Senaste kommentarerna i forumet

Hej

Näe, bara väldigt full. Idag är första dagen jag känner mig någotsånär pigg...
Jag kan dricka väldigt mycket och för var gång jag dricker blir de lite mer. Jag är väldigt rädd för mig själv att jag har sån tolerans.

Som det känns just nu så är det bara minus med att dricka. De gånger när jag lyckas dricka måttligt så är jag helt slut av ansträngning. Är liksom fixerad. Ska jag bara dricka ett eller två glas så kickar jag igång direkt. Sista tiden har vi bara köpt flaskor för att det är lättast att bara dela en flaska till middagen och that's it. Men när flaskan är slut så tänker jag oftast att jag lika gärna kan gå sova eftersom det inte finns mer att dricka. Sjukt! Skulle det finnas mer så tänker jag fixerat vid det även om jag bestämt att jag bara ska dricka två glas. Mår nästan bättre att vara helt utan för då kan jag koppla av och vara trevlig och tänka på annat. Eftersom jag är särbo och ibland är helt ensam hemma så kan/kunde jag dricka till jag stupade om jag hade en box hemma. Sällan att jag lyckades hålla det till några glas utan jag bara hällde i mig. Skulle någon av mina barn vara hemma så trodde jag att jag skötte det men de har berättat att de inte gillade att se mig onykter nu när jag tagit upp det. Hemskt!
Det är nog som du säger Farmor att jag inte behöver tänka så långt utan bara ta en dag i taget. Bestämma varje morgon att jag ska vara nykter. Att det känns som om livet blir tråkigare är ju bara dumheter det inser jag förstås. Det sitter ju i huvudet. Lyckan finns inte i alkoholen. Alkoholen är en flykt från verkligheten. Att slippa vara i stunden. Jag måste jobba på att vara närvarande här och nu...

?
Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite om de, jag är ganska tillbaka dragen av mig och har ganska svårt att prata om dessa saker, men jag känner att skriva om dem är såååå mycket enklare och framförallt så känns de skönt att "häva" ur sig lite!

Så tråkigt att läsa med din mamma. Kramar!!

Just nu känner jag en fruktansvärd ångest och en fruktansvärd ledsamhet över att min kära mor har cancer, hon har haft cancer i typ 3-4 år, men nyligen har vi fått reda på att hon som mest har 4 år kvar att leva utan operation, men regionen vi tillhör vill inte remittera henne pga för dyr operation.
Jag har oerhört svårt att ta in detta, jag vill glömma.
De jag tänker när jag skriver detta, är att hur i hela världen ska jag klara mig utan henne? Kommer jag bli mer alkoholist om/när hon dör? Kommer jag klara ett liv utan min mamma?

Nja det har väl inte gått helt bra, en whisky i Torsdags, 5 öl i fredags, 1 öl i Lördags, 3 öl o 3 whisky i Söndags. Men det var en stor händelse i Söndags, därutav drickandet på en Söndag.

Hur går det för dig? Läste nåt inlägg på Ulfs tråd som du hade skrivit. Jag hoppas att det går bra för dig, ta en dag i taget och ha ingen alkohol hemma.

Nykter kväll, det bestämde jag mig i morse. känns bra faktsikt.

Bra att det löste sig på jobbet för dig. Jag kommer aldrig att ge upp att nå mina mål och jag kommer aldrig i livet att vilja gå tillbaka till mitt gamla liv igen.
Men som vi sagt tidigare så är vägen dit sällan rak, men det går till slut.

Och det var en fullträff där med att spela piano, jag spelar nästan varje dag, det är både roligt och avslappnande med att spela musik ? ?

Sisyfos.
Ja det stämmer bra att man får sitt straff i måendet, jag fick hemsk ångest för att jag bröt när det gick så bra för mig, men nu blir det nya tag ?

...Åt samma håll som innan. Låter klokt. Jag tror det värsta är när vi låter bakslagen bli anledning att ge upp och kasta oss tillbaka till destruktiviteten.

Vad härligt att din sambo märker sådan skillnad! Ja, visst sällskap är inte längre så ofta förekommande i vårt liv. ;-) ibland föreslår vi dagaktiviteter istället så slipper vi den delen.

Tack, jag sa ifrån och blev fri från den jobbiga situationen. Jobbigt men viktigt nu. Säkert folk som blir besvikna. Har kanske en lösning på g snart inom jobbet. ;-) ta det lugnt, du med. Spela lite piano varje dag eller liknande som får dig att inte tänka ett tag på jobbet. :-)

Kram

Stress och Depp är förödande avhållsamhet. Tycker du gör helt rätt som lär av tillfället istället för att slå på dig själv. Straffet får man ju ändå i måendet.

Och en annan sak - det du skriver "Mina inlägg handlar inte så mycket om alkohol längre men om allt det som dolts, ignorerats och skjutits upp med alkoholen. Så nykterheten är i högsta graden en mycket relevant faktor för att vara i livet, tänker jag.". Dina inlägg har absolut med nykterheten att göra. Dessa tankar hade nog inte kommit upp annars. Forumet handlar väl inte bara om svåra abstinensproblem och de första torra dagarna. Det handlar väl minst lika mycket om att lyckas göra de där första torra dagarna till fler och fler. Då måste man få ventilera både det ena och andra. :-D

Tusen tack för tips och pepp, det betyder oerhört mycket! Jag känner mig helt beslutsam och har rensat bort alla gamla möjliga spår av eländet.

Mot dag tre!

Men oj - vad nice! Skrumpna är inte bra... ;-) Att den ena parten i ett förhållande plötsligt förändras och börjar utvecklas kan ju vara både spännande och skrämmande för den andra parten. Du känns säkerligen spännande och livfull, vilket garanterat lockar honom. Sedan kan han ju bli lite orolig för att du faktiskt kommer att lämna honom. Du har redan sagt hur du känner och nu börjar du dessutom och gnistra - tja, lite action från hans sida är nog helt på sin plats! Eller hur?! Ta för dig och njut! :-D

Vet du vad jag gillar mest av det du skrev ovan? "Det kommer till mig". Visst är det så. Det gör det. Allt har sin tid vet du.

Jag har också bestämt mig för att gå regelbundet på massage. Måste få ordning på alla muskelspänningar. Nu har jag precis genomlidit en timmas plååååååga. Massage gör sjukt ont på mig och jag är helt yr. Men axlarna känns lite lättare! Det som är lite jobbigt när man får massage eller yogar är just att spänningar släpper, vilket gärna för med sig känslor och minnen. Låg och snörvlade i bänkens överdrag hos massören och hade mascara runt HELA ansiktet efteråt... mycket vackert! Men va f-n...

Visst är Lerin helt fantastisk. Jag grät mig igenom hans senaste utställning. Så mycket smärta och känsla den människan kan förmedla. Älskar också Monet. Och van Gogh och Chagall. Var på en Chagallutställning i utlandet för många år sedan och blev sittande i flera timmar framför några av verken. Det där ljuset. Och Skagenmålarna. Hmmm... inser precis att konsten är en av alla saker som jag prioriterat bort i livet. EN av alla saker som jag verkligen uppskattar och mår bra av, men som jag skurit bort för att hinna och orka med annat. Jag målade också ganska mycket förr. Det borde jag återuppta. Bara för mig själv och för att må bra. Du också för den delen!!

Hmmm... om man kan så ett litet frö varje dag, så kanske något av dem till slut gror.

Puss & kram

Bra punkter tycket jag.
Hoppas dessa kan hjälpa mig nu i början då jag inte känner mig redo att ta hjälp utifrån än.
Och super bra att du klarat att vara nykter i 3år ???

Hur klarar du så mycket alkohol?
Blev du inte medvetslös?

Jag känner igen vad du skriver, vi har exakt samma (helg) problem, men jag kan säga att alkoholhjälpen har hjälpt mig väldigt mycket, så häng kvar här.
Läs gärna min tråd, det kanske finns nåt där som kan hjälpa dig på vägen.

Klarade inte alls av att hålla mig nykter.... I fredags drack jag 1liter vodka.. 1JÄVLA LITER!!!! Fy fan!
De är bara att kavla upp ärmarna och börja om och hoppas på att det går bättre den här gången

Åh vad era svar värmer :) tänkte börja med att ta en helg i taget, då jag aldrig haft några problem med att hålla mig från alkohol på veckorna. Så nu ska jag peppa upp och ta denna helg med storm. Massa film och god mat.
Jag hoppas innerligt att jag inte faller dit igen!

Tack alla för ert stöd! Det värmer.

jag skrev.., har varit fullt upp med födelsedagsfirande, plugg etc. Och imorn åker vi iväg på en kort semester. Det går väl ok här, har druckit lite mer än planen men kontrollerat och inget slentrian. Det är bra. Det som varit svårt är att jag inte lyckats avstå när tillfälle har getts. Jag har inte druckit för mycket men heller inte sagt nej. Jag inser att jag måste passa mig här. Brottas med mig själv lite just nu...
Farmor, Sisyfos, Eulalia- jag har läst i era trådar. Kramar till er!! Jag kommer tillbaka och skriver. Snart.

Helgen gick inte så bra som jag tänkt, har varit stressad på jobbet och lite nere sista tiden och i lördags hamnade jag i ett sällskap och situation som inte var bra vid just det tillfället.

Jag blev bjuden på ett glas och jag gav efter och tänkte, ett glas borde väl gå bra, vilket var helt fel tänkt, det blev flera.
Min tolerans har sjunkit rejält under min nyktra tid så jag kände av alkoholen ganska snabbt, vilket gjorde att jag gick till sängs ganska tidigt, jag mådde inte alls bra.

Jag blev naturligtvis ledsen för att jag brutit min vita tid och orkade inte skriva något här förens nu.
Men jag ger inte upp och jag mår bättre än på länge, och min sambo tycker att jag är helt förändrad sen jag gick med på alkoholhjälpen, den mängd alkohol jag tillfört min kropp på den tid jag varit med här är minimal jämfört med hur jag levde innan.

Det är total avhållsamhet från A som gäller, det borde jag vetat i lördags oxå, jag har lärt mig av detta att här behöver jag tyvärr undvika vissa vänner och sällskap för en lång tid framåt, jag tror det behöver gå en tid på mellan 8 till 12 månader innan hjärnan har blivit så frisk att jag kan befinna mig säkert bland folk som vill bjuda utan att falla, men man ska nog aldrig ta något för givet.

Det har gått längre och längre tid mellan gångerna jag trillat, och nu tar jag nya tag igen, tillslut lyckas jag med mitt mål.

Såg att du har det tungt på jobbet nu, försök att ta det så lugnt som möjligt, allt för att inte ta till alkohol, stå på dig Leverjag.

Kram ?

Det är svårt att tänka långt framåt tycker jag. Behöver man göra det? Måste man ta ett förnuftig beslut för all framtid? Jag vet inte, jag undrar bara....
Känslan av att ett nyktert liv blir tråkigt hoppas jag är övergående. Kan man hjärntvätta sej själv med mer positiva tankar? Friheten och möjligheter som finns utan alkohol?kanske göra en +och en - lista över alkoholens påverkan i mitt/ditt liv?
Jag brottas med samma tankar som du, det är därför jag ställer frågorna. Både till dej och mej...

De är ju experter på att manipulera oss runt omkring. Genom att hålla sig "lugna" en period för att invagga oss i en sorts falsk trygghet...har genomskådat detta för längesen. Efter lugnet kommer stormen tillbaka med ny styrka... Jag fasar inför kommande helg redan, min sambo var ju faktiskt helt utan alkohol i lördags, så nu till helgen kommer väl hans belöning för sitt uppoffrande.
Det tar Aldrig slut på eländet, bara tillfälliga lugna perioder. Båda våra karlar skulle må bra av att åka på behandlingshem så dr verkligen kunde förstå problemet. Men det kommer aldrig hända i mitt falk.
Det är dags Nu att ta tag i våra egna liv ? vi har varandra här inne iaf. Lycka till, kram

Ja det är inte lätt det här. Tar på krafterna att vela hela tiden. Är det verkligen så farligt som jag tycker? Hur kommer barnen må om vi separerar? Hur kommer jag att klara av att se dem varannan vecka? Just den frågan skrämmer skiten ur mig rent utsagt.

Det är så mycket som rör sig i huvudet.

Jag har följt din tråd länge och jag tycker du har helt rätt. Nu drar vi!!!!! Jag vill inte åka bergodalbana längre.

Vi har absolut inga tillgångar att sälja av osv. Jag antar att han kan köoa ut en liten del av mig för våra gamla möbler vi köpt ihop. Men tvivlar på det. Tror jag får låna av ngn och köpa bas sakerna själv. Har hittat en ny bäddsoffa för ca 3000kr. Typ 200/mån. Det kanske jag klarar. Sitter konstant o letar möbler.

Livrädd för att jag kommer ångra mig när jag väl flyttat o kanske får tillbaka de gamla kännslorna igen. Just nu är de borta. Visst jag bryr mig. Han är barnens pappa och vi gifte oss för inte så länge sedan. Men det är allt jag orkar med just nu.
Känns som om det vore enklare om han fortsatt dricka mycket och blivit arg elker dricker redlöst i veckorna.
Han har ju minskat ner men det räcker tydligen inte för mig.

Så nu då? Säger jag så här: jag vet att du minskat ner o inte blivit arg men det är fortfarande jobbigt för mig. Ovissheten. Jag vet att du tycker jag ska vänta tills du gör ngt dumt igen men jag klarar inte det. Nu får du välja att sluta dricka i 1 månad eller så flyttar jag omgående.

Alla dessa funderingar.

Fortsätt kämpa på nu trollis! Jag håller tummarna för dig.

Vi sitter i samma sits du å jag, stanna-lämna berg å dalbana.
Känslor som river, sliter å gör fysiskt ont emellanåt. Jag har inga barn tillsammans med min alkoholist, tack å lov, antar att det är lite tuffare för dig.
Tänkte på en sak när jag läste din tråd: han säger att han inte varit full å elak sen jul men fortsätter dricka. Min sambo säger exakt samma sak, men dricker ändå, full varje helg, dricker varje dag efter jobbet. Bara för att det inte har inträffat något så betyder ju inte det att läget är lugnt. Händer det inget när sambon är full anser han att det varit lugnt....för honom kanske, men absolut inte för mig. För man vet ju aldrig när det slår över å humöret ändras...
Just nu väntar jag oxå på svar ang en lägenhet...men tvivlen finns ju hela tiden. Vågar jag? Hur kommer jag att må? Hur ska det gå för honom? Ja, listan kan göras hur lång som helst med det som pågår inombords.
Jag tycker vi gör så här, både du å jag..vi flyttar, lämnar våra alkoholister så de kan antingen fortsätta eller vakna upp å ta tag i problemet. Min sambo tänker inte sluta dricka, han har sagt många många gånger att det får bli lugnt nu framöver...men dricker gör han lik förbannat. Det han anser vara lugnt är att han är småfull bara!!!! Sjukt!!!!
Det är verkligen inte lätt att lämna men jag tror att det är den enda vägen att gå. Tillbringa resten av livet med alkoholisten å må som jag nu pga honom, det är inte värt det. Jag ska ta tillbaka mig själv. Du verkar ha funnit en styrka iaf, jättebra! Stå på dig i din kamp, kram ?