Senaste kommentarerna i forumet

Och jag önskar dig det samma! Barn hemma eller inte, VI är värda ett bra, friskt liv!
Kram

...du skriver. Det är som att läsa om mitt eget liv. Känner igen allt. Jag är visserligen lite äldre och har utflugna barn nu men.... Håller verkligen tummarna för dig att du ska må bra nu. Kramar om

Min man är alkoholist fast han skulle själv inte kalla sig det. Från fredag eftermiddag till söndag kväll dricker han mängder öl och vin. Det märks inte så mycket för den som inte känner honom. Han håller "stilen". Han tränar mycket, har ett bra jobb, är mycket kreativ och trädgårdsintresserad, han är inte aggressiv men han blir trött, sover stora delar av helgen, skyler på arbete. Det är aldrig alkoholens fel. När jag läser om medberoende känner jag inte igen mig. Jag är självständig, har ett bra jobba, egna fritidsintresse, egna vänner. Jag försöker inte gömma undan min mans alkoholism, jag låter honom ta sitt ansvar men jag mår ändå jätte dåligt. Jag bär på mycket aggression och kritiserar min man vilket få honom att säga att det är mitt fel att han dricker för att jag är en elak kärring. Jag vill inte skiljas men jag vill klara av att inte gå in i diskutioner när han har druckit och jag vill klara av att inte bli påverkad av hans drickande. All frustration och besvikelse gör att jag blir väldigt kritisk och negativ till allt min man gör och säger vilket hjälper inte vår relation. Jag vet att det är inte jag så gör att han är aggressiv men mitt beteende gör inte saken bättre. Hur gör man för klara av att inte bli negativ påverkad och behålla sin goda humör. Mina vänner och mina barn tycker att jag är en lugn, trevlig, omtänksam och harmonisk människa men med min man är jag helt annorlunda.

Jo jag har alkoholproblem. Visst är det så... Men det har inte alltid varit så här, när barnen var små tyckte jag det var läskigt om jag kände mig onykter... Så fort jag kände av effekten av vinet så slutade jag dricka - då på den tiden. Drack max ett glas... Men nu är ungarna utflugna och jag behöver bara hålla reda på mig själv - vilket jag inte klarar så bra. Är inne på samma linje som du, att inte dricka alls, iaf inte på länge. (Ett år eller så..) Vet inte om jag klarar det tyvärr. En vecka går bra men sedan kommer suget.. eller suget finns där redan på dag tre efter en bläcka men det går att hålla ut en vecka... Otäckt att se det jag skriver, trodde inte att jag skulle hamna här. Tack för kramar, vi får stötta varann...

du har alkoholproblem vännen. Det är bara så. Känner så väl igen mig och ångesten är inte att leka med...Usch! Du är långt ifrån ensam om att fungera så här och trots att man verkligen bestämt sig för att dricka bara två glas så slutar det ändå med att man dricker tills allt är slut och man däckar. Jag klarar ofta av att dricka bara ett par glas, men mitt förhållningssätt till alkohol är inte normalt. Jag sitter hela tiden och tittar på hur snabbt andra dricker och försöker själv dricka långsammare. Njuter man då av ett glas vin? Nej det gör man inte och det enda sättet är att inte dricka något alls...
Kramar!

Vad hände Blomman?
Berätta, det brukar hjälpa åtminstone lite.

Förmodligen har du ändå inte lyckats komma upp i samma antal kalorier som du gjort om du druckit vin...:)
Jag tittade kritiskt på juicen i morse och tänkte att det hade varit gott, men onödiga kalorier...sen slog det mig att den innehåller ca en tredjedel så mycket som vin och då unnade jag mig ett glas...det är ju inte som att jag hade nöjt mig med ETT glas vin. :)

Hur illa ska det behöva bli för att sluta helt?

Har gått 7 km och sprungit 5 km. Känns härligt att vara trött i kroppen. Det tråkiga är att jag känner mig föga social gentemot familjen. Har så mycket i huvudet och jag trivs bäst med att pyssla med praktiska saker så att jag får vara ifred och tänka...Hoppas att detta är något övergående. :(

Nu har jag ätit allt jag kommit över pga att när jag är ute i trädgården och småfixar brukar jag dricka vin. Men idag var det tomt att småfixa utan vinglaset. Så jag åt mig proppmätt istället och nu ska jag vila en stund då suget blev lite lugnare! Kram

Vändningen du har så rätt. Jag måste smida en plan och FÖLJA den.

är väldigt sammankopplad med alkohol för många. De flesta? För mycket alkohol för väldigt många. Jag har nu firat min tredje midsommar sedan jag sliutade med alkoholen. Det känns helt självklart och naturligt. Jag har tack vare tips här på forum hittat så goda alternativ. Dricker sällan alkoholfritt vin men ibland vill jag ändå ha nåt annat och då fungerar UnVined från Jacobs Creek utmärkt. Det är så mycket i mitt liv nu så jag är oerhört tacksam att jag alltid är nykter och klar. Gamla föräldrar och svärföräldrar som behöver skjuts och hjälp. Barnbarn som ska passas. Jag vet inte hur jag skulle våga vara onykter för jag vet aldrig när det behövs nån utryckning. Mina barn vet att jag inte dricker utan alltid är pålitlig.
Just nu kan jag inte påminna mej nät tillfälle då jag saknar vinet. Det känns för mej lika naturligt som att jag inte röker och så önskar jag att det förblir. Men kommer det nåt sug nån gång så gör inte det nåt för jag har bestämt mej för att jag aldrig mer ska dricka alkohol, no matter what. Med det beslutet känner jag mej trygg.

...lever ungefär som du beskriver... Jag klarar vit vecka men inte vit månad. Dricker tre dagar i veckan, blir full varje gång. Så trött på det men törs inte sluta heller för alkoholen ger mig något. Först ro, avslappning men sedan ångest. Beter mig illa när jag är full också. Håller tummarna för dig, kram

Som du tänkte och ville, hoppas jag !

Det har gått hyfsat, blev möjligen lite för full igår sent på kvällen, men det var ok. Ingen ångest och har inte gjort bort mig. Puh... ! Ser fram emot morgondagens antabus för då är frestelsen över.

Härligt! Jag är med, tog ett litet glas vitt vin igår på midsommarafton men idag är det helvitt som gäller även för mig. Har en femårig flicka hemma som nog snart börjar fundera vad det är för special läsk som mamma har som hon absolut inte får smaka. Hon har börjat ta efter allt jag gör och jag vill inte att hon ska få den bilden med sig resten av livet. Mina vuxna barn hade en helt normal mamma som drack ett gott glas vin kanske två ggr i månaden. Detta barn kommer att få se en mor som dricker detsamma som henne vatten läsk eller mjölk. Många kramar till alla oss som vill och kan förändra livet till ngt bättre.

Vad stark du är! Trots din ålder och redan så vis. Jag har själv bestämt mig för att sluta med mitt vin plaskande, läs mer på min sida. Du och jag är inte ensamma. Har en vuxen son som lever precis som du beskriver men han har inte sökt hjälp ännu. Snart hoppas jag. Behåll flaskorna i skåpet och titta på dem varje dag och känn hur du blir starkare för varje gång du bara tittar. Men blir det för svårt är det bättre att hälla ut. Alkoholen finns överallt runt oss och jag tror att det är den inre övertygelsen och kraften som måste styra, annars är man inte redo. Vad vet jag?

Tack så jättemycket för svaren, de betyder extremt mycket för mig just nu.

Jag är själv nu och har sådan ångest att jag knappt kan andas. Jag har en whiskey, två nästan fulla vinflaskor (som jag dessutom blev uppmuntrad att dricka upp "så de inte blir dåliga") och en öl. Har inte rört någon av dem hittills. Vet att jag borde hälla ut allt, men jag kan inte. Har iallafall inte rört något.

Du gör så rätt som skriver här och har en plan för dina problem.

Fortsätt skriv och läs här - det hjälper.

Skoj att höra av dig! Grattis till lägenheten!

Jo, vi medelålders män kan nog tyvärr vara fan så dumma i huvudet ibland. Det bästa du kan göra är att inte ta åt dig, men det är förstås lättare sagt än gjort.

Lycka till med antideppstoppet och försöket att dricka ansvarsfullt. Hoppas du kan hålla dig väldigt medveten om alla möjliga (sam)verkningar på dig, så att du kan reagera i tid om något börjar gå snett.

Ha en skön sommar.

Loka crush blev det igår men vaknar ändå med känslan av baksmälla. Märkligt.
Hur har det gått för er andra?

När stunder kommer och jag känner att det faktiskt är trist att stå utanför den alkoholgemenskap som finns under högtider, "hjälper" det i viss mån att måla upp bilden av det negativa kring alkoholen. Det är tyvärr inte så för mig att nykterheten vid varje enskilt tillfälle är odelat positiv. Det handlar alltså fortfarande inte om att jag helt utan minsta fundering kan göra exakt som jag vill, och att resultatet då per automatik blir en nykter dag. Det är som jag ser en situation ur två helt olika perspektiv samtidigt. Den ena bilden är avsaknad och längtan tillbaka till att kunna vara en del av festligheterna som alla andra. Den som är starkare som tur är, är att frivilligt avstå. Det blir längre och längre mellan tillfällena jag känner på det viset, och jag hoppas att känslan med tiden försvinner.

Tog igår kväll ner flaggan och begav mig på en ensam promenad ner till havet. Från trädgårdar och festtält hördes ganska högljutt glam från grannskapets fester. Tidigare hade jag säkert spontant tittat in till någon granne, och eventuellt blivit sittande några timmar. Nu gjorde jag inte så utan fortsatte promenaden. Om de är så att alkoholen föder spontanitet, eller om nykterheten tar död på den? En sak är för mig i alla fall säker. Jag beter mig på två helt olika sätt med och utan alkohol. Fördelarna med att vara nykter är enorma, speciellt idag på morgonen. Livet kommer alltid att vara fullt med stora möjligheter att falla tillbaka. Det är ju bara att acceptera exakt för vad det är.

No pain, no gain

//PP

Firade den lugnaste midsommar i mannaminne och vaknar med ångesten grävande i magen.
Åt god middag, tog långpromenad, såg en bra film och gick och la mej hyfsat tidigt.
Sen låg jag där - klarvaken och orolig. Känns inte kul. Hade sett fram emot en god morgon.

Du har absolut inget att oroa dig för. Ingen kan för det första säga till socialen att de "ska ta någons barn ifrån dem". Det avgör socialen. Det är inte du som druckit och din sambo bor ju inte hos er. Fortsätt så - då finns det ingenting att oroa sig för. =)
Kram