Senaste kommentarerna i forumet

Maken hade tur som kom till sjukhuset . Det blev ju ärligt talat avgiftning i 4 dagar,med masa kontroller,förebyggande medicin o remiss skickad till beroendecentum. Han säger han har slutat dricka nu. Han har talat med vänner ,jobb,släkt o berättat han är sjuk,beroende . Så nu har vi det lugnt hemma,väntar på att han ska få komma till beroende centrum. Proverna såg bra ut,fast det syntes att levern var skadad. Läkaren sa den läker, men börjar han dricka igen,kan han få skrumplever o dö,det sa läkaren till honom också . Tror ni han klarar lägga av utan tex antabus,måste alla med alkoholproblem äta det? Läkaren anmälde det hela till soc.,vilket kändes jättejobbigt. Det gick jättebra,en trevlig soc.sekreterare ringde mig för att höra vad som hänt. Jag berättade han söker hjälp nu,o remiss skickad samt att jan berättar nu för många om att han blev sjuk o inte dricker. Vad bra,sa soc. Jag berättade att barnen mår bra osv. Skönt ha det avklarat,en tung sten föll från mig ,blev så orolig att de skulle dra in barnen . Nu får vi ta en dag i sänder ,är rädd för återfall ,speciellt när jag läser det är så vanligt! Men jag måste ju tänka positivt för att orka,men jag är beredd på att det kommet ta lång tid.

Grattis till de två veckorna!!!!

Har just läst ut "Mig äger ingen" och måste säga att det är en bok som berör. Både för att den skildrar hur det kan var att leva nära alkoholen, men också för att den osentimentalt och starkt skildrar barns beroende av och kärlek till sina föräldrar, oavsett hur de beter sig eller gör. Om ni inte läst den, gör det. Full av beundran för Åsa som skrivit den. Starkt gjort

Tack för kommentarer och uppmuntran. Stärker mig.

Kramar

Det värmer i både själ och hjärta när jag läser era hejarop och peppningar. Blir sjukt glad. Trodde att jag mest skrev för min egen skull men det är så roligt att vara sedd av andra också. Läser själv varenda rad som skrivs även om jag är kass på att skriva i andras trådar, men som sagt den dagen kommer kanske där jag blir lika stark och duktig på det som många andra här. Läste någonstans över att en del upplever lite dåligt samvete över att inte räcka till och besvara alla inlägg osv. Känns tråkigt att det ska kännas så för set sista som behövs är ju mer sten på redan rätt tunga börda. Det är nog ingen som tar illa upp om man blir missad och så vidare, men det är kanske lätt för mig att säga. Kan ju inte tala för andra. Hoppas att det inte är så att någon känner sig ledsen och osedd efter att ha loggat in här. Får ont i hjärtat om det är så.
Därför, stort pepp och lycka till alla därute och ha en skön tisdagkväll!
Kram/P

Alla känner nog som ni båda gör. Vi får ha överseende och förstå att det är så. Och först och främst: ta hand om er själva!

Själv gillar jag hösten. Hoppas dock på lite varma sensommardagar så vi får njuta lite ute på sjön. (En annan sak som också är förknippat med alkohol. Tänk att allt verkar ha blivit det)

Visst är det svårt att hålla reda på allt och alla och inte missa något om man har svarat någon till exempel.
Det finns så oerhört många berättelser jag inte kan eller vill låta bli att svara på eller lämna en kommentar till.
Då uppstår problem har jag märkt.
Lätt att missa ett svar eller en fråga och eftersom att vi alla här är mer eller mindre sköra blir det jobbigt i min kropp för jag VILL INTE ATT NÅGON SKA TA UTEBLIVET SVAR PERSONLIGT...
Och det känner jag skapar stress och fel energi inom mig.
Jag kämpar med mitt och ska jag oroa mig över alla andra går det över i medberoende där jag får för mig att någon kan ha känt sig sviken av mig.
Jag hoppas att folk har överseende och funderar över vad jag ska ha för taktik gällande forumet, för samtidigt är det nyttigt för mig att dela med mig av mina erfarenheter till andra. Det blir en påminnelse till mig själv hur jag har haft det m.m

Kram Ebba

på vårat låtsasförhållande,då vi egentligen bröt för snart 4 månader sen.Men hoppet har pyrt i mig då han gett dubbla budskap så länge om att han ju ändå vill att det ska vara vi.Men idag så ställde jag frågan om han ser ett vi i framtiden.-Nej inte som det känns just nu.Jag mår för dåligt och måste få reda upp mitt liv.Skönt tyckte jag att äntligen få besked.En ro la sig lugnt och fint inne i mig och jag kunde klippa ännu en tråd i mitt medberoendegarn.Dock var han väl nöjd/missnöjd med sitt beslut och åkte raka vägen till systemet och dricker nu igen.Vem är förvånad,inte jag i alla fall.

....... som alla har samma mål.

Jooo, när jag var bortrest, fick jag känslan av att jag nästan hade en osynlig arme bakom mig. Kanske världens nördigaste tanke, men det känns verkligen som man har många som finns där och förstår ens kamp.

Jo, en av dom jag missade i min iver att skriva: villmåbra :( tack till dig med.

Promille, för mycket kaffe blir det också. Dricker vatten också. Ja, jag måste hitta annat också. Jag kan ju inte motionera hela tiden... Det är väl lite sorg över att en underbar sommar är slut också. Tycker så mycket om lugnet, friheten och ljuset...

Du har rätt, en dag i taget nu... Tänk vad fort det går. Grattis till dina två veckor. Sååå bra!

Hmm, känns som jag vunnit på lotteri eller nåt. Har inte gått så rakt, tittat folk i ögonen, på länge. Har fått så mycket härifrån, promille konstnären, Ebba, aeromagnus, Vickan69, muränan, förlåt om jag missar någon. Låter kanske nästan nyandlig ibland, men jag vet att det kommer jobbiga tankar igen, domhar redan gjort det. Men har inte haft en sån vilja på länge att inte ge efter för dom "svaga" tankarna. Era ord finns verkligen hos mig.
Men en sak som är lite småirriterande är att när jag vill läsa bakåt i tiden, är det fruktansvärt många trådar att följa. Blandar ihop vem som sa vad och var. Sökt på användarnamn, där allas kommentarer finns samlade, men det blir ett himla hoppande mellan olika trådar, dessutom, börjar jag läsa en kommentar, vill jag läsa vad de andra svarar. Har någon en bra strategi? vill ibland läsa någons historia från "början".

Känner igen mig i dina tankar. Just nu vågar jag dock inte ens låta mig diskutera med mig själv. Jag är nykter idag och det är gott väl. I lördags var det dock mycket nära. Finns något annat du kan belöna dig själv med när det känns tomt? För mig blir det mycket espresso. Firar 2 veckor idag. Stolt och glad för det.

Vad bra att du finns kvar här. Det är det beslut om du vill sluta eller inte. Vilket beslut du nu än har tagit, vilket blev det och hur går det ?

Det har varit väldigt mycket runt gräsklippning här senaste tiden. Självklart var det med humor de skrivit så om att drickandet var en merit osv.
Men jag fick en sån olustig känsla över det och gjorde ett scenario i mitt huvud och kunde inte se något som skulle bli kul med att gå. Bollade fram o tillbaka med känslan men det blev inte bra. Tackade nej idag och det kändes helt rätt.

Nu ligger jag i startgroparna för en väldigt intensiv höst. På söndag drar jag iväg till södra Europa för jobb under några veckor och så där håller det på fram till jul och jag har ägnat de senaste dagarna åt att boka flyg, hyrbil, hotell och annat som hör till. Skriver flitigt i frugans kökskalender så hon vet när jag är borta och kommer hem igen.
De närmaste fyra veckorna kommer jag hem över en dag hit o dit för att sedan kasta mig iväg åt ett helt annat väderstreck dagen efter.
På sätt o vis känns det bra att ha bokat upp och veta vad jag ska göra, men samtidigt vet jag att när jag väl kommer hem tar det några dagar att landa i vardagen. Det är dock alltid väldigt skönt att komma hem och jag uppskattar ALLT runt det. Möjligen kanske inte vädret som redan verkar ha bestämt sig för en riktigt grisig höst? Förhoppningsvis får vi en solig klar höst, vad kan vara bättre?

Nu ska jag villigt erkänna att mina tankar och min magkänsla är orolig över detta resande med lounger och fri sprit, middagar med kamrater och kunder. Möten och kick offer.
(Alltså inte någon som sparkar på någon redan liggande stackare utan avspark på jobbet, typ) Ni fattar, jag försökte vara lite rolig där.
Jag tror inte jag blir något Kick offer på grund av alkoholen men tankarna snurrar mycket runt hur, om, varför, kanske, när och annat. Jag vill tro att jag är stark och övertygad, det är jag! Samtidigt vet jag vilken prövning det kan vara och måste jobba fram en strategi, för jag kan inte tacka nej som jag gjorde till den där festen med alkoholtvång.

Styrka och kraft till mig!
Kram LillPer

Ok. Läste om kornkärnor och det är inte så lätt att hitta och är egentligen flera sorter med skal och allt om inte jag missuppfattat det helt.?? Hittade denna artikel; http://www.sydsvenskan.se/sverige/pa-jakt-efter-den-goda-maten/
Skriv gärna märket och namnet sedan när du fått hem det.

Jag kämpar också med att koppla belöningar och festliga tillfällen med A. Bra att du registrerar så tydligt hur din hjärna associatierar. Intressant. Ja, omprogrammering nu, tack!!!

Inga problem på fest för min del, mer när tung vardag och hög arbetsbelastning får mig att vilja belöna mig eller koppla av och göra vardagen lite "festligare".

Heja dig! Och grattis till både nykterhet och viktminskning!

Ett mycket intressant inlägg, vill_och_kan. Så lika vi är i vårt missbruk och förnekelsen. Även jag har naturligtvis tyckt att jag varit lite bättre. Jag har ju skött mitt jobb och ingen har klagat. Konstigt egentligen, hmm. Man VET nog innerst inne att det inte är bra men man intalar sej att det inte är så farligt ändå. Och där kommer omgivningen "till hjälp", dom som inte vet hur illa det är och tycker att man överdriver. Och så dom som blir störda av förändring. Ett glas kan du väl ta, och man vill så gärna tro på det. Och så eskalerar det. Varje gång jag höll upp och sen började för att jag tyckte att nu kan jag hantera det så blev det hastigt mer och värre.

Du säger en intressant och avgörande sak: "Den stora skillnaden är att jag nu förlikat mig med tanken att inte kunna dricka alkohol igen, någonsin!". Så kände jag och då först går det att få en varaktig förändring. Man måste acceptera det och sluta tycka synd om sej själv. Det finns värre saker här i världen än att inte få dricka alkohol.

Man når sin botten och fattar beslutet att nu får det räcka. Gå under eller skaffa sej ett bra liv. Hur kul var livet med alkoholen egentligen? Det fina är att livet är så mycket mer innehållsrikt och roligt utan. Så många fler valmöjligheter. Inte alltid kul och lyckligt men inte dessa hemska dalar och ångest och skam. Det kan känner tror jag närmast kan jämföras med den som blir frälst, en religiös känsla. Den syns också på mej. Jag är stolt och tillfreds med mej själv och min självkänsla är bra. Jag har kämpat mot alkoholmissbruk och jag har vunnit. Och jag ska aldrig nånsin tro att jag är frisk utan detta är för livet och det gör mej ingenting!

Kanske mer att ge efter för kroppen och psykets svängningar och krämpor, bara acceptera och vila i det. Tiden går och du läker sakta.

Håll i din nykterhet och ta hand om dig!

Tjära Tjalle!
Jag är glad för din skull och tror ditt kroppsarbete enbart är gott för dig, även om det värker i kröppastackarn efteråt. (Småländsk slang)
Det här med stelhet och skavanker får man på köpet oavsett om man levt varsamt eller livligt (som jag). Jag har en mängd grejer i min kropp som är självförvållade eller som av tidens tand satt sina spår. Vet inte om man bedövar det med sprit i långa loppet, möjligen en stund då man är mitt uppe i berusning då givetvis. Jag hade ännu ondare och var ännu stelare då jag både drack, festade och samtidigt tränade mycket. Det var en sjuk kombo.
Vad jag märkt är att det är väldigt stelt att komma upp och igång på morgonen de första 10-15 minuterna. Då känns det som man skulle behöva smörja upp lederna med någon form av mänskligt 5-56. Kanske om man dricker en halv kopp olivolja innan man lägger sig, samtidigt som man kör ett lätt gympapass för att fördela oljan lite fint i systemet.
Vad jag tror mig ha märkt är dock att jag tänker mer på hur kroppen mår och känns, eller?
Generellt så är min kropp betydligt gladare över att huvudet har skärpt till sig de senaste 3 månaderna!
Lycka till med rygg gympan, Tjalle.
Följer dig tätt bakom.
LillPer

Underbart att höra och grattis till DIN seger!

Kram

Kolla dina värden, så att du vet vad det kan bero på. Många självmedicinerar och flera av oss har piggnat till efter jobbet med A. Kanske järnbrist eller B12-brist eller något? Känner mig också ofta trött men sover ganska lite också.

Kram

Pepp till dig som är allt annat än patetisk! Forumet är verkligen ett bra stöd.

Hmmm, vilken konstig inbjudan... Tycker jag men det kanske är humoristiskt menat.? Jag förstår dig men det verkar som de går miste om en bra och rolig gäst!