Senaste kommentarerna i forumet

Sonen vill resa med mej så vi drar till Barcelona!!
Hur byter man nick??
Me not lessen just nu och definitvt ingens fru.
Fast "Gladfröken" känns kanske lite väl förhastat..
Jag är realist, men NU är jag glad! Just precis nu.

Kämpa på, kram till er.

och hela familjen till den nya familjemedlemmen, lilla R ♥ - född i Drakens år. Så härligt att läsa! Varma grattiskramar från oss båda, vi gläds med er! / mt & mm

Jag funderar också ofta om att ha en egen bostad för mig och tjejerna, kollar ofta på hemnet och drömmer mig bort. Känner ofta att jag är färdig med tvåsamhet, inom några år flyttar tjejerna, känner allt mer att jag vill vara själv. Men än så länge är det bara i tanken, bestämt att jag inte tar några stora beslut under första året. Kram

jag har tidigare berättat om en granne där jag och hustrun försökte "hjälpa till" med framförallt hans sambo så hon kom iväg därifrån. Hon skaffade sig en egen lägenhet och bodde där ett tag innan hon sa upp bekantskapen med oss och gick tillbaka till sin alkoholist och GIFTER sig med honom.

Ok, hennes val men vi fattade inget men agerar inte heller vidare i ärendet.

Nu visar det sig att hennes man varit och sluddrat våldsamt hos nya grannar på området och gjort bort sig rejält. Tablettberoendet har ju funnits kvar hela tiden och vi antar att han lovat att "sluta" med alkoholen för att hon skulle komma tillbaka.

Alkoholen kommer att för all framtid vara huvuddrogen för en beroendeperson som haft den som inkörsport och den kommer alltid tillbaka om man inte slutar med det andra kemiska beroendet.

Det är så tragiskt att se och känna den totala maktlösheten inför både beroendet och medberoendet.

Och jag blir så förbannad på hans arbetsgivare och personalchef som inte törs ta beslut och ställa krav fast hon är väl insatt i situationen. Ursäkta språket men hon är fanimig skyldig att agera !!

Nu tröstar jag mig med nyplockade jordgubbar och njuter av värmen !

till det nya livet Victoria !!

Det ger mig så ofantligt fina kickar av att se och höra om nya friska takter i vår "bransch" :-) Det om något visar ju att det aldrig är för sent att ändra sitt sätt att vara och att kunna njuta av livet igen.

Jag önskar att jag kunde få grattiskrama dig i det verkliga livet men det får väl duga med en jättelik cyberkram !

Ta hand om dig och Drakbarnet i första hand och låt resten av familjen serva er nu, det är ni verkligen värda !!

Hon är här nu - sedan fredag 29/6, Lilla R - Drakbarnet. Och det är ingen tvekan om att det verkligen är ett drakbarn, Mulletant. Stark som en oxe, fast, djup blick, stark röst, omättlig aptit. Jag har förmodlign fått mer än jag bett om den här gången, haha. Blir mycket spännande att se vad hon ska lära mig. Hela familjen är fullständigt betagna, förälskade, omtumlade. Lovar att återkomma och läsa ikapp när jag åter klarat av att organisera mina dagar. Just nu är lägt så att jag planerat en hårtvätt i två dagar utan att lyckas, tur att det finns torrschampo: )Kramar om er alla, tro inte att jag glömt er fast det blivit/blir lite glesare med inlägg från mig framöver.♥Victoria

du har just kommit till det stadium där man plötsligt inser att alla ens drömmar eller framtidsplaner är marinerade i alkohol. Det finns en viktig alkoholaspekt i det mesta. Den där fina träbåten, nog var det meningen att det skulle drickas en hel del rom där. Och bastun jag vill bygga, var det inte ganska mycket öl inblandat där. För att inte tala om den där fincan på Costa Blanca, där skulle ju till och med det egna vinet odlas. Lusthuset i sluttningen, skulle det vara något annat än en dyr groggstuga? Det tar ett tag innan nya drömmar och planer uppstår som är naturligt fria från associationer till alkohol, men det kommer. Idag är det nog 50-50 mellan alkoholdränkta och alkoholfria drömmar hos mig.

från Esbörns Svenssons piano ligger kvar i rummet när jag tassar in med mitt morgonkaffe.

Funderade lite på rosorna - kollade vädret på TV igår och beslöt att vattna ikväll. Filosofiska rummet är ju både lätt- och svårplacerat på väderkartan med sin samtidiga existens i tankevärlden (med rörelsefrihet i tid och rum) och (nästan) i sinnevärlden med temuggar, filtar och omgivande trädgård med havets brus i bakgrunden. Överallt och ingenstans, eller ingenstans och överallt.

Och så musiken då - kanske vi ska satsa på några hörlurar av bra kvalitet?

Ditt inlägg berör mig Stigsdotter - flera år levde jag i ständig spaning efter en egen bostad fast min anledning var tvärtom vad alkoholen beträffar. Levde i drömmar och fantasier om hur det skulle vara... och även tänkt mig in i att det skulle inrymma en ensamhet och ett antal förluster.

Det händer mycket i en relation när man tar bort alkoholen - åtminstone tre arbetsprocesser, den enas, den andras och en gemensam. Och den enda man riktigt kan göra något åt är den egna - där måste man börja. Kanske det är så att det antingen slutar i fördjupad gemenskap eller i att man går åt olika håll. Slutar förresten - det gör det aldrig, en relation är i ständig rörelse - annars är den väl nästan död?

Jag tror inte att det är "bara" alkoholdjävulen... Jag tror också det är en livsfråga. Det har hänt så mycket inom dig, i din hållning (som jag ser det), du har vuxit mycket - och då kommer också frågorna om hela livet. Där alkoholen ska hitta sin plats - eller livet där frånvaron av alkohol ska ha sin plats. Frånvaron tar (nu fick jag lust att ta till ett svordomsuttryck) för 17 mer plats. Att leva nykter är på ett sätt en kamp mot hela samhällskulturen.

Kan du tala med din man om dina tankar, dela dem med honom?

Morgonkram! / mt

Livet är inte alltid enkelt och jag har ibland tyckt som du att allt skulle bli bra mycket enklare om man bara hade sig själv att rå om och det är ju faktiskt så att skall man leva i en harmonisk tvåsamhet så innebär det mycket arbete. Man måste försöka göra kul saker tillsammans och inte bara dela vardags bestyren men man måste också ha förståelse för att den andra parten i bland vill vara för sig själv och kanske åka bort någonstans utan sällskap.

Det tog lång tid för mig att acceptera att min fru ibland ville åka någonstans själv eftersom jag då kände ett sting av svartsjuka men nu tycker jag bara det är roligt och jag gör det samma i mellanåt. Vi försöker också ofta på roliga saker att göra tillsammans och det behöver inte vara så pretentiöst. Det kan vara att gå på en konsert, åka ut med båten och sola och bada själva, åka ut med några kompisar och grilla i någon skogsbacke. I bland tar jag mig också i kragen och hänger med på en shopping runda, men den slutar oftast med att jag smyger in på något "gubbdagis" (Cafe´) och läser en tidning ;-)

Viktigt är också att man har ett sådant förtroende för varann att man kan var öppen hjärtlig.

Mina funderingar och erfarenheter.

Ha det Gött

den där operamusiken tystnat så man kan våga sig in här:-) Det får bli Esbjörn Svenssons trio och lite sinnesförändrande jazz. Har varit svajigt i humöret till och från, mer godis än tänkt ibland men också många fina stunder. Fortfarande är jag lika tacksam varje kväll jag lägger mig nykter och varje morgon jag vaknar nykter. Inser verkligen att det är det viktigast, och att allt annat är prio 2. En morgonpromenad med friskhet i luften och solen som silar genom lövverken är upplevelser i en helt annan division än kemisk påverkan. Så enkelt är det ibland!
Ha de,
Fenix

härligt! Högsta vinsten varje morgon!!

...har jag hamnat lite i nu också. Det är ju så ibland. Slipper i alla fall huvudvärken som jag drogs med nästan hela förra veckan. Undras om det är något med lågtrycken som far runt!

Ska också sova strax, god natt!

Någon sa att det här med att sluta dricka är lite som att genomgå sorgens alla stadier. Det är förnekelse, ilska osv. Till detta hör också att man måste gå igenom alla årets dagar utan den eller det man saknar. En midsommar, en födelsedag, en jul osv.

Idag var jag extra irriterad på min make, jag ska inte tråka ut er med detaljer. Jag funderar ofta på hur det skulle vara att inte dela mitt liv med honom, eller snarare mina utgifter, jag delar nog mer av mitt liv med er än vad jag gör med honom. Sådana här dagar när jag blir extra irriterad tänker jag mer och mer på vårt lilla radhus där vi ska bo, tjejerna, katterna och jag. Ikväll blev det så illa så jag satte mig och surfade runt på Hemnet.

Men så helt plötsligt dyker tanken upp: "vad härligt det vore att bo där, då skulle jag sitta på den där lilla uteplatsen med ett glas rosé. Då skulle jag kunna göra allt vad jag vill utan att ta hänsyn till någon". Och nästa tanke: "jaha då skulle jag sitta där i min ensamhet, vara ledsen och supa ned mig varannan vecka. Det går ju inte."

Och sen funderar jag över om den här drömmen om någonting eget i själva verket är alkoholdjävulen som försöker få mig till ett läge där jag trillar dit igen? Försöker säga till mig själv att det ju är här, här i den här s.k. tvåsamheten som jag har försökt dricka mig glad, så min vilja att vara alkoholfri kommer inte att ändras.

Nu vet jag varken ut eller in. Jag är inte sugen på att dricka men jag vill återta mitt liv på något sätt! Eller, jag vet inte...

Jag försöker läsa mina gamla positiva inlägg men det känns som ngn annan har skrivit dem, jag känner bara BLÄÄÄÄ på allt just nu.
Har även huvudvärk och det får jag alltid när jag är bakis, nu får jag det fast jag är nykter.
Ska sova nu, hoppas verkligen det börjar kännas lättare imorgon. Kram

...livet är ju inte en enda rak linje utan toppar och dalar. Jag känner igen den där sorgen och vemodet. Det är nog lite som att skiljas från en kär vän, man kommer ihåg det som var bra och sörjer över att man inte kan träffas igen, över att man inte kan umgås normalt - aldrig mer. Det är OK att känna så men också viktigt att vara medveten om att det är en fas, en period man skall igenom. Du kommer inte att känna såhär alltid! Gå tillbaka och läs några av dina positiva inlägg!

En dag i taget är bra. Många kramar från mig!

Semestern slut för denna gång, jobbar nu 5 veckor till innan jag blir ledig igen. Var på stor fest i helgen och känner nu sedan några dagar ett stort vemod. Känner mig inte glad, ingen, jo 2, blev full på festen men jag var ändå utanför. När folk börjar bli lite på lyset är det inte kul att snacka med ngn som minns allt.
Kände sådant fruktansvärt utanförskap på festen och sån sorg över att det är så här det kommer att vara framöver. Jag vill också vara som alla andra.
Läste om PP och att han kände samma sak och bestämde sig för att prova igen, det går ju inge bra det vet jag också men känslan vill inte släppa.
Jag tar nu en dag i taget, kram från en nedstämd Maria

Håller helt med, mamma/dotter relationer är komplicerade. En mamma betyder så oerhört mycket och ställer gärna höga krav på sina döttrar liksom de har på sig själva. Det gäller att bryta det mönstret som jag har jobbat på jättemycket de senaste åren. Mamma behöver inte veta allt! Min mamma kan ringa mig dan efter hon vet att jag har varit på fest och vill att jag ska redogöra för henne hur mycket jag har druckit. Duktig dotter som jag är så har jag känt att jag måste svara och då säger hon ofta "drack du sååå mycket, jag visste det. Du måste må jättedåligt idag"
Har lärt mig nu att det är mitt liv och jag som måste sätta mina egna gränser! Och precis som du skriver MissH så lägger vi de största förväntningarna på oss själva. På jobbet, i relationer, på gymet - you name it, vi måste vara bäst! Jag kommer ihåg när jag va yngre så var det viktigt att presenten jag köpte till en kompis var den "bästa" att personen gillade min mest. Helt galet, det är ju inte vad att ge handlar om, hur det påverkar mitt ego...
Varför detta stora bekräftelsebehov? Ett behov som blir ännu starkare med alkohol i kroppen. Har vaknat upp med killar bredvid mig som inte ska vara där. Spriten får min moral att stängas av i mån av att bekräftelsen tar över. Som att slå ner min egen självkänsla. Som en alkoholläkare sa till mig för några år sen: "Gör du dumma saker för att du dricker eller dricker du för att göra dumma saker"? Ibland tror jag det är det sistnämnda...
Önskar Er en trevlig kväll och imorrn ska det bli 25 grader så ut och njut av värmen. Kram!!

5:te semesterdagen och det känns bra!
Härligt att vakna Klar i knoppen,ingen bakfylla och inga funderingar på vad som hände eller sades i går!
Hade jag inte gått med i forumet hade jag inte klarat detta.

Kämpa Nu på alla där ute i Semesterfrestelserna!

Kan verkligen stressa upp en. Med sina förväntningar och våra förväntningar som vi lägger på oss själva. Precis som du nu upptäckt och sagt ifrån till dig själv. Bra där!!

Dem skall man vara rädd om, bevara och ta fram när det behövs lite goda känslor. Du är på rätt väg, härligt!

Jag har ägnat en god stund nu åt din tråd och jag har läst det mesta av det du skrivit. Du är härlig! Jag känner med dig, jag blir ledsen med dig när du misslyckas och jag skrattar ibland för du skriver så himla roligt. Skriv en bok, Stigsdotter. Du skriver så inspirerande och från hjärtat så jag tycker jag känner dig lite grann. Jag tror många skulle ha glädje av att läsa om ditt liv och den kamp som det innebär det alla här är med om (och många många fler...) Det är skönt att känna igen sig, för det gör jag... många likheter.

Jag måste bara inse min verklighet och försöka sära på saker och ting i mitt liv... vad hänger ihop, är det ena orsaken till något annat eller vilket är orsaken till vad... var ska jag börja. Det blir mitt jobb givetvis, men skönt också att börja denna vandring.

Jag tror jag lurat mig själv.

Jag har inte varit helt rak med varför jag slutat dricka när jag berättat för mina vänner, bara några få vet. Finns säkert många som inte tycker att jag är alkad, men dom har ju aldrig behövt vara med och ta konsekvenserna av mitt drickande (förutom de gånger jag betett mig idiotiskt mot dom). Många vet ju inte heller omfattningen av problemet, har bara sett en del. Men det spelar ju ingen roll så länge JAG vet att jag har problem. Folk har en tendens att vilja väl och säger det man vill höra och det har jag sugit åt mig av innan. Sedan är det ju så som sagts tidigare att man är väldigt tacksam att festa tillsammans med eftersom man alltid är värst. Kan se nu att jag valt att festa med en viss typ av människor som har samma alkoholbeteende som jag själv, ett smart sätt att rättfärdiga sitt eget beteende. Jättesmart.

Igår fick en kollega en flaska vin som tack för att hon hjälpt till i ett projekt, hon blev jätteglad. Lite bittert tänkte jag att så där kan det ju aldrig bli för mig, få en flaska vin som bara ger ångest, helt meningslöst. Varför kan jag inte bara vara normal? Sedan tänkte jag efter och kom fram till att jo, jag kan visst få en flarra vin, bli glad för gesten och sedan hälla ut den eller ge bort den. Svårare än så är det inte, om jag inte väljer att göra det till en stor grej. Jag är normal, jag kan bara inte, får inte och vill inte dricka vin. DÅ blir jag nämligen onormal.

Jag måste hela tiden påminna mig om varför jag slutat, men inte överdramatisera mitt beslut. Det är ingen ide' att få panik över hur jag ska klara ett helt liv utan alkohol, gå igenom varenda situation. Jag vet ju inget om framtiden, får ta det då. Jag vet bara att jag mår skitbra just nu, det får räcka.

Imorgon kommer mamma och hälsar på, kände direkt när vi pratade förut hur jag började stressa över vad jag måste fixa, organisera och planera. Har alktid känt att jag har ett stort ansvar för henne, lite knepigt att förklara. Fick ryta till ordentligt inombords, SLUTA! Det är ingenting hon kräver alls, sitter i mitt huvud. Så nu låter jag agendan vara blank, vi tar det som det kommer. Så kan hon få umgås med en lugn glad dotter istället. Och jag slipper gå och trycka ner min ilska och stress som bottnar i något jag skapat alldeles själv. Det är lustigt hur man funkar om man bara låter hjärnan gå på autopilot!

Tack för din hälsning - jag önskar dig en riktigt skön semester Nynykter! Jag ska med nöje vattna rosorna och duscha dem med diskmedel ifall de blir angripna av löss. Jag tittar till här inne också. / mt

Min tråd här på forumet heter "vägen tillbaka till mig själv". Det du skriver påminner om mig. Påminner om många andra av oss härinne.

En sak vill jag ge dig på en gång: försök tänka bort det där med svaghet osv. Det är inte ett bevis på att man är en sämre människa bara för att man inte kan hantera alkoholen "normalt". Det är en sjukdom, en allergi om du så vill. En del av oss kan inte dricka normalt, en del av oss luras att tro att vi får någon slags tröst ur glaset. Och det får vi kanske, i början, men sedan är det glaset som ger oss sorgen istället.

Vi känner oss dåliga när vi trillar dit igen men detta är ju en del i lögnen. Innan jag hade problemet själv tyckte jag det var svagt att inte klara av att "bara sluta". Men det är ju inte så lätt.