Senaste kommentarerna i forumet

Jag är oxå blyg. Å ganska rädd om min integritet. Men jag tänker att det här med att kommentera och så, får komma när det känns bra. Dessutom var det skönt att du skrev så, för jag får oxå lite dåligt samvete för att jag inte är så bra på att kommentera. Men vi lär oss nog, man får väl skriva det som ingivelsen ger. Bra jobbat, ändå, du slutade ju efter 3 glas. Det är bättre än att du fortsatt dricka! Kram på dig.

...Leverjag! Jag vet att min sambo dövar sin barndom. Men det skulle han aldrig vilja erkänna, eller jag tror snarare att han inte orkar ta tag i det. Det är för tungt. Jag, i min tur, dövar hans sätt. Men jag ska inte skylla allt på honom. Som jag skrev tidigare vet jag att jag upplevs som "mycket starkare än vad jag är". Då känns det antagligen för min sambo som han sparkar uppåt, medan jag tycker att han är elak.
Jag har tappat bort mig själv i alkoholträsket. Jag måste hitta gamla vanliga mig igen.
Men ni har rätt, tänkte det själv idag, att i helgen hittar jag på nåt själv med mina barn. Bio, kanske? Den där julfilmen med Robert Gustafsson skulle jag vilja se.
För övrigt har det känts väldigt bra idag, för första gången på länge. Var nog bra att komma igång och arbeta nu. Känner mig inte alls lika irriterad nu på min sambo. Men, å andra sidan, är han inte hemma än. Men det ska nog gå bra. Ser skymten av hur jag brukar vara tidigare. Måtte jag bli helt tillbaka!

Jag läser och tar till mig vad ni skriver och jag funderar på det.
Vad bra ni är ?

Låter som en smart kille som börjar göra "the right thing". Det andas vilja, energi och djävlaranamma i ditt inlägg. Härligt!

Du kommer bara bli mer nöjd med dig själv!

Jag tänker nog att jag skall lämna relationen, jag vill verkligen inte ha massa alkohol runt mig. Tack för ditt stöd ❤️

Vad härligt att höra att du håller i och pluggar vidare. Ja, plugg och eget företagande har stor risk för oregelbundna jobbtider. Vet att konstnärer och författare som lyckats är oerhört disciplinerade och jobbar varje arbetsdag bestämda timmar.

Ångest är faktiskt i de allra flesta fall orsakat av alkohol. Det verkar vara svårt för oss att förstå innan vi slutat, men det är så. Skönt att du tog beslutet och ger dig en vettig chans nu.

Fortsatt god studieresultat. Starkt jobbat!

Du har startat en tråd. Så bra. Lider med dig vännen. Det är inte lätt att leva med en alkoholist, som tvingas hålla sig nykter. Låter helt klart som han inte riktigt har insett vad hans problem är och vad det gör med honom. Han avgiftar sig och kommer må risigt ett tag. Dåligt humör mm är vanligt. Inte kul att det ska behöva gå ut över dig. En alkoholist som vill sluta och förstår vad hen måste ta sig igenom kan be om förlåtelse för sina utbrott och dåliga humör.

Hur är er relation för övrigt? Hur är han mot dig annars? Kan du resa bort ett tag och hålla dig borta från honom. Det som sårar så mycket nu är svårt. Kommer du kunna berätta för honom när han lugnat ner sig?

Tänkte så här: kan du inte skriva vad som händer nu, vad han säger och gör och hur det känns i dig närmaste tiden? En dagbok? Kanske kan du låta honom läsa någongång. Kanske han kommer till insikt då. Om inte annat så tror jag det är jättebra att du skriver av dig så du får ut lite av allt det du nu känner. Kan också vara bra att gå tillbaka till om och när du behöver.

Se till att äta, sova och gå promenader. Ta hand om dig och fundera på vad du behöver i ditt liv för att må bra. En dag i taget.

Han har ju uppenbart problem och man undrar varför han vill supa ihjäl sig. Vet han ens själv? Man kan inte tvinga en alkoholist att sluta. Det vore nog bra om han tar stöd utifrån. Man kan hoppas du kan prata med honom när han varit utan ett tag, annars måste du nog fundera om du vill vara kvar med honom. Det är svårt att tycka om någon som sårat för mycket/för många gånger. Risken är att du blir bitter, arg och olycklig.

Skriv och läs här. Många som kämpar i sina liv med sina alkoholister eller fd.
Kram

Förut har det bara varit jag som tagit upp problemen, hans syskon någon enstaka gång. Det här var första gången så många var engagerade. Men löftena är desamma som förut. Samma löften han gett till mig men jag hoppas att det bara beror på att han är lite chockad över uppmärksamheten och att det inte bara var jag som tyckte samma sak hela tiden. Jag har fått tid på kommunens alkoholrådgivning nästnästa vecka och ska också få gå i anhörigterapi. Han har inte nämnt med ett ord om att ta hjälp någonstans ifrån. Det är det som får mig att tro att den här gången är lika verkningslös som alla de andra gångerna han lovat att börja dricka som vanligt folk. Jag tror inte han kan det helt enkelt. Hans syskon har samma problem men de har hittat strategier och hans pappa har supit till sig en alkoholdemens. Min make är sjuk i flera följdsjukdomar men förnekar att de har med alkoholen att göra medan det är glasklart för alla omkring honom.

Jag var särbo med en man som din i ca 1års tid....varit ensam i ca 4,5 månader nu o tackar dom högre makterna varje dag att jag orkade bryta vårt förhållande.

Snälla snälla du, läs om och om igen vad du själv skrivit....vad hade du själv rått den kvinnan att göra om du va hennes bästa vän?

För din skull, dina barns skull LÄMNA denna man fort...!!!!!!
Du klarar dig bättre utan oro för honom.
Han klarar ju inte ens ta hand om sig själv el sina barn så NÄR el HUR ska han någonsin kunna finnas där för dig, när du behöver honom?????

Jag lärde mig en dyr läxa ska du veta....önskar inte dig samma sak.

Stor KRAM// Mysan

Ja, ni två är verkligen dammlucke-öppnare.. ;-) ?

Lena, så tacksam för ditt inlägg hos mig. Jag har läst det igen. Det är så bra, så tydligt, så verkligt... så fantastiskt mänskligt. Så underbart glad att du hittade kraften och kärleken och är kvar och delar dina insikter och medmänskliga värme till oss andra!

(Älskar IC. Första jag läste på restauranskylten när vi skulle fika hela familjen... ?)

?

Du berättar att ni nyligen haft ett samtal med din man som nu bestämt att vara alkoholfri några månader. Samtalet hade effekt men nu är det en tråkig stämning hemma där du försöker hålla dig undan samtidigt som du tycker de känns orättvist och är arg för att han inte kan se sin del i det.
Det du berättar låter tyvärr inte ovanligt och det kan vara så att humöret beror på abstinens, att sluta eller minska på alkohol kan innebära en hel del svåra saker som många här säkert kan intyga och förhoppningsvis blir det lättare med tiden.
Frågan är vad du behöver just nu, och vad du kan göra för att ta hand om dig själv?
Ni är båda i era processer, fast parallellt och behöver säkert olika saker. Bra att du skriver här på forumet och delar med dig, det ger oss här chansen att ge dig stöd. Läs gärna runt och se vad andra skriver och skriv gärna flera gånger, ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Rent, fint och lugnt. Så bra att du tänker vara snäll mot dig! Att slå på sig själv hjälper verkligen inte till.

Hur gick det med tjejen? Bra att du kan se hur du lurar dig in i alkoholmissären gång på gång. Du har nog lite hjälp att du redan påbörjat resan och varit mer nykter de senaste månaderna.

Tror på dig ?

Nu är mannen tillbaka till jobbet, semestern är slut. Jag har många ensamma timmar, igen. Känner mig lite osäker. Inte på om jag kommer dricka eller inte, för det vill jag inte. Däremot är det en annan typ av "frihet" som kommer med ensamheten. Vi är ju särbos mest, det kanske jag inte skrivit tidigare.
Jag är så glad att jag valde att ändra mitt beteende just för två veckor sedan, för att han har funnits vid min sida. Som en beskyddare. Jag vet ju att ingen annan kan bestämma om jag dricker eller inte, men det försvårar ju ens drickande när man vet att man har en annan som håller koll på ens fufflens.
Idag mår jag lite illa, är fortfarande förkyld. Förkylningen vägrar verkligen att ge med sig. Misstänker att mitt nuvarande sömnmönster påverkar tillfriskningen. helt seriöst så går det inte riktigt att bryta det mönstret just nu, sitter ju uppe och pluggar hela dagen och kvällen. Kommer inte till ro förens vid 1-2 tiden. vilket påverkar mitt allmänna mående, för jag trivs bäst när jag kommer i säng innan 00:00 och upp till 09:00.

Läste igenom min tråd igår kväll (igen) och insåg att ångesten gett med sig.
Har inte ångest på den nivån under dagarna längre.
Vilket får mig att fundera på om det endast var alkoholen som gav mig den ångesten? Mycket möjligt.

Hoppas ni mår bra idag.
Kram studenten.

...för kloka kommentarer. Jag vet heller inte om jag kommer kunna dricka måttligt, det får tiden utvisa. Heja dig för dag 3!!
Jag blir lite berörd av ditt nick, mina barns farmor är också glad i vin... Strongt av dig att ta tag i det! Kram

Dag 3 för mej också! Tröttheten förlamar mej, såå trött ?
Jag är stolt över mitt beslut och har delat det med mina närmsta.
Det är ett stöd att flera vet varför jag inte längre dricker alkohol,
Inte alls nåt att skämmas för. Men att hänga med på fest där alkohol är självklart skulle jag inte utsätta mej för.

Välkommen nattugglan! Jag började också skriva här på forumet efter dag 3 och nu är jag inne på dag 5!!! För mig är det en jättebedrift, så att ha klarat 3 dagar är inte det minsta patetiskt. Jag mådde bra/som vanligt de första tre dagarna men på natten till den 4:e och hela 4:e dagen (igår) var det illa. Huvudvärk, myrkrypningar mm. Idag mår jag dock bra igen, känner mig lite euforisk. Räknar dock med att det svänger snabbt och att få mer abstinens senare, om inte rent fysisk så psykisk. Det där verkar vara väldigt olika.

Jag tycker inte du ska hänga med på vikingresan, det är nog dömt att misslyckas om du inte är mycket säker på att du inte ska dricka en droppe.. och det är du inte i det här läget? Du hinner umgås med tjejgänget sen, nu är det du och din nykterhet som är viktigast. Vill du inte berätta för någon är det inte svårt att hitta en ursäkt. Jag vill helst inte berätta för omgivningen ännu när det är så nytt, endast för min man, men jag tror många får ytterligare styrka och motivation av att berätta...och kanske det finns andra i ens bekantskapskrets som också kan få en tankeställare. Håll ut...det blir bättre!!!! Läs och skriv på forumet för pepp!

Undrar nyfiket hur det går för dig med allt?

Ett stort steg att berätta om sitt beroende för en vän. Varje nykter dag är en seger. Själv har jag tidigare varit övertygad om att måttlighetsdrickande var mitt mål. Efter många bakslag så har jag tvingats inse att totalt alkoholstopp är enklare för mig, tror jag nu när jag är inne på dag 3. Vi har alla något att dela med varandra. Både dåliga eller bra erfarenheter, så var inte blyg med dina kommentarer! Här finns vi för varandra! Jag följer gärna din tråd!

Så ramlade jag dit igen...
Jag lät bli att höra av mig. Då började han sakna mig. Han hade varit nykter i nästan två veckor (enligt honom själv). Skämts över sitt agerande. Han började dricka igen en kväll (inte flera dagar) och då vågade han höra av sig och ville träffas.
För att vinna så måste man våga. Jag gick med på att träffa honom och trillade dit direkt. Han har en sån makt över mitt hjärta!

Han drack inte medan vi umgicks, det är iallafall mycket positivt!

Fortsättning följer :-)

Som far runt i huvudet. Precis som förra gången jag bestämde mig för ett längre uppehåll. Varför har jag gjort så här mot mig själv? Besvikelse..
Vart hade jag varit i livet om inte alkoholen tagit upp så mycket tid? Hur många hjärnceller har lämnat mig i takt med att drinkar och öl har slinkigt ner tills att jag praktiskt tagit varit medvetslös? För även om jag hållit mig till några få dagar i veckan har det varit stora mängder och det kan ju aldrig vara bra. Hur hade min ekonomi sett ut om jag jag investerat slantarna i någonting vettigt istället för misär?

Tankarna snurrar. Men jag antar det är bra och en del av processen. För första gången på väldigt länge ser jag fram emot en nykter helg. Det känns frigörande.

Tänker på gårdagen då jag fick så mycket gjort. Gårdagen innehöll mer "liv" än alla dagar runt jul och nyår tillsammans. Produktiv, reflektiv och hoppfull kan sammanfatta senaste dagarna som nykter. Tagit hand om mitt yttre form av träning och nyttig mat. Jag har även hållit mig sysselsatt med att "jobba ikapp" de saker jag negligerat under mellandagarna.

Framöver måste försöka ge lite mer tid för mig själv. Ta tag "i själen"som många här varit inne på , hur cheezy det än låter och jobba för att långsiktigt få bättre kvalitet på sömnen. Sömnen och ångesten är en så ond cirkel . Ångesten gör att jag inte sover bra och dålig sömn gör att jag får påslag under dagarna. Inte bra kombo ifall alkoholsuget skulle komma med all sin kraft..

Nog babblat för nu.

❤️

Duschat, damsugit, tagit bort alla burkar, diskat och intagit mat och vitaminer, tänt ljus och ligger nu och försöker bädda in mig i bomull. Tänker vara snäll mot mig. Jag lyckas bättre om jag tänker snälla tankar istället för att anklaga mig själv.

Hej och välkommen hit!

Hög igenkänningsfaktor i ditt inledande inlägg om resor... Likaså om omsminkningarna på både jobbet och i bilen under första tiden... Men du, du är på rätt väg och det kommer bli bättre ju längre tiden går.

Skickar styrkekram

Hej Solapan,

Välkommen tillbaka! Jag minns dig väl, i din tidigare nick. Har funderat på hur det gick för dig.

Bra och starkt att du kommer igen med nya tag. Ta vara på dina erfarenheter, så kommer det gå bra för dig.

Kram

1 1/2 månad e inte illa!!!!
Man undrar ju första tiden 'gjorde jag rätt??? Kommer han ändra sig???'

Jag kan inte tänka mig en ny resp alls, inte just nu iaf....tycker det e sååå skönt få äta när JAG vill, komma hem när JAG vill!!!
Mitt X är/ var oxå fruktansvärt svartsjuk och kontrollerande.
Tog ngt längre tid än vad han ansåg det borde göra så va jag en hora och otrogen...kan ngn säga VARFÖR man stannar fem sekunder hos en sån man????

Men du har 100% rätt, att va arg tar bara energi....men tror att jag ibland bara önskar honom all olycka i världen!!!!
Skulle vilja göra honom lika illa tillbaka....

Kram till dig Stina