Senaste kommentarerna i forumet

Snart 3 veckor nykter, sakta men säkert (eller!?).

Känner mig rätt okej både fysiskt och psykiskt men det är ju oftast då jag brukar smälla till med en kanonfylla och fundera vad som hände.. Åhh, vill inte ha den där söndagsångest mer :/

Har iaf satt upp en "måltavla" nu som jag ska stämma av dagligen. På den finns även alla negativa saker som jag upplever då jag dricker, tro mig de är inte få.. :( På den ska jag även sätta upp positiva citat som taggar igång mig och ger lite livsglädje! Angående målen så tänker jag sätta upp 3-5 mål per månad som är lämpligt svåra men som jag vet gör mig till en bättre människa om jag lyckas uppnå. Gör det mer tydligt att man förhoppningsvis rör sig framåt och upp ur den mörkfyllda alkoholdimman som man levt i alldeles för länge.

Ha det bra!

... kan ha rätt och jag är bara glad när någon hoppar in här och säger nåt. Tack för tolkning, Ulla!
:)

/L

Ja nu är det tredje veckan som jag är nykter och jag mår hur bra som helst. Okej, visst känner jag mig lite mer irriterad ibland och min vanliga huvudvärk kommer ju alltid när jag slutar med vinet, men i det stora hela mår jag ändå bra och är förbaskat stolt över mig själv. Har inte känt mycket till sug heller, men försöker vara på min vakt för jag vet ju att det kan komma på en sekund. Jag går hos min terapeut på Beroendeenheten två gånger i veckan och det känns också bra. Jag får lite verktyg att jobba med om suget kommer. Bland annat har jag gjort en liten lapp där det på ena sidan står flera positiva saker med att inte dricka och på andra sidan har jag skrivit flera negativa saker. Om suget kommer så ska jag ta fram min lilla lapp och läsa och se om jag vill offra allt det positiva.
Nu har jag också blivit medbjuden på julbord av några kollegor. Förr har alla tillställningar som varit kvällstid, skrämt mig. Ibland har jag tackat ja, för att i sista stund skylla på något och stannat hemma istället. Eftersom jag bor en bit från stan så är jag tvungen att vara kör-bar om jag går ut och det har jag ju inte velat. Lika bra att stanna hemma hela kvällen då. Men nu ska jag gå med och njuta av maten och dricka vatten till och jag ser fram emot det.
Denna gången är jag helt säker och övertygad om att jag aldrig mer kommer att dricka alkohol och det är jag enormt glad över. Tack o lov att jag tog kontakt med Beroendeenheten och får den hjälp som jag så väl behövde.

en blyg liten flicka, hon var ett mellanbarn som gjorde allt vad storasyster sa. Hon var till all olycka vänsterhänt. Det var inte så bra på den tiden att vara det. Hon hade en tysk magister i svenska språket som envisades med att jag absolut inte fick skriva med vänster hand. Ett litet rapp pekpinnan på vänster hands fingrar och jag fick snabbt byta till höger hand. Jag var sju år och många år gick till att lära mig skriva med höger hand. Lärde mig absolut inget annat, var så koncentrerad på detta enda. Jag var fruktansvärt utanför alla högerhänta. Min farfar dinglade med ett guldarmband som jag skulle få av honom, men bara om jag lärde mig skriva med höger. Detta är dagens sanning om 50-talets Sverige, ja, nu vet ni hur gammal konstnären är ungefär. Detta följde mig hela livet, men jag lyckades, men allt annat gör jag med vänster hand, min lilla hämnd på den elaka läraren.
Blev en rebell i klass 9, fick C i uppförande och ordning, plus ett brev hem till mamma och pappa. Dom bara skrattade mina underbara föräldrar. Det enda dom var hårda med var just skriva med höger hand. Man kundeäven bli kallad idiot av killarna som var stora och tuffa. Senare mycket senare har jag förstått att vänsterhänta har en liten konstnärlig ådra så det så.
Ungeför vid 16 tog jag min första sup. Blev hemburen till föräldrarna som tackade killen som bar hem mig.
När jag var 18 blev jag gravid med mannen i mitt liv trodde naiva jag. Vi delade en flaska vino Tinto på lördagar i många år.
Man nummer var två var en mycket fri konstnärlig själ och vi drack ett par flaskor vin på helgerna, inga stora saker.
Man nummer tre visade sig efter tag tog en återställare när han mådde dåligt, konstnären gled in på den banan oxså efter ett tag.
Detta blev något naturligt hur det nu gick till. Tyckte det funkade bra med en återställare. Sakta började en mara rida mig innan jag
ens börjat dricka, efter ett antal år satt jag på nätterna och drack i ren och skär desperation för att slippa må dåligt.
Varför skriver jag detta, bara en påminnelse om jag aldrig mer kan dricka och det är bra mycket bra.
Jävla lärare som fick göra så på den tiden. Tror han var nazist, runda små glasögon och en vansinnig blick. Undrar ofta om det har påverkat
mina val i livet. Givetvis har det gjort det.
Fin dag alla
Konstnären

Jag vill ändå tillägga att det bryr mig inte just nu.Än så länge så håller min föresats att skapa bra dagar åt mig själv oavsett vad han pysslar med.Men vi har heller inte gått in i nån riktig relation än med förväntningar och krav.Det är ju bara på date stadiet och det är nog därför det inte rubbar mig ur cirklarna.

just nu.Kanske han ville träffa mig på Torsdag för att kunna vara nykter innan han går på jobbet på Fredag morgon efter över tå månaders semester och sjukskrivning.Jag ringde igår kväll för att surra en stund,men inget svar.Det brukar vara ett säkert tecken på att det är alkohol.Han lånade också min bil i måndags in till stan.så då ville han träffas på Torsdag trots arbete Fre morgon.Då kan man ju kanske dricka både Må Ti och On kväll utan störning :)Fortsättning på denna evighetsföljetong följer..

Ha ha ha... tack för ditt sköna morgoninlägg! Det verkar som om det verkligen HAR hänt något hos dig! Du sprudlar. Ser hur du sitter och fnissar! Bra. Kanonbra. Ta vara på glädjen!

Jag tycker absolut att du ska tacka till KBT. Det är faktiskt skitbra. Förändrade mitt liv, till det bättre, när jag gick. Gick ca ett år och fick verktyg att hantera de problem jag hade då. Suck... Man är ett nutcase... ;-)

Det är väl egentligen inte så konstigt att det är nu de psykiska problemen kommer i vacker dager. Problemen vi druckit bort och som vi också kanske har ådragit oss genom att dricka. Precis som du säger - det är NU som arbetet börjar. Nu när man varit nykter en tid. Tja, du har ju varit nykter typ ett år längre än mig nästan, men i alla fall.

Känner mig lite gladare idag. Humöret går i berg-och-dalbana och det är så himla jobbigt. Både för mig och familjen. Men idag är jag nog uppe ur hålet igen. Brukar kännas så. Som att jag ramlar ner i ett mörkt hål. Sedan blir jag kvar där några dagar innan det vänder. Är trött på hålet. Men till viss del tror jag att jag på något sätt sluter mig och tankar energi när jag ligger där nere. Jag kommer alltid ut på andra sidan, lite omskakad och tom, men med ett nytt "nu kör vi igen". Skulle kunna beskriva det som en utmattningsdepression under ett par dagar.

Fan vad jag grubblar. Jag vet.

Sprudla på nu vännen och en fantastisk dag!

Att du hör av dig och skönt att du firat årsdagen. Vill minnas att du först inte skrev i egen tråd, eller hur? Har undrat hur du har det, men haft liksom på känn att du är på banan. Men inte att du fortfarande är på Forumet.
Beslutet om framtiden låter bra, är samma som mitt eget ;-)

Vi hörs!

/PP

Listan var från AA såd den hat du säkert sett innan. Fint att du hittat hit igen, och bra om idag återigen blir en giftfri dag för dig. Du har ju kämpat under året, och jag vet hur mycket energi det tar. För ett år sedan var min papegoja ungefär som den elaka kraxande i Pippi filmen från min barndom. Var morgon var det som den skrek:
ÄR DU MÖR ÄN KNUBBIS? !?!
Du ska veta att jag var mör Fenix!
Lyft din tråd, ladda på med allt som krävs.

/PP

Ja, visst är det? Hur har din start på veckan varit? Det börjar bli mörkt nu, börjar bli den där tiden då det är mörkt när man åker till jobbet o mörkt när man kommer hem.

Har själv en del vilande stickprovet vilande, kanske skulle ta fram något igen. Blir iallafall inspirerad av snack om stickning, och även meditation

Undrade också över dom här timantalen. Men hade nog fasen aldrig listat ut att det var tumvantar det var frågan om.
:D

fint inlägg, värt så mkt får oss som inte kommit dit än!!!!
Tack!

Fattade först inte vad du menade, misstänkte autocorrect. Men så i dag så kom jag på vad jag antog att du menade. Jo jag håller faktiskt på och lär mig just tumvantar as we speak. Klurigt med tummen och att sticka runt. Men det ska gå! :)

den listan kan jag skriva under på i stort sett allt, och fråga nr 2 blir då har jag på ngt sätt kul när jag dricker? I dag måste blir min sista dag med detta gift, och jag är så glad att sajten är uppe igen så man kan läsa om alla kloka människor som är i samma situation!
Kram
Fenix

Det som är bra i det hela, är att du kommer kunna använda alla de här oturliga händelserna och tänka tillbaka på.
Tänka att du kom igenom allt det här utan att dricka.
Då finns det mycket man kan klara i framtiden.
Eller hur?

Kram

Igen - tack för delning. Det är starkt av dig och bra för andra, typ mig.

Det kan nog gå på två sätt. Antingen ganska lugnt drickande och, som du säger, man smyger igång det. Eller så är det ka-boom allt på en gång. Tror att den första är livsfarlig för oss. "Åh, vi klarar ju av det här nu." Som sagt, bättre med ka-boom! Du vet att det inte är något som du kan gå tillbaka till. Detta återfall kan, med lite rätt tänk, göra dig starkare.

Ja, det skrämmer - "att ändå sker det". Det är det vi aldrig får glömma. Det är också det som skrämmer mig mest. Att jag en dag bara liksom skiter i det och dricker, trots all min klokskap och all nykter tid. Man får väl helt enkelt försöka eliminera så många riskfaktorer som man kan. Du bekräftar det jag misstänker för egen del - att risken är störst när man är själv. Jag brukade inte dricka själv egentligen tidigare, men jag inser att det numera är en stor riskfaktor.

Kram till dig - imorgon är du hemma igen

Käre Aeromagnus,
Det kommer lösa sig. Det känns så tycker jag.
Din otur har du haft, men snart, mycket snart vänder det.
Håll ut och ta det lugnt.
Styrka till dig.
LillPer

Muränan, du är väl aldrig skitjobbig? Det är helt enkelt skönt att du undrar för det ger mig bekräftelse och anledning att berätta och samtidigt för en stund att reflektera över mitt beslut jag gjorde. För jag upplever på sätt o vis att det bara hände.
Hur det kändes......Jag svepte ganska raskt en öl och en relativt stor whisky. Hände ingenting, men snart kände jag ju ruset sprida sig men jag måste i ärlighetens namn erkänna att det var helt utan sensation eller någon ångest just då . Ingenting, det kändes varken bra eller dåligt. Tomhet ganska omgående och sedan snabb påfyllning. Absolut ingenting speciellt som jag minns det nu. Den här överväldigande känslan av lugn och harmoni som aldrig infann sig. Effekten var totalt överskattad och det jag förväntade mig kom aldrig förrän dagen därpå. För det sa jag till mig själv i affären och den känslan framkallade jag med kraft i affären! Känslan av grym förlust och ångest i morgon bitti!
ÄNDÅ sker det!
Jag är otroligt överraskad över detta faktum.
Det är det som gör mig mest förundrad och rädd. Hur kunde det ske och hur kunde jag dricka så mycket på kort tid efter 5 månaders uppehåll?
De flesta verkar ju smyga igång långsamt och tro att de är normala, botade Svensson drinkare för att sedan öka succesivt och hamna i den onda spiralen igen.
Men inte jag.
Allt eller inget.
Speglar min personlighet ganska mycket.
Tack för frågor och härlig stöttning, ni är suveräna!
LP

För feedback. Definition av vad vi är och vad vi vill kalla oss är naturligtvis redan dryftat i många trådar. Jag tror att stämpeln alkoholist är mycket ovanligt att använda sig av. Varför skriver jag så om mig själv? Först och främst för att understryka allvaret som har präglat den tid som gått sedan senaste gången jag drack alkohol. Inte heller jag har använt mig av etiketten inför andra i min vardag. Men för er kära vänner är det en helt annan sak. Här vill jag vara helt ärlig. Både mot mig själv och mot er. Och i det ögonblick som tankarna kanske kommer " så farligt var det var inte" så gör det gott att påminna sig om att - just så illa var det faktiskt.

Men vem vill inte slippa att förknippa sig med en så dålig bild som vi har av en alkoholist? Jag är helt säker att det beror på att vi anser att vi själva försatt oss i vår situation. Det är vårt eget agerande som har gjort oss till alkoholister, sjukdom hit eller dit.

Läste i början mycket för att försöka hitta min plats och var jag stod i mitt problem med drickat. Kunde vara allt från Vårdguiden till AA listor och svaren var obehagligt. Varför då? Jo för att allt faktiskt tyder på att Pellepennan inte bara haft "lite problem med drickat".
Jag gör gott i att inte glömma bort hur det var. Därför är det kanske tid att påminna sig hur det var, nu när det första helnyktra året snart lider mot sitt slut. Tar en lista på nätet och minns hur det det var förra hösten.

Blir ditt familjeliv olyckligt av att du använder alkohol? Ja, det fanns ju synpunkter och oro.
Har ditt drickande skapat problem i hemmet? Tyvärr har det ju faktiskt gjort det.
Dricker du för att du är blyg och tystlåten när du är tillsammans med andra? Nja inte direkt, men det är lättare att snacka.
Pratar andra människor om dina dryckesvanor? Visst har jag haft ett rykte av att vara minst sagt "festglad"
Tar du illa upp när andra försöker påverka dig att sluta dricka? Ja, När min tidigare sambo gjorde det.
Har du någonsin ångrat att du druckit alkohol? Skojar ni?
Söker du dig till sämre sällskap och sjaskigare omgivning när du använder alkohol? Nej inte direkt, men visst har jag hamnat på en och annan sylta i världen.
Gör alkoholen dig likgiltig för hur din familj och andra har det? Misstänkte att det började bli så.
Har du slagit av på dina ambitioner sedan du började använda alkohol? Verkligen, dom var nästan borta
Måste du ha någon alkohol att dricka vid en bestämd tid eller tillfälle varje dag? Måste behövde jag nog inte, men det blev nog så.
Försöker du skaffa dig extra drinkar på bjudningar? Har verkligen hänt! Eller tagit ett par innan....
Har du någonsin försökt att sluta dricka en vecka, eller längre, utan att lyckas med det? Japp självklart
Har du försökt att kontrollera ditt drickande genom att övergå från en spritsort till en annan? Ja
Har du tagit en återställare under det sista året? Ja, om man räknar en tidig lunchöl så hade jag det.
Avundas du folk som kan dricka, utan att råka ut för svårigheter? Hade jag nog inte direkt funderat på.
Har dina alkoholproblem gradvis blivit värre under det sista året? Ja verkligen
Har du svårt att sova av att du använder alkohol? Ja, vaknade ofta och låg och vred mig. Ångest och obehag
Har du blivit mindre effektiv sedan du började använda alkohol? Ja mycket mindre, fick inget gjort
Har du under det senaste året varit borta från ditt arbete därför att du druckit? Ja, försakat massor av åtaganden
Är det risk för att du ska mista arbetet, inte kunna sköta dina affärer på grund av alkoholen? Ja, jag misskötte mina affärer
Använder du alkohol för att komma ifrån bekymmer eller svårigheter? Så var det verkligen
Dricker alkohol när du är ensam? Ja, nästan dagligen
Har du vid något tillfälle totalt tappat minnet av vad du druckit, sagt eller gjort? Ja tyvärr
Har läkare nånsin behandlat dig för alkoholens biverkningar? Ja, skador jag ådragit mig i berusat tillstånd
Dricker du för att få självförtroende? Nej det tror jag inte jag gjorde
Har du någonsin varit på sjukhus eller vårdinstitution för att du druckit för mycket alkohol? Nej
Hävdar du fortfarande, trots motsatsen, att du kan sluta dricka av dig själv, närhelst du önskar? Ja
Har haft en känsla av att du skulle kunna göra mera av ditt liv om du slutade dricka? Ja ofta

Ni har säkert alla gjort tester och besvarat frågor. För mig var och är resultatet glasklart. Och det vill jag inte förledas till att bagatellisera. Det är anledningen till att jag tröttar er med att klistra in den i min tråd.
Det finns ingen väg tillbaka för mig, och det är något jag vill minnas när jag går vidare i livet. För att glömma är livsfarligt.Det är då jag riskerar att tro att jag kan vinna över alkoholen, fast det inte går. Därför är det nyttigt att kalla mig alkoholist. Åtminstone inför mig själv ;-)

//PP

... Utan oro över alkohol, ilska och hot. Märkligt, men fantastiskt.
Första natten hemma drömde jag att exet och jag fortfarande levde ihop, men i mitt nya boende... Allt var som innan - han var arg, jag försökte hålla honom lugn genom att säga och göra "rätt" saker osv, och jag hittade hans sexkontakter och konfronterade honom, och precis som innan så lade han allt på mig... Och jag hade en jobbig dag, jag var kvar i känslan... Och det är en lite ful känsla - familjerätten är väldigt tydliga med att de tror att jag förväxlar det han gjort mot mig med vad han gör mot barnen... Och jag försöker vara tydlig, försöker ta upp exempel och så, men det känns som att den lilla bråkdel jag tar upp - de förstår inte, hur ska någon kunna förstå?!
Att exet så ofta kan säga "gör du så, så älskar du inte mig", "du får aldrig mer fråga om när du ska till mamma", "du sa att pappa är dum, jag pratar inte mer med dig", låser in sig och håller på; jag kommer liksom aldrig få fram alla dessa saker till familjerätten, och även när jag rabblar upp alla sådana saker så är de ju tagna ur luften - den där känslan som suttit i mig, och som jag sett på största barnet, när man försöker hålla pappa lugn, försöker säga rätt saker så att han inte ska bli arg osv - hur ska någon som inte levt i närheten av det själv kunna förstå? Jag förstår ju knappt själv - när jag pratar om det så tänker jag ju varje gång att jag kanske överdrivit, varit för känslig osv, och så har jag ändå levt i det själv. Men den som aldrig varit i närheten av att leva så, hur ska den personen kunna förstå när jag slänger ur mig lösryckta grejer? För hur mycket jag än försöker berätta så kommer jag aldrig kunna ge helhetsbilden - aldrig kunna få den personen att känna den oron, rädslan, skräcken, eller faktiskt ibland bara se ett ansiktsdrag som kunde visa mig att "idag är ingen bra dag"; att leva i den ständiga oron och behöva känna efter vad som är möjligt att säga, vad som kan vara okej och vad jag skulle undvika, eller sitta på en middag och bara se hur "den andre" kom fram och veta att "nu har jag sagt något fel", kunna känna på stämningen, kunna nästan känna lukten av ilskan, kunna känna det kalla klinkersgolvet mot mig i tanken genom att bara häraden låt på radion som påminner om något av alla tillfällen... Hur ska någon kunna förstå att så mycket av det som hänt mig händer nu barnen? Hur kan man tro att en person kan göra alla hemska saker mot en person, men att han inte skulle göra det mot barnen...?
Åh... Magkänslan visar mig att barnen kommer fortsätta bo hos oss båda lika mycket, och det gör mig ont - att veta att de ska manipuleras av honom, hotas till tystnad på många sätt...

Dock är det glesare och glesare mellan mina inlägg.
Får lite dåligt samvete, för jag känner mig ganska självisk. Kommenterar inte så mycket i andras trådar. Har svårt för att hitta ord.

Men, jag antar att det är ok att skriva för sin egen skull också.
Det har i alla fall hjälpt mig på vägen. Detta och att nästan varje dag vara inne och läsa alla andras inlägg.
Tror inte det hade gått så bra som det har gått om inte forumet funnits, särskilt under det första halvåret.

I dagarna blev det 1år sedan jag drack alkohol senast.
Kommer ihåg den sista gången kristallklart, en hela vin som försvann på mindre än 5 minuter! Snacka om att man hade byggt upp en "bra" alkoholtolerans...

Vi har inte tömt hemmet på alkohol alls, och för någon vecka sedan öppnade jag en whiskyflaska av en finare sort som jag hade som favorit.
Tänkte av någon anledning att jag skulle tillåta mig att lukta lite för att se om det fortfarande luktade så gott att det vattnade sig i munnen.
Det kändes ganska skönt att uppleva en rent kemisk lukt! Hur f_n kunde jag stå och shotta i mig detta?

Nu när det gått ett år funderar jag på hur jag ska gå vidare, och det känns inte så svårt att ta beslutet om att det bara får rulla på som det gör nu.
Risken att testa att bli normaldrickare är inte värt priset jag får betala om det går åt skogen, helt enkelt.

Kanske kan ett sådant här inlägg hjälpa någon? Det GÅR att leva utan alkohol!
Livet går så klart upp och ner som vanligt, det är bara att inse.
Men man hanterar problemen så mycket lättare utan, och man njuter av det fina i livet så mycket mer.
Går vidare med tillförsikt (och vaksamhet), men stannar så klart på forumet.

Ha det gott. //Buzzz

Härlig känsla, att vara pigg och alert en måndag.

Vi hyr huset för 0kr så länge tills det är löst. Han ska lösa det på torsdag. Jag är jävligt trött på all otur jag haft under mina två år.

.. mig för att de där alkoholfria bittrarna nog inte så farliga i alla fall och beställde hem några lådor. Sophie gillade dem också, så alla är inte till mig :-)