Senaste kommentarerna i forumet

...har jag också börjat med. Brukar annars överkonsumera kaffe, vilket jag märker inte alls är bra nu. Tips på bra tesorter? Härligt att du mår bra!

Jag blir verkligen berörd av er fina kontakt med varandra. ❤️ Ledsen över era erfarenheter dock. Smärtar.
Kram

Ska vi anmäla oss, du och jag, till en sån kurs där man klänger runt och upp och ner längs svenskt hett stål?

:D

Dansen, alltså. Det kanske är livet, glädjen, berusningen med att finnas till du letar efter? Att veva runt med storsläggan så det präktiga pansaret får sig en liten törn och en annan variant av dig också får plats?

Och jag känner inget sug alls, kan jag kanske fått en riktigt spark i r---n av mitt fall i lördags om hur man inte ska göra, hoppas det.
Jag känner mig tom just nu, och har gjort så några dagar, jag läser era trådar hela tiden men jag förmår inte att skriva något i dom som känns vettigt just nu, något som kan vara till hjälp i eran kamp, känns bara tomt som sagt.
Om detta beror på mitt snedsteg i lördags vet jag inte men självkänslan är inte bra just nu, jag behöver nog en vit tid igen för att känna att jag verkligen kan.

Usch vad jag hatar den förbannade alkoholen, varför kan den inte bara förbjudas, den fördärvar mer än den gör nytta i samhället.
Nåja, jag tar dag för dag, helg för helg så blir det säkert bättre längre fram igen.
Trevlig kväll alla ?

... när jag ser hur peppad och beslutsam du är. Så kanonbra du är! Te är gott. :)

Kram!

Det är inte dåligt att inte svara men jag undrade lite om det var för du inte hade svar, inte kunde eller ville svara. Tänker så här att detta forum kan vara som en självterapi om man vill och börjar berätta om tankar, drömmar och känslor. Tills slut kan man få tag i det där som gör så ont i en eller hitta nycklar som gör så att poletten trillar ner, kraften hittas eller motivationen som gör att man till slut tar steget mot den riktiga förändringen. Då hjälper forumet mycket. Tror du att du kan försöka? Man kan ju berätta väldigt mycket om sig själv utan att röja sin person...

Vad är det tror du som gör mest ont i dig och som gör att du inte bryr dig tillräckligt? Vad skulle behövas i ditt liv för att må bättre? Vad saknar och behöver du?
Jag ställer frågor för att få dig att börja tänka och känna, inte tvinga dig att svara. Men när vi försöker berätta så händer det något. Det öppnar upp lite dörrar vi inte har öppnat och kikat in i på ett tag. :-)

Jag finns här om du vill och lyssnar gärna på din berättelse om dig och din förändring.

Kram
?

Ibland är det så bra med frågorna på det här forumet. Så man får lite perspektiv på sina tankar. Tack Leverjag! Och tack alla ni andra som delar med er av era erfarenheter. Med ruset/berusning menar jag en slags "kick". Vissa verkar få "kicken" när de dricker - vid första tillfället ibland. De få ggr när jag har testat andra droger och fått morfin har jag känt effekten. En otroligt positiv känsla (kick) som jag inte har fått med alkohol. Jag upplever inte ruset av alkohol som nåt positivt alls. Har druckit för att sova. Nystart skrev att halva grejen för honom var "jakten" på flaskor. Jag tycker inte att jag får en kick av alkohol, i allafall inte som av andra droger (som jag undviker eftersom jag tror jag skulle fastna lätt). Jag tror att jag snarare i så fall får kicken av smygandet, ansvarslösheten, busigheten i att dricka när man inte får. Just fyllan blir nästan ett problem eftersom det är svårt att dölja när man är full och det ska ske i smyg så att ingen märker. Tror att jag med en dåres envishet arbetade upp ett kemiskt beroende som på sätt och vis kanske gav en kick mot slutet och det kanske är svårt att backa tillbaka, Men det känns som att det kemiska beroendet är borta nu och att det inte riktigt fungerar att dricka sig till "kicken".
Nu har vardagen börjat igen, suget har avtagit... Eller så är det kanske så att jag har nåt annat att tänka på än att försöka fly från min "duktiga mamma roll", eller präktiga värdinneroll eller rollen som samordnaren och motorn i familjen. Sanningen är väl den att jag inte vet varför jag har ett sug men alkoholen är egentligen inte den kick jag söker tror jag. Eller så lurar jag bara mig själv för att låtsas att jag kan dricka måttligt. Tror som du Leverjag, du kloka kvinna, att regelbundet drickande är förrädiskt och det kan mycket väl vara så att jag drack så att begäret väcktes, i så fall är jag djupt besviken på effekten. Det fanns inget positivt alls med detta när jag "tappade kontrollen" och drack för mycket. Inte då och definitivt inte dagen efter.
Så vad ska man nu kicka igång på? Smygäter just nu snacks... Funkar inte heller helt optimalt. Hur som helst har besattheten av alkoholen försvunnit igen. Kanske triggade jag min beroende hjärna för mycket ändå. Skönt att jag inte dricker hemma längre. Vet inte om jag skulle ha fortsatt. Ha det bra alla forummedlemmar. Tack för frågorna Leverjag. Och tack farmor för din uppmuntran. Hoppas du hittar dina vägar att ta dig ur drickandet.

Då kanske det är delgivningen som tar tid? Om det inte finns försvårande omständigheter är det väl promillehalten som avgör antar jag.
Lycka till blomstra & skriv gärna hur det går, jag kommer följa.
( är rädd att det i mitt fall finns en del försvårande omständigheter, men eftersom promillehalten är okänd så är det svårt att räkna ut straffet eller påföljden i bästa fall).

Det konstiga för mig är att det är tvärtom. Jag lämnar men jag bara längtar på att han ska höra av sig. Han är arg och är knäpptyst, säger ingenting, svarar inte i telefonen, svarar inte på sms. Han sitter ensam och jag vet om jag bara krusar lite till så kommer han tillbaka. Han är nykter sedan en tid men vi kommer inte varandra närmare och jag bara väntar på någon slags bekräftelse på att jag under så många år funnits vid hans sida. Det räckte inte att han blev nykter, locket lades på och nu känns det som om om det är jag som behöver mest hjälp.
Tror det kommer att ta lång tid att komma vidare, det finns stora sår.
Vad vill du? Vill du bli lämnad ifred? Vill du det så tror jag du kommer att lyckas? Vill du förlåta honom? Ställ ultimatum att om han blir nykter så finns du där om du vill det. Sätt gränser och stå fast vid dem.
När han får insikten att sluta så finns du där och det vet han men försöker trots det för att slippa undan.
Lycka till!

Vi får möta en annorlunda och intressant helg med ett annorlunda innehåll, utan alkohol!

Blev så glad att du skrev här. Inte glad för din skull så klart. Gud vad jobbigt och smärtsamt att leva med detta. Att se den man älskar supa ihjäl sig och vara en fullblodsegoist mot sin partner.

Hur länge har ni varit tillsammans/gifta? Det måste vara hemskt att kämpa så och få så mycket skit. Hur mår du nu? Går du och träffar någon eller i anhöriggrupp? Du känner till Al-Anon antar jag? Viktigt att bearbeta och prata med andra om sina upplevelser och känslor tror jag. All sorg, ilska, självförakt, hat, förtvivlan och annat som du kanske bör på. Så skönt att du har stöd i din syster.

Det var verkligen stora mängder alkohol för en normalstor kvinna. Vi kvinnor skadas också mer av motsvarande mängd pga av annorlunda underhudsfett har jag hört. Ja, när vi dricker länge och mycket får vi hjärnskador. Hjärnan krymper (nervceller och områden dör/förtvinar) och det vet man i dag då forskarna har kunnat se dessa skador. Det är inte längre samma person. Alkoholen tar över helt. Låter som hon var ett "hopplöst fall"som inte ville inse sitt missbruk i tid. Så tragiskt men bra att du tagit dig bort innan du själv gick helt under.

Skriv av dig och läs här. Du är extra värdefull i forumet som man för att visa hur djävligt det är att leva med en missbrukare oavsett kön. Hoppas du skriver mycket och startar en egen tråd. Läs gärna trådarna från de som varit här länge. Flera har nu nya trådar i "Det vidare livet".

Kramar

Visst blir man glad över respons! Bra med dina råd Leverjag. Ja vi är här för vår egen skull och ärligheten är viktig framförallt för sin egen skull. Vi är i olika faser och ibland känns det lätt, andra dagar blir det bara elände och misslyckande. Så är det för oss alla. Vi får peppa varandra när det är tungt och känna hopp och glädje när det fungerar.
Nu är vi ett gäng "nynyktra" som får ta de stapplande stegen! Vi klarar det! Om någon faller så får vi stötta och ge ny energi och hopp!

Nattugglan,
tack snälla du. Tycker du är jättebra på att kommentera :) Ny dag imorgon. Inget glas för mig. Bara jobb och fredagsmys.

Kan du kanske göra dig av med alkoholen du har hemma Sisyfos?
Jag är ju ganska ny i min nykterhet och strävar efter att lyckas med en längre tid nykter så mitt sug minskar, men en sak har jag lärt mig att nr 1 är att inte ha A hemma.
Önskar dig all lycka ?

farmor,
Jag hade jättesvårt att sova dag 1-4. Låg på soffan istället för sängen. Fikade mitt i natten. Tittade på tv. Men sen så puhh vände det. Skönt trött nu.
Imorgon dag 8. Inget glas för mig. Helgen blir intressant. Ska boka massa träning, en bio, hjälpa någon med något. Sen vara njuta av att vara nykter och vakna utan ångest. Om alkoholdjävulen visar sig ska jag skrämma bort den. Min hjärna går inte att kapa. Är för stark för det (pep talk till mig själv). Sovdax

Gah tycker det är så svårt att kommentera här! Nån mer som tycker det? Man måste liksom leta runt hela tiden. Hursom! Grattis till alla dagar utan % plus till det till det sunda livet. Grymt bra jobbat, och alla ni andra också! :)

farmor,
så roligt att höra att ni laddar inför helgen. Ska läsa här om hur du fixade det. Kan tänka mig att det blir annorlunda.

Hälsningar från dag 3 till dag 7!
Klarar du det så nog ska också jag klara det!
Jag känner en lycka inombords, sover inte så bra men känner frid inom mej!

Tack! Det går ok idag tack. Tänker på vin rätt ofta men jag har bara haft EN tanke idag om att åka till bolaget. Övervann det. :) chokladkaka! Så gott! Det är du värd! Läste av någon här att han/hon gått ner i vikt av att sluta dricka trots godis. Yay!:) Läste att du joggar ibland också: ?kram!

Tack igen alla som kommenterat och bryr sig. Väldigt varmt forum detta. Man känner det. Mammon-Du har barn också med funktionsnedsättning. Det känns på något sätt..."skönt" att man inte är ensam? Trots att det såklart i rådande omständigheter är tragiskt.

Det låter ju jättebra att du nu tar emot stöd och hjälp!
Du får styrka för varje dag du behöver!

Hej!
Jag uppskattar dina frågor mkt.Brukar fundera över dem & formulera svar i huvudet, det har bara blivit så att jag inte skrivit ner dem. Ibland har jag skjutit upp skrivandet till senare, jag tänker att jag ska skriva en ordentlig redogörelse när jag får tid.& sen har jag ev krökat istället eller så har det runnit ut i sanden. Jag har nog inte insett att det egentligen är ett rätt dåligt beteende att inte svara, men det är nog &så för att jag verkligen brukar fundera över frågorna.
Ang missbruket förstår jag själv inte riktigt varför, det har spårat ur & jag kan inte sluta. Som ung hade jag ett alkoholmissbruk med även lite droger inblandat. Är uppväxt i miljonprogram så det var väl inte så udda i mina "barndomskvarter" , fick mao ingen behandling för det då. (Flyttade & allt ordnade sig tillslut)
För ngt år sen blev jag involverad i ett ölbryggningskoperativ. Fantastiskt roligt till en början men tydligen fick det mitt missbruk att ta fart igen. Efter ett tag bytte jag ut ölen mot sprit eftersom det är effektivare.

Jag känner mej mest lättad över att jag har tagit det här beslutet att inte dricka alkohol. Känner ingen abstinens ännu, förutom en stor trötthet.
Första helgen utan vin på 20 år väntar. Det kommer säkert att kännas konstigt men jag är beredd. Tänker laga god middag som vanligt och inte missa helgkänslan. The får bli den nya kvällsdrycken. Har laddat med flera fina sorter. Det får vara okej med en tidig kväll om tröttheten kommer över mej. Min käraste är med i det nya livet som vi har framför oss. Spännande att se vart det här för oss?

Det är inte så vanligt med män på medberoendesidan (fast jag vet att ni finns!) Skriv gärna om dina upplevelser och om de skiljer sig från våra..?
Jag har annars erfarenheten att män lämnar sina beroende fruar/sambos/flickvänner, snabbare än vi kvinnor gör..
Hoppas att du får ordning på ditt liv nu!

Och vi lär oss under resans gång!
Ingen av oss föddes som medberoende, men många av oss blev det tidigt i livet (vare sig vi var i kontakt med alkohol eller ej!)
Det tar tid (och det är ett hårt arbete) att förändra invanda mönster..
Man ser dem ju tydligast hos andra.. Sen inser man att man måste förändra sig själv.. (och det är här ens "Ego" brukar protestera)
Men sig själv ÄR det enda man kan förändra..
Och när man gjort det, så upptäcker man en vacker dag, att ens omgivning på något sätt förändrats också ;-)

Fast vi får glömma allt vad "Quicka fixar" heter.. Det existerar sådana bara i reklambranschen! ( ni vet de där glättiga reklamfilmerna och broschyrerna som utlovar 5 kilos viktminskning på en kvart (utan att man behöver göra någonting...) Eller krämer som får en att se 20 år yngre ut..
Vi VET att det är skojeri, men någonstans så hoppas vi så mycket att vi går på det ändå..