Senaste kommentarerna i forumet

God förmiddag i stugan. Hoppas att boxstället gav dig en sista flyktig känsla av värme. Den här gången mera utvärtes :-)
Jag menar att det är betraktaren som definierar vad en förebild är. Oftast inte förebilden som gör det! Det är bara mitt sätt att visa vad jag känner när jag läser dina inlägg, och vad dom kanske betyder för andra som loggat in de sista veckorna. Ja du fattar, lite det du kanske upplevde under dina första veckor.
Nu ska jag bort och se till min egen grannes hus som kommer hit nästa helg. Annars är det lugnt och skönt här i mina grannars sommarparadis nu om vintern. Vi är ganska få som inser och upplever skönheten på vintern. Även dom kommer sen säkert med en flaska vin. Det är ju liksom det man ger till någon som mig :-)

//PP

Tänkte faktiskt på dig, och att det var ett tag sedan du bidrog med dina sköna inlägg. Hade tänkt skriva och fråga hur läget är, men nu idag såg jag att du skickat ett par blänkare in i forumet. Ja, man har säkert perioder då man inte har så mycket att skriva. Kanske känner lite samma sak ibland. Gör det skillnad om jag skriver eller inte?

Du har gjort så många inlägg som hjälpt oss andra så känn ingen press. Ville bara säga att det kändes skönt att se att allt är på banan, det är ju huvudsaken. Du kommer säkert inte att "ramla över tremånaders strecket" Hoppa jämfota över det istället!

Vi hörs!

//PP

Stort tack Santorini och Konstnären. Jag håller med er helt och fullt. Är medveten om att det för mig kanske är svårt att sätta fingret på vad jag menar. Saknar inte A sedan kanske en månad, så det är inte så att jag skulle låta mig luras att tro att det var "bättre" förr. Känner mig just nu helt färdig med den, även om jag vet att det kommer situationer där det kommer att vackla och kännas frestande. Jag tar det då, och känner mig beredd att höja garden blixtsnabbt när det är dax.

Det stämmer. allt är bättre nu idag. Att en lördagsmorgon vakna nykter, ligga länge kvar i sängen och läsa spännande böcker med min dotter. Att vara helt närvarande och kunna strunta i om det finns dricka kvar till resten av helgen eller ej. Blir jag sugen på en öl, så finns ju dom jag numera dricker på Konsum, och det är ju öppen nästan jämt. Och har man inte dom hemma går det lika bra med svartvinbärssaft ;-)

Jag kanske bara har en förväntan av något ännu bättre? Lösningen till det, ligger nog i att lösa helt andra saker än att enbart hålla sig nykter.
Jag vill alltså verkligen inte ge nykterheten skulden, den är bra den... . och framför allt är den en förutsättning för att fatta andra bra beslut som behövs i livet. Ser man alkoholproblemen som en grund till ett hus som vacklar, så kan dom problemen bidra till att huset skadas - ja ännu värre - hela huset kan rasa.

Ska man bygga vidare från en vacklande grund är ju alkoholen problemet, och jag är supernöjd med att grunden för varje dag blir stabilare och bättre. Jag vet att nykterheten lönar sig, och tänker fortsätta värna om den.

Ta var på er, och tack igen!

//PP

Jag blir glad för din skull, skönt att komma hem och känna sig pigg.
Håller med alla mina utlandssemestrar har jag kommit hem totalt slut.
Det där med lycka tror jag inte man kan ha hela tiden. Iblandsmå doser
och ibland stor stor lycka för att jag är nykter.
Må bra
Konstnären

Det är så skönt att läsa sådana här inlägg, de behövs.
Den känslan du målar upp smittar av sig ska du veta.
Det har gått lite vardag i min nykterhet och sådant här påminner om hur bra det kan vara, bara man inte dricker!

Ha en riktigt bra helg!

//Buzzz

Du behöver såklart (!) inte be om ursäkt för uteblivet svar. Livet händer ju hela tiden, trots att vi sitter här.

Nej inget tal än. om två veckor bär det av.

Min lilla gränsövning går bra, inget alkofritt vin-substitut.
I går gjorde jag något ganska nytt.
Var ute på och klubbade, nykter.

Eller klubbade och klubbade. vid halv två tröttnade jag och gick hem. Men det var oerhört intressant fram tills dess. en STOR eloge till folk som jobbar i den branchen.
Herregud vad folk kan bete sig, och att de orkar se denna fylle-missär natt efter natt.
Om inget annat blev jag bara mer beslutsam om att den typen av fylla är över för min del.

Det var inte svårt att låta bli att dricka. Det som var svårt, var att prata med mina vänner, som var lite fulla. gud vad jobbigt det är! Faktiskt, det är inte roligt. Man är på så olika nivåer. Själv är jag lite trött och en aning uttråkad, medan de är i gasen.

Det var inte svårt att låta bli att dricka alls, men jag är fortfarande väldigt osäker på om jag kommer kunna klara av att dricka måttligt.
Jag vill ju ha lika roligt som alla såg ut att ha det igår, men jag vill inte stå i ett hörn och vingla eller dansa ( så dåligt!) och tro att jag dansar bra.

jaja vi hörs!

Visst har man helt andra möjligheter nu. Så självklart egentligen. Själv har jag varit till gymmet och tränat en timme, känner mej stark och frisk. Maken har varit på jobb borta hela veckan och kommer hem idag först så jag får mysa med honom sen :)

När man ser det så här så inser man verkligen att det är hjärnan som spelar en spratt när/om man saknar fyllan. För i verkligheten är nykterheten så mycket bättre. Och varför skulle det vara så viktigt att kunna ta ett glas eller två? Så mycket enklare att avstå helt, annars skulle man hela tiden behöva tänka på alkohol ändå, hur mycket och när. Och för oss är loppet kört med det eftersom vi inte fungerar så att vi kan dricka måttligt. Enkelt!

också en lördag morgon vara. Har legat hos min fru ca en timme och vi har snackat och myst ihop. För ett par veckor sedan hade jag legat och förbannat mig själv för att jag drack i går och ömkat mig själv för hur djävla kass jag mår. Jag hade legat och planerat för hur jag skulle hinna till bolaget innan stängning, och om jag skulle köpa hem även för söndag kväll. Hade känt mig som en riktig looser eftersom jag skulle ha insett att helgen gått åt helvete och det skulle inte bli något slut på drickandet den här veckan heller. Så tvärtemot det kunde bli som idag, planerar för ett par kul saker, mår bra efter en helt ok sömn i natt. Samma människa men så annorlunda. För att alkoholen inte tagit över hjärnan.
Ha en bra lördag där ute
Fenix

Grattis till två veckor! Nä det är samma för mig, försöker gärna ändra allt på en gång men denna gången måste jag nog försöka lugna mig lite. Lite lugn och ro, läka och landa. Önskar dig en fin lördag. /N

Jag har varit väldigt lite aktiv i några veckor nu, har inte riktigt hittat motivation att skriva.
Men det rullar i alla fall på ganska bra, kommer snart att ramla över tremånaders-strecket och det känns skönt.
Har snart ett nytt trigger-tillfälle (där jag ALLTID har druckit förr) att ta itu med, men ser i alla fall nu fram emot att få uppleva det nykter.

Fortsätter att läsa här varje dag och önskar att jag kunde ge mer support åt andra såsom jag själv fått stöttning, men det vill sig liksom inte ännu.

Hittade en bra krönika, många som ifrågasätter sitt drickande, även offentligt. Krönika

Ha det Gott
//Buzzz

Hu Rosa jag känner och känner igen den ångesten att i te veta vam som hänt med vem... Bra att du är här nu, forumet är fantastiskt. Själv läser jag mest men skriver ibland.

Välkommen och kram på dig.

/N

Ute skiner solen. Snart ska jag cykla mina 5 km till träningen. Skönt! Nästa sak att ta itu med är att sluta snusa. Känner mig helt darrig efter dagens första snus. Men var sak har sin tid. Inte jäkta och förändra allt på samma gång. Ett misstag jag lätt gör. Nu slutar vi med kött, kaffe, snus. Tränar hårt. Nej, inte den här gången. En sak i taget, små steg. Glädjas åt det lilla. Ha det bra allihopa och ni som har sol idag, njut av den :) Vi behöver ljuset både bildligt och bokstavligt. Kram

Just det, glömde - 2 veckor idag :D

Njut av din dag! Du behövde nog testa en gång till för att se att livet är bättre så här. Så mycket mera val, äkta glädje och för all del även äkta sorg. Man lever livet med alla sinnen, inte avtrubbad. På gott och ont. Ha en underbar dag!

Jag gör likadant, jag säger inte hela sanningen. Och förresten är sanningen den nu att jag inte vill ha alkohol och då känns det väldigt enkelt som förklaring. Lite småspydiga kommentarer har jag nog fått, om att jag är fanatisk och att man visst kan ta lite vin fast man äter enligt LCHF. Men då har jag bara låtit det passera eller sagt att det här passar mej. Jag tycker också att det är helt snett att man ska behöva känna att man måste förklara varför man inte dricker när det snarare är "drinkarna" som borde förklara sej.

Om nån uppriktigt skulle vilja veta, skulle fråga, så skulle jag kunna säga att jag fick problem, att jag har svårt att sluta när jag en gång börjar dricka. Men annars tycker jag verkligen att det är min ensak. Aldrig har nån ifrågasatt varför jag inte röker?!

Det finns nog ingen bättre plats på jorden!
Sitter i "mitt" hörn i soffan med kuddar och filt, min nya fina stora kaffekopp med mig,
nytänd brasa, ensam vaken och blickar ut över snön på vår "nya" tomt.
Vi köpte ny-gammalt hus i november och jobbade hårt november-december på att renovera den första "etappen".
Har nog inte riktigt "landat" än, då det var stress, stress före jul och sedan var vi bortresta över nyår.

Nu när vardagen är här blev jag så evinnerligt uttråkad så att jag var "tvungen" att ta mig ett återfall i måndags....
Men efter det är det som om något nytt har infunnit sig.
Jag kom ut på andra sidan med en ny sorts tacksamhet och det är den jag nu sitter och njuter av.
Tacksamhet över att jag finns här i mitt soffhörn, att jag har en familj, ett hus och ett jobb.
Tacksamhet och nästan lite kärlek över att jag är jag och att jag klarat mig igenom så mycket.

Jag trodde väl aldrig att jag vid 40 skulle gå på antidepp medicin och vara stolt över att inte dricka
och tycka att hemma-soffan är det bästa som finns.
Jag som skulle leva utomlands, jag som var utåtriktad, vacker, spontan, rolig och spännande.
Men just idag och just nu så är jag bara så glad över att jag finns, så glad över små, små saker.
En braskamin, en nybeställd bok på bordet, en smarrig ostmacka till kaffet
och en sådan enorm lättnad över att jag inte behöver strida mot vinet längre.

Man får lova att ta allt utan nåt alkoholfilter. Men det är också en lycka i sej, att veta att allt man gör är på nyktert huvud. Lösningarna är inte ett hopkok av luddiga alkoholidéer. Jag är i alla fall mycket lyckligare nuförtiden. Inte lycka jämt men jag vet att alla känslor är äkta. Att vara nöjd mej sej själv och sina val ger också en eufori ibland. Att gå förbi systemet på fredagskvällen och inte behöva gå in och bunkra upp. Det blir ett annat lugn utan denna stress att alltid behöva se till att ha tillräckligt hemma. Och denna valfrihet, alla möjligheter man har. Förut var det bara en-att slå upp ett glas och börja dricka. Det goda ruset kanske höll i en timme eller två, sen kom ångern, ångesten och tanken på morrondagens förstörda möjligheter att åka tidigt till butiken eller annat man kanske ville göra.

Svaret är att man blir lyckligare utan alkoholen, det är nog säkert.

Håller med om att det är väldigt obehagligt när man får det där
blixtsnabba suget. Kan säga dej att det avtar med tiden men inte
helt ännu för mig efter 4 månader och 3 veckor. Det kanske kommer
ett par ggr. i veckan men det får rusa genom kroppen till det släpper.
Jag tänker positiva tankar då. Första månaden tänkte jag på A nästan hela
tiden. Tyckte synd om mig själv. Nu tycker jag inte synd om mig själv.
Man vandrar liksom vidare på en liten stig. Kan inte själv dricka s.k. normalt.
Vet det efter att jag provat ett 10-tal ggr. Blev värre och värre för varje gång.
Just nu är jag glad för varje dag i nyktert tillstånd.
Tack varje min egen vilja att sluta.
Forumet som hjälpt mig jättemycket.
Min fina fina hund, har troget varit vid min sida i vått och torrt.
Önskar dig en fin dag
Fär mig no akohol idag
Konstnären

Du har så rätt, tänk om jag fått den frågan lite oftare, då skulle jag kanske börjat fundera lite tidigare på detta.
Jag menar nog mest att jag är trött på att dölja för alla, att inte kunna säga som det är, att inte bara få vara lite ärlig.

Har lite svårt att bestämma mig för i vilken tråd jag ska skriva, mitt "gamla" forum är det så mycket mer "liv" i..

Jag tror ju inte att den där lyckan kommer av sig själv. Vi får nog jobba lite på
den. När jag känner lycka är varje morgon jag vaknar och vet att jag inte druckigt
dagen innan. Sedan går det upp och ner men det är väl så livet är. Jag tror inte jag
kan gå omkring i vardagligt rus hela tiden. Det jag kan tycka är jobbigt är att man
får ta motgångar nyktert nu för tiden. Innan hade jag väldigt lätt för att gömma mig
bakom flaskan och just då löste jag alla problem som jag sedan sköt upp när man
nyktrade till. Ibland är livet inte lätt men jag gillar det nu med klara ögon.
Tänker inte ofta på A nu jag spelar upp min fina inre film som verkligen är ett av-
skräckande ex hur jag var innan.
Igår var jag bortbjuden på tjejmiddag men tackade nej, fick någon konstig ide att jag
skulle dricka om jag gick dit. Det blev sura miner men jag var tvungen att rädda mig
själv. Idag känner jag inte alls så allt är bara harmoniskt just nu. Så man ser vad det
kan svänga.
Må bra på dig
Konstnären

rätt Izzy när du skriver att tal om att flytta utan att veta om man kommer att göra det är att flytta gränserna - och det är bara dumt. Framförallt mot dig själv. Klokt också att avråda dottern att tala med honom när han är full. Dock har hon all rätt att säga vad hon vill åt sin pappa. Helst när han nyktrat till och innan han börjat om. Vad era barn säger till sin pappa är inte din sak och inte ditt ansvar. Det är också hans (absolut inte ditt) ansvar om han kör onykter. Visst vore det förfärligt om någon skulle bli skadad - det tycker säkert han också. (Har du tänkt tanken att ringa polisen om han ger sig iväg onykter?)

Vad ska du göra? Jag föreslår att du ska fundera över dig själv! Tänk konkret och skriv gärna vad du tänker. Viktigt att det handlar om dig och ditt liv. Öva dig på att börja meningarna med "jag". Jag ger dig några frågor och meningar att öva på. Om tanken rör sig mot att "han ska vara nykter" är du på fel spår. Öva dig på att utforska vad DU vill med DITT liv. Det är ett mycket stort arbete att ta reda på vem jag är och vad jag vill med mitt liv när man en lång tid haft sitt fokus på att anpassa sig och leva så att det ska vara lugnt runtomkring... och ständigt har man misslyckats.

Vad vill jag göra idag? Idag vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det till middagen ikväll? .... Ikväll vill jag äta.... och jag ska...
Vad vill jag göra ikväll? Ikväll vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det i mitt hem? I mitt hem vill jag...
Var vill jag leva och bo? Jag vill bo....
Hur ska jag ordna det så som jag vill ha det? Jag kan... och jag ska....
Vad vill jag med mitt liv - hur vill jag leva? Jag vill ...
Vad kan jag göra för att få det så? Jag kan...

Det duger bra med till synes små beslut och göranden för din egen skull. Ge dig den tid du behöver. Säg inget om att flytta så länge du inte vet exakt vart du ska ta vägen och exakt hur flyttandet ska gå till. Ägna den energi du har till allt som är gott för dig - och det behöver ju inte utesluta honom. Om du vill gå på promenad och ha honom med - fråga. Han väljer själv. Vill du äta med honom när han är nykter - säg det. Var och hur vill du äta om han druckit? Gör det. Sluta upp helt med att fundera på hur du ska kunna få mannen att sluta dricka - det har du ingen makt över. Det är hans och enbart hans ansvar och beslut. Visa gärna detta för dina vuxna döttrar, tipsa dem om Carina Bångs tråd http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Fortsätt skriv! Det hjälper långt mer än man kan tro. Önskar dig en skön helg där du ägnar dig åt något du mår bra av! Och - om du tänker att det är inte möjligt... att göra det jag skulle önska och må bra av... Vad hindrar dig? Kram/ mt

Kommer hem från jobbet på kvällen och märker att han har druckit som vanligt.han är lite sur och irriterad. Vi sätter oss och börjar äta tillsammans men han börjar mucka nästan på en gång och försöker få i gång något. Man vet inte vad man ska prata om eller våga säga så han inte får tillfälle att bråka. Så det bästa är att sitta tyst. Han slänger i sig maten och skyndar sig ner i källaren innan vi ens har hunnit äta klart.Våran dotter märker också att han är väldigt full. Jag kollar i hans jackficka och hittar en flaska som luktar vitt vin.jag ångrar det så men jag talade om för våran dotter vad jag hittat i hans ficka. Vet inte varför jag gjorde det för det får ju bara henne att må dåligt också.men det går ju inte att ta tillbaka. Hon ville gå och prata med honom på en gång men jag avrådde henne eftersom jag vet att det inte går att tala med honom när han är full. Då skulle hon göra det i morgon i stället men jag är så rädd att han ska bli dum och säga taskiga saker. Sa att jag skulle prata med honom i stället. Men hon säger att jag blir aldrig arg på honom och att det blir som vanligt igen. Vad ska jag säga till honom? Ska jag säga att han måste söka hjälp el att jag lämnar honom? Fast jag vet inte om jag kommer att göra det och då flyttas bara gränserna.Sen är jag så rädd att han kör onykter!!

Vi är många här som delar liknande historier. Du verkar ha tänkt igenom det hela noga och skriver många kloka saker. Det där med "festen" känns såå väl igen...Och vilken bra ide att ge sig själv ekonomiska incitament att vara nykter (börjar genast tänka på en viss oförskämt dyr väska som jag nyligen sett och undrar om man kan lägga pengar i burken retroaktivt???) För var och en "blir ju salig på sin fason". Man får helt enkelt prova sig fram och se vad som funkar. För en del passar det bäst att trappa ner medan andra vill bryta rakt av. Personligen har jag nog testat lite av en kombination. Det var under våren 2013 som jag på allvar började fundera över mitt drickande. Jag började då helt sonika anteckna hur många vita dagar jag hade på en månad och blev helt chockad över att upptäcka att jag snittade typ 2 vita dagar i veckan. Under sommaren och hösten började jag därför medvetet försöka lägga in fler vita dagar och testade då allt från "inte dricka på vardagar" till "bara dricka 3 glas per kväll". Var inte riktigt nöjd med resultatet (typ drack nästan mer) och bestämde mig därför att testa att vara helt vit under ett år. Just nu känner jag lätt eufori men de första dagarna/veckan var urjobbig, framför allt på det sociala planet. Vad GÖR man egentligen om man inte dricker vin en fredagskväll? Vem är jag då - en te person? för mig har nog identifikationen av den kritiska tidpunkten 17-19 varit avgörande. Under den tiden undviker jag alla vinsituationer genom att gå undan och tex läsa bok eller bada. Har förklarat för min man som tålmodigt accepterat läget. Men kul tycker han inte att det är, det märks..

Usch hoppas att du inte uppfattar allt detta inlägg som innehållandes en massa snusförnuftiga tips som du inte bett om. Vill egentligen bara välkomna dig till gänget! Vi tar hand om varandra!

God natt alla fina!
/Nossan

Funderade ikväll på när jag sist kände en riktig önskan att dricka. På något märkligt sätt är det faktiskt länge sedan. Ja en kort tanke kan komma upp -skulle vara gott med...
Men ingen önskan efter ruset som sådant. Tankarna på alkoholen har varit mycket närvarande under de senaste månaderna, men det blir mindre ofta numera. Det som gör mig lite fundersam är att jag inte direkt känner mig" euforisk" över nykterheten. Det är ofta mer en känsla av - jahaja, och nå då?
Jag vet inte om det är som det ska vara? Förmodar som med det mesta jag gått igenom, att även detta är helt normalt. Men jag känner inte direkt faan va skönt att vara nykter! Det är mer som det känns som - faan va skönt att inte vara full. Kanske är det ett tecken på att hjärnan har svårt med att fixa fram lite schyssta endorfiner, som skulle sitta bra från och till.
Men man ska inte gnälla i onödan kanske ;-)
Somnar och vaknar i alla fall nykter imorgon med. Så mycket är säkert.

Så himla tröööögt.... Huvudet är proppfullt av tankar men det har suttit långt inne att få ut dem. Ett slags mental förstoppning där jag ätit massor men nada output whatsoever. Så, nu blir väl detta inlägg ett verbalt resultat av ett slags ...lavemang (kamomillteet kanske?).

Jag läser här flera gånger varje dag, läser och tänker. Och läser om, för mitt minne är fortfarande skitdåligt - jag minns verkligen inget, särskilt inte av mina egna inlägg. Och jag kan fortfarande få samma typ av minnesluckor efter en helt vit middag ute som jag alltid fick när jag drack (räckte med 3 glas för att jag inte skulle ha sammanhängande minne av kvällen). Är det ngt slags hjärnskada jag dragit på mig tror ni? Verkligen bra jobbat isåfall. Go Nike! Jag dricker iaffortfarande väldigt lite, kanske det har blivit 0-2 ggr/vecka sedan jul, och oftast max ett glas. Fick ju nog i början av nov och undantaget en kaosfylla på lucia har jag pendlat mellan helvitt och 1-2ggr per vecka. Men jag känner ju hur lätt det skulle kunna eskalera och att jag BORDE ta ett beslut om nykterhet - men jag ORKAR inte ta det beslutet fastän jag kanske eg. skulle må bra av det.

Nä hörrni jag är trött och bitter och sliten, det är för mycket av allt. Jag försöker jobba mindre (=klara mitt krävande heltidsjobb på 6 istf 8 timmar) ffa under mina barnveckor så det inte blir så långa dagar på fsk, och under självveckorna för att få mer tid till mig själv. OCH samtidigt försöker jag vara ledig på kvällarna (hinna läsa och göra avkopplande saker som jag ju ändå blir rastlös av) OCH klämma in promenader eller löprundor på luncherna. OCH komma ikapp med några projekt jag ligger efter med. OCH få ordning på min ekonomi. OCH gå ner i vikt. OCH ha mer sex. OCH få till ett beslut om alkoholen. OCH få ordning på sömnen. OCH träffa mina vänner mer, efter 2 år av dygnetruntjobb (heltidsjobb + doktorsavhandling + separerad småbarnsmorsa=ej så mkt socialt liv) Men, när jag radar upp allt såhär så ser jag ju att det ju inte går, såklart. Inte allt på en gång.

Det är så konstigt - jag har alltid sett mig själv som en rätt bekväm typ som inte gillar att städa, inte har ambitionen att vara perfekt förälder eller gillar familjeliv sådär jättemycket, gillar bo i hyresrätt (själv), inte bryr mig om jag dejtar män el kvinnor, inte är hispig över jobbet, gillar att spela, göra och lyssna på musik över allt annat, att chilla, dricka vin och liggga i soffan eller i solen nånstans. Men, den bilden verkar inte stämma längre - inte när jag läser vad jag skriver ovan. Och det är ju inte konstigt om jag känner mig misslyckad och otillräcklig hela tiden när det ju inte på ngt sätt GÅR att lyckas med allt jag försöker på en gång.

Att inte dricka A känns ju som nyckeln till orken, ekonomin, vikten, sömnen, och säkert det mesta av det andra, så det var ju också en av anledningarna till att jag försökte börja nysta i den änden när jag började skriva här tror jag. Men jag är så himla trött fortfarande, trots att det nu närmar sig 3 månader av mycket låg alkoholkonsumtion. Kanske räcker det inte med lågkonsumtion månne?

Jag har tidigare gillat att meditera, vara i nuet, men jag orkar inte det nu - och jag är skitskraj tror jag. Att det liksom ska vara tomt där, tomt och tråkigt, och inte finnas ngt lugn längre. Hjärnan kokar av planer på att flytta, söka nya jobb, resa, optimera scheman, handlarlistor, månadsbudget, införa köpstopp - bli helnykter osv osv osv.

Under barnveckorna funkar det skitbra utan A - en nollöl när jag kommer hem tar bort suget resten av kvällen. Under barnveckorna, that is. Värre under självveckorna då jag ofta jobbar sent, är trött och hungrig och det är så sjukt lätt att ta ett glas - jag bor bokstavligen ovanpå en kvarterskrog, så det är liksom bara att pipa ner en våning, behöver inte ens gå ut utomhus om jag inte vill. Suget är starkare de veckorna, och kanske 2ggr/vecka sätter jag mig där en stund med ett glas vin eller en öl. Och fastän det i sig är en FANTASTISK förbättring jämfört med mitt konstanta drickande av 1-2 flaskor varje kväll fram tills i höstas - så känns det som att jag misslyckas även där, att jag borde "lyckas" med helnykterhet trots att jag ju inte velat ta ett sånt beslut, just för att det inte ska bli ännu en jävla prestation.

Nu ska jag avsluta denna klagosång - gå och lägga mig och vakna med tuppen/barnet imorgon och tillbringa förmiddagen på biblioteket - DÄR brukar vi finna ro efter en lång vecka.

Varm kram till alla ni som kämpar, som skriver, som läser här <3

Mulleman, tack för dina fina och tänkvärda ord! Det är konstigt, jag har alltid prisat friheten högt. Så konstigt då att tillåta mig fastna i A:s bojor. Det finns ju så många begränsningar i livet ändå. Jag har varit så rädd för min dödlighet och ändå valt att köra mig i botten och på något sätt stå vid sidan av livet. För det är ju så det blir med A. Du är och du finns, men ändå inte. Fullt upptagen med att försvinna bort, fly in i något som i slutändan bara förgör. Det är skönt att vara närvarande, även om det kostar ibland. Jag får bli bättre på att ta andra sorters pauser. Idag har varit en bättre dag på jobbet. Jag har energi igen. Däremot har jag varit lättirriterad hemma. Småstressad. Det antar jag också blir bättre ju längre tiden går. Om 2 veckor ska jag iväg till Danmark. Det kommer bli min första prövning. Åka till ett land med många mikrobryggerier med god öl. Ja, för första gången fladdrar fjärilarna i magen. Jag är inställd på att ta dagarna där timme för timme med en massa påminnelser till mig själv. Träningskläderna följer med som en extra livvakt. Tur att hotellet har ett ordentligt gym. Tänk, det är fredagkväll och jag är klar i huvudet! Imorgon kommer jag vakna utan betongkeps :)