Senaste kommentarerna i forumet

Jag har blivit bättre med tiden att hantera mina aggresioner men fan så jobbigt det kan vara. När jag började ta itu med mina alkoholproblem seriöst så var det kanske första man kände var jätte jobbigt. Sur och arg på de mesta, men kanske mest för att man inte visste varför man var arg. Sen när man dricker så går det givetvis över, men dagen efter så blir man besviken och arg på sig själv igen, och så växer det sig bara större och större inom sig. så snurrar det på i en ond cirkel.
Det krävdes inte mkt motgångar för man skulle gå och tröst dricka igen. Därför känns det jätte viktigt att få ut det så ofta man kan, i mitt fall träning, även det kändes jävlas hopplöst till en början, men med resultat så blev man mer och mer fast. Och stora motgångar kommer i livet då och då, så det gäller verkligen att man hittar nått som håller sig i focus på det viktiga i livet.
Det har jag märkt även på andra i min omgivning med tiden, och slagit mig när man ser lite olika signaler att alkoholproblemen är nog större än man kan föreställa sig. Ser nu att jag har nog en hel del bekanta som har problem. Vilket jag ibland tänkt på, varför är det så j-a stor skam över alkoholproblem och inte syns mer i media. jag skäms över mina problem men jag menar bara varför det inte pratas mer öppet om det. Många missbruks problem påminner på många sätt varann, brukar ibland känna igen mig i programmet Biggest looser och jag är långt från överviktig.

Fia jag har faktiskt bara kikat igenom lite snabbt självhjälp programmet, men ska absolut läsa mer om dem olika verktyg. En grej som jag läste där var vid sug försöka typ slappna av och typ känna den brännande känslan av alkohol i munnen, lite meditation typ, och det gör man efter ett tag, iaf på mig. Är de nått av dem Du/ ni kan rekommendera funkar bra på just er vid känsliga situationer? Imorgon ska jag ta mig tid att börja gå igenom självhjälps programmet.

Nått som är jätte viktigt och som kommit snabbare för mig är känna av varnigssignalerna så fort som möjligt att slå iväg alla demoner innan man sveps iväg. Jag bär i min mobil en text jag skrivit till mig själv, en sort påminnelse om allt som är viktigast i mitt liv och allt annt dåligt och bra. Kanske låter lite löjlig men det funkar i många situationer för mig. Jag hamnar i ett sånt jävla tunnelsende och tänker inte alls på konsekvenser annars.

Blir så glad av dina inlägg Fia :) Du låter så hoppfull och handlingskraftig! Blir inspirerad! Jag ska banne mig också!
Är det första dagen på jobbet i morgon? Stort lycka till!

Helgen gick sådär :(, eller snarare inte bra alls. Vin fre och lör. Men nu räcker det! Tänkte faktiskt hälla upp ett glas i dag men hejdade mig och åt massa godis istället. Har sagt/skrivit det så många gånger här, att NU är det slut, att jag förstår att ni som läser tvivlar. Jag menar det helhjärtat varje gång, men så dyker ngt tillfälle upp som jag kan skylla på för att öppna en flaska vin. Patetiskt! Men ändå, mitt i allt misslyckade får jag ju ändå konstatera att jag GÖR uppehåll! Inte så långa som jag vill, men går åt rätt håll. Gäller att se det positiva ;) Jag ger inte upp! Men nu behöver jag ändå skärpa mig, lägga in en högre växel, bara jag kan se till att jag inte dricker!

Känner mer och mer att jag inte orkar, varken kroppsligt eller psykiskt. Jag vill vara stark och pigg! Det är jag inte nu... Gör det jag ska på jobb och hemma, hittar på roliga saker med barnen, fixar hemma, bakar och donar. Men jag orkar inte, det gör man inte när man vaknar outsövd efter vinpimplande dagen innan, efter vakna ångest timmar på natten. Och det är väl därför jag är så galet trött när jag är nykter, somnar tidigt varje kväll, för då känner man verkligen hur trött man är! Med lite vin i sig orkar man på konstgjord väg några timmar extra, men utan rasar jag ihop på kvällarna.

Dina promenader Fia låter underbara :) Jag tror att jag skulle kunna bli besatt av träning för att kompensera för vinet. Gå till överdrift åt andra hållet liksom, bli hälsosam och träningsfreak ;) Det vore ju ngt det!

Har inte blivit läge att prata med min man, varit massa annat i helgen och jag måste säga att det tar emot så mkt. Men jag måste, måste så att han inte köper hem ngt.

I kväll lägger jag mig spiknykter, och i morgon och dagen därpå med...!

Kram

...http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/#close

Man skriver för sin egen skull men sen är det alltid bra om nån annan kan ha nytta av det förstås. Det är så skönt att känna igen sej. Så skönt att se att här kommer en hel rad personer som med jävlar anamma nu tänker förbli nyktra!

rätt ofta, kort stubin och blir vansinnigt arg ibland. Har i mitt fall mer med åldern att göra tror jag eller tillvarons förtretligheter. Det här med anonymitet ja. Jag är nog inte en sån som skulle sitta i TVsoffan och berätta om min nykterhet, om nu nån skulle fråga, hehe. Jag vill inte ha alkohol alls i min identitet, alltså inte nykter alkoholist. Nej. Jag dricker inte alkohol längre bara. Så vad? Jag röker inte heller!
Bra jobbat Fia, gräla på och gå i timmar men drick inget, ok!

är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)

Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!

Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.

På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.

Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.

Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.

Relationsmässigt tillbaka till noll. Skrev precis till Miss K om lättöl/folköl. Lång historia kort, min alkis vägrar se att det är problematiskt att han dricker "bara" folköl. Han hävdar att man inte kan bli full på folköl och menar att man hinner kissa ut alkoholen innan den tagits upp av kroppen.

Jag och vetenskapen håller inte med.

Det har verkligen varit så himla många turer kring den här mannen. Jag har kommit väldigt långt i mitt arbete med mig själv, blir inte alls så där förkrossad som jag blivit tidigare men i ärlighetens namn så klarar jag nog inte att ställa ultimatum för jag är inte säker på att kunna hålla det.

Det jag vill säga till honom är att jag tolererar ingen som helst alkohol och att jag inte kan/vill träffa dig förrän du varit helt nykter i x antal månader. Men det har jag sagt tidigare utan att hålla.

Till andra som har skrivit här om sin rädsla för att bli ensamma om de lämnar sin alkis så har jag gett rådet att de förmodligen ändå inte kommer känna sig så ensamma som man kan göra tillsammans med en alkoholist och att när man flyttar fokus från livet med alkoholisten så kommer det öppna upp för nya och gamla vänskaper. Tyvärr, så som mitt liv ser ut idag så tror jag att jag inte klarar att inte ha honom i mitt liv, även om han dricker.

Han är trots allt min bästa vän och min enda riktigt nära vän i den här staden. Jag tror inte att jag är med honom och älskar honom "bara" för att jag inte har några andra nära vänner där jag bor men jag tror absolut att det påverkar mina beslut. Jag ångrar att jag flyttade hit och bort ifrån mina vänner men ändå inte då jag lyckats åstadkomma många förbättringar här. Jag trivdes inte i storstaden och vill inte tillbaka men jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera den här ensamheten.

Jag måste verkligen bestämma mig för hur jag ska göra med det här. Det verkar som att jag en gång för alla måste inse att han inte vill sluta dricka, trots alla fina stunder och närmande samtal vi har haft då han varit nykter. Usch.

Anonymitet tror jag är A och O. Jag har gått på AA och jag har sett dessa deltagare på stan. Givetvis säger jag inget, men jag är inte dummare än att jag inser att även de känner igen mig. Kanske där Kramgubben kom in? Men jag tror inte det. Idag har det varit tufft. Mannen och jag har bråkat om hans ovilja att ge upp ölen. Men jag ser ju att jag innerst inne bråkar om att han får, men inte jag. Jag önskar så han kunde låta bli när jag är så trasig. Han är ju inte sjuk utan bara bekväm som jag ser det som. Men vad vet jag? Karln kanske är råalkoholist? Har insett att vi kommer i många skepnader. Tack för era tankar Markatta och sorgsen. Det ger mig perspektiv och en vilja att fortsätta att vilja förändra. Jag är en sur tjej, men jag har planer på att låta min illvilja och styrka verka för det goda. Jag ska inte muttra på stan och jag ska vara nykter. Stora löften för mig.

FörändradFia

igen mig i allt du skriver om ensamheten.
Jag kan känna den otroligt skarp och konkret efter jag gjort bra saker för min egen skull och sen återvänder till vardagen igen. Som nu efter jag hade en otroligt bra fredagskväll med massor av skratt och kul socialt snack med andra människor, både nyktra och lätt, mycket lätt, påverkade av vin.
Efter att ha varit gift i stort sett en livstid och alltid haft någon att bolla med och nu gå ut i ett socialt liv, ett liv som egentligen förvägrats mig eftersom min äkta hälft inte haft samma behov, är nervöst och mycket ovant. Ändå vet jag att jag är hyfsat social och kan vara en åsiktsmaskin men har även förmågan att lyssna, men det är ovant. Jag har i min nykterhetsutveckling lärt mig att umgås med mig själv och tycka bra om mitt sällskap men det duger inte alla gånger ! Jag längtar så oerhört mycket efter skratt och glada tillrop så jag försöker göra så mycket jag kan av ibland tokiga infall eller mer planerade typ våra vår- och höstmöten på Gården där skratten och kramarna flödar och jag kan frossa i vänlighet och kärlek mellan människor som vet hur mörkret kan se ut.
För mig är alltid vår och sommar lättare då det oftast blir mer utomhusaktiviteter där folk samlas och man kan sitta ute och fika eller äta. Jag märker att ju mer jag rör mig ute i "svängen" desto mer folk känner jag igen och desto mer prat blir det :-) Till min förvåning så är ett ställe som Friskis och Svettis även det ett ställe för att knyta kontakter :-))

För mig är det att komma över en tröskel och stå på egna ben utan nån krycka ! Att känna mig lite tonårsaktig och göra tokiga saker utan att tänka så mycket på konsekvenser är faktiskt lite spännande igen !! Erfarenhet kombinerad med knasighet kan ju vara ett vinnade koncept ?!

Våga för att vinna kanske ??

Häng på till Gullbranna med temat "Relationer" så kanske det blir ett steg till på den sociala stegen :-))

Jag har också haft funderingar angående lättöl tidigare efter ett gräl med fd sambon om detta. Jag skrev här på forum och bad om råd. Letade upp ett av svaren jag då fick, från den alltid så rättframme Adde. Han skrev:

"Har man inte kunnat/velat släppa kontakten med alkohol så finns alltid "förhandlingsvägar" för att åtminstone kunna få i sig lite av den åtrådda varan. När jag var som absolut sämst ute och kommit till det stadiet att jag knappt kunde skriva min namnteckning pga att finmotoriken inte riktigt var med i matchen så var en lättöl ett helt perfekt sätt att få musklerna att fungera igen.

Att göra som aa har i sin text "..en genomgripande förändring i mitt liv.." förutsätter en egen vilja till det också. Då funkar det inte att gå omkrng och småsmutta på en lättöl."

Jag tänkte som du att det var fånigt att bråka om en lättöl och återvände inte till samtalet. Men så idag då jag skulle besöka "min alkis" så såg och hörde jag på direkten att han druckit. Han tyckte jag var löjlig som blev upprörd och menade att han "bara druckit några folköl" i solen med en vän, som man gör för att fira våren...

Jag såg flera folkölsburkar och kan omöjligt veta om han druckit något starkare. Det jag vet är att jag inte ska gå in i några diskussioner kring detta. Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v.

Visst, det behöver säkert inte bli så för dig/er men tänk dig noga för vart dina gränser går innan din alkis börjar förhandla promillen.

Googlade förresten och såg att ett sexpack folköl motsvarar 4st starköl. Det är dessutom en myt (som min alkis tror benhårt på) att man skulle kissa ut alkoholen. Den tas upp oavsett det är lättöl eller starksprit man dricker.

Kram

Nej du har såklart rätt Sorgsen! Vet ju det innerst inne också. Min hjärna vill ju bara så gärna att det ska finnas ett sätt... :)

...min sak svara dig Eken.
Men min erfarenhet har lärt att inga ord eller tillsägningar ger den typen av tankeställare eller "uppvaknande" man skulle önska och tro.

Enda är att se till att må bra själv och låta det växa in i det nya livet. Då ser/känner/märker barnen och omgivningen skillnaden. Men, det är ju bara min erfarenhet.
Att lägga energin på det som ger frukt inte sånt som gav råsopor i nacken.
Aggressionerna, som var många, la jag i träningslokalen, jäklar så många smällar exet fick där. ;)

Blir riktig arg då jag läser hur din fd man beter sig. Manipulerar allt och alla inklusive barn och enda som existerar är han själv.
Så lite tid som möjligt med honom är säkert det bästa för barnen. Tillsammans med dig där barnen får vara barn.

Finns det ingen som mannen har respekt för som kunde tala honom tillrätta på skarpen?
Detta trycker på så många känsliga punkter för mig att jag var tvungen att skriva, försöker ändå behärska mig lite.. :)

Förhoppningsvis är det övergående med sms:en och liknande. Måste vara oerhört påfrestande.. Funderar bara på vilken typ av tankeställare han ytterligare borde få för fundera över vad han egentligen håller på med..

Detta är naturligtvis bara mina tankar.. Önskar bara så att det ska reda upp sig och bli lugnare snart för din del, och att du ska få det lugn och ro du så förtjänar!

...frasen "man kan inte vara lite alkoholist" kom till mig när jag läser dina ord.

Det finns mycket goda alkoholfria ölsorter, betydligt godare än lättöl!

Önskar dig allt gott

Hej, såg inte förrän nu att ni hade skrivit.
Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det. Han har druckit det några gånger utan att verka sugen på mer. Orsaken är att det smakar bättre än nollöl, kanske vi borde prova fler sorter? Ingen annan som dricker lättöl utan problem??

Däremot fick jag en otrevlig överraskning häromdagen. Jag kom hem från jobbet sent på kvällen och han låg till sängs. Kände den där äckliga lukten av alkohol som avdunstar. Han hade köpt en liten flaska vin. Undrar fortfarande om han berättat ifall jag inte hade frågat.
Vi tar fortfarande en dag i taget, kan man väl säga.

Varma kramar
Miss K

...pratat med maken.
Han är varm, snäll, omtänksam, kvick...den mannen jag förälskade mig i och älskar högt över allt annat.

Just nu skiner dessutom solen, fåglarna kvittrar och jag är på väg till jobbet. Vad mer kan man önska?
Jag jublar i kör med vårfåglarna!

Du svamlar inte alls, jag läser, förstår, känner igen och vill bara hålla om!

Jag hoppas att hela separationen är löst så snart det bara går.
Att ni kan få igång en rutin på umgänge som känns stabil.
Att ni utifrån det kan märka om saker faller på plats, att hårda ord blir mer sällsynta.
Röran nu måste slita hårt på er alla.

Hämta och lämna på allmän plats är inte alls dumt, så gjorde vi, körde halva vägen var och möttes på bensinmacken, där var det folk runt omkring så inget gapande de gångerna ;)
Det låter också som att 50/50 boendet inte är exets önskan längre, eller?

...har jag också funderat mycket över. Jag är inte rädd över att röja vem jag är men eftersom mitt liv involverar andra människor så känns det viktigt vara försiktig.
Jag vet ju att om någon här inne skulle ha en förmodan så är det självklart vem jag är. Men det är ok, jag har inget att dölja, men om mina nära skulle få stå till svars för något vore mina ord här ett minne blott! Jag är, som typ, en människa som vill tro andra om gott, tills jag blir bevisad det motsatta, så jag lever efter det. Allt här inne har hittills bara gett mig gott.

Alanon och AA är ju däremot "säkrare", inget finns på pränt.
Skriften är för mig rent egoistisk.
Här lär jag av och genom andra, att fördöma är att döma sig själv.

Ännu en trött dag. Känns som jag har ont i hela kroppen - är itne sjuk och kan inte säga exakt vad det är, men jag orkar knappt gå ur sängen.

Idag ska vi träffas på "allmän plats" och så ska jag ta hem barnen. Jag vet att den stora kommer vara ledsen över att lämna ledsna pappa, det gör så ont att han använder henne.

Försöker känna glädjen över mitt nya hem, försöker känna lyckan över att jag inte längre behöver höra hans hårda ord i mitt egna hem, men alla j-a sms, samtal osv, när ska det sluta...
Kanske kommer det blir bättre när vi har klarat av skilsmässa och bodelning, då kommer han inte ha lika många saker att tjafsa om...

Barnen har varit rätt arga på förskolan, men det börjar tydligen lägga sig. Men det märks också skillnad beroende på hur mycket de flänger mellan oss: när de varit hos mig mer sammanhängande så har de varit lugnare och när de är några dagar här och några dagar där så är det mer oroligt.
Han pratar mycket med den stora om att mamma inte vill leva med pappa, han gråter inför barnen, beklagar sig över att jag tar alla saker osv, så den stora som förstår lite, hon rä ju så ledsen över att lämna pappa som då blir "såå ensam"...

Först tänkte jag att jag skulle kunna sträcka mig till att tycka att det var bra för barnen att träffa pappa varannan helg och någon gång däremellan, men efter hans tjat, hot och påtryckningar så sträckte jag mig till att jag tänkte att det kanske är bra för barnen att vara hos pappa 3 dagar per vecka. Men igår fick jag höra en sak av en bekant som gjorde att jag nog backade igen - min bekant Å och henne sambo D hade träffat min sambo X med barnen. Den stora flickan hade sagt till pappa att han var dum, varpå X flera gånger under den kommande timmen hade upprepat det mot flickan varje gång hon kom och ville ha något eller be om något eller liknande, alltså enligt följande:
- Pappa, kan jag få något att dricka?
- Varför sa du att pappa var dum?

- Pappa, kan du hjälpa mig med skon?
- Nej, du tycker ju att pappa är dum.

Och t.o.m Å och D hade reagerat och tyckt att det var ett konstigt sätt att behandla ett barn. Och det har ju varit så många sådana situationer, men jag har nästan glömt dem nu när jag inte ser dem dagligen i och med att vi inte bor ihop längre, men det är ju de sakerna som gör att jag vill strida för att barnen inte ska vara så mycket med honom. Barnen är ju så små att de inte kommer kunna vända sig någonstans och få hjälp, de har ju liksom bara oss... Allt hans skuldbeläggande och ignorerande, det är ju en del av det som får mig att tycka att umgänget med pappa bör ske i lagom doser...

Jag håller hårt i dina ord att en dag kommer det inte knyta sig i magen när jag passerar huset... Just nu gör det så ont så jag vrider mig.

Jag kanske svamlar, jag vet inte...

vem som gömmer sig bakom alla olika nicks på forum. Kanske Kramgubben själv är/blir en användare eller någon annan i din närhet som läser och kopplar ihop dig med händelsen/namnet. Tänker också på dig så att du kan känna att du kommer vara fortsatt anonym här. Men det väljer du ju själv i vilken grad du vill vara såklart.

Själv har jag "svävat" iväg ibland när jag har skrivit och gått in senare för att redigera bort vissa detaljer som starkt kan kopplas ihop med min person eller folk i min närhet, till exempel ort eller arbete.

Jag tycker det kan vara en svår balansgång mellan att skriva öppet och ärligt om mitt liv och samtidigt värna om min egen och andras integritet. Det känns lättare på ett alanon-möte där jag litar på att det som sägs på mötet stannar i lokalen och hos deltagarna. Här finns det ju så många användare.

Hoppas du inte tycker att jag lägger mig i för mycket.

Ha en fin dag!

...ju ut mannen i min berättelse men hur och vad han gjort, hur han mår och varför kan jag ju egentligen inte veta.
Jag vet bara utifrån det jag ser, hör och kan uppfatta. Det jag menar.

Tack för du läser min tråd och att du skriver, det betyder mycket. Dina tankar och berättelser gör att jag förstår min man bättre.
Den dåliga självkänslan du nämnde i Lejonets tråd ser jag lysa igenom ofta hos maken. Trots att han har så mycket andra människor önskar och strävar efter.

Alkoholen är ett dödligt gift och min man gör nu sin tredje behandling i sitt liv, första som dryg 20åring. Nu när jag fått mer information om hans historia så är det ett under han lever. Det tror jag han förstår nu. Just att han hittills haft arbete och lön har hållit honom vid liv. Han har lyckats dölja så enormt mycket för mig trots att jag ser mig som både intelligent och vaken. Han har lyckats prata med alkohol i blodet och jag har inte märkt. Det fick jag en bekräftelse på nyligen, en historia jag drog mig till minnes när jag pratade med hans ex, även många samtal han gjort med sin mamma har lurat henne, då jag vet han druckit. Det var jag övertygad jag hade koll på, tji fick jag ;). Oftast är/var det tydligt, om inte i rösten så hur saker sägs och vad som sägs. Men, han är en förvandlingskonstnär i stora mått. Sista halvåret -12 var däremot katastrofalt, då hade jag känslan det var liv eller död. Det har jag sagt till honom och han har nog fortfarande inte riktigt koll på det var helt så illa. Sjukligt mager, färgskiftningar i huden-njurarna orkade inte rena kroppen, spyor, halsa ren sprit ur flaskan i jobbväskan på väg till jobb. Att va rädd om körkort behövdes inte, det försvann före min tid....jag har många berättelser...men de ligger i den negativa högen-den ser jag som en stor mörk hög med levande organismer-rör på sig och äcklig som fan. Den är fortfarande nära men jag samlar på positiva upplevelser nu. Varje dag tar jag i det negativa men håller mig intill det goda. Den högen växer och doftar gott. Gott föder gott som jag skrev tidigare ;) här trivs jag (och jag vill tro mannen också)

Min man är helt nykter sen slutet av januari, nu pusslar vi för få ihop våra egna liv och vårt gemensamma. Långsamt får det gå, så det blir stabilt och välbyggt.

Lycka till Fia

Dag tio, tror jag. Räknar inte så noga längre. Har allt för ofta fallit igenom. Humöret är uselt. Så arg, så arg. Antagligen eftersom det snöade i morse och jag inte fick min promenad. Borde ha gått ut ändå eftersom det lugnar mig. Tittar på mannens kvarvarande öl i kylen och tänker att en öl skadar ju ingen. Men tog min antabus i morse och även om jag inte känner mig stark idag så ska jag fixa detta. Imorgon väntar ett värdigt arbetsliv och jag kan, jag vill, jag ska!

FnöskeFia idag - lättantändlig.

Sedan jag slutade mitt förra jobb där jag arbetade på helger och kvällar så har jag märkt att jag inte har ett så socialt liv som jag trott. Eftersom jag oftast jobbade då andra festade så var jag liksom nöjd med att ha "fikavänner" under veckodagarna. Flera av mina vänner har lämnat stan och kvar är de som gillar att festa på helgerna. Jag saknar vänner att ha spelkvällar eller liknande med.

Jag har tidigare skrivit om hur vänner/bekanta liksom slutat höra av sig kring helgaktiviteter sedan jag slutade dricka. Igår så hade jag ingen lust alls till att sitta ensam så jag bjöd in mig själv till en fest. Det funkar till en början men det är verkligen inte roligt när folk börjar bli fulla.

Patetiskt nog så tänkte jag att jag skulle försöka dricka några öl för att kunna stanna kvar och ha kul. Efter två öl kände jag mig ordentligt berusad och var tvungen att spy. Det är som att jag har blivit mentalt allergisk mot alkohol eftersom jag egentligen inte vill dricka.

Ensamheten kan vara underbar när den är självvald men den gör jävligt ont när man inte vill vara själv och det är svårt att inte vara självkritisk och tänka att det är något fel på en.

Det konstiga är ju att i övrigt så mår jag bättre än på länge men när jag mådde dåligt och levde på ett destruktivt sätt så hade jag ett mycket rikare socialt liv. Jag kanske bara måste inse att det jag trodde var vänskap var en illusion som byggde på alkohol. Jag vill heller inte ha den sortens vänskap. Det känns av någon anledning oerhört pinsamt att ens säga att jag känner mig ensam, till och med här på ett anonymt forum.

Jag har flera goda och nära vänner som jag värdesätter högt men tyvärr bor ingen av dem i min närhet längre och det räcker inte för mig att bara ha nära relationer över telefon.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Har bott i den här stan i nästan två år nu, vill inte flytta tillbaka till där jag bodde förut. I övrigt så trivs jag ju jättebra här, fick till slut en underbar lägenhet och har just börjat praktiken som känns jättebra.

Jag har inte varit på alanon-möte på några veckor. Ska definitivt börja gå igen. Det är en början och det känns tryggt och lugnande att veta att där finns människor som ser och bekräftar att man finns.

Hoppas ni har det bra.
Kram!

Skitbra Pontus! Välkommen till dit eget skrivande. Även jag smög runt här ett tag innan jag fattade tangentbordet. Det där med aggression känner jag igen mycket bra. Är så arg på allt sen jag nyktrade till. Och är bara inne på tionde dagen idag. Du ska vara stolt för varje landerövring du gör. Idag är det forum och gymmet, men vet hur långt du kan gå! Välkommen skygga Pontus. Här finns mycket kunskap. Har du gjort självhälpens övningar? Jag tycker det hjälper mig att se saker på pränt.

Fia

Hej igen Anli! Hur är det? Även om du skulle ha falli igeom igenom i helgen så fortsätt skriv. Jag har varit där tusen gånger, känns det som den enda anledningen till att jag klarade denns helg är att jag nu har något att se fram emot. Arbete! Men vi ska ju båda fixa det i slutändan så hör av dig. Jag finns här om du vill. Arg idag. På naturen, efter nästan en veckas sol föll snön igen imorse. Tar ut det på min stackars man. Fast så stackars är han inte. Han har valt mig liksom han valde mera öl igår! Så hur går det för dig Anli? Hur mår du? Önskar du hörde av dig.

Fia