Senaste kommentarerna i forumet

Borde jag kolla läget? Borde jag göra mig en förevändning att fråga om det eller det?
Ska jag skicka länken hit och ett inlägg som jag tyckte stämde så bra med hans situation osv osv.
Jag vet ju att allt det är mitt medberoende som försöker trixa med mig.
Här ska det inte trixas,åtminstone inte idag..
Idag ska jag ha en bra dag med fokus på mig själv och vad jag kan göra av denna vårdag då jag har massor av saker jag kan välja istället för ovanstående.
Basta!

Tack för era svar här. Jag har så dåligt samvete för allt jag ställer till med. Och detta dåliga samvete skapar ångest och då kommer jag inte i kontakt med mina innersta känslor. Jag vet inte längre vad jag vill, kan inte hitta det där "jävlar anamma" inom mig, längre. Vet nu att det närmar sig och att jag måste ta steget och flytta till stugan. Somnar med ångest och vaknar med ännu värre ångest. Allt är så skrämmande! Ska jag bli helt ensam i stugan!! Det är plötsligt så skrämmande, trots att jag i höstas såg framför mig att det skulle bli helt underbart. Jag vet inte vad jag känner, för ångesten har tagit över nu. Har jag börjat få känslor för min man, eller är det bara rädsla för det som är väldigt ovant. Tror att rädslan är obefogad, men nu är jag så orolig ändå för att kontakten med mina barn ska försämras. Jag har bara barnen som är nära släkt sedan. Trodde jag var så stark, men nu känner jag mig väldigt svag. Känner mig inte glad längre, vilket jag inte gjort på länge. Jag är som Zombie som bara går omkring och gör det viktigast på ren rutin och låter dagarna bara gå och längtar tills jag får sova. Men sova är också så svårt nu för tiden. Grubblar, grubblar och grubblar!
Tacksam att det här forumet ändå finns och jag kan skriva ner vad jag känner ibland.

Stort grattis! Och lycka till på morgondagens möte. Hoppas du träffar någon du klickar med och får förtroende för.

/L

Härligt jobbat. Gläds med dig.

... för att säga god morgon. Alltså:

God morgon, Blomman! :)

Klarade gårdagen trots att det var riktigt tufft. Även natten var lite tuff. Sitter nu här och försöker hitta nyckeln till varför jag inte tog det där glaset igår. Det var så fruktansvärt nära. Tror att morgondagens bokade möte hos öppenvården var lösningen. Jag kommer ändå behöva berätta att jag hade återfall förra veckan. Nu kan jag i alla fall också säga att jag klarade stora delar av påsken trots det kraftiga haveri som hände på skärtorsdagen. Känner mig faktiskt lite stolt mitt i detta kaos.

I dag vaknar jag och känner mig väldigt nöjd och glad. Det är det 6:e dagen utan alkohol. Inget ont i huvudet och ingen trötthet. Nu ska jag försöka att minnas varje dag hur mycket bättre jag mår av att avstå från vinet.Det har varit sköna dagar på landet, men i dag åker vi tillbaka till stan. Nu gäller det att jag fortsätter på den här vägen. När jag vill ta det där första glaset ska jag tänka på hur mycket bättre jag mår utan vinet. Är det värt att må dåligt av? Nu har jag faktiskt blivit så pass mogen att jag kan stå upp för mig själv och mitt eget välbefinnande.( Hoppas jag)

en och halv månad helt utan alkohol! Och påskhelgen har man åxå klarat av. Känner mig stark nu, hoppas känslan hänger sig kvar. Nu är det fler och fler som införstådda med att jag inte vill dricka så det börjar bli lättare .

Söndagen har avlöpt på fridfullt vis. Svärföräldrarna var här på middag - jag har väl aldrig umgåtts så mycket med dom under nån påsk som i år. Jag undrar om dom reflekterat över det. Hursomhelst hade vi det lättsamt och trivsamt under några timmar.

Påskhelgen är verkligen en farligt lång högtid för den som gärna firar. Skärtorsdag, långfredag, påskafton och så påskdagen. Fyra dagars drickande på raken och sen ska man försöka bli människa igen. Jag är tacksam över att inte behöva göra den resan i år. Tack, LenaNyman, för att du bjuder dig själv på detta. ♥

Tråkigt att läsa om hur du haft det med din mamma, förlåt glömde säga det!

Hur tusan klarar man det som barn nör ens förälder hamnar i ett missbruk?
Hur har du klarat det?

Jag har hittat till Al-anon i min hemstad och det hjälper!

Har precis kommit hem efter en ca 2 timmars promenad, själv m musik i lurarna :) men tomhetskänslan kommer ändå så fort jag kommer hem......

Jag har ingen aning om hur det egentligen går med hennes tillfrisknande el vad hon vill eller rättare sagt jobbar för tills hon är färdig på behandlingen!!
Hon har väldigt svårt att vara ärlig och det är något jag krävt av henne i hennes tillfrisknande, kan hon inte vara ärlig mot mig så blir hon tyvärr hemlös.....jag tänker inte finnas för henne om hon inte vill och jag har stöttat henne tillräckligt!

Ok, ett worst case scenario tänkande men det ör den bistra och hårda verkligheten hon kan få möta.

Tack för ditt svar ☺ Idag känns det bättre. Kram

Visste så klart att detta skulle bli tufft. Dag ett OK. Dag två svår. Nu dag tre är det riktigt jäkla tungt. Är så sjukt sugen på ett glas rött att det är det ända jag tänker på. Varit ute och gått. Tvättat bilen osv osv. Någon som har något tips? På tisdag hoppas jag få lite hjälp mot suget men det är långt dit...

bra liknelse.Även om jag tänker att vi nära anhöriga tar ett jättesjok av tyg och försöker täcka in alkoholisten med detta sjok.Sen springer vi runt runt vårt lilla tält och försöker nåla lappa och laga,allt vi bara kan.men lyckas vi? Njaa inget vidare.
Den som fortfarande vill dricka kan uppleva en "viss" kvävningskänsla av vår omsorg.Nej av med tältet och släng nålen och tråden och låt den som dricker föra den egna kampen.Vända trådarna mot oss själv och börja tråckla.Det är många blödande sår som behöver fixas.

göra en himla massa.
Om du orkar och vågar.
Du har börjat med att kika in här och skriva en grund till vad som kan bli fler tankar och reflexioner.
Allt som påverkar dig och ditt liv kan du göra.Även ditt födda och ditt ofödda barn har du all makt att påverka så långt det är möjligt.Hur du sen ska göra kring din kärlek mr drinking man,det kan få vara en senare fråga,då den kanske är alltför stor att greppa just nu.
Börja där du står,bokstavligen och kliv försiktigt vidare i den takt du kan vill och orkar.Läs andras berättelser och ta till dig det som du tycker stämmer överens med ditt liv.

Trots att det är 11 månader sen separation så hänger jag fortfarande här.Jag diagnostiserar mig själv som medberoende även om den termen inte används så mycket längre.
Men det är det närmaste en diagnos jag kunnat ställa på mig själv så därför håller jag fast vid den så länge den stämmer.
Att vara fast i relationen till en person som dricker vare sig man vill eller inte.
Att inte kunna göra sig fri trots att både förnuft och känsla säger en att det kanske är det rätta att göra.
Att tro sig vara maktlös och inte kunna gå eller förändra sitt liv till det bättre.
Att tycka att man inte har rätten att förvänta sig mer av sitt liv än att leva i en relation med en människa som uppenbarligen föredrar flaskan.

Vilsen76, det låter riktigt jobbigt.
Tro mig - jag vet allt om hur missbrukare manipulerar och genom hot, bråk och tårar får sin vilja igenom.

Jag har själv haft en mamma som var tablettmissbrukare i 10 år under min uppväxt. Hon blev beroende av tabletter efter att ha haft hjärntumör 3 gånger. Hon klarade att manipulera sin omgivning, min pappa och sin läkare i ett helt decennium..... Hon var väck/hög mer eller mindre konstant i 10 års tid.. Och ändå tillät omgivningen att hon höll igång sitt missbruk. Det är så sjukt...
Det var först när hon blev återupplivad efter en överdos som hon valde att sluta missbruka.

Tyvärr så måste missbrukare ofta nå botten innan de vill/orkar ta tag i sitt problem... Det var iallafall det som fick mig att sluta dricka 3e januari i år.
Hoppas din flickvän också kommer dit - att hennes botten är nådd...
Det är läskigt att bli nykter... Din flickvän måste "face:a" sin ångest nu när hon nyktrar till.. Det är så mycket mer tryggt och skönt att istället välja alkoholen och vara bedövad mer eller mindre hela tiden.. Hoppas dock att hon inte väljer det den här gången och att du är stark nog till att säga nej nästa gång när/om hon ber dig köra till systemet.. Vet det är lättare sagt än gjort och jag vet hur vidrigt det är med en gråtande missbrukare som lider och verkligen behöver sin "medicin"... Men hoppas att du på något sätt trots allt klarar att stå emot och att ni kan leva ett nyktert liv tillsammans.

Får du hjälp och stöd? Har du gått till Al-anon? AAs grupp som är för anhöriga??

Tjenixen och välkommen hit. Härligt med 6 månader nyktert pepp pepp.

Se till att dricka ordentligt. Brukar dricka cola. Har choklad hemma stillar suget lite. Ta en timme i taget. Kolla TV eller något så tiden går.

Skrev mitt första inlägg i förrgår efter att det gått för långt och jag vaknat upp på Beroendeakuten. Då hade jag jobbat i princip dygnet runt under en vecka med lite alkohol i kroppen hela tiden och avslutat med en "belöning" på stan.

Har precis läst igenom hela denna tråd. På något sätt ger det mig lite styrka att veta att man inte är ensam. Att fler av er sitter med samma tankar och kampen av att hålla sig borta från alkoholen.
Tack Tjalle och alla som kommenterat.

Inne på dygn tre av nykterhet. Får kämpa men ser fram emot dag 6-7. Det måste bara gå.

till Tjalle, du vet ju att vi ska lyckas till slut!

Jag har alltid vetat hur mkt hon druckit, har inte jag druckit med henne så blev hon förbannad på mig men det var för att hon behövde det!
Jag är så djupt medberoende så du anar inte, sen så har hon inget körkort heller så jag är den som fått hämta hennes barn och mina, viljet har gjort att jag alltid haft en full människa bredvid mig i bilen, alltid en sportflaska med vin så hon kunde dricka, alltid en extrasväng till bolaget för att 3L vin inte kommer räcka under en dag......
Jag har varit det den som handlat åt henne, du förstår att när en människa som du älskar är så djupt i sitt missbruk då kan dem inte styra sig själva!
Dem ser till att genom hot, bråk el manipulation få det dem vill ha....alkohol!

Jag har mig själv att skylla för att jag är svag som person gentemot den jag älskar.....

Frivilligt.....Nej, för ca 3V sedan så tog hon ett återfall och det ledde till att hon återigen fick hallucinationer, hörde röster som försökte förmå henne att skada mig(inte första gången)!

Jag älskar henne men kanske är det som så att vissa människor kan vi bara älska på avstånd.....

Tack Vilsen76! Tack detsamma :)

Hur går det med din flickvän nu? Läste lite inlägg du skrivit och förstod att hon är på behandlingshem. Var det frivilligt?
Skåpsöp/skåpsuper hon? Är hon ärlig med dig om hur mkt hon konsumerar?

Hejar på er, hoppas att ni får ordning på allt <3

Du har rätt i att alkohol är skit, jag drar mig oxå undan när alkoholen kommer in i bilden....har väldigt svårt i dagsläget att hantera onyktra människor!
Tycker du är fortsatt stark som har insett vem du har varit med alkoholen i bilden, bra jobbat!

Jag älskar henne mer än jag borde efter allt hon gjort mot mig när hon varit full och totalt omdömeslös men som en oerhört älskande medberoende är hon min drog och alkoholen var/är hennes....den gick före hennes barn tom!

Ta en dag i sänder och fortsätt vara stark

Blomman -
Oj vad du är stark som klarar att stå emot trots att du har en sambo som "stöttar" som han gör och en familj som skojar med ditt beroende...
Jag blir verkligen imponerad av dig. Hur går det för dig??
Hur har påsken varit? Alla storhelger har ju en tendens att bara handla om alkohol... Var därför jag tog mitt pick och pack och isolerade mig på en fjälltopp i påsken.. Står inte ut med alla festande människor runt mig i stan!

Vilsen 76 - WOW! Så fint av dig att stötta som du gör och herregud - en eloge till dig som har valt bort alkoholen och försöker lära mer om alkoholism. Du måste verkligen älska henne! Så fint.
Alkohol är skit! Jag märker hur jag sakta men säkert börjar dra mig undan från folk som inte förstår mitt problem och hur jag dras till dom som accepterar att nu har jag druckit klart.
Jag har druckit mer än vad 10 normala människor gör under en hel livstid - detta har jag klarat att prestera på 15-16 år. Det är vidrigt! Jag kommer på mig själv hela tiden med att inte komma ihåg saker.. Till exempel förra påsken... Jag har inte en aning om vart jag firade påsk eller vad jag gjorde... Vet bara att jag var konstant full. På fjällresan nu i påsk så berättade en av kompisarna som var med om att mannen som försökte våldta henne för 4 år sedan nu har kommit ut ur fängelset. Det här kom inte jag ihåg! Min kompis har alltså berättat för mig om att hon har vittnat mot våldtäktsmannen i rätten 2 ggr och att han blev dömd etc etc och jag kommer inte ens ihåg det här för att jag var så sjukt full då hon berättade om detta..
DET är tragik på hög nivå!

Jag är ny på denna sida men utifrån vad jag läst om hur din man reagerar så kan jag tycka det är hårt!
Hmmmm.....jag lever med en alkoholist(på behandling) men jag stöttar henne för att jag älskar henne trots vad hon gjort under våra år tillsammans och jag tror på ett förhållande i nykterhet!
Jag tycker du är stark som går på AA och slm pratar m din familj om vad som händer och vad du känner, jättestarkt av dig!

Som anhörig önskar jag att den öppenheten du har nu kommer jag kanske få när sambon kommer ut från behandlingen!

Ta en dag i taget....