Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag haft 20 dagar utan den där alkoholen. Just idag känner jag mig inte alltför stark. Kom på mig själv med att googla på "dricka måttligt". Jag kan ju inte det. Jo kanske 1 gång av 3. Varför ens orka. Vissa personer klarar det jag är inte en av dem. Jag är förlorad. Har inte kommit iväg på mer än 1 AA möte. Vet inte vad som hindrar mig eller jo har haft otroligt mkt annat. Tur att detta forum finns där man kan skriva av sig lite. Det är en sorts terapi att bara skriva.
Idag ska jag gå och bada med min underbara lilla dotter. Hon är så full av liv och glädje och även om hon irriterar mig ibland med sina tester av tålamodet så är hon ett stort jävla ljus i mitt liv!

Underbara inlägg! Ser att även när du är en surgubbe så har du en positiv inställning och strävar mot förändring.
Ha en bra dag med hatt i din sportbil. Och jag skulle kanske tycka att du var lite cool... Gillar människor som går "all in".

Kort svar
Jag tål inte heller halleluja ! Det goda är att j aldrig skulle kunna bli en sektmedlem - j har svårt för gruppmentalitet ö h.
Det svåra är att j kanske lite för ofta ställer mig bredvid - är kritisk, ser igenom!
Är det därför j behövt alkoholen - att få bli sentimental och ngt mindre 'skarp' - få vara hängiven?
Du skriver om sorgen. Förstår!
Den har j knappt vågat närma mig. Tänker också att många år slösats bort. Borde sorgen över alla konstigheter - plus sorgen att ta farväl.
Nu jobb i alla fall. Livet trots allt.

Som jag svarade i en annan tråd så har jag dragits mot en Sorgebearbetning. En väninna till mig gick en vecka på detta i samband med en nära anhörigs död. Jag gick på en gratis föreläsning; läs införsäljningsmöte och det blev lite Halleluja över det hela. Jag har inget emot kyrklighet men det passar inte mig fullt ut. När det blir lite för stort blir jag orolig och tänker på masspsykos och andra otrevligheter som hänt i vår historia. Detta blir ju ett hinder för mig att våga prova. Enligt väninnan som gick en veckas sorgbearbetning fanns inga sådana inslag väl på kursen - man kallar det kurs- utan bara varma människor som ville väl.
Sorg över min alkohololism är vad jag känner och jag har äntligen förstått sambandet med många konstigheter jag haft för mig under hela mitt liv!

Kram till dig på din tredje och fjärde dag! Ramlösa är gott!

Välkommen

Jag har läst att sorgen över att inte kunna dricka är lika stor som sorgen över att mista en kär vän. När jag skriver denna mening börjar mina tårar rinna. Det finns ingen logik jag kan förstå intellektuellt i detta.
Att du är ledsen över att inte kunna delta i gemenskapen kring ett glas vin går rakt in i hjärtat på mig! Samtidigt så gör det mig glad att du gjorde det! Du valde nykterheten och kan idag säga 25 dagar. Det är starkt.
Du ger mig en tanke och jag undrar om det skulle vara värt att kosta på sig en Sogebearbetning. Har du någon tanke kring det? Finns ett koncept som jag känt mig lockad av men det kändes lite mycket när jag var på "introduktionstimme".
Ja, vi kämpar vidare!
Kram och tack för att du delade!

Det är en bra början att skriva några rader här. Att acceptera att just jag har alkoholproblem är stort och ett måste för att kunna förändra.

En dag med lite städning, lite mat, lite kaffe och snus, en liten promenad och kanske lite sömn.
En dag med lite lagom svenskt sommarväder.
Men en dag med mycket nykterhet.

Positiva tankar till alla forumanvändare

det är bra med dig Levande.

Somrig styrkekram

se positivt på tillvaron. Jag har en optimistisk grundsyn; jag tror att om man är helt övertygad om att bra saker kommer att hända så gör de det också. Jag har massor med exempel; när jag för många år sedan fick för mig att flytta till Malmö och ville bo i centrum så blev det så. Bostadssituationen då var inte bättre än den är nu, men jag råkade ringa rätt fastighetsbolag vid precis rätt tidpunkt, och så hade jag just den lägenhet jag ville ha. Det finns många fler exempel, men jag nöjer mig här. Poängen är att jag tror att om jag bemödar mig om att leta reda på de små korn av glädje som finns i praktiskt taget alla livssituationer så blir mitt liv så mycket bättre.

När jag dricker däremot, blir allt nattsvart. Himlen mörknar, bladen vissnar, regnet faller. Min väg blir hal och leder brant ner i ett träsk. Då är det svårt att se någon väg ut. Jag har tagit många återfall, men mitt konto av positiva erfarenheter från mina nyktra perioder växer, mer och mer för varje gång. Där finns den styrka jag behöver för att ta mig ur. Just nu gör jag varje dag insättningar på det kontot i förhoppningen att jag aldrig mer ska behöva göra ett uttag. Det kan vara bra att ha dock, när jag känner marken gunga under mig kan jag titta på saldot och fundera på om jag verkligen vill tulla på mitt kapital.

På kvällarna, i sängen, låter jag mig däremot bli en sur gubbe. Jag ligger och funderar på hur hemskt samhället är, hur dumma människor är, hur allt var bättre förr och att jag minsann skulle kunna göra allt bra igen om jag bara fick. Någon säkerhetsventil måste man ju ha.

Ha en fin dag allihop!

Sakta men framåt och ska träffa sjukgymnasten i dag. Knät har blivit bättre och lusten att dricka avtagit. Det är bra och en nolla väljer jag denna dag.

..för dina uppmuntrande rader, jo som du skrev så är jag lite låg på skrivandet på forumet just nu.
Tycker det känns som om allt redan är sagt.
Inspirationen är inte den allra bästa när det kommer till att skriva om nykterheten från min sida, det har liksom blivit en självklarhet.
Vilket i sin tur kan vara livsfarlig med tanke på att när man släpper garden så lurar den lille fan i buskaget och bara väntar på rätt tillfälle för att slå till.

Jo jag tänker ofta på alkoholen, någonstans där inne i mitt huvud så finns det alltid en liten tveksamhet, kanske kanske skulle jag numera klara av att få deltaga i det där som ser så härligt ut när andra dricker, avslappnadet, enkelheten i konversationen osv.
Men jag tror inte det, eller...jag vet att jag inte borde klara av det, det blir ju enbart en tidsfråga...eller hur?

Jag har ju nu kommit till ett läge där min minsta får dricka alkohol i vår gemenskap och inte jag.
Har jag blivit omyndighetsförklarad eller vad är det som känns så fel?
Felet är inte organisatoriskt utan själslig, det är på ett individuellt plan, mitt plan, att jag håller mig till den...
Det behövs en del omstrukturering både i min vänkrets och rutinerna, och att inte ha vanorna att falla tillbaka till kan kännas stressande, en ny kostym som inte alltid känns bekväm till en början.

Ikväll bjöd frugan in en granne som blev änka för ett par veckor sedan, ja och några granntjejer till.
Hon (änkan då) behövde ha något annat att tänka på nu när hon blivit helt utlämnad i sin ensamhet.
De satt på baksidan i kvällssolen och frugan hade dukat upp med en massa go'saker och bubbel och fysiskt bubbel i hennes bubbelbad, de skrattade och fnittrade som värsta tonårstjejerna, och de lät så gott i mitt hjärta.
Jag hade lovat att hålla mig i bakgrunden och lämna brudarna för sig själva, men ropades ut då och då för att korka upp några nya flaskor bubbel och spilla upp när de satt i badet, alkoholen bekom mig inte, men glädjen i skratten fick mig att tråna.
Så ibland så känner jag mig åsidosatt, och samtidigt priviligierad att min nykterhet håller mig borta från alkoholens nackdelar.
Så det går två parallella spår, en landsväg och ett stickspår till en stig, och så länge jag håller mig på landsvägen så går det fort och utan att det skumpar så mycket.

Vidare i min dagbok...
Midsommar avlöpte smärtfritt, same same som alla andra år, ingen större fylla, hade all sorts väder och midsommardagen bjöd på intensiv sol med bad och brygghäng, för alla 15 personerna.
Har bilen full av nya projekt, gamla såväl som nya som ska fixas till helgen i stugan.
Besiktade släpkärran (igen) i morse lite impulsivt innan något annat rasar på den, fick tillbringa stor del av söndagen för att fixa en däcket som var platt innan ombesiktnigstiden löper ut på Måndag.
Men nu är den laglig i två år till, detta evighetsprojekt, gisses om man räknar hur många timmar vi har lagt ner på den, och många sköna slantar, men det är ingen pengavinst utan jag får se det som ett självändamål, en sorts hobby, en realisering av min prestationsförmåga helt enkelt, och använt den det har vi, med råge...

Annars den veckan vi hade med ungarna vid stugan var verkligen behaglig, vi tog flera båtturer runt till de lite större öarna.
Åt drack och umgicks i både med och motvind, slappade ömsom slet med något nytt och gammalt.
Har upptäckt att jag är en ganska så rastlös själ, och behöver sysselsätta mig ibland för att kompensera den tid som tidigare gick till att dricka alkoholen, att komma ner i varv utan någon syntetisk drog är svårt och samtidigt skulle jag vilja titulera mig som en lat rackare.

Man slits itu av alla viljor som finns i ens inre och jag försöker på alla möjliga sätt finna nya lösningar för det som hände med mitt sinne när man drack alkoholen, och ja..det är svårt ibland.

Läser mycket hos de nytillkomna på forumet som drabbas hårt av ångesten och skammen rent akut som i nästan vild panik tar ett snabbt beslut om att sluta dricka men inte riktigt vet hur man ska motivera sig hela vägen.
Har inga bra tips egentligen, men vet bara att ju längre man härdar ut desto lättare blir det med ångesten, och samtidigt lättare att få ett nytt återfall när man trodde att man skulle fixa det igen.

Hjärnan spökar ideligen med ens förnuft, även så här sju år efter omvälvningen som det blir med ett nyktert leverne.
Men totalt sett, det blir lättare, enklare och bättre med tiden, så länge man minns konsekvenserna av sitt drickande.
Det är ett oerhört komplext problem som involverar så himla mycket även i det sociala skiktet.

Men när det har rullat på i en allt högre hastighet och man plötsligt rycker i handbromsen så att däcken låser sig, det bromsar in obevekligt hårt en kort stund, när ekipaget har stannat och blåröken har lagt sig, doften av bränt gummi långsamt tynar bort.
Det blir alldeles tyst runtomkring en och man undra för ett tag...jaha och vad gör jag nu då?
Kanske tittar man upp mot den klarblå himlen där det alltid är behagligt lugnt och tyst, kanske ser man några svalor som seglar runt som små svarta pilar och fångar insekter, de har sett allt ovanifrån men vad har de brytt sig om detta?
När tystnaden har legat stilla ett långt tag så funderar man på om man ska lossa på handbromsen igen och låta alltihopa börja rulla igång ytterligare ett tag...
Eller...så tar man av sig skor och strumpor öppnar dörren och låter den solvarma asfalten få kännas under mina fotsulor, och verkligen få känna att det här upplever jag här och nu, och inte instängd i ett skenande fordon.
Tar en promenad genom det kallfuktiga mörkgröna gräset på sommarängen brevid vägen, låter grässtråna kila in sig mellan tårna.
Lägger mig på rygg i gräset stoppar ett långt grässtrå i munnen och lägger båda handflatorna under nacken och tittar upp mot skyn för att åter se svalornas flykt genom det blå himlavalvet..
..och så tänker man, vad i helvete håller jag på med, nu skiter jag i allihopa...
Nu ligger jag här ett långt tag och gör absolut ingenting, och när jag är klar med det så fortsätter jag ett tag till och reflekterar över vilket liv jag verkligen vill leva, det här livet eller det andra kaotiska livet...
När snön ligger djup i vinter ska jag lägga mig exakt på samma plats och fundera och överväga om jag fortfarande väljer rätt sorts liv.
Ett halvår framåt kan man leva med en sorts förändring och sedan göra en avräkning, lönar det sig mentalt?

Det gör jag så ofta jag kan, ibland flera gånger i veckan och hittills har det lönat sig mentalt.
När man har nått en viss ålder så upptäcker man att det finns saker som inte kan köpas för penningar, utan det kostar andra uppfodringar, förändringar i ens levnadssätt.

Är det värt det?
Ja det återstår nog för var och en att själv upptäcka, men att ge det en chans...det borde alla göra någon gång i livet.

Berra

jag hittade den här tråden av en slump och trodde väl aldrig att jag skulle skriva här.. men det kommer till en gräns när man inser att alkoholen är problemet. Jag är 20 år och alkoholen har förstört mitt liv så många gånger nu att jag har bestämt mig för att sluta helt.
Det kommer inte bli lätt men det känns bra i slutändan hoppas jag. Är fortfarande chockad över mig själv att det har blivit såhär.

Tack för din peppande kommentar, j_berg. Jag håller verkligen med dig att det känns som ett jättebra forum att kunna få formulera sin vånda och mötas av förståelse från andra som känner igen sig. Det är värt så enormt mycket. Hade en helnykter kväll ikväll i glada vänners lag, och det kändes mycket bra. Tacksam att jag slapp frågor om varför jag drack alkoholfri öl. Däremot har vi inte pratat om den senaste genomklappningen, min fru och jag. Det blir den stora utmaningen imorgon.
Hoppas på en hel natts sömn och drömmer om att vakna upp utan ågren på kudden. Sov gott ni därute!

//Putte

I dag landade en ny utmaning i mitt nyktra liv!
Semesterfirade tillsammans med en del av släkten. Inga större alkoholmängder Intogs av sällskapet.
Jag blir nästan deprimerad av att sitta och titta på när andra njuter av ett glas vin tillsammans med den fantastiskt goda maten.
Jag vill också kunna göra det. Det har jag försökt så många gånger men vet att det bara triggar i gång den där lilla adjävulen. Några dagar efter ett sådant tillfälle när jag druckit ett glas i samband med en trevlig middag så börjar jag igen.
Dricker stora mängder och blir full och vaknar upp efter några dagars ihärdigt vindrickande med den där ångesten som är fruktansvärd att utstå.
Jag vet att jag aldrig mer kan dricka någon a för då kommer det att ta mitt liv och min fina familj ifrån mig.
Det gör mig ledsen i dag! Jag hoppas att morgondagen blir lättare att utstå!
25 dagar i dag! Jag är väldigt stolt över att jag klarat så många dagar i nykterhetens klara värld!
Nu kämpar vi vidare! Kram på er!

Välkommen!

Jag förstår din ångest putte! Jag började här bara för ett par dagar sen då jag inte heller klarar av att dricka "normalt".

Det är aldrig försent att förbättra sig det tror jag! Ska hålla tummar och tår för dig. Detta forum är kanon man inser att många av oss är i samma situation

Berätta mer om CRA. Jag börjar den behandlingen i morgon. Har går det för dig nu? Vad var bäst med CRA?

Gick 12 steget för många år sedan. Har du fått hjälp från nått håll?

Ja du har ju man ju, blev osäker ! Han verkar ju förstående! Skönt!

Hej! Det var min man som gjorde den, ska fråga! Men i princip tror ja bara han kokade upp granbarr, citron & fläder, kanske lite socker.
Jag mår bra idag, har tänkt då & då på alkohol och om det är så att jag aldrig mer kan dricka. Men jag är glad! Trycker dock i mig godis ist? jag som inte brukar gilla sött utan hålla mig till mitt kära glas!
Det är väldigt skönt att vakna obakis!
Hur mår du idag? När har du semester? Kan du prata med din ev partner om att ingen av er ska dricka? Min dricker inte nu när jag inte gör det vilket underlättar.

Ingen erfarenhet av det men jag tror absolut att du kan klara det! Bra att du tar hjälp! Har du gjort det förut?

Hej igen!

Ja - jag är inne på dag tre - så mina råd kommer inte ur lång erfarenhet precis:-)
Men Anna - måste du stå utanför gemenskapen för att du inte dricker vin. Köp ngt som är rött till färgen och säg att du hoppar alkoholen ( går ju att skylla på lite huvudvärk eller vad som - om du nu inte vill vara öppen - det hade inte j velat - nu)
Se det som ett experiment.
Ett intressant experiment t o m.
Idag jobbade j sent och gick sedan ut och åt ( bor mitt i stan och har många ställen runt hörnet ). I vanliga fall hade j absolut beställt ett glas ( som hade blivit minst två och ofta - eller ibland - fem!) . Och sedan vakna med aska i mun och själ och kroppen skakig och trött.
Nu åt j och drack Ramlösa - lyssnade på en podd - gick sedan en promenad på Kungsholmen och sedan hem.
Könner mig trött ( många vittnar om det ju - tröttheten när man upphör med alkohol). Men ändå - verklig på ngt sätt. Inte överdrivet glad precis - lite sorgsen.
Men ändå - sitta på en servering - NU - med fyra glas i kroppen ( j satt alltid på ställen - typ caféer , saluhallar - där det var ok att sitta ensam)
Så meningslöst att vara berusad en onsdag. J har många vänner men ibland hade j druckit så pass mkt i veckan att det inte köndes roligt att träffa vänner på fredagen.
Och ja - alla medarbetare är värda en chef som inte är bakfull.
Jag har skött mitt jobb ( lite f ö r bra nästan - ibland har j tänkt att det hade varit bättre om j fallit igenom tidigt - men lätt att säga).
Dina vindrickarvänner kommer inte bara för vinet ( om de inte har problem vill säga:-)
De kommer ju för att träffa dig! Testa ändå att låta dem få göra det - när du är nykter.
Tänkte sluta med 'haleluja' - för att få det riktigt präktigt :-)
Men avstår.
Lycka till i alla fall!

Jag skulle vilja ut och springa men min kropp känns tung och trött. Jag tror jag måste vänta lite.
Hur går det för dig?

Hej Viljanfinns,

Hur tänker du kring semestern?

Mariamagi, Åh, vad jag känner igen mig.
Slutade också köpa boxar och gjorde mig märkvärdig med att "vin ska serveras från flaska" och ha riktig kork. Så pinsamt! Har burit hem 8-10 flaskor i veckan istället. Sista tiden har jag bytt Systembolag för att inte bli igenkänd eller bett min man handla. Det lyser alkoholist om mig men jag funderar ändå på om jag kan dricka två glas vin på lördag... Det är ju så mysigt...
Hoppas det är dag 2 för dig idag!