Senaste kommentarerna i forumet

... var helt fruktansvärd. Lucas blir attackerad av ett gult kattdjur. Jag får syn på en låda med knivar och tar en i varje hand. Och så sätter jag kniven i djuret. Men plötsligt har det krympt på nåt sätt, och dessutom behöver jag byta grepp. Så jag gör ett nytt försök men hamnar inte i nacken utan längre upp mot huvudet. Jag skär och jag skär men det slutar aldrig blöda och djuret vill aldrig dö. Så vaknar jag med en hög snyftning.
I morse sen hade jag den där drömmen i mig fortfarande och jag blev så vansinnigt ledsen. På grund av min egen rädsla åsamkade jag djuret skada och plåga. Kunde inte sluta gråta.

Måste skriva ner det här lite snabbt för det var så starkt och jag är fortfarande alldeles upp och ner. Det var sån här urgråt också, häftig och het och kallsupig i näsan. Hej så länge.

Tack för dina fina rader till mig. Ja, det är skönt att skönja ljuset igen. För ett par år sedan gjorde jag som du blandade antidepp och alkohol det var ingen bra kombination kan jag skriva under på. Skönt att det går bra för dig. Just nu söker jag med ljus och lykta efter någon slags gemenskap för nyktra människor. Det finns ju aa, men det är inte dom jag menar. Riktig vänskap utan alkohol. Svårt när man kommit upp lite i åren. Kyrkogårdar har alltid gett mig lugn och ro. När jag var en liten flicka fick jag följa med min farmor på nästan alla begravningar i hennes lilla stad. Min mamma blev förbannad för jag pratade bara begravningar när jag kom. Är fortfarande fascinerad av hur allt ska bli.
En sak vet jag nu i nykterheten att jag har en hög sårbarhet i själen, tål inte minsta stress kan tycks vara bagateller för många men för mig blir det ett berg att bestiga. Pratade med en psykolog om detta och hon påstod att en missbrukarpersonlighet nästan alltid har det. Så nu är det bara att gilla läget och leva där efter, gömma sig alkodimmorna gör saker och ting mycket värre.
Ha en fin dag. Ja, muränan är som min bästa vän.
Konstnären

som inte kan släppa känslan och kärleken.Den kanske är min alldeles egen kärlek som inte är fullt besvarad.Men för mig lika levande.Om den står för riktig kärlek,medömkan eller rädsla kan jag i dagsläget inte riktigt svara på.Det får framtiden utvisa om vi hittar varann igen.Men den finns där och är stark.Den var för övrigt helt bortblåst de sista 1.5 åren i vår relation så jag var rätt säker på att detta skulle flyta ganska smärtfritt vår sk separation.

Att komma in hit och läsa era inlägg till varandra påminner om trygghet. När man som barn somnade i ett rum med ett mysigt sorl av människor som tycker om varandra och vill varandra väl. Jag är så glad att dina tabletter verkar börja kicka in Konstnären. Jag går själv på liknande och till en början drack jag samtidigt. Nu efter att jag valt nykterhet börjar jag känna att de fyller sin funktion på riktigt. Men det har tagit sin tid.

Hoppas du får en fin stund hos dina föräldrar. Jag skulle gärna åka till en kyrkogård idag, kanske tända ett ljus på någon av gravarna som inte har ett ljus. Jag känner ingen som är begravd här.

Så är det........mina känslor och vilja att vara nära honom ger mig ingen styrka att släppa kontrollen.
Ärligt sagt så vill jag inte vara nära honom för jag är rädd att hamna i samma situation .
Det med känslorna........ de inte varma längre . Det är inga pussochkram känslor. Mera som en mammakänslor.
Det är en annan sort känslor.
Den tystheten , att inte veta nåt från honom gör mig lite ledsen.
Jag är totalt medveten , att jag kan inte påverka hans situation och djupt i själen vill jag inte göra det heller.
Just nu ska jag ta en kopp kaffe , sedan blir det lite trädgårdsarbete.
Det blir ensamhelg.....ingen hemma och ingen träff med min missbrukare....
Vad är skillnaden mellan nu och då ? Ingen . Jag var ensam i ett förhållande och jag är ensam nu med , men nu slipper jag iallafall den obehagliga känslan - ser han mig idag ? Hur blir det den helg ? Ska han bekräfta mig lite mer eller måste jag höra -" säg till om du behöver sällskap så stänger jag av datorn och tar en paus i spelandet". " Vill du åka till landet ? klart , att vi gör det . ........
Jag kunde nästan göra och säga vad jag ville och möte bara en " platt " blick och såg att han håller med .......men i hans huvudet var det ett annat svar - gör för f....n vad du vill men stör mig inte.
Kram på er.

Tack för din hälsning. I går var en underbart vacker höstdag här oxså. Jag gick i rask takt runt en udde som är sex kilometer lång om man går runt hela. Där fanns tallarnas sus, och jag fann en inre ro. Kia skuttade glatt vid min sida. Tror nog att tabletterna börjar göra lite nytta, stickningarna har nästan försvunnit. Måste kännas skönt för dig att vara ledig idag. Hade det varit innan hade jag åkt till systemet och inhandlat lite gifter. Men inte idag och bara tanken, nej, nej. Denna helg ska bli en lugn och skön avkoppling. Har laddat upp med lite böcker. Ska även åka till minneslunden i kväll och tända ljus för mamma och pappa. Just i kväll är hela kyrkogården upplyst och det är så vackert. Ska ta ett litet snack med mamma jag brukar göra det. Såg ett program på TV i går, handlade om en äldre dam som blivit änka och hon var djupt religös och pratade mycket om Jesus. Jag tror ju på någonting men inte Jesus precis. Men till saken, hon verkade så lycklig i sin tro. Tror inte jag ska söka mig till något religöst, men jag tycker nog att jag blivit en sökare nu i nykterheten.
Tänd ett ljus och låt det brinna. Tack vännen för du finns här det gör mig stark.
Kramar Konstnären

Du har gjort enormt mycket för det här forumet och skall definitivt inte behöva känna någon plikt att fortsätta. Funderar bara på timingen. Om du är rädd för att åka in i deppighet, är då det bästa ögonblicket att lämna något stabilt och i grunden (hoppas jag) positivt? Nåväl, det vet du bäst själv.

Tack för det du hittills skrivit.

Godmorgon och hoppas du får fler härliga dar som häromdagen när allt flyter och glädje får gott om plats i tillvaron,

Kram!

Hej M-u-r-i-s, jag känner mig dämpad men stabil. Att avstå från vin går bra, antabusen är i kroppen. Har en del stressiga tankar om massa saker jag skulle vilja ta i tu med, men försöker komma överens, eller har bestämt, att nykterhet och motion får räcka som fokusområden just nu. Men tankarna är stirriga ibland.

Hur mår du idag? Ja, du sover väl ännu, gott hoppas jag. Jag är väldigt morgonpigg jag.

Kram!

Ja precis så här galet är det. Trots att man misslyckas gång på gång så glömmer man och går in i matchen igen. Fy fan man skulle inte vilja föda barn flera gånger i månaden men faktum är att fyllångesten är värre och ändå utsätter man sig. Alkoholdjävulen skulle lätt kunna vinna OS utan särskild hård träning. Men varför försöka utmana någon som man vet kommer att vinna. Har tävlat några år nu med samma dåliga resultat. Nu känns det som jag äntligen bestämt mig. Men ibland kommer ändå tanken att jag en dag ska kunna dricka normalt. Har så svårt att föreställa mig vissa saker utan vinglaset. Tex att åka till mitt älskade Grekland, sitta på en taverna och inte kunna dricka vin. Det hör liksom till. Men jag har ju aldrig prövat. Jag fattar inte varför alkoholen och kanske framförallt vinet ska vara så himla förskönat . Det ställer ju bara till elände för alla som inte kan hantera alkoholen. Men alkohol är ju förknippat med njutning och fest. Jag är så himla avundsjuk på dom som kan hantera A på ett normalt sätt, kunna dricka ett eller ett par glas och njuta av dom och sen är det bra. För mig blir det bara fler och fler glas.

Jag känner precis som du att känslorna har försvunnit. Han har sagt och gjort alldeles för mycket för att jag ska ha några känslor kvar.
Jag tror inte att de skulle komma tillbaka ens om han blev nykter. Det är liksom försent nu!
Sen kan man ju undra hur mycket som är alkoholens fel o vad som är hans personlighet för han kan vara dum även om han är nykter .
Jag tänkte också som du att om han dricker en gång till då får det vara nog. Men det blev många gånger till o jag vet inte vad det var som gjorde att det var nog. Man kommer nog till en punkt då man bara känner det.
Kram

Nej jag är inte missnöjd eller besviken eller något sådant...
Det känns bara som om tiden har runnit förbi mig, det blir inaktuellt och tjatigt...
Mitt liv som nykter i en sorts bloggform, varje vecka finns dokumenterad, alla känslorna jag fick brottas med...
Jo jag vet att jag har "hotat" med att lämna forumet förr, men då var nog mer en form att att söka bekräftelse, nu känns det inte lika hoppfullt längre.
Förr räknade jag antalet besök och inlägg, jag nådde massor då innan forumet förändrades och nollställdes.
Snittade som bäst på ungefär 70 besök per dygn, det var då en trigger för mig att vilja fortsätta, jag antog att det fanns ett behov av mina rader då.
Nu efter sju år och ingen större förändring de sista åren så har det blivit lite urvattnat, same shit, different day....bara.
Antalet inlägg börjar nu närmare sig en jämn tusentalssiffra, tre typ.
Okey du vann skulle säkert någon tävlingsinriktad velat säga.
Det jag vann var min nykterhet, men ska inte sticka under stolen med att mina livslånga rader på forumet kanske är ändå kanske det största jag kunnat åstadkomma här i livet.
Att läsa mina egna ord i efterhand har verkligen hjälpt till att motivera mig i min strävan efter ett självständigt nyktert liv.

Just nu bär jag på en rädsla att återigen komma ner i en ny deppighet, har haft tydliga indikationer på detta under början på veckan.
Men tänkte bespara er detta då det inte har någonting med komplikationerna av att hålla mig nykter längre att göra.
Visst hade jag stor hjälp av forumet förra omgången, men om det stormar ska jag försöka rida ut den själv.

Sista ordet är inte sagt ännu, men min tråd har börjat sina ut i sanden, tappat substantiellt material och aktualitet.
Berras story börjar närmare sig...the end...
Vad skulle jag vilja ha sagt?
Jo jag klarade det, åtminstone fram till nu, och om en stund skulle jag kunna säga precis samma sak.
Lite stoltare för varje timme, dag eller till och med år som går..

Berra

Möte ikväll och vi var 5 själar där.Fina delningar och vitt skilda problem.Men känslan efteråt är en ro och att tankarna stannar upp lite.Sen brukar dagarna efter också ha med sig en annan känsla och andras delningar kan komma tillbaka till en och sätta igång processer i en själv.Alla ni som är medberoende och har möjlighet,testa.

Nä nu får du ta dig i kragen och sparka dig hit hörru!

Hoppas att du har det riktigt härligt!

Stor kram

Kan bara instämma med flygcert. Kan man verkligen bara glömma allt som sårat eller ännu värre? Jag vet inte. Just nu känns det som om jag bara måste fokusera på att andas. Ett tag önskade jag att han skulle dricka igen så jag verkligen fick en konkret anledning. Men nånstans har man ju en lång gemensam historia som är svår att bara kasta åt sidan.

Tack! Jag vet precis, flygcert, men det är så svårt.

Vi gick i terapi innan han erkände att han var sjuk, så självklart gav det inte så mycket.

Imorgon ska jag få göra en sak med bara äldste sonen. Ser fram emot det!

Hur känns det idag?

Kram

Men Moa - kan du tänka dig ett år som vit?? Det är väl en extremt bra plan! Du ska se att du inte kommer vara särskilt intresserad av att börja dricka igen då. Heja på! :-D

Bra jobbat M!

Det verkar som abstinensen är som värst under ungefär de tre första dagarna. Då får väl dag ett snart anses som avslutad! Eller hur?

Om det blir för tufft - kanske du behöver hjälp med avgiftningen?

Håll ut - det blir bättre!!

Är med dig i tanken

Men vad f-n?! Vad ska ni göra nu...? :-(

Tänker på dig!

Hej vännen,

Hur har du haft det idag? Hoppas att dagsformen varit god. :-)

Själv har jag slutfört ett väldigt stort jobbprojekt idag. Känns så himla skönt. Lite tomt nästan. Nu ska jag unna mig att vara lite ledig imorgon. Tidigare hade jag unnat mig att dricka champagne och rött vin ikväll. Saknar det inte ett dugg!

Njut av höstvädret - som i min del av landet har varit fantastiskt idag!

Kram till dig

i alla fall om jag går till mig själv.Att avslut med en alkoholist och punkt för ett medberoende sätter igång en lavin av känslor.
Medberoendet tar inte slut bara för att det är över med alkoholisten.Det är då man ser hur sjuk man egentligen är när man inte får utlopp för sina mindre friska sidor.Att vårda en vuxen person och tro att man kan hela en annan människa.Och plopp så var det över och man lyckades inte med missionen.Inge bra alls.

..., sånt. Hoppas det är något som går att ordna upp. Hursomhelst, så är det där sånt som går en på nerverna.

Kraaaaamar från en fd beroendeperson. Den enda som gar skuld i detta är din man. Inget av detta är ditt fel. Kom ihåg det. Ta hand om dig, gör något roligt om du har ork