Senaste kommentarerna i forumet

Bestäm dig hur du vill ha det. Njut av att kunna springa. /v

Tack för din historia. Det låter verkligen som giftet går hårt åt dig. Som allergi... Som vi alla här kan erkänna så har vi ökat och druckit mer eller mindre som besatta periodvis eller varje dag. Det slutar verkligen bara illa på alla sätt. Hoppas du nu får styrka att bemästra A-djävulen och hjärnans spratt med dig!

Tack

Fest i brf-föreningen. Ett gyllene tillfälle att vara nykter.
Däremot vet jag att jag kommer att tveka, skruva på mig, tänka att det ju inte är så farligt osv. Dricka lite. Bla blaha.

Nu skriver jag varje dag här och redovisar hur det känns. Så kanske jag vaknar 0800 på söndag och drar ut och springer. Pepp!!!

Tack för svaren.

Det här med att sova gott på hotell har alltid varit svårt för mig och nu fick jag dessutom en aning noisigare rum än vanligt, så nu är jag trött och lätt illamående. Några av er undrade över den där dagen efter känslan efter en dåligt soven natt, men den har jag alltid haft, också då jag inte druckit en droppe, eller druckit väldigt lite. Tror det helt enkelt är så att en del av krabbisen (jo jag är finne, så ni kan vänta er en del Finlandssvenska uttryck) helt enkelt beror på för litet och/eller dålig sömn.

Det här hotellet har en fantastisk frukostbuffé, med gott kaffe (och skumvin, för dem som vill ;) månne den inte skall kunna bota min sömnkrabba.

Ledsen att jag inte svarat på era fina och kloka kommentarer!!! Jag läser vad ni skriver, men har inte alltid möjlighet/hinner att skriva.
Skyltar inte för mina kollegor eller min sambo att jag skriver här direkt.... Ni hajar... Måste vara ensam i lugn och ro för att kunna författa nått...

Idag tog jag sovmorgon för att hinna gå in här i lugn och ro.

Jag kan lugna er med att det inte finns några hemmavarande barn. De är vuxna och utflugna som tur är!! Men de är inte nöjda med min situation och tycker självklart, de med att jag ska lämna!! De undviker att hälsa på mig för de vill inte träffa sambon. Och jag klandrar dem inte!! Jag förstår dem så väl. Vem vill se sin mamma brytas ned och må dåligt??
Vi har löst det så att jag åker till dem istället. Sambon klarar inte att umgås med mina söner. Han ser mest bara fel på dem och drar sig inte för att klanka ner på dem!!! Och det var det som utlöste hans ilska i fredags. Jag sa att jag ville åka och hälsa på dem ( de bor 25 mil bort) och sen eskalerade hans irritation till vrede och kränkande kommentarer om hur vidrig jag och mina söner är......

Resan kommer jag att åka på. Fast jag vet att det låter och är helt galet av mig. Och vad jag än säger för att försvara mitt beslut kommer låta lika korkat som alla medberoendes försvarstal låter.
Mitt försvar är att jag inte grejar att stå emot hans krav på att få åka och behöver verkligen själv få ha semester. Har jobbat hela sommaren och tänker att om jag avbokar resan får jag sitta hemma i regnet eller boka en ny resa och åka själv.... Vilket om möjligt skrämmer mig mer än hans elaka fyllegrejer.

Men, jag kan glädja er med att jag, sen jag började skriva här i söndags har en annan känsla av styrka i mig, Att ni kommenterat och engagerat er i det jag berättar samtidigt som jag får sortera mina tankar genom att skriva av mig här gör att jag har en känsla av att.... Ja ja.... Vi kan åka på den där resan.... Som vänner.... Men förvänta dig inget mer av mig. Jag vet att jag kommer bli besviken på dig, så jag har inga förhoppningar på att det ska bli en trevlig eller fantastisk kärleksresa. Snarare bara " vår sista resa".... Å det känns skönt!! Inbillar mig att jag kommer må mindre dåligt om jag reser med den inställningen.... Men vem vet. Jag kan ha fel även här.

När det gäller att flytta, ha någon annan stans att bo.... Vi bor i min lägenhet. Och efter förra sommarens rabalder då vi skulle separera och jag höll mig borta i två månader och bodde på vänners soffor och sa upp vår förra lägenhet och skaffade denna....... Bor han nu mer som inneboende hos mig....
Men det verkar inte göra saken ett dugg lättare. N
R jag försökte slänga ut honom i våras. Bet han sig fast pga att han inte har någonstans att ta vägen. Han har skatteskulder, är inte fast anställd och allmänt hopplöst dålig på att ordna nått eget. Han sitter i en sån taskig sits att han behöver mig rent praktiskt. Utan mig kan han inte ens hyra en släpkärra......ni hajar varför han är mån om att vara i hop med mig, fast jag är så hemsk va....

Men efter vår resa, fram i oktober.... Då har han möjlighet till att få ett eget boende.... Dit vi planerat att flytta ihop..... Men som det känns nu får nog han flytta själv....

Jag vågar inte hyra ut min lägenhet och flytta in med honom för att sen behöva uppleva ett enda till sådant där raseri och inte ha någon stans att ta vägen..... NEJ Tack!!!

Han tror att allt kommer bli bra bara vi kommer iväg på semestern..... Det tror inte jag!!

Så även om detta är en mycket långsammare process än vad jag och ni vill se så är det nog så att inte förrän i oktober november kan jag vara av med honom.....och tills dess måste jag göra allt jag kan för att bygga upp mig!!!

Al-anon har jag varit på fem gånger. Och alla gånger på olika ställen, Jag tyckte tyvärr att det kändes för stelt och som att många höll igen på tok för mycket i sina delningar. Som om de försökte tillrättalägga sina smärtor!! Sånt har jag svårt för!! Jag är spontan och uppriktigt men blev obekväm på mötena. Tyvärr!! Därmed inte sagt att jag kan testa igen.

Och Aeromagnus! Tack för att du delade med dig av din historia omsatt du varit lika dan och att alkisar är Egon som ljuger både för sig själva och andra. Behövde få höra det från någon som du som vet och som kommit ut i ljuset igen!! Tack!! Jag blir galen när jag ser hur min sambo förnekar sina problem. För alkoholproblem, det har han bara inte!! Och hans utslag på kroppen beror absolut inte på alkoholen..... Nehej då!! Och sluta dricka behöver han inte.... Nehej då! Man måste ju leva och få ha lite kul!! Att det sen alltid slutar i bråk....är väl kul.....??? Eller ??

Polisanmält honom har jag gjort en gång. Förra sommaren. Och det var väl snarare som ett skämt än som en allvarlig händelse,... Polisen var hånfull och uttryckte sig som att ; Jahaja... Ni var ute och firade nationaldagen lite..... Å vad tror du din sambo kommer säga när jag ringer honom och frågar vad som hänt.... jag svarade att han kommer svara att jag har psykiska problem och få det att låta som att det var mitt fel att han dragit mig i håret, hotat med att sticka kniven i mig när jag sover och vevat med en 10 kg jordsäck, som han skulle kasta efter mig när jag sprungit ut på vår balkong, på 8 våningen...... För att komma undan honom........!! Och mycket riktigt, anmälan lades ner. Det blev inget åtal.
För är det nått min sambo kan så är det att snacka omkull folk och manipulera och få sin vilja igenom.

Så när detta som hände i somras.... När han tog grepp på mig som jag inte kunde komma ur och släpade ut mig på en grusplan utanför huset där vi var, och höll fast mig och sa att han skulle döda mig, och jag fick sår och blåmärken över allt och var tvungen att skrika det högsta jag kunde för att komma loss, för att han skulle vakna ur sin psykos så kände jag att polisanmälan var överflödig..... De skulle ändå bara håna mig och inte göra något åt saken..... För tack vare att jag tidigare mått psykiskt dåligt, vänds det mot mig och jag kommer klassas som den som är galen......

Det är en helt annan historia som jag gärna berättar en annan gång. Men nu måste jag gå upp och ta mig till jobbet.

Tack återigen Ebba Aeromagnus och äppelknyte för er omtanke och era goda råd!!
Det betyder hur mycket som helst för mig!! Å vet att jag läser det ni skriver och svarar så snart jag kan!!

Kraaaaaaaaaaaaaaam på er!!

Sök all hjälp du kan få det har du rätt till, bara du har viljan. Låt dig inte dras med i hans beroende oxså. Jag slutade dricka i september förra året, vi, min man och jag drack dagligen i långa långa perioder. Efter jag slutade då i september fortsatte min man i långa perioder och jag blev en ynklig medberoende, och det är inte kul. Går nu på möten för medberoende, och jag har lärt mig mycket själv. Mannen är nykter nu men jag har skadats av han drickande. Jag har ett eget liv och jag inget ansvar för hans.
Lycka till
Konstnären

Vad ärlig du är och jag blev så berörd. Sant vännen det är total avhållsamhet som gäller. Tog tid innan jag insåg det, hade till och med en tanke i går, men tänkte på Ebbas ord. Nu känns det helt o.k. att vara en liten utomjording för det är man. Jag känner bara en person som inte dricker mer eller mindre.
Så idag inget första glas för konstnären för då vill hon ha allt.
Kram
Konstnären

I ord kommer jag först, i hans handling kommer hans drickande först....
Kram

Kantareller vad gott, hade gärna smakat. Jag får inte följa med någon till svampställena dom har dom är hemliga. Men jag brukar få en del av kakan.
Det är så klockrent det du skriver.
Konstnären

Välkommen hit och skriv av dig om du vill.
Konstnären

Fint skrivet.
Fortsätt skriva här det hjälper både andra och en själv.

/ Ebba

Tack för att du skriver här.

/Ebba

Du undrar om din text är för lång.
Mitt svar är nej.
En sann text skriven av människan som var med om det och som dessutom hjälper andra kan aldrig bli för lång och jag tror inte Alkoholhjälpen har några regler för hur långt man får skriva ?
Heder till dig som delar med dig av dina erfarenheter och fint skrivet.
Ha en bra dag!

/ Ebba, nykter dag 20 efter återfaller för fyra år sedan.

Jag hoppas att allt är väl Segra.
Styrka, kraft och mod.
Kram Ebba

Skaffa ett recept, det får du via din husläkare. Bara säga att du har lite problem med spriten och att du sökt öppenvård eller går på AA. 250mg tar man vid uppstart en tablett tre dagar i rad, sedan ter tabletter/vecka. Jag tar måndag, onsdag och fredag så om vi åker någonstans på helgen slipper jag glömma medicinen. Jag har inga biverkningar, vad jag vet.

Hej
Ny här...
Har under en tid nu insett att jag dricker varje dag sen ja, mer en ett år sedan. Är mamma till två barn, 12, 13 år. De har nu mörkt detta mer och mer även om jag smyger så gott jag kan. Har träffat en man sen ett år tillbaka från att ha levt ensam med barnen varannan vecka under fem år. Han dricker varje kväll och klarar sig bra men jag har hakat på och känner hur jag bryts ner och inser mitt beroende. Har läst allt på denna sida i dag och känner tacksamhet att det finns människor som delar med sig. Sjukskrev mig i dag och i morgon och har bestämt mig gör att söka läkare och berätta hur min situation blivit. Trodde aldrig att jag skulle hamna här men hej... Jag är här nu och ja, jag behöver hjälp!

Mirabel

...är någonting som jag tänker väldigt mycket på just nu, väldigt mycket...

Vad är det som skulle ha fått mig till att dricka om jag drack idag?

Alltihopa för min del handlar om att se framtiden an hur den ter sig för mig redan innan det är försent.
Ni som följt mig vet att min alkoholism uppdagades med en deppighet, jag blev helt lealös inför framtiden, sket i allt och var ständigt obotligt ledsen.
Den skapades troligen av mitt drickande, ingenting var längre roligt eller givande, inte ens drickandet i sig självt längre.

Vad hade hänt?

Kort sagt så hade jag druckit mig själv till en depression, inte så att det syntes utåt, men min själ var trasig, slutkörd.
Jag skyllde på jobbet som...okey hade nog en stor del i det eftersom man där tvingas ihop med en mängd oliktänkande människor
och alla har inte samma empati eller ögon för när någon far illa eller mår dåligt, jobbet måste skötas, annars är man sjukskriven..
Men när man är i gränslandet, och det fortfarande inte syns utanpå, att ens inre är trasigt...
Som ett barn som gråter otröstligt och någon står framför en och fortsätta skälla på en, helt oförstående...
Men nog om det, ni som läst vet att jag drack mycket genomsnittligt, ibland apmycket på fester och skämde ut mig, med ångest som resultat.
Men jag hade fortfarande ett fungerandes liv, behöll jobbet, familjen och det materiella.

När jag slutade dricka alkoholen så hände det otroligt mycket till en början, hela kroppen sökte efter trösten i alkoholen, flykten iväg ifrån verkligheten.
Mitt sätt att koppla av....hjärnan så att den fick ro och till en viss del också syntetiskt glädje.
I varje minut, i varje tillfälle så fanns det något som min hjärna kopplade ihop med drickandet, basta, fiska, sola, bada, middag, gemenskap med andra, barer, utekafe'er,
Sommar, kaffe, sill, båt, semester, snickra, trådgårdsarbete, åka bort, hotell, kräftor, gryta, vackra glas, besök, firmafest, restaurant, flaskor, m.m m.m.
Det var till slut sjukt så mycket jag hade associerat tillsammans med drickandet, det fanns alltid en ursäkt att dricka, och fanns det inte en...så skapade man en.
Naturligtvis drog jag med andra i mitt drickande, även frugan som dock kunde begränsa sitt drickande i tid och inte vid alla tillfällen.

Idag har jag lärt om mig, man måste inte dricka öl i bastun, och måste man dricka så kan man dricka...nollöl..
Men jag dricker aldrig på långa vägar dessa mängder som jag drack förut, man blir ju snabbt otörstig.
Och då upptäcker man att man bara fortsatte dricka ölen av en enda anledningen, berusningen.

Jag ljög för mig själv, sa att jag drack för att det enbart var gott och att jag verkligen var törstig, och jag ljög om mängderna,
Angav alltid en mindre mängd när frugan frågade hur mycket jag hade druckit, alltid..

Kändes det bra?, nej absolut inte, jag ljög ju överallt, för att skydda...mig själv?, nej alkoholen.
Jag var förslavad av alkoholen och berusningen, jag hade sjunkit så lågt, jag var ett offer som inte ville erkänna det för mig själv.
Jag hatade mig själv för att jag var så ..eländig...

En annan skillnad har jag också märkt idag, jag söker efter mina triggers, gamla såväl som nya..
Försöker förutse dem i förväg, och känna efter vad jag känner för dem redan innan de uppkommer.
Jullunchen med jobbet, vilket spår ska jag köra, ljuga om att jag käkar penicillin, eller bara säga att jag har slutat dricka?
Enklast vore väl om jag drack, då skulle ingen fråga mig längre, men se där går gränsen.
Ska jag ta på mig offerkoftan och tycka så himla synd om mig själv, stackars mig som inte "får" dricka, ja det var ju "otur" just ikväll.
Eller så slår jag undan fötterna på de frågvisa, ser stolt ut och bara vara glad för att jag har bestämt mig, som om det vore självklart.
Nästan som om man vore förvånad varför dricker du egentligen, har du svårt att vara dig själv utan spriten?
Eller du kanske inte vågar, eller KAN var utan alkoholen, va va va?, svara!
Då vänder hela den sociala övertaget på något sätt, fördel Berra.

Fortfarande kan jag delta på en middag, jag kan dricka något alkoholfritt alternativ, och om det inte finns så kan jag dricka något annat.
Det finns ingen anledning till att jag idag ska tacka nej till något där jag är rädd för att jag ska börja dricka igen.

Jag är stark i min övertygelse om att jag mår bäst när jag inte dricker alkoholen, jag låter ingen annan få mig på andra tankar.
Är det inget roligt utan alkoholen, så är det troligen inte så himla roligt heller, och då kan jag vara utan det.
Det finns massor av andra grejor som står i kö på att ge tillfredsställelse utan alkoholen.
Igår så blev det en impulsgrej att plötsligt dra ut i svampskogen ett par timmar tills det mörknade, kom hem med en kasse färska kantareller som jag snabbt stekte upp till familjen, lade de på en toast som jag gav dem som en nattamacka, då fick de nytta av mitt impulssak som är det direkt motsatta till att sitta hemma i soffan och supa mig full.
Blöt efter regnet och med barr i håret kunde jag lycklig gå och lägga mig, det blev kvalitetstid för mig och all form av deppighet är som bortblåst.

Ibland måste man ta hand om sig sig, när man inte själv gör det...
Känna smaka på livet och inte fastna i några konstiga rutiner som man inte trivs med, rutin är inte alltid det tryggaste.

Berra

Vickan kul att du vill pröva segelflyg, satt igår och läste på om att ta flygcert. Dom jag känner som tagit cert för segelflyg säger att det är fantastiskt, tyst, använda sig av naturen och läsa vindar. Om du testar måste du skriva om hur det var!

Har haft en bra kväll m familjen och mår rätt bra, skönt m några timmar i dur.

Ligger och tänker på hur du har det. Om du är rädd, vad och hur din man gör mot er. Hör av dig snart. Kram.

Jo jag vet, jag vet :) Mitt lpnga inlägg ville bara förmedla att min syn är att har man en gåbg gaft problem kan man inte dricka normalt. Det går också att bli frisk, eller rättare sagt som min terapeut säger. Vi ska se till att du inte blir sjuk. Har lovat mig själv att inte svika min son

att se dig här igen m-m! Grattis till tio månader, och att det verkar gå relativt smärtfritt. Botten är olika för oss alla, men troligen har de flesta av oss nått den, annars skulle vi inte befinna oss här.

inte om att svika, det handlar om att vi är sjuka. Sjukdomen är att vi inte fattar att vi inte kan dricka alkohol. Men det går att vända, till slut blir insikterna så starka och där är vi nu känns det som. Tack för ditt uppriktiga inlägg och vi ser en framtid helt utan alkohol. Och det är min själ ingen uppoffring, utan en befrielse!

Höstkänslor
Jag gillar hösten. Åtminstone början av den. Känns lite som nyår, när semestern är slut. Man är fylld av goda föresatser efter sommarens och semesterns förlustelser både när det gäller mat, motion och dryck. Det är roligt att fixa lite inne efter att ha tillbringat sommaren utomhus, och sopa undan flugorna som ligger i drivor i fönstren...
I höst har jag inte så många nya, goda löften jag tänker infria. Mer som det var vid nyår, fortsätta med det jag gör redan. Egentligen så som vi oftast gör, mer av samma. Fast innan har det varit mer ohälsosamt, mer av vinmiddagar, mer efter-maten-vin, mer av fördrinkar, snart-dags-att-laga-middag-öl, mer ältande och ångestnätter och bakfyllemorgnar. Jag är inget hälsofreak nu, men mår så mycket bättre. Har fortfarande saker att jobba med. När jobbet började så satte sötsuget igång. Hade några kvällar med svårartat godisfrosseri... Kan bara tänka mig hur det hade varit och var förra året. Då hade det inte varit choklad som jag hade frossat i, utan förmodligen ett par, tre glas vin per kväll.
Med lite distans till drickandet (alkoholfri i drygt 10 månader) kan jag se att jag verkligen hade problem, vilket jag såklart vetat länge. Kanske inte allra störst, men för mig var det verkligen en brytpunkt innan det blev något större, innan det blev något som andra hade behövt påtala för mig osv. Nu hade jag kommit till att börja fylla på glaset i smyg, ta en klunk ur mannens glas om han inte såg, att se till att själv ha koll på vinboxen och försöka byta ut utan att han hade riktigt koll på hur snabbt den gått åt. Jag hade inte kommit till att gömma flaskor eller dricka på dagtid. Men det hade säkert kommit så småningom. Jag menar inte att gradera mitt missbruk i förhållande till någon annans, men för mig var min botten nådd.

Mitt liv är så mycket enklare och mer lättlevt nu. Jag fattar mitt beslut om att hålla uppe tills vidare, kanske inte varje dag, men ofta. Tänker inte på alkohol automatiskt till ledigheter, kvällar och helger längre, men det tar tid att programmera om hjärnan. Läser fortfarande mycket på forumet, men har inte samma behov av att skriva själv, och känner att mina kommentarer till andra inte tillför så mycket, det är så många som skriver och peppar här nu, så det är svårt att läsa in sig i trådarna :-) , både roligt och sorgligt med aktiviteten.
Ja, det var lite onsdagsfunderingar,
Ha en bra kväll,
/m

Hej Hej Hallå dagboken!
Idag har det varit ytterligare en såndär vanlig dag.. Jobbat lite extra mycket kanske för att kompensera för de tankegångarna jag hade igår, att jag tyckte jag slappnat av förmycket på jobb..
Har idag käftat med konsulter, rastat kunder och sökt lite avtal. Haft rätt dryga diskussioner med min fru angående min son. (Hennes bonus) så något mys lär det inte bli idag.. Var rätt längesen nu och har inte ens fått testa den där prylen jag hämtade posten... Lär dröja ett tag då hon e på ett jävla humör förmodligen av trötthet, med all respekt. Dottern e rätt trotsig och jobbig förtillfället. Typ NUUu får återkomma.

Även om din kompus är missbruksterapeut så bör han inte hjälpa dig mer än att förmedla en bra kontakt så du får någon att prata med. En utomstående utan kopplingar till dig kan hjälpa dig, vara objektiv och ställa obehagliga frågor. Mitt råd är att hålla isär kompisskap från behandling.