Senaste kommentarerna i forumet

Dom bor inte ihop. Skiljer många mil mellan Växjö och Stockholm...och många små barn.
Så han gillar att vara här fortfarande men det är såklart vansinnigt knasigt av mej att tillåta.
Vi ältar om samma grejer nu och jag fattar inte vad han får ut..

Så basta! Nu är det slut.
På måndag ska jag börja måla om huset.. det måste väl i alla fall hålla tankarna på annat.
Stege, skrapa, hink, pensel... Oj oj, det blir toppen.

Eller inte.

men fattar inte riktigt, skickar nya kvinnan hem honom till dig för att kolla fotboll? Är han guds gåva till kvinnan och aftonbladet har missat det, hade det varit mitt x som bott ihop med en annan hade han varit glad om han fick titta på PROs Boul :D Arg är bra /Kram Kalla

Frågan till honom var: Varför tog du beslutet att börja dricka igen?
Jag kände mig odödlig. Jag kände att det gått tio år sedan jag blev nykter, varför skulle inte jag kunna leva som alla andra? jag hade glömt bort vad alkoholen vill med mig, den vill förgöra mig samtidigt som den ler mot mig. Det jag borde gjort, innan jag tog det först glaset, borde ha varit att gå till ett AA-möte och bli påmind om hur risigt till man ligger om man tar glaset.

Detta skrämmer mig, jag slåss inte mot ett beroende utan en drake som aldrig dör, fysiskt beroende verkar hanterbart, men det psykiska i flykten från livet verkar vara en livsuppgift.

Så till Adde och er andra som har klarat er länge, hur har ni gjort för jag vill bli en av er//Kram Kalla

Tack för ditt svar. Är likadan - en överpresterande flicka som alltid fått bekräftelse för mina prestationer eller ytliga saker. "Va duktig du är, va söt du va idag, klart att du ska vara bäst" osv. Detta har haft en baksida också då jag har hört "varför vann du inte eller det ser ut som du har gått upp i vikt". Höga krav från föräldrar från ung ålder som har gjort att jag har fått höga krav på mig själv och min omgivning. Om jag inte kan acceptera mig för den jag är hur ska jag då kunna acceptera andra som de är? Jag vill verkligen KÄNNA att jag är bra nog som jag är. Nånstans på vägen har jag tappat vad jag vill & var mina gränser går. Jag jobbar på det och har kommit en liten bit på väg. Men va skönt det låter att inte få dåligt samvete när man inte ligger på topp! Jag vill må bra - varje dag!
Ska absolut vara kvar och läsa mer, en dag i taget ;-)
Fråga till dig MissH: har du någon ny ventil eller har behovet försvunnit?

Och jag känner igen mig i dig, det där med att ha en del av sig själv som bara måste förstöra. Har insett att alkohol varit min ventil, min enda ventil i min strävan efter det där perfekta livet. Därför har jag inte "bara" slutat dricka, jag har bestämt mig för att fröken duktig kan dra något gammalt över sig samtidigt. Jag försöker att inte få dåligt samvete för att jag inte alltid kan prestera på topp på jobbet, accepterar att jag gör fel, accepterar att jag ibland sätter mina egna behov främst. Accepterar att jag inte är en perfekt flickvän, att mitt humör går upp och ner, att jag är envis och morgontrött och att det är okej :-) Det är inte helt enkelt, för det går per automatik att hela tiden tänka på vad andra vill, eller vad jag tror att andra vill och vad andra tycker. Men det går. Och det är skönt. Så fort jag märker att tanakrna skenar iväg, tankar som bara gör att jag mår dåligt och får dåligt samvete bromsar jag mig själv, låter mig få en liten paus i det hela. Och än så länge (peppar peppar) har de där känslorna av att bara vilja fly från allt, att bara göra något flippat och förstöra hållt sig undan. Istället går jag omkring med en konstant märklig känsla av trygghet i hela kroppen, ovant men behagligt!

Att det sket sig sist du var nykter är väl inte så konstigt, om du slutatade för en killes skull? Beslutet måste komma inifrån tror jag, man måste vara trött på det själv. Och vem vill vara ihop med någon som beter sig så? Jo det tror jag nog att det finns dom som vill. Men frågan är väl vad du vill? Vill DU fortsätta leva som du gör? Jag tycker du ska hänga kvar här ett tag, läs om folks berättelser och erfarenheter och känn igen dig. Precis som du skriver är det skönt att slippa känna sig ensam, och se att det faktiskt går att leva nykter. Det går riktigt jäkla skitbra om jag får säga det själv.

Kanske är det som med gott och ont - om det onda inte fanns skulle vi inte veta när någonting är gott? Jag vill också säga till dig att även för mig betyder dina tankar och inlägg mycket. Om jag visste vad jag skule säga för att ge tillbaka och pigga upp dig nu så skulle jag skriva det på en gång. Kanske skulle det ändå vara bra om du fick vara för dig själv och tänka igenom allt som känns nu?

Många kramar

Hej Berra!

Är relativt ny som "skrivare" på forumet men har läst inlägg i mer är ett år. Vill bara säga till dej att dina inlägg har betytt mycket för mig under denna tid. Hoppas att du får tillbaks din styrka och leva det goda liv som du verkligen är värd.

Nyktra PP låter som han har det bra! ;-) Jag är ny här och känner mig inspirerad av det du skriver. Har själv första semesterdagen och är fortfarande trött och orkeslös från en hård sommarfest i fredags.. Vill få tillbaka den energirika, glada & roliga tjejen jag vet att jag är men som har sakta men säkert brutits ner av alkoholen. Trodde mest att det var mkt jobb som gör mig så trött (jobbar en hel del iofs) men fylla innebär bakfylla, innebär isolering, innebär dålig/ingen mat, innebär träningen bortprioriteras...listan blir lång... Min plan nu är att eliminera alkoholen och bygga upp mig igen och ta det därifrån. Vill känna mig stark igen!
Så bra att läsa erfarenheterna här och att jag inte är "konstig". Vi är värda att må bra!! Så det så!! Ser fram emot att läsa mer ;-)

Är ny inne på sajten här...men oj vad jag kan indentifiera mig med många av er. Så skönt att inte vara ensam om dessa problem (det visste jag egentligen innan) men här är det svart på vitt - brutalt och ärligt. För det är just vad det är: brutalt denna problematik. Men det är där jag har liksom fastnat, att det är ett problem. Behöver det vara det? Enklaste sättet är ju att låta bli. Om jag vore allergisk mot nötter inte fasen drar jag i mig en hel påse då?
Läste ett inlägg från MissH som jag verkligen känner igen mig i. Att alltid vara den som festar mest och är ute längst. Har ofta minnesluckor och hamnar i situationer där jag aldrig hade varit nykter. Har upplevt så mycket bakfylla/ångest att det nästan känns normalt. Jag fattar inte hur jag orkar?! Har ju hållt på att festdricka på det här sättet i 10 år! Har haft pojkvänner som vägrat gå ut med mig om jag dricker eller tom sagt att de lämnar om jag inte gör en förändring. Det gjorde jag då - gick på antabus i 5 mån - men det slutade med att han drog ändå... O vad hände? Lika bra att supa till det igen!
Och nu hände det igen. Sommarfesten på jobbet slutade med att chefen skickade hem mig i taxi. När jag kom fram till hotellet bestämde jag mig tydligen att jag ville tillbaka till festen (har inget minne av detta). Tappade bort mitt visakort, ringde en massa folk jag sällan ringer, glömde personliga saker på festen - summa summarum: en riktig karatefylla! Inge första gången heller...
Nu när den värsta ångesten har lagt sig skriker min kropp & själ efter lite lugn & ro. Stärka mig själv, bygga upp mig själv. Det lustiga är att det går fantastiskt bra på jobbet men jag har en del av mig som måste få lov att "fucka up". Att supa till är naturligtvis bara destruktivt, det vet min logiska del av hjärnan. Men alkoholen är allt än logisk. When is enough, enough??!!
Längtan efter en nära, kärleksfull relation blir starkare för varje år men jag tänker att vem vill vara ihop med en person som beter sig så här? Inte jag i alla fall...
Och härligt med 2 månaders nykterhet och att du mår så bra!!!

Liiite skillnad på denna måndag och den förra. Nu har jag fått tillbaka den där sköna känslan där en måndag förmiddag känns exakt likadan som en torsdag eftermiddag vad gäller självförtroende och självkänsla. Ingen ångest, ingen känsla av att ha glömt allt man kunnat, ingen gröt i hjärnan. Visst, lite trött efter bara fem timmars sömn på grund av EM-finalen (rätt lag vann), men trötthet är just bara trötthet.

Nu fyra arbetsdagar, sen lite semester. En semester som inte kommer att gå i alkoholens tecken.

det skulle varit ett litet mellanslag kanske..som i "dra upp" (uppdrag- dra upp.. ja,öh ni fattar..)

Jag har bestämt mej nu för att börja med att måla om huset en vecka (jag är liten och snabb;))
Sen blir det resa..
Lyder ditt råd eftersom jag vet du har rätt.
Tackkram!

"Ja man tror kanske att man är rolig när man är nykter"... Hmmm...Dunkelt uttalande!
Borde det inte vara att man VET kanske att man är rolig eftersom man är nykter och skärpt?
Jag känner igen mig i det där. Alla som inte dricker är TRÅKIGA. Usch, jag skäms! Hur tråkiga var inte vi som drack, som sluddrade, upprepade oss, tappade tråden...Men jag upprepar det många redan skrivit; att det bara är vi som har ett osunt förhållande till alkohol som stör oss på att andra inte dricker.
Ni kan säkert få en fin semestervecka trots detta.

Grattis till två månader!

Kram från Nynykter

Tänk om du skulle ta en resa på egen hand?
Tänk om du skulle åka till ett resmål som just DU alltid har velat åka till?
Tänk om du skulle göra saker där som just DU alltid har velat göra?
Tänk om du skulle slippa kompromissa, slippa ta ansvar för att alla andra har det bra, slippa äta lugnande bara för att orka...

Lessenfrun, just do it! Kom igen! Passa på! Det är dags att du gör något bara för din egen skull, inte för mannens, inte för barnens , inte för släktens...

Vad du ska göra med TV:n är väl ganska självklart. Den ska givetvis exmaken ha. Sen kan han skaffa sig ett abonnemang och kolla på fotboll var fanken han vill :-)

Kram från Nynykter

PS Vad är "draupp"? Småländska? Trodde du var typ söderböna...Om det handlar om alkohol borde det väl heta "draner"

...är sällan som på Facebook. Lessenfrun formulerar det slagkraftigt. "Skit i Facebook!"
Det ÄR väldigt, väldigt jobbigt att ha dålig ekonomi. Det är nog bara välbeställda personer som tycker att pengar inget betyder, för om man inte får ihop till det allra nödvändigaste betyder de en hel del...
Som föräldrar vill vi ge våra barn allt gott, inklusive det som "alla andra" har. Just nu kan du inte det. Däremot kan du vara närvarande i dina barns liv, åka ut och fiska i timmar, finnas där. De som har råd med semesterresor har kanske inte den möjligheten. Det du kan ge dina barn som nykter pappa är ovärderligt. Du finns där för dem.

Du kommer igen, TP. Det är oerhört tufft just nu, men det kommer att vända. Tänk på ditt beslut att bli nykter. Det är en stor och positiv förändring i ditt liv! Fortsätt skriva här. Din familj vill gärna höra ditt gnäll :-)

Jättekram!!! Nynykter

Bättre att skriva gnäll än att isolera sig och som du vet hamnar vi alla i svackor och söker stöd här.Finns ju inte mycket man kan säga, men skickar många kramar till dig//Kalla

Du utstrålar en sådan trygghet och jag hittar så mycket styrka här.Kramar Kalla

Visst fasen är det tungt att inte kunna ge sina barn det man önskar kunna ge dom och det man tycker att "alla andra" har. Jag förstår att det svider. Samtidigt är det många som sitter trångt med taskig ekonomi - det tror jag barnen vet också.

Fint att du orkade få iväg en hälsning! Håll kvar kontakten hit och skriv av dig, visst gör det livet lättare att ha vänner? och det är märkligt med forumet - fast vi på ett sätt inte känner varann är vi varandra så nära! Kram / mt

du bidrar med det du är. Inte du och inte nån annan behöver vara stark-duktig-och positiv hela tiden. Det är ju det att vi är människor med svagheter och styrkor som vi delar med varandra som "gör" hela forumet... Egentligen som gör hela livet men irl (och på fb) spelar vi så ofta en roll och visar bara ytan.

Skriv du hur du har det - om du har ord ... Ibland har man inte det. Jag är i alla fall glad för din hälsning fast det är trist att du har det tungt. Fint att veta att du läser och följer med - du vet ju att du är en viktig person i min "ursprungliga" forumfamilj. En forumbrorsa. Jag tänker mycket på dig när mullegubber dricker Carlsberg:)
Kram, nu tar vi semester från jobbet men inte från varann! / mt

Trevligt att ha haft besök här av goda vänner här i "min tråd". Systrar... det är fint med systrar.

Jag ser tillbaka på en omväxlande vecka där det vid 2-3 tillfällen har varit mycket känslor i rörelse. Jag har haft en svacka med tvivel och ikväll högg mannen ved med stor kraft... vi har definitivt rörelse i livet. Men en helt annan gemenskap i nykterheten än förra året då vi ganska sällan kunde dela tankar om alkohol och nykterhet. Det är inte lätt hela tiden - men mestadels går det bra.

Häromdagen köpte vi alkoholfri öl och träffade två mogna män som handlade detsamma. De diskuterade och jämförde sorter och det kändes väldigt bra - som något "riktiga karlar" kan dricka - jag gillar inte formuleringen men så kändes det. Vi har haft stor glädje i att äta och dricka gott och nu har vi hittat tillbaka till det, mestadels bubbelvatten, typ Loka, men ibland alkoholfri öl och alkoholfritt vin/100% Blåbär. Det här alkoholfria drickandet väcker ingen törst hos honom - inte enligt vad han säger och inte enligt vad jag kan se. Den läkare han träffat (just ang alkoholen) och har bra kontakt med har också rekommenderat det.

Hela måltidssituationen med extragod mat och fina glas var knepig under vita-knogar-epoken. Söndagsmat som lamm/oxfilé med vitlökssmör och rostade rotsaker var nästan otänkbart och samtidigt saknat. Nu har mannen fått en personlig insikt som betyder mycket för honom - "jag behöver inte avstå från nånting utom alkoholen." "Jag har ju allt kvar" säger han, goda drycker till den goda maten och öl till den rökta fisken eller kvällsmackan i båten. Att alkoholen är borta gör ingenting i de här sammanhangen. Vinet hittade vi via rekommendation i ett matprogram men insikten, som är det avgörande, är relativt ny.

I början av "det nyktra livet" skulle jag ha varit odelat lycklig om han skulle ha druckit (accepterat att dricka) alkoholfritt. Nu har jag läst så mycket om riskerna att jag känt en viss oro men verkligheten har visat att det har gått bra. Och jag trivs också. Nu planerar vi att gå på F12 och äta smakmeny med utvalda alkoholfria drycker - ska bli jättespännande!

Det destruktiva drickandet, som tröst och av vilka andra orsaker det kunnat vara, är (var, hoppas jag) av en helt annan karaktär och där finns suget - men det är en annan sak. Uppenbarligen. Där gäller det att hitta sina ersättande strategier - också dem måste han hitta själv. Viss utmaning att inte lägga sig i.

Vi har diskuterat risken för att det alkoholfria väcker sug men hitills har det inte varit så. Sammanvävt med det biologiska är det mycket psykologi invävt i att sluta dricka och ingendera aspekten ska underskattas. Nej, nu måste jag genast rätta mig själv - min övertygelse är att mänskan är kropp-själ-ande. Således måste man beakta biologi-arv, tanke-känsla, socialt samspel-arv och en existentiell dimension... Allt det här ser jag att finns med i den processes som utspelar sig framför mina ögon och som jag är en del av. Och ingen del ska underskattas.

Även om det finns starka gemensamma likheter i missbruk och medberoende tror jag att det är viktigt att alla söker och hittar sin egen väg.

Det här började jag skriva igårkväll. Nu är det morgon och en underbar soluppgång. Jag ska sända några mail och sen tar jag semester. Än så länge är det mullbärste i stora fina tekoppen men snart blir det Zoega med het mjölk fast det är måndag!

Ha det bra alla! / mt

och väldigt träffsäker MissH. Det är inte ofta jag skrattar när jag läser här inne men din kontratanke över din kompis kommentar är faktiskt väldigt kul

Ha det Gött

Bra jobbat! Som du säger själv blir det nog en bättre kontakt med grannarna.. Blotta sej är läskigt.
Kra, kram

Dotter på väg till Venedig nu och sen Kroatien med en kompis + föräldrarna till henne.
Som hon behövde bort från detta hus just nu är jag bara lycklig!
Men ett ltet aj aj smiter fram.. Lillfia (som fyllde 17 idag) ska åka till långbortistan..
Och mamma har inte hand om passet! Hua så synd det kommer bli om mamma nu. Den lilla egoisten ;)
Men litar hundra på familjen hon åker med så det är lugnt.

Firandet blev i alla fall fint idag. Sol och släkt.
Några lugnande i mej så fick till och med mannen komma (trots att hjärtat vet vem han varit fem dagar med.. åhh..)

Så nu sitter jag här och tänker att alla "uppdrag" är avklarade. Tänk om man skull "draupp" nåt till sej själv?

Kollat reseannonser lite halvt.. vågar inte mer ännu. Men oj, tänk om man ska?
Första gången på länge känner jag att det kanske finns nåt ändå, värt att göra för mej själv.
Och kanske sonen. Eller dotter...Eller båda.. låter heltrygg i att resa själv eller hur?

Fint annars, mannen vart här och kollat fotboll som vanligt.
Den inventarien måste bort ;)

Nykter kram
:)

Skit i Facebook! Där står inte många sanningar ska du veta. Snarare tvärtom, mångas sätt att se vääldigt lyckliga ut. Not fallet speciellt ofta.

Var deppig ett tag nu da.
Det kanske måste gås igenom. Fastnar du blir det värre, men det tror vi inte du gör.
Du har visat på så mycket humor och framåtanda så ta det lugnt, känn, och sen-
vänder du!

Kram som bara den
/E

Älskade vänner. Jag är ok. men inte på långa vägar lycklig!
Om en månad fyller jag 40 och det känns som om
jag inte åstadkommit någonting i mitt liv.
Visst, jag valde barnen istället för karriär, åh nu står jag här med skulder och äger ingenting, kan inte köpa saker till barnen som jag vill.
Orkar snart inte kolla in facebook, där "alla" sticker iväg ett par veckor till solen. Vill också
ge det till mina älskade killar.

Så nu står jag här 40 bast. varit singel i 5 år.
Väger åt h-vete för mycket på grund av sjukdom.
Självkänslan långt ner i botten och en ekonomi, som kraschsat pga sjukdom

Folk säger att man inte blir lyckligare av pengar...har svårt att tro på det. Men
man har åtminstone möjligheten att ha råd till mat!

Jävligt less TP!!!!!!!!!!!!!!!

och försökt komma på något bra att säga som tröst men allt jag kommer på låter så banalt. Så väl jag känner igen den där känslan fast du verkar ha det sju resor värre. Hoppas att du snart får må lite bättre.

Kram!