Senaste kommentarerna i forumet

Att jag sade "var inte arg nu" var mer menat på ett vänligt sätt med glimten i ögat.
Jag gör detta jämt och ständigt......
Felet som uppstår när man inte!
/A ser den man pratar med.

Jag förstod att du inte var arg, och det hade la kanske förståtts klarare om jag avslutade meningen med en smiley..... :-)

Nu släper vi detta och blickar framåt.

Allt gott

Just nu är det ganska "stilla". Nyktert är det inte men betydligt lugnare. Iallafall känner jag mig mer lugn i sinnet- kanske för att jag gör det jag själv vill och det jag mår bra av. Han får göra det han vill. Just nu känns det ok...... Men jag vet ju att det i längden inte är vad jag vill ha ut av ett förhållande. Barnen är borta denna vecka och vi är själva- det blir så påtagligt att vi har väldigt lite gemensamt- utan barn.

Jag vill, precis som du skriver MT, leva ett liv där allt känns bra och äkta. Jag kämpar vidare och försöker röra mig sakta framåt.

Jag läser i många trådar på både anhörigsidan och missbrukarsidan- är dock dålig på att lämna avtryck i olika trådar- men jag läser och ni hjälper mig massor i min fortsatta kamp för livet.

Kram

inloggad. Kram / mt

att det går så bra för dig och tack för vänliga ord. Tack också för ditt tips om filmen Flight (för rätt länge sen) - vi såg den häromkvällen. Starkt om missbrukets och förnekelsens makt. Slutet på filmen kändes som det enda rätta.

Livet fortsätter med nykterheten som en naturlig del. Jag är glad också för egen del att det blivit självklart att inte dricka alls. Vi dricker alkoholfria eller 0,5-viner ibland oh det har inte varit några bekymmer. Jag är väl medveten om att det inte är lätt för mannen alla dagar men jag är trygg i att han tar hand om det.

Tacksam, tacksam... är jag. Häromdagen, när jag och andra klagade lite på vädret kom jag ihåg en gammal Eva Dahlgren... Egoism. Helt rätt, jag njuter och tar till mig allt jag har och har hellre än mycket annat http://www.youtube.com/watch?v=cfi7wFO3iyU / mt

med mycket funderingar, tårar och läsande. Och han har hört av sig plus att vi de senaste dagarna har haft liknande skift på jobbet och setts där. Vilket har varit tokjobbigt eftersom jag saknar honom så mycket och att det är jobbigt att se hur trött och ledsen han ser ut utan att kunna fråga hur han mår. Han har ju också den jag delat alla tankar och mina upplevelser med - och jag har fått ta del av hans (ja, inte alltid förstås...!)

Vet inte om det är ett kardinalfel jag gör nu, men jag har tackat ja till att träffas i eftermiddag för ett par timmars cykling i det fina vädret. Har funderat mycket fram och tillbaka om det är bra eller dåligt för oss båda men hittar inte svaret. För min egen del vet jag bara att jag måste släppa hoppet om att "rädda" honom och att allt ska lösa sig - kan tänka mig att hoppet växer om jag får för mig att han älskar mig. Samtidigt har vi ju så kul tillsammans när alkohol inte är med - är inte riktigt redo att förlora vår vänskap än.

Vad hans sida av saken är kan jag ju svårt avgöra, och ska väl inte heller tillbringa för mycket tid i hans huvud heller - där har jag ju varit alldeles för länge. Vad jag vet däremot är att komma ut ur lägenheten och att röra på sig hjälper mot hans depression, ibland även till att hålla sig nykter en dag. Och även om det inte förändrar nästa dag, har det varit ett par trevliga timmar. Vad jag inte vet är om det gagnar honom mer att inte ha något kvar, inte ens vänskap? Jag kan förstå att man ska hitta botten innan man kan resa sig, däremot tar det emot att avvisa positiva impulser av princip. Som att han skulle vara spetälsk tills han inte dricker en droppe mer. När isåfall kan man komma tillbaka som vän?

Jag vet att bland annat du MB i någon tråd skrivit att du hade ett halvår av dag 1 innan det gick att sluta riktigt, och jag ser ju att många av er andra också blir tvungna att starta om hela tiden. Hade ni mått bättre om era respektive samt vänner vägrat kontakt under denna tid?

Mitt eget problem har jag nu bestämt mig en gång för alla att lösa INNAN jag går in i något som helst förhållande igen. För jag har också en beroendepersonlighet, bara tur att inte jag också dricker. Inte är det en slump att jag valt en alkoholist, det visste jag redan då... Ska banne mig äntligen lära mig att älska mig själv!

vill bara klargöra att du och dina inlägg inget har att göra med det jag skrev tidigare. Det tjafs som uppstod mellan A och mig var säkert "mitt fel", ett dumt val av mig att skriva. Jag har svarat honom i hans egen tråd. Allt gott, kram / mt

Så bra att du tänker igenom olika situationer i förväg, hur du ska tackla dom. Det gjorde jag också. Men jag tror att klarar du semesterns fällor och frestelser så är du bra förberedd för jobbstress. Bra att du slutat dricka nu när du har bättre tid att ta hand om dej själv. Du ska absolut unna dej godis om det håller dej borta från alkoholsug. Det kan du ta itu med sen.

Jag funderade väldigt mycket på vad andra skulle säga och tycka när jag inte dricker, hur jag skulle säga utan att avslöja för mycket. Men folk bryr sej väldigt lite om vad andra dricker så länge man låter dom ha sitt. Jag började ju samtidigt med lågkolhydratkost och viktminskning så jag skyllde på det. Det finns säkert nån som tycker jag är överdrivet fanatisk men det bjuder jag på. Nu efter drygt ett års nykterhet kan jag i vissa sällskap säga att det började bli ett problem för mej så jag valde att sluta. Hmm, en underdrift men det duger :).

En sak som gjort skillnad för mej denna sista gång som jag slutat är att jag verkligen nådde min botten, det gick inte att fortsätta helt enkelt. Det skulle ha fått ödesdigra konsekvenser. Så jag var redo. Sen har jag också verkligen insett och accepterat att jag ALDRIG ska dricka alkohol igen. Glöm alla tankar på att kanske, nångång, kan man dricka "normalt". Vi som hamnat här kan aldrig lära oss dricka behärskat, det är min fasta övertygelse. Och det underbara är att det gör ingenting! Nu VILL jag inte ha vin, det är så skönt att slippa handla, oroa se för att det ska ta slut, bilkörningen osv. Alla tankar som kretsade kring alkoholen är borta och ger utrymme för positiva tankar istället. Ja inte är det roligt alla gånger nu heller men inget blir roligare med alkohol.

Jag tror på dej, du har rätt inställning och jag känner din beslutsamhet.

till din tråd nu A med min undran på vilka grunder du tror att jag är arg? Just det är ett exempel på att läsa mellan raderna, göra egna tolkningar och dra egna slutsatser... Jag skrev att det var dina ord som triggade mig och att jag kände obehag över en del av det du skrev.

Jag vet inte om vi känner varandra särskilt väl... Jag antar att du, som jag, skapar dig bilder av dem som skriver här. Det händer att bilden fördjupas, i ärliga dialoger och under tidens gång, och många dimensioner av människan bakom nicket framträder.

För mig är du fortfarande till många delar ett mysterium... det är synd att du verkar ha upphört att reflektera över dig själv i din egen tråd. Den hade sjunkit en bit ner på sidan ... Eller kanske jag har fel? Hoppas det. Jag vistats inte så mycket här nu och följer inte med så bra.

Jag önskar dig goda mänskliga möten och ett fortsatt gott och nyktert liv! Det ligger i dina händer! / mt

Vad skönt det kändes att få svar från dig idag! Ja, nu gäller det att kämpa vidare. Jag har alltid tyckt mycket om godis o fikabröd så det blir svårt att avstå det just nu i början. Får minska på det längre fram. Många beskriver känslan av att vakna pigg på morgonen istället för bakfull o darrig. Det njuter jag av just nu... Och man kan sitta på balkongen o njuta av solen utan att dricka rose'. Jag har hällt upp en kanna med bubbelvatten med citron.
Sen tänker jag mycket på hur det ska bli när semestern är slut o vardags stressen sätter igång. Men jag får väl se till att det fungerar på nåt sätt!!
Ja, tankarna yr omkring just nu och jag föreställer mig olika situationer som jag måste ta mig igenom UTAN alkohol i kroppen.

Ha en skön söndagskväll!
/L

Bra att du hittat hit. Din historia är väldigt lik min (och många andras). Det blir mer och mer att dricka och allt svårare att dölja sitt missbruk. Så bra att du har klarat nästan en veckas uppehåll. Klarar man första veckan/veckoslutet så blir det lättare sen. Bättre med godis men samtidigt så hänger sockersug starkt ihop med alkoholsug så om möjligt så minska det också. Själv är jag en stor anhängare av LCHF, alltså minska kolhydraterna så minskar suget. Så bra att du tagit tag i problemet, livet blir så mycket lättare utan all ångest och oro över missbruket. Det går bra att sluta men du behöver vara uthållig i början. Sen blir det lättare, tro mej.

sade "jag tycker" såhär känner jag inför det du beskriver....

Självklart vill/kan man inte döma någon ohörd.
Och inte ställa diagnoser utifrån endast hörsägen.

Men i mitt svar till Flygcert gör jag MIN bedömning utifrån vad jag vet och känner.

Och JAG tror/tycker att efter vad jag fått veta/höra att han är ett psyko.

Visst kanske förtal av en ohörd, men jag tycker och tror att han är det.
Be han ringa mig och jag kommer säga att jag tycker han är det!

Byggt på mina erfarenheter så är han en sjuk människa.

Oavsett om man dömer eller inte så kan man inte bara ta ställning till det man själv sett/hört/upplevt.

Jag bedömmer flygcert som trovärdig efter flera månaders tid och skrivande här.

Kanske har jag fel, men då tar jag problemen då.
Han är i mina ögon en psykopat. En idiot, han skulle behöva få veta att han inte är okej i huvudet.
Låter magstarkt kanske. Men än så länge håller jag på flygcert.

Tack för utrymmet i din tråd flygcert.

M.T. Var inte så arg nu!
Vi känner varandra rätt väl nu?
kram i sommarnatten.........

/A

.

Jag skrivet allt gånger tre.....

Jag borde förstås inte blandat mig i men kunde inte låta bli. Kanske borde jag riktat mig direkt till dig A – för visst var det dina inlägg som triggade mig. Nu blev det som det blev och jag ska också be om plats att försöka förklara mig.
En amatör är just en amatör och saknar således förutsättningar att bedöma om en annan person är ”psyko”. Att sätta etiketter och göra bedömningar om en person genom att jämföra en annans beskrivning med vad man ser hos en bekant är just amatörmässigt. Samma gäller beträffande slutsatser om ärftlighet på basen av vad man sett hos några i sin omgivning. Även om man kan konstatera att en person som skriver här varit utsatt för/beskriver grova kränkningar och till och med våld; psykiskt, fysiskt, ekonomiskt, sexuellt, så vet vi inget mer om den som utövat våldet än den skrivandes berättelse - som helt säkert är sann, det betvivlar jag aldrig. Och det räcker.
På intet sätt tar jag våldsutövande av något slag i försvar men jag känner obehag över spekulerande med grova ord över personer som inte rör sig här och hörs med sin egen ”röst”. Min uppfattning om vad vi kan göra här är att berätta om oss själva, våra personliga erfarenheter, och stötta dem som skriver. Inte fördöma dem som beskrivs och finns med i de skrivandes berättelser. Skillnaden är hårfin och jag har säkert också överskridit den – därför behöver vi, som jag ser det, hjälpas åt med att hålla en respektfull ton. Min erfarenhet är att det räcker bra med att skriva om sig själv och dem man riktar sig till utan fördömande ord om dem som finns med i beskrivningarna.
Nu är ju det här forumet en plats för personliga erfarenheter. Det står var och en fritt att skriva som man tänker liksom det står var och en fritt läsa och tolka det som står både på och mellan raderna. I de absolut allra flesta fall är tankeutbytet här stödjande och respektfullt.
Detta är mina personliga åsikter och jag gör inga anspråk på att de skulle vara mer sanna eller av större värde än nån annans.
Tack flygcert för utrymmet som nu råkade bli i din tråd! / mt

Jag kanske inte är en bra "amatör" men om jag förklarar såhär.
Självupplevt och 100% igt .
Jag har en nära bekant som har exakt samma beteendemönster som flygcerts waiko ex.
Hur bra och trevlig som hellst out among public.
Men är sjukt kontrollerande med sina tjejer/kvinnor.
Hans far var exakt likadan och gav min vän grymt mycket spö/stryk under hela hans uppväxt.
Detta gör att jag vet att det sjuka beteendet går i arv. Inte bara hans beteenden, nä om man läser i vetenskapliga tidsskrifter så håller alla med.
Vi ärver vårat beteenden.

Allt jag skriver och berättar är självupplevt men för den delen vill jag inte alltid säga;

-Jag har varit med om.........
Men hädanefter är det väl lika bra att starta mina inlägg med:

-Jag har varit med om en likadan händelse och då ...........
Självklart ställs det inga diagnoser men sunt förnuft norde fungera.

Har hållt tillbaka att skriva detta men känner att många ifrågasätter mina inlägg.
Läs mellan raderna........
/A

Är ny här! Har följt era inlägg i några dagar nu och det har gjort mig starkare i mitt beslut att sluta dricka!
Har hållit på i många år nu och det har bara blivit mer o oftare vardag o helg som vinet kommit fram på bordet.
Orkar inte längre med att dricka så här. Min familj blir lidande o jag skäms inför maken o barnen.
På jobbet mår jag ibland så dåligt så jag mår illa. Min stora skräck är att nån där ska känna att jag luktar alkohol sen kvällen innan!!!
Nu har jag iallafall låtit bli drickat i 6 dagar och det är längre än nånsin tidigare under de senaste 10 åren.
Jag har alltid varit en godisråtta och nu blir det ännu mer sötsaker för att stilla alkoholbegäret!
Är så tacksam för alla era kloka inlägg här och finner stor styrka i det ni framför!!

/L

går det för er? Jag hade en mardröm i natt om att jag blev för full på en fest och jag oroade mig över hur jag skulle klara av att inte bli fullast av alla och det var ett otroligt stresspåslag hela tiden för att behålla kontrollen. Det var bara outhärdligt och jobbigt och sen när jag vaknade så fanns känslan kvar. Och sen insåg jag att om jag INTE dricker ALLS så slipper jag hålla sån jävla koll på andras glas och hur mycket som är kvar och hur mycket jag har druckit och... ja ni vet. Jag kan slappna av då. Om jag INTE dricker. Det låter så oerhört motsägelsefullt och så självklart på samma gång. Slappna av genom att inte dricka!

att fråga efter och ta till dig av andras personliga erfarenheter av missbruk - för visst finns ett gemensamt mönster. Cecilia Svensson skriver i sin bok "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv" http://vaja.se/affar/ att det är bättre att fråga en med egna erfarenheter än en lärd och det tror jag stämmer. Läs gärna boken, den är bra för att få insikt i missbrukets makt. Igår såg vi filmen Flight som flera på missbrukarsidorna rekommenderat för att beskrivningen är så "sann"... Filmen ger en stark bild av kraften i missbruket och av förnekelsen... och vad man är beredd att ge avkall på så länge flaskan står mellan en själv och livet. Se den! Den passar ju dessutom perfekt till ditt nick:)))

Jag har försökt avhålla mig ifrån att skriva det jag kommer att skriva nu - men jag kan inte låta bli: det är inte möjligt (och inte rätt, anser jag) att (i synnerhet som "amatör") ens försöka sätta en sjukdomsetikett (diagnos) på någon utifrån en annans beskrivning. Däremot kan alla dela med sig av sina egna, personliga erfarenheter och de är alltid "sanna" och värda att ta till sig reflektera över.

Du flygcert jobbar på bra och flyger själv nu. Fortsätt fokusera på dig och ditt liv! Honom kan du inte förändra - men er relation (som ni alltid kommer att ha pga barnen) kommer att förändras. Också en (1) persons hållning påverkar (makt)balansen i en relation.

Flyg vidare mot dina livsmål! Du har visat att du kan!
Kram/ mt

har rekommenderats här tidigare. Såg den med min numera nyktra make igår. Visar kraften i förnekelsen och missbrukets makt.
Och - slutligen - också människans seger över sig själv! / mt

Det är bara vi själva som sätter höjden på hindren.
Men vad ska hända då, vad tänker folk då???
Sanningen är den att folk har så fullt upp med sitt så dom bryr sig inte.

Kommer få en härlig dag idag!
Grattis/A

Nyss hemkommen från fantastisk kväll och spik nykter.
Det känns SÅ BRA!
Det var ingen förutom mitt sällskap som ens noterade att jag inte drack någonting. Efter mycket trugande från senast nämnd sa jag kort och gott att det verkligen blivit för mycket på senaste tiden. En halvsanning kanske men jag var så ärlig jag klarade och det räckte för oss båda.

Jag ser fram emot den dagen / kvällen jag kan göra om detta och vara precis lika "glad, kul och självsäker" som jag tidigare brukat vara på fester då jag haft vinet som närmaste bundsförvant.
Jag är inte riktigt övertygad att det går men nästan. Tänker att nykterister (som aldrig haft problem med alkohol) festar de med och inte lär dem göra det för att de har tråkigt.

Måste dock erkänna att det var svårt att stå emot under de första kanske 2 timmarna men när jag väl var över den tröskeln gick det förvånansvärt bra och jag funderade inte över alkoholen.

Absolut vill.sluta; barnen är det viktigaste vi har, det är sant. Han får höra det ofta. I framtiden; de kommande dagarna f.o.m nu hoppas jag även att han kommer att se det i min handling. Börjar med cykeln i morgon.

Jag önskar er alla den sinnesfrid som jag just nu känner.

/F

Du har redan fått många svar men kunde inte låta bli att skriva ett litet inlägg. Jag vill tacka dig också för att du delar med dig av dina tankar. Tycker du gör ett jättejobb!

Jag har ju skrivit i din tråd tidigare att jag också upplevt en person med liknande beteende under min uppväxt. Eftersom jag inte längre befinner mig i den situationen och saker och ting har ändrats så är det väldigt sällan som jag reflekterar över det längre. Men dina inlägg får mig att minnas hur det var känner igen allt du beskriver nästan exakt. (Kanske låter konstigt att det skulle vara positivt att bli påmind men i nuläget känns det faktiskt så då det har gått så lång tid och jag kan använda minnena till att bearbeta mig själv)

Samtidigt så känner jag så med dig då jag förstår känslan av maktlöshet i din situation. Men du gör som sagt ett jättejobb och har lärt dig att ta hand om dig själv osv. I min situation fanns inga alkoholproblem med i spelet överhuvudtaget, därför har jag ju också svårt att tro att det går att skylla problemet på det. Att det gjort allt ännu värre kanske men inte mer än så.

Bara mina tankar =)

minsann att det är en ny tjej som skriver här :-)
Jag kan nog inte helt koppla ihop hans kontrollerande, nedlåtande, beteende till alkoholen och vad den gör med människor. I viss mån kan jag koppla det nedlåtande sättet med hur jag själv gjorde (ibland) för att få folk att bli osäkra på sig själva och på det sättet vända blicken från mig själv. Men det verkar ju bara vara förnamnet på det "din" alkis gör. Men ändå lika ??? *Same same but different* ??? Jag blir osäker nu när jag skriver ?
Och jag undrade aldrig vem min fru pratade med eller var hon varit, jag var nöjd om hon höll sig borta. Det du beskriver låter inte alls sunt utan som ett väldigt osäkert beteende som kräver totalkontroll för funka i vardagen.

Vill.sluta nämner en stad i vilken AA och Al-anons Landsmöte går av stapeln första helgen i augusti, varför inte vika minst en dag till det ? Ett nytt underbart steg till det nya livet :-)

Kram !!

Kommer aldrig hända igen hoppas jag!
Men klappa dig själv på axeln.
Det är en djävla resa du gjort
Beundrar dig!
Du är min favvo i Göteborg kramartill dig!
/A

Mina hypoteser.
Exet och kexet är en väldigt osäker "man" som vet inte vet hur han skall hantera nederlag.
Hur var han i skolan? I mina ögon var han någon som inte stack ut, kanske mobbad, sviken.
Skrev det tidigare, hut är hans förhållande till föräldrarna ?
Hur är han pappa?

Sådana där sjukliga beteenden går i arv.
Han kanske oxå fick stryk hemma?

Vi som gillar spriten, gillar spriten.

Vara med andra är liksom inte det viktiga, trevlig bonus kanske. Men dey är full man vill bli.
Och då är man inte kung i sängkammaren, nä man är KUNG i baren.

Exet är ett psyko.

Pröva att vara kvar här även om det löstse sig för dig.
Du kan hjälpa personer som kommer efter med din historia.
Jag är glad för din skull
/A