Senaste kommentarerna i forumet

Jag glömde att nämna att vi har ett väldigt bra privatliv när inte alkoholen är med, visst vi har haft våra "ups and Downs" som dom flesta, men det har alltid ordnat sig och vi har ett bra liv tillsammans när hon är nykter.
Men det här är ett stort orosmoment och det äter upp lyckan inifrån på nåt vis.

äggstra roligt :)

Idag är det 100-dagars dagen!
Jag har inte så bra koll på dagarna längre men jag räknade varje dag och ibland timme i början. Men idag tänkte jag att jag skulle kolla hur många dagar som gått. 100 dagar. Jag önskar alla som kämpar att komma hit eller ännu längre eftersom livet går lättare. Jag vill inte skryta eller visa mig på styva linan utan jag hoppas att någon där ute tänker att " så vill jag förändra mitt liv, till det bättre. Jag blir själv så glad och taggad när jag läser om andras framgångar. Gillar verkligen att läsa trådarna i "det vidare livet".

Helgen blev härlig och jag fick ha alla mina barn med respektive och mitt barnbarn här. Känner mig tacksam. Och jag var nykter... första påsken på många år men inte sista. Så skönt att uppleva alla nykter och närvarande. Men jag var trött dagen efter ändå :) Vill inte tänka på hur jag mått om jag druckit...............så det gör jag inte utan tänker på hur bra allting går. Roligare så :)

...ska jobba morgonskiftet ett par mornar för en kollega som är ledig, känns tungt!
Jag som är så förbaskat morgontrött, hur ska det gå?

Har en sprängande huvudvärk som kom som en blixt från en klar himmel för någon timme sedan, var rädd att det var en liten stroke faktiskt.
Får se om huvudvärkstabletten gör någon nytta.
Mina vanliga huvudvärkar brukar komma smygande och välannonserade, ganska typiska stresshuvudvärkar...

Jahopp, detta var påsken 2015, slutsummering?
Ganska okey faktisk, jagat runt lite, men ändå haft små pauser för återhämtning, trots vissa stressmoment så blev det aldrig grinigt.
Har hunnit med två av mina "vår-måsten" som jag nämnde tidigare i ett inlägg, baksidan och fordonen.
Det sägs att det kommer vår nu på riktigt enligt metrologerna, man vill ju gärna vara lite förberedd.

Älskar solen, den gör mig glad i sinnet, hela kroppen skriker bara ja...ja..JA...
Vintertiden har varit gråkall och murken, den gör åtminstone mig purken och lite inåtvänd.

Har grillat idag men det blev sent, fick kolla köttet i skenet från baksideslampan, trist när det blir det sista man gör liksom, sätter på diskmaskinen och kryper ner i kojen.

Men får glädja mig åt att sätta mig i en alldeles vårfräschad bil i morgon bittida, det brukar göra mig glad i alla fall.
Tygmattorna in och gummimattorna ut, rattmuff och kupévärmare bort, vintersolket på insidan av rutorna rentorkat.
För mig känns det lika bra som nytvättade och strukna kläder, minsann...
Men vem har sagt att jag har alla hästar hemma?

Påsken i år ledde till mycket umgänge med vänner, familj, släkt och grannar, sådant som betyder mycket för mig också...
Tidigare så var umgänget med alkoholen det man såg fram emot när det blev en längre ledighet, så är inte fallet längre..

Känner mig fri och frånkopplad av alkoholens klor, den finns i min närhet hela tiden, påverkar andra.....men inte mig, jo kanske indirekt...
Det trodde jag inte att det skulle bli, trodde jag skulle bli helt rabiat mot allt vad alkohol hette, men det blev ju faktiskt ännu bättre...
Jag kan finnas mitt ibland den, men har hajjat att den inte är till för mig...
För att citera ett gammalt reklaminslag, ..."det är frihet i en liten ask", hanterbar liksom.

Nu ska jag försöka locka hit John, ...Blund ni vet.
Han ska förhoppningsvis få strö lite sömnpulver i mina ögon, så jag kanske ...kanske kan vakna upp i tid i morgon....
Och inte vakna upp med ett litet ångestladdad skrik i form av ..."helvete.."
Och så är den dagen förstörd med en hjärtattack av stress genom att försöka komma ikapp tiden som inte går att få igen.
Man vill ju inte börja dagen med att lägga två svarta gummistreck höljda i blårök på gatan utanför.

Tänk om och tänk rätt nu...

Berra

Påsken är över och i morgon är vardagen åter. Nu är det dags att ta tag i träning och kost igen. På allvar. De senaste månaderna har det riktigt barkat åt fanders. Tydligt är att det jag dövat med alkohol ersatts av diverse dålig mat. Klart som korvspad det går vägen med ett a-fritt liv när jag ersätter vinet med en festmåltid som heter duga. Samma för-e-bannade belöningstjofräs triggas ju igång. För att citera Zlatan: "Jag måste fokusera mig"

Jag tror på dig Tjalle! Du kan och kommer göra det.

KRAM

Ja jag har flyttat, fast det är tillfälligt. Jag är in between apartements skulle man kunna säga :) Suck och snark. men det kommer reda sig. Jag tycker bara att det är så vansinnigt jobbigt att flytta och just nu är jag något rotlös. Både bra och dåligt. I alla fall. Projektet finns där, jobbar inte på det i högvarv men jag kommer nog ta ett omtag på det nu när jag röjt flytten ur vägen Jag har ett gäng vänner bakom som bara väntar på att jag ska kicka igång detta så jag ska definitivt ge det ett försök.

Låter som att du hade en mysig påsk. Men glöm inte att ha roligt också!!! :)

Kram

Och ja, jag stickar fortfarande. Har blivit ganska så flink om jag får säga det själv!

Påsken avklarad, och inte en droppe alkohol - och i ärlighetens namn inte mycket till påsk heller, då jag har jobbat hela helgen. Ganska skönt faktiskt - ingen risk att hamna i "farliga" situationer, med för mycket ledighet. 2½ vecka sedan jag drack sist. Har inget sug efter alkohol heller, vilket självklart är bra. Lite lätt ångest ibland på dagtid - och lite alkohol hade ju lindrat fint just där och då. Men ack så dumt det vore - som att ta hissen rakt ner i en mörk källare.

Börjar känna mig något sånär i balans - och är oerhört glad att jag är klar i knoppen och kroppen. Minnet av den sista abstinensen klingar sakta av och bleknar sakta. Det är väl bra - men samtidigt farligt när man kanske börjar leka med tanken att "ett par glas" nog inte är så farligt. Måste komma ihåg hur den sista abstinensen kändes. Skakningarna, svettningarna, pulsen, de grumliga ögonen och spegelbilden som man inte vill se, men har svårt att undvika. Den oerhörda ångesten, för allt, stort som smått. Har jag ringt någon? Sms:at? Lagt ut något olämpligt på Facebook. Får inte glömma hur ynklig jag kände mig när jag tog en taxi till beroendeakuten. Timmarna i väntrummet, skammen (ja faktiskt) när jag träffade läkaren, 20 år yngre än mig själv. Så sorglig jag kände mig då, så oerhört sorglig. Får inte glömma det - vill aldrig hamna där igen. Aldrig!

Har 3 mellanöl som ligger kvar i kylen efter sista perioden. Aldrig varit tal om att hälla ut - de ligger bra där. Har däremot druckit ett par alkoholfria på en middag nyligen. Helt ok att dricka en eller två - men tycker egentligen att den inte är så god, den är lite för söt tycker jag. Dock funkar det ju bra, för hos mig så drar det inte igång något sug - men däremot så är jag nöjd efter en eller två. Hade det varit starköl så hade jag utan vidare druckit 4-8, blivit full - och kanske fortsatt fyllan några dagar. Så ser det ut för mig.

Önskar styrka till er alla som kämpar, eller har kämpat, kanske lite extra under denna långhelg, och hoppas att ni har lyckats att hålla er nyktra trots allt.

Det är nog kontrasterna som gör det hela så vansklig; att ena stunden ha sitt livs kväll på en tjusig bar för att bara dagen hamn i avgrundens mörkaste hål. Vi har ju en tendens att komma ihåg det härliga och roliga och då är det inte så konstigt att vi hamnar där gång på gång. Jag tror att vi alla här har samlat på oss tillräckligt mycket mörker och skit för att inte längre minnas bara det göttiga. Stor eloge till dig för att du bröt ditt mönster. Lycka till imorgon.

//Steglitsan - som fyllekäkade märg och löjrom på Riche en natt för länge sen. Himla gott men en väldigt oklar rätt.

Grattis till din nykterhet jag lyckas hålla mig nykter i 6 veckor tog sedan en pubkväll med kompisarna min fru va stolt över mig när jag kom hem eftersom jag inte va full. Dock hade jag minnesluckor. Påsk helg nytt återfall påskdagen nykter. Hur funkar din terapi ? Funderat på att prova aa men vet inte kanske är där bara äldre jag är snart 30 klara inte dricka mer varje gång jag dricker blir mina perioder längre och mitt uppförande sämre och stora minnesluckor

Tack Vilsen76 :)

Hur länge ska hon vara på behandlingen? Hoppas att hon kommer ut och har ett klart mål i sikte om att förbli nykter. Stackars hennes barn... :(
Är inte kul med missbrukande föräldrar.

Jag har hanterat min mammas missbruk "bra".. Tror jag.
Jag kommer från en akademikerfamilj där det alltid varit fokus på att hålla upp en fin fasad, satsa på utbildning, jobb och karriär. Vi har alltid hållit en fin fasad utåt och jag tror att den fasaden fick mig att hantera det hela relativt bra... Jag klamrade mig fast i fasaden på något vis. Självklart har det satt sina spår och jag borde egentligen gå till en psykolog och få bearbeta allt. Men fasaden har jag klarat att upprätthålla (är högutbildad, har gjort karriär och har ett bra jobb) - så jag antar att jag enligt statistiken på pappret har klarat mig "bra".
Hur jag har det inuti mig är en annan femma och det är nog därför jag blev alkoholist tror jag.. För att försöka döva alla känslor inuti mig och slippa tänka och känna.

Jag har hanterat det bra tror jag?

Tack Vilsen76 :)

Hur länge ska hon vara på behandlingen? Hoppas att hon kommer ut och har ett klart mål i sikte om att förbli nykter. Stackars hennes barn... :(
Är inte kul med missbrukande föräldrar.

Jag har hanterat min mammas missbruk "bra".. Tror jag.
Jag kommer från en akademikerfamilj där det alltid varit fokus på att hålla upp en fin fasad, satsa på utbildning, jobb och karriär. Vi har alltid hållit en fin fasad utåt och jag tror att den fasaden fick mig att hantera det hela relativt bra... Jag klamrade mig fast i fasaden på något vis. Självklart har det satt sina spår och jag borde egentligen gå till en psykolog och få bearbeta allt. Men fasaden har jag klarat att upprätthålla (är högutbildad, har gjort karriär och har ett bra jobb) - så jag antar att jag enligt statistiken på pappret har klarat mig "bra".
Hur jag har det inuti mig är en annan femma och det är nog därför jag blev alkoholist tror jag.. För att försöka döva alla känslor inuti mig och slippa tänka och känna.

Jag har hanterat det bra tror jag?

Ja, det låter som att du hade en tung gårdag. Beklagar. Samtidigt var du strong som höll ut så länge som du gjorde.

Ta hand om dig själv så gott du kan. Var snäll med dig själv.

Kram.

till dig och familjen och nej till alkoholen
Och han kanske klarar att avstå.
Det svåra är ju att ha en strategi om han inte klarar att avstå.
Dvs inte pinna iväg som straff utan helt enkelt konstatera att nähä,det funkade inte och då gör jag såhär.
Eftersom han är sjuk så är ju risken stor att han trillar dit eller börjar smyga med alkoholen för att inte såra dig,eller för att han troligen inte vill att ni ska splittras.
Det svåra är ju då att stålsätta sig.Du gav honom trots allt en chans,flera chanser till men han väljer att fortsätta dricka.
Eller klarar inte att avstå,hur man nu än väljer att se på det.
Handlingsplanen måste nog ligga hos dig.Du kan ju också gå nu och säga att han är välkommen om och när han varit nykter si eller så länge.
Men återigen det är ju bara du som kan avgöra hur framtiden ser ut,Han har troligen svårt att klara sin vardag som det är nu och därför bör beslutet komma från dig om du har styrkan till det.
Kanske du ger honom ett halvår att kämpa på med återfall/nykterhet och försöker att inte lägga dig i hans process utan jobbar på att bygga upp dig själv och ditt liv tillsammans med barnen?
Sluta kontrollera oroa dig och lägga energi på hans kamp,som ju faktiskt i slutändan endast är hans kamp.
Kanske går du och välkomnar honom åter när han är nykter?
Jag vet hur segt klistret emellan en som dricker och en anhörig är.
Jag vet hur hjärtat blöder för en som har det tungt.Men din verklighet och dina barn som får leva i detta har också ett värde.

Klura vidare och börja bygg på ditt eget jag så gott det går.

Jo, jag vet att det vore bäst att följa det rådet jag själv skulle ge till min bästa vän. Alltså, att om han inte söker professionell hjälp så måste jag lämna honom.
Har sagt till honom, att jag snart inte orkar mer. Men ändå fortsätter han. Känns värdelöst. Kränkande, och blir så otroligt sårad att han ändå väljer flaskan framför sin familj.

Sa faktiskt det till honom idag, att han ska tänka på det jag sagt.
Att han behöver hjälp, att han inte kommer att klara det här själv, att han måste prata med sin läkare om det, hans mediciner har en del biverkningar däribland maniska symptom. Maniska symptom + alkohol som känslodämpare, bra blandning..

Ska jag själv vara den som ringer till sjukhuset och skvallra? Jag vill ju inte det. Jag vill ju att han gör det själv, för sin skull. För att han inser att det inte fungerar att leva så som han gör längre. Att det inte är bra, för någon.
Sa, att jag måste göra val som är rätt för mig i fortsättningen, att jag inte kan vara den som hjälper honom smyga längre. Att jag måste hitta tillbaka till mitt jag och må bra.
Och jag kommer inte välja honom, om han väljer flaskan.
Men hur många gånger, och chanser ska en människa få? Jag älskar honom fortfarande, konstigt nog. Samtidigt, som jag har börjat få svårt att se honom i ögonen längre. Jag litar inte på honom. Hur länge orkar man kämpa?

När han är sådär full som bara han kan bli. Kommer det ofta skilsmässa på tal, ifrån hans sida. Och han säger av sig allt ansvar gentemot barnen. Han vill inte ha dom. Inte ens varannan helg. Det gör så ont. Så ont. Hur förklarar jag det, om det nu går så långt? Hur säger man det till sina barn?

Det värsta jag vet är att vänta.
Vet att vi kommer prata om det på onsdag. Då kommer jag och sonen tagit tåget hem. Inte för än då, kommer jag veta vad han väljer.
Ovissheten är jobbigast just nu, oron för att bli bortvald. Att inte bli älskad. Att inte vara första valet.

Om någon annan kunde bestäma åt en,gör si gör så.
Man vacklar fram och tillbaka och förlåter och drar streck så det nästan blir löjligt.
Ju mer man förstår av sjukdomen alkoholism,ju mer förstår och förlåter man tyvärr.
Jag tycker det var lättare i början då jag var arg och skällde och skrek.Då blev det någon sorts mänsklig reaktion på den situation vi båda befann oss i.
Han rådde ju inte för det och sakta men säkert insåg jag det.
Och i takt med det ökade förståelsen och utrymmet för vad man hade rätt att kräva minskade.
Han var ju trots allt sjuk,jag valde ju trots allt att stanna,det kan jag ju inte lasta honom för.
Därför blir det liksom en dubbel skuldbörda man bär på.
Sin egen,varför man inte har vett att gå och sen då skulden att man faktiskt funderar på att lämna en uppenbarligt sjuk människa.
Inte enkelt och om du inte redan listat ut det så är det du som måste avgöra,ingen annan kommer att göra jobbet åt dig.

Tack för dina fina och kloka ord ullabulla!

Allting känns bara så tråkigt, så ledsamt just nu. Vet ju att jag säkert skulle klara mig själv, som ensamstående om det skulle gå så långt. Men.. hoppet är det sista som överger en va?
Tänker mycket på hur vår son tar det här, egentligen. Visst, han är bara 3, men ändå. Och snart har vi en till. Även, om han skulle klara av att bli helnykter, skulle jag + barnen klara av när/om han får återfall?

Fick han att åka hem idag vid lunch iaf. Känns jobbigt nu när han är nykter, då vill jag gärna bara krama om honom och säga att vi klarar allt och sen dra ett streck över det hela. Jag vet ju att det inte funkar innerst inne.. Märkte att han skämdes. Han ville inte kolla på mig - inte jag på honom heller.

Jag vet inte vad jag vill. Eller jag vet att jag inte vill ha det som vi haft nu den senaste tiden. När vet man vad man vill med livet?
Och när vet man, ifall man ska stanna eller gå?

.. Och nej du vill inte dö. Det känns skit nu men om du vågar ta kampen så kommer du va så himla mkt starkare människa än de flesta när du rest dig upp!!

Hej Victoria och välkommen hit!! Jag tycker att du har hittat "boven i dramat" och kanske börjar det vara dags att ta tag i livet igen nu? För att du har mått dåligt är inte konstigt på nått sätt, det är inte kul att bli bedragen.. :/ Men det finns visst människor att lita på därute men det känns som att steg 1 är att börja lita på dig själv och framförallt tycka om dig själv. Det finns 1000 olika anledningar/händelser mm som kan ha gjort att du blev bedragen men det är inte ditt fel och betyder absolut inte att du är en dålig människa.

Nä, jag tycker att du ska slänga kröken och visa din omgivning och dig själv såklart att du är att räkna med!! Det kommer vara tungt i början men håll ut, det blir bättre! Och orkar du inte själv, sök hjälp!! Det är ingen som kan säga något om att man söker hjälp för att bli en bättre människa.

Ta för dig av ditt liv och försök sluta skämmas, du lever bara en gång. Om du har skam på något vis så kommer den att släppa ju längre du håller dig från flaskan.

Hejja hejja hejja!!!

/MåBättre

Så då har påsken gått förbi utan det minsta alkohol:) Har dock hittat substitut i form av tranbärsjuice och liknande sura saker:)) Trodde det skulle bli äggstra jobbigt men det gick utan att man blev helt Pippi:)

Och god middag :-)

Dagen igår blev mycket jobbig. Bråk med sambon men jag behövde köra bil så ingen sprit då. Sen när jag väl var hemma runt 18 så sprack det och jag hällde i mig av fel anledning. Så då bedövade/dränkte jag alla känslor. Men det blev ändå mer bråk.

Skriver mer när jag orkar. Väldigt trött nu.

som de flesta av oss härinne.Om vi inte fungerade som vi/du gör så skulle vi inte befinna oss i denna situation.
Dvs inte ha styrka mod eller kraft att gå.Stannat kvar i en svår situation med hänsyn till alla andras känslor och mående.Nu då vi tagit oss kraften nånstans ifrån så kommer allt det andra som tidigare hållit oss kvar.Ångest rädsla ensamhet kaos.Det som vi flyttar/lämnar för att få slippa.Men vi slipper inte det,trots att vi vet att beslutet är rätt.Din närmaste tid kommer inte att bli lätt och du kommer att tvivla många gånger.
Men om du lämnar så finns det troligen en väg tillbaka om det är vad du innerst inne vill.Sakta kommer ditt egna jag att vakna tilll liv,om än i små doser i början.Så småningom kommer du att stanna upp och se färgerna,ljuset möjligheterna.Sen springer de och gömmer sig igen och du får leta ett tag innan de kommer tillbaka.Men det gör dom.

Den unga Ullabulla som fanns där för 20 år sedan börjar sakteligen komma tillbaka till mig.Jag bryr mig fortfarande ytterst mycket om,men jag kan idag se skillnaden på vad som är vettigt och ovettigt.Ibland väljer jag att göra det ovettiga,men jag ramlar ganska snabbt tillbaka till det jag vet är rätt.Vad som är rätt för dig kan jag inte svara på.
Men att leva i nuvarande situation och fortsätta må som du gör gagnar varken dig,din man eller barnen.
Andas lite luft och ensamhet och se vad du innerst inne vill.Be om en tidsfrist från din man för att du behöver det för att sortera ut vad som är rätt i ditt fall.Du har ju gett din man mer än en chans antar jag :)

Framtiden behöver inte vara huggen i sten för att du gör något som i dina ögon är drastiskt.

I övermorgon menar jag förstås, men det fixar du!

Jag klarade påsken ganska lätt men utsattes inte heller för några direkta utmaningar. Den största var i går kväll då jag hade påskmiddag hemma. Jag hade köpt (eller rättare sagt min man hade köpt) vin på flaskor och under middagen öppnade vi en i taget. Jag drack vatten, och det är absolut inte något stort/svårt i det sällskapet eftersom hälften inte dricker alkohol och de andra mycket måttligt. Bästa middagsgästerna för mig alltså. När gästerna gått hem var det ca 1/3 flaska vin kvar som frestade mig länge. Jag tror jag tittade på den ett par timmar innan jag gick ut i köket för att hälla ut den. När jag stog vid diskbänken hällde jag upp ca 1/2 dl i ett glas som jag drack upp långsamt, men samtidigt hällde jag ut resten. Jag kände smaken av det sura vinet och tänkte att "det är ju faktiskt inte särskilt gått ens och herregud vad försurad man måste bli av det här - jag vill inte va en surkärring"!!! Jag är övertygad om att jag hade druckit upp allt om jag inte hällt ut det dock! Vilket jävla sjukt beteende!!!! I alla fall har jag bestämt mig för att det lilla jag drack inte gills, så nu har jag klarat 5 dagar :-)

Låter underbart! I morgon när du vaknar utan huvudvärk och pigg har du klarat en hel vecka!!!