Senaste kommentarerna i forumet

Måste kännas underbart.

för ditt värmande stöd. Känns soligt!

Nu inne på dag 10 utan alkohol. Ska inte dricka idag heller - vad som än händer. Har redan varit på ett AA-möte idag, det var ett bra möte och jag köpte ett par böcker som jag ska läsa. Tänker verkligen ge AA-programmet en chans den här gången. Jag behöver tillfriskna från min alkoholism och förhoppningsvis erbjuder AA den möjligheten. Har prövat så många andra vägar utan att det fungerat men hos AA träffar jag människor som lever nyktert och verkar tillfreds med livet. Jag vill ha det de har och de verkar villiga att hjälpa mig nå dit.

Grattis till dig! Bra jobbat och kämpat. Förstår att de måste kännas jättebra att gå till alkoläkaren och uppriktigt och ärligt kunna säga att du inte har druckit en droppe på 2 månader. Lite som Postkodmiljonären: Du har nått en första säkerhetsnivå. Nu är det bara att sikta ännu högre - och använda sig av sina ev. livlinor. Sikta mot miljonen!

Välkommen hit Oxcarson - bra initiativ att lägga in din egna tråd. Ett bra beslut. Här finns så mycket att läsa av andras erfarenheter. Rätt skönt att skriva av sig ibland också, och få lite kommentarer och feedback från andra. Ibland vill man kanske gå tillbaks och läsa sin egen tråd för att se hur man mådde/kände sig vid andra tillfällen.

Önskar dig styrka och mod att härda ut din pågående abstinens. Ibland är det svårt att tro att de skall gå över - men det finns något bättre på andra sidan bara man härdar ut de första fruktansvärda dagarna. Precis som du säger så är man rätt ynklig när man sitter där med ångest och svettningar. Försök att övertyga dig själv om att den största delen av ångesten faktiskt inte är "på riktigt", utan kommer som ett direkt resultat av abstinensen. Om några dagar kommer ångesten att sakta lägga sig - och "småsaker" blir inget att hänga upp sig på. Var snäll mot dig själv, klappa dig på axeln o försök att fokusera på dina nya nyktra dagar - och titta inte för mycket i backspegeln. Det får du kanske göra senare, när du är i lite bättre balans.

Styrka till dig!!!

Kämpa på.

Kram

Ångest, svettningar, självskadetänkande. Tankar på alla saker jag har bokat upp i sommar, festivaler, spelningar, resor. Dom skall göras i nyktert tillstånd. Känner hur jag tänker att " Då kan jag säkert ta ett glas" haha inte fan kan jag det. Inte ett iallafall. Denna dag skall iallafall vara A fri.

Hej alla mina, får jag kalla er mina? vapendragare i kampen mot alkoholen och för ett nyktert liv. Känns som att jag känner er alla lite grann, ingen nämnd o ingen glömd. Jag läser ju mycket o skriver här så det är många jag följer. Nåväl....

Jag är säker på att beslutsamheten är a och o. Utan den sitter man fast i alkoholens kvicksand varje dag och riskerar att sjunka ordentligt. Oj så dramatiskt det lät, ja ja men ni förstår säkert symboliken. Det gäller att bestämma sig och det vet man bara själv när det är dags. Jag har bestämt mig mååånga gånger tidigare och lyckats i varierande grad men alltid trillat dit igen. För varje gång jag börjat igen tycker jag att mitt problem med alkoholen blivit värre :( Så har det varit men nu är en ny dag och den är nykter. Ingenting skulle kunna å mig att dricka alkohol just nu. Mår så fantastiskt mycket bättre utan.

Jag har inte berättat allt för mina vänner. Tänker på din kommande fest SJtl, man kan bara säga att jag vill inte dricka just nu, mår bättre utan. Det har inte varit någon som sagt något mer efter det och alla är ok. Det kan vara svårt för vissa människor att verkligen förstå, tror jag, hur vårt man kan fastna i ett missbruk när det inte syns på en eller märks utåt.

Namn ja, ja de är inga korta namn ni har men med en förkortning så går det bra.// kram på er önskar
mod60

Oj vad rätt du har. Energin som går åt i onödan....i skitsaker....är enorm.

Faktum är att han gör faktiskt vad som helst för mig. Han gör allt för mig. Och han visar tydligt sin rädsla över att förlora mig. Han är helt övertygat om att jag är den kvinnan han vill leva med resten av livet.

Jag frågade honom faktiskt nu vad som gjort att han ser heligt på trohet nu. Hans svar var att han hittan rätt kvinna nu :-) Jag måste välja att tro på honom. För min egen skull. För hans skull. För oss.

Men hur ska jag få stopp på mina kontroller och svartsjuka? Tro på honom. Jobba med min självkänsla. Tro att jag är bra för honom och inte tänka att alla andra är bättre för honom än jag.

Jag har nog svaren men måste orka agera och vara beslutsam i mina beslut. Släppa in skratt och glädje igen.

Tack för ditt svar SJTL.

Kram

Tänkte inte på det LenaNyman, det måste jag förstås göra något åt. Monika Zetterlund känns också lite långt, jag ska klura lite på det under dagen ;-)

Jag har ännu inte läst hela din historia, men vill gärna svara på det du skrivit sist. Det du skrev igår var ju det du kände..och du var helt nykter! Man är inte en hemsk människa för att man berättar vad man känner. Svartsjuka kan kännas lika skämmigt som att berätta att man dricker, så jag tycker det är starkt av dig att berätta. Svartsjuka tär på en och handlar förstås i grunden om låg självkänsla, sedan hjälper det väl till att du vet att din sambo inte ser (åtminstone inte tidigare) trohet som heligt. Det gjorde du ju inte heller själv tidigare. Jag har själv tidigare varit svartsjuk så jag vet hur jobbigt det är. I vilket fall har du inte sett några tecken på att han varit otrogen och han berättar hela tiden för dig hur viktig du är för honom. Bestäm dig för att tro honom!!! Om du inte gör det slösar du en massa onödig energi på något som du inte har en aning om!!!! Det tar på krafterna. Var lycklig med honom här och nu och ta smällen när den kommer istället så är du åtminstone gladare på vägen...och du, det kommer kanske ingen smäll ;-)

Har haft några lugna lediga dagar kring påsk. Har kommt upp ur soffan och ut o rört mig, raska promenader o njutit av fågelsång o vårvindat. Har pysslat om
mitt hem en smula, och börjat med en stickning.
Funderingar kring alkoholen är dagliga, läser på forumet varje dag. Just nu har jag inget sug och det har gått bra att vara utan länge. Men funderar över om jag ska vara nykterist nu? Leker med tanken på att dricka i sommar....Det skulle nog vara riskabelt, och med stor sannolikhet leda till överkonsumtion.
Började läsa boken som ungefär heter kidnappad hjärna igår. ingen fantastisk första känsla med boken men inser att jag gillar det hopp den inger i och med att den berättar att det går att bli bättre och bra från ett beroende. Att återfall inte behöver innebära att allt är förstört.
Mår bättre, vilket gör mig mer rädd om mig själv och även mer initiativrik och när jag gör trevliga saker så mår jag ännu bättre.
Om en vecka ska jag gå till alkoholläkare igen, och kommer då kunna berätta att jag varit 100 procent avhållsam från alkohol sen sist, över 2 månader sen.
Vet ju inte hur det hade gått utan medicin, för den hjälper mot sug, naltrexon, men det spelar ingen roll. Två vita månader är ändå två vita månader. Rekord sen jag började överkonsumera vin.

Det är ju i hjärnan det händer. Lite av samma tänk, kanske, som när jag i dom resonemang jag för med mig själv säger att "jag börjar nu införa mer nykterhet i mitt liv" - inte "nu slutar jag dricka"? Det ena öppnar upp för nya möjligheter, det andra är bara en dörr som slås igen.

Så sätter alkoholen dessa kickar ur spel.I det vanliga livet utan alltför mycket alkohol så har vi dessa kickar lite nu och då i form av sex spel samvaro ett bra program på tv osv.Men när man dricker så blir kickarna starkare och mer koncentrerad till just och enbart alkoholen så att de övriga kickarna i livet blir utarmade eller tom helt försvinner.När man då sen återgår till nykterhet kanske dessutom tillkämpad så lyser då verkligen kickarna med sin frånvaro och livet blir sådär gråmassa aktigt som många beskriver.

Det jag inte förstått är om beroendepersonligheterna behöver kickarna bättre,eller reagerar starkare eller om de helt enkelt inte har samma kurva av kickar i normallivet.Att de helt enkelt måste söka sig till stimulantia för att få må som folk.Dvs jag som "bara" är medberoende kan gå igång på en väninneträff,eller en härlig hundpromm osv,medan då min exdrinkare inte reagerar på någon annan stimuli än alkohol.

Men om man som du säger letar de i ofarliga världar så borde den resan vara bra på alla plan,dels berikar man kanske livet med nya saker som man inte provat.Dels ger man då kanske livet den artificiella kick som de flesta behöver för att känna att livet är meningsfullt.
Bra ide och bra plan,hoppas att fler kan anamma iden.

I natt var ingen bra natt. Jag drömde om att jag fick tillsägelse här för att jag skrev om mina problem med kontroller och svartsjuka. Det fick man tydligen inte för här fick man bara skriva om A-problem och att det fanns andra forum för mina övriga problem. Som att det hela inte hänger ihop. Tur det bara var dröm.
Sen vaknade jag i ångest och panik.....jag fick ingen luft....fy vad hemskt.
Sen drömde jag massa annat också.

När jag läser igen vad jag skrev igår så känner jag mig verkligen som hemsk människa.

Jag önskar också att jag och alla här var så beslutsamma som du känner dig. Riktigt kul att läsa om din resa. Heja heja

det tycker jag att du verkar var också. Vet du att jag läste om din kamp i slutet av december och kanske var det vad du skrev som fick mig att ta steget. Googlade en dag desperat på alkoholhjälp och hittade in här och fångades av ditt namn. Lite speciellt är det ju allt eller hur. Tur att du inte är som din namne. Du verkar ha det bra just nu :)

Jag känner intet sug och är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. kram på dig för dina fina ord de värmde mig ordentligt.

... av att läsa det du skriver att jag bara var tvungen att logga in och berätta det för dig.

Sen måste du hitta på nåt vi kan kalla dig. Skriva "Säg Ja till livet" varenda gång, nä, det låter sig helt enkelt inte göras. ;)

Tack för kvällens höjdarläsning, SJtl!

Först vill jag tacka för alla uppmuntrande ord, det värmer faktiskt och även om jag egentligen inte önskar någon att vara i samma situation som jag själv känns det tryggt att veta att man är långt ifrån ensam. Jag vet också att många av er andra här i forumet har det så mycket jobbigare, än jag själv. Jag försöker läsa igenom era trådar, men har inte hunnit ännu - det är så mycket. Jag har inte heller lärt mig att hitta så bra i forumet, tycker det är lite rörigt och svårt att söka i det. I alla fall, tror det här är första hela veckan jag inte druckit på flera år!!! (ja, det där lilla i söndags gills ju inte var det bestämt). Det känns så skönt och jag är fortfarande beslutsam. När jag åkte hem från jobbet ikväll dök tanken på ett gott glas vin upp av bara vanan, ja liksom som belöning för ett gott dagsverke. Jag slog bort det och pressade istället en härlig rödbetsdrink med pepparot, vitlök och lite annat småttochgott jag hade hemma och hällde upp i ett stort ölglas. Så himla härlig var den faktiskt inte, men väääldigt nyttig ;-) Jag peppade mig själv lite extra med att tänka på varför jag valt att INTE dricka och då kommer motivationen tillbaka. Jag tänker tex på hur fort tiden går när jag dricker. Om jag en ledig dag har bestämt mig för att göra några saker, sy, städa i köket, vika tvätt, ja vad som helst. När klockan närmar sig 12 får jag för mig att jag nog kan ta ett glas vin ändå... och sedan är det igång. 1 glas blir många glas och plötsligt är det kväll!!! och det enda jag fått gjort är "absolut ingenting"!!! Så har många dagar sett ut för mig. Varför tror jag varje gång jag bestämmer mig för ett glas vin att jag fixar att dricka bara ett glas vin? Jag har provat 100 gånger tidigare utan att lyckas! Ja, det var en orsak, av många, varför jag inte vill dricka. Jag vill ha tillbaka dagarna. Jag har massor av intressen, saker jag vill göra och då behöver jag tiden. Jag vaknar varje morgon utan ångest och det är underbart. Jag vaknar dock också fortfarande tung i huvudet även om det går över så fort jag kommit upp och rört mig. Tror jag sover tyngre på nåt sätt. Veckan kommer att gå hyfsat lätt tror jag men jag laddar redan nu för en middag på lördag som jag inte kan säga nej till, som jag inte vill säga nej till. Det kommer att finnas mycket alkohol och jag måste bestämma mig för om jag ska berätta som det är, säga att jag har en vit månad, att jag går på en antibiotikakur eller något annat. Det är goda vänner, de vill mig alla väl och jag vet att de skulle stödja mig i mitt beslut om att sluta dricka. Men, jag vill inte berätta hur illa det är ställt med mig, jag vill inte visa mina svagaste sidor. Jag bestämmer mig under veckan hur jag ska göra. Nu en god natts sömn. Önskar att ni alla kände er så beslutsamma som jag gör ikväll :-)

Jag har en abnormal svartsjuka. Den blir bara värre och värre. Jag kontrollerar och kollar upp min sambo. Skäms så :-(

Vi började vara ihop på fel sätt. Vi var båda otrogna mot våra ex. Men vi blev kära.

Han har varit otrogen mot sitt ex flera gånger och han har berättat det. Jag tror inte han varit otrogen mot mig. Jag kan inte räkna det som han gjort innan vi blev ihop på riktigt och separerat men ändå så gör jag det för jag fick reda på att han ljög. Han skäms för det och har sagt förlåt 100 gånger. Nu är det snart 3 år sedan detta och det stör mig att jag ältar fortfarande. Jag hatar att jag tittar i hans telefon....i hans mail....i hans dator.....etc.....jag är så rädd att han ska svika mig också. Rädslan styr....det är helt sjukt.....jag håller på att förstöra vårt förhållande......

Jo och sen så dränker jag all rädsla med vinet....bedövar.....

Hjälp.....jag vill vara glad och lycklig och tro på honom. Han säger flera gånger om dagen att han älskar mig och att jag är hans idol. Att han trivs med mig. Att han vill bli gammal med mig. Men han är också ledsen på att jag inte är glad längre och att jag hela tiden tar upp dåtiden som inte har någon betydelse idag.

För övrigt ingen alkohol idag. Har dock misshandlat magen med olämplig skräpmat. Suck.

Tack för det, och detsamma till dig! Jo det är nog bra att vara lite eftertänksam, och analysera sitt beteende. Kanske hittar man en orsak till att man agerar som man gör - och kanske drar en och annan lärdom av sina fyllerace?!

Idag fick jag ytterligare en anledning att vara tacksam över min nuvarande nykterhet. En nära anhörig har blivit sjuk - och jag behöver hjälpa till. Att finnas till hands, och hjälpa till med en del rent praktiska detaljer. Tänk om jag suttit hemma och varit full, eller varit mitt uppe i en ångestfylld abstinens.......-när man vet att man "behövs" på annat håll. Tacksam och glad över att kunna hjälpa, och dessutom ta förhoppningsvis "nyktra" och kloka beslut - och att kunna lita på att de känslor man känner är äkta, och inte färgade att fylla eller abstinens.......

... eller, som Steglitsan så träffande uttryckte det "...Samma för-e-bannade belöningstjofräs..."

Om ni tillåter att jag tänker högt ett tag...

Jag har funderat en del över det där med kicks, eller belöningsbehovet, eller endorfiner (eller vad vi nu vill kalla det), och hur vi ställer oss till det då vi försöker sluta dricka. Vad gör vi? Jo vi säger att vi måste "motarbeta suget", "gå ut och jogga", "socker är ändå mindre illa" ... låter det bekant? Låter det positivt och uppbyggande? Inte så väldigt kanske, åtminstone inte i mina öron.

Många av oss har sökt kicks via alkoholen i år. Om vi inte hade ett beroende av kicks från början, som ledde till vårt drickande, så har vi det åtminstone när vi försöker sluta. Varför inte bejaka det här? Varför inte jaga positiva kicks aktivt? och försöka hitta dem där de inte gör oss illa. Vad som ger oss kicks är naturligtvis helt individuellt, det kan vara vad som helst från bungy-jumps till flow genom att sticka (halsdukar), från sött eller surt till (just det) chili.

De som följt min resa, vet att jag slutade dricka ungefär samtidigt som frukterna på mina chilibuskar mognade förra sommarn och att jag aktivt tuggade färsk chili för att motarbeta a-suget. Men vad gör chili med oss, jo chilins brännande smak är riktig smärta. Och kroppen reagerar på smärta med endorfiner och när smärtan tar slut finns endorfinerna kvar en stund och ger en känsla av välbehag - En perfekt minikick med andra ord, en som jag kan dosera själv i så många och stora doser som behövs och som är helt ofarlig, jag känner ingen som helst oro över att bli hoocked på chili för resten av livet, för chili är bara hälsosamt och dessutom billigt.

Nu försöker jag naturligtvis inte säga att alla som slutar dricka skall börja tugga chili. Om det är något jag har lärt mig här, är det att det som passar för en inte passar för alla. Men kan det kanske löna sig att fundera litet allvarligt över det där med kicks och att se positivt på dem. Inte "hur skall jag kunna lägga av med... (socker)", utan "Vad ger mig kicks?", "Hur kan jag få kicks utan att skada mig själv eller andra" och sen "go for it". Vad tror ni?

P.S. Under vintern har jag också hittat kanderad ingefära. De med minst socker och starkast smak (mest kicks!) är bäst för mig. Urbra, då chilibuskarna haft vinterpaus. Och nu börjar det äntligen bli litet färggrant i chilisnåret igen och jag börjar på allvar undra hur mycket jag egentligen har dem att tacka för min nykterhet...

Du känns som en klok, inkännande och trevlig kvinna. Härligt!

den ändrar som den vill!!!

Ja det stämmer att jag är säkrare och gladare idag definitivt. Njuter av att vara sann mot mig själv. Alkohol förr mig är inte bra så är set och nu vet jag säkert. Hur har du det själv??