Senaste kommentarerna i forumet

<3

:-)

Det är eller rättare sagt var så förr, efter en veckas semesterdrickande blev återställaren nödvändig, fan va gott att slippa detta! Jag minns hur dålig jag var i magen när jag höll på som bäst uppblåst och konstant orolig i magen, frenetiskt tuggande på Fisherman eller tuggumi.

Som svar på din fråga hur min fru reagerade på vår semester, äntligen kunde jag ge både min fru och grabb en semestervecka av enbart glädje & trygghet, utan oro och dålig sömn för dom.

Tyvärr var det många årsedan dom upplevde en sådan semester, jag hoppas och måste tro att dom aldrig behöver uppleva en dålig semester ihop med mig igen.

Min fru tappade totalt intresse för helgvin ca ett år innan jag kom i behandling för min alkoholism.
Men innan mina problem blev för stora så drack även hon med måtta, likt din man.

Jag känner ett väldigt stort stöd av att min fru valt bort alkoholen, skulle nog varit svårare ytterligare att klara upp detta för mig om så inte vore.

Måste fixa biffen denna gång, jag tror faktiskt att jag har koll på läget. Mår mycket bra och tänker väldigt lite runt A.

Hälsningar Jörgen Nykter alkoholist

...läsning.

Fia, när det var som sämst i höstas, när maken var i princip okontaktbar, då var jag arg, irriterad, asocial.
Nu är maken småirriterad, det kan vara för jag inte ringer, för att jag ringer, för att lampan är tänd i fel rum eller omvänt.
Omöjligt veta när och vad, men i torrfyllor, ångesten, svettningarna, fyllorna,...alla dessa svängningar kunde jag inte göra någonting, bara välja gå undan, det var ledsamt och tungt se hur hans kropp och själ led.
Det som händer nu tar jag, emellan irritationerna är han ju världens underbaraste. Känns som vi håller på lära oss gå nu, ibland genom att stötta varandra, oftast stapplar vi vidare med egna tankar och göromål men vi är fortfarande gifta. Det är jag så glad över. Min stolthet över hans nykterhet finns inuti mig och mannen känner den utöver att jag säger det då och då. Det är bara min bror som vet vad som hänt och händer inget mer så stannar det där. Ser fram emot sommaren!

Lycka till på jobbdag nr2 imorgon.
Morra på du, välj dina offer bara ;)

Det gör vi! Kämpar vidare!

Tänkte på dig i dag, att det var din första dag. Pirrigt, men kul säkert. Vad roligt att det verkar bra! Kommer säkert hjälpa och motivera dig också, man vill ju verkligen göra ett bra intryck och visa vad man går för första tiden på ett nytt jobb. Skulle gissa att du somnar "ovaggad" ;) ikväll, huvudet brukar snurra av allt nytt så där i början.

Jag kämpar också på. Konstigt hur man kan gå från att självsäkert tänka att "i dag vill jag banne mig inte dricka" (oftast kommer sådana tankar på morgonen), till "men nu har jag ju faktiskt förtjänat ett glas vin" (oftast framåt eftermiddagen, då morgon känslan är som bortblåst). Viljekraft är väl det det handlar om så här i början. Att på ren vilja tvinga undan eftermiddags/kvällstankarna! Och försöka belöna sig med ngt annat kanske. Har inte själv riktigt hittat ngt, ja förutom godis och mat då.

Vi kämpar vidare!!!

Låter som en underbar semester. Att komma hem utvilad istället för nersupen. Riktigt bra jobbat Jörgen! Jag vill nog testa detta expriment i sommar när vi ska utomlands i tre veckor. Kan bli tufft eftersom min man gärna tar ett par glas. Nej han är inte alkoholist och han tvingar verkligen inte mig att dricka. Men jag tänker nog i samma banor som du tänkt förut. Så trist att inte få ta sig ett glas vin till maten, eller på balkongen eller slutligen efter ca en vecka, till frukost! Nu lät det ju inte så mysigt längre. Hur reagerade din fru/partner? Blev det helvitt där också? Grattis till över en månad!

Fia

utan vin, så irrationell är vår dumma hjärna att det blir "trist" utan alla negativa konsekvenser vi haft av drickandet! Jag VET! Men jag kan lova dej att det blir bättre. Håll ut och efter ett tag är det inte trist längre. Man får så många andra möjligheter när man blivit nykter och när tiden går så blir man så nöjd med sej själv för att man är så DUKTIG så man blir glad igen! Jag lovar att det blir bättre!

Inte vågar jag plocka bort namnet FylleFia, det skulle vara att utmana ödet. För jag vill vara klar med henne, men är inte alls säker på att jag kommer att lyckas. Just nu går det ganska bra. Jag ska inte ljuga, en del av mig vill ta ett glas vin. Som idag efter första arbetsdagen som gick bra. Vad tänker jag på hemvägen? Jo, att nu har jag väl ändå "förtjänat" ett glas? Men jag får inget, för nu är det slutljuget. Jag vill ha minst en flaska och det skulle inte bli bra. Gick hem istället. Så FriaFia fick sin vilja fram idag. Men imorgon? Tack vill.sluta. Nej, yxan är borta. Klorna är indragna. Men däremot gissar du fel på resten. Jag är inte energisk och positiv. Jag är rastlös och ganska arg på hela världen. Mest på mig själv, men jag tror att jag har förstått att hålla tyst och fokusera på mina egna misslyckanden. Nu kommer det säkert inte alltid att lyckas, men jag är inte sämre kvinna än att jag kan göra ett försök.

Idag är jag stolt. Jag har ett arbete och ska precis som Anli lägga mig nykter. Inga storverk men två under i min värld! FriaFia

Och måste få säga:
-Vad duktig och strong du är!
Din entuast och energi, all din possetiva energi smittar av sig.

Jag blir glad och själv taggad av att läsa dina inlägg.

Du andas hopp och framtidstro, en helt annan Fia mot den som jag sprang och krockade med.
Hoppas att vi grävt ner våran yxa, jag har betett mig dumt. Utan frikort eller liknande ber jag dig om ursäkt.

Stort grattis till jobbet oxå, måste varit en stor sten som föll från bröstet.
Grattis!

Nu när jag tänker efter så har du inte bara förändrats.......... Nä, du har ju blivit

FRIA FIA, hon som är som en fri fågel uppe i den klarblåa himmlen och bara svävar och tittar ned.

Är det en fågel eller ett flygplan??

- Nä det är ju FRIA FIA!!!

Way to go.........
/A

Jag tycker inte din mobiltext är löjlig. Det verkar ju vara ett bra redskap. En bra idé. Kanske ska jag skriv ner något liknande som går snabbt att plocka fram vid minsta tveksamhet. Ibland är det ju inte direkt läge att börja surfa här. Inte skulle jag vilja att min bussgranne kastar ett öga på min mobil och ser att jag är inne på Alkoholhjälpen! Löjligt, men som du och många andra har konstaterat så är detta verkligen en skammens sjukdom. När det gäller självhjälpen så tycker jag att övningarna kompletterar varandra. Vissa kan kännas rent av fåniga. "Det här kan jag ju redan", men för mig är det bra att sitta med dom ändå. Jag liksom repeterar in budskapet. Aggresionen känner jag igen, jag har blivit så oerhört ilsk och lättretlig. På allt och alla. Tror att hundratal elaka tankar passerar mitt huvud varje dag, som tur är släpper jag oftast inte ut dem. Och då blir man ju frustrerad :). Min man får tyvärr ta mycket skit, av någon anledning tycks vi såra dem vi älskar mest. Kanske för att vi vet att de älskar tillbaka och inte bara går. Som granntanten skulle göra om jag sa att jag tycker hon har för mycket parfym på sig och stinker ner hela j...a hissen. Löser det lite som du. Fysisk aktivitet. I mitt fall långa, långa powerwalks.

Jag skäms också för mitt problem. Det är därför det är så bra att vi hittat hit. Här kan vi kommunicera med andra utan att skämmas. Glad att du också är med nu!

Fia

Det är inte lätt Anli. Jag har full föståelse för att du tar till vinflaskan fast du har lovat dig själv. Det första glaset känns ju så rogivande, äntligen kan man slappna av. Dessutom är det ju en vana, reptilhjärnan känner i stort sett bara till den medicinen. Jobbade min första dag idag. Det gick bra, alla verkar trevliga och jobbet förstår jag vad det går ut på. Jag är alltså nöjd när jag går därifrån. Men ett hundratal meter från byggnaden dyker tanken upp att NU har jag väl i alla fall "förtjänat" ett glas! Som tur är så har jag ätit antabus och jag tror att min självbevarelsedrift är för stark just nu. Dyka upp bakis på andra arbetsdagen? Gick hem istället. En timme. Inser att min fritid kommer att bli så mycket kortare nu, trots att jag bara jobbar sex timmar. Trivdes som sagt på jobbet men längtar redan efter helgen :). Jag tror visst att du kommer att klara det i slutändan. Du tänker ju nu innan du häller upp. Godiset igår var ju ett BRA val. Och uppehållen blir väl både fler och längre? Var det din man som köpte hem vin igen? Även om inte, så måste du nog säga något till honom. För ni ska nog inte ha vin hemma just nu. Min man har ju lovat flera gånger och kommit hem med vin ändå. Men nu senaste helgen hade han bara köpt öl till sig själv. En förbättring. Inte optimalt, men vad kan jag säga? Fortsätt kämpa på och ta dina uppehåll. En dag kommer vi båda att verkligen förstå att vi inte behöver dricka. Visst, livet är lite trist när man är nykter men om inte parkbänken ska bli nästa fas i mitt liv så måste jag sluta. Så enkelt och SÅ svårt.

Kram på're. Fia

Fråga honom om han vill sluta dricka. Om han inte vill så spelar det ingen roll om du kommer dragandes med en massa fakta kring alkohol och alkoholism. Det kanske är så att han vill men att skammen hindrar honom från att söka hjälp, AA m.m. Det finns ju öppna möten på AA, du kanske kan föreslå att ni går dit en gång tillsammans, han behöver ju inte säga något, det går bra att bara lyssna. Jag menar inte att du ska tvinga honom eller tjata, bara visa att möjligheten finns om du känner att du pallar. Men det ligger ju hos honom att visa att han vill.

Jag tror det är jätteviktigt så här i början att du inte köper hem någon alkohol alls. Läs i alkisdelen av forum, många skriver om hur mycket svårare det är att sluta dricka då deras partner köper hem. Om du vill dricka så gör det någon annanstans än med honom. Tänker att det är onödigt att göra det svårare än vad det behöver vara.

Angående triggers så tror jag att det är något som han själv måste avgöra vad han klarar av. Jag märkte att när min "sambo" drack nollöl så gjorde han det enligt samma mönster som med vanliga starköl, d.v.s. snabbt och som han liksom öppnade upp halsen utan att känna smaken. Helt annorlunda än hur jag ser honom dricka läsk eller kaffe. Men det är säkert olika från person till person, vissa njuter av en kall nollöl i vårsolen, andra vill inte ens dricka en fanta ur ett vinglas.

Kram på dig

...vet var gränsen går för vad.

Jag vet det kan låta kyligt, men nya rutiner, som hämta lämna på dagis, lär sig barnen också. Gå inte i diskussion med barnen om sånt.
Som vuxna ska ni reda upp skilsmässan och bodelningen.
1.avsluta skilsmässan
2.lägga fast umgänget så alla får en rutin hålla sig till, alla=förskola, barn, familj, ni.
3.utvärdering kan ni göra först när ni kört så länge att det blir rutin.

En vårdnadstvist tar tid, så den tiden ni har nu, den röriga, blir ni inte fria från oavsett.

En sak i taget, viktigaste först. Ju längre tid det tar dela på er helt desto längre tar det innan ni får igång nya rutiner.
I min historia fick jag se hur barnen mådde sämre pga att jag var tvungen sluta agera flytväst. Den övergångsperioden handlade om 6-12 månader. Ont ont ont gjorde det men jag fick ingen på soc med mig, ingen trodde ju det var så illa. Då fick jag ju visa det var så istället för sega på lidandet.
När sedan barnen rymde till mig rullade det traditionella utvärderandet igång, bakvänt alltså, barnen var tvungna må så dåligt, gå ner i vikt, "mobbas" i sitt eget hem, så illa att de inte stod ut. Jag visste att om jag tar dem innan hade jag aldrig vunnit en vårdnadstvist, den startade efter ytterligare ca 6 månader och tog väl med allt ett år. Otäckt men så var det.
Som sagt tidigare, barnen är alla självständiga, intelligenta, välfungerande och framgångsrika vuxna nu.

Det går!

Oavsett så gör en vårdnadstvist inga under, det handlar om regler och lagar. Det ska mycket till, väldigt mycket till för att umgänge inte alls är lämpligt. Det jag läser i ert fall är bråk. Det kan inga vårdnadstvister ändra. Prata måste ni både före och efter eftersom ni har barn och det oavsett hur olika åsikter ni har.

Kram och värme till dig, slå på mig om du tycker jag är kylig och elak, jag står ändå kvar och finns för dig :)

...ju själv mitt i mitt men är det inte han som väljer oavsett?
Han som får välja om det känns olämpligt för honom gå på puben för frestelsen är för stor dricka, eller restaurangbesök. Lättölen eller alkoholfria eller vinet, vodkan är ju också hans val.
Jag gissar han har full koll på var hjälpen finns om han vill men att påminna att den finns är väl ok.

Min man visste precis, höll sig nykter när vi träffades och umgicks, ibland många veckor, men han har först nu bestämt sig för vara utan alkohol för sin egen skull.
Ibland får jag hans dåliga humör kastat i ansiktet men jag har tusen gånger hellre detta, den uppåtgående spiralen än det motsatta.

Ibland höll han ett litet litet "underhåll", folköl från ica tex, mellan råfyllorna, men han gick alltid till jobbet, drack mest på kvällarna. Övertrampen smög sig på, slutade med uppsägning på stående fot.

Hos oss finns inga likörpraliner heller och inga alkoholfria alternativ som vin eller öl. Går alldeles utmärkt med vatten och cola zero ;)

Lycka till

Alanon, är det ett alternativ för dig?

inte ge varken svar eller råd om hur du ska göra. Jag undrar om det ger sig lite med tiden... jag tror inte han kommer att orka med att ha barnen särskilt mycket. Mest blir jag glad över hur samlad du ändå är nu. Det är svårt att förstå att du är samma person som den som skrev här för bara en dryg månad sedan. Det kommer att ordna sig och bli bra! Kram / mt

Säkert är det så att det inte skulle bli bättre bara för att jag flyttade tillbaka. Det är bara ett fåtal jag har sporadisk kontakt med där och mina närmsta vänner flyttade också därifrån.

Sportbilar? Haha, nej det är inte alls min grej. Dans däremot gillar jag. Jag jobbar ju också på att göra bra saker för mig, tränar kampsport, gymmar, springer, skriver(även på organiserade skrivträffar).

Får nog bara acceptera att det tar ett tag att hitta nära vänner när man flyttar till en ny stad.

Ha det fint!

Ja, jag tror också att ensamheten är ett vanligt problem. I och med alla ytliga sociala nätverk så göms det undan och blir svårt att prata om. Folk kan ha flera hundra "vänner" på facebook men ingen att fira jul med eller att se en film tillsammans med.

Jag kollade upp den där länken i Addes tråd. Jag kan känna igen mig i det, för några år sedan. Då mådde jag väldigt dåligt psykiskt och kände mig ensam. Det tog ett tag då innan jag förstod att jag faktiskt hade många vänner men att det också låg hos mig att höra av mig och att jag ibland behövde tacka ja till saker också.

Nu ser mitt liv annorlunda ut. Jag är mer öppen för nya saker och nya människor. Jag har ingen social fobi. Jag tränar fem dagar i veckan, på gym och på en klubb, där träffar jag folk som ler när de ser mig, pratar mycket träning. Jag är inte helt ensam, jag har bekanta som jag träffar ibland. Kanske är det mitt tålamod som spökar. Har som sagt bara bott här i två år. Det tog ju ett tag att för det första skaffa en bekantskapskrets och med det hårda integritetsskalet jag burit så kanske jag får räkna med att det tar ett tag att gå från bekant till nära vän.

Under de första 1,5 åren jag bodde här så gick ju faktiskt all tid åt till alkoholisten och jag bjöd aldrig hem någon då jag inte visste vad som de skulle få se. Kanske är det ett mönster som sitter i, även nu då jag bor själv, att jag inte vågar visa tillräckligt mycket av mig själv för att folk ska våga sig fram. Jag har fått höra många gånger att jag är "hård och tuff" men det är inte så jag känner mig och inte heller något jag vill utstråla.

Ska träffa en jobbarkompis från mitt förra jobb idag för en fika. Ska bjuda hem henne till mig istället för att, som vi alltid gör, ses på ett cafe. Det blir mer avslappnat då.

Jag ska också jobba idag på att inte se allt så svart/vitt. Jag ska ta till mig de leenden jag får och tänka att det är en början.

Kram på er!

Känslan av övergivenhet (tror jag) är enbart en känsla du fått pga ändrade levnadsrutiner.
Jag känner på mig att du är en ärtig levnadsglad tjej utan några som hellst problem med att lära känna nytt folk.
Saken är den att du får nog gå utanför dina "normala" ramar. Jag menar, du har ju själv konstaterat att nu när du inte själv dricker så blir du inte lika ofta medbjuden till fest.
Man brukar säga, kaka söker maka. Och nu när du inte dricker som förr så har ju förutsättningarna förändrats.

Men det finns tusentals likasinnade personer med samma intressen som dig. Bara det att du inte hittat på dom ännu.
Du får söka likasinnade på platser där dina intressen finns nu.
Inte på samma ställen som du hade förr. För de ställena var väl platser där alkohol var en viktig ingridiens?
Barer, dansställen eller bara privsta fester.
Hitta dina intressens bra platser.
O om du gillar blommor så sök på platser för blommor, utställningar kurser etc.
Gillar du musik så sök bekantskaper med MUSIKINTRESSE, och då menar jag inte
discoställen typ där alkohol alltid är i fokus.

Men du måste lite "think outside the box".
Dina alkoholvanor har ju ändrats, men inte dina kompisars eller din umgängeskrets.
Kanske du hittar roligare (bättre för dig) kompisar och vänner på andra ställen än vad du normalt brukar vara på?

På samma sätt är det om du åker tillbaks, det är samma människor, de har samma levnadsvanor och sätt. Men det har ju inte du längre.

Jag tror att du skulle vara intresserad av en bilutställning med sportbilar, kanske har jag fel?

Men precis som du förändras förändras alla hela livet. Det som var så bra och de personer som tyckte likadant som en själv har oxå förändrats.
Vem vet, om du åker tillbaks kanske du upptäcker att det inte var så mycket bättre......
Hur som, mycket om inget nu.
Önskar dig all cärldens lycka till.
Kramar!
Själv gillar jag dans, dansade mycket i min ungdom.
Valig styrdans och bugg, skulle vara hätigt att åla till Herräng i sommar och dans Lindyhopp en vecka.
Hade jag inte varit lyckligt gift med barn som är världens bästa hade jag bjudit med dig.
Man dansar två veckor i sträck, sent in på nätterna och där har alkoholen noll plats.
Man måste vara skärpt och klar i knoppen.

Samma gäller skidåkning eller andra precitionsporter.

Nåväl hopas du finner några som delar dina intressen.

/A

Tack för alla kloka svar. Mina rader var lite hastigt påkomna, blev nästan upptäckt i mitt skrivande.
Visste att jag skulle få motargument och det var nog det jag ville.

Mulletant, jag tar gärna emot dina erfarna råd. Du satte fingret på kärnfrågan. Han håller tillbaka för min skull. Det är därför han säger förlåt om han druckit och inte vågar sig till AA eller återfallsprevention. Önskar bara att han ville lära sig mer om alkoholism. Om jag börjar lägga fram artiklar etc. så är jag väl en fullblodsmedberoende?

Lättöl har han druckit ca 1 per vecka. Men det kan ju bli mer efterhand... Jag har alltid haft svårt att säga ifrån, så jag ville inte bråka om lättöl. Kanske jag inte ska köpa hem öl över huvud taget så får han ta beslutet.

Läste också artikeln om det "alkoholfria" ölet. Verkar ju inte så bra det heller. Den lilla mängden kan tydligen trigga igång hjärnan. Men är det inte omöjligt att helt undvika saker som triggar? Hur är det då med att gå på restaurang eller pub? Var går gränsen? / K

Åh, svackan är inte lika djup som den var när jag hade flyttat, men fan, vad det tär att han håller på så mycket fram och tillbaka, bara för att visa sin makt. Känner mig som en trasig vimpel som bara försöker hålla sig kvar i flaggstången när vinden blåser och drar i den.

Med barnen håller han på som vanligt: han är tillmötesgående och lättsam och sedan blir han arg och ska bara stå på sig, och så skäller han lite och hotar med alla dåliga dumma saker om mig, sedan är det tyst ett tag, och så tar det ny fart igen och så börjar han med att vara tillmötesgående och lugn, och sedan ska han minsann ha dem såå mycket, och sedan blir det stiltje och....... Emellanåt är det minsann 50/50 som gäller och ibland kan han tänka sig lite mindre...

När jag mötte barnen så var de glada att se mig och gick direkt in i bilen och ville först inte säga hejdå till pappa, men sedan vinkade de och så ville de ju bara kramas och pussas hur mycket som helst och ville inte släppa. Den stora flickan pratar om att hon vill att jag ska hämta på dagis, att jag ska göra det varje dag osv. Och jag vet att hon vill träffa pappa osv, men jag känner hur starka rutinerna är med mig och tror att det är lättare då. Jag tror att de har det ok och emellanåt riktigt bra med pappan, men ibland tror jag hans trötthet, hans orkeslöshet slår igenom och det är ju det som gör att jag vill att barnen har mer än halva tiden med mig - större trygghet, vana och lugn.

EKen, jag måste säga som Sorgsen - det hjälper inte att prata, diskutera eller säga till på skarpen - han förstår inte/tar inte till sig. Han anser sig alltid lite bättre än alla andra, lite duktigare, kunnigare, smartare osv osv, det går inte att vinna en diskussion och han anser sig inte behöva bli tillrättavisad. Det allra bästa är när jag inte går in i diskussioner med honom och låter det lägga sig så, men jag får ju ändå alltid skit tillbaka på något sätt...

Först tog han upp att han skulle driva en stämning, men nu säger han att dte är jag som har tagit upp det... Och jag vill inte ha någon stämning, men jag vill inte ge med mig heller eftersom jag inte tror att det blir bäst för barnen att bo lika mycket... Men hjälp mig - ska jag ändå ge med mig??

LIVET nisse! Läs gärna vad Adde skriver. Allt gott! / mt

är inte oskyldigt. Jag googlade och kopierar ur länken fr Sveriges landsting http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Halsorisker/Dricka-lago…

För att kunna jämföra öl, vin och starksprit när man vill kartlägga sina alkoholvanor har man infört begreppet standardglas.

Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i antingen
•50 centiliter folköl
•33 centiliter mellanöl eller nästan lika mycket starköl
•15 centiliter vin
•4 centiliter starksprit.

En flaska vin motsvarar fem standardglas och en liten flaska starksprit på 37 centiliter motsvarar nio standardglas. Lättöl innehåller också alkohol: 33 centiliter lättöl motsvarar ett halvt standardglas. Det innebär att om man dricker tre flaskor lättöl om dagen får man i sig motsvarande en liten flaska starksprit i veckan.

Sätter också länk till en artikel i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Jag är så nöjd med att jag inte dricker längre för med den stress jag har i kroppen nu dag som natt så hade ett drickande blivit en katastrof.
Jag känner i hela kroppen hur gott det hade gjort med alkoholens förmåga att för stunden lindra och dämpa oron.
Förmodligen hade jag väl varit konstant berusad bara för att få ro i kropp och själ.
Nu får jag jag försöka hantera det på andra sätt gråta, vara förbannad, psykolog, träna m.m.
För en sak är säker ALDRIG MER ALKOHOL.

- jag bara instämmer och du beskriver så bra hur det är... liksom Adde i inlägget "ovanför". Jag kan förstå när jag känner den hisnande känsla jag kan känna vid tanken på om jag skulle förlora mullegubben i det liv vi har nu. Då när jag tänkte lämna pga alkoholen såg jag bara den lockande friheten och mina goda vänner.

Jag har inget att "komma med" vill bara tala om att jag läst, att jag känner med er och förstår om än bara från "utsidan"... Det är bra att ni skriver om ensamhet - så vanligt och så gömt bekymmer.

Förresten, Addes konstaterande om Friskis & Svettis - vänner kan man hitta där man inte väntar sig. Att röra sig ute bland folk inom sånt man faktiskt är engagerad i är nog ett bra tips. Addes länk till Vårdguiden är bra. Kramar med värme och hopp! / mt

tjejer! Du kan ju FriaFia gå tillbaka och redigera bort det där namnet. Eftersom du ÄR FriaFia gör du förstås precis som du vill:) Kram på dig! / mt