Senaste kommentarerna i forumet

???

...och återkommer till mitt löfte mot MIF själv att inte göra stora förändringar detta året.
Jobbat o får andrum. Yogat o får andrum. Jag tror svaret ligger i att helt enkelt vara och göra det som är mig själv. Närmare den jag egentligen redan är, precis som Lena säger. Det kanske inte behöver vara så dramatiskt. Helt enkelt lämna soffan om jag far illa och gå o lägga mig, " köra mitt race", om man vill uttrycka det så. Be om hjälp från universum och jag vet att hjälpen kommer. Kanske inte i den form jag tror eller förväntar mig, men den kommer.

Kul att läsa Jackofhearts!
På frågorna vart du varit i ditt liv och hur mycket pengar som försvunnit spelar la ingen större roll, du har ju vänt segel nu. Tänk framåt, vart kan du vara om ett år? 2 år? 10 år? eller om en vecka? i morgon? Den erfarenheten som du har med ditt missbruk går att vända till något positivt, jag tror man blir starkare av att ha levt i "missär" ett tag. Bara man tänker efter, reflekterar och växer. Kul att se att du tagit hand om ditt yttre och god mat, kändes det bättre nu när du gått ett tag nykter?. Det finns bra mindfullness övningar på youtube som jag brukar kolla på, allt från 1 min till flera timmar om man vill.
Tror på dig, detta kommer bli bra.

Kram studenten

?

Det kändes så tryggt och lugnt med dina sista rader, att jag hittar mig där jag vill vara och att det kommer. :-) Ja, så är det-känsla liksom. Det kommer om jag ger det tid..

Såg framför mig silhuetten av en smal kvinna med långkjol med volang, även på blusärmarna, med häxhatt som jagar sin egen skugga i en slags manisk dans. Jag lovar, jag är nykter!! :-D))

Kanske måla vad jag "ser" när jag är här... Vill ju börja måla igen. Kan jag skriva dikter och måla utan vin..? Värt att testa faktiskt. :-))

Sov sött du med ?

Vad gör du för val nu? Är du sådan som måste ha kniven mot strupen, ligga på intensiven eller sova nerpissad i en trappuppgång innan du gör ett val?

Du, du svarar aldrig på mina frågor. Helt ok men du kommenterar dem inte ens. Bara nyfiken vad det beror på?

Får inte ihop bilden av dig. Har du det för bra, haft det för lätt eller det motsatta rent socialt och ekonomiskt? Har du en obehandlad diagnos som många som använder alkohol för?

Jobbig är jag och bryr mig gör jag!

Har läst din tråd och förstår kampen. Är ny här, haft kampen tidigare som jag då gav upp. Nu ett år senare har jag kommit mer till insikt. Och hoppas att det blir rätt denna gång.
Blev lite stressad dock.. Är också misstänkt för rattfylleri och det skulle vara min värsta mardröm om arbetsgivare får reda på det. Vet du om det måste rapporteras eller hur funkar det? Har ingen koll på rutinerna här...!! Jag skäms oerhört över det jag gjorde, men skulle nog tappa det helt om arbetsgivaren blir kontaktad.
Läste vidare om att du haft antabus. Biverkningar? Ska till läkare imorgon och vill inte ha nåt med biverkningar. Jobbigt som det är ändå..

/blomstra

I dina dessa rader finns massor av vishet:

"Man kan aldrig jämföra sorg och smärta med någon annan. Gör det ont så gör det! När vi förnekar att det gör ont, det är då vi får problem."

Att försöka fly från smärta är mänskligt, tänker jag. Och fåfängligt. Man springer för livet för att undslippa skuggorna som gör ont, men ack, skuggorna är lika kvicka. Man kan förstås skapa distans till inutivärken men ... ja, hur är det nu då? Popcorn i kastrull får alltid locket att trilla av till slut.

Förresten, hela detta inlägg var klokt. "En gång missbrukare så är relationen aldrig mer normal tror jag."
Så tror jag också det är.

Vet du, jag tror jättemycket på att du kommer att hitta dig själv ungefär där du vill vara. Det kommer. Och grattis till tio veckor. Sov gott i natt.
:)

Tack för hälsningen! (Lite sent, men ändå)
Det är nog ändå ett bra tecken att jag började 2016 helt nykter.
☆& jag kommer associera till en fjäril när jag ser dig på forumet :)

blomstra,
9km prommis låter ju härligt. Proverna visar ju nuläget och kan vara bra att se så man förstår vad som händer invändigt...Modigt och ta hjälp!!
"Idag är jag stark" är väl en låt tror jag.

Har funderat, Leverjag, på en sak.

Din rad här ovan nånstans: "Lena och Ebba, jag är så glad att ni skriver här och jag undrar ibland hur ni lyckades att vända och hålla fast så länge."

Jag funderar på det själv. Hur det är möjligt för mig att hålla fast i min niomånadersperiod med vetskap om att den kommer att bli tio, förhoppningsvis elva och sedan - åh, vilket hallelujaögonblick! - gå i delmål på tolv månader. Hur kom jag hit, liksom, jag som är ett nu levande bevis på Oscar Wildes "Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den". För att inte tala om Mae Wests "För mycket av det goda kan vara underbart".

Jag har känt att jag haft alkoholproblem i massor av år. I början kanske inte så mycket hur ofta och hur mycket. Snarare hur jag använde den, hur jag nyttjade den till att dämpa och bedöva och försvinna. Ensamdrickandet. Tröstdrickandet. Efter en separation, där det blev uppenbart för mig att drickandet eskalerade, "skaffade jag mig" en samtalskontakt via psykmottagningen. Kände inte att jag ville gå via hc, ville ha nåt mer vattentätt. Jag var väl rädd om mitt rykte, förstås. ;)
Den här samtalskontakten förändrades rätt snabbt från att handla om alkoholproblem till att handla om min mors förestående bortgång. Ett år efter hon dött avslutade vi kontakten, men vad jag inte visste då var att jobbet med att komma ifrån alkoholen precis börjat. Jag började dricka mer och mer, på ett riktigt destruktivt sätt, men brydde mig inte alls. Var sjukskriven ett långt tag efter mamma dött, jag ville själv gå samma väg. Vi hade sent i vår relation äntligen kommit varandra nära, vi hade blivit det här radarparet jag så länge drömt om, fasen, jag sitter och längtar och saknar henne så mycket nu när jag skriver dessa rader till dig. Mammakärlek, den är speciell, lika intensiv som mammahat är.

Jag går inte in på min livssituation mer än så, men grejen var att det tog säkert fem år innan jag kom på fötter någorlunda igen. Innan jag började känna att okej, jag vill kanske leva igen, kanske bry mig om mig själv igen, även fast jag bara var halv. Där nånstans väcktes min självbevarelsedrift och jag sökte hjälp via hälsovårdscentralen. Antabus, alkoholrådgivning. Men det blev inte riktigt bra. Terapeuten var snabbare än jag med att det skulle bli resultat. När jag kom dit och hade druckit även fast jag "inte skulle" ha gjort det så fann jag hela grejen meningslös och gick aldrig dit mer. Så här i efterhand kan jag se att även fast jag plågades av alkoholen - min tidigare paroll att "Jag har inte problem med alkohol - jag har problem utan" hade ju ersatts av "Jag har problem både med alkohol och utan" - så var jag inte där än att jag tog något personligt ansvar för problemet. Jag ville delegera ansvaret till någon utanförstående. Ville ha resultatet av att söka hjälp och få hjälp men stod själv inte beredd med uppkavlade armar.

Och drickandet fortsatte.
Och så kom jag hit.

I maj nångång för två år sen skrev jag första inlägget på den här sidan. På hösten gjorde jag ett tappert försök att bryta bandet till drickandet. Det höll i nio veckor. Jag såg inte framför mig hur det skulle vara möjligt att avstå helt, dom här nio veckorna var som ett gummiband som sträcktes ut mer och mer för varje vecka till bristningspunkten. Det var i november och fyra månader till fick gå innan jag, som jag känner det, kom till verklig insikt. Den 22 mars 2015 var jag äntligen där. Jag förstod att ett långt uppehåll var nödvändigt för att vända den här skutan. Jag hade ju själv sett att trots uppehåll så går det blixtsnabbt att återuppta drickandet precis där man slutat. Jag hade en ny ro och kraft i mig, något andligt skulle jag nästan vilja påstå.

Under den här resan har jag också förlikat mig med att det är en fin idé om jag aldrig dricker alkohol mer. Att inte falla för äh!-ögonblicket. Att avstå dom gånger man vill supa skallen av sig är klokt. Att avstå även dom gånger det inte verkar spela så stor roll (äh, det är ju bara en Irish Coffee) är lika klokt. För jag vet ju, känner ju det, att jag har det där alkoholmonstret i psyket och tarmarna. Monstret som bara vill ha och ha. Lika bra att alltid hålla det på svältkost.

:)

... höll på att ta knäcken på hela jädrans nykterheten, Leverjag! :)

Muris, blir alldeles till mig av dina ord. Men inte tyst. Jag kan bara säga dito, du med, right back at you. Kram! Och Lev ... kanske vi ska börja kalla dig för Levis, Leverjag? ;) Det känns som att oavsett vad vem som helst skulle skriva till dig så skulle du reflektera och fundera och komma med något bärkraftigt fruktbart tillbaka. Det gäller för er båda, tycker jag.

Oj, är varm inuti nu, tillräckligt för att dra upp medeltemperaturen utomhus i hela Sverige. Ska kopiera in det jag skrev till dig, Leverjag, så jag har det även här.

Jättekram till er båda.

blomstra, tack för pep. Den första veckan är som att ta sig upp från ett hål med kvicksand. Man sitter så fast så varje dag a-fri är en seger. Sedan går det lättare. Så du trivs inte heller. Jobbigt när det är så. Hoppas du löser det. Jag tänkte ta det sen när jag fixat detta med alkoholen. En sak i taget liksom.

Haha ja jag tar alla vitaminer som går, och extra B och D. Speciellt D. Har en burk magnesium och järn som jag tar sporadiskt. Får börjavara extra noga med att komma ihåg magnesiumet.

Jag tycker det är jätte roligt att studera egentligen. Det är en typ av lyx, absolut. Ser jätte mycket fram i mot nästa termin när jag får komma in i klassen igen och kunna bolla med flera om ämnen, teorier och analyser. Denna terminen har jag dock studerat mestadels själv och jag tror att mycket lärdomar missas när man inte kan diskutera med andra, lära sig dialektiskt lixom. Jag minns hur jag skrek rätt ut i glädje när jag kom in på programmet och får ibland ge mig en mental örfil att faktiskt uppskatta tiden som jag har nu (det där lät hårdare än vad jag trodde).
Men det är svårt att uppskatta tiden när omtentorna kommer, då läggs det på ännu mer på redan 100% fart. Blir 150% 200%... det är då det känns tråkigt, för fokus och tid från ordinarie tentor måste läggas på en annan samtidigt.

Jag har en plan nu, gick till en studievägledare och la upp nästa termin för att kunna klara av omtentorna och de "riktiga" tentorna.
Jag brukar inte klaga så mycket egentligen...
Har du några planer att studera något snart? :)

kram studenten

Härligt att höra!! Låter fånigt, men beundrar dig för att du tagit dig till dag 7!
Känns igen det där med trivsel på jobbet. Har varit upp och ner för min del..höga krav och stora förväntningar på prestationer och att nå uppsatta mål. Antingen så är det det som fått mig att tappa kontrollen på drickandet eller så kan det vara tvärtom. troligen tvärtom för mig. Kämpa på!!

Kommer få en sista chans med antabus på mottagningen. Om inte det funkar är enda sättet att få behandling via arbetsgivaren. Kan bara föreställa mig hur jobbigt det samtalet skulle vara. Nu så går det inte bra varken med medicinering eller alkoholen, har varit på 1 AA möte den här veckan, målet är att åtminstone gå på ett till. Så det är vad jag funderar på nu, få hjälp & blanda in arbetsgivaren eller försöka med antabus på mottagningen (för femtielfte gången), eller..ja, eller fortsätta dricka vilket kommer leda till katastrof efter ett tag. Eller det har det i princip redan gjort. Sen är jag ju misstänkt för rattfylleri vilket kanske leder till att arbetsgivaren ändå involveras. Fattar inte att jag helt frivillgt skapat den här jobbiga situationen.

& tack snälla Sisyfos & Leverjag! Ni är helt underbara!!

Jo alkohol gör det mycket enklare att lära känna varandra i början. Hur länge har ni varit tillsammans? Vad bra att han är en snäll kille. Det är dock lite oroväckande att du känner att han behöver alkohol för att öppna upp sig. Du är påläst, motiverad och besitter en bra självinsikt. Allt som krävs är lite tid och övning. Vad bra att min feedback hjälper. <3

Inte mycket sömn men BRA sömn, kände mig gott trött imorse istället för ångest- och skakis trött. Jobb hela dagen, tänkt mycket över situationen. Tvingade i mig en halv lunch och en prommis raka vägen hem (9km), utan att besöka bolaget!

Imorgon till doktor för provtagning och ett första samtal. Väldigt orolig över provsvar. Har läst på en del om vilka mediciner som finns. Biverkningar tycks alla ha, och det är det sista jag
behöver nu. Måste få känna mig stark och pigg.

Har gett mig fan på att klara detta, men har vetskap att jag blir väldigt svag i motgång. Och väl medveten om att detta bara är dag 2. Men just idag är jag stark??????!!!
Återkopplar läkarbesök i morgon.

Nattugglan, hoppas det går bra för dig. Jag köpte en chokladkaka och ska unna mig den snart.

tack så jättemycket för pepp. ( Datorn jag skriver från har inga uttropstecken så det kanske ser lite lamt ut men ni får föreställa er en massa såna :)
Jag blev orolig för att förolämpat någon när jag skrev att räkna dagar känns patetiskt. Jag utgår ju bara från min egna känsla, inget annat :) Det är fan starkt att sluta upp att dricka men man får vara snäll mot sig själv och inte nedslås. Som sagt. Så tack. Alla ni som skrivit.
Sitter här med kaffe och det känns rätt ok just för tilllfället.
Pratade med en kompis som sa hon hade tränat och hade en massa energi. Det är DEN energin jag vill få tillbaka. Just den. Inte däckas och mentalt blockera sig, bedöva sig. "Leverjag"- Du skrev något så bra som jag fastnade för i en tråd. Detta med att tänka på vad det egentligen är man vill i framtiden. Som pepp. Jag vet att jag inte vill sluta som rynkig kärring som går och pantar tomburkar för att få råd med tetrabackvin. Det är DET man måste tänka på.....Inte låta sig förföras med den romantiserade bilden av alkohol som nån klok människa skrev här.
Det räcker med känslan av att stå i bolagskön med de obligatoriska flaskorna man vet kostar 129 kr, för att känna sig som en looser. jag har varit där. Så jag utgår ifrån mig här. Lite rädd att förolämpa märker jag hehe. Jag är som sagt lite skör som alla ni starka här :) <3

Jag är totalt ensam med mina barn men har en bra vän som jag anförtror mig till. Har lagt ner detta med män då jag insett att jag inte har kraft eller är tillräckligt känslomässigt engagerad för att få det att fungera. Har till och med brutit med män pga att de varit nykterister av olika anledningar.

Vad jag skriver..:)

Återigen tack och ha en fin kväll alla <3

KRAM

Farmor,
hoppas det går bra för dig. Ser hur du förbereder dig för nya vanor. Det börjar så och till slut kör man.

Blomstra, hoppas dag 2 går bra. Kram

Var precis o köpte 2 öl till på systemet, har 4 i kylen nu. Kände mig så jävla skyldig i kassan då det var samma gamla bistra tant som alltid. Ska kanske inte ropa hej än men inte sugen nu eller ikväll. Kanske imorgon, kanske inte, känner ja mig sugen så dricker ja antagligen. Har druckit 4 öl denna veckan hitintills, innan brukade ja dricka 10 i veckan. Men ska till gymmet imorgon planerar ja, o de vore ju lite synd o förstöra de me alkohol. Jaja får se hur jag gör.

Cruella, så kul att dag 5 började bra :) hoppas kvällen också känns ok.