Senaste kommentarerna i forumet

Januari, farmor och Eulalia. Grattis till era första och viktigaste dagar!!

Klokt. Ett råd från mig: låt aldrig forumet vara prestation eller krav. Vi är här för vår skull och skriver det och när vi vill!! Enda regeln, visa respekt för andra och anonymitet och skriv inte på fyllan. :-) frivillig men trevligt är att välkomna de som är nya. Det betyder mycket att snabbt få respons när man väl vågar starta sin tråd här.

Kram på er och fortsatt lycka till!

Dag 7,
sov ännu lite bättre. Typ en timma till. För en vecka sedan kunde jag inte sova. Hade ångest då. Äggröra till frukost och kaffe. Sen till jobbet. Magsug/ångest känsla på väg till jobbet. Trivs inte på jobbet och en plan är spana efter något nytt framöver. En banan till mellis. Sen lunchjogg. Mat efter. Sug har kommit men inget sug som försökt att kapa hjärnan. Känt mig stark idag. Skrattat lite på jobbet. Skönt. Köpte en chokladkaka som ligger i kylen nu. Flashbacks om att jag varit deppad under hösten/vintern. På det fick jag fysiska besvär. Vilket skapade oro. Vägrade inse att alkoholen är en del i det hela. Kanske är hela orsaken. Skönt att det är dag 7 nu. Känns som det värsta abstinensen är över nu. Undrar hur det går för alla andra.

Att ta tag i alkoholmissbruket. Det bryter ner dig. Det där med vilka du berättar kan du fundera över en stund. Om du har en sambo är det bra att prata med hen, tycker jag, för att få bra stöd.

Avstå alla frestelser den första tiden är mitt råd. När du varit nykter ett tag, kan du fundera på hur du kan hantera sociala relationer där alkohol ingår. Ta en dag i taget och var snäll mot dig själv. Tänk vad bra du kommer må, vad bra du är som gör något åt det. Du anar nog inte hur många du känner som själva har problem eller ligger i riskzonen.

Jag möttes för övrigt bara av kommentarer som; vad klokt, vad bra, jag har själv tänkt.., vill själv minska/sluta..,, när jag berättat för kollegor och vänner och familj. De flesta frågar inte så mycket. De drar väl sina slutsatser själva... ;-)

Sköt om dig nu. Inga negativa bakåt i tiden tankar! Nu framåt och håll i varje dag. Kram

Håll i din nykterhet, så kommer det andra få en lösning också. :-) vad du än gör, ta inte första glaset. Rena din kropp så händer det massa trevliga saker med dig med tiden. :-))

(Berätta hur filmen var, sen ;-)

Kram

Muränan,
jag var inne läste din sida också förut. Var ju nyfiken på hur de gått för dig och de andra. Gillade forumet här så därav tillbaka. Borde inte lämnat med facit i hand. Kram

Inte jätteuppåt men är frisk och nykter. Sköter om mig. Liten dipp idag men jag tror det mest är sömnbrist och viss oro för kommande prövningar men det hanterar jag nu så mycket bättre.

Jag tror det där med disciplin är viktigt. Vi skjuter fram och flyr och så blir ångesten större. Tro faktiskt att drickandet och arbetsmoral hänger samman. Att göra i sista stund gör ju bara att vi mår dåligt då vi unnar oss annat, istället för att ta tag i det och efteråt verkligen kunna koppla av och känna oss nöjda. Samma sak med hälsosamma rutiner. Att inte tumma på vissa grejer utan bara göra det, även om lusten är låg. De handlar nog om att inte ge vika för lusten... Jag är en typisk lust-styrd människa som tvingas ha rutiner för att inte bli olycklig. Lusten får vi hitta andra utlopp för. :-)

Vet att det känns jobbigt med tentor som hopar sig men kanske kan du se det som att du väljer att studera, du väljer att sitta med tentorna för det gör att du lättare når dina mål och du har i alla fall gjort ett ärligt försök. Kan du försöka se lusten i att kunna studera. Jag tycker nu att det vore en njutning och lyx att studera igen! :-) ungefär som tankarna på nykterhet - Kan vi tänka att vi väljer det och njuter av det (Det gör oss fria, friskare och mentalt starkare), istället för att vi inte får, måste avstå, är miserabla och tycker synd om oss. Då kan känslan och lusten vända till vår fördel och göra livet lite lättare och mer lustfyllt! ;-)

Jag har i många, många år alltid tagit extra vitaminer på vinterhalvåret och trots stress, sömnbrist och nervgift varit förvånansvärt frisk. Tar du extra b, d, och c-vitamin? Magnesium har hjälp mig också nu på senare tid. :-)

Krya, lycka till och kramar!

Hej tack för din kommentar :)
Blir så glad för svar. Tack!

oregelbunda tider delux här hemma just nu, ska försöka att disciplinera mig mer när jag kommer tillbaka efter semestern och nästa termin.
Värt att prova, funkar det för konstnärer och författare så borde det fungera för studenter också.
Ja, jag misstänker att det lätt blir ett ångesthamsterhjul med alkoholen. Det är ju skillnad på ångest och ångest, tenta ångest är något som är närvarande nu, men jag slipper iallafall tunga hjärtslag och skakiga händer. ;)

Hoppas du mår bra idag Leverjag. Stor inspiration för mig är du.
kram studenten.

De flesta blir tysta och lite skrämda av att möta det som är svårt i livet. Många som i efterhand sa; Jag skäms, visste inte vad jag skulle säga mm när de dragit sig undan så fort de fick veta.

Jag är van att det inte går att berätta, för de flesta klarar inte av det. Jag förstår det, men alla möter vi någonting som är riktigt smärtsamt förr eller senare i livet. Har ofta tänkt att andra har det ännu värre för jag har sett det och alla dem som kämpar i det tysta, i den andra världen. Jag tror att när vi nu funderar på varför vi druckit kan det vara bra att sätta ord på det som gjort ont, stort som smått. Man kan aldrig jämföra sorg och smärta med någon annan. Gör det ont så gör det! När vi förnekar att det gör ont, det är då vi får problem.

Det händer saker i livet. Ofta bär vi på smärtor från uppväxten som vuxit fast i oss och som orsakar problem senare i livet. När vi börjar jobba med oss själva så kommer det upp till ytan. Saker vi trott vi var klara med eller kommit vidare med, kanske faktiskt visar sig vara mer betydelsefullt än vi trott. Oavsett vad det är hjälper det oss att hitta de där taggarna som fortsätter sticka och gnaga, för jag tror att de bidrar till att vi gör saker som vi egentligen inte vill, tex dricker mycket. Om vi hittar orsaken kan vi börja hjälpa oss själva och hitta andra vägar.

Nu är det lite vakuum igen och antagligen våndas jag för vardag och jobb. Har varit på en skön promenad men har ingen ork/lust för någonting alls. En sådan dag. Lite ångest och tomt. Det kan verkligen svänga.

Jag vill verkligen bli av med alkoholbegäret, på riktigt. Jag vill så gärna vara fri från suget och tankarna på att få dricka helt. Imorgon har det gått 10 veckor sedan jag slutade helt denna gång. Hemma vanliga kvällar har jag nu inte längre något sug. Jag vet att det kan ändras, jag vet vad stress kan göra och jag vet vad det leder till. En gång missbrukare så är relationen aldrig mer normal tror jag.

Det är en process som är jobbig men på det hela taget ger stora positiva förändringar. Inatt ska jag sova ordentligt och vakna upp till en ny morgon med nya möjligheter. Troligtvis känns allt mycket lättare imorgon! :-)

Ses

Jag är oxå blyg. Å ganska rädd om min integritet. Men jag tänker att det här med att kommentera och så, får komma när det känns bra. Dessutom var det skönt att du skrev så, för jag får oxå lite dåligt samvete för att jag inte är så bra på att kommentera. Men vi lär oss nog, man får väl skriva det som ingivelsen ger. Bra jobbat, ändå, du slutade ju efter 3 glas. Det är bättre än att du fortsatt dricka! Kram på dig.

...Leverjag! Jag vet att min sambo dövar sin barndom. Men det skulle han aldrig vilja erkänna, eller jag tror snarare att han inte orkar ta tag i det. Det är för tungt. Jag, i min tur, dövar hans sätt. Men jag ska inte skylla allt på honom. Som jag skrev tidigare vet jag att jag upplevs som "mycket starkare än vad jag är". Då känns det antagligen för min sambo som han sparkar uppåt, medan jag tycker att han är elak.
Jag har tappat bort mig själv i alkoholträsket. Jag måste hitta gamla vanliga mig igen.
Men ni har rätt, tänkte det själv idag, att i helgen hittar jag på nåt själv med mina barn. Bio, kanske? Den där julfilmen med Robert Gustafsson skulle jag vilja se.
För övrigt har det känts väldigt bra idag, för första gången på länge. Var nog bra att komma igång och arbeta nu. Känner mig inte alls lika irriterad nu på min sambo. Men, å andra sidan, är han inte hemma än. Men det ska nog gå bra. Ser skymten av hur jag brukar vara tidigare. Måtte jag bli helt tillbaka!

Jag läser och tar till mig vad ni skriver och jag funderar på det.
Vad bra ni är ?

Låter som en smart kille som börjar göra "the right thing". Det andas vilja, energi och djävlaranamma i ditt inlägg. Härligt!

Du kommer bara bli mer nöjd med dig själv!

Jag tänker nog att jag skall lämna relationen, jag vill verkligen inte ha massa alkohol runt mig. Tack för ditt stöd ❤️

Vad härligt att höra att du håller i och pluggar vidare. Ja, plugg och eget företagande har stor risk för oregelbundna jobbtider. Vet att konstnärer och författare som lyckats är oerhört disciplinerade och jobbar varje arbetsdag bestämda timmar.

Ångest är faktiskt i de allra flesta fall orsakat av alkohol. Det verkar vara svårt för oss att förstå innan vi slutat, men det är så. Skönt att du tog beslutet och ger dig en vettig chans nu.

Fortsatt god studieresultat. Starkt jobbat!

Du har startat en tråd. Så bra. Lider med dig vännen. Det är inte lätt att leva med en alkoholist, som tvingas hålla sig nykter. Låter helt klart som han inte riktigt har insett vad hans problem är och vad det gör med honom. Han avgiftar sig och kommer må risigt ett tag. Dåligt humör mm är vanligt. Inte kul att det ska behöva gå ut över dig. En alkoholist som vill sluta och förstår vad hen måste ta sig igenom kan be om förlåtelse för sina utbrott och dåliga humör.

Hur är er relation för övrigt? Hur är han mot dig annars? Kan du resa bort ett tag och hålla dig borta från honom. Det som sårar så mycket nu är svårt. Kommer du kunna berätta för honom när han lugnat ner sig?

Tänkte så här: kan du inte skriva vad som händer nu, vad han säger och gör och hur det känns i dig närmaste tiden? En dagbok? Kanske kan du låta honom läsa någongång. Kanske han kommer till insikt då. Om inte annat så tror jag det är jättebra att du skriver av dig så du får ut lite av allt det du nu känner. Kan också vara bra att gå tillbaka till om och när du behöver.

Se till att äta, sova och gå promenader. Ta hand om dig och fundera på vad du behöver i ditt liv för att må bra. En dag i taget.

Han har ju uppenbart problem och man undrar varför han vill supa ihjäl sig. Vet han ens själv? Man kan inte tvinga en alkoholist att sluta. Det vore nog bra om han tar stöd utifrån. Man kan hoppas du kan prata med honom när han varit utan ett tag, annars måste du nog fundera om du vill vara kvar med honom. Det är svårt att tycka om någon som sårat för mycket/för många gånger. Risken är att du blir bitter, arg och olycklig.

Skriv och läs här. Många som kämpar i sina liv med sina alkoholister eller fd.
Kram

Förut har det bara varit jag som tagit upp problemen, hans syskon någon enstaka gång. Det här var första gången så många var engagerade. Men löftena är desamma som förut. Samma löften han gett till mig men jag hoppas att det bara beror på att han är lite chockad över uppmärksamheten och att det inte bara var jag som tyckte samma sak hela tiden. Jag har fått tid på kommunens alkoholrådgivning nästnästa vecka och ska också få gå i anhörigterapi. Han har inte nämnt med ett ord om att ta hjälp någonstans ifrån. Det är det som får mig att tro att den här gången är lika verkningslös som alla de andra gångerna han lovat att börja dricka som vanligt folk. Jag tror inte han kan det helt enkelt. Hans syskon har samma problem men de har hittat strategier och hans pappa har supit till sig en alkoholdemens. Min make är sjuk i flera följdsjukdomar men förnekar att de har med alkoholen att göra medan det är glasklart för alla omkring honom.

Jag var särbo med en man som din i ca 1års tid....varit ensam i ca 4,5 månader nu o tackar dom högre makterna varje dag att jag orkade bryta vårt förhållande.

Snälla snälla du, läs om och om igen vad du själv skrivit....vad hade du själv rått den kvinnan att göra om du va hennes bästa vän?

För din skull, dina barns skull LÄMNA denna man fort...!!!!!!
Du klarar dig bättre utan oro för honom.
Han klarar ju inte ens ta hand om sig själv el sina barn så NÄR el HUR ska han någonsin kunna finnas där för dig, när du behöver honom?????

Jag lärde mig en dyr läxa ska du veta....önskar inte dig samma sak.

Stor KRAM// Mysan

Ja, ni två är verkligen dammlucke-öppnare.. ;-) ?

Lena, så tacksam för ditt inlägg hos mig. Jag har läst det igen. Det är så bra, så tydligt, så verkligt... så fantastiskt mänskligt. Så underbart glad att du hittade kraften och kärleken och är kvar och delar dina insikter och medmänskliga värme till oss andra!

(Älskar IC. Första jag läste på restauranskylten när vi skulle fika hela familjen... ?)

?

Du berättar att ni nyligen haft ett samtal med din man som nu bestämt att vara alkoholfri några månader. Samtalet hade effekt men nu är det en tråkig stämning hemma där du försöker hålla dig undan samtidigt som du tycker de känns orättvist och är arg för att han inte kan se sin del i det.
Det du berättar låter tyvärr inte ovanligt och det kan vara så att humöret beror på abstinens, att sluta eller minska på alkohol kan innebära en hel del svåra saker som många här säkert kan intyga och förhoppningsvis blir det lättare med tiden.
Frågan är vad du behöver just nu, och vad du kan göra för att ta hand om dig själv?
Ni är båda i era processer, fast parallellt och behöver säkert olika saker. Bra att du skriver här på forumet och delar med dig, det ger oss här chansen att ge dig stöd. Läs gärna runt och se vad andra skriver och skriv gärna flera gånger, ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Rent, fint och lugnt. Så bra att du tänker vara snäll mot dig! Att slå på sig själv hjälper verkligen inte till.

Hur gick det med tjejen? Bra att du kan se hur du lurar dig in i alkoholmissären gång på gång. Du har nog lite hjälp att du redan påbörjat resan och varit mer nykter de senaste månaderna.

Tror på dig ?

Nu är mannen tillbaka till jobbet, semestern är slut. Jag har många ensamma timmar, igen. Känner mig lite osäker. Inte på om jag kommer dricka eller inte, för det vill jag inte. Däremot är det en annan typ av "frihet" som kommer med ensamheten. Vi är ju särbos mest, det kanske jag inte skrivit tidigare.
Jag är så glad att jag valde att ändra mitt beteende just för två veckor sedan, för att han har funnits vid min sida. Som en beskyddare. Jag vet ju att ingen annan kan bestämma om jag dricker eller inte, men det försvårar ju ens drickande när man vet att man har en annan som håller koll på ens fufflens.
Idag mår jag lite illa, är fortfarande förkyld. Förkylningen vägrar verkligen att ge med sig. Misstänker att mitt nuvarande sömnmönster påverkar tillfriskningen. helt seriöst så går det inte riktigt att bryta det mönstret just nu, sitter ju uppe och pluggar hela dagen och kvällen. Kommer inte till ro förens vid 1-2 tiden. vilket påverkar mitt allmänna mående, för jag trivs bäst när jag kommer i säng innan 00:00 och upp till 09:00.

Läste igenom min tråd igår kväll (igen) och insåg att ångesten gett med sig.
Har inte ångest på den nivån under dagarna längre.
Vilket får mig att fundera på om det endast var alkoholen som gav mig den ångesten? Mycket möjligt.

Hoppas ni mår bra idag.
Kram studenten.

...för kloka kommentarer. Jag vet heller inte om jag kommer kunna dricka måttligt, det får tiden utvisa. Heja dig för dag 3!!
Jag blir lite berörd av ditt nick, mina barns farmor är också glad i vin... Strongt av dig att ta tag i det! Kram

Dag 3 för mej också! Tröttheten förlamar mej, såå trött ?
Jag är stolt över mitt beslut och har delat det med mina närmsta.
Det är ett stöd att flera vet varför jag inte längre dricker alkohol,
Inte alls nåt att skämmas för. Men att hänga med på fest där alkohol är självklart skulle jag inte utsätta mej för.

Välkommen nattugglan! Jag började också skriva här på forumet efter dag 3 och nu är jag inne på dag 5!!! För mig är det en jättebedrift, så att ha klarat 3 dagar är inte det minsta patetiskt. Jag mådde bra/som vanligt de första tre dagarna men på natten till den 4:e och hela 4:e dagen (igår) var det illa. Huvudvärk, myrkrypningar mm. Idag mår jag dock bra igen, känner mig lite euforisk. Räknar dock med att det svänger snabbt och att få mer abstinens senare, om inte rent fysisk så psykisk. Det där verkar vara väldigt olika.

Jag tycker inte du ska hänga med på vikingresan, det är nog dömt att misslyckas om du inte är mycket säker på att du inte ska dricka en droppe.. och det är du inte i det här läget? Du hinner umgås med tjejgänget sen, nu är det du och din nykterhet som är viktigast. Vill du inte berätta för någon är det inte svårt att hitta en ursäkt. Jag vill helst inte berätta för omgivningen ännu när det är så nytt, endast för min man, men jag tror många får ytterligare styrka och motivation av att berätta...och kanske det finns andra i ens bekantskapskrets som också kan få en tankeställare. Håll ut...det blir bättre!!!! Läs och skriv på forumet för pepp!

Undrar nyfiket hur det går för dig med allt?