Senaste kommentarerna i forumet

Har ytterligare identifierat ett tillfälle när jag bara vill gå lös på Bib:en. Bråk med barn. Har för en gångs skull sagt blankt nej till att ha mina minsta barnbarn ( varav den äldste är 2,5 år) tre dagar på raken. . Anledning: jag har inte längre den fysiska ork som krävs för att vara uppe på nätterna flera dygn och inte heller för att bära runt på barn. Och sen fortsätta med en jobbvecka till. För första gången sa jag nej och blev sågad jämns med fotknölarna av mitt barn för att jag aldrig ställer upp. Och det har inget med alkohol överhuvudtaget att göra för jag har aldrig druckit en droppe när dom varit hos mig. Men NU har jag jävligt god lust att supa skallen av mig. "Känslofyllot" nr 1. Fast det tänker jag inte göra. Får väl gråta en skvätt i stället. När jag kan.. Ledsen blir man in i själen....

Ja, du gjorde det igen. Tack! / FM

Hej,

Tänk på de stunder alkoholen gjort dig riktigt illa så kommer jag att tänka och sen har man inget val om ska kunna ha ett värdigt liv.

men min mage mår inte så där jättebra av dem. Nu hoppade jag över i måndags men den mentala spärren finns ändå där. Man kan ju reagera upp till 2 veckor efter sista tabletten. Jobbar på sjukhuset så jag vill INTE komma in på akuten med en Antabusreaktion! :)
Skönt att du känner att de hjälper dig! Nykterhet ÄR underskattat. Det är det som är så knasigt. Jag VET att jag hade mått skit om jag druckit i dag. Har inga som helst illusioner om att jag och alkoholen har en mysig och fungerande relation. Jag har lurat mig själv så många gånger att jag inte ens kan tro på det när suget är som värst. Jag VET...och ändå blir jag så sorgsen när jag tänker "aldrig mer". Aldrig mer vad? Däcka i soffan...vakna 4 på morgonen svettig och ångestfylld med minnesluckor....ölburkar i tvättkorgen som jag glömt....pinsamheter på Fb...aldrig mer VAD? Det finns ingen romantik och inget mysigt kring alkoholen för min del, och ändå finns saknaden där någonstans. Precis som vilken annan destruktiv relation som helst, men alkoholen är ingen människa, den är en giftig substans...Så sjuk man är!

Det gör du rätt i dränk henom i det vin den försöker få dig att dricka! Känner igen det där suget som kommer ibland, men då min man inte dricker alls nästan förutom vid väl utvalda tillfällen så skjuter jag upp mitt eget vindrickande till den grad så jag glömmer bort det. Så jag har nog hans avhållsamhet att tacka rätt mycket för att det inte blivit mer drickande för min del.

Skönt att du lyckades få tyst på den! En mening som satt sig i huvudet på mig efter att jag läst runt här en del är "man ångrar aldrig en nykter kväll" och det är så sant som det var sagt. Det har blivit mitt mantra när jag får för mig att fundera på att planera in några festligheter med vin eller andra alkoholhaltiga drycker.

Ja det är det där med ett glas... jag vet att jag kan dricka både ett, två och tre utan att spåra och kan hålla mig till det i sällskap som jag känner mig bekväm i. Men så fort det är "fest" och folk som jag inte känner mig bekväm med så dricker jag som om mitt liv hängde på det. Allt som kommer i min väg och jag "kan" liksom inte sluta heller. Det är som att jag inte bryr mig vad folk tycker eller vad jag själv kommer tycka dagen efter. Egentligen sitter det nog i att jag inte är bekväm att umgås med människor och har egentligen inget större behov av det utöver studier och att träffa släkten och familjen. Men ibland får jag för mig att det är "roligt".

Nej är man aldrig säker på att det stannar där man är "sig själv" så har du helt rätt i att det är bäst att låta bli. :)
kram

veckor! Läkaren ringde i dag och det mesta ser bra ut när det gäller organ och värden. Var riktigt rädd för ett par veckor sedan att det höll på att gå käpprätt åt helvete med hälsan och framför allt levern. Får ta vara på att jag fått en respit, alkohol måste bort för att få behålla detta.

kör du fortfarande med antabus? Jag har nu varit nykter två veckor, och jag mår för det mesta så himla bra. Jag tar antabus två gånger i veckan på vårdcentralen för att någon ska ha koll på mig, och det är jag tacksam för. När nu sommaren - kanske - kommer snart, blir det svårt för mig vet jag och det är en stor trygghet. Som någon sagt, nykterhet är underskattat!

Jag har ju redan berättat att du har en mycket stor del i att jag nu sedan en ganska lång tid lever utan alkoholen.
Du är den bästa av förebilder och inspiratörer, tack för det!

//PP

Vi kör en rejäl massavrättning! Sådana är befogade ibland. :) Jag har lyckats få tyst på min nu i alla fall!

Vilken bra liknelse. Att motion skulle vara lika självklart som att borsta tänderna! Tänkt om...! Jag har sjukt långt dit, men om jag under semestern kunde få komma igång att springa (LÄS: jogga, gå, kräla, kräkas), så vore jag galet nöjd!

Kramis (vilken dag det nu än är...)

Oh he did it again! ;-)

Om vi ska ha "Berras bästa", så kvalar ditt inlägg nr 84 in på Stingos-tio-i-topp! Härlig läsning! Akta så du inte får oväntat besök där i stugan. Som nyvaknade zombisar kommer vi från forumet staplandes, törstande efter björkdoft och med siktet inställt på bastubad, för att tina våra soltörstande kroppar!!

Men för att vara lite allvarlig. En mening som jag tänker bära med mig är: "Så här mycket semester har jag inte upplevt på flera år."

Kram

Precis så vill jag göra med min vindjävul också.
Vi kan ha gemensam avrättning :)
Så bra formulerat!

de där tankarna...de är livsfarliga! Det är så sjukt att man kan förtränga att man gjort bort sig på fyllan! Att man blir en annan person, säger och gör saker som inte alls stämmer med de värderingar man har...Det borde räcka att en sådan sak händer EN gång för att man skulle fatta...men nej då...man måste göra om det gång på gång på gång...Tyvärr är det ju så att det är de där första 2-3 glasen som sätter igång det sjuka tänkandet, alltså är det dom man måste undvika...Att bara dricka ett glas funkar för mig. Tyvärr kan jag inte lita på mig själv i den situationen. Jag kan ALDRIG vara säker på att det bara blir ett glas, och då är det säkrast att låta bli!
Kram

Pang på nosen bara!

och just när jag tänkte "ska jag inte känna av något sug?", så dök det upp. Ledig dag, ruggigt väder, planerar att baka fröknäcke och göra en liten burk god blåbärsmarmelad och lite annat smått och gott. Känner mig lugn, avslappnad och nöjd med livet. Då dyker den där lille lömske typen upp och sätter sig på axeln och viskar "hade det inte varit härligt att mysa med lite rödvin i kväll? Du fixar att dricka lite nu när du mår så bra! Kom igen, att dricka en halv flaska vin är normalt, det gör ALLA ibland.". Det är NU det blir svårt. Jag vill slå på den där lille djävulen. Jag vill dränka honom. Misshandla honom, stampa på honom, doppa honom i tjära och fjädrar. Han förtjänar det! Han ska förgöras, på något sätt ska det gå! I DAG ska han inte få lov att bestämma i mitt liv i alla fall. I dag är det JAG som bestämmer. Jag ska springa en lång runda och njuta av mitt fröknäcke och blåbärsmarmelad framför tv:n i kväll! Det är jag värd. Det är min familj värd. Fokuserar stenhårt på allt utom alkohol...den här dagen ska bli BRA! :(

Förlåt, ESTB, om det lät som att jag skällde på dig. Det var inte meningen - eller jo, kanske lite, pyttelite. :) Jag vet ju hur helvetiskt man mår när man sabbar så där som du beskriver. Hur sjuk i själen man blir. Och paralyserad nästan. Därför är det så enormt bra gjort av dig att ha ringt det där samtalet. Kanon, E! Jag tror du vet och har insikt, eller hur? Du behöver bara lite starthjälp. Stor, stor kram från mig till dig!

.

Hej ESTB

Har du Finnar i släkten? Speciellt här i Finland bär många på en gen som gör att man lättare kan bli oförklarligt aggressiv i fyllan. Det här har visserligen forskats mest på män, men vi börjar tyvärr se mera och mera våld av kvinnor på fyllan, så kanske forskningen så småningom kan bli mera genusneutral på det här området också.

Klokskap i kubik! Tack, Berra!

Ja, du behöver hjälp. Och nej, du ska inte dricka en endaste jäkla droppe till.

Jag vet inte om du försöker straffa ut dig eller vad det här handlar om. Kanske har du mycket sorg och ilska inombords, och när du dricker så tar det dom här vägarna. Grejen är att jag känner igen mig i ditt beteende, jag har pajat hur mycket saker som helst vissa gånger när jag varit på fyllan. Jag förstår så himla väl din ångest, din skam, ditt självhat.

Söta du. Ring ett samtal i dag. Till hjälp. Vårdcentral, kommun, AA, vad som finns. Har du god kontakt med dina morföräldrar? Gå till dom. Och var n y k t e r .

Det behöver inte vara så här. Ta ett steg mot den du verkligen är, ESTB. Du kan. Och förbaske mig, du ska.

<3

Den hör definitivt hemma på listan över "Berras Bästa". Och det är inte litet det.

Stingo, det gör så gott i maggropen att läsa detta. Stor kram!

Alltså, jag sitter här och blinkar för att inte sabba mascaran. Tack, fina, generösa du, M, för dom orden. <3

Kram!