Senaste kommentarerna i forumet

Du funderar så klokt kring alkoholen i ditt liv och jag tycker helt enkelt att du ska följa dina egna föresatser just nu.
Du intar också en delvis ödmjuk hållning inför att din partner tagit hem alkohol, att ni kanske inte kommunicerat tillräckligt om det.
Men även om du ber honom avstå från alkoholen, ja även om han skulle lova att inte dricka hemma eller så, så kan det ju hända att det blir andra val gjorda
I praktiken, och så finns där igen en öppnad flaska med något frestande. Då kan det vara bra att ha stålsatt sig i förväg, kanske.
Någon gång kunde det annars bli en plötslig ilska och ett oplanerat drickande där man skyller på den som inte hållt sitt löfte. Vill inte vara okänslig, ignorera dessa rader
Om de inte alls kunde komma ifråga för dig!
Du är stark, du är värd god hälsa och jag vill bara önska dig kanonform framöver!
Kram
M

Vad gullig du är! Nu ska jag få några samtal också.
Det att berätta för viktiga personer i ens närhet tror jag stärker oss i vår nykterhet.
Nu när jag klarade mig fram till läkarbesöket och är uppe i typ 77 dagar siktar jag mot sommaren som nästa mål, midsommar kanske.
Ha en bra helg!
Kram
M

… Grattis till dig! Du klarar det för att du har bestämt dig, läkemedlet och läkarkontakten är bara en hjälp du ger till dig själv, tänker jag!

Jag har inte tagit Naltrexone eller någon medicin (läste biverkningarna - man skall inte göra det, jag vet det också- och valde att prova utan medicin), men även om jag har bestämt mig, har jag lite samma tankar som du skrev 14/3; utan alkohol är lite enklare, men jag undrar om jag kommer att klara av det sociala drickande någon gång och i så fall när; men samtidigt varför då?
Nu har jag gjort det stora jobbet, nu vet min omgivning att jag inte dricker (för även några bekanta vet det eftersom flera frågar om vilken diet jag står på (ingen alkohol ger flera fördelar: för jag har lyckats också gå ner i vikt förstås), och så berättar jag att jag avstår från alkohol helt sedan den 6e januari och att dieten jag höll på med att göra började plötsligt fungera!) Goda vänner och mina föräldrar (och min man förstås) vet lite mera om sanningen…
inser att jag har skrivit och läst i ett par timmar nu efter ett längre tids uppehåll , känns bra att kunna återkomma hit, på återseende
kramar
Sara C E

för er?
S

MarianneM och Mod60, jag känner igen mig i så mycket…
Jag är inne på min fjärde månad…
Älska Serier (hade min värst drickperiod med Mad Men när jag drack massor av allt, som huvudpersonen) och har nu tittat på den sista DVD som finns att tillgå, när jag är nykter och han sköter sig…),
drack vin i påskas som inte gav mersmak,
har beslutat om att jag kanske klara att dricka senare men inte nu (jag drack också som belöning och för att koppla av, ångest-lindra osv).
Tänker ibland på alkoholen, men har inte varit sp aktiv här (är mera på FB…). Inatt har jag dock haft stöd av te-drickande och forumet…. Kolla gärna
;-)
Sara

Hej och välkommen!
Jag har flugit en hel del onykter under 2014, men de sista två resorna (2015) var jag hel nykter och det var SÅ skönt.
Jag brukar sjunga när vi lyfter och strax före landningen (alltid samma två sånger) som "ångestlindrande-" och "tur-"effekt. Och sist somnade jag innan vi lyfte ;-) Omöjligt tanke bara för ett par månader sedan (kanske bör jag skriva att jag flyger i snitt 2 gånger i månader sedan 18 månader tillbaks, och att jag är nykter sedan den 6e januari)
Och vad skönt det är att kunna sitta på sin plats utan att behöva störa alla andra för att gå på toa 4 ggn pga vin/annat.

Så till det du skrev om "krav" på att proverna skall "bevisa" att du har problem… Hur har det gått? Har du tänkt på att om du nu lyckats vara nykter ett tag, borde proverna förbättras? Menar dem då att du inte kan få hjälp? Låter bisarr, och typisk administrativ snack; man skall vara så "sjuk" att man är svår-behandlad, men om man vill ha hjälp lite "för tidigt" (när det är lättare att lyckas med en behandling) då finns det inte några resurser?! Berätta gärna mer.

Och lycka till!
Sara

Hej igen!

Det går bra, och så är det tyst. Tyst från mig i forumet och från er i min tråd. IGEN.

Jag har nästan tappat bort tiden som nykter, eller "nästan" helt helt nykter i alla fall (ni minns kanske pralinerna; nu finns det lite mer på listan att erkänna; se nedan).

Jag har dock bestämt mig för att fortsätta att inte dricka alkohol.

Och jag har kunnat fira utan dess hjälp; vi har köpt en lägenhet, jag har firat med a-fri bubbel (smakade mest som äppeldricka)!
Vi har fixat två kalas, en av dem i en festlokal, och vi bjöd på alkohol till andra; och även ett par bjudningar hemma under påsken. Och jag har inte druckit.
Jag har dock börjat dricka alkoholfira öl, och "gillar" två märken, så det funkar; beställer dock oftare läsk (light också med tanke på vikten); och jag har hittat en kiosk som säljer Scheppes light kallt ;-)

Så till mina väl övervägda övertramp; fast jag kan inte kalla dem det heller, mera som prov eller provsmak…
Kring påsken hade vi besök, och en gång på en uteservering när vi njöt av solen och sällskapet fick jag en vanlig liten öl i st för en alkoholfri sådan, den var godare än vanligt, så jag märkte skillnaden, men gjorde inget åt saken; kände inte heller att "oj, nu är jag fast igen" eller något sånt; och en kväll senare var jag på ett s k parmiddag, och tog beslutet att jag skulle få ta del av den dyra vinet som skulle beställas; tog enbart ett glas (storformat, men litet innehåll). Vinet smakade gott, med inslag av choklad och passade maten utmärkt. Och visst skulle ha varit gott med mer, men fick inte suget efter "berusningen". Dagen efter kändes starkare att det var en smakupplevelse mer än en berusningsupplevelse; och jag kunde rättfärdiga det.
Men jag vill inte dricka i vanliga fall. Jag älskar att kunna ta bilen när som helst på dagen/kvällen, jag gillar att sitta uppe på natten (som nu) och komma ihåg allt jag gjorde morgonen därpå, jag älskar min "klara huvud" när jag vaknar, och att kunna krama och pussa mina barn utan att skämmas! Jag kämpar lite med suget dock fortfarande, men märker att törsten kan släckas på andra sätt. Ägnar mig åt svåra beslut och arbetar med datorn ganska mycket. Olika sorters te har också ersätt den där flaska rött bredvid datorn eller på soffbordet på kvällen och natten...

Samtidigt…
… bestämde sig min man för 6 veckor sedan om att han inte skulle vara hel nykterist, att hans 2 månader (och lite till eftersom han påstår att han drack väldigt lite från den 17 december) var ett prov på att han klarar det. Vi hade ett samtal om det, kanske inte tillräckligt långt eller tydligt. Ifall han , och om jag också skulle, dricka igen var det viktigt att inte återgå till de gamla mönstren. Jag ville / vågade inte prova då. Och jag bad honom att han inte skulle dricka hemma, att vi inte skulle köpa hem alkohol överhuvudtaget, att jag hade satt ett datum fram till den sista mars för min del, sedan skulle jag se… Och efter vinglaset (5e april) berättade jag att jag hade tänkt att fortsätta vara nykter ett tag till. Men vi pratade inte igen om "reglerna" hemma.
Så en dag förra veckan när jag kom hem på kvällen, hade han en öppnad öl i köket och öl serverat i glas (rester av det vi köpte till en av festerna), han hade sannolikt druckit motsvarande 33 cl starköl och var på sin andra… Jag överreagerade tror jag, eller jag vet att jag gjorde det, eftersom det visade sig att vi visst hade pratat om olika strategier men min man mindes inte att vi kom fram till att vi aldrig skulle ha alkohol hemma och dricka hemma; och visst tog vi hem en flaska vin och några öl som var över från festlokalen, och visst bjöd vi på alkohol när vi hade bjudningar, och då sa jag ingenting, men jag tolkade ju det som ett speciellt undantag.

Så jag lär mig; om "man" (min man) inte skall dricka hemma skall vi fortsättningsvis ha ENBART alkoholfria alternativ hemma.

Å andra sida, har jag inte sett honom "berusad" igen, och ännu mindre full. Blev lite fundersam i helgen, om hur det skulle vara när han skulle ut efter kl 21 och träffa kompisar (för i vanliga fall skulle han ha kommit hem själv, mycket sen och minst sagt full); men han kom, visserligen sen men ok, och han luktade inte, och han gick inte direkt in i "koma" som jag brukade kalla det, när han kunde fumla fram till sängen för att djup-snarka tills jag la honom framstupa-sido-läge eller med sträck-nacke och framdragen underbett. Det var inga roliga tider det!

Nu har jag skrivit av mig en del… Tar gärna emot lite kommentarer och åsikter.
Ha det gott
Sara

KRAM

Välkommen hit. Jag läste ditt första inlägg igår där du beskrev din situation just nu. Ibland tar det lite tid innan en tråd tar fart. Här finns många som säkerligen känner igen sig, har hanterat liknade situationer på olika sätt och andra som blir hjälpta av det du skriver så fortsätt gärna vara aktiv om du vill. I din tråd och andras. Kanske kan andras erfaranhet vara ett stöd för dig.
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det handlar om att en utav hans mediciner som han tar kan göra så att hans impulskontroll blir lägre. vilket kan leda till olika missbruksbeteenden, tex spelmissbruk, shopaholics osv.. det ska tydligen inte alls vara ovanligt enligt de som har sjukdomen, speciellt i yngre ålder. Det är därför jag tycker att hans läkare ska veta hur det ligger till med alkoholen.. Jag vet inte. Kan ju vara en utav orsakerna, troligtvis inte allt, men skulle vara skönt att ha något att skylla på.. ändå.

Ibland förstår jag inte ens vad han får ut av att dricka på det sättet han gjort/gör. Alltså visst, att kroppen till slut iaf däckar och säger ifrån på sitt sätt när man druckit för mycket. Men att HÄVA i sig, att hälla i sig ren sprit, bara för att? En sak att man gillar berusning. Det kan jag förstå. Men han hinner inte ens bli berusad innan det går för långt.. Och det gäller så fort det är något med alkohol i, oavsett vad för typ av dryck.

Det som är jobbigast, det är nog att jag aldrig kommer förstå.

När han inte dricker, mår vi bra, allihopa. Nu är jag mer fundersam än tidigare dock. Jag vet ju att vi har en del att jobba på, att allt inte kommer bli bra bara för att han slutar dricka. Jag vet också att det kommer komma dåliga dagar, både för han, för mig och för oss. Jag vet att det kommer ta lång tid.
Men samtidigt, vill jag bara dra ett streck över det hela, låtsas som ingenting har hänt. Och fortsätta som förut, det, även fast jag vet att jag inte mådde bra, att det inte var bra, så var det enklare på något konstigt sätt.
Finns det några som klarat av att gå vidare nyktert tillsammans? och klarat av att lita på människan fullt ut igen? och, ska man räkna med att det blir återfall?
Och hur ställer man sig till det?

Kör så fiskbenen ryker!

Jahapp, fredag igen. En skillnad jag noterat, jämfört med mitt uppehåll i höstas, är att tiden den här gången verkar gå fortare. På söndag är det fyra veckor "sen sist". Jag upplevde samma tidsperiod i höstas som så mycket längre. Varje dag var lång som en vecka och varje vecka kändes som en månad.

Som sagt, en skillnad jag noterat - och SOM jag gillar't!

En fin, klarsynt och kärleksfull fredag önskar jag alla forumbor. :)

Härligt SL! Vad bra du är!

Jag ligger själv i startgroparna för att komma igång. Har snirklat med bilen runt gymmet två gånger... Mental invänjning... Har tänkt gå med i WV igen och känner att nu - mycket snart - är det dags. Jag vill ju må bra på alla sätt.

Det här är vi värda, eller hur!? Kram

Ett beteende jag erfarit o som jag undrar över.. En människa som har så mycket motstånd i sig.. Som inte vill.. Gör han nåt är det mer att han är till lags.. Arg för att han behöver... Vill va ifred.. Stänga av.. Inget ta sig för..bara för att du.. Inga egna idéer eller behov.. Pratar inte om vardagliga saker.. Går bakom ryggen om ekonomin..ljuger..löser allt akut.. Planerar inget..frustration enda kommunikationssättet..relaterar inte till vare sig sitt barn eller vuxna..tyckte jag skulle klara mig själv när jag ville göra familjesaker...vi levde ihop o under åren har han gömt ölburkar på alla de möjliga ställen.. Hittar fortfarande tomma burkar på konstigaste ställena...det jag undrar är..kan han ha ett beroende som gör att han beter sig som han gör..att han har den attityden..att han druckit vet jag men inte att han smugit som han gjort med det..märker att allt varit en enda stor lögn livet runt honom..han va arg för allt o projicerade det hela tiden.. Vad tänker ni? Kram

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver Trojja. Befinner mig exakt samma situation. En osäkerhet ligger hos mig, och den ligger där och gnager omedvetet. Det är som någon på ena sidan axeln säger Det kommer bli bra allt, ni kommer hitta tillbaks och kära som förr.
Andra sidan axeln säger Nä, tyvärr så är det nog dags att lämna den relationen pga av mycket sårande hos varandra har varit.
Så.......ja, snacka om att stå på en balansbräda!!
Det är ju det där med att välja, som låter så enkelt att göra, men guuud så svårt att bestämma när det kommer till kritan!
Lycka till med ditt val, och det val du gör är ändå det bästa för dig.
Styrka till dig!!

Alltså jag undrar vad min kommun kör för race då? Jag ringde nåt nr jag googlade fram och där kopplade de fram mig till beroendegruppen el vad det heter. Min kontakt lyssnade på vad jag hade att berätta och krävde inga prover utan sa bara att vi börjar med 5 samtal och utvärderar efter det. Tycker det var väldigt kränkande och oprofessionellt gjort av dom du träffade och tycker absolut du ska kräva en ny att santala med.
Hur som helst har du ju kommit en lång väg bara att inse att du behöver hjälp och vågar be om det:) Hoppa vinet på planet och be om nån juice ist:))

Vad skönt att du fått en bra samtalskontakt på beroeendeenheten. Men blir lite avundsjuk måste jag erkänna;) Känns inte alls bra med min och har funderat på om man ska ringa och fråga om man kan få byta, men jag är en sån person som har svårt att säga till. Är rädd för att de ska såra personen i fråga eller ännu värre att dom ska tro att man är rasist vilket verkligen inte är fallet! Jag vet dock hur jag fungerar och känns personkemin inte bra så sluter jag mig som en mussla... Nu kommer jag kanske inte få hjälp ändå då samtalskontakten inte trodde att jag hade några problem eftersom att jag blåste 0.0..... Du kan läsa om de i min tråd om du vill:)

Ville eg bara säga hej och grattis till otroliga 7veckors nykterhet! Väldigt inspirerande och motiverande!

Till helgen firar jag 7 v som nykter:) ( med citronvatten förstås;)
Insåg på vissa grejor om mig själv idag på samtalet på beroendeenheten som kommer hjälpa mig i framtiden med att stå emot alkoholen. Måste dock jobba på beteendet som gäller godis-chips också;)

Samlar mod och kraft att starta en tråd med min berättelse, ska bara gråta lite till... Styrkekram sockertoppen och flupp

Mm jag är jätte trött hela tiden, har dock lagt ner en punkt va gällande kontroll på han vilket hjälper enormt, men det känns som mina behov av distansering skriker hela tiden efter mera saker som hjälper. min kropp är tung, känns som jag står o vacklar mellan kanske aceptera läget eller släppa eller inte aceptera det än.. som man står o väljer rent mentalt....

har en test nu tex. Han vill träffas o ha en hemma kväll. Jätte trevligt o så men det kommer bara göra allt värre. O jag ska försöka säga ifrån.

Nu har det gått en och en halv vecka med en mycket väl godkänd kost. Jag har sedan några månader tagit bort rött kött och fågel ur min kost och märker hur mycket behagligare det känns efter att jag ätit. Kallar mig inte på något sätt veg. Igår var jag på konferens och åt vad som bjöds på (kött, kött och åter kött) och kände direkt hur tung jag blir av det. Så jag kör på i samma takt och äter veggies och fisk. Gott och nyttigt. Har inte haft någon hetsätningsepisod på ett tag nu vilket känns väldigt skönt. DESSUTOM har jag börjat promenera allt bättre varje dag. Kanske är det dags att sätta gång med löpningen igen, kanske.

Någon som känner igen sej? :/

Jag är precis som dig. När jag fått i mig något glas vin känns de som att jag skulle kunna springa en mil medans jag är halvt apatisk tiden jag inte är påverkad. När jag druckit vill jag göra saker, och får framför allt energi till att göra dom. Blir som en Duracellkanin!

Blev dock lite kall inombords när jag läste att soc hört av sig till dig. Jag var på mitt första möte på beroeendecentrumet i veckan och har själv tagit steget att ringa dit för att få hjälp. Jag har dock inte barn och kanske bara i sånna fall soc kopplas in?

Jag har fått ta blodprover som ska utvärderas nästa vecka. Är de något du fått göra? Om du har de får man fråga vad dom visade?

All styrka till dig!

säger jag också. Så hemskt att bli övergiven av en förälder och berövad sin bror. Klart att sånt sätter spår. Alltid skönt att höra dom som blivit nyktra. Jag känner sån samhörighet, när han sa att det blir fem år i maj så tänkte jag stolt på mina tre!

alla sådana emottages varmt :) håller med mycket intressant...
mod60