Senaste kommentarerna i forumet

Anmäl honom till polisen när han sätter sig i bilen. Lämna honom, ställ ultimatum. Han kommer inte sluta om han får ha dig kvar, inga konsekvenser av sitt drickande osv. Ställ ultimatum. Säg att han kan få umgås med dig som VÄN om han söker vård och försöker bli nykter. Var tydlig om hans goda sidor och så vidare men att du måste lämna pga hans alkoholism. I det här fallet så kommer jag inte på nåt annat som skulle få honom att tänka om. Han verkar ju inte reagera på hur han riskerarandra människors liv bakom ratten tex. Tycker synd om dig. Blir jobbigt att lämna. Jag kommer lämna om min partners drickande fortsätter på samma vis. Från att känna som du, till detta. Att det faktiskt är han som väljer bort mig när han super. Det är inte ett sånt liv jag vill leva. Lycka till!

Om fem - sex dagar är en tid du ibland är nykter och att det oftast belönas med en vinbox så tror jag att det kommer kännas häftigt när det kanske är 8 eller 9. Vid två veckor så kände jag själv att det började få ett egenvärde som började vara värt att värna om. På samma sätt som det inte måste var en tävling, så blev det en egen tävling mot mig själv. Tänker fortfarande så ganska ofta. Om jag räknar realistiskt så drack jag säkert minst en liter vin om dagen förra hösten. Ofta blev det mer, men i genomsnitt garanterat minst den mängden. Kunde i och för sig lika gärna vara i form av öl eller annat. Om jag idag gör kalkylen att 2014 redan har sin 122 dag idag, så blir jag glad av att tänka på boxarna jag inte har kranat ur.

Om någon skulle ställa upp 40 rödvinsboxar på diskbänken och säga, skål och välkommen, så skulle man nog verkligen drabbas av ångest. varsågod och drick! Du ska sätta i dig minst detta innan slutet av augusti...

Oavsett vilka bilder du målar upp så är varje dag med en nolla i protokollet en bra dag! Åtminstone imorgon :-)

Låter inte som en trevlig lördag med nålar under huden, men alla gillar ju olika saker :-)

//PP

Konstnären, hur hanterar du ditt äktenskap när maken är nykter? Hur är du mot honom då? Låtsas du som ingenting, snäll och kärleksfull, konfrontation, avståndstagande mm?
Jag har så otroligt svårt att veta hur jag ska hantera de nyktra stunderna eller hur jag ens Vill hantera dem. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, vad som funkar eller ej så då låser det sig istället. Jag distansierar mig, undviker ögonkontakt och undviker att gå in i diskussioner. Jag inser att det sättet inte leder framåt men jag har ingen annan metod att ta till...
Hur gör du?

Hej igen allihop.

Igår gick jag och la mig för 5:e kvällen i rad utan en droppe alkohol. Inget jättekliv för mig då jag varit utan 5 dagar i rad innan, men det är nog maxgränsen det senaste året. Sen brukar jag känna mig "så duktig" så det är lugnt om jag köper en bag in box eller en flaska vin och 6 öl att ha kommande dagar. Idag ska jag inte köpa nånting.

Har varit sugen vid ett flertal tillfällen..men eftersom jag inte har nånting hemma och har sagt till de vänner som dricker mest att jag har slutat dricka så har det blivit lättare att låta bli. Vännerna vet inte om mitt problem men jag har sagt typ "Fyfan jag orkar inte med mig själv när jag blir full. Inte en droppe för mig framöver!".

Valborgskvällen spenderade jag hemma i soffan med sonen.

Hur jag har mått: piss pga ångesten men den börjar släppa lite nu. Kommer säkert tillbaka i helgen då jag måste träffa liams pappa (som fortf är jättearg och besviken på min sen förra helgen).
3:e o 4:e dagen hade jag superkort stubin. Störde mig på allt allt allt och ville bara kasta tallrikar i väggen. Jag kokade inombords.
Igår var jag jättekonstig. Vet inte om det har med detta att göra men jag hade typ hallisar. Såg saker i ögonvrån hela dagen o kvällen. Vad beror sånt på? Kände mig typ hög och innan jag skulle gå och lägga mig kändes det som att jag hade varit full och började fundera på vad jag hade gjort under kvällen (prrcis som jag gör när jag faktiskt har varit full).

Idag ska jag gadda mig, hade tänkt ta en 7,0a innan för att inte va så nervös (jag vet att man inte ska dricka innan men mitt alkis-tänk kunde inte bry sig mindre..)
-men eftersom jag inte dricker längre så blir det ingen. Dagens utmaning är att inte ångra mig och få för mig att 1 är lugnt. Kommer ändå bara fastna på tanken av att dricka mer och ligga där o va stressad för att hinna klart innan bolaget stänger.

Ingen alkohol för mig idag. Heller.

Ha en trevlig helg!!

Tack PP. Ja precis.. jag är ju inte ensam i familjen om att vara i detta. Har till och med 2 kusiner i min ålder som verkligen är fast i både droger och alkohol. Vi har det nog i oss. Inte för att jag vill skylla nånting på gener, jag har ju eget ansvar över mitt liv. Dock när jag har läst om att ärva dessa problem- det anses ju vara en sjukdom, jag kanske kan jämföra det med en rökare som röker massor TROTS att flera i släkten dött i cancer. Man vet risken men tror inte det ska drabba en själv. Äh...

Glömde säga att Gagarin kanske ska ta en tur ute i rymden.
Konstnären

Tack, tack pelle. Det betyder så mycket för mig. Ja, visst var det läskigt med att
längta efter en berusning. Ryser nu. Jag vet inte han har aldrig frågat om jag vill ha
ett glas. Tror inte han hade mått så bra om jag hade gjort det. Eller han kanske vill ha mig
med på flykttåget. Se upp får jag göra, för är det något jag inte vill är det att dricka.
Just nu känns avståndet djupt, jag går vidare och han står och stampar.
Testar kanske stugan i sommar, får se. Jag kan ju vara ensam, och är egentligen en ensamvarg
som trivs med mig själv. Jag är ju oxe, står med båda fötterna på jorden. Nu i alla fall.
Väninnan ringde och bad om ursäkt dagen efter. Förklarade för henne att hon är välkommen på en
kopp kaffe i fortsättningen. Det är ju mitt hem. Men mannen bor ju här under samma tak, därför
blir det så påfrestande. Känns som jag tagit ett steg bakåt och det vill jag ju absolut inte.
Du är så duktig säger mannen, jävligt starkt gjort, snart 8 månader. Vi får se, men jag har
sagt blir det ingen förändring blir det en liten dumpning på tippen. Jag har ju vanan inne.
Fin lördag på dig
Konstnären

Vill tacka dig för ditt stöd, blir glad igen. Det låter skönt att vara i stugan med
ljuvligtfågelkvitter. Kan inte så mycket om fåglar men antar att hanarna kallar på
honorna. Koltrasten vet jag vem han är han sjunger så fint.
Spontanbjudningarna är över här, men mig gör det inte så mycket. Får höra som du skrev
vad duktig du är. Jag blir nästan förbannad, duktig hit och dit. Ingen kan riktigt förstå
hur vi har fått kämpa mot A. Självklar ni här inne och därför är forumet mycket viktigt för mig.
Ska fundera över stugan, kanske testa en helg. Ta med massor med böcker och mitt favoritte.
Vaknade till ett inferno i köket idag, enligt min mening. Jag har blivit lite pedantisk nu.
Tycker om att ha rent och fint omkring mig. Innan kunde ju dammtussarna bli som råttor ibland.
Han hade värmökat soppa och spillt duktigt, men han får nu städa upp sin egen skit.
Ja du m-m jag växer och han står och stampar. Nekar att söka hjälp. Finns inget jag kan göra.
Jo, jag kan tänk på mig själv och vandra min väg framåt.
Ha en fin lördag
Konstnären
Ingen drink eller vin för mig idag

för stöd och pepping. Ja jag kanske provar stugan i sommar. Trivs ju faktiskt bra
med mig själv. Men där finns inga grannar, ligger längst ute i skärgården och blir
då rädd att jag ska få lappsjuka. Jag får se.
Hörde just mannen hosta inifrån sovrummet så snart är det väl dags för vinpimplande under
fläkten. Jag gör så gott jag kan, ställer mig liksom utanför och är bara en betraktare.
Det där starka begäret som kom för två dagar sedan är nu helt borta. Ändå känns det som om
jag börjar om från början, när det är han det gäller. Behöver lugn och ro.
Dragit mig tillbaka vid 21-tiden på kvällen med en bok. Igår kom han in och började gagga
om att hans mor inte varit snäll mot honom när han var liten. Har månne gått in i barndomen
igen. Har ju hört det 100 ggr. och när jag själv var full tyckte jag så synd om honom så
vi grät tillsammans. Nu tycker jag bara det är patetiskt att se höra på en vinglande man
som är ganska högröd i ansiktet. Känner tydligt nu att jag växt ikapp honom och han står på
utgångståget igen. Tur att man kan spela upp sin gamla B-film så jag får se hur jag var själv.
Jobba, jobba med sig själv är vad som gäller, aldrig glömma.
Mycket glad att vakna utan ångest och baksmälla.
Tack än en gång
Konstnären

Är själv ny här inne men hur är det med din sambo? Kan hon finnas och stötta? Själv är jag väldigt glad att ha en sambo som stöttar, även om jag vill "undanhålla" lite och inte prata så mycket såsom att min låga stämning och irritationen som helt plötsligt kommer från ingenstans, att jag tror det har med att göra att min kropp är vid det här laget van att ha fått sin dos av alkohol, o då tror jag att det kommer bli än mer jobbigt imorgon då jag går in på min tredje nyktra dag..kanske bra att han jobbar..;) men imorgon är en stor prövning för mig, ledig, sambo jobbar o är det solsken oxå så är det styrka som gäller...
Hejjar på dig o skickar en styrkekram!

Är själv ny här, liksom för dig var det ett jättesteg att skriva in här, allt blev verkligt liksom, erkännandet för en själv.. Hade normalt sett suttit o varit dragen nu.. Drack alldeles för mycket under Valborg och jag som inte skulle dricka alls, hade ja tänkt..
Det tips jag fått från andra här är att skriva av sig för det hjälper, det blir ack så verkligt men tror det behövs att se sanningen i vitögat för att ta sig vidare i processen.. H

Hejjar på dig! Kämpa på!

Tacksam för alla svar

Maj månad är här.... Hade någon sagt i oktober att jag skulle fixa att hålla uppe med alkoholen ända tills nu hade jag aldrig trott på det. Inte innerst inne. Visste bara när jag tog beslutet att det måste bli en skillnad på mitt sätt att leva. Och det har det blivit på så många sätt, mår mycket bättre nu än jag gjort på flera år. Jobbat mycket med mig själv under den här tiden, att stärka både kropp och själ. Tränar mycket och mår bra av det, och tränar mig själsligt också, försöker utmana mig själv och min bekvämlighetszon.

Är i stugan över helgen och njuter av sol och stillhet. Blommor och växter växer så det knakar och när jag vaknar låter det som att jag är i ett tropikhus med fågelkvitter överallt. Märker att vi hamnar lite utanför grannumgänget här nu jämfört med tidigare år. Det är som att de inte vet hur de ska förhålla sig till att jag inte dricker, och att mannen är nästan helt vit också. Man ser lite skuldmedveten ut med vinglasen eller öl och jägermeister, och talar om hur duktiga vi är... Inte så många spontaninbjudningar. Å andra sidan kanske jag/vi inte bjuder in till det heller. Tycker det är skönt att läsa och kolla någon film på kvällen och sova tidigt, jag är ju trött på kvällarna och måste kalkylera med allt som vill hinnas med dagen efter numera :-) Så egentligen inget problem, mer ett konstaterande.

Ja, ha det bra alla därute....
m

Hoppas du har det bra i din stuga, med barnen. Ville egentligen bara skriva att jag läst/läser dina inlägg, och hoppas att du hittar en lösning för dig och barnen. Kan ni hitta en tillsammans, du och mannen, så är ju det bra, men i första hand måste du tänka på dig och dina barn, som ju behöver dig. Du själv gör ju en fantastisk resa med din egen nykterhet, bra jobbat!
Ha en fin helg,
Kram m

Låter ju som mer än bara alkoholmissbruk. Man säger väl inte så till sitt barn! Dubbelbestraffning. Då säger man väl hellre att man inte kan el i bästa fall att man säger som det är, att man är alkoholist o ska söka hjälp.

Du är i gott sällskap här :-) Vi är några som hållit uppe en tid och andra som är i början av resan. Det finns mycket klokt skrivet, och mig har det hjälpt oerhört mycket att läsa och skriva härinne. En vecka är en bra början, dagarna läggs till varandra, och självkänslan ökar med dem...
Lycka till, och häng i, det blir bättre ju längre tiden går,
m

Håller med de andra som redan skrivit till dig, du är fantastiskt stark som fixar detta. Jag har det så enkelt i jämförelse... Du måste nog hitta en plats att andas, att få energi. Tror också att du fixar stugan, särskilt ensam. Jag förknippar/de vår väldigt starkt med vindrickande, men det funkar över förväntan här. Snart är de nyktra minnena fler än de onyktra.
Förstår om du inte vill att ditt äktenskap ska ta slut, men att sätta ner foten och ta tag i och rädda dig själv kanske måste ha prio ett nu. Kanske en tillfällig särboperiod a'la Fia ett tag? För att låta er båda finna ut vad ni vill ha ut av livet och varandra... Låt inte någon annan, ens den du älskar, dra ner dig nu när du har gett dig själv så lång tid i nykterhet, och skulle kunna må mycket bättre.

Styrkekramar m

Tack...Jag hoppas att han gör hälsosamma och långsiktigs val och att jag väljer att inte vara medberoende. Hur hittade du hit anti anti?

Precis som weekend skriver har du ju tagit första steget genom att skriva här. Häng i, skriv och läs, det är ett bra sätt att komma till insikt om sig själv. Och ja, vi är många som har barn i olika åldrar, som behöver en nykter förälder de kan lita på. Som sagt, välkommen, och det går att klarast liv utan alkohol.
/m

Tack för stöd weekend. Jo så är det nog, har tänkt att ja ska vara helt ärlig här, skriva precis som det är, inte ljuga för mig själv längre. Vill ju inte att sanningen är så illa, drar tillochmed av hur mycket ja dricker när ja gjort såna där självtest, fast det bara är jag som ser..

Välkommen hit!

Det låter som en jobbig situation för dig och dina barn.

Visst är det så att han borde prioritera barnen framför alkoholen men nu är det inte så. Det är ju väldigt mycket ansvar han lägger på en 17åring, ansvar som ligger hos honom själv. En tonåring ska ju inte behöva göra det valet, att inte träffa sin pappa alls eller att gå med på att han är full. Skrämmande också att han tänkte övningsköra med sonen dagen efter.

Barn till föräldrar som dricker för mycket tar ofta ett stort ansvar, många gånger skyddar de sina föräldrar även om de är arga på dem. Själv upplevde jag det som att jag var lojal in i döden med min värsta fiende, min pappa. För trots att jag älskade honom så var det p.g.a. hans drickande jag mådde så dåligt. Hoppas sonen kan prata med dig men jag tänker också att det är lätt att han kanske censurerar vissa delar för att skydda sin pappa och att det kan vara bra om han också pratar med någon annan,t.ex någon kurator, psykolog eller inom kommunens beroendecentrum där de brukar erbjuda stöd till barn till missbrukare.

Där finns också stöd för dig att hämta, för även om du inte lever med honom så tvingas du ju in i ett anhörigsskap då ni har barn tillsammans. Det finns också en stödgrupp Alanon för anhöriga till alkoholister. Du kan också fortsätta skriva och läsa här på forum. Inte alltid man får så många svar, går lite i perioder hur många som är aktiva, men på något sätt så kan man ibland komma fram till mycket själv bara genom att sätta ord på sina tanka och känslor.

Första steget är ett erkännade - välkommen hit!
Vägen är inte lätt.
Alla har vi skyldigheter som borde gjort att nödbromsen drogs långt innan det spårade ur.
För egen del är detta forum ett "tyst vittne" som gjorde att jag har följt den vita vägen.

Skriv av dig, det hjälper.
Om inte annat för att påminna sig själv om skiten alkoholen drar med sig!

Ha det - kämpa på!

sannerligen rätt. Det låter som att han har stora problem med alkoholen. Tycker synd om dig.

Vad bra du är stark. Vad bra att du kommer ihåg.
Emellanåt inbillar jag mig att det skulle gå finfint att "findricka".
Men det går inte, kommer på mig själv med att halsa en N.A pilsner, hjärnan förväntar om en kick som uteblir.
Normaldricka innbär inte halsande.

Ha det - kämpa på!

Bra tanke Pp! Jag tror också att du klarar det konstnären, du visar på en helt otrolig styrka, att du tagit kontrollen över ditt eget liv och att du verkligen har bestämt dig! Åk till stugan, andas och finn sinnesro!
Jag har också druckit många liter vin i min stuga genom åren men har valt att åka dit med barnen över denna långhelg. Maken valde i och för sig att inte följa med med motiveringen att vi behöver vara ifrån varandra men jag tror att det beslutet baserades på att han inte var beredd att vara nykter. Tror också att han känner sig obekväm med att min familj här vet om våra alkohol problem...
Han har istället, impuls styrt som vanligt, helt plötsligt åkt iväg på skidsemester med sina barn. Allt för att slippa stanna upp i verkligheten! Detta får mig att känna mig ännu starkare. Jag är stolt över att jag vågar konfrontera mig själv, min omgivning och verkligheten! Jag ser också allt tydligare hur djupt ner han befinner sig i sitt missbruk och den förnekelse som medföljer.
Du och din man befinner er ju också på olika platser i ert missbruk, även om jag får intrycket av att ni är närmare varandra än vad vi är just nu. Du har som sagt styrkan och insikten, du är den som gör de rätta valen! Förhoppningsvis är din make på väg åt samma håll men det kan ju bara han välja och bestämma.
Försaka inte din egen livskvalitet, njut av de delar av livet som du kan!
Styrkekramar!