trött, så trött.., ska nog sova... Här i soffan blir bra.

Ja det är inte lätt med festerna alltså. Och vissa vänner. Fy!!! Men TIDEN tror jag är avgörande. Rom byggdes inte på en dag, säger dem ju. Lite roligt att det just är ROM...hihi... Som jag älskar. Tog min första Antabus nu för 1 minut sen. Känns skitbra. Nu kör vi oavsett vad som händer.
Nä, man borde ha polare som är i samma sits. Eller det kanske är farligt?

Just det du beskriver skulle hända mig, skulle rädda mig in i dimman. Sen skulle ångesten komma och jag fly ännu längre in.
Är bra att du delar det så vi kan lära av varandra
Önskar er en skön måndag

Ja, jag kan ju bara skriva om vad jag tror att det beror på att jag faktiskt återföll. Dels finns beteendet (hetsdrickandet, smygdrickandet) kvar, så jag kommer att få ge akt på det i framtiden. Kan inte ha nån BiB hemma nånsin mer tror jag. Eller skruvkorksvin. Sen är beslutsamheten rätt stor hos mig att inte börja om, men nu när jag drabbades av en personlig förlust, så mådde jag så dåligt och tillät mig själv att dricka som medicin. Funkade ett tag, men sen kom effekterna av alkoholen, oro i kroppen, sömnstörningar etc... Och då var det alltför lätt att hamna i den där nedåtgående spiralen och besattheten av alkoholen. Jag blev så trött både av förlusten och av alkoholkonsumtionen och drack sen för att orka.
Du hör väl förresten själv till de som börjat om igen?
Vissa härinne har som mål "normaldrickande" och menar då att dricka varje helg. Kan kanske funka för vissa, beroende på hur långt beroendet gått, men vi som smygdruckit ska kanske akta oss lite för det är så lätt så lätt att hamna där igen. Och jag märkte inte först... Tyckte som tidigare att jag ändå kunde sluta när jag ville, att det inte var så farligt och att "alla andra" också skulle ha druckit. Det var först när jag drack mig berusad vid helt fel tid på dygnet som jag förstod hur illa det blivit igen.

Är väl bra att man vågar berätta om ett återfall, sen kan man diskutera vad är ett återfall är?

Du kan ringa Capio Maria i Stockholm och vara anonym när du pratar med dem. Fråga, jag tror inte det är någon större fara för dig. Men bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite!

Vågorna gick höga i forumet ett tag igår på forumet, men nu tassar jag runt och det är lugnt igen.
Tror att mycket beror på våran vilja att andra skall få känna känslan av att må bra.
För ibland vill man nästan skrika åt någon, nej du kan inte sluta dricka om du gömmer flaskor. Någon vill man ta i handen och köra in akut och andra vill man bara krama om och lyssna på.
Tror som många andra här att man måste vilja, jobba med sig själv och sätta sina mål. Inte ha bråttom och hela tiden testa att denna gången klarar jag det.
Att vilja förändra sig själv och ta reda på orsaken varför man är som man är, tror jag är ett bra steg.
Tycker själv jag lärt mig så mycket om mig själv under den här tiden och hoppas att jag skall lära mig mycket mer så valen blir kloka i framtiden.
Skall ta all hjälp jag behöver för att bli en trygg människa som kan hantera livet på bästa sätt.
Så väljer att vara nykter i dag/ kram och styrka till er hjältar

Tack för stödet Mimmla och Sisyfos och för synpunkterna från er andra!

Ja nu är det måndag och en ny vecka och min helg har varit så trevlig. Alla nöjda och mängden vin höll jag i schack, en lång kväll och mycket prat och glädje.
Mängden jag kan dricka utan att känna mig berusad har förändrats nu är det ca två glas men jag drack tre plus lite öl!
Har lärt mig en ny gräns och det ska inte vara mer än två glas i fortsättningen.
Känns så skönt att mina normala gränser börjar komma tillbaks för egentligen så är det ett, högst två glas som funkar.
Det känns katastrofalt att jag suttit och druckit en hel bag i in box över helgen plus två glas vin på vägen hem från jobbet på fredag och ibland ett glas på torsdag på vägen hem och ibland även ett glas på onsdag kväll!
Det blir bara en Ramlösa på puben numera!
Så mycket vin och så jävla osunt drickande! Och det var varje helg.
Och jag fortsätter med nollorna i loggan, det ska inte vara något mer ensamdrickande för mig! Men varför är det så många som skriver om sina återfall här på forumet?

... har ju ofta känslor, tillit och vilja tagit slut när man väl bestämt sig, ofta efter år av ältande, hopp, försök, besvikelse och vilja. När man bestämt sig så är det som att allt är över, och då utstrålar man den säkerheten och just då är det inte helt ovanligt att ens respektive förstår allvaret och försöker bli nykter....

Är jobbiga... Jag har blivit tvungen att inte träffa vissa vänner, skulle kännas konstigt eftersom vi enbart supit ihop i över 10 år... Jag vet inte ens vad man skulle "göra" tillsammans med en "riktig" vän osv nu när man inte super ...
Kan ju vara trevligt med en middag såklart.
Men många kompisar har fallit bort. Kanske bara var suparkompisar

Har tänkt tillbaka och insett att vissa gånger på krogen för i tiden så lyssnade jag knappt på den som jag var där med? Tänkte bara på nästa öl, dricka upp o beställa en till!
Om det blir för jobbigt med fester o tillställningar - så är det helt ok att lämna återbud i vissa fall. Så att man själv mår bra och gör det man vill.
Bra att du bestämt dig!

Tack! Hänger absolut med! Man vet nog svaret men som med övervikt så jagar man en snabb diet så man slipper den verkliga tunga sanningen att det inte kan passera allt genom magen utan konsekvenser....
Man måste ta sina handlingar o ansvara för dem. Inte lita qvickfixar.

Tack! Följer gärna fler råd! Känns väldigt inspirerande att läsa om ett normalt liv utan A. Och att ni trivs med livet...

Tack!

Hej
Förlåt om jag sårade o missförstod dej! Det var inte meningen alls! Jag läste ditt inlägg från den 7/5 där du skrev att du undviker folk o fester o därför fick jag för mig att du kände dej ensam mot din vilja då du kämpade med A. Att ensamheten var ditt sätt att klara av A bättre.
Jag menade att jag är tvärt om!! Så fort jag blir själv tänker jag: Nu ser ingen! Nu hinner jag hälla i mej ett glas....
Tyvärr känns ensamheten jättelurig o jag blir så ledsen att jag inte klarar av mej själv.
Jag har berättat förmin man och när jag säger till honom en vardagskväll: Nu är jag sugen då kan han fixa te o mackor o köra på en film. Igår var han ute i fixade trädgården o jag smög uppnade en vinflaska som jag gömde när han kom in o fortsatte på när han gick..... Idiotiskt!!!
Jag känner mej avundsjuk att du klarar att umgås med dej själv!!!
Just nu ligger jag halvbakis o kan inte sova och föraktar mej själv.....
Faaaan att jag gjorde så! Ångest!

Som sagt verkligen förlåt om jag sårade dej! Kram o kämpa på!

Hej
Förlåt om jag sårade o missförstod dej! Det var inte meningen alls! Jag läste ditt inlägg från den 7/5 där du skrev att du undviker folk o fester o därför fick jag för mig att du kände dej ensam mot din vilja då du kämpade med A. Att ensamheten var ditt sätt att klara av A bättre.
Jag menade att jag är tvärt om!! Så fort jag blir själv tänker jag: Nu ser ingen! Nu hinner jag hälla i mej ett glas....
Tyvärr känns ensamheten jättelurig o jag blir så ledsen att jag inte klarar av mej själv.
Jag har berättat förmin man och när jag säger till honom en vardagskväll: Nu är jag sugen då kan han fixa te o mackor o köra på en film. Igår var han ute i fixade trädgården o jag smög uppnade en vinflaska som jag gömde när han kom in o fortsatte på när han gick..... Idiotiskt!!!
Jag känner mej avundsjuk att du klarar att umgås med dej själv!!!
Just nu ligger jag halvbakis o kan inte sova och föraktar mej själv.....
Faaaan att jag gjorde så! Ångest!

Som sagt verkligen förlåt om jag sårade dej! Kram o kämpa på!

Vet inte vad jag ska säga..känns bara helt omöjligt. Jag ringer & de hänvisar till ngn annan. Soc tycker att kriminalvården kanske betalar "vi kanske inte behöver göra ngt. Kriminalvården kanske kontaktar dig" var den sista konvrsationen.

Skrev det här onykter. Nu sa hon så, men tycker egentligen inte kommentaren har någon betydelse. Dessutom fanns det en logik i resonemanget, ingen av oss visste hur tingsrätten skulle döma. Ska däremot försöka få tag på henne idag.

Från att räkna timmar, sedan dagar, räknar jag nu veckor. Kanske jag börjar räkna månader snart?

Känns stabilt och bra! Har inte fått till det här med motion än och jag har ökat i vikt eftersom jag i samband med att jag slutat pimpla vin, numera har aptit ;) Kroppen fullständigt suger i sig vitaminer och mineraler förmodligen. Låter det bero just nu. Några extrakilon gör inte så mycket i sammanhanget tycker jag.

I nästa vecka ska jag på läkarbesök för första gången på åratal. Är lite orolig, samtidigt som att hur det än var för 6 veckor sedan, har det ju bara blivit bättre. Vi får väl se..

Har klarat mig igenom en långhelg med idel solsken och rosé var jag än tittar. Det var inte så svårt egentligen. Tittar på dem som sitter och pimplar öl och vin kl 12:00 på dagen på ett litet annorlunda sätt nu. Förundrad. Fast jag själv suttit där så många gånger. Man får helt klart på sig ett par andra glasögon.

Tacksam och glad så här långt. Bestämd på att det ska fortsätta så här.

Kram och styrka till er alla kära kämpar

Har själv våndats under en längre tid men gjorde slag i sak och åkte in till Capio Maria natten mellan tis-ons. Ångesten och skammen är hemsk men man får sådan hjälp att komma ur skiten utan att krascha totalt. Så klart ingen rolig miljö men med rätt fokus kommer man igenom dessa dagar utan att behöva lida så mycket av abstinensen.

Nu har jag fem nyktra dygn bakom mig och livsglädjen börjar komma tillbaka även om den stora utmaningen börjar nu. Är så mycket lättare att tänka klart och framåt när man faktiskt är nykter. För att gardera mig kör jag även antabus nu. Mina kompanjoner och familj tog detta mycket bättre än vad jag väntat mig. Dom flesta runt om kring en vill bara hjälpa till. Dock svårt om man inte erkänner sina problem.

Ta steget. Det är värt det.

Red.

Är onykter. Tack för all hjälp. Känns fortfarande så jäv svårt.

Ta det lugnt bara. Rom byggdes inte på en dag. Tänk på under vilken lång tid du byggt upp dina dryckesvanor. Var snäll mot dig själv och ja hitta en professionell att prata med. Någon som kan beroendebiten. Känner med dig. Stor styrkekram

Söndag kväll och dag 2 snart klar. Kändes härligt att vakna fräsch i morse. Samtidigt skumt att cykla förbi alla uteserveringar och se hur folk sitter o gottar sig. Men en kopp gott rött te och några knäckemackor känns rätt ok det med. Tror inte mitt vindrickande är på grund av fysiskt beroende utan mer inlärt beteende med belöningssystemet som vill ha mera och mera. Har en tjejmiddag på tisdag och ev after work på fredag. Men jag tänker stå på mig nu och berätta varför om någon undrar. Känner mig fri på något sätt och vill verkligen ta ett break nu. Hoppas ni haft en fin helg och kämpa vidare på er.