Senaste kommentarerna i forumet

Jag sitter och läser kommentarerna i forum, och det slår mig hur tröstlöst det är att komma med råd (som ingen följer) Men ser också att min egen resa varit både lång och slingrig..
Man vill skaka om och skrika, "Men herre gud, VAKNA människa, Din pojkvän, sambo, partner, man, fru, flickvän kommer aldrig att överge alkoholen för DIN skull! (lika lite som den notoriskt otrogne kommer att sluta vänsterprassla, fast hen blivit påkommen för femtielfte gången)
Det spelar ingen roll HUR mycket DU älskar honom/henne, så kommer alkoholen ändå alltid att vara nummer ETT i hens liv..
När jag själv som nyvaken medberoende och nynykter alkoholist, var väldigt aktiv, så hade jag nog en besserwisser attityd som många (inte minst "alkoholisterna" retade sig på..)
Mitt råd var nämligen(och är fortfarande!) : Ta ditt pick och pack och dra! Lämna din alkoholist och låt honom eller henne slå i botten, ta ansvar för sitt drickande och rädda dig själv!
Men livet är inte så enkelt.. Många medberoende vill inte bli "räddade", vill inte rädda sig själva (eller sina barn..), för vi sitter fast i tanken att först och främst så ska alkoholisten bli nykter( räddas?)!
.. Sedan kommer allt, som genom ett trollslag, att lösa sig!
Människor som gång på gång, tar på sig de där rosa glasögonen, som man slitit av dem när man pekat på alla de stadier som man själv gick igenom..
Som ständigt kommer med alla de där ursäkterna som man hört tiotusen gånger..
- Men barnen är så små, så de förstår inte.. Dessutom är han ju så snäll mot dem och leker extra mycket med dem när han är nykter.. Jodå, jag betvivlar inte ett dugg att även alkoholister älskar sina barn och sin familj, och vill kompensera sina fyllor..( Hur många resor och utflykter har inte gjorts och hur många dyra presenter har det inte dykt upp efter en "period"?)
Min före dettas barn visste precis, hur de skulle få pappa att öppna plånboken efter ett rejält återfall, som "kompensation"!
Och varken de eller han ville se "mönstret", tvärtom blev de skitförbannade när jag talade om vad jag såg. Barnen för att de blev av med en möjlighet att få extra pengar och "alkoholisten" för att han skämdes eftersom det var så uppenbart.. Ja, barnen kände sig väl också "påkomna" i den här kohandeln.. ( som förresten återupptogs och fortfarande pågår sedan jag flyttade..)

- Men han är inte som alla andra alkoholister,( just HAN/HON är annorlunda!) för när hen är nykter så är hen världens mest kärleksfulla, smarta, snygga, trevliga, omtänksamma och generösa människa.. (att hen däremellan kan bli raka motsatsen, slätar man över och bortförklarar, ofta med ett: Jag får skylla mig själv, jag skulle nog inte ha provocerat men jag blev så arg..)
Dessutom så har hen ett ansvarsfullt jobb som hen sköter, så han sitter ju inte på någon parkbänk bland A-lagarna.. Och däremellan så är han fantastisk både på att snickra på huset, sköta trädgård och som älskare..
- Men nu har hen varit nykter i snart TVÅ veckor, så nu går det åt rätt håll ( ibland, när mannen/frun, tvingats gå på antabus..och inte kan dricka) Och sedan sorgen, frustrationen och förtvivlan när återfallen kommer på pärlband..
Varje gång tror man med en dåres envishet att NU, äntligen så ska han/hon ta tag i sitt drickande..
Nej, det kan de inte! För de är SJUKA! De kan INTE, hur gärna de än vill..
Den här sjukdomen har ett så starkt grepp om dem, så är de inte väldigt medvetna och motiverade själva, så kommer de inte att sluta dricka! (NEJ, det spelar ingen roll hur motiverad och stöttande DU är!)
Japp, det här låter verkligen nattsvart eller hur?
Det enda man som anhörig medberoende KAN göra, är att förändra sitt eget liv!
Ta ansvar för sig själv och sina barn (om man har några)
Planera för sitt EGET liv! Och det kan tyvärr innebära ett liv utan alkoholisten! Eller det innebär i 99 fall av 100 ett liv utan just den människan som är alkoholberoende, om du inte medvetet stannar kvar..
Medveten om att du lever med en alkoholist!
Medveten om att du har någon form av vinst med att stanna kvar.
Medveten om att din man/kvinna, INTE kommer att sluta dricka för din skull!
Skulle så ske, så går hen på "vita knogar", för det är ett beslut som MÅSTE komma från alkohlisten själv om det ska lyckas!
Jag har under lite mer än ett års tid, följt olika människor i deras kamp.. För det är en kamp, både för alkoholister och medberoende. Jag började att läsa i forumet långt innan jag började skriva själv..
Jag har sett "ältandet", offermentaliteten (som de flesta blir förbannade på om man petar på!) Och alla ursäkterna (jodå det finns både bra och dåliga sådana..)
Men jag ser väldigt få som lyckas ta sig någonstans.. (det är ofta ett väldigt snurrande mellan ruta ett, ruta minus två och ruta noll..)
En del påstår att de gjort ett "medvetet val" att stanna kvar och "kämpa"..?!
För vem? sig själva eller alkoholisten..?
Enligt mig, så försöker man fortfarande kontrollera en bit som man inte vare sig kan eller får bestämma över.. De som blivit medvetna om det här, är de som har störst chans att lyckas! (därmed inte sagt att det leder till att alkoholisten slutar dricka/blir nykter!)
Jodå, en alkoholist kan nog så bredvilligt med munnen stå och lova och försäkra att de vill sluta dricka.. Men sedan överlåter de "jobbet" på den medberoende..
I full förvissning (efter en massa år) att den medberoende inte går någonstans, utan snällt stannar kvar och sopar upp skärvorna efter senaste återfallet.. Tröstar, tycker synd om, gråter en skvätt.. efter att ha bannat och varit förbannade..
Kanske fixar en tid hos läkare eller beroendemottagning.. Bönar och ber hos arbetsgivare och vänner.. slätar över misstagen och sopar igen spåren så alkoholisten ska stå på ruta ett istället för noll.
Ja i sämsta fall så skiner hemmet nystädat och och alla tomflaskor undanplockade, barnen är nysnutna, vattenkammade och rena när socialen kommer på besök efter att någon gjort orosanmälan..
Den medberoende sitter där, med klumpen i magen och hoppas.. Den här gången så... NU måste väl hen fatta att det är "allvar" i alla fall..
Jodå, många gånger har hen fattat långt innan, att det är allvar.. men kan liksom inte hejda skeendet. Även om de förnekar det tom för sig själva så har de på sätt och vis sett katastrofen närma sig.
Och så här, kan det rulla på.. år efter år, antingen tills de sociala myndigheterna gått in och tvångsvårdat,( tagit hand om barnen, eller hotat med det..)eller den medberoende faktiskt fått nog och antingen sparkat ut alkoholisten eller flyttat..
Och alkoholisten då? Ja har hen inte fått en egen insikt och påbörjat en resa mot nykterhet med en egen motivation, så dricker hen än..
Inte ens då alkoholisten påbörjat sin behandling, är det någon dans på rosor. Ofta är det ett steg fram och två tillbaks i början. (en del lyckas aldrig ta sig ur sitt berioende) Det kan ta många år, innan en alkoholist är en "nykter alkoholist".. Och inte ens då är det säkert att förhållandet överlever..
Den medberoende måste ju tillfriskna från sitt medberoende också..
Titta på sina egna motiv och mönster!
Sluta skylla allt på "alkoholisten" och börja ta ansvar för sin egen bit av både förhållandet och sitt eget liv!
Och därmed låta bli att klåfingrigt styra och ställa som man varit van att göra.. För det är trots allt väldigt lockande, att få känna sig "duktig" (och smartare än sin alkoholist..)
Lev väl! Ta hand om er hur ni än gör. Jag har gjort mina val (och står för dem) Ni alla måste göra era och det som är rätt för er!
kramar/ etanolen <3

Jag har pratat med min man nu som säger att det inte var så farligt. Jag vet att han bara vill vara snäll.
Jag är i desperat behov av feedback från er andra. Lika bra att erkänna hur svag jag är och vilket enormt bekräftelsebehov jag har. Klarar inte av att gå till AA så jag måste göra den här resan här, tillsammans med er.

Har mått så illa och haft sån huvudvärk och noll aptit... Trodde nästan jag fått cancer eller nått för så här sjuk har jag aldrig varit.. Har dock inte tidigare druckit varje dag under typ ett halvår så det beror kanske på det. Kände mig lite sorgsen igår, undrar liksom hur jag ska kunna leva ett helt nyktertliv. Kom på då att jag ska ta en dag i taget annars blir det så hissnande... Svettades så mycket i natt att mina händer är skrynkliga, så sjukt!
Längtar tills aptiten kommer tillbaka för att äta så lite gör mig direkt sjuk..
Och nog med självömkan... Idag ska jag vara tacksam över min tjej, min lght, att jag har ett jobb, mina underbara två kids. Jag ska tänka fan vad bra att jag tar tag i det här nu, inte en dag försent!

Mina barn måste ju ha förstått att jag var full i går. Det är första gången.
Hur fan kunde det bli så här?
Hur fan kunde jag tillåta det här att hända?

Levande ?! Du är så fantastiskt bra och klok. Troligtvis dricker han mindre i alla fall när han gör det i smyg. Och du gör ju ditt eget val.

Jag kommer här lite sent o säger välkommen till forumet o gratulerar till ditt kloka beslut!
Jag är ingen träningsmänniska tyvärr (av olika orsaker)!men det är ju en fantastisk strategi att hantera sug o göra sig upptagen med något du inte kan kombinera med alkohol. Jag är en aktiv person o jag får hjälp av allt som just inte går att göra när man samtidigt dricker.
Nu önskar jag dig en fin söndag!

Jag kommer här lite sent o säger välkommen till forumet o gratulerar till ditt kloka beslut!
Jag är ingen träningsmänniska tyvärr (av olika orsaker)!men det är ju en fantastisk strategi att hantera sug o göra sig upptagen med något du inte kan kombinera med alkohol. Jag är en aktiv person o jag får hjälp av allt som just inte går att göra när man samtidigt dricker.
Nu önskar jag dig en fin söndag!

Helgen gått i vårens tecken, med förberedelse i rabatter och grönsaksland.
Är som du skriver AlmaAmanda att ha och göra är bra och låta tankarna vandra fritt.
När det gäller mannen så tror jag att han kommer när hans tid kommer. Sen är det ju 100 gånger bättre nu när han måste smyga och ljuga, menar att han dricker mindre då.
Har gett honom alla möjligheter att vara ärlig, men han väljer detta. Fördelen är väl att garaget blev städat om man skall se något positivt i detta.
Men känner mig stark i mig själv idag och hur det kommer bli mellan oss får vi se längre fram.
Så väljer idag att vara nykter, kram och styrka till er

En dag full av göromål väntar. Som för de flesta heltidsarbetande mitt i livet är min s k fritid rätt välfylld av praktiskt arbete. Tvätt, städ, nu lite trädgårdsarbete, inköp, matlagning o förbereda så arbetsveckan rullar på...just nu njuter jag av praktiskt arbete. Har även en möbel att slipa, måla o klä om. När mina händer är upptagna med arbete tänker jag mindre på alkohol. Ni anar inte hur hårt jag jobbar...!!

Jag har varit medlem här drygt en månad.
Så skönt att medlemsskapet inte är begränsat utan att jag har alla möjligheter att stanna kvar här tillsammans med er andra. Jag inser att det är en lång resa kvar...en resa så lång att den för min del endast är möjlig genom EN DAG I TAGET.
Nu tar vi oss en skön vit söndag!

Jag har också problem med detta att räkna dagar men så försöker jag nöja mig med min egen målsättning: EN DAG I TAGET.
jag räknar inte längre utan nöjer mig med att fokusera på skillnaden mellan mitt nyktra jag o mitt smygdrickande jag. Att vakna nykter kontra att vakna bakfull. Känslan att somna berusad mot känslan att somna nykter.
När jag druckit under denna tid då jag varit medlem här inne har även mängden varit klart begränsad mot tidigare. Så även i återfallet har det funnits en skillnad. Sedan borde vi kanske däremot räkna alla insikter som denna resa ger oss! Hur vi lär känna oss själva som på nytt. Och att vi fortsätter vara kvar här inne i forumet där förståelse o stöd finns. Jag följer dig Flinga! Det ger mig mycket att du skriver här. Det är betydelsefullt liksom det du ger dig själv nu när du kämpar som oss alla här för din egen nykterhet o ditt liv. /stor kram

Läser dina dagliga reflektioner. Ja lite grillat o gott att dricka till låter lockande. Liksom att släppa taget o ge efter kan kännas skön som en hägring när suget sätter in o kampen i vardagen känns övermäktig.
Men så klok du är som samlar alla dessa nyktra dagar till din egen rikedom. Sorgligt att mannen din väljer en annan väg, att han inte är redo. Undrar hur hans leverstatus är, han är alls inte oroad över sin egen hälsa när han vet hur viktigt nykterhet är för din kropp o hälsa? Eller orkar han kanske inte ta in detta...ja du, att ändra nån annan är ju en omöjlighet. O här sitter jag o funderar på sätt att påverka din man att röra sig i samma riktning som dig.
Nå du gör ju redan det enda rätta. Du tar ansvar för det du kan; dig själv!!
Ha nu en fin dag 63 o tillika söndag. Kram o stryka o tack att jag får följa dig!

Absolut, en solig vårdag. Det är fredag - humöret på topp efter en tids nykterhet - varför inte unna sig.

Så tänker jag jätteofta, men varje sådan dag är jag himla glad om jag fortfarande är nykter på kvällen - och särskilt dagen efter. Så jag antar att det där suget som upplevs jöttestarkt kanske inte är så starkt som det utger sig för att vara.

Det vanliga är väl att föreslå att man fyller tiden med annat och det är nog inte en dum idé. Jag tror också det är bra att man vet att suget går över - och när det väl gör det så är man på ett bättre ställe än om man föll för det.

När någonsin leder alkohol till något bra, i längden?

Hej!

Har läst din tråd och känner igen mig kring oron över levern. Själv har jag inte vågat bett om några prover - men hoppas att min nykterhet skall lyckas så till vida att den eventuella skada skall läka...

Skönt att du bestämt dig igen!
Skriv gärna hur det går - det kan kanske också vara nyttigt att läsa själv sedan, för att påminna sig själv när alkoholen kallar nästa gång.

Jag tror på dig!

Alkoholfritt ingefärsöl till kvällens middag i goda vänners lag.
Igår bubbelvatten till fredagsmyset.
Som sagt: helg o socialt umgänge som jag väljer själv är inget som väcker sug eller begär. Skrattar o pladdrar på och ser fram emot en skön natt o ett friskt uppvaknande imorgon söndag.
Min prövning väntar om vardagarna. Påskehelgen var perfekt, suget kom med jobbstressen. En mycket viktig insikt som kunnat komma fram bara för att jag väljer alkoholfrihet nu. Tankar om måttligt drickande har också börjar knacka på men jag skjuter fram dem. Där är jag inte alls, inte alls redo för det, nej inte på långt om länge. Om alls...om man saknar en spärr, kommer den då någonsin tillbaka?
Tänker lite men önskar oss nu en skön lång lördagnatt. Kram på er!

Det är så fruktansvärt jobbigt. Min spelar inte hög musik o så ,men brukar somna full i soffan så det brukar bli en annan som får stänga av tv då och då . Så tragiskt tycker jag . För ibland blundar jag nog, vill inte inse och förstå att han har problem :( jobbigt när man har två barn ihop också

Det är så fruktansvärt jobbigt. Min spelar inte hög musik o så ,men brukar somna full i soffan så det brukar bli en annan som får stänga av tv då och då . Så tragiskt tycker jag . För ibland blundar jag nog, vill inte inse och förstå att han har problem :( jobbigt när man har två barn ihop också

Imorgon är det två veckor sedan jag drack sist. Igår var en hemskt tuff dag.. Brottades med mitt samvete i timmar om jag skulle ge upp och dricka eller inte. Är precis som att ett riktigt sug infinner sig just på fredagar... Men när jag bara tagit mig igenom fredagen vill jag inte dricka på lördagen heller. Idag har jag jobbat så har inte kunnat dricka. Men det känns så bra och jag mår mycket bättre utan skiten. Känns som att jag har mer livsglädje att den ökar för varje dag som jag besegrar det vansinniga suget. Är det någon som har något/några tips om hur man kan sluta tänka på att dricka, speciellt på helgen?

Hej KarinAnna. Hur går det för dig? Kan verkligen relatera till din situation då jag också har ett litet barn 1,5 år) tillsammans med min missbrukande sambo. Min sambo har också en "fin" yta; bra jobb som han aldrig misskött, gott med pengar och fin bil. Han erkänner till viss del att han har problem, men tycker att de inte är någonting i jämförelse med "riktiga" alkoholister.

Kram till dig!

Tack förresten för pepp med garderobsrensning rabarber. Behövs verkligen här. Måste kännas sjukt skönt efteråt?

Tänk rabarber. Jag misstänkte att du var indie. Haha! Därför jag la ut betet. :) Har kört ett hårt liv. Vi som var indie, utanför, utomparlamentariska m.m Det kostade på för mig. Frågan är ändå om det inte var värt det? Minus all dryck då..

Ebba: 8 öl är måttligt för mina helgrace. 12 har nog varit vanligare. Men om man är lite mindre i storlek så blir det ju gigantiska mängder :)

Men iallafall är affären nu stängd och jag letar efter en film att se.

Det fick jag ju i mig.
Visst är det otroligt?
Man kan/kunde dricka hur mycket öl som helst.
Jag förstår inte hur det fick plats i mig?
Om jag tänker mig att jag skulle hälla i mig nån annan dryck i samma mängd och hastighet skulle det ju inte gå utan att vara "plågsamt"...

Bra gjort att du stod emot nyss!

Men jag räknar söndagen som dag 1 och då blir lördag dygn 7. Äsch. Snart en vecka då? ; )

Och vad bra du var som INTE åkte iväg och köpte bira! Starkt, NS (du har fått ett nytt smeknamn, courtesy av Anders)! Måste kännas skönt och befriande så efteråt. BRAVO!!

Jag har också haft en väldigt svajjig kväll. Det måste bero på att det är helg och alla på FB dricker vin. Har sysselsatt mig som en galning dock. Rivit ut garderober, sorterat, slängt, möblerat om. Som sagt, det blir ju mycket gjort när man försöker mota sug-eländet.

Och Ride! De gick varma på min vinyl back in the days ;) Länge sedan jag lyssnade på dem. Är en riktig indie-junkie. Musik är det första som går på på morgonen och det sista som går av innan jag går och lägger mig. Och hjälper i situationer som dessa onekligen.

Hoppas kvällen fortlöper på ett bra sätt och att suget lägger sig! Det här fixar du!

Nu var jag sjukt nära att gå och köpa mina förr obiligatoriska 8 folköl 3.5:or och en dosa snus.. Obiligatoriska när jag struntat i systembolaget en lördag. Men istället satte jag på min absoluta favoritlåt på youtube: "Leave them all behind" med Ride (en indiepoporkester från tidigt 90-tal) Den hjälper mig. Lyssna gärna på den och se storheten!

Hörde att alkoholmolekylen är så liten att den tar sig in i alla celler i kroppen och att det gör att åldrandet ökar mkt snabbare... Tyckte det var lite onice för vem fan vill åldras i förtid... Finns ju massa andra negativa saker som alkoholen för med sig oxå...

Men jag var ju ute på klubb förra lördagen. På påskafton. Då kanske jag avslutar dygn 6 nu ändå.. :)