Senaste kommentarerna i forumet

..till jobbet Fia!

Mina tankar började spinna när jag läste de senaste inläggen här.

Att söka skuld är ett evighetsarbete och inte särskilt gynnsamt.

Visst, om man/jag vet man/jag gjort orätt så är en ursäkt på plats, men att gräva och grubbla i dynga tror jag inte på. Lär av felen och försök göra bättre nästa gång. Det tror jag på. Om man/jag hakar upp sig/mig, sök hjälp! Lägga skuld på andra ger kanske tillfällig tillfredsställelse men man/jag gör bäst i att undvika hamna i samma fälla igen oavsett vem som bär skuld. Energin jag har försöker jag styra så gott jag kan och det går oftast ganska bra.

Vi är alla olika och därmed också behoven. Ordval och kommunikation är också väldigt "lokalt". Arbetsplatser, familjer, offentliga tal, slutna samtal, alla platser har egna gränser och formuleringar. Tonen i det skrivna kan ibland missförstås och styrs av många faktorer.
Jag brukar alltid tänka att de som känner mig vet eller frågar. De som vill lära känna mig visar intresse. De som vill missförstå eller tror sig veta mår förmodligen bättre i någon annans sällskap.
De gånger orden hugger tag i mig, gott som ont, så finns svaren inuti mig själv.
Några få formuleringar irriterar mig och det är förmodligen från samma människor som inte blir fångade av mina ord.
Det respekterar jag fullt ut. Det är ju så, inte alla på gatan har jag lust bjussa hem på kaffe ;)

Dig bjussar jag gärna Fia ;)

Lycka till med allt

...nog har det blivit tystare här. Med eller utan djupare analys, bara är så. Tänker att det väljer "vi" ju själva, eller? Med eller utan nya medlemmar. Idag spekulerade jag lite över hur det blir när det öppnas igen. Jag hoppas innerligt att de 4+? månaderna inte ger ett glapp, det får vi se till det inte blir, gamla och nya typ...

Jag har skrivit nästa dagligen sen jag kom hit och oftast har jag fått respons. Tackar jag för.

Senaste veckan har jag mest läst, både mitt och andras.
Jag valde låta bli, kände efter, kört mitt race och det var rätt.

Nu, sen en dryg vecka, är vi på rätt köl igen och ingen är gladare än jag över det.
Veckan före "sängvältarförsöket" och veckan efter var en katastrof!
Om det var nödvändigt eller inte, om det ska analyseras som det mörka innan ljuset, det onda före det goda, you name it, ger jag faktiskt blanka tusan i.
Jag väntade inte på tecken, jag lyfte luren, jag sände några sms. Om jag inte gjort det hade det fortsatt bärka käpprätt och inga böner i världen hade hjälpt.

Jag gick mot strömmen och resultatet hittills har bara gett medvind och gott.
På den korta tiden har vi idag kommit så långt att vi pratar, inga djupa diskussioner, men mer än ja och nej.
Jag berättar, lite, han berättar, lite.
Jag ser ibland sekunder av glitter, hör vilja, känner vibrationer av en outtalad ursäkt. Det räcker och ger mer hopp.

Visst skulle jag kunna ha 1000 anledningar att bli både arg och ledsen. Blir jag också, men, idag blev det oplanerat två kapitel i min bok.
Ser hur han kämpar, säger jag är stolt över honom och att han är mina hjärtslag. Han visar och vill, jag ser förändring, det räcker. Idag räcker det. Imorgon räcker det också. Det goda föder gott, det minimala blir mini, sen pyttelite som blir lite, lite blir lite lite mer.....

Vi var i dagarna på sinnesromässa, båda, tillsammans. Det känns stort...det kändes "vi". Gör mig rörd av lycka, satt med tårar där och nu här.
Detta blir bra, det måste bli bra!

Den irriterade tonen, de otrevliga fraserna får stå för honom. Tråkigt han säger dem till mig, men, vem skulle annars få dem?

Jag undviker bråk men kuvas inte, det vet han. Skulle han provocera vidare blir det bråk. Han säger, jag svarar bara tillbaka när jag känner jag måste, men sen stannar där. När det är skitsaker går jag, min bok är välformulerad, det roar mig mer än ett krig som startats pga oväsentligheter.

Nu, efter några få gemensamma dygn, är jag tillbaka i jobb. Det trevligaste är att maken har biljett, vill komma och biljetten bokades samma eftermiddag som viljan uttalades. Gäller hugga det positiva direkt ;) munhuggeri har lätt för spåra ur. Vi är inte mogna sånt ännu. Jag ser det och styr undan.

Kram på er alla

men jag hade nog räknat med att inte få många rätt. Ett sinne för fantasi har jag haft sedan jag var barn men någon Saida är jag inte.

Segways... Varför skrattar man alltid när man ser en sådan?

Tack! Ibland känner jag att man "borde" berätta för sin man, och helst alla, hur illa det är. Att det är så man SKA göra. Skönt att höra att du, Santorini, inte heller gjort det. Vissa saker kanske man helt enkelt vill hålla för sig själv. En del saker mår inte nödvändigtvis bättre av att dras fram i ljuset. Beror ju självklart även på hur relationen ser ut.
Fia, känner igen mig i dig :) Ilska, absolut! Inte mot barnen, men oj vad arg jag är! Vaknar till och med arg, arg som ett bi. På jobbet och ute bland folk funkar allt toppen, jag är trevlig och social, faktiskt utan ansträngning, men oj vad jag muttrar för mig själv här hemma i min ensamhet. Usch! Jobbar på det, vill inte va en "surkärring". Försöker tänka positivt!
Precis som du tror jag att jag dricker av leda. Allt blir lite "roligare/enklare" med lite vin, matlagning, städ, fix. Sen efter ett tag så behövs vinet, det är inte längre ett eget val. Men det ÄR inte kul/trevligt hela tiden, ingen mår bra/har kul jämt! Livet ser inte ut så. Jag försöker tänka på det och lära mig leva med "ledan". Kanske göra ngt bra av det (fast så långt har jag ej kommit än ;)). . Det är inte så jäkla kul alltid, jag får lära mig leva med det.

Tack för att ni finns!

..stått på en sådan, även om jag har velat...
Men är så långt det går ifrån Solsidan som det bara går, men jag gillar hans leksaker..

/Berra

dig genast på en segway! Mycket nöje:) / mt

...jag påminner om Johan Rheborg, sant eller inte...
Det satte nog din illusion Markatta om mig på sniskan va?

/Berra

att du trivs och ser vad du kan!
Ja, det är vår i luften här hos mig också. Härligt! / mt

det lättar upp med era fruktlösa försök :-))))

stackars Adde fick visst bli vår klippdocka idag. Kul att vi skapar så totalt olika bilder utifrån samma forumvän.

inte i närheten alls :-)))) En gulbeige kavaj och statlig/landstings/kommunal organisation skulle jag inte platsa alls i :-)) Tillhör undtantagen att jag använder kavaj (och då ALLTID en svart sådan) och slips nästan enbart vid när anhörigs begravning ! Och alla anhöriga är redan borta !!

Svårt det här med imaginära bilder :-)))

nej det var ett skämt bara och ingen pik till dig. Tolkade inte heller att det var så du menade.

Ja, visst är det kul. Kanske fick forum lite vårkänslor idag. Det fick iallafall jag.

Jag är inne på min tredje vecka av praktik nu och det är såå roligt! Jag trivs jättebra med vad jag gör och jag märker att jag gör det bra. För ett år sedan hade detta stått långt utanför min "comfort zone" men nu hoppas jag att jag får anställning efter praktiktiden är över, annars kommer jag att söka en liknande tjänst. Jag har sällan varit på ett jobb som jag fått så mycket energi av som här. Jag har nog aldrig tidigare tänkt att jag kunnat.

Tack för kaffet!

..jag har en vision om att du påminner om Björn Gillberg, Snubben som kunde tvätta skjortkragen i Prädd.
Klädd i en gulbeige kavaj med läderkläder armbågar, akademisk utbildning och jobbar på en statlig institution.

Fel va?

/Berra

- skrattar högt för mig själv när jag läser dina beskrivningar av "tänkta" Adde och Berra. Jag tycker absolut inte att du är ytlig - nej, nej... ifall du fick för dig det. Jag har nog också nåt slags "bilder" för att hålla personerna åtskils men inte på "det" sättet. Intressant - jag tänker annars mycket i bilder och är en visuell person - men inte så att jag skapar bilderna själv kanske... lever på att kopiera andras? :)))

Kul med lite fart här igen. Ha det gott! / mt

ursäkta att jag är lite vild och busig :-)) (Jag hatar skägg förresten :-)) )

För att svara på din fråga i mulletantens tråd; lång, pondusstor, lite rufsat, halvlockigt mörkt hår, en blå-vitrutig skjorta nedstoppad i jeansen "broke back mountain style", skånsk dialekt.

Det är så många olika namn(nicks) man stöter på här men ändå kan berättelserna vara så lika varandra i och med att många delar liknande erfarenheter. Så jag tror att jag skapar hittepå-bilder av hur ni ser ut för att lättare kunna skilja på er och föreställa mig er som olika individer. Det blir för rörigt för mig annars att försöka komma ihåg vem som sagt/skrivit vad. Eller så är jag bara extremt ytlig men det vill jag ju inte tro :)

När man läser en roman så brukar författaren ganska tidigt i boken avslöja vissa detaljer i hur karaktärerna ser ut, genom att väva in det i berättelsen, låta en person se sig själv i spegeln eller genom andra karaktärers ögon då någon kommer in i ett rum t.ex. just för att man som läsare ska kunna skilja på karaktärerna. Men här är karaktärerna inte fiktiva och dessutom anonyma, så då får jag hitta på själv.

Det är inte viktigt för mig hur ni ser ut, bara som sagt ett sätt för mig att sortera de olika virtuella mötena i skallen. Men jag får ju ändra bilder ibland. Adde var jobbig. Först hade jag en bild av honom med långt hår och mustasch men så skrev han någonstans att han körde sommarklippning så då var jag tvungen att raka av honom håret. Sedan bråkade han med den mentala bilden igen när han skrev att han var runt 60år, då fick jag plötsligt göra honom 20år äldre...

Ha en bra dag!

med fina dygn! Njut av solen och livet! / mt

Grattis till jobbet!

FriaFia, det var ett väldigt fint nick tycker jag. Du verkar vara inne på ett positivt spår. Heja!

Ni har den rätta attityden! Jag vill påpeka att min man vet inte heller hur illa ställt det var med mej. Han jobbar borta i veckorna så då kunde jag dricka fritt. Jag var mest besviken om han inte kom iväg som det var tänkt och när han var ledig blev det obekvämt. Svårare men inte omöjligt. mera smyga och gömma bara. Så han tror nog att det var mitt helgdrickande som var problemet för det kunde jag ju inte dölja. Eller så vill han inte veta. Eller så vet han kanske mer än jag tror:) Han är i alla fall väldigt glad att jag slutat.

Jag tycker inte man behöver berätta mer än nödvändigt, man behöver inte förnedra sej, det är skamligt nog ändå. Men berätta så mycket som krävs för att han ska förstå att det är ett problem och att han måste sluta köpa hem. Och ta antabus, det tycker jag om ni nu har det.

Ni klarar detta, det vet jag! Och grattis till jobbet Fia. Förresten, bra att du byter nick till nåt mer positivt!

Härligt att höra av dig Anli! Tror att ditt beslut att tala med mannen är bra. Även om du bara drar light-varianten för honom. Nu är det ju inte säkert att han fattar ändå. Min man tycks inte fatta fast jag skriker det rakt i ansiktet på honom, har förlorat ett jobb och äter öppet antabus. "Men så farligt är det väl inte? Jag dricker ju också lite mycket" är ungefär hans svar. Sant är att även han dricker ganska stora mängder när han dricker, men han kan hålla upp i veckor och behöver inte heller fortsätta som jag. Och han ser inte skillnaden? Oj, nu blev jag så där tvärilsk igen och i din tråd till råga på allt. Så otäckt. Har du samma problem med ilska? Eller om du har det så visar du det på mitt elaka sätt eller vänder du ilskan innåt? Jo, vad jag ville säga var att jag tror inte bara att det är bra att du talar med mannen. Utan snarare livsviktigt. Det som Tilde skriver om triggers är också nyttigt. Jag har insett att jag dricker av ren jävla uttråkning i början. Sen efter ett tag dricker jag för att jag måste rent fysiskt för att inte må dåligt.

Stor lång kram! Fia

över hur jag tänker mig att ni ser ut... ni mina forumvänner. Men Nej, jag har inga tydliga bilder av era utsidor... det beror säkert på att jag är mest intresserad av insidan, det som finns under ytan:)

Kram på er alla forumvänner. Allt gott, lev väl! / mt

med besök i min tråd. Jag bjuder på kaffe!

Jag fick en tankeställare av ditt inlägg Markatta - det stämmer att jag inte ställer frågor... jag har/använder skrivandet för att reflektera och söka svaren i mig. Jag tror att det är ett både sunt och osunt drag och bra att bli uppmärksammad på det. Jag är inte och vill inte vara självtillräcklig och jag har fått mycket hjälp här på forumet.

Ja, jag tror mig veta ganska bra vem jag är - vilket inrymmer en paradox som jag blev påmind om för bara ett par dar sen. Eller nätter då. Jag hade ett antal nattliga vakentimmar på påsken då det var fullmåne. Då fick jag för mig att bläddra i Tommy Hellstens bok Barn av livet. Den hade jag med en sommar i segelbåten och den sa mig ingenting. För kanske 1½ år sen läste jag den intensivt och med stor behållning, jag såg att den handlade om "mig" och jag citerade en hel del i mina texter här.

När jag nu igen tog upp boken föll den upp på kapitlet Att lyssna till barnet inom sig. Och jag läste och läser: "... ... Till medberoendet hör en nästan total brist på någon som helst kontakt med kärnan i den egna personen. Denna brist på kontakt har uppstått när barnet varit tvunget att anpassa sig till exempelvis alkoholism i familjen. Barnet har lärt sig följa tre regler: du ska inte tala, du ska inte känna, du ska inte lita på någon. Genom att följa dessa regler har barnet överlevt situationer där det saknats utrymme för att bearbeta de egna djupaste känslorna och behoven. Men barnet har betalat ett alltför högt pris för sin anpassning och överlevnad: det har förlorat kontakten med sitt inre och verkliga jag."

Det är jag - jag har levt i alkoholism och stundvis i skräck, jag har funnits i och i gränslandet till andra vedervärdigheter som det var otänkbart att tala om... En del talades det om faktiskt men i ett totalt maktlöshetens sken.

Men Tommy Hellsten ger hopp! Också för mig:) I kapitlet Tilliten skriver han att Livets barn vilar i vetskapen att livet bär.

Han skriver "att fästa sig vid någonting betyder att växa ihop med någonting. Det ger psykisk trygghet och själva platsen blir ett hem. Hemmet är en plats som är människan mycket kär. Utan hem är vi utsatta och vinddrivna."

Jag känner att jag är hemma nu och jag är så tillfreds med det. Jag märkte för ett tag sen att jag sover på ett annat sätt - dvs har tagit en annan fysisk plats i sängen. Jag har inte sovit på soffan på väldigt, väldigt länge. Hösten 2010 sov jag ofta där och även våren 2011 någon gång.

Att livet är gott betyder inte att alla problem är lösta. Vi söker oss fram. Nykterheten har varit absolut avgörande som grund för ett tryggt utforskande av våra sårbarheter och kantstöttor (ett nytt ord?). Nykterheten är en nödvändig men inte tillräcklig grund... innehållet i livet är mycket mer än att vara nykter. / mt

Tack för era inlägg!

Santorini, låter helt fantastiskt när du skriver! Tänk att känna som du gör nu, att inte tänka på vinet hela tiden (ska jag/ska jag inte/vilken tid/har jag så det räcker etc). Heja dig, otroligt bra kämpat att du tagit dig dit du är nu! Inspirerande!

Tilde, du har helt rätt! Jag kan inte ha ngt hemma! Har försökt och funkar ju bevisligen uselt ;) Tror också jag måste fundera mer på "triggers". Nu tänker jag inte så mkt på vad det är som gör att jag sträcker mig efter flaskan. Oro, sug, depp eller bara uttråkad...ingen aning!

Fia, skrattade lite när du skrev om att du lämnade tillbaks BiBarna. Såg dig så tydligt framför mig, bestämda snabba steg, beslutsam min som sa typ "här, ta tillbaks skiten" :) Så jäkla bra gjort! Så starkt! Och du har rätt, skam den som ger sig! Vi fortsätter kämpa! Jag har inte gjort självhjälpen, sitter nästan bara med mobilen och läser och tror man måste göra från dator? Ska kolla upp det, verkar som många tycker det är bra.
Tror även jag ska prata med min man. Ville klara detta själv, men måste nog erkänna hur illa det är så han fattar att han inte kan köpa hem helvin! Fixar det inte, dricker jag bara lite så vill jag ha MKT MER. Kommer nog i ärlighetens namn inte klara av att säga hur lågt jag sjunkit, utan mer bara säga att jag upplever det som att jag har lätt att dricka för mkt och att, om det nu inte ändå är så viktigt för honom, så kan han skippa vininköp ett tag framöver. Jag kan inte förmå mig till att berätta allt, vill verkligen inte!

A, ang antabus så borde jag nog ta det under en längre period! Men det tillhör väl det sjuka beteendet att inte göra det :( Tar bara ngn dag för sen tänker jag att NU klarar jag det själv, behövde bara en liten "kick start". Men inser ju även att det är ett sätt att hålla möjligheterna öppna...tar jag dem inte så kan jag ju dricka om suget blir för stort...

Kram

...få ord.
Var väl någon mening med att mitt långa inlägg försvann.
Idag är en ny dag, den kommer bli bra.

Vill skriva ner att sista dygnen varit bättre än på väldigt länge.

Nu ut i solskenet!

Kram

Tack! Nu ska jag ut och powerwalka. Gnugglåren ska bort. Snart sommar. Ifjol satt jag med vin i en cocacola flaska på stranden. Inte ens då kunde jag låta bli. Nu är jag även arg på mig själv för att jag inte passat på och njutit av min arbetslöshet. Ja inte njutit för det är ju stressande, men att jag inte passat på göra saker. Har bestämt mig för ett nytt nick.

FriaFia