Senaste kommentarerna i forumet

Har haft två riktigt bra dagar då jag varit nöjd med livet som det är.
Dags att andas ut, det är över för den här gången...
Ska njuta av ledigheten nu!

Stiltjen är total, nästan skrämmande.
Snart ledighet för en själv, sommarhälsning till dig!
/

Det är så tyst, hoppas allt är bra och du firar sommar med sol och bad?
Kram/

En och en halv vecka kvar.
Men på forumet har det blivit semester känns det som.
/A

Och då menar jag inte drickat, nä 14 är siffran på min tid som vit. En ung stapplande sådan.
Men bedrövelsen över den totala stiltjen på forumet.
Vart är alla, nya såsom gamla trogna......... .
Skriv och berätta om er vardag.
Svårigheter och det som går bra, ge er tillkänna.
/A

För det du gjorde som var dumt förr. Säg det högt i spegeln. Kram

Jag trorpå dig Sommar 12! Du kommer att klara det! Kram

Tråkigt! Var det länge han hade hållit upp? Har inte något bra svar på din fråga, men kan tänka mig att det är bäst att avvakta lite. Skulle vara intressant att höra era erfarenheter kring detta.

Styrkekramar
Miss K

bara skänka dig styrka med en stor kram och jag tror att du har svaret inom dig. Du är den viktigaste personen i ditt liv och du måste vara rädd om dig själv.

Kram ♥

tillbaka !! Med hjälp av en dag i taget så kan du sjunga med här :-)
http://www.youtube.com/watch?v=XKnbnmSsmKQ

Här finns gott om likasinnade, stanna kvar och läs bland trådarna.
Kolla eller skriv under rubriken "förändra sitt drickande"
Där finns vi med samma problematik.
Vi som har problem med A.

Du kommer känna igen dig många gångar tror jag om du tar dig tid att läsa runt lite.
/A

Den viktigaste ingridiensen har du redan, viljan.
Motivationen hittar du när du läser om de som fått före dig.
Grattis och välkommen!
/

Hur gör jag nu? Han ligger däckad på ett golv, inte mitt golv. Jag lämnade honom där. Kollade att han inte var död, för han såg död ut, sedan gick jag.
Men sen då? Imorgon och alla andra dagar.
Har bestämt att absolut inte prata med honom i morgon även om han söker upp mig. Orkar inte med något meningslöst bakissnack och ågren.
Det värsta är att jag nästan kunde se det komma i.o.m. en ökad stress och motgångar på andra plan. Jag kunde se det jagade i hans blick redan igår. Hade jag kunnat hade jag dragit i hans nödbroms. Han måste också sett det komma men valde bort nödbromsen.

Kan inte tänka just nu. Börjar jag om med ultimatum eller bara avvaktar på hur han själv ser på det?

Känner just ingenting. Ska försöka sova och fundera imorgon.

Hej Denna!
Jätte ny här ja me, förstår du är vilsen för det är jag också.

Jag har lämnat min man, för en kombination av alkoholist och narcissism(?). Jag har små barn och jag trodde inte jag skulle våga/kunna lämna - främst av rädsla för att inte få vara nära mina barn varje dag och oro hur de skulle ha det hos honom... Men allt blev bara värre och efter månader av bearbetning så fanns inget annat val än att lämna.

Idag har han slutat dricka, men alla hans anklagelser, påhopp, arga ord, saker han påtvingar barnen osv - det är döden ibland, men jag har valt livet. Jag skulle ha förintats om jag stannat. Jag överlever utan barnen - det som gör mest ont är när jag märker hur han "bearbetar" barnen - "Här får du ett halsband, det ska du ha på dig för att visa att du tänker på pappa", "Du vill väl visa pappa att du villv ara med mig? Då ringer du till mig varje dag när du är hos mamma"...

Jag kämpar - och jag har kämpat: det finns hjälp att få! Jag vet inte hur ni har det, vad exakt som pågår runtomkring Miss Li och anonymatjejen, men det finns hjälp:
- ring AA och prata med en nykter alkoholist, bara för att få lite stöttning i oro/tankesätt och få råd från någon
- gå på AlAnon-möte
- prata med kvinnojouren för stöd/samtal
- kontakta kommunens kvinnomottagning för samtal
- prata med socialtjänsten bara för att informera om läget och höra er för om möjligheter och vad de säger (de sa i min kommun att om pappan är alkoholist så kan det bli så att han måste lämna prov för att visa att han är alkoholfri för att få ha barnen)
- kontakta kyrkan: en del erbjuder stöd/samtal
- ring Bris vuxentelefon för att få råd för barnens bästa
- ring Familjerätten i er kommun (de erbjuder samarbetssamtal vid en separation, men jag hade många, många samtal med en kvinna i min kommun och det stöttade mig oerhört)

Man måste inte lämna sin alkoholiserade man, men man kanske måste lämna för att ta bort möjliggörandet för att få honom att vakna och ta hjälp. Så länge man stannar, hotar, bönar och ber, skäller, gråter osv osv, men ändå stannar, så ser de ju att det är ju bara tomma hot.
Varma kramar

Jag är ny här och har inte riktigt hittat mitt nyktra liv men jag läser och mobiliserar kraft.
Blir både glad och ledsen när jag läser om din kamp. Glad för att du bevisar att det går att vara
nykter ett år och ledsen för att suget är så lömskt och inte vill ge sig.
Min bakgrund liknar de flesta här, kvinna, har barn och löst många problem med alkohol.
Tänker många gånger att vinet räddat mig ifrån att bli utbränd, klarat av en svår skilsmässa,
och även lyckats få mig att studera och göra bra ifrån mig på jobbet. Läste något inlägg att vinet
i början var till hjälp, uppiggande men numera blir jag trött, plufsig och dåsig.
Min senaste vita dag mådde jag hemskt, huvudvärk, sömnlös och deppig, antagligen abstinens.
Jag ska fatta ett beslut snart, jag vet att det kommer och under tiden inspireras jag av era inlägg.
Tack!

Ja, idag har morgonen börjat bra. Tog tag i LCHF-projektet på en gång i går kväll. Köpte turkisk yoghurt, ägg, grädde och frön och nötter. Sedan kom mannen ner till stugan så nu börjar hans semester med oss! Inser att jag saknat honom väldigt mycket.
Nu har jag ätit ägg och yoghurt med grädde och frön. (Hittade inspiration på nätet) Läste sedan era inlägg och blev så glad! Du ger mig jättemycket inspiration Santorini, tack!!
Skrev ju här på forumet väldigt mycket förra sommaren när jag först började tänka på att sluta dricka och sedan lite från och till i vintras. Men sedan var det ju så osäkert på hur A-hjälpen skulle fortsätta så det var så tyst här ett tag. Men nu verkar det ju vara lite liv här igen, precis vad jag behöver. Trodde att jag skulle ha kommit längre till den här sommaren, men så lätt är det visst inte...
Tack för att ni finns där ute!

visst kan det kanske vara en släng av kris, ettårskris, men det kan också vara att du fastnat i en negativ tankespiral, det verkal lixom som om du skyller ALLT på det faktum att du inte ”får” dricka. Du får ju visst dricka om du vill, men det vill du väl inte? Håll inte på och misshandla dej själv psykiskt genom att önska något du inte vill, gratulera dej själv till den bedrift du utfört, det är många som gärna skulle vara i dina kläder!

Beröm dej själv, tänk ofta på vinet, men slutför filmen - efter det där efterlängtade första glaset, vad händer då? Förmodligen samma som för de flesta, det blir fler glas, ångest, svettningar och ett helt års kamp förgäves, kanske ännu värre följder längre fram, maken tar barnen och går? Spela upp filmen, konstatera att det blir ett garanterat olyckligt slut på den, och tacka din lyckliga stjärna för att du slipper leva din film!

Vad det gäller LCHF finns det mycket att läsa på nätet, en bra bok är Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt. Han skriver så man förstår varför man mår bättre av LCHF.

En varm och svettig sommarkram! ;-)
/MB

Och gratis Santorini, faaaan tjugo kilo är ingen liten ryggsäck du blivit av med.
Ååååååhhhh vad det måste ge possetiv livsglädje .
Allt blir lättare.
Grattis, lite avis, men alla kan, även du Sommarflickan.....
Lycka till!
/A

jag känner igen mig i din situation. har 3 små barn. kan inte prata med nån. De flesta ja känner är upptagna med jobb m.m .
skriv gärna till mig. vill gärna prata med nån så här

det är inte alls så härligt som du inbillar dej att dricka vin. Tänk efter hur det brukade bli. Sen maten. Gillar du yoghurt så ät det till frukost. Jag äter varje morron turkisk yoghurt med lite bär och en blandning av rostade nötter. Blandar i lite tunnare yoghurt också. Tröttnar inte på det. Omelett på två ägg och lite grädde till lunch kan du fortsätta med. Vill du ha bröd så kan du enkelt baka det. Jag ska berätta för dej att när man kommer igång så är det väldigt enkelt och god mat. Jag föreslår att du köper nån bok och läser in dej på det. Två bra böcker är LCHF för kvinnor av Anna Hallen och Viktminskning med LCHF, så lyckas du, av Åse Falkman Fredrikson. Där finns all information plus bra recept. Förra sommaren gick jag ner 10 kg på 10 veckor. Nu efter ett år har jag minskat 19 kg totalt. Är i toppform, alla värden bra och har inte varit förkyld på hela året. Äter gott och är pigg. Inget alkoholsug. Min man äter potatis som tillbehör, annars samma goda mat. Förra året la jag grunden till Beach 2013. Jag nådde mitt mål. Nykter och kan köpa vanliga kläder i vanliga butiker. Det kanske låter trist och långt fram i tiden men börjar du nu så är du i form till Beach 2014. Nykter är du ju redan, stor fördel. Du kan också.

Har funderat på detta med LCHF och ja, jag ger det en chans i sommar. Men hur börjar jag? Är det kokta ägg och kött och bea som gäller nu? Det är nog bara bra för mig att ha ett "projekt" i sommar.
Hur kan det bli så att A är så viktigt fast att den är så långt bort?
Hur kan jag längta till något som egentligen gör mig till någon annan?
Börjar jag försöka hitta anledningar till att dricka igen, för jag var ju aldrig beroende, jag råkade ju bara inte kunna sluta när jag börjat....?
Tror att jag börjar grubbla ihjäl mig. Blir så rastlös, lyckas inte njuta av ledigheten alls. Finner inte ens ro i att läsa, jag som annars älskar det. Faan, nu tycker jag synd om mig själv igen.
Den här "åh, vad det är orättvist alla andra dricker vin hela sommaren och har det så härligt" känslan.

Det har funkat utmärkt för mej med LCHF. Jag tror att det är grejen :) ok, visst äter jag choklad ibland och glass men mitt mål är att komma bort från det också. Det är sötsaker som är boven.

Santorini har förklarat att LCHF är jättebra.
Sötsuget är förbannelsen till de som slutar dricka.
Alkohol är så energitätt och man vill gärna ersätta det "missade" energin och då är sötsaker et lätt alternativ.

Alla sätt att avhålla sig från alkohol är bra.
Tråkigt att inte dricka bara för att man romantiserar hur det var.
Man glömmer ångesten och begränsningarna som alkoholen ledde till.
Kom ihåg VARFÖR du ville sluta?
Avi b alla gånger man drack hur många blev det inte fel?
Det farligaste vi alkolister kan göra är att glömma hur det var/är!
Livet är inte alltid lätt, roligt. Men alkohol hör det inte lättare och bättre .
Kör din linje, den funkaro.
/A

Jag klarade av kvällen i går. Tryckte i mig ännu mer kolhydrater, chips, choklad och jordnötsringar. Tror att jag faktiskt på något konstigt sätt "straffar" mig själv genom att äta så här. Har helt slutat laga mat, överlåter det till mannen och lyckas inte njuta alls av gemensamma måltider. Det har varit så sedan 4 augusti förra året då jag slutade dricka. Testade LCHF ett tag och jag var faktiskt "nöjd" i kroppen då. Du ger mig faktiskt en lite spark där bak med din kommentar. Har ju 4 veckors semester tillsammans med mannen kvar och det är ju ett bra tillfälle att LCHF:a. Han älskar grill och kött och har tagit över matlagningen här hemma. Han dricker inget tillsammans med mig heller så jag VET, jag har värsta braiga uppbackningen men ändå är det något som gnager i mig. Kanske det delvis beror på ett ständigt socker-sug... Så som det är nu kan det ju inte fortsätta i alla fall.
Kan det vara så att jag känner mig så nere för att ett-årsdagen börjar närma sig?
Har någon varit med om detta? Var liksom så nöjd med mig själv, så stark i min tro och mitt beslut, men nu känner jag mig mest som en tråkmåns.