Senaste kommentarerna i forumet

Svartsjuk som nykter, ja. Jag har tyvärr erfarit en del från mitt förra äktenskap, ur det gick jag svartsjuk. Det finns grund till svartsjuka för en sak i mitt nuvarande äktenskap men vi har löst det och vi har valt att gå vidare tillsammans.. Men jag är väldigt på min vakt, kontrollerande mm och med alkohol blir det värre, sambon i sin tur väljer då att provocera mig, så det blir kaos i mitt huvud. Sambon provocerar med att flirta.

Vi dricker till helgen här hemma. Min sambo köper oftast mer än vad som går åt, så knas tycker jag då sambon aldrig kan sluta dricka så länge det finns kvar. Så kontentan för att jag inte vill att min sambo ska bli så jävla full varje gång så sympatidricker jag dvs ju mer jag tar och inte låter sambon dricka upp själv desto mer håller jag sambon ifrån de pinsamma situationerna då sambon är skitfull somnar under köksbordet och kanske tom kissar ner sig.... Jag vill inte dricka den mängd jag gör men för att förhindra att sambon blir aspackad så tar jag på mig att dricka mer. Ska inte göra det mer, jag hjälper inte . Jag stjälper mig själv och mitt tänk genom mitt agerande för det blir två nästintill lika fulla istället för en full och mindre full.... Så dumt av mig att tro att jag hjälper situationen... Dricker sig sambon skitpackad så är det hans ansvar inte mitt. Slut på alla medberoenden !

Jag skulle aldrig lita på att frun inte vet, eller åtminstone anar. Att dricka i smyg, är väl ett av de säkraste sätten att förstöra ett förhållande?

Kom igen, Calle. Du hade en bra start. Du kan om du bara vill.

Hur som helst var det skönt att få det sagt.
Muränan: moa? Nej, belinda här;)
DS.

Ja, ungefär som jag föreställt mig. Jag pratar, han hummar till svar.Ville att han skulle vara nykter när vi pratade så väntade därför till idag då jag trodde att ölen var slut. Så fel jag hade. Men när han då knäpper upp den första ölen säger jag hur jag känner inför hans drickande, hur dåligt jag mår av det, att jag oroar mig för hans hälsa osv.osv. Han vill inte prata om det. Vill inte höra på. Tycker jag överdriver.
Kanske fick han något att tänka på iaf. för han har inte druckit något mer. Än.

Hur är det segra? Går allt bra?

Det är viktigt att som Ullabulla skrev inte lägfa över skuld på din man. Då blir det försvarsställning. Även om skuldenbtill största delen är din mans och du vet det så blir det inte bättre. Älskar han dig tillräcklugt så kommer gan att förändra sig. Klarar han inte det kanske gan måste ha hjälp mot sitt beroende. Håller tummarna. Skriv hur det går

Är du svartsjuk även i nyktert tillstånd? Du skriver ju också att du dricker en del. Kanske ska du prova att vara helt nykter ett tag och se om du mår bättre.

vid samtalet om du kan.Jag tror det heter krokodilspråket eller nått :)Så länge du säger, jag upplever jag tänker, jag känner så blir det inte anklagelser utan dina känslor som du har ansvar över.Skriv stödpunkter om de viktigaste sakerna och låt det andra vara.Det kommer ändå att bli jobbigt för er.Duktig kicka!!

Ett varmt lycka till! Ja, det kan vara svårt att stångas mot alkoholens starka kraft.

... förstärker gärna den grundläggande sinnesstämningen. Den dövar också det rationella, tänkande och reflekterande sinnet och banar väg för reptilhjärnans urinstinkter. Om jag skulle råda (det gör jag inte gärna men vill ge dig feedback ändå) så googla på svartsjuka, inhämta kunskap, resonera med dig själv om din svartsjuka, vad kan den bero på. Fråga dig om du är svartsjuk även när du är nykter. Har du anledning att vara svartsjuk? Ställ dig en massa frågor och försök hitta svaren inom dig. Det, tror jag, är en bra början.

Kram på dig.

/Lena

... aldrig se henne "live". Men å andra sidan anade jag aldrig att jag skulle sitta på Alkoholhjälpens forum en dag med hennes namn som nick. Läser hennes biografi nu, dock.

Jag har en hel drös självhjälpsböcker i bokhyllan. Dom allra flesta är lästa. Men jag har egentligen inte inkorporerat budskapen i dom, ännu mindre implementerat budskapen i verkliga livet. Jag har bara läst, rätt och slätt.
I förra veckan köpte jag så en ny självhjälpsbok. Den heter ”Självkänsla på djupet” och är skriven av psykologen, psykoterapeuten och författaren Marta Cullberg Weston. Det är den här boken jag ska gå på djupet med.

Självkänslan börjar byggas så fort vi föds. Cullberg listar i sin bok femton punkter om vilka grundläggande behov ett litet barn behöver få tillfredsställda.

1. Tillfredsställelse av fysiska behov.
2. Trygghet och säkerhet.
3. Hudkontakt och smekningar.
4. Uppmärksamhet.
5. Spegling, att känna sig sedd.
6. Acceptans för den man är.
7. Lyssnande och deltagande.
8. Hjälp att sätta ord på och hantera känslor.
9. Relationer man kan lita på.
10. Att känna att man duger och kan.
11. Stöd och handledning.
12. Möjlighet att ha roligt och få stimulans.
13. Att sexuella känslor inte är tabubelagda.
14. Frihet att utforska.
15. Hjälp att sätta gränser.

Om jag tar mig tid att läsa dessa punkter, långsamt och en i taget, och smakar på var och en … ja, då blir jag lite nedslagen. Det var så många punkter som inte tillfredsställdes alls. Men samtidigt blir jag på det klara med det obestridliga sambandet mellan orsak och verkan. Många otillfredsställda punkter från födsel, genom barnsben, tonår och upp i vuxen ålder ligger till grund för min dåliga självbild/självkänsla i dag. Det är inget ”fel” på mig egentligen. Jag kunde bara ha dragit nytta av lite bättre jordmån när jag växte upp.

Länk till Marta Cullberg Westons hemsida: http://www.enigma.se/cullbergweston/default.htm

ska ni ha! Det blev en fin lördag med sociala aktiviteter. I dag känns det mindre bra, men det är väl bara att bita ihop och hålla ut. Har varit ute och gått, och i det fina vädret blev tillvaron lite ljusare. Kanske bio i kväll kan skingra tankarna.

Självkänsla kontra självförtroende.
Vilken är skillnaden? Det hela är mycket enkelt. Självkänsla handlar om vad jag tycker om mig själv, vilket värde jag har inför mig själv som person. Självförtroende handlar om hur kapabel jag tycker att jag är att utföra något, min tilltro till att prestera. Förenklat är skillnaden mellan självkänsla och självförtroende att det ena syftar till vem jag är, det andra till det jag gör. Jag kan ha gott självförtroende och usel självkänsla, och tvärtom. Jag kan ha uselt självförtroende och usel självkänsla och tvärtom. Självkänsla och självförtroende interagerar ibland, hjälper upp eller stjälper varandra. Jag tillhör skaran med gott självförtroende och usel självkänsla.

Min usla självkänsla bekymrar mig alltså. Den gör livet svårare att leva. Jag försitter chanser, jag förminskar mig själv och jag förorenar hela tiden mitt inre med tankar, ofta automatiska, som kapslar in mig i ett egenhändigt byggt fängelse. Fängelset består av material från det förflutna, men jag är vuxen nu och ansvarar själv för hur mitt liv ska te sig. Jag vet innerst inne att jag är så mycket mer än min självkänsla talar om för mig att jag är - den säger ju raka motsatsen - och det vill jag råda bot på. Och som Muränan säger: ” I’m not telling myself it’s going to be easy – I’m telling myself it’s going to be worth it.”

Hej hej Lena! Delvis rätt, jag tröttnar fort när jag känner att jag "kan" något. En kicksökare som hatar för mycket rutin/slentrian och nöjer mig inte med att bara "vara", tyvärr.
Ps, såg din namne ett antal gånger när hon var vid liv, hon var nog lite sådär oxå kan jag tänka mig.
// Calle

Jag har en tanke om dig som person. Den kan givetvis vara helt fel men ändå, låt mig presentera den. Jag tror att du trivs ypperligt med att arbeta i projektform. Tydliga ramar, tydligt mål, en tydlig början och ett tydligt slut. Därför går det bra för dig i början; full av övertygelse och entusiasm. Men så tappar du med tiden styrfart eftersom, vafan, det här projektet tar ju aldrig slut. Det här är ju ett evighetsgöra. Ja, något sånt tänker jag om hur du är och resonerar som person.

/Lena

Min erfarenhet är att alkohol inte är bra för sömnen. Jag somnade lätt när jag druckit mej berusad, slocknade, kan man säga. Ibland i TVsoffan och vaknade mitt i natten med kläderna på. Men sömnen blir av en sämre kvalitet och nästan alltid vaknade jag vid tre, fyratiden med ångest över att jag druckit, igen. Ångest över hur mycket jag drickit, igen och att jag inte skulle vara i körbart skick och bli tvungen att gå till jobb i ösregn. Usch! Jag får magknip även nu när jag tänker på det. Bland allt jag läst om alkoholen är det ocks entydigt att alkohol inte är ett bra sömnmedel.

Jag ser att du Nytt vitt år funderar på hur du ska klara sommaren utan vin. Vet du, ta de problemen när dom kommer. Ska du sluta 1.11 så är det ganska långt till sommaren. Vid det laget har du hunnit känna på fördelarna med nykterheten och vill inte falla tillbaka i dina dåliga vanor bara för att det är sommar. Här kan en dag i taget vara ett bra tänk. För livet, året, är fullt av tillfällen som det ska drickas, ifall man inte bestämmer sej. Det blir aldrig rätt läge så det är bäst att bara bestämma sej. Jag har nu tre nyktra somrar bakom mej och det är tre verkligt minnesvärda somrar, i ordets alla bemärkelser! Go for it!

Lucas är iväg på nåt så jag och Selma residerar för närvarande själva i vårt hem. Lugnt. En massa tända ljus. I högtalarna klingar tibetanska skålar. https://www.youtube.com/watch?v=KeCB8G98XFI

Så här inne på sextonde dagen värjer sig min kropp fortfarande vid tanken på alkohol. Jag föreställer mig att jag halsar en öl och genomfars av ett lätt illamående. Men i somras under semestern var det annat ljud i skällan. Jag drack varje dag, varje sekund av en minut var jag mer eller mindre påverkad. När Lucas somnat i husvagnen satt jag fortfarande uppe, pigg som jag blir när jag dricker. På morgonen när han avverkade toalettbestyren passade jag på att klämma en öl eller två. Att laga mat var en utmärkt anledning att hålla sig inne i husvagnen och så tyst som möjligt skruva korken av rosétetran och ta en redig klunk. När vi gick ut på lokal var jag den första att bryta upp och föreslå en annan pub eller restaurang för då kunde jag ju "börja om på nytt", med ett nytt glas vin eller en ny immande sejdel öl.
Det här låter förstås som ett paradis för en alkoholist. Fri tillgång till alkohol i husvagnen, ständigt grillande, ständigt nöjesliv, ständig fylla. Men jag var pressad, uppstressad och orolig. Alkoholen gjorde mig inte längre lugn och tillfreds. Ju mer jag drack, desto mer "jaktlysten" blev jag.
Jag var inte längre jag.

När vi kom hem inledde jag avgiftningen. På natten första nyktra dagen fick jag ont i hjärtat. Det krampade, protesterade och skrek rakt ut. Och jag blev livrädd. Under flera dagar hade jag stenkoll på mobilen för att kunna ringa 911 om det gick alldeles åt helvete. När Selma och jag var ute på promenad gick jag väldigt långsamt, övertygad om att jag skulle få en hjärtinfarkt om jag kom upp i någon som helst puls.

Och nu är det sextonde dagen. Ingen smärta, inga stickningar, stress javisst och press. Men jag har ingen hunting will, är inte spritstissig, och slår inte sönder någonting för att jag lackar ur i fyllan.

Det är gott. Det är bra. Just for now.

/Lena

Hej!
Det har inte gått så bra ett tag.
Aldrig några mängder, men varit inne i min gamla trall igen. Jag e lite av expert på att dölja, så min fru har inte märkt något. Men jag lurar ju bara mig själv.. Nu har jag klarat 2 dagar inkl ett stort bröllop igår. Ingen A idag heller.

Nu har jag bestämt när jag ska prata med min man. Försöker peppa mig. Det blir alltid pannkaka när jag vill prata allvar.
Veckorna är relativt ok. Dagen på helgen är ibland riktigt trevlig men så fort det blir em och
kväll så ändras allt. Sååå tråkigt.

Nu ska i sanningens namn sägas att den enda som kommit sig ur sängen än är Lucas. Jag och Selma ligger fortfarande och drar oss och har söndagsmorgonmysigt tillsammans. Men nu börjar jag längta till dagens första kopp kaffe, kan man bli kaffejunkie? Jag har ju inga minnesluckor heller så jag kommer ju ihåg varje mugg jag dricker.

Kaffekram till dig, satt mammas tiramisu bra i går, btw?

Två bra möjligheter om man bli orolig för att dricka vinet:

Frys ner lagom stora mängder i plastpåsar. kan lova att man inte blir så sugen på att dricka det när man lagar mat ;-)

Köp alkoholfritt matlagningsvin, fungerar det med (och är utan alkoholskatt)

//PP

Funderade lite kring ditt inlägg och läste även de svar du fått. Tycker personligen att du har fått mycket mycket konstruktiva svar och att de som skrivit gör det utefter egna erfarenheter, Naturligtvis är vi på Forum naturligtvis präglade av alla andra som skriver och har skrivit här.

Sömnproblem och ångest är nog några av de saker som är vanligast förekommande och återkommande här. Det är naturligtvis ett helvete att ha det på det sättet.
Vad som är vad i den problematiken är inte upp till mig att bedöma, men en sak är säkert. Alkoholen är inte botemedlet mot dålig sömn och ångest.
Det kan till och med vara grogrunden till båda, det finns många som vittnat om det.

Jag tror att du - som jag - skriver här för att du har ett alkoholproblem och vill förändra ditt drickande, eller sluta helt med drickat. Det senare är oftast den bästa lösningen, men är för många av oss svårt att uttala. Många är vi som sitter fast i alkoholens nät, och vem vill egentligen säga good bye till "snuttefilten" om det inte behövs?

Att läsa om andras erfarenheter och att skriva ner sina tankar hjälper. Som tur är leder det till att man får svar. Jag tycker det är värdefullt och det bör få vara mycket högt i tak.
Forumet är fantastiskt och det finns en grundton av att vilja stötta varandra.
Önskar dig att du kan ta till dig kommentarerna och väljer att se på dessa som konstruktiva synpunkter från andra med viss erfarenhet. Från oss andra som sitter/suttit i samma sits.

Många har under de gångna åren tagit upp detta med sin egna "unika" situation, och det finns flera som hävdat att just de behöver alkoholen för att sova. Att just jag är annorlunda, har en plan, osv. Anledningarna och ursäkterna att vilja skjuta upp att ta tag i problemet är otaliga.
Vi som själva upplevt detta "Alfons Åberg, ska bara ..." tillåter oss naturligtvis att påpeka att det är vanligt.

"Ska bara" kan bli till år - det är nog en av de viktigaste sakerna som jag, ur min egen erfarenhet vill förmedla.

Men om det är så att du väljer att göra det den 1/11 och genomför det då är det ju superbra. Har man väl druckit sig till bekymmer med alkoholen är det tufft att sluta.

Det går, men vi måste vara beredda på att priset för förändringen måste betalas. Priset är för många högt för motståndaren är stark, men det är värt varenda spänn :-)

Även om det kan tyckas som att det är näst intill omöjligt kan jag lova dig, det finns många som lyckas. Inte minst med tanke på forumets stöd!

Jag önskar dig mycket kraft och vilja till din förändring!

//PP

Hej!
Jag har också haft perioder då jag använt vin som sömnmedel. Tankar som surrar, oro och ångest som gjorde det helt omöjligt att sova. Då fanns bara vinet att ta till. Så jag förstår ditt problem. Jag har flytt verkligheten, dövat sorg, ilska, frustration och ångest med hjälp av vin. Men ingenting blir bättre, problemen finns kvar. Det är fem veckor sen tror jag, som jag bestämde att nu får det vara nog. Jag vill inte leva så här. Jag vet inte om man måste nå botten men man måste komma till insikt. Erkänna sitt problem och vilja göra något åt det. Man får mycket hjälp här av att läsa andras trådar, man får stöd och pepp. Det ger styrka, mod att förändra. Jag tänker inte på hur det ska bli på nyår tex. Jag är här och nu, tar en dag i taget. Och för varje dag blir jag starkare i mitt beslut. Det är inte alltid lätt.Tackar nej till fester där jag vet att spriten flödar. Har inte vin hemma, men problem med att min man dricker så framförallt öl finns inom räckhåll. Jag hade ett återfall efter två veckor. Det är glömt och förlåtet. Jag mår bra av att inte dricka. Det är befriande. Jag önskar dej kraft och mod att förändra.
Styrkekramar / belinda

Så fantastiskt och känslan när man vaknar upp på morgonen sen. Känslan av att allt jag gjorde kvällen innan gjorde jag för att jag ville och var medveten. Ännu en frukost som du kan titta Lucas rakt in i ögonen utan att värja med blicken! Så skönt.