Senaste kommentarerna i forumet

har som barn till en alkoholist både arv och miljö som nästintill garanterat gör att sjukdom finns med mig och då är nykterhet det enda som gäller för att inte riskera något. Och han har ju klart visat att han har sjukdomen. Om det där med lögner.....ja....det jag talade om var ju bara exakt så mycket som behövdes för att lugna tanten, inte ett dugg mer. Vi är i absolut världsklass i manipulation och vi är precis lika kunniga i att skanna av folk vi möter om hur mycket de vet eller anar och rättar in vårt snack efter det. Suverän egenskap om jag skulle vilja jobba som säljare.....

Dina problem är alls inte små, de är jättestora, och du har uppmärksammat dem nu och kan göra nånting åt dem för din egen del innan du också dras ner helt i medberoendeträsket. Du har alltså en stor fördel genom att vara så klarsynt som du är och det ska du använda.

Om hans pappa har gjort behandling och går på AA så har du förmodligen en bra hjälp där för hans skull, tipsa gärna.

Men ditt liv går före allt och han måste själv välja sin väg. Ta hand om dig !!

sommarkyla. Jag har faktiskt hittat din blogg utan att veta att den var din :) Så fint med sambons familj och så tragiskt med din mamma.
Önskar dig sommarvärme och lycka! Allt gott / mt

tekla! Fortsätt ta hand om dig och ditt liv - det enda du har makt över!
Sommarstyrkekramar! / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

som själv är alkis, brukar inte ge direkt råd men i ditt fall och som du själv känner så ska du lämna och låta honom ta ansvaret för sitt liv helt på egen hand. Du verkar påläst och kunnig om hur vi alkisar funkar och har redan insett att vi måste nå vår botten innan en riktigt förändring kan ske och jag vill nog gärna se att du redan har svaret klart för dig.

Du är värd ett bättre liv !

Kram !

du fortfarande känner dig motiverad att inte ta det första glaset :-) Pröva gärna med att ta ett beslut på morgonen, helst innan du går ur sängen, om att idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Det lilla beslutet kan betyda så mycket, för mig förenklade det dagen.

för ditt svar! Känns så bra!

för att du delar med dig att det även finns en utväg för de anhöriga !

Kram !!

olika situationer där jag blivit förd bakom ljuset, där mannen druckit bakom min rygg... Stundvis kan jag verkligen känna att jag blivit bedragen. För en tid sen frågade jag honom i en gästhamn om toabesök, föra sopor o dylikt och jovisst – det har varit tillfällen till att fylla på. Under ett besök i en semesterstad för några år sen gick han för att köpa smörgås. Helt utan misstänksamma avsikter gick jag för att möta honom och visst mötte jag honom - på hotellets uteservering med en öl. Ett antal ”ärenden” i hemmet, typ hämta in ved, avslöjade jag ju under tiden det pågick.

Vi talar om detta ibland nu – han konstaterar att det han gjort inte kan göras ogjort, att han förbrukat mitt förtroende i olika avseenden och att det enda han kan göra är att leva ärligt framöver. Det räcker för mig. Det jag kan känna när insikterna ibland svider till är hur ... ... ... söker det ord som känns rätt, hur dum?, blåögd?, naiv?, oskuldsfull jag varit. Godtrogen... ja. Trots att jag liksom visste... men det är svårt, kanske omöjligt, att inse styrkan i suget och omfattningen av smygsupandet så länge det pågår i den formen. Jag ville så gärna tro – vilket också kännetecknar många inlägg från medberoende på forumet. Vill så gärna tro. Och jag tror att ingen annan kan förmedla insikten, alla måste slå i sin egen godtrogenhets botten, göra den smärtsamma insikten att så länge flaskan är den närmaste vännen, närmast hjärtat, blir den andra levande partnern nummer tre och ofta ett störningsmoment.

Jag skriver det här i första hand för min egen skull, för att forma och fästa tankarna, men också för eventuella andra som läser. För att förmedla min erfarenhet av lögner och svek och insikten att läkningsprocessen är lång. Att det kommer flash backs... Jag betonar att det är en läkningsprocess – och den inleds inte så länge sveken pågår. Jag förstår från insidan, så att säga, att många relationer brister även om missbrukaren blir nykter. Det behövs ett Jag och ett Du för att bli ett Vi – som Lelas brukade hänvisa till att hon lärde sig på anhörigkursen. Så är det, och det är ingen snabb och bekväm resa. Men det går. Man kan förändra sitt liv.

Jag tackar mig själv för att jag tog hand om mitt liv! Jag tackar mullegubben för att han valde och hade styrkan att lämna missbruket! Och jag är innerligt tacksam och lycklig över att vi hittat tillbaka och utvidgat området ”vi”. / mt

Finns mycket läsvärt här!
/A

Blir så jävla glad att läsa detta käre bror!!!! Förlåt min långa frånvaro!

Kram på dig!

Här är jag igen. Hoppas allt går bra för er!

Jag har kämpat med sjukdom under en lång period, börjar sakta sakta bli bättre. Allt har tagit hårt på mig både fysiskt och psykiskt.

Berätta hur det går för er!

Kramar TP :-)

Hej alla vänner härinne!

Jag vill bara skriva lite om vad som hänt sen jag skrev senast.
Jag är på väg mot MITT LIV! Det känns så underbart.

Det har hänt en del sen sist som har gjort mej ännu mer besluten att lämna honom.
Efter en dryg veckas drickande gick han med på att söka akut, vilket vi gjorde, eftersom vi skulle komma dit
dagligen i flera dagar så blev han väldigt irriterad efter tre dagar. Han sa att han inte förstår att jag mår
dåligt av att han dricker. Han sa att jag hotar honom när jag säger att jag inte vill bo kvar här. Vilket ego!
Han lovade också att ta kontakt med kurator i hemkommunen men det har inte blivit något av det.

Han har börjat dricka igen. Vilket jag visste skulle komma.
Så jag kan inte göra annat än att lämna honom och hoppas att han själv kommer till insikt en dag.
Skulle han inte göra det så har jag i alla fall gjort vad jag har orkat med.
Nu är det min tur att bli egoist.

Jag förstår nu att jag aldrig kommer bli hans käresta, det är spriten för honom och jag ska lämna dem ifred.

Tack för alla råd och tips som ni delar med er av, det är så värdefullt att få läsa om andra i liknande situationer.
Sen måste ju allt ske när det är meningen, hade någon sagt att det skulle gå så här hade jag inte trott det men
nu är det faktum så nu är det meningen.

Ha det gott alla.
Ta hand om dej och ta en dag i taget.

Kram från tekla (nybliven egoist)

ellis !!

Ett stort viktigt steg har du nu tagit när du börjat skriva här och nu är du på G mot ett bättre liv ! Att ta hjälp av andra som här på forumet är till så stor hjälp och att själv skriva ner och öppna sitt innersta hjälper så mycket mer än man kan tro i början. Fortsätt skriva här så har du ett försprång.

Kram !!

och det kan säkert vara så i hans fall också. Ska iallafall inte fundera mer på varför han gör det han gör utan försöka klura ut hur jag ska finna glädje i att vara ensam. Är ändå tacksam att du förklarade hur du kände det och vad du behövde!

och är glad att jag hittat hit! Är på min fjärde nyktra dag. Känns skönt med andra som är/har varit där jag är nu, på väg mot ett nyktert liv. Utan att behöva smyga inför barnen, göra bort mig offentligt, vakna med världens bakisångest osv. Nu har jag nått min botten och som "Santorini" skrev - man måste dit för att bli nykter. Så sant! Att jag bara inte har förstått det tidigare. Som det känns nu vill jag aldrig någonsin dricka igen, men jag vet att den dagen kommer när jag smidigt har glömt bort hur hemsk jag blir och hur dåligt jag mår. När det händer är jag glad att detta forum finns att få stöd i.

Ha en fantastisk dag och idag tar vi inte det första glaset!

- ölen har varit ett ständigt orosmoment och tvisteämne i båten... inte vinet till middagen däremot. Där deltog jag gärna. Numera seglar vi helt nyktert och lever även nyktert hamnliv. Härligt är det.
För övrigt vill jag verkligen gratulera dig till den resa du gör MB och ditt sätt att peppa andra! / mt

... Det är många, många som förknippar båtliv med alkohol. Så även jag. Har haft oändligt svårt att vara nykter mer än en halvtimme efter att vi lämnat hamnen... Ska bli ändring på det hoppas jag, jag har nämligen undvikit båtåkande de föregående två åren, det har varit för svårt att få alkoholen att räcka till. Enklare hemma...
Inser vad jag utsatt barnen för, även om jag sällan eller aldrig sluddrade eller vinglade.

Kram!
/MB

är så grymt svårt att se en alkisfamilj som försöker hålla skenet uppe. När det onormala blivit normalt men barnen ändå vet att något är väldigt fel och gör tafatta försök att dölja det. För några år sedan på en restaurang vid vattnet en skön kväll i Thailand kom det en barnfamilj med en alkispappa och en (förmodar jag) mamma/svärmor till honom. De satt några bord från oss men vi kunde följa händelseförloppet som slutade med att hustrun i familjen tillsammans med barnen, som var runt 10-års ålder, drog iväg mitt i maten.

Drömsemestern hade blivit en sån plåga att flykt var det enda rätta.

Kvar blev den knölfulla mannen och den äldre damen som fick agera vårdare till honom. Och vi kände att skulle vilja hjälpa men inser att vi inte har den möjligheten och det svider. Vi såg barnen och mamman dagarna efteråt men inte mannen.

Att bli övergiven är det djävligaste ett barn kan vara med om. Om det sen sker med hjälp av alkohol skapar det en förtoendeklyfta som är fruktansvärt svår att lappa ihop. En bra grej är att börja med att vara nykter.

Men det tar tid.

bra. Tänkte när jag läste ditt inlägg att jag förmodligen haft tur som löst rätt trådar, lyssnat på radion vid exakt rätt tidpunkt i livet och så. Det var nog något radioprogram om idrottspsykologi som jag lyssnade på i en läglig punkt bkand mina "dag 1: o"r. Det där om att man kan styra sina tankar slog ner som en blixt. Tror tusan att nan inte kan springa 100 m på under 10 sek om man tänker att "det kommer jag aldrig att klara." Och likt fröken Klyft (hittade inget tyskt y...) måste nan tycka att träning och tävling är det roligaste som finns för att bli världsmästare. Då använder man idrottspsykologer för att hitta och få bort de negativa tankarna och letar upp och sätter strålkastarna och förstoringsglaset på de positiva tankarna.

Ha det gött!
/MB

dunk i ryggen är du värd! Ge dej själv den, du har vunnit en jättestor seger. Fortsätt räkna där du var tycker jag, och var glad över segern för det är ju dit vi siktar - glädje över att slippa vara slav under alkoholen.
Heja!!!

/MB

Hemma igen efter ännu ett AA-möte. Jag kan från mitt hjärta säga att jag inte direkt längtar att gå dit men på något underligt sätt känner jag mig starkare när jag varit där. Jag fortsätter med mina antabustabletter. Tycker att det är jobbigt när jag öppnar burken och det är dags för medicinering. Inser ju att jag måste men tidigare har jag väl haft en liten "nödutgång" i min hjärna som har tänkt att jag nog ändå kan ta ett glas om det skulle knipa. Nu har jag ju inget val.

Gårdagen var inte helt optimal.Fint väder men jag fann ingen ro igår. Väldigt rastlös och kunde inte företa mig något. Jag kunde inte ens slappa utan tankarna for fram och tillbaka. Ledig och fint väder; vad brukar man göra då??? Dricka öl eller kall rosé tex. All min lediga tid har kretsat kring alkoholen och att nu ersätta detta med något annat är lättare sagt än gjort. Känner ju att jag blir småirriterad och lite butter vilket naturligtvis återigen drabbar mina närmaste. Det är bara så svårt att vara nykter, glad, hjälpsam, rolig, ödmjuk etc etc på en och samma gång.

Nåväl, dagen idag blev lite bättre. Vad jag framför allt kan njuta av är att vakna upp utvilad och längta efter en kopp kaffe istället för att genast undra hur stort alkoholförråd man har för dagen och om det kommer att räcka och hur länge det dröjer innan man kan ta den första ölen. Vaknar man sent är det rätt OK för då är det inte så långt till förmiddagspilsner. Vaknar man riktigt tidigt kan det också vara OK för då hinner man ta sig några glas innan frugan vaknar och man kan skylla på att alkoholdoften sitter kvar sedan föregående kväll. Vilka sjuka tankar och beteende man har som alkoholist. Hur är det möjligt att man kan vara en normalt fungerande person med gott omdöme som nykter och så urbota dum när man dricker.

Idag innan AA-mötet satt jag och åt en glass. När köpte jag en glass senast? Förmodligen för 30 år sedan. Från torget kunde jag blicka ut över systembolaget och ett par uteserveringar där folk satt och drack öl och vin i solskenet och jag ställde mig frågan; vad gör jag här? Jag är ledig, än är det långt kvar av ledigheten och jag borde befinna mig på bolaget eller sitta där själv och dricka vin/öl. Samtidigt infann sig ett visst lugn och en viss ro av att sitta och äta den kalla glassen och känna att jag inte "behövde" vare sig gå på bolaget o/e dricka på någon uteservering.

Idag känner jag mig naturligt trött och jag ser fram mot en skön sömn. Tar fortfarande en halv insomningstablett och jag vet att jag inte borde ta det heller men Rom byggdes ju inte på 100 dagar...............

Sköt om er
Tjalle

Skulle skicka en sommarhälsning.
Ville inte vara dålig på nåt sätt utan skrev bara lite allmänt hur livet ter sig.
Att jag planerar att dricka kan nog stämma, jag tänker inte säga tack men nej tack.
Men det kommer vara kontrollerat, det vet jag.
Sova nu då klockan ringer 02:55

Natti natti
/A