Senaste kommentarerna i forumet

En fantastiskt berättelse i vanlig ordning. Tack för det Berra! :-) Kunde känna röken från brasan och höra ditt skrålande sällskap... Intressant att betrakta vad alkoholen gör med människor. Hade liknande funderingar när jag var iväg för ett tag sedan: tänk om folk hade samma beteende vid frukosten som vid middagen...?! Varför är allt ursäktat och ok när man druckit?

Hej min vän,

tack för hälsning! Vad jätteskönt och bra på alla sätt att det inte var något med födelsemärket! Skönt att det är borta, så nu kan du glömma det helt.

Vad fint att du och din son är så nära. Jag hoppas att jag alltid kommer vara det med mina barn också. Önskar att du ska få komma nära din andre pojk också.

Är ledsen för Ebba. Har haft det på känn. Kan bara hoppas att hon verkligen får den vård/hjälp som hon behöver.

Stor kram till dig

Hej Pure och välkommen hit. Ett vitt blad kan associerar till en start, att börja göra nytt. Vill du berätta vilken innebörd det har för dig? Skriv gärna mer då du är beredd. Forumet är en plats för många att ge och att få ta emot. Välkommen igen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Lider verkligen med dig. Kan inte komma med några råd för jag har inga. Du behöver ju komma bort ifrån honom så snabbt som möjligt. Ja vet inte om det går om du orkar eller om det är en lösning men jag skulle polisanmäla honom eller prata med polisen om ev brott. Lider verkligen med dig. Många varma kramar från mig

..från midnatt till 00:52 då allting hängde sig och mitt inlägg försvann ut i tomma intet...
Var på väg att göra en frisbee av min stackars padda, blir så otroligt förbaskad varje gång detta händer...
Och naturligtvis så tycker man ju alltid att det var det bästa inlägget på riktigt...riktigt länge.
Det händer faktiskt rätt så ofta, kanske vart femte gång, och ni vet ju hur långa mina storys brukar vara, de tar oftast en timme i anspråk att skriva.

Gör väl ett nytt försök igen...då.
I fredags hade vi en högtidsmiddag med herrföreningen, vi brukar ha det varje år på höstkanten.
I år hyrde vi en buss och åkte till ett riktigt gammalt slott, med flyglar, fontäner, annex och you name it.
Kravet på kostym finns alltid där, annars blir det ju inte mycket till högtidsmiddag, standarder på borden, middagstal och utropande av skålar.
Kul?, visst det är alltid lite kul när det är extra högtidligt.
Vi satt i ett vitkalkat källarvalv, det serverades välkomstdrink, förrätt, vin till förrätten, öl och snaps, huvudrätt och vin till detta, efterrätt och ett sött vin til det.
Avslutades med att vi gick till loungen och tog kaffet med avec'en där.
All cred till servitriserna att de vi varje tillfälle kunde servera mig ett alkoholfritt alternativ, riktigt bra alternativ dessutom.
Men som ni vet, även äldre distingerade herrar i kostym blir mindre distingerade ju mer alkohol de har fått i sig,
Det börjar bli förutsägbart och i mitt tycke lite löjlighetens skimmer över det, hallå ni som var så propra för ett par timmar sedan!
När de börjar bli lite allt för mycket närgångna mot servitriserna och dra fräckisar så tycker jag att det börjar bli lite obekvämt.
De söker sig till likaledes onyktra personer för att fyllprata, de försökte med mig också, men mitt intresse fanns inte riktigt där för att vara tillräckligt intresserad av deras fyllprat.
Mycket snack om vilket bra jobb de har, hur mycket de tjänar, hur det går med handikappet i golfen, vilka kändisar de "umgås" med och så vidare, tjöta tjöta...
Jag ansåg att min intelligenskvot hade på något sätt inte längre samma nivå som deras längre, och började intressera mig mer för slottsmiljön.
Vandrade runt i lokalerna för att insupa historiens vingslag, ett antal hjorthorn prydde väggarna i den stenbelagda trappen, även de ifrån den afrikanska kontinenten.
Fantiserade om hur slottägarens jaktexkursioner såg ut där på kanske 1800-talet, satt de på elefantryggarna med bössan i handen?
I alla bokhyllorna var böckerna bundna i franska band, gamla spruckna oljemålningar med hertigar och hertiginnor stirrade ner på mig på spegelstuckade väggar.
En zebra hade fått släppa till sitt skinn framför den öppna brasan invid baren, där låg det riktiga stockar och brann och det luktade ordentligt av röken i rummen.
Undrade hur dåtidens sjöslag såg ut för flera hundratals år sedan, antar att det inte skiljde sig så mycket då mot nu, hår och klädmodet så nog annorlunda ut,
Men alkoholens inträde utförde nog samma ritualer med dem precis som med oss.
Om de nu inte hann att somna innan de fick av sig alla kläder med massor av kjolar gjördel som skulle snöras av och små pimpinetta stövlar.
Ujuj tankarna far iväg till filmen och Fanny och Alexander.
Gick tillbaka till de andra och där var det om möjligt ännu mera högt i tak vid det här laget, herrarna hade nu fått kontakt med andra sällskap med bland annat fagra damer.
Visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag koncentrerade mig på att vara till min allra yppersta fördel utseendemässigt.
Kontrollerade att frisyren var bra, och det var den för jag hade ju varit hos frisören bara dagen innan, att kostymen satt bra, slipsen var i ordning osv.
Jag till och med satt "snyggt" i länstolen där med oxblodsfärgat skinn...
Precis då passerar en av Sveriges snyggaste skådespelerskor precis framför mina fötter, hon gav mig inte ens en blick!!!
Så mycket var det värt att försöka se snygg ut, travade moloket tillbaka till bussen som stod uppställd på den grusbelagda vändplanen med den beslysta vattensprutande harpaspealnde ängeln i mitten, satte mig i bussen med resten av gänget, blanka ögon och rödmosiga kinder berättade för mig att nu var det slutdrucket för kvällen.
Gamla ordförande sitter och gapar i längst bak i bussen, fan va' kul det är att du fortfarande är med oss Berra, trots att du mår som du gör.
Nu tänker han på den depressionen jag hade för sju år sedan, har berättat ett otalt massa gånger för honom att jag är frisk nu och fortsätter att vara nykter för min egna skull...
Men vad spelar det för roll, jag har tagit den diskussionen med honom på hans fylla, den informationen går ju inte in...
Hans upplevelse är instängd i hans lilla bubbla, den tar inte emot något som helst ny information...
Jag suckar och skakar på huvudet, det är kört, han vill inte lyssna och han kommer ändå inte att komma ihåg vad jag har sagt ändå.
Jag nickar och ler instämmande, lyssnar inte skit mer på hans fyllbabblande.
Helst skulle jag vilja ställa mig upp, sätta munnen till hans öra och SKRIKA att du lyssnar ju inte på vad jag säger, varför ska jag stå här och behöva försvara något som du har uppfattat fel, dessutom tycker jag att detta är lite för privat att öppna den diskussionen helt öppet här i bussen...
-Varrå dip...dipp..rission hickar en snubbe intill som vaknat upp ur sin fyllsömn, äh håll käften svarar jag och sov vidare!
Och sedan har de mage att klaga på att jag inte hänger med varje gång de har en tillställning...

Näha!, det kanske har sina randiga och rutiga orsaker till detta.
Det är mig det är felet på, bara för att det är jag som inte dricker mig full varje gång.
Ibland känns livet orättvist, trots att jag vet att det är jag som gör det som är rätt.

En och en halv timme tog det att knacka ner dessa rader, med rättning och allt...

Berra

som aeromagnus beskriver.Det är den livslögn vi alla medberoende lever i.Om han bara älskade tillräckligt så skulle han..Jag vet inte om det faktiskt är sant.Kanske?
Eller kan det vara så att om han har nått tillräckligt djupt,eller om han kanske inte trillat dit så hårt eller eller.Jag är inte så säker på att det är nått mått av kärlek till sin partner som gör att alkoholisten slutligen klarar att nyktra till.Kärlek finns det ofta i överflöd åtminstone från den medberoendes sida.Jag tror mer på andra faktorer och om vi medberoende inte snöade in på detta med kärlek så kanske det vore lättare att fatta grejjen.

Vi kan inte med vår kärlek omsorg och vilja påverka alkoholisten att sluta dricka.Återigen aeromagnus jag menar inte att platta till dig.Jag tror att ibland är kärleken faktiskt så stark som du beskriver och i ditt fall var det ju det som öppnade ögonen på dig.Men i många fall räcker inte ens stark kärlek.Just den tron,att vi dessutom inte är så älskade så att den vi lever med kan avstå gör så fruktansvärt ont.Det kanske är lättare att tänka;just den man jag lever med är så alkoholiserad att han helt enkelt inte kan välja bort alkoholen.
Därför är bollen min att acceptera det eller gå.

... jumped to conclusions.

Men vet du vad, kära du? Nu måste vi bara lägga våra fagra huvuden på kudden. Upp och hoppa tidigt i morgon.

Det jag menade med "Men jag vet ..." var helt enkelt ett instämmande i ditt konstaterande. Jag vet inte mer än någon annan här. Bara att jag hoppas lika mycket som alla andra.

:)

Är vi syskon eller?
:)

Förefaller det rätt eller fel? Skit också, nu önskar jag att det här forumet inte var offentligt...

...

Tiramisun, var smaskens! Och vill du veta något lustigt? Mamma bjöd på baconlindade kycklingfiléer i ugn. Dock med potatis och utan parmesan utan annan gottig ost. Jag hade inte ens hintat om att jag blivit sugen på det.

Hoppas ni fick en mysig kväll, du, Lucas och Selma <3

Jag har också slukat min beskärda del av självhjälpsböcker. Varenda en har lovat mig att jag just den kommer få mig att bli lyckligare/säkrare/effektivare/framgångsrik. Och varje gång tror jag att jag kommer lyckas. Och vet du vad, jag tror verkligen att de hjälper. MEN varje gång jag läst igenom boken har jag gjort det på ett par dagar och sen slå ihop den och konstatera att tja livet var ju ganska mycket som vanligt som för en vecka sedan. Det krävs att man, precis som du verkar vara, sätter sig ner och dedikerar tid och energi att arbeta med sig själv. Något som jag är för rastlös att göra. Men jag kommer följa din resa på med stor iver! All lycka.

... att det är rätt sorts hjälp för just Ebba.

... jag känner mig lite lugnare nu när hon, vad jag förstår det som, får hjälp.

Har kommit hem efter en helg med mam & pap. Alltid skönt att komma hem igen, att andas ordentligt. Men det var inte så farligt, visste när jag åkte i fredags inte riktigt vad det var jag skulle komma hem till. Men vi fick en bra helg tillsammans. Tänker att jag ändå kanske ska försöka åka dit något mer oftare än nu.

Har virkat klart två halsdukar, en ska jag ge till min kollega imorgon. Senapsgul. Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet. Extra tidigt måste jag vara där dessutom. Inser att jag absolut inte har något att skriva om just nu. Känner mig orolig efter att ha läst Ebbas senaste inlägg.

Tack! Jag hör av mig när det är gjort.

Kanon bra ! Tråkigt med mannen men härligt bra av dig att du såg identifierade och konfronterade snabbt. ;-)

är jag ikväll.Denna man som jag blev lite småintresserad av verkar ha en annan typ av beroendeproblematik som jag inte tänker gå in på här.Men magkänslan talade,saker hände och ikväll konfronterade jag.Samma korkade undanflykter och försök till att göra problemet till mitt.Jag stod fast, bad om förklaringar,fick ingen och känner mig så stark i detta.Visst är det väl alldeles fantastiskt att jag trillar dit på en beroendepersonlighet till? Luften hade gått att skära med kniv så stark var attraktionen oss emellan.Och naturligtvis av samma sorgliga orsak.Kaka söker maka.Men jag såg,jag identifierade och konfronterade inom loppet av några dagar.Det tog inte 20 år.

Han kanske fick en tankestälkare när du 8ratade med honom. Alla som har beroende lever i förnekelse. Hoppas han håller sig nykter och att du kan hantera ev sug. Lycka till

Och viktigast av allt - hur mår du???

Varma tankar och kramar!

Också de gamla traditionella hotellen i Europa har börjat fasa ut badkaren och lägga in dushskåp istället. Och visst är det bättre att inte behöva hoppa över badkarskanten, då man har brottom iväg en vardagsmorgon, men ibland skulle det vara så väldigt skönt att få lägga sig ordentligt i blöt ( i brist på bastu;)

att jag ska vara anonym, att jag ska dölja min historia, dölja vem jag är, att jag ska förvränga min historia och personer i den...
Allt medan mitt ex fortsätter att kalla mig för oansvarig, talar om för allt och alla att hans ex hamnade i en livskris och bara stack ifrån honom och att hon nu dessutom försöker ta barnen ifrån honom - han som är den mest fantastiska pappan i världen...
Väldigt märkligt.

Jag har vänt och vridit på saker här på forumet, av rädsla för att han ska "komma på mig", att han ska känna igen vår historia och ännu en gång kunna "rätta" min historia så att den överensstämmer med hans (som han gjorde när jag blev medlem här första gången... några veckor innan jag blev medlem igen).

Jag har ljugit om massa saker - så många saker att jag inte längre själv minns exakt hur jag skrivit. MEN: det viktiga är att det jag ljugit om har ingen betydelse.
Jag har ljugit om:
att jag var sambo - vi var gifta...
att vi hade två flickor - vi har två pojkar...
att jag hyrde en stuga - jag hyrde en lägenhet...
att jag flydde till släktingar/vänner - jag flydde till mina föräldrar...
och många många mer saker... många fler situationer och händelser där jag kanske ändrat tidpunkt, plats, person...
Och det fanns flera skäl - att jag inte ville att någon skulle kunna känna igen oss, att jag inte ville att han skulle känna igen oss, men kanske framför allt: jag har ljugit för att jag fortsatte skydda honom... Rädd att någon skulle kunna förstå vem han är...

Men han ljuger inte - han berättar om vilken j-a ex-fru han har, som har blivit galen och som nu beskyller honom för de mest sinnessjuka saker och som försöker ta hans barn ifrån honom. Han tänker minsann inte på mig, att människor IRL ska tycka/tänka saker om mig?!
Och här sitter jag och skyddar honom.
Ärligt talat - jag blir så förbannad att jag helst av allt skulle vilja skriva ut hans namn, adress och nummer överallt och berätta allt han gjort mot mig och våra barn.

Och där satt jag på möte med socialtjänsten och fick sådan tunghäfta att jag inte kunde besvara frågor som "varför tror du att barnen skulle ha det bättre hos dig?", inte kunde bemöta påståenden som "Ni behöver lägga era meningsskiljaktigheter åt sidan, du måste tänka bort dig själv och se till barnens bästa så att ni kan samarbeta!"... ja, det är ju jättelätt att tänka bort sig själv, att glömma att han hotat mig, skrämt mig, sagt så elaka, fula och hemska saker... ja då, för barnen har han ju alltid varit snäll mot...
Nu har jag nog förlorat hela tvisten, med mitt kassa "framträdande" hos Familjerätten... Mitt hjärta blöder.

Ha, det där med att frysa matlagningsvin är allt en ide. Jag skulle bara bli vansinnigt nyfiken på hur det smakar som fryst och upptinat (på riktigt).

Litet matstuk har jag kvar i mig. Tillräckligt åtminstone att bli indignerad då jag beställer en risotto med lammfile, och får in en sjujävla hög grötigt ris i något slag ostsås, med en liten bit lamm ovanpå. Inte en endaste grönsak i hela anrättningen! Nåväl, efter att ha käkat smörgåsar i två dygn var jag nog hungrig för allt det där riset, så jag åt nästan hela portionen och nöjde mig med att det nog var bättre för mig än Haute Cuisine, åtminstone just nu.