Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Grattis till att du klarade av påsken så bra. Det är inte alltid så lätt när man har gäster. Det har gått bra för mig också. Nu är det bara att fortsätta på den här vägen.

lilla Anna

Jag är så tacksam för dina ord i min tråd :-)

Många kramar

Läser en del bloggar. Det här skrev My i sitt blogginlägg om SOS i sockerångest. Beroende som beroende tänker jag.

1. Förlåt dig själv.

- Prata med dig själv som om du vore din bästa vän. Vad hade hen sagt till dig? Inte fasiken hade hen läst över dig och sparkat på dig när du ligger i ångestplågor. Hen hade tröstat dig och berättat med mjuka ord att det inte är konstigt att det blev som det blev. Du är stressad, sockerberoende och föll för det luriga sockertrollet, det gör alla ibland!

Länk till hennes blogg: http://lchfingenjoren.se/

Tack jag uppskattar verkligen dina ord. Du har så rätt om min sorg och obeslutsamhet. Jag vill så gärna kunna dricka "normalt". Ta lite vin max en kväll i veckan utan att det slutar med att jag drycker varje dag i en period för att vakna till och vara nykter i några dagar.

Jag var somsagt nykter i 4 dagar före påsk och då var jag glad och lycklig.....påsken började bra med go och glad Blomman......påsken slutade tyvärr i ångest och skit hos Blomman.

Det ger mig hopp om bättre liv utan A när jag läser om er som är gladare utan :-)

Kram

Jag blir glad för din skull och förstår hur du känner dig. Håll kvar dina tankar de är så kloka, jag tror på dig :)
mod60

Håll kvar i känslan av att du känner dig i bättre fysiks form. Alkohol och ångest hänger ihop och nu när du slutat dricka kommer ångesten säkert att ge sig den också. Du är värd att må bra :) Försök att ta en dag i taget och inte tänka för mycket på framtiden. Lyft varje nykter dag så mycket du kan och bejaka dig själv.
Har du skrivit ner vilka fördelar det är för dig att vara nykter??? Då ser du svart på vitt och kan ta fram listan när du behöver extra kraft.
önskar dig all kraft och styrka
mod60

hej Ronton
Välkommen hit. Börja med att läsa vad olika människor skriver här på forumet. Jag gjorde så och för mig blev det klart att jag måste sluta dricka helt. Jag hade inget val liksom. Men du måste hitta din väg.
Önskar dig all lycka och grattis till att du hittade hit det är en bra början :)
mod60

jag är ledig idag och tänker inte göra många knop. Lite förkyld så det är min ursäkt för att slappa. Känns så skönt att gå ner i varv någon gång och bara vara!
Har idag skrivit mycket på forumet och det är som rena terapin. Gratis är det också:)

Tack santorini och blomman. Jag har skrivit ett långt inlägg i era trådar. :) Det känns så skönt att inte vara ensam i allt detta. Jag har ingen annan som jag är så brutalt ärlig med som jag är med er här på forumet. Mina anonyma sisters and brothers in arms......

Behöver formulera vad jag känner. Ibland när jag läser här är jag för trött för att torka svara så som jag egentligen vill.
Jag läser mycket på forumet och man får sig verkligen en och annan fundering och tankeställare. Fy faaaan vad alkoholen ställer till det. Vad vi gör mot varandra och oss själva är ju inte helt klokt och barnen....

MEN man kan bryta dåliga mönster, det går!! Nu ska jag inte bli deppig. Jag firar ju 101-dagen:) varje nykter dag är en befrielse. Känner mig friare och starkare nu//mod60

Jag håller med Harry. Jag hoppas att du inte låter det gå för långt utan söker hjälp, det finn bra hjälp att få. Du har ju så kloka tankar och är väldigt medveten om din problematik. önskar dig all lycka//mod60

Jag har oxå haft en bra påskhelg, nykter, med familjen. Kände mig så lycklig när mina vuxna barn med respektive och barnbarn var här på påskdagen. Jag tycker inte att det är superjobbigt att vara nykter tvärtom. Det som är jobbigt är att min man. Jag har inte pratat med honom ordentligt sedan påskdagen då han blev rejält berusad. Han tyckte inte det men jag och de andra såg att han var full. Vår tonåring har sett pappa full många gånger. Mamma med tidigare och det var bland annat för sonen som jag insåg att detta går inte, han var ju en stark orsak till att jag tog tag i mitt missbruk.

Jag blir så arg och ledsen och förbannad men det är som att hålla vatten på en gås att prata om det så det gör jag inte. Jag är tyst. Men jag känner ett stort avståndstagande från min sida och det är så jobbigt. Vill ju bara vara nära honom. Vet inte vad jag ska göra. Har försökt prata med honom tidigare men det har ju uppenbarligen inte hjälpt. Han dricker inte ofta, det gjorde jag, men när han dricker......då dricker han sig full. Jag tycker att det är skämmigt för honom men han ser inte det så.
Idag skriver jag mycket och det känns bra. Hoppas du har några kloka tips på hur jag ska förhålla mig till honom. Vet ju att du varit lite i samma sits :)
ha det bra//mod 60

Vi är många som är som du. Det är något trasigt i själen hos oss som vi försöker dämpa och döva med alkohol. Tyvärr hjälper det bara kortsiktigt - sedan blir det ännu värre.

Jag tycker du ska ta din bekymmer på allvar innan det har gått för långt. Sök hjälp hos öppenvården eller gå till ett möte med AA (Anonyma Alkoholister).

Är nu inne på nionde dagen utan alkohol. Har varit på AA-möten 8 dagar i sträck. Känner mig fysiskt bättre men är fortfarande i dåligt psykiskt skick. Har mycket ångest och är rädd. Jag är rädd för att det inte ska gå den här gången heller. Att jag plötsligt en dag ska börja känna mig bättre och börja tänka att det "nog inte var så farligt" och så vidare. Och sen sitter jag där igen en vacker dag, och tar första drinken. Sen går det åt helvete.

Jag gör nu allt jag kan i alla fall, och det kan jag finna viss tröst och visst hopp i. Framtiden får utvisa hur det går.

Du har helt rätt, nä det lilla gills inte....vi behöver lyfta oss själva och ta myrsteg på vägen mot ett nyktert liv.

Jag tror på delmål på vägen mot det stora målet. Lite som inom idrotten??? Jag tänker inte så långt fram, har gjort det tidigare och då har jag alltid börjat igen. "Sluta helt???? Nej det verkar så tråkigt det klarar jag inte" osv.
Nu försöker jag tänka "jag tar denna dagen och kanske denna helgen". Tänker inte på sommaren osv. Vi får peppa varandra så att vi mår bra och kan ha ett sunt förhållande med alkoholen. ha en bra dag önskar
mod60

Efter min 8 veckors behandling har jag ett års efterbehandling. Det innebär att grupoen träffas och mer inriktar sig på att prata om livet som nykter, vardagssituationer och hur man hanterar det. Osv.

Hej på dig! Jag har haft ett långt missbruk, ända sen tonåren och är idag 43. Har försökt sluta åtskilliga gånger utan att lyckas. I somras bestämde jag att det fick vara nog och vände mig till kommunens alkoholmottagning. Man får vara anonym, inget skrivs om en. Det enda dom ville ha var ett telefonnr så dom kan nå en.
Efter några enskilda samtal med en terapuet så föreslogs en gruppbehandling på 8 veckor. Har alltid varit livrädd för sånt, men tänkte att om jag nu misslyckats så många gånger på egen hand så kanske det är värt att testa något helt annat. Lite var min tanke att göra precis tvärtemot vad jag brukar. Gick dit med sån ångest så det går knappt att beskriva. Idag är jag evigt tacksam att jag gjorde det!! Gruppen är idag min trygghet, det är där jag kan prata om sånt jag inte kan prata någon annanstans om.
Just min behandling har varit inspirerad av tolvstegsprogrammet. Dock är den helt fristående från AA. Vi har haft 2 terapuefter som själva är fd missbrukare. Upplägget har varit att vi varje gång diskuterat utifrån ett "tema". Sen har vi fått individuellt utvalda uppgifter som vi delat. Har varit jobbigt, svårt och tungt men också extremt befriande. Att höra andras historier, att dela deras tankar och funderingar ger så mycket. För mig har den gemenskapen varit A och O.
Jag har själv ingen kontakt med AA, men funderar på att gå på mitt första möte på torsdag. Känns läskigt, det där med tillit till andra är svårt för mig.
Jag hoppas det går bra för dig, sköt om dig! Kram

ursäkta min inledning i mitt tidigare inlägg. Av någon anledning så såg jag inte ditt sista inlägg. Är osäker på om det var publicerat när jag började skriva mitt lååånga inlägg :)
Du har ju haft det skittufft. Kan du bortse från första meningen????
Tänk inte framåt för mycket utan ta en timme i taget. Annars blir det för jobbigt tror jag. En timme i taget och sedan en dag i taget. Jag tänker på dig :)

Jag hoppas att du har haft en bra påsk. Jag känner igen mig i din "obeslutsamhet", hittade inget bättre ord, i att sluta dricka helt. För mig har det tagit många år att komma dit jag är nu. (Jag är över 50 år idag. ) Jag kan inte dricka. Jag är gladare utan alkohol :)

Jag har länge kämpat för att dricka mindre och höll upp lite då och då. En dag eller två. Gjorde tappra försök med maken som att vi ska bara dricka två kvällar på helgen, sluta vid 24-slaget, varannan vatten osv. Men sakta men säkert så smög sig suget på och jag började dricka varje dag. Var kanske nykter 2 dagar av 7 och då hade jag oftast någon aktivitet som jag skulle göra och kunde inte dricka. Ångesten dagen efter när man ska upp och jobba är, ja vi vet ju, så förfärlig. I höstas accelererade allt, jag drack ur makens wiskey- och ginflaskor och gick varje onsdag till systemet och köpte nya flaskor som jag fyllde på de nästan urdruckna. Det och öl och vin till helgen. Fick nog i slutet av december. Kände mig som världens sämsta människa, ensam och ynklig i mitt självförakt. Självföraktet var enormt :(
Då gick det inte längre.....

Jag upplever det som att du tar stora steg framåt i hur du vill leva med alkoholen utifrån vad du skriver även om jag hör din sorg också. Jag vill att du ska veta att det tar ett tag för kroppen och hjärnan att hämta sig när man slutar. Det behövs en lite längre period av nykterhet för att ångesten och deppigheten ska släppa. Sakta sakta kommer energin tillbaka och man börjar göra bra ifrån sig igen, på jobb och hemma. För ångest och depression hör ihop med alkohol som handen i handsken.Jag var mycket trött väldigt länge och känner mig inte alltid på topp nu heller men det går framåt.

Oj detta blev ett långt inlägg men jag känner med dig och med detta vill jag ge dig hopp. Det blir bättre med tiden, jag kan garantera det. Livet är väl som vanligt men du kommer att må så mycket bättre och kunna hantera det, på ett för dig, bättre sätt.
önskar dig allt gott//mod60

Hej troende, solklart är ju att din sambo har ett problematiskt förhållande till alkoholen. Men finns det någon insikt hos henne om det? Att förneka, slå tillbaka, är väl olika sätt att kunna fortsätta dricka. Och konsekvenserna för ert gemensamma liv (och era barn!) är väl långt större än oron för ett specifikt bröllop.
Jag tänker att du skulle behöva söka stöd och hjälp för egen del, kanske hos al-anon som jag har hört talas om. Hoppas också att någon mer från anhörigsidan kan skriva och stötta eller råda dig till något.
Det är för övrigt helt oacceptabelt att bli slagen!
Styrkekramar! Sköt om dig så mycket du kan!
M

I medberoende drabbade mig igår. Jag sitter här med en lyckokänsla av insikt! Min man kom hem från behandlingshem i förrgår. Vi pratade jättemycket om det som hänt och om våra liv framöver. Bra prat men ganska snabbt var jag inne i gamla hjulspår. Hur skulle jag ha gjort för att det här inte skulle ha inträffat? Hur ska jag bete mig i framtiden för att förhindra återfall för honom? Hur ska jag förutse återfall? Och en total känsla av skuld. Det här var ju till väldigt stor del mitt fel. Jag grät och grät och var totalt inne i skuldkänslor av att ha orsakat min mans dåliga mående. Det ska poängteras att min man inte la skuld på mig. Möjligen kunde jag känna en liten ton av-ett litet behov från hans sida-att dela skuld men inget uttalat. (Och skukddelning från den beroendes sida borde väl jagats medveten om!) Jag var låg hela dagen. Tårarna vara rann och rann. Det var inte förrän på kvällen som jag kom till insikt om vad som hade hänt mig. Akut skov av medberoende!! Ha!! Vad skönt när all skuld bara rann av! Och jag kom till insikt om vad som hände mig! Vilken lättnad!

Jag har ETT ansvar. Mitt mående. Punkt. Han får ta ansvar för sitt. Ingen som inte har varit medberoende kan nog förstå vilken befrielse det är att komma till den insikten inte bara logiskt utan även i maggropen. Nu vet jag att mitt medberoende säkert kommer att drabba mig hårt igen men att jag har stort hopp om att det ska släppa taget snabbare. Jag ville bara berätta.. Skriva av mig lite. Lätt och glad i sinnet är jag. Just nu iallafall :-) Ha en bra dag du som läser detta. Det ska hag ha iallafall!

Uppdaterar

mannen har inte sets till med att ska få hjälp, tror inte ens han försökt på det sättet hans ord framkommit....
mannen är full lite varje vecka, dock inte 3 g per vecka men häromdagen hade han blandat morfin o öl... åkte dit av oro vilket är typiskt medberoende. Jag vände nästan i dörn. Han såg förfälig ut. Helt nerdrogag, kunde inte fästa blicken mot mig. Det gjorde ont i mig, och jag tyckte inte ens synd om honom, vilket jag brukar göra. Jag tyckte mer synd om mig när jag satt i hans misär. Och det vart jag glad för att känna

Va starkt av dig att bryta helt
vi är tyvärr i samma umgänge, och mitt umgämge betyder allt för mig. De är min familj
visst skulle vi kunna sluta ringa varandra o att det minskar på det men att komma dit är svårt just nu. Men ja vet att det behövs :(

:-(

Det slutade med massa vin och sprit igår också. Var packad men det blev inte något bråk.

Så nu har jag varit vaken från cirka 03 i natt. Täppt näsa, törstig, ångest etc. Ingen huvudvärk eller illamående dock tung i huvudet. Vill bara sova nu. Vill inte jobba.

Måste börja vara snäll mot mig själv och låta bli giften. Hatar att vi har massa sammankomster inplanerade. Redan nästa lördag.....känns som det blir obligatoriskt intag av giften. Vill men vill inte.

Men nu är 4 dagars misslyckande över. Idag ska jag inte drycka något gift. Idag blir det indian tonic zero eller vatten i glaset.

Känner mig mest bara skräckslaget förvirrad just nu. Men har de senaste två dygnen berättat mer än jag gjort på många år och det är bra. Att jag hittat hit till den här sidan är bra och idag ska jag ringa en stödgrupp. Tack till alla här, det betyder mycket att få läsa era berättelser.

En milstolpe. Inspirerande att läsa och så härligt att du funnit det goda livet på andra sidan missbruket. Det behöver inte vara så fantastiska saker som händer, det räcker med nykterheten, glädjen att alltid veta att man är sej själv.

Du är fantastiskt bra :-) Du inspirerar och det är skönt att läsa att det faktiskt blir bättre liv utan A.