skrev Stigsdotter i Dompa!!!
skrev Stigsdotter i Dompa!!!
...att jag som aldrig är här numera, ramlar in här en timme efter att du skrivit ditt bokslut! Tack för dina fina ord och tack för att du funnits där för mig också. All lycka på färden, vi hörs kanske i någon form. Kram
skrev Socker i Dompa!!!
skrev Socker i Dompa!!!
Skrev lite i min gamla tråd och vill bara säga att du har varit en stor inspiration för mig! Kramar och lycka till Dompa!!
skrev Socker i Dag 1...igen
skrev Socker i Dag 1...igen
som jag skrev. Har varit inne nångång då och då för att försöka uppdatera mig på vad som händer. Men loggat ut snabbt igen, innan någon som kanske kände igen mig skulle märka att jag var inne och "tjuvläste" och kanske fråga hur det går för mig... och det ville jag ju inte svara på eftersom jag fortfarande inte lyckats komma så mycket längre än Dag 1. En vecka här och en vecka där är liksom inte i närheten av att kunna räknas till att vara nykter alkoholist. Nu skrev ju inte jag så mycket utan läste mest så jag blir nog inte igenkänd så lätt, men skammen att inte kommit längre är inte mindre för det.
Det är kul att det blivit lite mer fart på forumet igen, jag ska försöka börja läsa mer aktivt igen och kanske skriva en rad då och då. Jag "glömde" bort att jag behöver stöd för att ta mig vidare i min kamp mot alkoholen. Jag ler åt några av tipsen vi skrev om här i tråden. Jag knaprar fortfarande naturgodis och nötter men har bytt ut LOKAn mot Soda Stream. Har nog tjänat in den investeringen en miljon gånger om. Av någon oerhört märklig anledning kändes det dyrt att "missbruka" LOKA men vin får kosta vad det kosta vill.
I morgon hoppas jag det är Dag 2...
skrev Dompa i Dompa!!!
skrev Dompa i Dompa!!!
Nu är stunden kommen...jag är flygfärdig. Redo att kasta mig ut från tryggheten i min holk. Det innebär även att jag är redo (?) för avsked, redo att gå vidare.
Jag ska försöka. Redan när jag ramlade in här så tänkte jag typ; "Dompa...om du lyckas bli nykter så häng inte här i tio år till". Så har jag lyckats med att nyktra till? Efetr ett aktivt år här och ett halvårs "smygläsande" och strökommenterande måste jag säga ja. Oki...inte helt vit. Men jag har satan-i-gatan förändrat mitt drickande. Från att vara fyllepappa i tv-soffan har jag gått till att bli en fungerande man. Så varför skriver jag detta? För att Tacka alkoholhjälpens site? Delvis...men det var människorna jag mötte här som förändrade.
Så jag vill skicka ett uppriktigt Tack till LillaBlå, Lelas ( + Pianoman).och Mulletant (mina mentorer). Till Santorini, Stigsdotter, Maria, Higgins, Kalla, Lessenfrun (oh yes) och andra resekamrater som kommit till under färden. Villervalle (bright som fan), PP, Tvåbarnspappan (brorsan). Den stingsliga härliga frk Nynykter och ja...det finns smånga. Nykomlingar som NyMan, Markatta, stammisar som Fenix.
Ni mina vänner har byggt denne man och ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alkoholhjälpen kan fungera och bör alltså finnas kvar. Kärlek och så.../Riccardo Florita
skrev kerran i Har gjort slut och klarar inte av det
skrev kerran i Har gjort slut och klarar inte av det
och prata ut i nyktert tillstånd. Det blir väl till att utväxla lägenhetsnycklar och de grejer vi har hos varann med - jag får ångest när jag tänker på det. Har också ångest att jag ska bli bevekad av hans omskrivningar och bortförklaringar och börja grubbla om jag överreagerar och borde ge honom och hans pseudobehandling en chans till...mest ångest har jag dock att han inte ens ska försöka utan bara godta att vi avslutar vår relation utan invändningar. Inte så moget, jag vet.
Vad jag också funderar på är ska man bryta kontakten helt? Eller vara där som en god vän, hur det nu går till? Vad som komplicerar saken lite grann är att vi jobbar tillsammans, visserligen skift så vi ses inte jämt på jobbet, men ändå...
skrev santorini i Flyttar mej själv...
skrev santorini i Flyttar mej själv...
mycket bra jobbat! Jag skriver sällan numera men jag följer med i din framgångshistoria och gläds med dej. Fantastiskt bra gjort. Kram och god fortsättning:)
skrev santorini i Nu ändrar vi riktningen
skrev santorini i Nu ändrar vi riktningen
Säger jag också som läser här rätt ofta men skriver ibland bara. Din historia och dina tankar är precis som min såtillvida att jag fungerade väl i arbetet och i samhället och tror inte nån förstod omfattningen av mitt missbruk. Och samma trötthet på att alkoholen skulle få styra hela mitt liv. Alla tankar verkade kretsa kring när var och hur mycket. Så mycket energi till spillo. Grattis till ditt beslut och jag kan lova dej att det finns ett mycket rikare liv bortom missbruket. Håll bara ut. Det går utmärkt att leva utan vinet. Det vet jag som varit utan i drygt ett år nu och jag kommer aldrig att riskera min frihet igen. Kämpa på!
skrev Sissan1 i Nu ändrar vi riktningen
skrev Sissan1 i Nu ändrar vi riktningen
för välkomnandet Mammy Blue, Higgins och Vill sluta.
Nu har jag klarat av dag 1. Var livrädd när gårdagen började lida mot kväll och suget satte in. Det är ju så man inte tror man ska överleva...Förut har jag smugit iväg till ett skåp och hämtat vin i en kaffekopp (mörk sådan så det inte syns vad det är i koppen)och varje gång sprungit små ärenden för att hälla i mig. Kunde lyckas få i mig en liter på en kväll och jag blev knappt påverkad av det. Men igår klarade jag mig:)
Intalar mig att det är som nikotin - det allra första fysiska behovet och abstinensen går över efter 24 timmar, sedan är det bara det psykiska beroendet - inte "bara", men där är det lättare att påverka. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas sluta röka en gång. Så beroende av ett paket cigg om dagen, trodde jag skulle dö när jag slutade röka, men idag står jag där - helt rökfri sedan 10 år och tänker aldrig på cigaretter. Kanske kan min resa med alkoholen sluta på samma sätt?! Tänk att kunna slippa tänka på alkohol överhuvudtaget! Så skönt och vilken befrielse. Den ska fan mig inte få styra över mitt liv, det ska jag själv göra.
Kramar till alla som kämpar på.
skrev Berra i Behöver hjälp att vara konsekvent
skrev Berra i Behöver hjälp att vara konsekvent
För att han skulle nå sin botten...
Han som ropar att vargen kommer du vet. Till slut bryr sig ingen om honom.
Du ska inte behöva känna någon skuld i detta, hade han inte stunkit sprit så hade du kanske undrat hur han mådde. Men å andra sidan hade han varit nykter så hade han troligen inte heller varit misshandlad.
I båda fallen så var det alkoholen som den gemensamma nämnaren.
och ingen tvingade honom att dricka den. Alltså ligger ansvaret kvar hos honom.
så känn ingen skuld men uppmuntra honom att finna sin gemensamma nämnaren.
Men att slå i botten gör ont fallhöjden gör ju sitt också.
Berra
skrev Berra i Trillat dit igen.............
skrev Berra i Trillat dit igen.............
Jag hänger med och följer dig..
Det ser bra ut med ditt antibus. Frugan och din AAkontakt gangnar för dig att inte finna några öppna bakdörrar. Fortsätt på den här stigen och skynda långsamt. Spring inte fortare än vad ditt medvetande hänger med. De fördelarna istället för nackdelarna med att vara nykter så känns det inte lika motigt.
Lycka till!
Berra
skrev Tjalle i Trillat dit igen.............
skrev Tjalle i Trillat dit igen.............
Tack alla ni fantastiska människor som ger mig ert stöd. Ni, om några, fattar nog vad det betyder för mig. Efter en tämligen sömnlös natt med massor av tankar som snurrat runt i huvudet känner jag mig nu beredd att fortsätta min kamp. Har haft ett långt samtal med min fru efter en tidig frukost och jag inser hur oerhört mycket jag har att jobba med. Vill ju inte att det ska vara för sent utan att en möjlighet till stadigvarande väg till tillfrisknande är nåbar.
På din fråga, mammy blue, tar jag två antabus idag, två imorgon och sedan två tabletter varje lördag och onsdag. Nu bryr jag mig inte om att tänka på hur länge jag ska "gå på" antabus utan jag ser bara till att ta mina tabletter och fortsätta mitt arbete mot nykterhet. Innan jag skulle sova igårkväll fick jag ett par blåsor under underläppen med svullnad och lite "bortdomningskänsla". Vet inte om det var en reaktion på antabusen eller om det bara var psykiskt. Antabusen kommer min fru att ge mig. Hon har också fått telefonnumret till en man på AA jag känner förtroende för och om faan skulle flyga i mig och jag, av någon anledning, inte skulle vilja ta tabletterna kommer hon omedelbart att ringa denne man. Känns som en extra säkerhetsventil.
Det känns som man får "börja om" sitt liv och det är inte lätt att känna sig som en "tonåring" igen i en vuxen mans kropp. Hur mycket finns det inte att ta tag i, sin brist på ödmjukhet, förmågan att inte alltid se kritiskt på sin omgivning och andra människor, det dåliga tålamodet, kontrollbehovet,det dåliga självförtroendet bara för att nämna några. Jag antar dock att jag får skynda väldigt långsamt och det är lättare sagt än gjort för en människa som jag själv som i hela sitt liv vill ha alla saker gjorda på en gång, helst igår.
Sköt om er alla ni där ute. Jag hoppas att ni är några stycken som följer min skakiga resa mot nykterhet.
Tjalle
skrev Adde i Flyttar mej själv...
skrev Adde i Flyttar mej själv...
hurrar också för dig :-)) Du har ett ljus i dig själv som nu brinner med fast låga och leder dig framåt !
Kram ♥
skrev Adde i Trillat dit igen.............
skrev Adde i Trillat dit igen.............
till ett stort fint första steg på din väg mot nykterheten ! Ta så mycket hjälp du kan av AA så får du en bra plattform att stå på.
skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
i tidiga timmen... Jag har läst dina senaste rader flera gånger och önskar dig ett liv som är mer än att det känns ok - och oäkta. Ett liv som är tryggare än att tro att det är lugnt. Gör gärna ett försök att beskriva fast du inte vet hur... till exempel kan du fortsätta på raderna
Det känns ok att....
Det känns oäkta när...
Det känns lugnt när...
Jag blir osäker när...
Fint att du gör sånt du mår bra av. Fortsätt med det! Kram, kram / mt
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
det var missbrukaren/alkoholisten i dig som ville ta ett sista farväl? Eller så var det en hint om att du ska göra det svåra valet att ge upp och byta jobb - jag vet att det är magstarkt av mig att skriva det (du hör väl att jag bara viskade och ser att det är menat att skriva med pyttesmå bokstäver)...
Dom som rycker på axlarna vet inte vad de ska säga... men det är klokt att vara öppen för det som visar sig - oberoende varifrån vi tänker/tror att det kommer. Det kan vara viktiga budskap! Fint att du svarade - forumbrorsan... kram på dej! / mt
skrev mulletant i Han är inte längre min idol
skrev mulletant i Han är inte längre min idol
Captain C. Tyvärr är det inte mycket aktivitet här nu men det brukar vara så och bli mer rörelse igen.
Det gör ont djupt i hjärtat att läsa om din pappas resa utför. Dessvärre en mycket vanlig, eller den vanligaste beskrivningen här på forumets anhörigsida men oftast är det hustrun eller en sambo som skriver. Du vet säkert att du ingalunda är ensam och det är bra för din del att du flyttat. Precis som MB undrar jag vad din mamma säger - men hon är kanske, eller antagligen fast i medberoende som är en lika "fängslande" sjukdom som alkoholism. Kanske du skulle pröva att gå på ett Al-anon möte? Det finns också behandling som är till stor hjälp för anhöriga har jag förstått. Kolla Nämndemansgårdens hemsida.
Jag tycker att du ska berätta för din pappa vad du ser och vad det händer inom dig. Det har du rätt att berätta och han har rätt att veta. Berätta även för din mamma. Kanske bäst att du skriver så får du tänka igenom vad du vill säga och han/de får möjlighet att läsa flera gånger. Det du skrivit här är alldeles utmärkt så du kan ha det som grund.
Min pappa var alkoholist och dog av sina skador - men då var jag vuxen. För några år sen insåg jag att även min man var alkoholist. Efter en lång tid med mycket grubblande, många samtal, brev, böner, tjat och hot lämnade jag honom. Det blev hans och vår vändpunkt. Idag är han nykter och går regelbundet på AA. Genom det jag läst här på de sidor där missbrukarna skriver och genom det min man numera delar med mig inser jag verkligen hur maktlös en närstående är mot alkoholen. Alkoholisten måste göra sitt eget val att sluta.
Här på forumet skriver flera som i likhet med MB vänt väg och valt ett nyktert liv. Ännu fler som kämpar. De flesta som dricker vet innerst att det är fel och leder mot undergång men oftast behövs hjälp och då är den egna motivationen att söka hjälp avgörande.
Därför är det viktigt att din pappa får veta vad du ser och vad det betyder för dig. Det kan bli hans väckarklocka.
Jag klistrar in en länk till en ung anhörigs blogg som jag hittade häromdagen http://livetarlivsfarligt.blogspot.se/p/om-mig.html?m=1 där finns bra länkar också. Bloggskrivaren har medverkat i en bok: Jag är också viktig av Elina Sundström som handlar om att vara ung anhörig till en familjemedlem som är sjuk eller har funktionshinder. Om du är på facebook kan du kolla in ett par som skriver om alkoholism och medberoende. De heter Micke och Ulrika och har varsin sida, hans hittar du på Alkoholist, jag? och hennes på Medberoende, jag?
Kram, allt gott till dig och lycka till! / mt
skrev vill.sluta i Trillat dit igen.............
skrev vill.sluta i Trillat dit igen.............
Det kommer gå lysande detta.
Faaaan vad duktig du är!
/A
skrev Mammy Blue i Han är inte längre min idol
skrev Mammy Blue i Han är inte längre min idol
vad din pappa går igenom, för den delen begriper jag eftersom jag är nu nykter alkis.
Vad säger din mamma? Har du pratat med henne om att pappa är alkoholist? Har hon sökt hjälp? För sin man OCH för sej själv?
Mvh MB
skrev Mammy Blue i Flyttar mej själv...
skrev Mammy Blue i Flyttar mej själv...
min käre Higgins (Sherlock Holmes?). Jag ser min nykterhet som ett livstidsprojekt. Sex ljus är okej nu, men när det gått fem år, sextio ljus?
Hihi, jag är bara glad för att jag är halvvägs på mitt första år som nykter, men du kan få sex ljus på din bit av tårtan. ;-)
Kram!
skrev Higgins i Flyttar mej själv...
skrev Higgins i Flyttar mej själv...
Grattis! Varför ett halvt ljus, 6 månader måste bli 6 ljus!
skrev Mammy Blue i Har gjort slut och klarar inte av det
skrev Mammy Blue i Har gjort slut och klarar inte av det
kan du göra, känna dej eländig och svag, men bara ett kort tag, för du har gjort vad du kunnat, mer kan du inte göra. Att stå bredvid en alkis och se på när det går utför måste vara hemskt. Man kan ju inget göra! Spelar nog ingen roll att man vet det, känslan av otillräcklighet finns nog där ändå.
Min sambo dricker fortfarande men bara helger och möjligen någon/ några kvällar i veckan, men jag märker ju tydligt att han byter samtalsämne fort om jag för det på tal, så vad jag kan göra är då bara att vänta tills han får samma aha- upplevelse som jag fick när jag kom på att jag var alkis... Bara att vänta, suck!
Fortsätt läsa och skriva, man mår gott av att få häva ur sej, här har jag skrivit sådant som jag inte ens skulle sagt till sjukvårdspersonal.
Kram/MB
skrev Higgins i Trillat dit igen.............
skrev Higgins i Trillat dit igen.............
Bra Tjalle nu har du gjort någonting riktigt bra både för dig själv o din familj. Jag kan förstå din fru, men fortsätt bara att vara nykter.
Tiden läker många sår. Det går att komma från spriten! Var inte nervös för proverna lite dåliga värden är inte hela världen, levern har en fantastisk förmåga att läka sig förutsatt att den slipper rena kroppen från alkohol.
Higgins
Häng kvar här, läs OCH skriv. Berätta hur det går.
Medgång såsom motgång.
Jag håller på dig!
/A