Senaste kommentarerna i forumet

Tankarna tycks fortsatt kunna dyka upp. Även om mer än 800 dagar står i loggen så hände det idag. Släkten på middag. Säkert spolat ned en liter rödvin i den mustiga högrevsgrytan. Storkok till många hungriga, och såklart bjöd jag rödvin till de som hade lust. Satt som vanligt med en a-fri öl, som faktiskt inte är något vidare till den typen av mat, och fick sån rackarns lyst att hälla upp ett glas rödvin till mig själv. Ja "unna" mig det, jag minns ju fortfarande att det finns vissa saker som är som en "match made in heaven".
Inom ett ögonblick sjönk jag ner i någon konstig form av "grinigt" och tyckte lite synd om mig själv. När alla sen gått och jag stod där med disken , funderade jag på varför, och hur i hela friden hur länge, det kommer att komma den typen av tankar?
Visst jag kan leva livet fullt ut - det enda som jag inte bör är att dricka alkohol. Men i ett självömkande ögonblick tänkte jag att jag inte fick full behållning av middagen. Men när jag går in och läser lite här försvinner den typen av tankar på direkten. Det är allt bra att ha forumet ibland ☺
/PP

Kroppen och huvudet är inte riktigt i synk här.
Jag förstår intellektuellt det hela men kroppen är inte riktigt med.
Kroppen ångrar sig över att min handling omöjliggjort att förhållandet kan fortsätta.
Min hjärna förstår att det är det ända riktiga beslutet och att hon måste ta ansvar för sitt liv.

Jag har ju aldrig skrivit på något kontrakt om att jag inte får prata om hennes problematik med andra.
Ändå så är det som om hon pekar på att vi haft nån sorts tyst överenskommelse.

Det är väl detta som kallas medberoende?

tre veckor i dag! ?
Jag vågar inte utsätta mig för några frestelser så jag har hållit mig hemma än så länge...inga fester, AW eller andra tillställningar....starkt att du klarar det!

Du får väl hitta något annat som du kan gå in för till 100 %. Något som inte är kompatibelt med alkohol. Motorcykelkörkort? ?
Hoppas att du haft en bra helg...
Kram!

Du är så klok Etanoldrift!!
Jag vet ju innerst inne att du har rätt. Har några samtal att ringa imorgon.
Jag 'packade' lite idag. Rensade en massa saker o gjorde då iordning lådor som bara är att ta med sig.

Jag känner mig 'äcklad' och vill inte ha ngn fysisk beröring alls. Nu när han är ute så bryr jag mig inte för 5 öre. Skönt att ha lugn o ro. Mysa med barnen o bara vara.
Imorgon ska jag på en intervju för ett jobb jag verkligen vill ha. Håll gärna alla era tummar! Det vore så skönt att veta hur ekonomin ser ut på lång sikt.

Det här forumet är rena terapin.

Kram på er alla goa människor!!

Jag har också fått ett galet sug efter både godis och mat och har GÅTT UPP ett kg de senaste veckorna! ?
Nu verkar det dock ha lugnat sig och under helgen har jag både ätit nyttigt och tränat.
Förberedde mig på en liten 3-veckorssvacka (många pratar om det) och möjligtvis kände jag av den liiite i fredags men inte värre än att det var hanterbart. Suget känns väldigt avlägset och lugnet i kroppen består!
Nu är 3 veckor avklarade! ?

Vi kan under livets resa upptäcka, att människan vi trodde var vår tvillingsjäl, inte är möjlig att leva ihop med, trots att vi älskar honom!
Jag kanske låter "hård" ibland, men jag har inga arga eller hatiska känslor för min fd. Jag önskar honom ett gott liv, däremot kan jag inte "fixa" hans liv åt honom..
Jag insåg, att jag skulle dränka mig själv i mina försök att få en motsträvig beroende med noll sjukdomsinsikt nykter! (på slutet blev han tom en smula aggressiv. Inte fysiskt med verbalt!)

Önskar er båda goda nyktra liv <3/ e

Håller med Ullabulla!
Jag tror att barnen redan visste eller i varje fall anade.. Jag har själv fått bekräftelse från min fd:as barn att de vetat om hans alkoholproblem (trots att han själv förnekar det)
Det är hennes "skam" som får henne att angripa dig. Och låt det rinna av dig, du har gjort helt rätt!
Själv tycker jag att det var modigt! Det är så många som aldrig vågar lyfta ett finger, fast de vet!
Dessutom så kan man i längden inte hålla barn utanför, det skapar bara nya problem hos barnen. (vad gäller övriga delar av hennes liv, som våldtäkten så har det ju varit upp till henne att dela med sig av den. Kanske har hon trots att den troligen är sann, använt den som förevändning att dricka..)

Det är iofs inte fel, men vad förväntar du dig att uppnå?
Eftersom han själv säger att han inte vill sluta dricka..
Vad exakt menar han med att "dricka normalt/socialt"?
Det kommer tyvärr bara att utvecklas till en tvekamp, där du förlorar!
Antingen är det nolltolerans som gäller och åtminstone en tremånadersperiod utan en enda droppe alkohol! Eller så får du se över dina egna gränser för vad du accepterar...
Jag har sett att det finns ett fåtal som klarar av att efter ett beroende dricka socialt, men då har de också varit helnyktra först under en längre period (1 - 2 år!)
Och min egen gissning är att de är lika vanliga som storrökare som efter flera års rökfrihet, helt plötsligt klarar av att feströka, utan att börja röka igen!
Bland inte in din choklad i förhandlandet! Choklad gör ingen människa berusad och "dum i huvet"! Du kan fortfarande köra bil och ta hand om dina barn när du ätit choklad.. Inte blir du "uppkäftig" av det heller..
Dessutom har du då visat att det finns en möjlighet att fortsätta förhandla om en "accepterad mängd"..
Och om din accepterade mängd är NOLL, så finns det helt enkelt inget förhandlingsutrymme..
Ja, jag vet att det kommer att bli sura miner... Men om du kompromissar här och har ställt ultimatum förut, så har du redan förlorat mark!

3 veckor nyktert idag känns ganska bra vi var bort bjudna igår
Och vinet åkte fram hade varit lätt o säga ja, men det vart ett inte allt för komplicerat nej, ska väl vara ärlig o säga att ja vart gode sugen men suget la sig ganska fort.

Annars har det varit uppbokat hela helgen med skidåkning. Känns konstigt att ja överhuvudtaget ska behöva dricka har hur mycket intressen som helst. Tyvärr så har inget kunnat toppa alkoholen. De är väl de man hoppas på ska bli bättre att man helt enkelt slutar tänka på alkohol som ett alternativ.

Kommer prövningar längre fall genom den årlig " grabbresan" till fjällen brukar definitivt drickas en hel del på dessa. Vill dock inte stanna hemma då detta skulle kännas märkligt med tanke på alla nyktra aktiviteter som brukar vara på dessa. Men en dag i taget orkar inte tänka för mycket.

Jag väntade 15 min :).
Sedan klädde jag på mig och gick till affären. På vägen dit funderade jag på om jag skulle köpa en juice och fortsätta vara stolt eller om jag skulle bryta nykterheten och sedan känna nederlag.

har ju inget annat val. Ångesten börjar släppa lite, men det är inge kul att ha alkoholångest, när man inte riktigt minns den sista timmen. Fy.

Eller försvann de bara "poff!" ?

.

Åh där försvann de lömska tankarna igen:). Skönt!

Söndagskram till er, Lena och Berra.

helt klart för mycket att dricka, vet att det är alkholen som gör att jag känner ångest. längtar till i morgon, då har det förhoppningsvis släppt lite. Men varför blir det så här? Varför dricker jag alldeles för mycket?

Jag hade nog den i favoriterna. Nåväl, har nu startat ny tråd.

Han dricker ju 'bara' på helgerna. Och idag så eftersom han är ute o käkar med kompis.
Han säger att han aldrig kommer att sluta dricka utan att han vill/kan dricka socialt.

Så han klarde inte alla löftena den här helgen. Vore det helt fel av mig att be/kräva att han nästa helg inte dricker en droppe??
Jag kan ta en helg utan choklad! Det kanske hjälper...

Mat, godis, lyx-te och en barnfri timme i sovrummet?
Rätt fint att unna sig!

Vet inte om mina erfarenheter kan hjälpa, har varit nykter i 3v idag, druckit mycket, främst rödvin, de sista åren. Mellan 1-2 flaskor dagligen.

Jag slutade tvärt, de första dagarna var hemska!! Sov i snitt 2-3 timmar per natt de första 6 dygnen, kallsvettades nåt kopiöst. Efter knappt en vecka vände det värsta med sömnen och efterkommande blev jag jättetrött några dygn. Efter ett par veckor så sover jag som en gudinna så det är värt att rida ut stormen.

Nu kämpar jag med mitt humör som är tvärsurt, deprimerad och allmänt vresig hemma. Sugen på sött sött choklad i massor, såklart kroppen kompenserar belöningssystemet på ett annat sätt...

Stå ut och håll dig helt fri från alkohol, annars rättar sömnen inte till sig, det gjorde den iallafall inte för mig de gånger jag försökt trappa ner...

Kram

och iom det så är det du som får ta en skuld som förstås inte är din att bära.
Hon har själv försatt sig i denna situation,du har gjort vad du kunnat tom utanför förhållandet för att hon ska få hjälp.
Ta inte på dig en minuts skuld,hon borde tacka dig.

Har druckit från och till sen sist. Lyckats hålla mig till en rätt lagom nivå.. Inga "all in-fyllor". Känns rätt bra i nuläget men har bestämt mig för att försöka ta en helvit månad från och med idag. Berättar det för alla runt mig så det blir svårare att trilla dit. Plus att ingen ska bjuda mig på nåt. Vet att jag då plötsligt kan glömma alla löften och beslut jag tagit. Har man berätta så känns det lite dumt att dricka. Pinsamt att inte kunna stå emot. Kommer behöva allt stöd jag kan få. Både av att läsa här och från min omgivning

Varför skakar man så gräsligt? Har hjärtklappning till och från. Är inte så bakis mest trött eftersom jag sovit så lite. Men har inte roligt att somna en stund och imorgon är det jobb o en vecka full med stress både där och hemma.
Har inget socialt nätverk inga anhöriga att räkna med. Känner att allt är lönlöst o meningslöst. Jobbar 100% långpendlar o det är tufft att vara ensam med barnen och hushåll och lämningar o hämtningar usch så jag gnäller. Har nyligen börjat på det här jobbet så att sjukskriva mig eller gå och få hjälp är inget alternativ nu.
Tror det skulle hjälpa mig om jag som dig Katy var tvungen att lämna prover.

Än att faktiskt leva kvar i eländet.Men nu när jag kommit ut på andra sidan så har jag vunnit så många fördelar och mår så mycket bättre.
Du har en tuff tid framför dig,men precis som du beskriver,att stanna i detta elände är ju heller inte rätt eller riktigt mot någon av er.

Det du kan tänka om det går är:
Skulle min man som förmodligen nånstans fortfarande älskar mig vilja att jag också går under?
Skulle han vilja att jag mår så dåligt som jag faktiskt gör just nu?
Skulle han inte hellre vilja att jag mådde bara en aningen bättre om han fick fråga sitt nyktra jag alla dessa ovanstående frågor.

Sen att han är så sjuk som han är just nu kan du ju som du listat ut inte göra ett skvatt åt.
Du är förmodligen också mycket sjukare i medberoende/kalla det vad du vill än vad du inser just nu.
Det är just den resan som tar på krafterna så oerhört.
Från detta att försöka hjälpa en som frivilligt drunknar.
Att gång på gång dra upp dom från botten så de får lite syre för att sen se dom kasta sig ut igen.
Det är omänskligt och ovärdigt.

Du kommer så småningom att se klarare på hela situationen och det lilla halmstrået att han faktiskt vaknar upp ur sitt elände och på fullaste allvar tar tag i sin situation finns ju kvar.
Då har du ju fortfarande en grundkärna av kärlek kvar och inte bara förakt som många hyser till sin alkoholist.
Då kanske något finns kvar för er båda att bygga på.

Dvs hoppet att ett vi skulle finnas där framme höll mig precis ovanför vattenytan.
Sen fick jag själv under resans gång sakta gång på gång inse att:
Nej,han vill eller kan inte just nu nyktra till och vilja leva sitt liv nykter och det gör att jag måste fortsätta på min livsväg.
Jag väntade i nästan ett år innan jag till slut hade kraft nog att mentalt bryta den sista länken och rikta mig ut från honom och ett nytt liv där han inte längre ingick.

Forumet var ett jättestöd för mig under den tiden.
Dalarna som jag sjönk ner i var långt under den nivå jag hade förväntat mig.
Min sorg var stor att se att han fortsatte välja sin livsväg med alkohol och vad det gav för konsekvenser för mig.
Men att med jämna mellanrum kunna se på situationen i hela sin prakt utan att blunda gjorde att jag så småningom sakta byggde upp mig själv.

Fortfarande faller jag ibland ned i djupa hål.
Han håller fortfarande lite kontakt trots att jag sen ett halvår lever i en ny relation.
Det kanske måste få vara så ett litet tag till, då jag ju fortfarande känner största sympati och önskar honom allt gott.

Stort lycka till och ta alla redskap som finns för att förhålla dig stark till detta.
För det är inte lätt någonstans men förmodligen det enda alternativ som är vettigt för dig i dagsläget.