Senaste kommentarerna i forumet

Älskling... höll jag på att skriva.
Men du, hur ska du kunna veta att det verkligen är jag Ebba som skickar ett mejl? Vem som helst kan det ju vara som försöker lura dig, jag är helt nojig över Internet sen ja du förstår... Vill aldrig att nån ska lura dig för du är så jävla fin. Du kommer få ett mejl av mig så snart jag kan.

Ibland behöver man ett perspektiv eller två, tack Muränan för att jag fick det av dig ikväll. Hahahaha jag känner mig redan mindre ensam. Sov så gott! Hoppas du får en fin helg.

PS. Alla organiseringstips tas emot med stor tacksamhet :)

Jag satt och virkade på en halsduk och tänkte, fan jag borde typ lämna den till Ebba på någon väl dold plats. Så kunde du smyga dit och hämta den vid en annan tidpunkt. Tänk om vi kunde ha en plats där vi kunde lämna meddelande till varandra? <3 Ett säkert ställe där det inte finns någon risk att någon hinner ta bort det innan den andre varit där. Så fint.

Ebba så här vill jag göra:
När jag reggade mitt konto här så gjorde jag en hitte-på mail för att jag ville inte gå ut med min vanliga, den har jag bara till detta. Du får den här; steglitsan@gmail.com. Jag kollar den nästan aldrig. Du behöver inte använda den, jag kommer inte be dig göra det. Vad du gör med detta är helt och hållet upp till dig. MEN jag mår bättre av att veta att jag någon gång på något sätt kanske har en möjlighet att stöta på dig igen. Kanske händer det, kanske inte?! Så är det mesta här i livet.

Iväg med dig nu fina du - hoppas du kommer att få uppleva all kärlek du förtjänar.

Din SL

PS. Who gives a shit about Berlin, anyway?!

Jag kan dalmål jag, har varit mycket i Borlänge av olika orsaker.
Äh. Jag har inte längre ett behov av alkoholhjälpen. Jag är färdig för nu, jag är klar och känner mig nöjd. Har inte en aning om vad jag har skrivit i min tråd jag kör på känslan här och nu även om det är tillbakablickar. Allt i min tråd är sant utom en sak. Mannen på psyket gav mig inte Bob Dylan utan Elvis :) Det var en annan som gav mig Dylan. Ibland måste man ändra för att skydda om ni förstår?
Plats, ålder, kön. Jag är helt jävla dum i huvudet för vad skriver jag om? Ofta möten med människor. Riktiga varelser. Jag stjäl ju dessa människor och så är jag sur för jag tycker att vissa stulit mig. Jag är seriös nu jag har tänkt tanken att be Magnus radera hela min tråd just därför. Det ät verkliga människor och deras liv, jag mötte dessa människor och har dem inom mig och vad gör jag? skrivet om dom :( SL, jag tycker så mycket om alla här i forumet. Kommer ALDRIG glömma den här platsen där vi alla möttes. Du och jag är de enda som varit öppna med var vi bor. Okej du är typ innerstadstjej och jag förortsbrud men vi är ändå väldigt lika :) <3 Nästan så jag tror det är dolda kameran och att någon driver med mig????????? Jag hittade en sak här hemma idag och tänkte faktiskt "den här vill jag skicka med post till SL" Men jag har inte din adress vet inte ditt namn... Skulle du blivit glad över ett litet brev från mig? Jag tänkte "åh vad smart då kan jag skicka med mitt telefonnummer så kan vi messa våra tankar kring A typ. Istället för att skriva här" men faaan jag har ju inte hennes adress :( Hoppas vi stöter ihop på IKEA av en slump nej nu vet jag. Jag ser en tjej sitta och läsa Steglitsan på en bänk och säger: SL? Du bara: Sjääälvklart.

<3

Sorry att jag lämnar er men jag blev färdig, känner det i hela kroppen. Måste vila, andas, tänka, läka, reda ut, förstå, våga hoppas,älska min nästa så som jag/mig själv m.m
Men ni finns kvar i mig jag har extremt bra minne som ni kanske har märkt? För sådant som fastnar i mig och intresserar mig.
Berlin trodde jag på riktigt var ett land. Heeelt otroligt. Jaja så cool är jag inte jag har aldrig varit i Berlin eller London. Inte intresserad. Men jag kan alltid ändra mig.
/Ebba

Ditt barn är bara 5 år men behöver uppenbarligen hjälp. Jag blir bestört. Vad finns för hjälp för er, vilka utredningar kan man göra? I vilken ålder kopplas BUP in? Flygcert, lägg inte skulden på dig. Det kan hända att ditt barn farit illa men det är det många barn som gör. Reaktioner kan se olika ut för olika barn och jag kan, tyvärr, utifrån egna erfarenheter, inte låta bli att undra om att allt inte är socialt betingat. Det kan finnas ärftligt beteende och då måste ju barnet få extra mycket hjälp och behandling. Vad det gäller ditt ex. så beter han sig, enligt mig, som en äkta psykopat, men det är min tolkning.

Lycka till med samtalet. Det är verkligen ett försök värt, men det är inte ovanligt tror jag att personen sluter sig.
Det finns riktigt erfarna och vassa tjejer (verkar oftast vara tjejer) på det här området här på forum. Någon kommer säkert att
skriva ett par rader.

Men glöm inte dig själv, det är kanske det viktigaste. Och det är ju väsentligt lättare att övertyga sig själv att ändra dryckesvanor
- även om även det kan vara minst sagt klurigt ibland ;-)

//PP

Imorgon ska jag träffa socialtjänsten för typ tredje gången på en vecka... och det känns så jävla pissigt - alla hör vad jag säger, hummar och uttrycker viss bestörtning och säger "näe, det där är ju inte okej...", "nej, så gör ju inte barn som mår bra" osv, och sedan händer NADA, ingenting, nothing...

Äldsta barnet sparkar, slår, klöser, river, gapar och skriker åt mig, slår syskonet, tar stryptag, kastar grejer, jaa... och igår fick jag den här kommentaren - "jag ska hämta en yxa och hugga sönder hela huset och sedan ska jag hugga dig" och inatt så handlade det om att femåringen skulle döda mig... och det är så sjukt - för jag blir lite rädd... jag undrar om han skulle kunna döda mig om han fick tag i en kniv/yxa... och jag tänker - jaha, jag är den dåliga mamman som förstört mitt barn, för pappan är såå snäll nu för tiden och "blir aldrig arg längre, bara besviken" och jag blir ju jättearg på det stora barnet - jag kanske inte borde, men jag fixar inte att han ska stå och kasta ner grejer från diskbänken, slänga saker i golvet, sparka mig, ta stryptag på syskonet, försöka bestämma över mig, skrika på mig, klösa mig... så - dumma dåliga jag kanske bara borde ge med mig och säga att de får bo hos pappa... Jag tror att situationen med växelvis boende är kämpigt för den stora, och att ett mer permanent boende vore bättre, och det tror jag skulle vara bättre här hos mig, men jag har tydligen fel . jag kan ju inte ens hantera mina egna barn...

Sorg och ångest!

Jag är lite rädd att trampa någon på fötterna *vis av erfarenhet* och det är jag ju inte ensam om här...!

Stor kram! Kämpa så gott du kan, det är gott nog!

PP och muränan, precis så tänkte jag igår, att jag är ju medberoende! Att samtidigt som jag själv kämpar med att ta mig ur mitt beroende se på hur min man faller djupare i sitt, utan att kliva in och röra om, tala klarspråk, det är ju ohållbart. Jobbigt som fan, men absolut nödvändigt.
Men jag får gå varsamt fram. Han sluter sig som en mussla om jag klampar in för hårt. Eller så går han bara, vill inte höra mer. Jag ska samla ihop mig, ladda mina batterier och ta det där samtalet i helgen. Och i tanken ska jag ha er med mig, att luta mig mot.
Tack vare er och alla andra här inne, får jag den kraft och det mod jag behöver för att förändra.
Min tro på ett alkoholfritt liv växer sig starkare för varje dag.
Kramar till er

Tar mig friheten att kommentera dina punkter från mitt egen perspektiv jag också:

-JAG VILL INTE ATT MINA KÄRA SKA BLI SJUKA OCH DÖ! --> Inte jag heller!!! Gud förbjude!!! :-O
-JAG VILL OCKSÅ TRÄFFA KÄRLEKEN --> Efter 100 minor och en och annan sjunkbomb, så stod han där en kväll... Du kommer också träffa någon!
-JAG VIL HA ETT NORMALT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL ALKOHOL --> Tja, vem vill inte det... Men nu är nykter = normalt.
-JAG VILL TA MIG AN MINA UPPGIFTER DIREKT UTAN ATT SKJUTA UPP DEM --> Jag säger bara en sak - KBT. ;-)
-JAG VILL KUNNA LEVA UTAN GODIS --> Jag också! H-vete...
-JAG VILL ATT EBBA SKA KOMMA TILLBAKA --> Jag också... :,-(
-JAG VILL KUNNA HA EN NORMAL RELATION MED MINA FÖRÄLDRAR --> Jag också...
-JAG VilL BLI NORMAL --> Jag har gett upp!
-JAG VILL VARA EN BRA VÄN --> Jag också. Fast jag tror du är det. Du verkar vara en himla go person här på forumet. :-)
-JAG VILL HA EN TALANG --> Jag har gett upp!
-JAG VILL BÖRJA LAGA MIDDAG OCH FRUKOST REGELBUNDET --> Planera, handla, laga är mitt liv idag. Som singel åt jag apelsiner. Bara.
-JAG VILL HA BÄTTRE KONTROLL ÖVER MIN EKONOMI --> Det kommer du få som nykter!
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT STÄDA --> Jag kommer över och så har vi kurs. Det här kan jag. Och organisera! Mums! Tysk ordnung!
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT TA DISKUSSIONER --> Det kommer du bli som nykter! :-D Tycker du klarade mansgrisen i veckan bra BTW.

Kära SL. Du har verkat så lugn, sansad och kontrollerad hela tiden. Men pass på - heja dig - och ut med allt!

Jag beklagar verkligen din mosters bortgång och hoppas att du orkar dig igenom helgen med ledsen mor och tafatt far.

Skickar dig en stor, varm kram. Tänker på dig <3

Tack kära ni för att ni orkar lyssna på mitt dystra dravel ;)
Steglitsan, jag har tagit mig för med det jag alltid drömt om nämligen att sjunga i kör, en gospelkör. Det är fantastiskt roligt och ger en ordentlig adrenalinkick. Och jag springer vilket är otroligt skönt för både kropp och själ. Oftast så är mina dagar bra men sedan, plötsligt, av ett ord från någon, en sång, ngt jag läser, ja, jag det kan vara vad som helst som egentligen är betydelselöst, så sjunker jag ned i ett nattsvart hål och ser ingen ljusning. Jag brukar dock veta att det går över och bara andas, går ned på lågvarv, tills det går över. Men nu i samband med att jag övergivit alkoholen så tappade jag den vetskapen på något vis...
Men, men, jag är på väg upp igen och mår mycket bättre idag. Svarta tankar kommer och går men de dyker upp allt mer sällan. Och jag försöker ignorera dem så gott det går. Att spela glad, om man nu orkar det, hjälper och till slut så brukar glädjen vara äkta.
Funderar nu på att bjuda hem goda vänner på middag i helgen för att göra något trevligt. Alkoholfritt för oss förstås men jag tror inte att det kommer att kännas besvärligt. Just bara för att det är de.
Nej, nu ska det bli gott med lite kaffe! Och kanske en chokladbit. Och locka upp katten i knät och lyssna på/känna kurrandet. Gott för själen! :)

Ut med skiten bara!

Jag skulle väl kunna skrika ut precis detsamma som du, med undantag för punkt 2. Och även om mina föräldrar är döda så gäller underligt nog punkt 7 även för mig, i alla fall beträffande min far. Punkt 8 har jag lagt ner för länge sen, förresten.

Laga mat regelbundet när man är singel är ... ja, vi vet ju hur det är.

Jag är skitkass på rutiner. Avskyr att städa, såvida det inte är så dyngigt att man verkligen ser skillnad på före och efter. Och jag vill kunna ta diskussioner rakryggat, utan att vara rädd för att bli illa omtyckt. Att säga stopp (som du så elegant gjorde med mansgrisen). Att inte låta sig invaderas.

Jag skulle vilja vara duktig på att hantera ett pianos tangenter.

Jag har nästan aldrig någon koll på hur många tusen jag ska betala in när kreditkortsfakturorna ramlar ner i brevlådan. Det funkar ändå, men det är nog bara ren tur.

Jag vill ta hand om mig själv mycket bättre än jag gör i dagsläget. Värna mig.

Jag vill ha en lugn maggrop, ett balanserat sinne.

Tack för ditt utbrott. Kändes som det behövdes. För mig också. Att "lyssna på" alltså. Himla härlig upplevelse att höra dig gå upp i falsett.
;)

/Lena

Ge dig själv möjligheten att göra något nytt? Ny träningsform, ett annat pass på gymmet? Gå en kvällskurs, starta ett litet företag? Skriv ner vad du ville göra när du var yngre eller slutade gymnasiet? Hade du något intresse då som du glömt bort? Vad går du igång på? När jag sysselsatt mig med exempelvis tennis (och virkningen men det börjar ju kännas lite töntigt att tjata om) så har jag vuxit inför mig själv eftersom jag sett att jag utvecklats inom det. Det var något jag sysslade med på mellanstadiet men som jag tog upp nu i somras. Vad det än är som man utvecklas inom så kommer man högakta sig själv ännu mer. Hitta det som får din mage att pirra till och längta till när du är på jobbet. Lättare sagt än gjort. Tyvärr tror jag dock att man ibland själv aktivt måste leta sig fram till vad det är.

Ibland vill jag bara vara egoist och skrika ut vad jag vill. och vet ni vad?! Detta är min tråd så here it goes:

-JAG VILL INTE ATT MINA KÄRA SKA BLI SJUKA OCH DÖ!
-JAG VILL OCKSÅ TRÄFFA KÄRLEKEN
-JAG VIL HA ETT NORMALT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL ALKOHOL
-JAG VILL TA MIG AN MINA UPPGIFTER DIREKT UTAN ATT SKJUTA UPP DEM
-JAG VILL KUNNA LEVA UTAN GODIS
-JAG VILL ATT EBBA SKA KOMMA TILLBAKA
-JAG VILL KUNNA HA EN NORMAL RELATION MED MINA FÖRÄLDRAR
-JAG VilL BLI NORMAL
-JAG VILL VARA EN BRA VÄN
-JAG VILL HA EN TALANG
-JAG VILL BÖRJA LAGA MIDDAG OCH FRUKOST REGELBUNDET
-JAG VILL HA BÄTTRE KONTROLL ÖVER MIN EKONOMI
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT STÄDA
-JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT TA DISKUSSIONER

...som prövat dricka igen och sedan konstaterat "nä det här är för jobbigt, jag mår bättre med helnykterhet" utan att trilla dit ordentligt? Finns det alternativet, eller är träsket enda alternativet till att lyckas med normaldrickandet, om man prövar?

Bra Lena, varför sjutton ska man gå med på att göra något överhuvudtaget som man inte har lust med?

Idag ringde min lilla mamma och berättade att hennes syster gått vidare. Min lilla moster som varit så sjuk. Det var väntat men hur kan man förbereda sig egentligen? Min lilla mamma som är så ledsen, och villrådig. Hon har förlorat båda sina föräldrar och nu hennes enda syskon. Nu är det nästan bara vi kvar. Åker till barndomshemmet imorgon och kramar om henne. Stackars pappa, kan tänka mig att han är lite tafatt ikväll.

Och jag angav en anledning som egentligen var helt sann. Pustar ut nu.

Kan du ta bort mitt konto och alla inlagg, tack

Det klart jag förstår att du inte vill trycka ner mig, jag utryckte mig nog lite oklart! Det var verkligen inte menat så.
Jag förstår dig så väl hur jobbigt det är när man ser att inte barnen mår bra o när inte andra förstår vad det beror på o vad de har varit med om.
Mina barn är ju äldre o visar det på ett annat sätt. Man vill göra allt för dem men man räcker inte till och man vet inte vad som är bäst för dem jämt. När man mår dåligt själv orkar man inte alltid vara en så bra förälder som man skulle vilja.
Stor kram till dig<3

En kompis ringde nyss och vill att vi ska träffas i morgon. Hemma hos mig. Innan hon rentav hann bjuda in sig själv så skyllde jag på någon hastigt uppkommen situation och bad om att få återkomma. Suck.

Vi träffas rätt sällan, hörs mest på telefon. Till saken hör att hon är en vinpimplare av rang och alltid när vi umgås så är det över en drös vinglas. Därför känns det heller inte aktuellt att föreslå en "IOGT-NTO-träff" (eller så gör jag det, för då meddelar hon säkert förhinder). Överhuvudtaget har jag ingen lust att umgås i onödan med folk för tillfället. Om man fick gå i ide, direkt, utan att passera gå - ja, då skulle jag göra det.

Jahapp. Nu får jag börja fila på en bra anledning till att skjuta upp den här vänträffen. Jag behöver inte den typen av träff just nu. Och förresten är jag inte alls mogen eller beredd på en sådan heller.

Försök unna dig något gott idag, något du vill och som du kan njuta av!!

Kram!

Jag menade så klart inte att trycka ner dig med att det tar tid, vill bara förvarna dig...

Och du har så rätt - jag tror inte att någon kan förstå om de inte själva levt i något liknande. Senast igår hamnade jag i diskussion med förskolepersonalen - de tog återigen upp att barnen inte verkar må bra och då sa jag återigen att de har anmälningsplikt. Då backade de och sa att det inte är så farligt, och när jag tog upp att hemma hos mig är det kaos - den stora flickan sparkar, klöser, river, slår, gapar, skriker, skriker att hon ska döda mig och så - och då säger en i personalen "Ja, men hon är fem år, då får du ju hålla fast henne tills hon lugnar sig"... Ja, så kan man kanske tänka, men det handlar ju inte om ett vanligt, normaltrotsigt barn utan ett barn som inte mår bra - och det förstår nog ingen som inte levt så...

Kram

Jag kan inte tro att jag har gjort det här för än jag har fixat med banken o flyttat till lägenheten. Det är så svårt att ta in.
Flygcert jag förstår att det här kommer att ta tid, visst är det konstigt hur påverkad man blir av medberoende? Det är nog ingen som kan förstå som inte har varit i det själv.
Mittendaliv jag såg båda programmen av jävulsdansen i går som jag hade spelat in.
Vad mkt känslor det väckte, jag grät nästan hela tiden. Man känner igen så mycket. Det är bra att man har börjat uppmärksamma att det är inte bara de beroende som behöver hjälp för att bli friska!!
Kram