Senaste kommentarerna i forumet

Här är din berättelse mer eller mindre vanlig ja. Vi vet nog alla vad du pratar om. Bra att du skrev, nu har du erkänt för dej själv och det är ett stort steg. Att skriva här hjälpte mej, nu har jag varit nykter i två år och fyra månader. Innan dess hade jag några återfall genom alla åren som jag försökt sluta. Nu har jag verkligen slutat. Det har du också. Det är värt att kämpa lite. Du kan.

så lika i allt vi skriver här. Hatar alkoholen och suger i mig allt du skriver, för jag måste också vara ärlig om jag inte ska gå under i alkoholträsket. Vi måste ta oss ur detta, och forumet är vår räddning tror jag!
Vi hörs,

Fantastiskt att få ett svar från någon som inte dömer en. Den totala ärligheten är lika mycket för mig själv som för att dela med mig. Bara att få skriva av sig är otroligt skönt när man inte vet var man ska vända sig.

Tack.

Om vad som händer i hjärnan efter två månaders avhållsamhet och längre från alkohol. Har du nån länk du kan tipsa om, Stingo? Har letat på nätet men bara hittat sajter som tar upp vad som sker i hjärnan precis när man dricker och precis efteråt.

att det finns ett liv för mig efter detta och att jag ska kunna släppa in någon annan man istället för honom känns som en utopi.

för att berätta att jag ev kommer att börja dejta.Skulle ge hejdåkram och då började tårarna flöda.De har runnit sen dess och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna smärta och ångest över vår situation.Nu ska jag gå och sova och hoppas jag får några timmar.

Och det vågade du! Du är en fantastiskt ärlig människa.. Det är något att vara förbannat stolt över!

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

Mmm jag gör det dessutom 1 gång i veckan + att vi har städhjälp varannan. Lite överdrivet enl mig. Men.... Happy wife, happy life.
Rätt nöjd att jag e inne på 4e dagen helt vit nu.
Iofs löjligt att jag kom in i spiralen efter älgjakten igen, men jag har lärt mig en läxa och är lika inspirerad nu som i somras. Det enda positiva är att jag inte fick lära mig den genom att bli stupfull.
Kvällarna e bäst, blir inte sådär akut trött som när jag druckit något och efter 6-7tiden så har suget försvunnet..
Ha det gott!

...alla för era inlägg, kommentarer och tycka till kloka svar...
Tack för nya fina vänner, era ord värmer och så sant det blir
att läsa i skrift och dessutom se att ni tolkar mina rader och
läser igenom mig.... underbart med förståelse åt vilket håll
det än må vara negativt som positivt.

Tar till mig alla era rader, ord, bokstäver men framförallt
meningen med det ni skriver.

Känner mig starkare av att läsa ngt jag känner igen dvs
ngt jag själv har känt, tänkt eller upplevt.

Tack ännu en gång, nu ska jag lägga mig för kvällen.
Nyss druckit en kopp med gott te efter träning och bastu,
har inte firat med ngt glas vin och det känns mycket bra.

Vi höres här snart igen.

Kram och sov så gott alla ni fina varelser :)

Låter bra det du skriver Steglitsan. Det Finska läkarsällskapet skriver att 3-6 månader är den tid det tar för den kemiska balansen att återställas och ger samma tid som minimum av nykter period om man haft ett tvingande behov att fortsatt dricka alkohol i berusningssyfte (har jag skrivit det här tidigare? vet att jag åtminstone tänkt skriva det många gånger). Samtidigt framhåller de att för många är det totalnykterhet som gäller. Här har många talat om 2 månader, för att något skall hända i skallen. Själv håller jag, efter mina drygt 2 månader helt med om att 1-2 månader knappt ens räcker för att komma igång.

Få se var jag själv befinner mig, efter mina 5 månader, vid årsskiftet.

Härligt. Känner du någon förbättring i kropp och själ?

Det jag menade var att kärleken ibland kan vara räddningen och det beror på hur djupt ned i missbruket man är. I ditt fall har ni kanske kommit till en återvändsgränd där det egentligen finns ett rationellt val och det är att gå. Valet är nog inte så lätt att genomföra även om man vet att det är det bästa men samvetet säger annat. Lycka till och hoppas att det blir bra för dig

Borde vara glad, men faktum är att jag är så vansinnigt orolig för E. :(

Det stämmer Muränan att jag har satt en månad som en första vita period och tanken har ju varit att jag fattar ett beslut då. Givetvis funderar jag på vilket det ska bli. Just nu känns det inte som ens som att jag börjat jobba på nykterheten egentligen. Frestelserna har inte varit så många (eller så har jag förträngt dem) så nej, jag är inte redo att börja dricka. Jag måste genomgå ett par riktiga prövningar först. Och den kommer. Med råge. Helgen om två veckor väntar tjejhelg med tre pinglor. Middag och utgångar står på agendan och dessa damer accepterar sällan att man tackar nej till drinkar utan vidare. Funderar dock på att skylla på mina anitdepp-piller lite diskret. Vilket borde hålla dem på plats. Just jäklar ska på en kick off nu på lördag som jag fått berättat för mig kan liknas vid ett fylleslag på en finlandsfärga (kom på det NU). Det finns en man som redan har tjingat en dans med mig till "Leende guldbruna ögon" att så ja, ni fattar vad det för kaliber på det här gänget och ni kan ju ana hur det kan sluta. Inte mina vanliga kollegor men ändå fint av dem att bjuda in mig. Det här kan bli intressant. Jag ska därmed inte ropa hej ännu. Återkommer om en vecka när beslut är fattat och definitivt (svårt ord att stavar rätt till i farten) även om jag har en ganska stor föraning om vad det blir ;)

Jag får inte glömma att jag faktiskt trivs med att vara A-fri PÅ RIKTIGT! - Det skrev jag ju redan igår.

Jag har en oro i kroppen som jag först inte kunde förstå. Men det är Ebba det handlar om... :'( Har ju läst hennes tråd så gott som varje dag sen jag registrerade mig här. Jag hoppas innerligt att hon får den hjälp hon behöver.
Just det, det är faktiskt 4 a-fria veckor efter mitt återfall nu. Känns så himla bra!

Hmmm... glöm inte att många fruar tycker att det är väääääldigt trevligt med städande män. ;-)

Men vad bra gjort av dig Lexi! Du måste känna dig riktigt stolt och modig! Nu ska det få bli slut med detta. Jag är så själaglad för din skull! Fortsätt jättegärna och håll oss uppdaterade - om du vill och orkar. Lycka till med allt! Bamsekram till dig

Tänkvärt att läsa! Känner igen mig i några av Cullbergs punkter. Bland annat att vara stöd åt förälder som varit deppig o ångestfylld.

Hoppas det går som på räls nu, och att din omställning till dagar utan vin går så väl som möjligt. Tack för att du delar med dig, så att jag vet att jag inte är ensam om vinberoende.

Ja, det kunde nog göra gott för både kropp å själ. Har tränat idag. Känns sååå bra just nu. Endorfiner, mmmm. Åsså en ostmacka på det.

Såg det sen med Ebba .. :-)
Aja, ingen A idag heller, ligger å skurar dassen just nu. Hatar det :-) helt kastrerande känsla.
// Calle

Det är nog helt rätt pelle, det tog ju sin tid att komma ner. Vill väl att det ska gå fort. Jag tänker ofta på det som hände för drygt ett år sedan, och det gör att jag knappt vågar tänka tanken på A. Trots det kommer tankarna, inte ofta, men irriterande. Nog är det så som muränan skrev, jag söker nog kickar, snabba sådana. Och nu när drygt ett år gått tänker jag inte sabotera någonting, för det kommer ALDRIG att vara värt det resultat jag får på köpet. Ska testa en blodig biff utan rödvin, blåbär, är det ett skämt eller. Undrar hur många tetror man hade fått ihop på snart 13 månader, uja, törs inte tänka tanken. Du stärker mig pelle. Vi vandrar vidare mot nya okända mål, ska inte vara rädd för det är ju bara tankar.
Må bra vännen
Konstnären

... för din skull när jag läser detta. Stor kram till dig, Lexi!

/Lena