Senaste kommentarerna i forumet

Ja Sorgsen, trivsel i vardagen är livet. Du har så rätt. Tänk vad stressad jag var förut, när jag jagade Lyckan. Jag trodde att det var samma sak som eufori och kände mig därför aldrig helt nöjd eftersom jag inte stannade upp för att se det vackra i vardagen. Kanske är det så som många som dricker eller missbrukar droger också tänker, man jagar något tills man själv är den jagade i flykt och missar vårsolen på kinden, den blänkande sjön, en utsträckt hand, hundens nöjda och avslappnade hållning när man tar ut den för att springa några kilometer på morgonen.

Visst är mitt liv långt ifrån perfekt och det är ännu flera saker som oroar mig och som jag måste reda ut men för varje liten bit som fallit på plats så blir de där jobbiga grejerna så mycket lättare att ta itu med. En sak i taget is the shit!

Jag gillar den där bilden av surikaten, Fia!

Kram på er!

nej, jag ser dig inte som min ovän. Jag har flera gånger sagt min hjärtas mening hos dig, något jag inte skulle göra om jag inte brydde mig om dig och önskade dig gott.

Ok, har en bild av dig likt Ray, du vet han som var med i filmen Sökarna, fast en sådär 20år äldre(än filmen) och därmed lite annan kroppsform och mer nutida klädstil då, lite kortare hår.

Du hade rätt på en del punkter, ganska många faktiskt men tänker inte säga vilka då jag vill behålla anonymiteten här. Beträffande sneakers, spot on, skulle aldrig i livet sätta på mig ett par högklackade skor.

Ha det fint!

flera av de nyktra alkoholister jag känner gjorde samma sak som du gör nu, tränade, gymmade, power walkade, cyklade som tokar, när de blev nyktra. Många har fortsatt att träna men minskat i intensiteten. Det tar nog ett tag innan man har lärt sig att hantera sina känslor, nyktert, och fysisk träning är ju en form av ångesthantering.

En kompis till mig som har haft alkoholproblem och stora problem med övervikt sedan tonåren, är nu sedan 7 år nykter och arbetar som personlig tränare!

Nu säger jag ju inte att du måste bli PT men fortsätt att tok-gå du. Fysisk träning gör det lättare att sova bra, äta bra, slappna av och respektera sin kropp. Alla dessa delar lär ju underlätta i att hålla sig nykter.

Jag tror på dig!

Så är det Askungens mormor som finns uppe uppe bland molnen och tittar ned..........

Vis och god, även om det mot förmodan inte skulle vara så så är det det nu!

Och skulle jag se denne dam, kramandes Johan Rhenborg med Carola vid sin sida (nu har jag hoppat mellan trådarna) så skulle jag komma fram och utropa GRUPPKRAM! :-)
Jag bor oxå i La el Stockholmo.......

En fråga bara?
Vad har ni för bild av mig?
Svara gärna i min tråd?

Markatta, hoppas innerligt att du och jag FORTFARANDE är schyssta kompisar?
Min bild av hur du ser ut är en smal lite fräknig tjej runt 35 med kort brunt lockigt hår.
Klär sig lite lose, sportigt har oftast sneakers och är lite av en tänkare.
Äntligen fredag, har rett sig oerhört bra på jobbet.
Vi har bestämt nytt arbetsschema som jag är mycket nöjd med, pojkarna har fått varsin k as tt.
Vilka vi adopterar från ett katthem.
Vi har varit och valt ut dem, tre veckor gamla.
Duon får dem i slutet av maj.

Det är stort ansvar.
Mår toppen och önskar ALLA en fantastisk HELG nu.
Frun arbetar, så vi killar skall TOKSTÄDA hela huset, putsa fönster och ta hand om ute.
Vårstäda m.a.o

Tjohooo!!!
/A

...läsa du har det lugnt.
Njut och ta vara på lugnet.

Jag vet inte om jag är hyperkänslig, förmodligen är det så, men jag reagerar på den där lättölen.
Varför "bara" lättöl och inte alkoholfri?
Jag skulle inte känna lugn över lättölen...
Bara min reflektion, hos mig är det total avhållsamhet, inte ens alkoholfritt existerar. Men lätt för mig och maken, vi har aldrig druckit tillsammans.
Alkoholen har bra funnits framdukad vid stora fester med familjen eller middagar tillsammans med kollegor. Med min familj har han en gång druckit sig full, jag var chaufför och hade lika roligt och mådde utmärkt dagen efter. Dricker sällan men är inte nykterist. Tar en whisky då och då men kan räka mina fyllor i livet på en hands fingrar. Aldrig lockat mig helt enkelt och det påverkar såklart min reaktion på lättölens betydelse.

Ha så gott och var rädd om dig

Hej Anli! Så hur går dina tankar nu inför helgen? Gissar att du inte hunnit tala med mannen än. Detta är inget man bara slänger ur sig hur som helst utan ni ska ju ha lugn omkring er. Berätta för hela världen tycker jag inte man ska göra. Det är som att be om att bli slagen. Varje gång man misslyckas i framtiden så finns risken att få det kastat i ansiktet. Vid alla smågräl och konflikter kan man få räkna med slag under bältet. Bara min man vet och han fattar ju som sagt inte riktigt. Inte ens när jag fick sparken visste mitt jobb. Tror nog att de misstänkte men ingen sa någonting. Inte jag heller. Fegt kanske? Ja det där muttrandet känner jag igen, fast jag muttrar även på stan. Än har jag inte tagit steget till att börja gapa på främlingar som jag tycker stör. Hoppas jag inte hamnar där. Men jag fnyser och himlar med ögonen i kassaköer, rulltrappor och liknande. Förstår inte varför folk är så oförberedda inför samspelet med omvärlden. Varför man inte tar upp pengarna medans man väntar och liknande små irritationsmoment. Har kanske alltid varit lite sådan men eskalerandet skyller jag på mitt drickande. Kort stubin. Men nu skulle jag ju skriva om helgen. Själv har jag tagit min antabus. Satt koppel på mannen. Har FÅR köpa hem några öl till sig själv. Men ska han bli riktigt full får han gå ut på krogen och inte sova i sängen. Trots att jag dricker själv så avskyr jag andras fyllesvammel när jag är nykter. Avundsjuka eller bara en sund reaktion? Jag vet inte. Mitt drömscenario är ju att han håller sig nykter och vi kan ta långa promenader tillsammans i helgen. Hoppas så, men kan inte och vill inte förbjuda en vuxen man att leva som resten av folket när helgen kommer.

Tack för att du finns! Du och jag ska bli två av de där gamlingarna här. Kram Fia

Fia har jag känt flera gånger de senaste månaderna. Jag hade brutit armen och var tvungen att ta taxi från bolaget. Där stod jag och väntade bland de andra gubbarna, och jag insåg att fy faan, jag kan vara där plötsligt en dag utan att jag fattat hur det gick till. Det var en skakande upplevelse att på allvar inse att det kanske är väldigt lätt att gå över den där gränsen, plötsligt blir man av med jobbet eller något annat och så går det över styr. Jag brukar träffa två män som jag kände tidigare, och som under många år varit över gränsen. Det är så deprimerande att se dem nästan varje dag på stan, mer eller mindre påverkade men alltid lika sorgliga. Är dom inte påverkade ser dom ledsna ut, eller jagade och stressade för att så snart det är möjligt få tag i dagens ranson. Och allt för att man håller fast vid illusionen att alkohol är något positivt, värt att hälla i sig.
Fenix

...härliga ni...

Kramar om er allihop

Inser att även promenerar gör jag på ett missbrukarvis. Allt eller inget. Nu har jag tokgått fort, fort i drygt fyra timmar. Skönt trött, men ändå känns det lite koko. Hittar ingen mellannivå i någonting. På mitt förra arbete var jag antingen sjukskriven för fyllerelaterade krämpor eller så överpresterade jag. När jag städar, äter, läser, tittar på tv så är det samma sak. Allt eller inget. Sover antingen ett par timmar eller tolv på raken. Undrar om jag inte är lite manodepressiv? Då får jag ta det, hellre lite instabil än full. Ser mina fyllgubbar utanför Bolaget på väg ut. De ser ledsna ut. Klockan är inte ens nio. När jag återvänder från min runda är det full fart och ölburkar i solen. Bor precis granne med Bolaget. Inte så optimalt för en alkoholist kanske. Det gör mig så ledsen att se dom, samtidigt som det skrämmer mig att jag är så nära där själv. Hemlös, tandlös, skränig, smutsig med ett enda mål: nästa klunk.
Bäst att ta fram självhjälpen och jobba på mig själv.

Fia

...tack själv...
Ok med te? ;)
Har café utanför så bjussar gärna på nybakad croissant också, en visuell och öppnar fönstret för få doften, vill nämligen också bli av med lite av gnugglåren så har limmat fast tofflorna i hallen ;)

Kram på dig
Njut dagen!

...du ger mig så mycket, tack.

Både du och jag kommer också känna att livet är nästan ofattbart gott. På vårt sätt och efter våra förutsättningar.
Jag vet det är så!
Hur kan jag veta?
Jo, just genom min historia som du fått mig sätta nytt ljus på. Jag tvivlade några få gånger över om lämnandet då var rätt men jag kunde inte stanna.
Jag försökte, liksom du, men det fanns ingen annan väg än lämna. Jag har aldrig gett dig rådet gå men du hade inte gått om du inte var tvungen. Mentalt hade du lämnat innan du tog väskan och gick. Så var det för mig för alla de där åren sen också.
Efter det har jag haft många härliga år, upp och nerturer som hör livet till, men vägrade bli bitter och martyr.

Just nu gör det ont och krånglar runt omkring. Inuti vill vi ett-må bättre-för oss och i förlängning våra barn och nära! Det är grundmotorn och den är starkast!
Om ett år är det bättre, om 5 mycket bättre....;)

Varm kram

Din resa är den jag känner jag kan identifiera mig mycket med. Jag är dig oändligt tacksam...
Du visar dessutom att det går! Det ger hopp tillsammans med makens sekunder av glitter, tonen i rösten i de korta meningarna, viljan...

Jag ser det som att vi kommer nå vårt mål om gemenskap, sen någon gång, om alkoholisten håller sig från alkoholen.
Att det i vår typ av liv tar extra lång tid visste jag från början. Att missbruket gör vägen ännu slirigare och extremt lång ser jag som irriterande förlängning men förhoppningsvis orkar vi vänta och se resan som berikande. Jag vill se det positivt och trots gränsöverskridande av stora mått ser jag det som händer positivt.
Knepigt i mångas ögon kanske men de inre turerna det tvingar fram i mig gör redan mig än mer övertygad om att maken är mannen jag vill leva resten av mitt liv med.
Men, om det återkommande gränsöverskridandet fortsätter lämnar jag. Just denna veckan läggs i den positiva högen, den högen jag fokuserar på. Vill inte titta på den negativa än, först när den positiva är stor och stark!

Jag har redan blivit säkrare i mig själv och det är jag skyldig ge min man ett stort tack för. Jag hade min bild ganska tydlig före han kom in i mitt liv men denna inre "revision" gör mig gott. Saker bekräftas, stenar vänds ett varv och läggs tillbaka efter jag kollat om något gömts eller förträngts. Gammalt får ny belysning och jag känner efter hur det påverkat mig och mina val.
Min resa mannen tvingar mig göra har många sidor och långt från alla är smärtfria men ack så nyttiga.
Utan makens missbruk hade jag inte tagit mig denna tiden.

Han har gett mig mycket gott och även detta, jag inte önskar någon behöva uppleva, ger mig övervägande gott för framtiden.
Även detta älskar jag honom för.

Alkoholistens beteenden hatar jag däremot. Jag hoppasen dag nå förlikning med alkoholisten, där är jag inte ännu. Den högen av sörja lever än och kan lätt ta över det goda vi bygger nu. Jag smakar på delar och märker det är mycket jag bara kan lämna bakom mig. Inget av det vi lever i nu påminner om den typen av lögner och misär. Jag hoppas det aldrig kommer tillbaka! Att var vecka bort från alkoholen ger styrka inte ta den där första klunken.

För mig var sinnesromässan ett nytt avstamp, från det där minimala till mini. Med mina 40-41 i skor balanserar jag på miniplankan nu, det är vindstilla för tillfället så jag är inte orolig falla ;)

Kram

*Vildsint tant antastar kändis*

..med dig markatta.
Trivsel i vardagen är livet!
Livlig fantasi gör livet färgrikt, låt den frodas ;)

Flygcert, nej, låt honom inte komma åt ditt innersta!
Om du känner du måste lyfta luren, läsa sms och mail, så försök hitta ett filter. Låt inte orden komma in i ditt system så det sårar dig för hårt.
Att det gör ont är naturligt men försök vända den energin som gör dig liten till skapa en skyddsmatta, den extra huden som Lelas beskrev. Den huden du bar tidigare som höll alla andras ögon och öron utanför ditt sanna liv bakom husväggarna. Den huden vill jag råda dig klä dig själv i nu. Försök undvika gå in i diskussioner, de leder ingenstans och har förmodligen inte det målet om jag förstår dina ord rätt. Att dementera eller försöka förklara eller försvara ger heller inget.
Om du orkar så låt inte andras återberättande av hans ord fresta dig försvara heller. Folk älskar gotta sig i sånt och ingen förstår riktigt ändå.
Håll dig till dina samtalskontakter, inred ditt gryt, skapa ditt nya liv med positiv inriktning. Så får du ett positivt skal närmst dig.

I min historia hände liknande saker men jag bodde längre bort och hade gott umgänge i grannlandet. Därför fick jag inte dagliga, direkta påminnelser. De "fulaste" tricken hamnade senare i samlad form i anmälningar och tidigare i vårdnadstvisten. Den drogs ut på eftersom exet bytte advokater och "samlade" bevis och vittnen. Smutsig mission han ansåg sig berättigad föra, med "sanningar" i nivå med sandlådor fyllda med gyttja av djurspillningar.
I början pratade han med mig men jag hade börjat studera före skilsmässan så han kom inte åt mig med sina försök att knäcka mig. Han gjorde det väldigt sofistikerat, inte som jag uppfattar ditt ex, mitt x bad om min åsikt och "hjälp, eftersomjag kände honom". Mitt svar var "jag känner dig inte längre men om det är gamla gemensamma händelser lyssnar jag om det är väardefullt för dig". Barnen bodde då fortfarande med honom. När barnen var borta från honom tog inte lång tid innan all kontakt gick genom våra respektive advokater.
Jag valde inte vända allt med släkten, före under eller efter skilsmässan, jag ville inte barnen skulle ha orden runt sig överallt. När vi var där pratade vi om annat, när vi var i min lilla lya likaså. Skitpratet fick han stå för själv!

För mig tog det sen 10 år innan jag köpte ett eget hus på orten. Nu, ytterligare 10 år senare är det inte skilsmässan och skitpratet som upptar huvudbry hos folk utan min renovering och mitt arbete. Båda de har också nått bästföredatum och blivit slentrian.

Det blir bättre, tiden läker inte alla sår, minnen lämnar inte, men hur mycket tid och energi jag vill lägga på det väljer jag själv. Vad andra gör, säger är deras val, jag väljer mitt för mig och mina.

Försök hålla de negativa orden ifrån dig, de är ord menade göra illa, de behöver du inte oavsett vems mun de kommer från.

Våga vara egoistisk!

jag kommer att vara i huvudstaden över dagen imorgon. Om jag möter Rheborg och Carola så tror jag tamejtusan att jag chansar och ger Rheborg en kram:) / mt

Hon påstås ha likheter med Carola H.

Berra

Sista vardagen i "frihet". Precis när jag börjat att uppskatta att ha Stockholms innerstad för mig själv på vardagsförmiddagarna. Att handla och promenera för mig själv när bara en och annan pensionär, lattemamma och alkies syns till. Att man aldrig kan vara riktigt nöjd. Men ser framemot att börja arbeta igen. Ha en egen riktig inkomst istället för bara A-kassa. Känns som jag snyltat lite på mannen och. Inte lätt att kräva en massa som att inte handla hem när jag har slagit ur underläge. Nej, han har aldrig sagt något, tvärtom. Känslan är helt min egen. Antabus nu på morgonen trots att jag känner mig stark just nu så vill jag inte riskera mer än nödvändigt. Fast jag såg ju att jag kunde dricka trots antabus för några veckor sedan. Är väl olika det där. Kanske är det placebo jag får? C-vitamin brus?

FriaFia

Vår här med! Både ute och liteliiite i själen. När vi ändå talar mentala utseenden så ser jag dig Markatta som en liten piggögd surikat. Som sniffar lite med nosen mot solen. Önskar dig verkligen allt gott med livet och framför allt praktiken just nu. Fast jobb ska vi båda ha!

Fia

Hej Sorgsen! Även jag är glad att det har lättat på hemmafronten hos dig. Tack för dina tankar om ältande och att nå fram, att välja sitt eget lidande och umgänge hos mig. Här fikar jag mer än gärna.

Önskar dig en riktigt bra dag! Fia

... som vanligt, kan man väl säga, nu för tiden.

Han vänder mina ord, han anklagar mig för saker som inte är sanna, han berättar för människor om att jag slår barnen och nonchalerar dem i veckor i sträck, han ringer och smsar oräkneligt antal gånger per dag-kväll-och in på natten, han "straffar" och hotar mig för saker som han säger att jag gjort... ja, listan kan göras oändlig. Och jag vet inte vad som är sanning. Ibland undrar jag om han har rätt - jag tänker att jag är "normal", men han tänker ju att han är "normal", vad är det som säger att jag skulle vara mer normal, det kanske är jag som är sjuk?

Blir så oerhört stressad av honom.

Ha en bra dag.

Skönt att ni har det bättre och att resan ärbokad Sorgsen, ler med dig, även om jag förstår i dina rader att det kommer tankar då och då om gammalt, anant osv, men ni är på rätt väg, jag tänker på dig och er!!

Och Mt, jag har många gånger läst det du skriver om din makes nykterhet och hur länge den varat, och jag blir rörd varje gång, jag är så glad för din skull, och mgs!! Och det är så gott i hjörtat att läsa orden "Nu är livet nästan ofattbart gott". Vad skönt, tänk att få njuta så, jag förstår att dte varit kamp innan och tänk att få leva så gott efter det!!

Jag har kamp nu, fast kamp om annat. Min sambo är kanske nykter, kanske spritfri med vita knogar, men det är fortfarande något mer - jag måste få tro att han lider av något annat, för annars kan man inte fortsätta göra så mot en annan levande varelse som han gör mot mig. Men jag hoppas att jag en dag får känna att livet nästan är ofattbart gott...

Stora kramar till er.

skrattar man? Kanske för att associerar till Solsidan:)))
Men din fru Berra - ser hon ut som Mickan? (Ursäkta, kunde inte låta bli:) / mt

boken Sockerbomben av Bitten Jonsson på biblioteket igår och lånade den. Många här har nämnt den och tyckt att den är bra. Det jag hann se igår verkade också jättebra. Den handlar om beroende - både av socker och alkohol.

Heja tjejer - det känns sm ni är på rätt väg nu! / mt

få dela din resa - och er resa ur ditt perspektiv. Så har det också varit för mig/oss, jag har skrivit, och liksom du känner också jag att jag valt min väg - det har ibland inneburit att jag gått emot råd som jag bedömt "inte möjliga" och att det kan bara jag veta. Hoppas innerligt att ni kommer in på en lättare väg efterhand.

Mullegubben valde nykterhet i dec 2010 - sen gjorde vi tillsammans två försök med överenskommet socialt drickande då jag insåg att det inte funkar. Under våren 2011 var det ett antal svåra situationer, sommaren sov han alldeles kolossalt. Ännu följande vår, alltså för ett år sen var det en knepig tid som jag nu kan identifiera som hårt knutna nävar med mycket vita knogar. Han måste ha genomlevt en mycket svår inre kamp. Efter återfallet på valborg (fr kl 18-21 kanske) började han på AA och därefter har det bara blivit bättre. Han betraktar själv 1.7 som den dag han blev nykter. Men ett-och-ett-halvt-år - skulle jag säga när jag ser i backspegeln - var det en process där nykterheten "kostade på" - mer och mindre i olika perioder men den hade ett pris. Nu är livet nästan ofattbart gott.

Kram, kram / mt