Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag tror att det är väldigt lurigt att dricka bara ibland, A fritt har funkat bra för mig oxå, men en fredag med soligt fint väder och vårvärme har för mig alltid varit förknippat med grillning och alkohol i många år, det är nog detta som triggade igång begäret hos mig i fredags.
Precis som du så är det lugn och frid i sinnet jag saknar efter en arbetsvecka, att koppla av med alkohol och matlagning, gamla rutiner sitter fortfarande kvar och detta utlöser suget hos mig, som tur är så släpper det om tiden får gå, men under denna kritiska tid finns risken att jag faller.

För mig är det så att om jag väl fått i mig några öl så accelererar begäret ännu mer och det slutar sannolikt med en rejäl bakfylla dagen efter, dom gånger jag druckit måttligt är bara ren tur att det gått bra.

Du har så rätt, här finns mycket att fundera på, men bäst är att slopa alkoholen helt, iaf för mig.

Låter som en bra plan och start på ett hälsosammare liv.
Så kram och lycka till

Så starkt att kunna se dem man sårat och lära sig av det.
Det krävs både mod och styrka för det, full av beundran för det.
Så kram och hjälte är du

Var och shoppade med en släkting som jag festat(supit) mycket med för någon dag sedan. Hon vet att jag har slutat med A och vi har inte pratat så mycket om det. Vi umgås inte så ofta längre och det är för att vi nästan alltid druckit när vi har träffats. I bilen funderade jag kring om hon skulle köpa alkohol och vad jag skulle tycka om det? Skulle jag bli sugen? Skulle jag säga att hon inte kunde köpa det? Jag kände mig tillräckligt stark för att kunna hantera ev köp.Tyckte jag.Och om jag inte skulle kunna ta det så var jag ju tvungen att säga det i tid. Annars känns det obekvämt för oss båda. Denna släkting har inget körkort och kanske tänkte passa på att handla när vi ändå var ute och körde. Mycket riktigt sa hon lite senare att hon går till bolaget och handlar när vi ändå är i närheten. Jag gick till en annan affär under tiden. Tillbaka i bilen tittade jag hastigt vad hon köpt. Rödvin som jag avskyr som tur var. Kollade inte mer. Tänkte bara på alla gånger vi druckit och grälat och att även hennes A-konsumtion inte är helt riskfri. Jag kände mig glad och stolt när jag släppte av henne. Hade klarat av att köra A i min bil och hade inte en tanke på att köpa eller dricka något själv. Framför allt tänkte jag på alla pengar jag druckit upp. Tänkte på mina barn som har en nykter och glad mamma och som har fått mycket av sin självkänsla tillbaka.......

Gud vad nervöst att prata inför folk (presentationen) Det har jag blivit kass på. 2002 höll jag tal inför 2000 personer. Skulle aldrig gå idag.. :) Juste att du fått terapi. Jag har gått hos en kurator lite efter en sjukdom. Men var inte i närheten av att få kbt eller så.. Kanske hade behövts. Vad fick dig att tro att jag var en mamma? :) Jag är en pappa. Inte för att det spelar någon roll men ändå haha.

Eftersom vin har varit min medicin, så har vindrickandet varit konstant. Oavsett om barnen varit här eller inte. Men som sagt, jag har hållt det på salongsberusningsnivå. Fyller på långsamt. Men man blir ju avtrubbad, låg energinivå. Dumt. När jag nu varit öppen med dem, har de sagt att de aldrig upplevt det som ett problem. Men det kanske de säger för att vara snälla. Men jag har varit en mästare på att dölja. Och JAG har definitivt sett det som ett problem.

Jag går dessutom i terapi sedan en tid tillbaka. Och det har ju varit en stor del till att jag tog det här steget. Var tvungen att bottna i varför jag drack. Det i sig har varit en tuff resa, gräva i en massa skit som jag parkerat i många år. Men det var nödvändigt. Och den resan pågår fortfarande. Det kommer nog ta lång tid att bli lagad.

9-års åldern är väl just en sån ålder när man skäms för sina föräldrar. Oavsett vad man gör. När hon blir äldre, kommer hon uppskatta den där "twitchen" som gör att du är lite roligare än andra mammor :)

Vad ambitiöst att göra matlådor! Sånt har jag aldrig lyckats klara av. Däremot älskar jag matlagning också. Det är höjdpunkten på dagen. Samlas runt bordet och äta mat tillsammans.

Själv klurar jag på min plan för dagen. Det blir nog en långpromenad tror jag. Och så finns det ju mer att sortera ;) Och förberedelse för jobbveckan. Fortfarande inte helt komfortabel med att åka till jobbet. Imorgon ska jag hålla en presentation för en väldig massa människor, det är ju nervöst till en början och sedan om man inte känner sig helt stabil så blir det en utmaning. Men det är väl bara ta det "head on". Går det bra, blir det mer styrka på pluskontot.

Hoppas du får en fin söndag!

Hej C,
Campral funkar (på vissa) så att effekten av alkoholen minskar. Dvs man blir inte "hög" av alkohol. Efter en tid avtar då intresset av att dricka mycket.
Campral fungerar långt ifrån på alla och är inte en mirakelkur som tar bort sug är jag rädd.

Tänker nu försöka en lite längre långsiktig plan! Ge mig på ett treveckors program med bättre mat, hälsa och ingen alkohol! Blir mer och mer medveten och hur mycket kroppen tar skada av ett ohälsosamt liv! Ständigt trött!
I morgon tänker jag börja dagen med en detox och försöka börja resan med en utrensning! Skriver här för att det ska bli som en dagbok och att det då blir lättare att motstå!

Tänker på er alla som också är nyktra idag, men även på er som inte har lyckats denna gång. Vi har alla varit där med ånger, dåligt samvete, dåligt mående över lag. Men en dag vänder det! Det kan handla om att man själv söker hjälp hos någon. Vårdcentral (man kan söka för tex magen och sen berätta sanningen för läkaren) Hos sin chef eller annan person som ev. kan hjälpa en mot alkoholberoendet. Plötsligt är man på gång mot nykterhet, men man måste oftast rulla igång den första stenen själv, så att dom andra stenarna också börjar rulla. Vi har egentligen bara ett val när man blivit beroende av A och det är ju att sluta med A Om man provat massor med gånger med att minska, byta sorter, vita dagar veckor osv. Och ändå mår dåligt av sitt drickande då finns det 2 val. Det första att sluta med A.... Det andra att fortsätta som förut och spiralen neråt är ett faktum. För mig hade detta säkert slutat med en massa alkoholrelaterade sjukdomar och till slut en för tidig död.....Jag är glad att mitt liv fick en vändning även om vissa situationer och dagar ibland kan kännas svårt. Var och en har sin väg att vandra och jag skickar styrka och kraft till er alla. Kram <3

Kul uttryck! :) åh vad glad du måste blivit glad när ditt barn sa så! Och väldigt smart barn att påpeka att ramlösa är miljöfarligt! Min dotter skäms mest över mig som sagt (fyller 9). Inte för att jag uppträtt full (för det har jag knappt alls) utan för att jag känner många och har många bekanta och gärna skojar och är lite ironisk med folk vi stöter på. Har du barnen heltid rabarber eller också vv el liknande? Hur är skillnaden för dig med alkohol isf? Nu har jag ställt in två stora formar lasagne. Blir nog tre matlådor och två måltider minst. Jag gillar matlagning.

Ny på detta så jag visste inte riktigt var jag skulle börja... men det var inte meningen att bryta din tråd. Hoppas det löser sig för dig!

Hur kan man blåsa positivt på 1,24 om man inte druckit sedan 13.00 igår? Min man har konstaterat alkoholproblem men hållit sig nykter sedan januari 2015. Han har en historik med dagligt drickande av vin i det dolda utan att det märktes förrän det under de senare åren uppstod minnessvårigheter, svajig gång, omotiverad trötthet, sludder men eftersom jag inte såg att han drack och inte kopplade ihop det med alkohol tvingade jag iväg honom på diverse undersökning i rädsla att han höll på att bli dement eller något annat allvarligt. Hösten 2015 upptäckte jag dock att det var alkohol och hittade den ena vindunken efter den andra. Vi gick igenom alla stadier av kris, känner igen väldigt många situationer som ni andra har beskrivit. Efter insikt, hjälp av antabus och 3 dagars frossa och kraftiga abstinens så lyckades han hålla sig fri från alkohol i 7 månader. Därefter (här kommer min dumhet in) började vi tillåta oss en öl på stan under semestern, lite vin till maten fredag eller lördag och det gick hur bra som helst, inga av de tidigare alkoholreaktionerna. Vid ett medvetet test från min sida så drack vi också alkohol flera dagar i sträck under en semestervecka på hösten med all inclusive. Efter dag 3 kände jag igen alla tecken, minne, trötthet, ofokusering, svajighet etc. Detta trots att han inte drack stora mängder och enbart öl och vin. Det verkar som det är det kontinuerliga intaget som ger effekten. Och då syns det omedelbart, han kan alltså inte mörka ett längre konsumerande för mig. Nu har han dock åter igen fallit igenom, säger att han köpte sig en 1-liters tetra vitt vin i måndags och den har han då hållit på och druckit av under veckan. Effekten kom med full kraft i lördags efter att vi druckit vårt fredagsvin och hela "fylleeffekten" kom på lördagen! Jag tvingade honom att blåsa och det blev >2,4. Full kris igen och framtvingade bekännelser, inget mer vin. Visade var han gömt tetran, den var tom på sånär ett par droppar. Kastade den. Letade igenom på alla tänkbara ställen utan att hitta något ytterligare. Han säger att han inte har något mer gömt. Hur kan det då komma sig att han blåser positivt kl 10.00 idag (söndag)? Han är mitt uppe i en abstinens, svettas och mår illa och lider stor ånger över vad han gjort. Är det någon som vet om alkohol faktiskt kan sitta kvar så länge i kroppen eller ljuger han så att han tror sig själv?

Du gör helt rätt! Ta det bitvis. Bli glad och stolt för varje timme, varje dag. Tänk dig att allt det du går igenom nu är en reningsprocess. Kroppen gör sig av med en massa gifter. Att svettas är bra! Ut med skiten! Försök att äta lite, lite bara. Tugga på en skorpa, sörpla på en smoothie, ett glas fil, lite glass. Så att du får i dig lite energi. Och drick mycket vätska.

Du har tagit ett stort och modigt steg! Var stolt över dig själv! Håll i det här nu! Vi håller på dig!

Styrkekramar

Tråkigt att du är sjuk! Fast då kanske man å andra sidan inte är så sugen på A? Fast jag minns nog att jag kunde hälla rom i teet - för det hade man ju hört var bra för onda halsar...

Skönt att vardagar går bra! För mig är det same-same oavsett dessvärre. Men motivationen är hög. Ska på middag på lördag och sagt att jag är vinfri, så då tänker jag att det är min morot för veckan. Att verkligen komma dit och vara fortsatt vinfri.

Pratat en del med min äldsta son. Jag har inte sagt att jag slutat dricka, utan tänkte kolla hur lång tid det tog innan barnen snappade själva. Ingen fattade någonting. Förutom min yngste son som tyckte att det var onödigt att dricka så mycket Ramlösa - med tanke på miljön. Kunde jag inte använda en Soda Stream istället? Men kopplingen till att jag inte längre drack vin fanns inte där. Jag har ju som sagt aldrig druckit mig full, bara vara "avslappnad". Men vinglaset har ju alltid stått framför mig. När jag berättade hur det verkligen låg till blev dom imponerade. "Jag är jättestolt över dig, mamma". DET kändes i hela kroppen!

NS - känn stoltheten av att du klarat din första helg! Jag vet att det inte var lätt! Nästa helg blir kanske svårare när du inte har din dotter hos dig, men samtidigt har du byggt upp en stor styrka längs vägen. Jag tror du gör helt rätt som bokar upp en massa saker så att du håller dig sysselsatt.

Vecka 1 - hipp, hipp!

Så nu står jag här. Nykter i en hel vecka. För mig är detta gigantiskt! Jag är sjukt stolt över mig själv! Har räknat ut baserat på hur mycket jag var uppe i innan jag slutade, att jag INTE druckit 10 flaskor vin på den här perioden. 10 flaskor! Shit. Det är ju helt galet hur mycket jag hällt i denna stackars kropp.

Så nu siktar jag på vecka 2. Tar det fortfarande dag för dag. Det är i alla fall ett steg från timme för timme. Hade en klar dipp i helgen, svårare att stå emot, suget ökade markant. Höll mig sysselsatt, drack mängder med Ramlösa, lyckades rida igenom vågorna en efter en. Men det var tufft.

Jag tror den största känslan är befrielse. Befrielse från att hela tiden planera för när jag ska få dricka nästa gång. Att jag rusar hem från olika aktiviteter för att jag måste dricka. Att jag valt bort en massa saker till förmån för alkohol. Nu har jag gjort slut med A. Och A är väldigt upprörd över detta förstås - "Vi som hade det så bra. Varför? Kom tillbaka!". Det är svårt att stå emot en försmådd kärlek. Men det var ett destruktivt förhållande som måste ta slut. Oavsett hur svårt det är. Utan parterapi.

Heja alla fantastiska kämpar där ute! Nu börjar en ny härlig vit vecka! Tack för att ni hjälpt mig ta mig hit! Utan er hade det aldrig gått!

Styrkekramar till alla!

"Jag kan inte gå på AA möte eftersom det inte skulle se bra ut med tanke på mitt jobb. Jag arbetar med ungdomar och familjer som har problem..."

Hej Aronswe,
I dom AA grupper jag går till finns det folk som arbetar med just det du gör (terapeuter, psykologer, kogn. beteendevetare, kuratorer). Dessutom finns det skådespelare, poliser, präster, kirurger, politiker etc. Tror du att dom skulle våga be om hjälp/hjälpa andra inom AA om anonymiteten inte fungerade?

Ta nu det livs viktigaste beslut, gå in på aa.se och hitta ett lämpligt möte ikväll.
Du kommer aldrig att ångra dig.
Stort lycka till.
Kram.

Grattis till rabarbers dygn 7. Oerhört starkt gjort efter att ha druckit nästan varje dag i 10 år. Hoppas söndagen flyter på. Jobb imorgon?

Min infektion i hals och bihålor lägger lite sordin på glädjen över att ha klarat helgen. Men visst är det skönt att inte ha en baksmälla att ta hand om :). Veckan blir inget problem. Dags att börja planera upp helgaktiviteter förnästahelg då jag inte har min dotter. Har redan bokat biltvätt kl 11 nästa lördag. Bra tid för då kan man inte bli full på fredagen. Ska nog försöka bjuda någon på en nykter middag lördag kväll. Eller liknande.

Minns den perioden som glad, kreativ och galen. Spelade i band också :)

Och rensningen som är gjord här över de senaste dagarna är jag SÅ nöjd med. Har haft så mycket energi. (Och behov av att hålla mig sysselsatt för all del). Helgen var tuffare än vad jag trodde att den skulle vara. Som sagt, jag har ju inte gjort någon större skillnad gällande mitt drickande om det var vardag eller helg. Men det är ju ändå något speciellt att komma hem från jobbet på fredagen och ta det där glas vinet. Ännu hellre, hälla upp ett bad och ta det där glas vinet. Så något hände onekligen i hjärnan på mig.

Men vi klarade det! Vår första helg utan A! Heja! Och nu är första veckan avklarad! Fan va bra vi är!

Synd att du skriver att du "inte klarar av att gå till AA".
Själv hade jag aldrig klarat av att bli nykter på egen hand. Det är tyvärr ytterst få som kan.
Om du verkligen, jag skriver det igen, verkligen vill bli nykter och göra en livsstilsförändring är det enklaste sättet att lyckas genom AA.
Jag var där du är nu och vet hur det känns. Jag behövde få tillbaka hopp och min värdighet. Det fick jag genom att träffa andra (många) som lyckats genom att våga sträcka ut sin hand och be om hjälp. Kom ihåg att man hjälper faktiskt andra genom att själv be om hjälp..
På söndagar har AA extra många möten. Leta gärna efter ett lämpligt möte på aa.se
Stort lycka till och kram från en som snart har ett års nykterhet och mår bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv :)

Våren på väg. I dag AA-möte. Kallar det damklubben. Det är ju ett kvinnomöte. Ungefär samma kvinnor, som återkommer. Talas mycket andlighet. Det är ju huvudet, som ser till att jag håller mig nykter. Men det är också benen, som tar mig till ett möte. Ja, härligt: Nykter en dag i taget.

Bra att du pratat med din man, så nu är det upp till dig att ta första steget. Så slå följe med oss andra, kram och nu tar vi ett steg

... kämpar en människa för sitt liv inne på intensiven. Vederbörande hör till mitt gamla umgänge; efter år av kontinentalt dryckesmönster har nu levern lagt av och fler organ är på väg att gå samma väg.

Återigen påminns jag om att det inte är bullshit; alkoholen är verkligen dödlig.

Hörni, nu sköter vi om oss själva och varandra i dag.

♥

♥

Jag sitter och läser kommentarerna i forum, och det slår mig hur tröstlöst det är att komma med råd (som ingen följer) Men ser också att min egen resa varit både lång och slingrig..
Man vill skaka om och skrika, "Men herre gud, VAKNA människa, Din pojkvän, sambo, partner, man, fru, flickvän kommer aldrig att överge alkoholen för DIN skull! (lika lite som den notoriskt otrogne kommer att sluta vänsterprassla, fast hen blivit påkommen för femtielfte gången)
Det spelar ingen roll HUR mycket DU älskar honom/henne, så kommer alkoholen ändå alltid att vara nummer ETT i hens liv..
När jag själv som nyvaken medberoende och nynykter alkoholist, var väldigt aktiv, så hade jag nog en besserwisser attityd som många (inte minst "alkoholisterna" retade sig på..)
Mitt råd var nämligen(och är fortfarande!) : Ta ditt pick och pack och dra! Lämna din alkoholist och låt honom eller henne slå i botten, ta ansvar för sitt drickande och rädda dig själv!
Men livet är inte så enkelt.. Många medberoende vill inte bli "räddade", vill inte rädda sig själva (eller sina barn..), för vi sitter fast i tanken att först och främst så ska alkoholisten bli nykter( räddas?)!
.. Sedan kommer allt, som genom ett trollslag, att lösa sig!
Människor som gång på gång, tar på sig de där rosa glasögonen, som man slitit av dem när man pekat på alla de stadier som man själv gick igenom..
Som ständigt kommer med alla de där ursäkterna som man hört tiotusen gånger..
- Men barnen är så små, så de förstår inte.. Dessutom är han ju så snäll mot dem och leker extra mycket med dem när han är nykter.. Jodå, jag betvivlar inte ett dugg att även alkoholister älskar sina barn och sin familj, och vill kompensera sina fyllor..( Hur många resor och utflykter har inte gjorts och hur många dyra presenter har det inte dykt upp efter en "period"?)
Min före dettas barn visste precis, hur de skulle få pappa att öppna plånboken efter ett rejält återfall, som "kompensation"!
Och varken de eller han ville se "mönstret", tvärtom blev de skitförbannade när jag talade om vad jag såg. Barnen för att de blev av med en möjlighet att få extra pengar och "alkoholisten" för att han skämdes eftersom det var så uppenbart.. Ja, barnen kände sig väl också "påkomna" i den här kohandeln.. ( som förresten återupptogs och fortfarande pågår sedan jag flyttade..)

- Men han är inte som alla andra alkoholister,( just HAN/HON är annorlunda!) för när hen är nykter så är hen världens mest kärleksfulla, smarta, snygga, trevliga, omtänksamma och generösa människa.. (att hen däremellan kan bli raka motsatsen, slätar man över och bortförklarar, ofta med ett: Jag får skylla mig själv, jag skulle nog inte ha provocerat men jag blev så arg..)
Dessutom så har hen ett ansvarsfullt jobb som hen sköter, så han sitter ju inte på någon parkbänk bland A-lagarna.. Och däremellan så är han fantastisk både på att snickra på huset, sköta trädgård och som älskare..
- Men nu har hen varit nykter i snart TVÅ veckor, så nu går det åt rätt håll ( ibland, när mannen/frun, tvingats gå på antabus..och inte kan dricka) Och sedan sorgen, frustrationen och förtvivlan när återfallen kommer på pärlband..
Varje gång tror man med en dåres envishet att NU, äntligen så ska han/hon ta tag i sitt drickande..
Nej, det kan de inte! För de är SJUKA! De kan INTE, hur gärna de än vill..
Den här sjukdomen har ett så starkt grepp om dem, så är de inte väldigt medvetna och motiverade själva, så kommer de inte att sluta dricka! (NEJ, det spelar ingen roll hur motiverad och stöttande DU är!)
Japp, det här låter verkligen nattsvart eller hur?
Det enda man som anhörig medberoende KAN göra, är att förändra sitt eget liv!
Ta ansvar för sig själv och sina barn (om man har några)
Planera för sitt EGET liv! Och det kan tyvärr innebära ett liv utan alkoholisten! Eller det innebär i 99 fall av 100 ett liv utan just den människan som är alkoholberoende, om du inte medvetet stannar kvar..
Medveten om att du lever med en alkoholist!
Medveten om att du har någon form av vinst med att stanna kvar.
Medveten om att din man/kvinna, INTE kommer att sluta dricka för din skull!
Skulle så ske, så går hen på "vita knogar", för det är ett beslut som MÅSTE komma från alkohlisten själv om det ska lyckas!
Jag har under lite mer än ett års tid, följt olika människor i deras kamp.. För det är en kamp, både för alkoholister och medberoende. Jag började att läsa i forumet långt innan jag började skriva själv..
Jag har sett "ältandet", offermentaliteten (som de flesta blir förbannade på om man petar på!) Och alla ursäkterna (jodå det finns både bra och dåliga sådana..)
Men jag ser väldigt få som lyckas ta sig någonstans.. (det är ofta ett väldigt snurrande mellan ruta ett, ruta minus två och ruta noll..)
En del påstår att de gjort ett "medvetet val" att stanna kvar och "kämpa"..?!
För vem? sig själva eller alkoholisten..?
Enligt mig, så försöker man fortfarande kontrollera en bit som man inte vare sig kan eller får bestämma över.. De som blivit medvetna om det här, är de som har störst chans att lyckas! (därmed inte sagt att det leder till att alkoholisten slutar dricka/blir nykter!)
Jodå, en alkoholist kan nog så bredvilligt med munnen stå och lova och försäkra att de vill sluta dricka.. Men sedan överlåter de "jobbet" på den medberoende..
I full förvissning (efter en massa år) att den medberoende inte går någonstans, utan snällt stannar kvar och sopar upp skärvorna efter senaste återfallet.. Tröstar, tycker synd om, gråter en skvätt.. efter att ha bannat och varit förbannade..
Kanske fixar en tid hos läkare eller beroendemottagning.. Bönar och ber hos arbetsgivare och vänner.. slätar över misstagen och sopar igen spåren så alkoholisten ska stå på ruta ett istället för noll.
Ja i sämsta fall så skiner hemmet nystädat och och alla tomflaskor undanplockade, barnen är nysnutna, vattenkammade och rena när socialen kommer på besök efter att någon gjort orosanmälan..
Den medberoende sitter där, med klumpen i magen och hoppas.. Den här gången så... NU måste väl hen fatta att det är "allvar" i alla fall..
Jodå, många gånger har hen fattat långt innan, att det är allvar.. men kan liksom inte hejda skeendet. Även om de förnekar det tom för sig själva så har de på sätt och vis sett katastrofen närma sig.
Och så här, kan det rulla på.. år efter år, antingen tills de sociala myndigheterna gått in och tvångsvårdat,( tagit hand om barnen, eller hotat med det..)eller den medberoende faktiskt fått nog och antingen sparkat ut alkoholisten eller flyttat..
Och alkoholisten då? Ja har hen inte fått en egen insikt och påbörjat en resa mot nykterhet med en egen motivation, så dricker hen än..
Inte ens då alkoholisten påbörjat sin behandling, är det någon dans på rosor. Ofta är det ett steg fram och två tillbaks i början. (en del lyckas aldrig ta sig ur sitt berioende) Det kan ta många år, innan en alkoholist är en "nykter alkoholist".. Och inte ens då är det säkert att förhållandet överlever..
Den medberoende måste ju tillfriskna från sitt medberoende också..
Titta på sina egna motiv och mönster!
Sluta skylla allt på "alkoholisten" och börja ta ansvar för sin egen bit av både förhållandet och sitt eget liv!
Och därmed låta bli att klåfingrigt styra och ställa som man varit van att göra.. För det är trots allt väldigt lockande, att få känna sig "duktig" (och smartare än sin alkoholist..)
Lev väl! Ta hand om er hur ni än gör. Jag har gjort mina val (och står för dem) Ni alla måste göra era och det som är rätt för er!
kramar/ etanolen <3