Senaste kommentarerna i forumet

Hej Stigdotter!
Hur har du det i ditt alkoholsanerade hus (j-a stavningskontroll! Nu ville den ha det till "alkoholiserade hus". The enemy within us...)
Att kärleken spirar har jag ju förstått, men hälsan? Hur känns det nu? Bra hoppas jag!
Kram från Nynykter

Jag har stängt dörren till alkoholen. Tror alldeles säkert att mångankan lära sig att dricka normalt, att det funkar om man inte hunnit så långt i sitt nmissbruk och om man lever balanserat i övrigt och behandlar sin kropp med kärlek och respekt, det vill säga tränar, älskar, äter sunt och lyssnar uppmärksamt på kroppens och psykets signaler. Men hur många av oss befinner sig i ett sådant jämviktsläge? Själv är jag lat, så jag valde att stänga dörren helt för att slippa dividera.

Kram från Nynykter

"En ny jord" finns i pocket på en av våra stora nätbokhandlar. Jag vill inte göra reklam men namnet börjar på B... Kostar 42 kr. Det är mindre än en dags snusförbrukning. Fast det beror ju på hur mycket man snusar :-) Mindre än en flaska vin i alla fall! Mycket mindre än en flaska whisky. Jag beställde tre ex idag. Ett för att ersätta mitt eget badkarsex (oj, det ordet blev väldigt mångtydigt haha!) och två för att dela med mig av till vänner. Måste poängtera igen att jag inte vill predika eller frälsa någon i några sammanhang. Jag tycker bara att boken är så bra.

Kramar från Nynykter

Min nationaldag var Nykter! ;-) Lite småtrist...ja, inte den nyktra biten, men inget särskilt hände.
Däremot var denna dag fantastisk. Tillbringades med mina barn vid havet. Så jag är nöjd. Nu ska jag ta bilen och handla pizza...

Inget motionscenter här inte! Du måste verkligen ha haft det tufft, både tränat och supit. När fick kroppen vila? Skadorna är de från träningen? Allvarliga? Ha en bra nykter kväll kompis. Vi hörs. Stay sober! Kram/R

Nog kände jag att du var där inatt. Är du riktigt ärlig nu?

Läste igenom vad jag skrev ovan. Vilket djävla svammel... Hoppas du förstår ngt av det, vanligtvis är jag en redig kille. Men havet lugnar verkligen jag är så övertrött.

Att tänka mycket och analysera är nog inget man kan jobba bort. Du är en smart, känslomänniska. Men tänk mer på dig själv. Killarna klarar sig!
/R

Men du får kanske vänta 25 år på att bli behövd. Min känsla är att barnen behöver oss fram till de är en sex/sju år. Efter det är vi bara ngt som de tar för givet. Den som som bara finns där och fixar allt. Märker ingenting förrän kossan är borta ur båset. Det betyder inte att de inte älskar oss. Vi är bara ngt som finns där...punkt. Har vi skött oss så kommer det en period i 40-års ålder när de äntligen inser hur mycket de behöver oss. När vi börjar bli lite gamla och skröpliga och tanken slår dem " Oj, mamma/pappa kommer kanske inte alltid att finnas kvar och jag behöver ju min föräldrer... Vem annars ska älska mig förbehållslöst?". Så tror jag... Men Nynykters teori om tonårshormoner känns inte heller fel. Men måste de behöva oss, räcker det inte med att de älskar? Givetvis behöver de oss...men vi är inte primära i deras liv. Tänk på din egen ungdom? Inte var din pappa prio ett i dina tankar? Jag som tonåring tänkte på...tjejer, sex, pengar och tyvärr öl och fest.
Men jag förstår din känsla, att du är ledsen...men tro mig killarna är inte ledsna mer än ngn minut så länge de inte blir fysiskt eller psykist misshandlade. Tror inte heller de är vilsna...de ser/behöver inte sin mamma hleller. Hoppas du förstår hur jag tänker.

Däremot blir jag ledsen över att du inte känner dig behövd. Visst är du det! Killarna vet det bara inte. Dessutom behöver jag och säkert många andra här på forum dig. Vi som är vuxna vet sånt. Din arbetsplats kanske behöver och saknar dig? Din pappa...slösa kärlek på honom...han blir nog glad. En dag kommer där säkert också att finnas en kvinna vid din sida. Det tar bara tid...men ingenting kan bli SÄMRE nu när du är nykter. Och kan du inte sova på natten? Gå upp! Varför måste du som är sjukskriven sova på natten? Du bor väl ostört? Du kan göra vad du vill. Förr eller senare somnar vi alltid.

Min dag var fin. Nu vill jag inte strö salt i såren men eftersom jag vet att du är en sann vän så vet jag också att du glädjs för min skull. Ongarna skolkade och vi tog med jycken Fislisa. Hade picknick på stranden. Lite kallt var det nog...men ongarna doppade sig. Vi byggde brasa...mitt på dagen. Kan man göra så? De spelade ngt bollspel, lillkillen metade - i havet, så pointless - och jag bara låg och njöt av solen. Brun som en pepparkaka. Jag mår bra och är så djävla skönt trött så i kväll käkar vi - hämtpizza. Trist att du inte äter heller...mitt förslag är soppa. Då blir det inte som en hel måltid som ska fixas...utan man kan bara slafsa lite.

Ta hand om dig TP. Du behövs! Håller om dig och släpper ej!

Allt jag skriver är ju riktat till hela min nyfunna
älskade familj!
Du har säkert väldigt rätt i det du skriver, men den
blödige pappan får lite panik när jag ser att att
tiden går så sanslöst fort. Därför känner jag att jag
får så bråttom att de ska flytta hem igen. Vill inte
att de bara ska minnas att det varit massa oro i
deras uppväxt. Tog många år för barnens mamma
och mig att lära oss samarbeta och det har ju givetvis påverkat barnen. Blir så förbannad
på mig själv att jag inte kunnat vara mer vuxen
i mina känslor....jävla känslor som styr så mycket
hur jag reagerar. Önskar jag kunde vara sån att jag kunde ruska av mig mer och inte tänka
så mycket!

Men jag tänker lyssna mer på dig i fortsättningen
och ta en sak i taget, nykterheten ska helt klart
vara prio no:1. Snart hoppas jag kunna börja jobba lite smått
och få igång rutiner..så att barnen kan komma hem igen.

Tack för att du tänker klart åt mig, när det kör ihop
sig i tankeverksamheten...skulle behöva en sån hustru ;-)

Dompa: Den där klappen på stjärten va ju inte riktigt
ämnad för dig...men va fasen! Kändes det bra så
håll till godo :-)!

Har sagt det innan, men säger det igen!
Vet inte hur jag skulle ta mig igenom detta
utan er!

/TP

kloka Du! / A

om känslor som väcktes av den nya tråden "Jag hatar bag-ni-box. Minnen av när jag en period vägde... konstaterade och inte ville inse det som var uppenbart. En underlig spänning i hela situationen.

Nu får jag dela kampen, både skrämmande och befriande. Vik inte med blicken, skrev viktoria när jag berättade om mötet med "demonen i duschen" - det tar jag med mig.

Skrev också om min återigen starka längtan att äga min tid - och att dela den med mannen. Den längtan är starkare och mer odelad än på mycket länge. / mt

Har prövat att sätta regler för drickandet, men för mig har det bara blivit värre. Så jag har insett att för mig funkar det bara genom att helt avstå och det gör ju det hela mycket enklare. Tycker att man lägger så mycket tid på att tänka på alkohol att det är rätt skönt när man insett att jag kan inte dricka med måtta.
Visst kommer suget men kriget med alkospöket är lättare för det finns ingen öppning, finns säkert dom som klarar av att gå tillbaka till ett normal drickande men det är inte jag//Kalla

har ni läst den? är den bra?

Skulle vilja kunna dricka lagom, men vet innerst inne att jag inte kan de, dricker vin som att de vore saft
tänker varje dag att jag måste sluta, varför ska de va så jäkla svårt, gott med vin när man känner sig stressad, ett tag, men sen mår man ju inte så bra, samma som med cigg, så gott med en cigg när man är stressad, men märkte när jag höll upp att röka då blev jag lugn, tror de är samma med alkoholen man tror att den är "stressdämpande" men man blir stressad av att dricka, de tar mycke energi av en, självklart har jag ett sug men tror att jag dricker mycket av vana oxå,har någ, ett bra tips hur man ska tänka,,,

Hej TP!
Nu skriver du ju till Dompa, men jag vill ändå berätta om en sak som slagit mig när du skrivit om dina söner. Dina söner är ju tonåringar med allt vad det innebär!!!
De står inför en frigörelse från både dig och mamman. Ska snart flytta hemifrån. Plågas kanske av pubertala humörsvängningar orsakade av hormoner. Och de vill inte prata när man själv vill prata, så det enda man kan göra är att skapa några kontaktytor.Vad jag vill ha sagt är att allt inte behöver bero på dig eller alkoholen utan kan vara ett normalt utvecklingsstadium. Sen tror jag att ungar som lever varannan-veckas-liv är väldigt bra
på att förhålla sig till att det är olika hemma hos mamma och pappa. Ok, pappa är mer känslosam
och mamma mer tillknäppt, men kanske uppskattar de både delarna? Jag tror faktiskt att det kan vara utvecklande för dem.
Något som de alltid kommer att ha med sig är den kärlek du visar. Den är absolut nödvändig. De kanske inte vill kramas eller prata just när dubvill det, men de vet att du älskar dem och det är oerhört viktigt. En sak i taget, TP. Nykterheten fixar du fint och det är prio 1 just nu.
Tråkigt att du inte fick sova. Allt ter sig svartare när man är trött. Det var f-n vad änglaskarorna missköter sig hela tiden. De är snart out of business om det ska fortsätta på det här sättet :-)
Kram från Nynykter

Orsak och verkan kan man fundera över också :-) Funderar vi mycket för att vi slutat dricka eller slutar vi dricka för att vi börjat fundera? Jag tycker det verkar vara många här som är i någon slags åldersrelaterad kris eller fundering och av den anledningen bestämmer sig för att sluta dricka. Så var det för mig. Vid 46 års ålder drabbades jag av insikten att jag inte är ung längre (lite trögfattad är jag allt). Jag började i alla fall fundera på vad jag ville göra med resten av livet och kom fram till vad jag INTE vill, nämligen bli en fyllekäring. Min särbo är äldre än jag och när vi umgås med vänner i hans ålder (10-15 år äldre) funderar jag ännu mer på framtiden. Det blir så tydligt ibland. Ett gäng högröstade sluddrande 55-plusare som kladdar på varandras fruar eller män är ingen rolig upplevelse. Jag vill vara en vacker, fräsch och klok äldre kvinna som med glädje kan ta hand om eventuella framtida barnbarn (många, många hoppas jag det blir) och vara ett stöd, inte en belastning, för mina egna barn när de blir unga vuxna.
Kram från Nynykter

Dompa: Känns som om du är allt annat än
initiativlös! Hoppas du finner ro vid havet idag,
att du kan samla dina tankar och bli fylld av kraft
och ett inre lugn.

De tröstande orden om mina barns kärlek till mig
behövde jag verkligen idag! Men känslan just nu
är att jag tror jag behöver dem mer än de behöver
mig! Känner mig så genomledsen att jag inte är
den närvarande pappan jag alltid kämpat för att
vara! Är så rädd att de aldrig kommer tillbaka till mig. Är så rädd att jag gett dem ett liv av oro
och vilsna själar.
De har levt ett liv där de
varannan vecka bott hos sin mamma som fram
tills nu inte haft förmågan att visa känslor, där "bit
ihop" har varit det som hon fått lära sig och det hon har lärt våra barn. Där hennes kärlek
har visats genom att köpa saker till dem.
Den andra veckan har de bott hos mig där jag
överöst dem med kärlek genom handling, ord
och närhet. Men har nog varit för känslosam,
vid minsta lilla förändring i barnens mående har
jag varit där och försökt rätta till, att de ska öppna
sig och prata. Inser att jag varit för mycket helt
enkelt! Kan inte varit lätt att kastas mellan dessa
två olika världar.

Känner mig så vilsen i min papparoll, vet inte längre hur jag ska vara för att det ska bli
rätt!
Känner mig inte behövd någonstans just nu,
är sjukskriven sen några månader. Älskar mitt jobb, men det blev för mycket för mig, med
alkoholen, barnens mående och + oro för ett
annat sjukdomstillstånd som fortfarande är
under utredning.

Bara finns just nu, men vet inte till vilken nytta?!
Går upp och ner som en jojo i mina känslor,
ena stunden hopp och tro, den andra total
hopplöshet. Nattens totala avsaknad av sömn
och ingen förmåga att få i mig mat påverkar
mig nog väldigt mycket i detta....

Usch vad ledsam jag är idag, men var tvungen
att få ur mig detta.

Kramar till er alla från mig!

TP

Kan nog vara så 50årskrisen börjar ju närma sig och det skall bli väldigt skönt att bli kärring :D
Sen är det kanske så att man fundera mycket på hur man vill göra med resten av livet, när man inte dövar ner alla känslor bubblar dom upp och det väl så det skall vara.

Får är mysiga och rätt roliga djur, satt i morse och tittade på lammen och deras upptåg.

Förbehåll.
Glömde säga att jag säger ja TROTS de småländska viskningarna inte TACK VARE. Och "kauv me brö" är bannlyst från middagsbordet. Ok?
Din för evigt nyktra fröken
XXX

Attans bra tänkt Miss H! Om du är såhär skarp när du är febrig, hur ska det då inte bli när du är frisk? :-) Jag håller med som vanligt. Drickandet tar väldigt mycket mer energi, kraft, pengar än icke-drickandet.
Det där med att inte vilja/kunna bli sjuk känner jag igen. Tror för övrigt att jag och Stigsdotter pratade om det någon gång här på forumet. Den iakttagelse jag redan har gjort är att forumet verkar vara nedlusat av högpresterande människor. Achievers. Jag är också sådan.
Kyrkogården är full av sådana som trodde att de var oumbärliga...
kram och krya på dig!
Nynykter

Det låter lite mysigt att ha får.
En tanke som slår mig apropå din fråga om humörsvängningar är att alkoholen ju tar udden av mycket. Vi kanske känner oss lyckligare, men blir också avtrubbade. Många av oss har druckit för att orka mer (dumt nog). Tänk om det du nu upplever bara är du, Kalla? Att du faktiskt är lite initiativlös vissa dagar men pigg och framåt andra dagar. En annan tanke är att det kanske inte alls har med alkoholen att göra. Jag vet inte hur gammal du är, men det kanske kan vara klimakteriet? (Nu känner jag mig lite ofint intim, men varför t egentligen. Det är ju ett helt normalt biologiskt förlopp i en kvinnas liv).
För egen del har jag inte haft så stora humörsvängningar, förutom att jag ibland har känt mig både rastlös och vilsen. Vad ska jag göra nu när jag inte får dricka? Nu har det gått över och det känns som om jag har landat. Jag är nykter sedan drygt tre månader.
Kram från Nynykter

tankarna svirra runt fritt är samma som att släppa taget från invanda föreställningar, att låta sig bli osäker på om detta verkligen är jag som tänker så ( jmf Cogito, ergo sum !), att komma på helt nya vägar att leva livet idag.

Alla har inte den förmågan att släppa tanken fri, var glad för den gåvan :-)

hej kloker hur går det för dig? har du kommit på nått bra sätt att hålla demonerna borta?

Skall se om jag får tag i den på nätet. Hoppas du kom iväg till havet, finns väl inget som är så skönt som att sitta vid havet och bara låta tankarna flyta iväg.

Gick ju bra att sätta hagen utan att dricka, livet befinner sig i en fas som är lite konstig. Frågan till er som har varit nyktra länge är om det bara jag som pendlar rätt mycket i humöret. Kommer in i dagar då jag inte får något ur händerna, blir sittande i tankar långa stunder.
Jag känner inte riktigt igen mig själv i detta, men det är väl någon mental trötthet och det går väl över.
Hoppas ni alla har en bra dag där ute//Kram Kalla

Eftersom jag återigen(*bitter*) ligger sjuk och nedbäddad i soffan har jag tid att fundera och filosofera. Över livet, vad som varit, hur det är och kommer att bli. Ingen orosklump i magen, bara funderar och låter tankarna löpa fritt. Min lilla depp har släppt, gissar att det var förkylningen som låg och skavde. Att bli sjuk skapar en enorm ångest inom mig, inte att vara sjuk i sig självt men att behöva vara borta från jobbet. Fröken duktig blir alldeles stressad och vilsen och funderar över vad kollegor kommer att tycka. Sjuk igen? Men hon har ju massor att göra! Låter som Nasse i huvudet, "kä-kä-kära nån"! Vänder ut-och-in på mig själv, är jag verkligen så sjuk, orkar jag inte ta mig dit en liten stund? Är jag inte bara lite lat ändå? Trots att jag knappt kommer ur sängen, hostar och nyser, sover inte eftersom jag inte kan andas. Hade själv blivit provocerad om någon kollega kommit till jobbet i det skicket. Funderar över vad som driver det där tänket, tjänar jag på det på något sätt? Ger det någon bekräftelse? Frågade pojkvännen vad han hade gjort (så osäker är jag), han hade stannat hemma såklart. "Jag jobbar inte sjuk längre". Bara sådär, enkelt. Det är definitivt ett kapitel jag måste jobba mer på.

Nystartade trådar på Forumet för mina minnen tillbaka till morgonen på tåget, då jag var så rädd att jag skakade. Rädd för det beslut som måste fattas, rädd att misslyckats innan jag ens försökt, och framför allt rädd för ett liv utan alkohol. Rädd att inte veta hur det ska levas. För hur går det till att delta i hela livets innehåll, utan att dricka? Nu är jag inte lika rädd för jag märker ju att det går. Precis som jag samlade argument för att kunna fortstätta dricka tidigare, samlar jag nu argument för att låta bli. Tänker nu snarare på hur fasen jag lyckades leva och dricka som jag gjorde? Hur kan jag ha relationer kvar, hur klarade jag min utbildning, hur kan jag ha haft sån tur att det inte blev värre än det blev? Samtidigt har det gått åt skogen så många gånger på grund av alkohol, jag ville bara inte se det så då. Fanns ju tusen andra saker att skylla på, gärna saker jag inte kunde rå över alls.

Alla argumentationer (för/emot A)i huvudet är tröttsamma, ibland smått underhållande och komiska, men framförallt viktiga inför kommande motgångar tror jag. Just nu är favoritargumentet "men om du vore gravid då"? Om du vore gravid, skulle du ändå dricka den där champagnen vid bröllopsskålen? Skulle det vara ett problem avstå? Inte? Bra. Om det är en bebis i magen eller ett alkoholproblem som ligger bakom mitt "nej tack jag dricker inte" spelar ingen roll.

Jag har ett något luddigt resonemang i huvudet som jag ska försöka få på pränt, ha gärna i åtanke att jag har feber för tillfället. Jag trodde att det skulle ta så mycket tid och energi att komma på hur man lever utan att dricka, att "inte-drickandet" skulle ta så mycket plats. Och visst tar det plats, jag hänger ju här varje dag. Men den energi jag lägger ner på att inte dricka är inte i närheten av de resurser jag måste lägga på drickandet, de konsekvenser som uppstår när jag dricker. Någon som förstår hur jag menar? Ska jag sudda? Nej, det får stå kvar. Jag förstår ju själv vad jag tänker. Vad jag vill få fram är att man inte behöver vara så jäkla rädd för hur livet ska bli utan alkohol, för det tenderar ju alltid att rulla på oavsett vad jag gör, det liksom skiter i kalendrar och planer. Är jag nykter styr jag iallafall över vad jag säger och gör, och det är ju en rätt bra början.

Nu ska min överhettade hjärna få vila sig, en liten lur på soffan blir bra tror jag.

Fast det där med Ernst tror jag var en komplimang? Har fått för mig att han är lite av damernas Ernst även om han också är känd för olika uttalanden som "Det är jag som har gett plexiglaset ett ansikte"
Oj, nu ser jag att jag är sen till jobbet. Men jag instämmer i det Dompa skriver och tipsar en gång till om Eckhart Tolle "En ny jord. Ditt inre syfte". Låter lite som ytterligare en i mängden av alla mer eller mindre flummiga New Age- böcker men är mer än så. Jag ska läsa om mitt exemplar som är extremt misshandlat eftersom jag har tappat det i badkaret. Jag har för vana att läsa i badkaret, men de senaste tre månaderna har jag inte tappat en enda bok. kan det bero på att jag är nykter?
Jag önskar dig en fin dag.
Andas och njut av den sköna naturen (OBS gäller inte om du ä r pollenallergiker)

Kram från Nynykter

PS Angående gifteriet: Kör till! Dubbelbröllop blir fint med Lessenfrun som gråterska, förlåt tärna.