Senaste kommentarerna i forumet

Jag skulle vilja ut och springa men min kropp känns tung och trött. Jag tror jag måste vänta lite.
Hur går det för dig?

Hej Viljanfinns,

Hur tänker du kring semestern?

Mariamagi, Åh, vad jag känner igen mig.
Slutade också köpa boxar och gjorde mig märkvärdig med att "vin ska serveras från flaska" och ha riktig kork. Så pinsamt! Har burit hem 8-10 flaskor i veckan istället. Sista tiden har jag bytt Systembolag för att inte bli igenkänd eller bett min man handla. Det lyser alkoholist om mig men jag funderar ändå på om jag kan dricka två glas vin på lördag... Det är ju så mysigt...
Hoppas det är dag 2 för dig idag!

Hej Kaveldun,
Ja, jag är chef för en lite mindre grupp och har fått erbjudande om att ta större ansvar i höst. Vi är i en mycket spännande fas på jobb som jag vill vara en del av. Tänker att mina direktrapporterande är mer värda än en bakfull chef. Skrattar när du skriver att du marinerar livet med alkohol. Jag marinerar hela min tillvaro i rödvin.
Min man sa idag (han kan dricka måttligt men dricker mycket tillsammans med mig fredag-lördag) att det varit en väldigt trevlig vecka med en nykter fru trots att han inte stör sig nämnvärt på mitt pimplande. Framför allt var han glad över helgen då han upplevt en närvaro och ork han inte känt på länge. (Han drack inget heller) Det gjorde mig glad att han känner så eftersom min abstinens var ganska smärtsam. Det blev plötsligt värt obehaget.

Jag drack en hel flaska vin på ca två timmar kvällen innan jag gick på min dag 1. Jag vet inte varför.

Du har markerat 100 dagar. Jag borde (kanske) göra det samma men på lördag kommer ju våra Vindrickarvänner. Ska jag ställa mig utanför gemenskapen? Bara det att jag tänker på det redan nu gör mig förbryllad...
En dag i taget.
Tack för dina rader! Vi hörs!

Tack Pi31415.
Idag när jag normalt hade gått inom Systembolaget efter en flaska onsdagsvin valde jag att åka rakt hem. Jag kunde tänka; aldrig mer måndagsvin, tisdagsvin, onsdagsvin, torsdagsvin och där stannade beslutsamheten upp ...
På lördag när gästerna kommer måste jag ha bestämt mig. Aldrig sträcka ut handen? Redan nu kan jag känna njutningen av ett gott vin till fredagsmyset ...
Ja, jag är i alla fall nykter ikväll och kommer att vara nykter imorgon kväll. En dag i taget.
Jag har med mig din tanke om att aldrig mer sträcka ut handen.
Dagen var extremt stressig men jag tror jag ordnade upp en hel del som jag inte klarat om jag varit bakfull...det är jag väldigt glad för nu.

Kram

.

Jag är imponerad och försöker se scenen framför mig. Nästa gång på restaurang gör jag samma sak!

Hej på er! Svårt att förklara. Det har inget med förutfattade meningar, manlighet eller så att göra. Lovar, jag har inget problem med det ;-)
Vad jag menade är bara att det just nu känns lite som jag rör mig i cirklar, liksom sitter fast. Det där "att den som läser förmodligen är en ensam sate" var bara menat som lite galghumor. Ja, ja vet. Inte så kul.... Inte heller enkelt att få ironi att tränga fram genom text. Det stämmer att jag känner mig ensam och just det gör kanske att jag varit så pass aktiv här. Samtidigt kanske jag måste tänka annorlunda och prova utan den dagliga kontakten med er i textform. Jag vet inte med säkerhet var som är bra eller rätt. Jag ville med andra ord bara berätta att jag kanske inte kommer att vara så aktiv ett tag, bara det. Har alltså inte funderat på att checka ut för all framtid :-)

Även jag har haft svårt att se mig som alkoholist. Men om jag "säger så" om mig själv så är det för att markera för mig själv att jag bör avstå alkoholen. Att komma ihåg och inte glömma. Det kan nämligen vara lite svårt till och från. Tiden läker alla sår, men "såret" alkoholen vill jag ska läka men inte glömma eller förringa. Kanske skulle även jag kunna göra en "Stingo" jag vet inte, men jag har ingen lust att prova. Det är kanske anledningen att jag definierar mig som någon som behöver fokusera på avhållsamhet livet ut.

Jag har numera inga problem att stå för de problem jag hade när jag drack för mycket. Inte heller att skriva om de problemen här på forumet. Nu är det för tillfället så att alkoholen inte utgör något som helst problem. Skulle den typen av tankar komma, så vet jag ju vart jag ska vända mig! Den sista tiden här, har mina funderingar glidit iväg mer och mer mot andra livsfrågor. Ingenting jag skäms för heller, men känner samtidigt att det är lite fel "Forum" och att uppta er tid med det. Samtidigt sätter jag värde på all den erfarenhet ni har, och alla kloka, fina råd ni ger. Hade jag kunnat byta er mot min psykolog hade jag nog gjort det ;-)

Vi hörs nog snart igen, och fram till dess hoppas jag att ni alla tar vara på er. Har det bra i livet var ni än är!

PS. Du Muränan åker säkert till Italien, det är i alla fall vad jag tror :-)

//PP

Hej!
Jag hoppas ni har kommit tillrätta med erat problem? Jag förstår precis hur du känner dig då jag själv har varit i precis samma situation som dig. Min fru drack dagligen och hade sina gömmor hemma. Det var efter ett tag som jag insåg att hon hade problem. Vi har 5 barn. Det finns hjälp att få. Min fru har idag varit nykter alkolist över 10 år. Den dagen hon valde att ta hjälp så bestämde jag mig själv för att sluta dricka även jag. Själv så hade jag inga problem med drickandet. Men för hennes skull så valde jag att inte dricka. Hur skulle det se ut om jag hade fortsatt att dricka när hon kom hem efter behandlingen? Det hade aldrig fungerat. Jag saknar det inte heller. Idag kan hon säga att hon är nykter alkolist och det är inget jag skäms över. Tvärtom så är jag väldigt stolt över min fru. Men vägen dit har inte varit lätt. Det var inte kul att komma hem till en fru som var full och var ute på krogen på helgerna. Den tiden var milt sagt för jävlig. Jag mådde fruktansvärt dåligt pga av detta och trodde det skulle sluta med att jag lämnad henne. Men jag valde istället att stanna kvar och hjälpa henne igenom detta. Alkohol är inget man väljer utan alkolist är en sjukdom. Idag är jag glad över att jag tog det beslutet. Men när man är mitt uppe i skiten så känns det fruktansvärt. Det går inte att säga till en alkolist att sluta dricka dom måste själva vilja göra det. Det ända man kan göra själv är att vara ett stöd för personen. Tänk inte på vad alla andra ska säga. Den dagen din man eller fru kan säga att idag är jag nykter alkolist och utan att du skäms över det, då har ni kommit en bit på vägen. Sen får man ta en dag i taget. Barnen är vuxna nu och detta är så skönt för dom. Det är mycket som har kommit fram när dom har blivit äldre så barnen vet mer en ni tror. Det går inte att dölja något för barnen. Alla mår bra idag och det är viktigast.
Men vägen dit har inte varit lätt. Men absolut värt allting.

Veckorna rusar förbi och jag känner att jag väldigt lätt skulle kunna snubbla ner i gyttjan. Har läst mycket här men inte skrivit, orkar inte skriva på telefonen och har inte haft så mycket tid framför datorn.

Förra veckan blev allt upp och ner med jobbet och jag fick akut åka från Skåne till Bohuslän och stanna tre dar. Ensam på hotell med allt vad det innebär... gick bra, tur att det inte fanns nån A i minibaren och jag jobbade sent så jag kunde inte handla nåt och det var definitivt ingen bra ide att komma hem med några krognotor på kontoutdraget.

Det var alltså bara omständigheter som räddade mig. Hade jag haft nåt att dricka hade det nog gått åt snabbt.

Barnkalas m.m. i helgen så det var fullt upp, inga lägen att dricka eller ens tid att bli sugen. Naturligtvis ingen A hemma heller.

Nu är jag iaf. hemma, familjen är iväg i veckan och jag sitter och försöker fokusera på jobbet.

Det går uppenbarligen "sådär" eftersom jag sitter här... :-) ... tankarna spretar åt lite olika håll.

Vi får se var vi landar, idag känns det bra iaf.

Ångesten av helgen har inte helt släppt men jag vet att tillslut så gör den det som så många ggr förr!

Däremot att jag tog detta beslut känns så otroligt bra!!! Hoppas det fortsättwr kännas så här bra

Jag är 29! Dricker inte ofta men när jag väl gör det slutar det allt för ofta som du beskrev, ångesten som sitter.

Jag hade intalat mig att jag skulle lära mig med tiden men nu denna söndag vaknade jag upp med totalt blackout och ångest ifrån helvetet. Ville hålla mig inne för ja tänkt om någon känner igen mig.

Konstiga är att sitter jag hemma går det bra med ett glas vin. Det är krogen där jag faller pladask! Och nu bestämde jag mig att det är inte värt detta!!! Berättade för två kompisar att jag inte ska gå ut mer på krogen på ett tag och jag kommer aldrig dricka heller igen om jag ska på krogen.

Ångesten släppte rätt bra efter detta beslut!!

Hej Berra,

Läste din hälsning i PP:s tråd. Funderade lite på vad du skrev. Vi är väldigt många som verkligen uppskattar att du fortsätter skriva här och det vet du nog egentligen ;-)

Ha det gott så länge! Stor kram

Stackars ensam sate...? Hmm... ja då är jag väl det då. Men det verkar faktiskt som om du själv känner dig lite ensam. Sedan påtalar du "jag som vuxen man". Hur var det med bilden av vad en man gör och inte gör? Tydligen stämmer inte filosoferande på anonymt forum med din bild ;-) Jag har i och för sig ganska svårt att tänka att jag själv är en alkoholist som brutit mitt beteende genom att fläka ut mig på ett anonymt forum heller... så visst...

Om du väljer att ta lite sommarlov, så hoppas jag att du får det riktigt bra. Jag kommer inte heller att skriva lika mycket nu under semestern. Om någon dag så försvinner nog uppkopplingen, om jag säger så.

Hur eller hur, så önskar jag av hela mitt hjärta att du ska få må bra vännen.
Stor kram till dig

Hej min vän,

hur har du det? Känns det bra med allt?

Pussar och kramar

Fin dag till dig också Pi. Härligt att följa dig!

till nån sorts förhållandesajt istället.
Samtidigt så ser jag så klart (i efterhand) när jag går igång överreagerar och skapar panik helt i onödan.
Fast det är ju förstås inte i onödan för mig.
När jag märker att jag far iväg i ångest,rädsla ilska osv när egentligen inget värst har hänt så sker två saker i mig.

Dels ser jag hur förändrat mitt beteende är pga mitt medberoende som hängt med sen barnsben.
Rädsla för övergivenheten,rädsla att allt bara är på låtsas.
Och framför allt känslan av att inte duga,räcka till och måsta prestera ännu mer när egentligen sakta farten och känna in och reflektera är det enda som hjälper.
Men jag kan inte just då.

Just då måste jag få agera ut och prata och få feedback och reaktioner från den det berör.
Dvs jag vill ha min bekräftelse på att jag finns och är viktig.

Sen lugnet när jag inser att det var inte på riktigt,det var bara i mitt huvud allt skedde,så kommer friden.
När han som för tillfället pallar med mina utspel bara står där helt lugnt,sträcker ut armarna och säger-Men jag är ju här,vad är problemet?
Hoppas hoppas att vi båda har styrkan att hitta nya strategier för Ullabulla så hon inte behöver göra såhär.

Jag förstår ju att du är rädd,att det är spöken från förr som kommer till dig säger han..
Och själv står han bara kvar där i myllan.Springer inte efter,försöker inte överkompensera.
Tokbekräftar mig inte utan bara väntar ut mig..

Ska gå tillbaka nästa gång jag laddar och samlar argument för att denna relation är dödsdömd.Ska gå in här och läsa och visa för mig själv att såhär är det,på riktigt.
Just nu i alla fall..

Hur går det???
Kram

Går det för dej??
Kram

För de stöttande orden!
Behövdes lite extra idag! * leeer

Skall nog läsa igen om ett par timmar! Hi hi

Jag drack en hel flaska och var knappt berusad?! Skrämmande......

Lägg gärna ut receptet på drycken,. Tack för tipset av bok, ska genast köpa den. Hur mår du idag?

Hej vänner, jag är i samma sits som er. Jag har Naltrexone som fungerade ypperligt på mig. Alkoholsuget försvann helt. Tyvärr kvarstod problemet när jag slutade med tabletterna efter 3 veckor. Jag lyckades hålla mig nykter i två år innan det var dags för bara ett glas vin... Nu har jag varit alkoholfri i 3 dagar och har medicinen som en 'reservplan'. Stor kram till er alla?

Tycker oxå att du ska söka hjälp. Jag upplevde det som en enorm lättnad att prata med en utomstående, lyfta på locket och berätta precis som det är. Lite av skammen försvinner när man sätter ord på det. Det är inte farligt och behandlaren har träffat massor som du & kan bekräfta dina känslor! Gör det! För din & familjens skull!! Lycka till!

Igår va jag med man och hund i skogen och lyckades hitta liiiite kantareller. Dom är på gång jippi! Skogen är en härlig plats att vara på, lugnet, luften, doften ja där trivs jag!
Efter skogen va vi hungriga och bestämde oss för att äta ute, hem och duscha och sedan gick vi ut för att stilla hungern.
Väl på matstället (som har rättigheter) så sa monstret åt mig att jag minsann va värd en god köttbit och ett gott glas rött.... förbannade monster.
Jag frågade mannen om han ville ha öl ( det förstod jag redan svaret på) ja tänkte du dricka vin till maten svara han.
Då beställde jag öl till honom och själv tog jag Cola till den goda köttbiten och den smaka lika bra för det. Mannen drack en öl till och sen gick vi hem och kolla film.
Senare på kvällen ringde yngsta dottern som för tillfället bor hos sin pappa och sa att hon va försenad hem och bad om skjuts. TACK till mig själv för jag hade valt att dricka Cola och kunde skjutsa hem henne! Tänkte på hur många ggr hon bett om skjuts eller liknande och jag har skyllt på massa saker för jag har varit berusad.... huh
Idag är ännu en dag med sol och semester har inga direkta planer mer än att jag ska göra ett bra val och peta dit en grön pinne i min almanacka. Ha en fin dag ni med:-)