Senaste kommentarerna i forumet

Nu när du vänder dig direkt till mig vill jag tacka dig. Blir glad och kommer precis som Adde pröva att förklara ditt ex.

Han är! Sjuk. Inte bara en alkis, nä efter vad du skrivit och berättat så är han sjuk.
Med min amatörpsykologi har det hänt honom något under uppväxten.
Har han bra förhållande till sina föräldrar/far och morföräldrar?

Hans beteende är inte normalt.
Jag själv har inte haft problem med kina tjjer/kvinnor.

Kan även tillägga att jag har varit tillsammans med min fru i 20 år.
Det är inte alltid nedförsbacke och medvind.
-Nä ibland är det en riktig berg och dalbana.
Men ALDRIG att jag skulle slå henne.
Jag har ett brett kontaktnät där jag nämnder massor med tjejer.
Men att ta steget till sängen vore lika med att ge min fru en spark i magen.

Out of order om du förstår...........

I alla svåra situationer skall du för din egen skull tänka:

- Vad kan jag lära mig av det här?

Du gör helt rätt som lämnar, du skall aldrig tveka om något annat.
Och till din "VÄNINNA" or e what so ever?

Fråga henne rakt ut om hon ärligt tror att hans handlande beror på att han är alkolist?
Jag tror inte du varit helt ärlig mot dina nära och kära när du berättat om honom?

Jag tror eller jag vet att du inte berättat allt av rädsla och atr du verkar skydda barnen.

Skit i det, berätta hur DU har upplevt det när han har hotat, slagit, vänstrar och baktalat dig.

Hur han använder era barn som slagträn.

Hur du känner dig förudmjukad och många gånger maktlös.
Tala om för ALLA vilket svin han är.
Berätta för barnen hur pappa gör och be han berätta varför?

Sluta vara den där snälla fromma stimm inte tar plats.
Röjt din egen skull, slå tillbaka med samma
mynt.

Med hänvisning till att du trodde det var så han ville ha det, för det är exakt då han gör.
Nu är du ute på startbanan, flyg flygcert flyg!!!

Blev långt detta, riktigt glad att du vände dig direkt till mig.

Fått en känsla av att inte passa in.
Hoppas det bara är en felaktigt känsla?

Jag kör mitt race, läser allt men skriver mer sparsamt.
Men du flygcert har kommit en bra bit på väg...............
Jag är fantastiskt glad för din skull!
Du har gjort helrätt, men åter igen.
Psykot har grava problem, slå fort han krånglar, tänk!

-Vem ÄGER problemet, är det du då är alla medel tillåtna.

Är det han, ryck på axlarna.
Om det skulle innebära att barnen blir lidande. Inte DITT problem.
Ytterligare en sak att lägga till exets "värdelös konto".

Bara le och fråga

-Men hur tänkte du nu?
Lös problemet

Blev en bit detta.
Ha en bra kväll nu, du är mitt val. ALLTID!!!
/A

Ja, du Adde, vilken samvetsfråga va... ;-)
Blir så glad av att ni tagit er tid att svara mig, men blir också så ledsen - fy faaan, j-a alkohol. Jag vet att många dricker och klarar att göra det utan att det går överstyr, men hjälp vad jag ser, hör och förstår att det är problem för många. Och ändå fortsätter så många att se det som något fiiiint. Jag kan dricka ett glas vin numera, vilket jag aldrig gjorde när jag levde med sambon, men det händer sällan och jag har en oerhörd respekt för alkohol och vad det kan ställa till med...

Adde, jag förstår det du skriver, men hoppas att det är ok att jag frågar lite mer:
med kontrollerande så menar jag så som min sambo gjorde - han blev ofta arg om jag pratade med andra män, han tyckte att jag flirtade med män om jag log, skrattade eller tittade på dem och kunde då få myyycket skäll, han ifrågasatte ofta varför jag var borta så länge om jag träffade en kompis (det kunde ibland räcka att jag var borta under 2 timmar, resa inräknat) och ifrågasätta om jag träffat en man istället, han lämnade mig titt som tätt och kom inte hem förrän upp till ett dygn senare och så fick jag veta i efterhand att han bott på hotell (men idag, med tanke på hans porrvanor så vet jag inte om han åkte hem till någon av sina sex-kontakter eller om han faktiskt bodde på hotell - han har aldrig betalat kort för alkohol, hotellnätter eller liknande och jag litar inte på hans ord i detta), han kunde bli vansinnig för att jag sa fel sak; tex att jag inte berömde något han monterat eller så i tillräcklig utsträckning, om jag sa emot om han pratade illa om någon så blev han arg för att jag försvarade dem, han kunde bli arg för att jag åkte till fel affär osv osv. Det förekom ofta hot om att han skulle ta livet av sig och så försvann han och stängde av mobilen och kvar satt jag som ett nervvrak. Han har anklagat mig för, och berättat för andra, att jag slår barnen, att jag är sinnessjuk mm.
Jag kan förstå det som du skriver - att kontrollera för att få styra att alkoholisten ska få dricka. Det beteendet kunde jag också se hos sambon, men det jag beskrivit ovan upplevde jag alltid som att han hade en sida som var "psykiskt sjuk" - han ser sig som att han är bättre/mer värd än tex hantverkare för "han har minsann universitetsutbildning" (och jag som kommer från en lastbilsfamilj ingick då och då i hans bild av dåliga yrken), att han gör så bra saker att han alltid förtjänar beröm, att han har rätt att göra det han gör för att han gör så många andra fina/bra saker...

Tack Adde, för bra ord "för att få egen sinnesro kan man förlåta och gå vidare med sitt egna liv" och att du bekräftar att du ibland ångrar saker du gjort på fyllan - min exsambo påtalar ju fortfarande ofta att han inte gjort fel, vare sig sexkontakter, alkoholintag, hot osv - han menar att om jag tycker att han gjort fel så är det fel i mitt huvud och då får jag ta tag i det...

Tack igen, Adde! Jag beundrar dig. Jag förstår att dte måste vara ett oerhört stort och många gånger påfrestande jobb att bli nykter på allvar. Jag hoppas att du kommer att leva ett långt, härligt liv trots din kroniska sjukdom.

Mammy Blue, jag vill säga som Markatta: var stolt över att du kan erkänna! Du vet ju att det var fel och genom att erkänna det så kan du ju undvika att göra om det! Tack för att du står upp för dig, och för att du svarar mig!

Markatta. Tack.
Jag blir så tårögd av dina ord "Du lämnade precis i rätt tid för du lämnade när din gräns var nådd och du hade inte haft råd att vänta in hans eventuella tillfrisknande". Jag trodde ju att vi skulle elva hela livet ihop, jag trodde att allt skulle lösa sig om bara tiden gick, jag trodde ju att jag skulle kunna hjälpa honom med min kärlek - men så blev alla de där dagarna fler och fler; de dagarna som jag gick igenom hela dagen och trodde att jag inte skulle överleva en sekund till. Jag höll ju på att gå under.

Det är ju så sant: "Alla alkisar använder inte våld och alla kvinnomisshandlare är inte alkoholister" - men jag tror ju egentligen att min exsambo har både missbruksproblem och något psykiskt...

Kram till er, så många kramar!!

vanligt håller jag med Markatta.
Att skämmas kommer man inte långt med, gjort är gjort och det absolut bästa du kan göra för att återvinna förtroendet är att vara nykter med alla sinnen i behåll och väl fungerande. Barn förlåter snabbt och har stora hjärtan med kärlek och det bästa vi kan ge dem är vår närvaro. Kom ihåg att lasta av dig din ryggsäck Mammy så kommer du in i matchen igen :-)
Kram ♥

Härlig läsning, antar att Isac är din son.
Även han kommer bli glad och lycklig!
Du är än så länge hans idol.
Var en sådan där kul rolig förälder som du kan vara.
Skit i vin eller öl till grillkvällen eller vad det nu var.
Säg tack men nejtack med hänvisning till att du skall hjälpa din son med lite grejer imorgon.
För att du lovat.
Det man lovar håller man. Speciellt BARN.
Alla kommer förstå och se dig som en bra ansvarstagande förälder.
Du är inte en ful ankunge, du är på väg att bli en svan......
Visa atr barnen är det viktigaste du har, förklara även för Isac att han är så viktig för dig för det kan du aldrig säga för sällan.
Kram i sommarkvällen, du fixar detta!
/

även om ditt ex kanske någon gång i framtiden kommer lyckas ändra sina destruktiva beteenden så betyder det ju inte att du nu lämnade för tidigt. Du lämnade precis i rätt tid för du lämnade när din gräns var nådd och du hade inte haft råd att vänta in hans eventuella tillfrisknande. Det är möjligt att han har betett sig som han gjort p.g.a. sjukdomen alkoholism men det är ju också en oerhört "smittsam" sjukdom som du drabbades av på olika sätt. Hade du stannat hade du inte kommit så långt i ditt tillfrisknande som du gjort.

Dessutom är alkoholism och våld i nära relationer inte samma sak. Kanske har din vän som sa så inte tillräckligt med kunskap om de olika områdena. Alla alkisar använder inte våld och alla kvinnomisshandlare är inte alkoholister. Självklart minskar impulskontrollen i.o.m. alkoholintag och det blir svårare med känsloreglering. Men har man ett så invant mönster av, vad jag förstått mest psykisk misshandel, som ditt ex har så räcker det inte bara med att sluta dricka. Han måste också söka hjälp för sin våldsproblematik. Men som allt annat så ligger det ju hos honom att vilja en sådan förändring och söka upp en mansjour och absolut inte ditt ansvar att gå och vara rädd och vänta/hoppas på att han ska bli bättre.

Du gör det som är bäst för dig och du verkar göra det jävligt bra nu!

Kramar!

att våga berätta! Det är ett steg i rätt riktning för att kunna göra upp med skammen. Att man gör allt i sin makt för att bli en bättre person mot sig själv och andra och därmed se till att man inte gör samma misstag igen, är ju långt mycket mer effektivt och hållbart än straff.
Var stolt Mammy!

Det känns som om jag spenderar nästan varje ledig minut inne på sidorna här.
Läser runt eller skriver själv.
Då är det väl så, och hellre här och virrig än i dimman.

Jag tycker så mycket om att läsa, framförallt om alla er som har lyckats så bra, men även ni som kämpar. I det känner jag min mindre ensam, inte lika dålig eller konstig. Det är skönt. Tack.
Jag behöver det verkligen; dela.

Idag tränade jag för första gången utan alkohol i kroppen, känns bra.
Vad beträffar den kommande bjudningen i kväll tänker jag helt enkelt säga att jag inte vill dricka.
I morgon ska jag försöka hjälpa Isac med cykeln, han har bett så länge och för första gången på jag vet inte när så har jag vågat säga " i morgon" för jag vet att jag kommer vara pigg, ha ork, våga vistas ute på gården bland andra föräldrar.
Det gör ont att skriva det och samtidigt så är lite av smärtan lycka. Lycka över att jag vet att jag så gott jag kan är på väg åt rätt håll för både hans och min skull.

/F

nu mår jag illa.
Ja, jag har slagit barnen på fyllan. Örfilar, några gånger. Inget jag är stolt över... :-(

Skäms som en hund nu...

vilken samvetsfråga :-)

När jag var aktiv var jag absolut kontrollerande och det hände absolut att jag ignorerade resten av familjen om det inte gick min väg. Skrikit, som ett barn som inte får sin vilja igenom....ja. Hotat...aldrig (eller slagit). Inte heller var andra kvinnor intressanta, min dam fanns i flaskan. Däremot ljög jag hur mycket som helst bara det passade mina syften.
Mitt första och största intresse var ju att ha sprit hemma i tillräcklig mängd och tid att dricka den. Och tid är ju ett vidsträckt begrepp...!

Skönast i nykterheten var nog upptäckten att jag inte behövde kontrollera familj eller omvärld för de skötte sig ju rätt bra utan att jag styrde. Jag behövde inte planera hur mitt liv skulle se ut framöver för jag hade ju inget behov att planera fyllorna och den tiden det tog att ta sig ur dem.

Man kan nog inte ursäkta grejer som en alkis gör på fyllan men för att få egen sinnesro kan man förlåta och gå vidare med sitt egna liv.Och där är Al-anon ett mycket bra hjälpmedel. Idag kan ju jag se att en del jag gjorde skulle jag inte ha en tanke på när jag nu är nykter men jag kunde ju inte agera annorlunda med den kunskap och den situation jag då befann mig i. Och den ångesten som nu i efterhand kan komma tillbaka för grejer jag gjort är så otroligt viktig att jag får ur mig, exvis på ett AA-möte, för att jag ska klara att gå vidare. Om jag inte tömmer min ryggsäck kommer jag att även i nykterheten att agera precis som jag var full = Torrfylla. Jag var ju tvungen att inse att allt som hände mig var resultatet av mina egna val och inget som jag kan lasta andra för. Du frågar om vi blir arga ? Jag vet inte om jag förstår frågan rätt men idag blir jag inte arg på en full person för jag vet hut det var för mig....MEN !! Jag blir vansinnigt förbannade på dem som misshandlar och tar till våld för då drabbar det så fysiskt andra oskyldiga människor men ofta är dessa misshandlare blandmissbrukare som spårar ur och behöver tvångsvård. Och jag kan bli galen på gubben i hatt som kör som en idiot i cirkulationsplatsen :-))) Men det går över och är glömt i nästa sekund :-))

Jag har en kronisk, dödlig och progressiv sjukdom men jag har en möjlighet att kontrollera den genom att inte dricka och att lasta av mig grejer som dyker upp och som får mig ur min sinnesro. Sjukdomen finns hela tiden i mig, jag blir aldrig frisk, men den dagen jag slutade dricka så fick jag tillbaka mitt liv. En väldigt billig och smärtfri medicinering :-) Idag är jag väldigt försiktig med vad jag petar i mig, det är inte svårare än att som jordnötsallergiker kolla sin mat. Jag dricker inget med alkohol i, absolut inte 0,5 % ens, jag törs helt enkelt inte chansa för om jag går igång igen så kommer jag att starta på samma mängd som jag slutade på och öka kraftigt därifrån för att så att säga komma ifatt. Jag kommer inte att överleva ett sånt race.

Det känns helt klart som att du är på helt rätt väg i ditt liv och jag hoppas du fortsätter att dela med dig av dina framgångar !

Kram !!

Igår pratade jag med en bekant och hon berättade om alkoholism... Hon sa att många av de saker som min exsambo sagt/gjort bygger bara på hans sjukdom alkoholism och att när han är frisk så kommer han inte vara sådan längre... Och då tänkte jag direkt "jaha, så jag lämnade för tidigt..."... Men det är ju inte möjligt: bara för att man har en sjukdom så kan man inte hota och skrika, ignorera och lämna, hålla på med andra kvinnor osv... Jag förstår att det, precis som alla andra sjukdomar, ger olika symptom på olika människor, men jag förstår inte - kan man ursäkta hans beteende med att han var sjuk?
Och nu när han är nykter och på många sätt verkar må bättre, han fortsätter ju ändå emellanåt med sina utbrott, att jag är sjuk, att allt är mitt fel...
Adde och vill.sluta? Jag vet att ni läser här ibland (och jag läser hos er, men orkar inte riktigt skriva - känner mig för berörd och faktiskt lite avundsjuk på att ni jobbar på, till skillnad från min sambo innan jag lämnade...), men blir ni arga? Har ni gjort sådant som min exsambo gjort - hotat, skrikit, ignorerat, kontrollerat respektive, hotat barnen?

Jag funderade också på alkoholfritt tills idag då jag läste Mammy Blue och Santorinis inlägg ovan.
Jag skippar det nu. Tack för era kloka råd ni som gått vägen före.
Sissan, efter ditt inlägg om fläder och mineralvatten så har jag fått någonting nytt att prova. Tack för det.

Vi ska fixa det här!
/F

Sissan, MB och Santorini,
Absolut Sissan, i morgon är en ny dag vi kommer att gå till mötes fulla av energi!
Ja i krig (iaf detta) är allt tillåtet. Måste dock erkänna att det är lite jobbigt när jag tänker på figuren. Å den andra sidan är inte alkoholen helt utan den heller.
Även om magen känns aningen jäst så är det inte det samma som full av jäst dryck.
Känns konstigt att vara så pigg när klockan är kvart i nio. Sonen snusar sött.
En ny form av rastlöshet som jag ska lära mig hantera.
Tv - nej
Bok - nej
Det pirrar i hela kroppen.
(Men jag är klar i knoppen hö hö...)

Läste någon stans här på sidan att rött vin kan fungera som en antidep. i början? Jag kan ingenting om det men om det stämmer (och jag har ingen anledning att misstro) så har jag ytterligare en pusselbit.
För mig är det nästan uteslutande rött som gäller vilket jag övergick till i samband med att jag slussades ut från min medicin just mot depression.

Nej, ska klura ut någonting / ett sätt att slippa pirret, bli normalt trött. Men först och främst ska jag försöka komma på någonting bra att säga på grillkvällen i morgon, läsa runt lite här, peppa mig själv. Är ännu inte redo att helt öppet tala om mitt problem med alkoholen. Frågan är om någon någonsin blir det; helt beredd att ta första steget utan ångest, rädsla och allt annat som hör där till? Lite som att bli förälder för första gången, när är man redo? -När man blir det, och inte ens då, det är någonting man lär sig, växer samman med.
Hur som, den fighten blir inte i morgon.
Efter det ska jag skriva ner allt jag drömmer om, vad jag vill uppnå. En positiv peplista att fokusera på när suget, ångesten, sorgen eller ledsamheten sätter in.
Rörigt? Ja, som mitt huvud.

Sov gott!

att hålla mej från choklad och glass! Inte bra om man vill gå ner några kilo till men å andra sidan är det sååå mycket bättre än vinet så det får vara ok tillsvidare!
Ha det så trevligt!

kärlek och när man vill slippa dricka är alla medel tillåtna! ;-)
Ha en trevlig fredagskväll och en ännu trevligare lördagsmorgon!

Kram!
/MB

där! Jag har bunkrat med ostbågar. Vi härdar ut och vaknar pigga i morgon och sååå nöjda med oss själva!

och gick förbi affären på vägen hem.
Inhandlade läsk, smågodis och choklad eftersom arbetsdagen varit usel.
Jag ska frossa, kanske inte i nyttigheter men någonting som är bättre än tröstevinet.
Hade säkert blivit det övriga ändå om vinet varit förstahandsvalet.
Efter en riktigt tuff dag på arbetet så ska kvällen bli bättre och morgondagen ska börjas med klart huvud.
Det ska gå!!

Tänk så skönt att slippa det där! Det var lika för mej. Just risken att man skulle bli ombedd att skjutsa nån eller annars tvungen att ta bilen. Jag ville inte åka på nån träff eller fest på lördagskvällen heller för då måste jag ju vara nykter hela dan. Hemska öde! Och allt smusslande som MB beskriver. Gömma i garderoben och fylla på därifrån medan maken är ute så det inte minskar för fort i den "riktiga" flaskan eller boxen. Ja nog blev vi uppfinningsrika alltid!

Så skönt med detta forum för om jag inte hittat det så hade jag aldrig kunnat tro att nån annan var lika knäpp som jag. Jag tänkte häromdagen att mina forumvänner har hjälpt mej mycket mer än jag först förstod. Just känslan av att jag inte är annorlunda än andra missbrukare, att just de saker jag gjort har jag gemensamt med andra. Detta faktum har fått mej att inse och acceptera att jag aldrig kan dricka alkohol igen och just det är avgörande för livslång nykterhet tror jag. Att inte nånstans längst inne tro att man ska kunna dricka "normalt" nångång igen.

Jag delar MBs åsikter till stor del. Jag drack för rusets skull så alkoholfritt kunde kvitta. Var rädd att det skulle trigga suget. Dessutom är det nästan omöjligt att hitta nåt alkoholFRITT, det mesta har lite procent. Så jag undvek det hela det första nyktra året. Men nu i sommar köpte jag några flaskor cider 0,5% alkohol. Engelsk torr, riktigt god. Väckte inget begär efter nåt starkare. Gav mej en bra känsla av att jag också kan få nåt annat än bubbelvatten nån gång. Sen köpte jag också rött vin, Torres 0,5% det också. Förvånansvärt gott! Drack det när jag hade vänner på middag. Det kändes bra på nåt sätt att kunna vara som andra och det smakade bra. Jag sa helt kort att jag inte dricker alkohol längre utan har annan sort.

Det här har jag kommit till. Liksom MB säger jag att det här är jag. Nu efter ett år drygt när jag känner mej trygg och säker på min nykterhet. Skillnaden nu för mej är kanske att jag inte saknar alkoholen. Det är inte den jag vill ersätta utan jag vill våga mej på nån annan måltidsdryck ibland. Lite variation som inte väcker begäret och det har det inte gjort. Om jag var ny-nykter och kämpar mot sug så skulle jag inte vågat men det kanske skulle gått bra det också. 0,5% väcker inte alkoholbegäret. Starkare dryck än så kommer jag däremot inte att smaka. Kanske du vågar prova om det funkar för dej?

vin och öl, så är det nog olika hur man ser på det. För min egen del har jag hoppat över det. Jag resonerar som så att jag vill bara ta bort vin sprit och öl, det är det som har sabbat mitt liv, därför har jag även ratat dåliga kopior, det är ju bara ruset jag är ute efter, blir inget rus av alkoholfritt vin, så det går lika bra med vatten.

Men det är jag.
Kram på dej!/MB

blir det när man läser era kommentarer. Ni som har varit här länge - ni vet nog inte vilken betydelse ni har för sådana som jag: Väldigt rädd som inte skaffade eget inlogg förut, utan jag var bara inne som gäst och läste, läste och läste det ni skrivit. Ni påverkade mig och fick mig att dricka mindre bara genom känslan av att höra att ni känner likadant, gör likadant och att ni har samma problem som jag. Tack för alla era ord.

Inser att jag måste nog skriva av mig lite för att själv kunna reflektera över mitt beroende och hur jag handlar därefter. Idag läste jag Mammy Blues reflekterande från förr i tiden. Det var som jag skrivit det själv. Att bli på dåligt humör om jag skulle på ett ärende. Så mycket kraft och tid det här tar från mitt liv som jag vill leva fullt ut. Kommer att klara de känslor som kommer fram om jag inte dricker. Behöver inte bedöva mig med alkoholen, det är mänskligt att känna sig nere och uppe, livets svängningar - det tar inte livet av mig. Jag måste kunna känna smärta, besvikelse, leda m m utan att hoppa in i ett rus. De dåliga tankarna går ju över. Vänta lite, så försvinner de.

Har fått en stund för mig själv. Har ett glas flädersaft med mineralvatten i, bara detta är en stor skillnad, normalt sett skulle jag passat på med en öl - helst 7,2 för att bli så påverkad som möjligt.
Har inte kunnat låta bli A helt och hållet, men minskat drastiskt. Svårt med sommarens ute-verksamhet med grill och prat långt in på kvällen. Får mig att skämmas, en sen den andra sidan av mig hejar på och tycker jag ändrar riktningen i alla fall. Ska lyssna på henne istället för "skämset".

Är alkoholfritt vin/alkoholfri öl ett alternativ eller triggar det bara igång suget? Är det kanske bäst att avstå helt och hålla sig till flädersaften?

du beskriver min vardag precis :-)) Förutom att jag höll på hela veckan de sista åren och att jag inte hade nån alert arbetsgivare med koll :-)) Kommer ihåg när ungarna var små och jag var tvungen att skjutsa till aktiviteter på fredagseftermiddagen.........vilken sanslös pina innan jag var hemma igen !!

Och denna enorma planering så det fanns tillräckligt hemma....brrrrr !!!

Tack för att du påminner mig Mammy Blue och jag delar din glädje idag !

Kram !

så sant. Man kan sluta dricka själv, men inte få någon annan att sluta. Ta hand om dej själv först och främst, mår inte du själv bra finns absolut ingen ork att ta itu med någon annans problem. Läs och skriv, här finns så mycket samlade erfarenheter.

Mvh MB, nu nykter med fortfarande drickande sambo.

så glad idag? Det funderade jag på en stund. Jag vill tro att jag fortfarande är glad över att slippa dricka...

En helg som denna när jag är ledig fredag, lördag, söndag, hade börjat redan på lunchen på jobbet när jag börjar planera hur mycket jag ska köpa, vilket bolag jag ska gå till, vilka sorter (för att inte framstå som alkis kan man ju inte köpa det som ger mest fylla för minst pengar) och inte minst hur mycket får plats i ryggsäcken. Stark likör, whisky, rom, gin, var det mest det sista året, mest lättburet, en BIB är tung och räckte inte mer än två dagar.

Torsdag eftermiddag när jag kom hem från jobbet hann jag knappt innanför ytterdörren, än mindre äta, innan det första var drucket. Gömde det jag hade, och inväntade resten av familjen. Väntade så länge som möjligt med att äta, man blir ju fullare om man inte äter.

Underhöll den fyllan till läggdags, på fredagen var jag oftast ensam hela dagen, barnen i skolan, sambon på jobbet, började oftast vid ett, två på eftermiddagen, hade då också grundligt kollat upp om jag skulle vara tvungen att - ve och fasa!- köra bil på eftermiddagen, då fick jag skjuta upp drickandet och var sur och grinig för det. Kollade givetvis upp hur mycket som gick åt på torsdagen, pratade med sambon och han kom ju givetvus också hem med två kassar öl. Dem hade jag som alibi, öppnade den första omedelbart när sambon komhem, för sedan var det ju inte konstigt om jag luktade alkohol. Den tilldelning av fem burkar öl per man per kväll räckte ju inte för mej, så jag skåpsöp också.
Lördagen likadant, började med mitt gömda vid ett, två, högg in på ölen så fort det gick för att dölja.

Söndagen, ett eget kapitel. Dag före arbetsdag. Risk för nykterhetskontroll på jobbet. Räkna, räkna, räkna. Hur mycket kunde jag dricka för att definitivt vara ren på morgonen? In med hela den mängden på så kort tid som möjligt för så stor effekt som möjligt...

Fan vad jag slet, det fanns inte mycket annat i huvudet på mej då. Är oerhört tacksam att jag slipper det! En tacksam tanke till Respons och dr D. En ännu större tacksamhet för att jag hittade forumet med alla sina vardagshjältar.

En ros till alla! <3

understryka det markatta redan skrev. Jag har rört mig på forumet snart tre år och hunnit ta del av många berättelser med samma tema. Det du kan göra är att ta hand om dig och ditt eget liv - det kan du ta makten över. Din man kommer du inte att kunna påverka. Jag undrar av vilket skäl du stannar kvar? Läs här i olika trådar så kommer du att känna igen mönstret. Fortsätt skriva här också. Det har hjälpt många. Du är inte ensam i din situation. / mt

Min man blev arbetslös när vi hade träffats och gift oss efter ett halvår, han har efter det inte sökt nytt jobb själv då akassa fanns, han blev senare erbjuden ett arbete som han tackade nej till, då kunde han ju vara hemma fast han sa att det var ett kanonjobb först på heltid. Han drack och smsa att han tackade nej till detta utan att ringa ens. Själv har jag jobbat heltid hela tiden och jag blev jättebesviken. Inga jobb har direkt passat han men han har sagt att han vill absolut jag inte ska jobba heltid, jag har trott på allt men den dagen har fortfarande inte kommit efter 3 år, vad han har gjort är att han vill leva livet dag för dag, dricka gå på krogen, vill jag inte gå med efter jobbet kan han bli riktigt sur, han säger till mig att vi tar bara en öl, så har det inte blivit en ända gång. Han köper hem öl till mig med varje dag, efter två öl slutar han och övertalar mig oftast att gå med. Jag orkar inte längre dricka som han då jag jobbar heltid. Senaste gången blev det massa tjat och jag försvann två dagar o drack vidare av ren frustration, kände att ngt inte stämmer, vaknade upp med minnesluckor delvis, och trodde jag skulle dö så dålig var jag. Jag låg två dagar i sängen i grät, han brydde sig inte när jag sa att alkoholen förstör vårat liv, inga planer, inget sparande samt kroppen är kaputt. Jag har sagt till han att inte köpa öl hem då tar jag med, han sa att han kan köpa till sig bara o gömma dem för mig, alltså fattar inte hur dåligt jag mår! Men dan efter köpte han 8 öl, drack dem i köket som jag ändå såg, dag två 6 öl, dag tre 6 öl dag 4 6 öl framför mig, jag sa till han igen att jag inte får ta en öl till och det ska inte du heller sa jag, svaret jag bestämmer över mitt liv jag är 50 år, jag svarade att jag är 41 år och vill leva ett långt liv samt vill behålla mitt jobb, det har nu gått en vecka och efter mitt arbete sitter han i köket och knäpper upp ölen ännu, jag har inte tagit en ända öl och försöker komma på en lösning vad jag ska göra härnest. Det slutade innan då vi drack att jag fick mig en smäll som jag polisanmälde, detta hände på fyllan, han hamnade på förhör och är riktigt irriterad på mig då öken tar slut varje kväll och tycker jag och poliserna kan dra, fyllesnack anser jag nu när jag ser hans beteende när han druckit sina öl, han uppnar inte munnen förrän ölen kommit i, han vänder bort huvudet när jag pratar om mitt jobb, där jag tillbringar den största tiden , han säger att han inte är intresserad av att höra om mitt jobb! Han talar knappt med mig nu när jag inte vill dricka pust!