Senaste kommentarerna i forumet

Vad glad jag blir! Roligt att du bestämt dig. Det kommer du inte att ångra! Vi finns här när det blir tufft OCH går bra. Rös av orden du har på datorskärmen.

Kramar

Välkommen och vilket bra beslut.
Konstnären

bara ett litet telsamtal så är allt bra igen.Nu kan jag vänta snällt i säkert en vecka innan jag behöver ny näring.Låt han vara ifred,låt han fundera, längta, våndas och känna klart om han vill/kan sluta dricka och om han vill närma sig mig igen på mina villkor.Men nädå,jag ska vara där och styra upp det så att det blir som jag vill och snabbt ska det gå..Andra delen av mig känner sig ganska fri och öppen för vad ett liv utan honom skulle kunna innebära.Jag hoppas att den delen kan få mer näring och den enda som kan ge det är ju jag själv.Men då känns det som att jag sviker och riktar mig bort från oss.Ändå säger ju många som varit med om detta att det är precis det rätta att göra.Så jag gör väl det då,men det tar emot och är svårt.

... och hoppas du är okej!?

Kram

... tänker på de åren av mitt liv som gjort och gör så ont.
Att det tog mig så många år att inse att exet var alkoholist, att inse att han inte var snäll, att inse att jag inte behövde ha det så - och all tid och energi jag lade på att försöka hålla honom lugn och nöjd.

Du har kommit så långt, och jag har också kommit långt, men du är en förebild - och jag tänker på hur fint det är att du går på AlAnon och att du skriver här och delar - det är så ovärderligt för många! Jag är så glad för att ni hittade er väg, att du kunnat hitta dig och lägga medberoendet åt sidan... Jag kämpar - och på många sätt är jag ur mitt medberoende, men det är som om det ligger där och pyr ibland:
häromdagen åkte jag med en vän och hennes sambo i deras bil. Han använde blinkersen och den slogs inte av efter att han svängt. Efter en stund noterade jag det, men sa inget. Efter en stund sa kvinnan, min vän: "Slår du av blinkersen?" - och jag trodde på fullt allvar att mitt hjärta skulle stanna - jag tappade andan och höll på att rasa ihop och omedelbart kom tanken "Men hjälp, han kommer ju bli galen på henne" och jag kände nästan hur jag ville sätta ut armarna åt båda sidorna i baksätet för att ta spjärn i skräck för att han snart skulle kunna köra i 170 km/h...
Men han svarade bara kolugnt och nästan lite disträ: "Eh... jaa, just det..."
Och jag höll efter andan en lång stund... För med mitt ex så hände det två (!!) gånger att jag bad honom slå av blinkersen, och det blev resan från helvetet - han blev så fruktansvärt arg, gapade och skrek och ifrågasatte om jag inte älskade honom eftersom jag var tvungen att rätta honom, om jag inte tyckte att han kunde köra bil osv osv, och körde sååå fort, och där satt jag (tack och lov innan barnen fanns) och trodde på fullt allvar att han skulle köra ihjäl oss - och efter det har jag aldrig någonsin kommenterat något sådant, egentligen bara lärt mig det och inte tänkt på det. Galet sjukt, förstår jag när jag är med om liknande situationer och ser andras reaktioner.

Tack för att du delar!
Kram

har jag fattat mitt beslut och dagen är här. Dagen då jag skruvar på korken och satsar på ett bra resten av mitt liv. Har läst här jättemycket de senaste veckorna, och längtat till att följa er alla som nu kommit mer eller mindre långt i nykterheten. I dag är det min Dag1, och jag är oerhört förväntansfull. Jag har några rader på min datorskärm som jag brukar titta på. Det skrevs av bloggerskan Torrdockan för några år sedan då hon varit nykter i minst fem år: "Det finns inget annat lyckligt slut på ett alkoholistliv än nykterhet. Allt annat är tragiskt, nedbrytande och meningslöst."
Mitt drickande har verkligen varit tragiskt, nedbrytande och meningslöst i många år. Nu vill jag sätta stopp, och skapa mig en annorlunda framtid där alkohol är uteslutet. Jag är beredd på att det blir tuffa stunder den närmaste tiden, men jag ska ta fajten, precis som många av er gjort och skrivit om här.
Vi hörs,
Fenix

... och det är lättare sagt än gjort - men du behöver inte leva så!

Jag förstår att det känns illa, men det blir bättre...
Har han flyttat, hur går det för dig?
Har du lite ledigt?

Stor kram, du är bra!!!

Ja, emllanåt är det kaos... men så plötsligt hade vi den sååå fin kväll igår - flickorna var i harmoni, kändes som de levde i nuet och njöt av fredagsmyset, ville gärna sitta i knät och kramas och vara nära - och de verkade så lugna och nöjda!
Tack - jag behövde den stunden! (men - betyder det att jag överdriver det andra...?)
Åh...

Stort grattis till dina 6 veckor.
Konstnären

Jo dom där underbara krogsvängarna, känner man igen. Speciellt vår kvarterskrog där man verkligen stammis. Söndagar var obligatorisk.
alltid en söndag när allt var slut. Hängde faktiskt på låset kl 12, lite darrig och ångestfull. Snabbt två glas vin så darrningarna försvann,
sedan innan i dimman och lulla hem framåt sextiden. Somna som stock för att vakna vid 2, 3-tiden full av ångest.
Tänka på jobbet, och det hände ibland sjukskrivning.
Vill aldrig ha detta tillbaka, och jag ska inte prova. Du är en kämpe, vet du det.
Ha en fin lördag
Konstnären

Vilken prövning kan höra klirret från de små spritflaskorna. Mycket starkt gjort av dig, faan vad jag blir imponerad. I morse när jag
var ute morgonrundan med hunden fick jag en sådan där ahha upplevelse, här går jag på två ben nykter, har hälsan, har ett hem.
Faan vad lycklig jag blev. Det kunde varit mycket, mycket värre om jag hade levat.
Idag inget första glas för oss eller hur.
Kram
Konstnären

Grattis till snart 2 v. I kväll 6 v för min del och det känns lättare och lättare. Jag är mer bestämd att det är så här jag vill ha det.

Ha det gott!

Det finns mycket nytt att upptäcka. Härligt att läsa din tråd om vad A gör med oss som föräldrar och i alla relationer. Vad stark du är som kör på fast din fru dricker! Så gjorde min man. Drygt ett år tog det innan jag också bestämde mig.

Ha en fin dag!

Vad bra du hanterade kollegan!
Man blir så klok och lugn när man inte fyller på med A, tycker jag. Kanske bara jag : -0

Varför det gick som det gick... Det tar tid att försöka förstå. Själv har jag funderat klart på sådant i mitt liv. Jag grubblade alltid på sådant och navelskådande mig och historien. Nu skiter jag i det. Hjälper inte, känner jag.

Jag är här nu
Nykter och starkare
Med problem och brister
Stolt, nej tacksam, över idag sex rena veckor

Kram

Att dra sig i sängen. :-)

Tack detsamma!

Att dra sig i sängen. :-)

Tack detsamma!

Tack för läsning och det verkar som ni ordnat för en fantastisk fest för er och vännerna!
(Klarade ni åskvädret?)

Tack för att du frågar. Känner mig ganska upprörd fortfarande. Drack inget. Hade med mig A-fritt bubbel och rött. Mest för de andras skull.
Först, blir erbjuden ett glas kallt som aperitif och tackar nej. Blixtsnabbt från värdinnan; Du har slutat? Det är därför... (Tror hon syftar till min viktnedgång och utstrålning som hon senare kommenterade.) Jag har inga problem alls att berätta, tar fram mitt bubbel och under tiden kommer haranger om hur värdinnan minskat, vill minska, varit vit i veckan och det tar aldrig slut. Fick höra att det var pga av oss (mig) de köpt hem. (Sorry men ni dricker rätt hårt ändå...) sedan positiva kommentarer om vad bra, då kan vi göra massa saker när vi träffas. Ja, det vore roligt, försöker jag säga för döva öron. Hon lyssnar inte, pratar bara själv.

Vid middagen ser man förändringen, sluddret, monotona tjatet, aldrig en fråga, bara malande om sitt om och om igen. Precis efter den goda middagen har den mörka blicken och tårfyllda ögonen kommit fram och massor av otrevligheter och anklagelser mot sin man erbjuds mig, högt så han ska höra. (Inte första gången). Så obehagligt och tråkigt. De har haft problem i äktenskapet länge och alkoholen gör att vi aldrig kan prata med dem och antagligen är deras problem så mycket värre pga av A. Han bad henne att sluta. Hon menade att det var en del i hans beteende, att tysta henne, inte vilja sluta dricka och anklagar henne hela nätterna och dagen efter för att bete sig illa och hon måste be om ursäkt för att hon inte minns och även när hon varit nykter minsann. Jag hamnade mitt i skottlossningen mellan dem. Tvingades ta ställning och svarade ärligt att jag förstod vad han menade att det inte är så roligt att prata illa om honom inför oss och barnen. Jäklar, det small till och blev så arg på mig. Jag frågade senare och då kom det; hon trodde hon var bland vänner osv. Ja, sa att du är bland vänner. Är du en bra vän nu? Blev djävligt jobbigt och jag ville bara därifrån. Vad säger man till någon som man verkligen tyckt om så mycket men som varit totalt ego senaste åren och mer och mer personlighetsförändrad, labil, skör, aggressiv och faktiskt sjuk! Jag var lugn (går inte att prata med en människa som är så borta i sin fantasi-värld med nerverna spelande på huden) och sa att vi kunde prata när hon är nykter.
Det hela lugnade sig, hon gick på promenad, jag bad mannen (frågat väninnan om hon ville att jag skulle prata med mannen, eftersom det var det jag uppfattade att hon bad om och ja, gör gärna det, sa hon innan hon gick) att sluta för hennes skull och ge henne stöd i det. Han har ju inga problem, han tål enorm konsumtion under många år...? Han är så trött på att hon alltid skyller allt på andra och att det tjatas och ältas även i nyktert tillstånd (enstaka vita dagar..troligen) Man går på minor och trampar i vänners privata samtidigt har vi känt varandra väldigt länge och är redan indragna.... Jag säger lugnt; Jag uppfattar att din fru ropat på hjälp och velat att du ska sluta så hon kan sluta i flera år. Kan du det? visst, men lite svävande och motargument. (Han är mer fast i det sedan länge men har någon slags mental kontroll) Era problem blir ju inte bättre med A och det höll han med om. Jag bad om det för hennes skull och deras barns skull. Sedan vet jag att han borde lägga av också.

Incognito, med risk för utelämnande av mina allra bästa vänner, detta var verkligen jobbigt. Det utlöstes nog av mitt beslut och deras dekadens. Jag tycker så mycket om dessa personer och deras barn är som mina syskonbarn eller egna. De är smarta, roliga, generösa, framgångsrika, välbeställda människor som nu faktiskt sedan flera år håller på att duka under för A. Min vännina är inte samma person, helt förändrad och ganska galen och otäck med alkohol och den enda gången det går att prata om något som har med livet och känslor att göra är när hon druckit, men bara under ca fem minuter innan hjärnan titlar och en svartsjuk, missunnsam, oberäknelig, elak, desperat, manisk, ältande människa tar över som tycker så synd om sig själv. Funderade mycket på vad jag kan göra. De är så djävla stolta också och vet alltid bättre än alla andra. Min vän är borta sedan länge. Det bryter ner henne mentalt och fysiskt. Jag talade med syrran om det för några år sedan. Jag har berättat för väninnan om hur orolig jag är. Det värsta är att allt är en tävling för henne så hon jämför sig med andra och ska vara bättre. I bästa fall kommer hon nu sluta dricka för att inte vara sämre än jag, (Gud förbjude.)

En bra vän säger sanningen och då får jag vara beredd på en väldigt negativ reaktion och antagligen kommer vi inte träffas igen eller på många år... Kanske hennes man lyssnade och de tar beslutet att komma på banan igen. Så sorgligt att se vad alkoholen gör i längden och sakta förlora sina underbara vänner till A. Barnen trivs tillsammans och leker bra men det har varit svårare och svårare att umgås de senaste Åren då detta scenario och liknande fyllesvamnel alltid uppstår. Vi försöker ses på dagtid men då är hon supertrist, sur, och tyst. Han med. Bakis, bara glada med alkoholen. Blir rätt svårt att upprätthålla en relation då.

Ledsen nu. Har mist min vän för länge sedan och hon är nu mer trasig och galen än någonsin men vägrar att prata nykter och det går inte när hon dricker, så vad faan gör man!?? Skriver ett långt brev? Ser tiden an och bara finns där som förebild? Ber henne gå till läkare? Ber mannen att sluta eftersom hans fru kommer att kollapsa snart?

Idag 6 veckor och det är jag väldigt glad över. Ångrar inte en enda nykter dag!

/Vickan