Senaste kommentarerna i forumet

planen höll inte. Har inte druckit mycket, men mer än det inget alls som jag lovade mig.
Jag har inte tränat och tagit itu med maten alls... Jag började bra men en vaknatt vid min mammas sida kastade ikull mina planer och dränerade mig från all energi. Jag vill att hon ska dö och slippa det liv hon har nu men jag vill samtidigt behålla min mamma. Hon tog sig igenom den här gången. Hur många gånger ska jag orka sitta bredvid och badda pannan med fuktig duk. Jag orkar inte så många gånger till.

Hej Trollis!

Bra med ilska ibland som ger kraft. :-) Du ser hur ditt liv nu styrs av alkoholisten och jag hoppas verkligen du får distans på alla sätt så att så att du kan leva ditt liv och ge dig själv utrymmet. Jag har äntligen insett på riktigt hur viktigt det är att ta hand om sig själv, ge sig energi, omvårdnad, kärlek och tid för att vara i sitt jag. Först då kan vi vara en bra medmänniska, partner och förälder.

Hoppas du hittar ditt jag och gör det som leder dig till ett bättre liv!

Jag känner igen mej till 100% när jag hade jätte stressigt på jobbet, så var de jätte skönt att komma hem och lugna sej med en flaska vin.
Bara att de blev inte bättre, nästa morgon var jag trött och ännu mer stressad. Man är bara ute efter en snabb "lösning" och lurar sej själv.
Var härligt att du kunnde göra en paus på 3-4 månader GRATTIS!!

Tog en frisk långpromenad å nu känns det lite bättre. Borde fortsätta mitt rensande egentligen men har ingen lust just nu.
Har börjat gå igenom skåp å lådor på övervåningen, sorterar å kastar. Ska så småningom hitta styrkan att lämna det här sambolivet som dränerar mig. En dag i taget...bygger sakta upp mig själv.
Måste förändra mitt tänkande och beteende, är så djupt medberoende man kan bli. Är medveten om det nu..kan bara fixa mig själv...min sambo får ta sitt eget ansvar..han varken kan eller vill sluta dricka och jag orkar inte leva med dessa konsekvenser längre.

kommer sol. Idag fick jag sms från min dotter med fråga, om jag kan hämta mitt barnbarn på dagis. Räkna de lyckliga stunderna blott. De kommer då och då.
I går var jag och lyssnade på prästen Olle Carlsson. Nykter alkoholist. Jag skall läsa hans böcker.

Jag kände precis likadan igår. Åkte hem efter vad som kändes som struligaste dagen i mitt liv - bilen hade fått punktering 2 GÅNGER under samma dag (andra gången var verkstaden fel), så jag spenderade största delen av dagen med att byta däck och åka fram och tillbaks mellan verkstaden, hemma och jobbet. Barnen kom alldeles för sent till skolan och dagiset och jag blev sen för att hämta de efter skolan också och hann bara precis att skjutsa dem till simskolan. Dessutom hann jag knappt få nånting gjort på jobbet pga allt. Så på väg hem blev det tungt och suget på vin blev så himla stark. Jag insåg att jag heller inte hade ätit på hela dagen och knappt druckit nån vatten, så det kan ha bidragit också...
Såg till att äta massor tills jag inte orkade mer när jag kom hem och sen drack jag massor med jos, så då blev det mycket bättre med suget. Får se hur det blir idag...lite orolig - dag 3!

jag tillskriver allt positivt som hänt att jag slutar ned a men stor del är också att jag tagit mig loss från ett destruktivt äktenskap men allt hänger ihop,

Oj vad jag känner igen mej.
Skillnaden är att min man inte tycker att det är OK längre eftersom jag är arbetslös just nu och håller på att
starta eget företag och det händer förståss INGENTIG:
Nu är jag inne på min 4.de dag utan a och sitter och funderar på om det inte finns något att fira, så jag kan få min man att
köpa lite vin, men NEJ jag måste fixa det.
Skönt att inte vara ensam och att vi kan stötta varandra.

Gott med medmänniskor som delar. Jo det här med att lära mig mina triggers är ett bra val, likaså att faktiskt lära sig mer om vad alkoholen ställer till med i kropp o hjärna. Idag känns det en aningen bättre då jag tagit ett nytt beslut, jag ska inte ge upp eller låta mig besegras bara för detta sned språng. Detta kan jag tacka Er för som skrivit och fått mig att tänka till, igen. Det är nog mestadels vana om jag ska vara ärlig för många gånger är jag inte alls sugen, utan det går på ren rutin. Händer det då något som ställer till det och som jag känner att jag inte riktigt klarar av att ta itu med så är det så lätt att bara göra som jag alltid gjort innan. Det är just detta jag måste ändra på. Hej på dig och ha det bra!

Hej läste det du skrev och håller faktiskt med dig när det gäller detta att räkna dagar. Det känns mer som om att det stressar istället för att jag blir sporrad, ska försöka lägga ner det och bara ta en dag i taget. Och det är ju som du skriver den tiden man varit ren kan ju aldrig tas ifrån en. Sen ska jag försöka vara lite flitigare här på forumet, men ibland känns det som om alla skriver så bra och kan förklara sina känslor på ett väldigt bra sätt. Det känns lätt som om jag inte riktigt kan samla tankarna och sätta ord på dom, men det räcker ju faktiskt med att bara skriva det man känner. Jag själv känner ju att jag får otroligt mycket hjälp av att läsa vad ni andra skriver. Ha det gott!

Ja det är verkligen sorgligt ? men du har rätt...måste börja tänka på mig själv först.
Sitter här å tänker igenom vårat förhållande...usch..så mycket vidrigt som hänt under alla år.
Han erkände i lördags när han inte drack en enda öl att han kämpade mot suget...men det var ju inte för att han var alkoholsugen utan det var ju bara ölsmaken...tror han hade kaos inom sig själv hela dagen..gick över i söndags då han fick i sig nästan halva plattan.
Min sambo förnekar för sig själv, tycker att om han står emot 1 dag så är man inte beroende, bara lite sugen!!!!!
Han fattar inte hur sjukt det låter? han tjatar på mig att jag ska dricka, ta några öl med honom...å herregud vad jag är tråkig som inte vill det, han kan då bli tjurig å dra iväg, hitta nån att dricka med eller supa ensam i garaget. Oftast kommer hans far (med bil) å gör honom sällskap i garaget.
Efter några timmar tar gubbfan bilen å åker hem, har varit på väg att ringa polisen många gånger. Men vi bor långt ifrån närmaste station så han hinner lätt hem innan de är på plats, tyvärr.
Känner att det blir mycket "svammel" från mig nu, men allt är kaos i detta läge.
Livrädd å panikslagen med mega ångest inför julledigheten

Japp grov rattfylla...trodde botten va nådd då, men inte alls. Han har allvarliga problem men vägrar inse det, tar man det bara lugnt nån helg då å då så blir det bra, anser han.
Jag vet att du har rätt...tänker så det knakar ang framtiden. Känner att slutet är nära nu med min sambo. Kommande ledighet kommer bli ett rent helvete...
Har börjat rensa skåp å lådor här hemma, kasta skräp mm. Har en backup som jag kan få bo hos om jag behöver, har plockat fram resväskorna å försökt förbereda mig mentalt oxå. Är nästan så att jag inväntar det sista avgörande fylleslaget...usch

Aeromagnus va det mig fu menade i texten ovan? Kram besviken

Hej Jassie. Kul att du hörde av dig. Jag förstår att det kändes skönt med lungnet i hegen. I vilket län bor du i detta avlånga land.? Fika och prata kanske. Det kanske inte man får fråga här inne. Men vill då gjärna träffa någon, här kan man tydligen inte gå någonstans och prata med likasinnade. Det är tråkigt. För jag behöver barkligen det.Kram/ besviken

jag hejjar på dig och vet att du klarar detta för du är en krigare !

Tack allihopa för det varma välkomnandet och de goda råden! Jag tror att jag absolut hör hemma här och har en chans att faktiskt lyckas denna gången tack vare att kunna prata med andra om det.
Än så länge är det ju bara dag två - jag brukar klara det oftast. Det är på dag tre som jag brukar gå tillbaks till gamla vanor igen. Senaste gången jag klarade mer än 3 dagar var nog för 2 år sedan, då jag behövde ta nåt läkemedel som inte gick att kombinera med alkohol... Så då klarade jag 3 veckor. Efter det tyckte jag att jag var så duktig och att jag lätt skulle kunna klara det igen om jag ville, så jag tog det liksom som bevis på att jag inte har nåt problem alls. Och såklart så blev mitt drickande dubbelt så illa efter det.
Ska sitta ner sambon och be han att inte erbjuda mig nån mer vin. Jag har gjort det förut men sen på dag tre så brukar jag ändå antingen gå med på att han köper vin åt mig eller så ber jag faktiskt han att göra det. Med en ursäkt vanligtvis, såsom "gud vad det var kaotiskt på jobbet idag, jag behöver ett glas vin!" eller "barnen har bara bråkat hela dagen, jag behöver det magiska drycket som förvandla dem tillbaks till de underbara änglarna igen!". Och på nåt vis så tycker han inte alls att det är konstigt eller för mycket att jag dricker 1 till 2 flaskor vin alldeles själv VARJE kväll... Det händer läskigt ofta att jag vaknar kl.4 på morgonen, fullt påklädd i sängen och undrar hur jag kom dit, när jag la mig, varför jag inte tog av mig kläderna, osv. Sen så tänker jag att det ändå bara är 2 timmar kvar tills barnen vaknar och jag måste gå upp, så det är ingen ide att byta kläder nu, så jag fortsätter att sova sådär.
Men jag vill så hemskt gärna att det ska sluta nu och jag ska kunna titta i spegeln igen utan att hata mig själv för vad jag gör och vad jag utsätter barnen för. Önskar bara att tiden skulle kunna gå lite fortare...

så bra du beskriver och jag känner igen mig i varje ord och jag minns också hur det var - det kom tillbaka så tydligt när jag läste det du skrev... Jag vill aldrig glömma ! Jag vill ha livskvalité och kunna planera och vila och koppla av på helgerna. Mina senaste år har a - aset tagit all min tid och min kraft. Att inte kunna göra något med barnen på helgen för jag vill hellre vara hemma och dricka ensam än ut och köra bil. Började dricka tidigare och tidigare på helgerna och till sist tog det fart redan på fm..försökte hålla mig i veckorna men till slut var det liksom ingen ide' utan jag släppte allt och drack hejdlöst. Paniken ÅNGESTEN - märker andra ?? Rädd ! Kan jag köra bil dagen efter " Tänk om jag blir stoppad i en kontroll - då är det kört ! Luktar jag a ? Tittar inte alla konstigt på mig ? Pratar de bakom min rygg - "Gud vad hon ser sliten och pluffsig ut - tror du hon super ?" I mitt jobb ingår att jag åker ut och håller föreläsningar - det har varit ett helvete de dagar jag är bakfull - självförtroendet på botten och tyckt att jag inte är trovärdig... Allt detta måste jag tänka på och veta att där vill jag inte tillbaka !! Idag kan jag möta andras blickar utan att skämmas. Jag tycker jag har blivit säkrare och lugnare - klarar jobbet på ett bättre sätt känner mig mer kompetent och allt detta har jag vunnit enbart av att sluta med a !!! Det bästa är att få sova och slippa vakna fem ggr per natt badande i svett och ned panikångest ... Njuta av att veta på morgonen " jag drack faktiskt inget igår " tack Leverjag att du hjälpte mig att minnas. Du är en så klok person och stöttar så många däribland mig. Jag blir mycket berörd av att läsa det du skrivit och att få blicka in i ditt helvete och känna samhörighet - vi alla här kämpar samma kamp och krigar för ett liv i värdighet .. Kärlek och varma tankar till dig ❤️Pippi

jaa vilke resa du gjort - du har verkligen kämpat och nu kommit till insikt att nu går det inte längre liksom vi alla här. Super-bra att du varit utan a i fem dagar - respekt ! Att du skall till doktor i morgon är ju också så bra - berätta ärligt om din situation och mörka inget .. Ta emot all hjälp du kan få så du klarar den här första tiden lättare ... Jag har fått stor stor hjälp av forumet och läser flera gånger varje dag. Det har hjälpt mig att hålla mig nykter fast jag haft ett enormt sug till och ifrån. Läsningen här har hjälp mig att låta bli när jag har varit så nära.... Det skall bli roligt att följa dig på din resa och vi kämpar alla tillsammans ! Kram från Pippi

Jag får väl kalla dig så? Känns lite mera personligt, ja du förstår?
Berättade just innan om det där med att ha mycket alkohol omkring sig
och hur det varit för mig. Det "underlättar" naturligtvis att det blir oftare och mer.
Samtidigt skulle jag idag nog kunna bo i en vinkällare utan att dricka för den saken skull.
Så känns det i alla fall. Har heller inget problem med att folk runtomkring dricker,
Men berusade personer har jag idag mycket dåligt tålamod med. De berusade tycker
Att de är så himla skojiga. Fast oftast är de för den nyktre bara en plåga. Men det fattade inte jag heller innan.
Jag såg mig själv som guds gåva till mänskligheten när jag var på fyllan.

Kram

/PP

Känner mig ännu mer motiverad och starkare till att besegra A djävulen med några misslyckade försök i bagaget sen jag gick med här på alkoholhjälpen, man lär sig av sina misstag.

Jag har börjat träna lite igen ( längesedan nu) och jag kände en känsla efteråt idag som jag inte känt på mycket länge, ett välbefinnande i nyktert tillstånd, helt fantastiskt skönt, dom sista åren har bara alkoholen kunnat ge den känslan, ni vet ju hur bra man mår efter dom första glasen.
Jag är fullt medveten om hur svårt suget blir när det kommer lediga dagar ( snart jul), men jag ska prova metoden att dricka A fri öl i samma mängd och takt som innan med A när suget kommer, det ska visst gå att lära hjärnan att vänja sig av efter en tid då ingen berusning kommer, det har väl med drick rutinen att göra.

Styrka till alla er som kämpar ?

Jag har så svårt att släppa prestigen och att ta hjälp. Det bara bär mig emot. Kan man få vara anonym, utan journaler och så, om man besöker en beroendemottagning?

Välkommen in i gänget. Forumet gör susen, men viljan och envisheten är viktiga egenskaper i början. Ta små steg så lättar det snart. Ett tillsvidarebeslut är bra för det skapar ingen stor stress. Barskåp är för de flesta ingen bra tanke. För min egen del var jag tvungen att hantera alkohol runtomkring mig på jobb och resor när jag slutade, så det fanns ingen mening i att ha ett alkoholfritt hem. Men det gick och ingen har hällt någon dricka i mig mot min vilja. Det var alltid jag själv som förde glaset till munnen. Men för de som tycker det känns jobbigt så tror jag ett alkoholfritt hem är säkrare.

Det som idag är lite galet är att jag på resor ofta kommer hem med olika souvenirer i form av sprit. Är som att det är en vana från förr i tiden. Så numera har jag faktiskt något att kunna bjuda någon. Förr köpte jag en massa men det var alltid tomt i baren ändå ?

Lycka till
/PP

Jättejobbigt att känna såhär. Hur ofta händer det att han blir sån? Jag har tappat all energi nu och har sjukanmält mig från jobbet ett par dagar, känner mig helt utmattad. Det är svårt att känna hopp när någon inte själv ser det som ett problem. Då finns ingen väg framåt. Jag känner igen mönstret för såhär håller det på och ändå hinner jag alltid glömma det till nästa gång. Och så vill jag inte lämna direkt och nu tänker jag att det är bättre att vänta till efter julhelgen om jag ska göra allvar av det. Och då hinner vi ha det fint om det inte blir samma sak över julhelgen, det kan man aldrig veta. Det känns tufft att bryta upp ett gemensamt hem och en lång relation, men detta kommer alltid att finnas kvar. Och det kan väl inte vara värt att må såhär dåligt för någon annan som aldrig inser allvaret? Då kan väl relationen i grunden inte vara sund eller vad tror du?

Så trevligt att få besök av en så kär vän i tråden! Skönt att höra att allt under omständigheterna går fint för dig.
Kanske naturligt att du inte är så aktiv idag i ditt skrivande, men jag du ska veta att jag tänker på dig ibland och hur det går. Mitt i allt
måste det vara skönt att du nu har en nykter man vid din sida. Vi traskar vidare ihop på vägen. Fortfarande tänker jag ofta tanken - vad som än händer...
vad som än händer ska jag göra allt för att inte offra mig till alkoholen. Det finns så mycket annat runt hörnet, och helt plötsligt så kanske
det blir så att funderingarna inte längre hänger kvar. Men för min del är det ännu inte så. Jag känner absolut ingen större saknad, nej det är verkligen en "osaknad", men historien är ibland som gegga som kommer tillbaka. Kanske kommer det att vara så för alltid?

Ta vara på dig
/PP

Vad bra du skriver Leverjag, jag känner igen så mycket i det du skriver, jag vill oxå kunna leva och bestämma, planera som jag vill, nu har A djävulen gjort det i flera år, det har varit så många helger genom åren som gått åt skogen pga A, det är så mycket jag skulle vilja ta igen av den förlorade tiden.

Vad bra du kämpar och stöttar andra, jag har inte skrivit så mycket själv nu, jag läser mest och suger åt mig råd, info, och kunskap här för att kunna möta suget och vara betydligt mer förberedd än tidigare för att lyckas bli nykter.

Stort grattis till din vita tid, verkligen starkt gjort, en dag i taget ?